JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Bloggubbens funderingar. (Vad menade Gerhard Nordström med kopplingen Nazi-potentater -Mozart ?)

Det har gått många år sen nu . Men än lever upplevelsen starkt inom mig från den där dagen i Ystad. Från en vernissage signerat Gerhard Nordström.

Gick och berördes av konsten. Inte något som passar i hemmets lugna vrå, men starkt framkallande av eftertanke. Från ett litet angränsande rum i dunkelt sken hördes toner från en högtalare. Toner som från en bättre värld. Toner som bara en kunde skriva. Wolfgang Amadeus Mozart.

Drogs dit som av en osynlig magnet. Där, liksom koncentrerat lyssnande, stod porträtt av Adolf Hitler, Herman Göring, Joseph Goebels, Heinrich Himmler…..framför kunde jag på ett handskrivet plakat läsa orden. ” Alla älskade Mozart”. Kontrasten var uppenbar och skakande. Livets skönhet och ondskan. Funderade inte mer än så……tills i ett vaken ögonblick en natt långt efter händelsen. Natten till den femtonde mars år 2020.

Ställde mig plötsligt frågan. Vad ville Nordström säga med sitt budskap? Att även de ondaste har något gott inom sig ? Har förmågan att njuta skönhet? Alternativt. De är inte värda att smutsa ner stor konst? Att Mozart som tysk/österrikisk tonsättare visade de ariska folkets överlägsenhet? Nej, med stor säkerhet inte. Jag nöjer mig med att tro att det var människans mångfacettering som Nordström ville visa den stunden i mitt liv som jag bär med mig tills sista andetaget.

Så var det där med inte vilja hänga Nordströms konst i egna hemmet. Ett stort undantag finns . En tavla som alla MFF:are skulle vilja ha hellre än någon annan……så här ser den ut.


Lämna en kommentar

Ett (mitt) år i skuggan av ett virus.

”Det började som en skakning på nedre däck” Heter det i en sång om Titanics undergång. Och så kan man också säga om det året som nu gått i klorna på en pandemi. Några vaga misstankar om något långt, långt, bort i världen som kanske i allra värsta fall kunde bli lite besvärligt. Men knappast troligt enligt den samlade expertisen. Och precis som passagerarna festade vidare på Titanic så levde vi som vi alltid lever, och alltid skall leva i Sverige, då när den första vårmånaden mars gav oss hopp om en ny vår och sommar. ……men snart……..

  • 3 mars. År 2020. Upp tidigt .Taxi till CSK. Loggar in genom självbetjäning i ett ödsligt väntrum. (Hur klarade jag det?) Blir placerad i en säng i väntan på operation. Några cancerinfekterade lymfkörtlar avlägsnas skickligt av doktor Karolin. Liksom tömning av höger axill. Den nionde i månaden tas mitt dränage bort. (skönt). Det hälsas som vanligt på sjukhuset. Jag tackar och tar i hand. Den trettonde dagen i månaden är jag där igen. Min operatör, Karolin, inspekterar mig. Vi ”Corona-hälsar”. Nu har det börjat på allvar. Den sextonde mars. Hade sett fram emot att börja repetera igen med Stadsmusikkåren… men. Vi bör inte samlas är beskedet från styrelsen…..nu har det blivit riktig på allvar. Som när livbåtarna fylls på Titanic. Men ändå tänker optimisten. Ett fåtal döda i landet. Samtliga med bakomliggande sjukdomar och mycket hög ålder……så….det går nog snart över.
  • April. Skärtorsdagen. Bjuder in grannarna öster om tomtgränsen. Visst har vi tvekat …men. Bestämmer i vårljuset över fisksoppan att vi skall se fotbollsderbyt i vårt närområde mellan Nosaby IF och Kristianstads FC lite senare på året…men igen. För nu börjar läktare att stängas. Seriespel att skjutas upp……hur länge…..??? Smittspridningen och dödsfallen tilltar. Trösten är att livet i trädgården snart är hos oss.
  • Maj-juni-juli. En dramatisk smitto-ökning börjar under den mogna sommaren att diminuera, dock aldrig fram till ett quasi niente. Lättnader i restriktioner införes försiktigt. Viss publik tillåts under kultur och idrottsevenemang. Syns ett hopp om att segern är nära. Ryktas också om att forskningen gällande vaccin går framåt och snabbt så…………Till hösten är allt som vanligt igen……nog….eller….?
  • Augusti. Stadsmusikkåren börjar repetera. Utomhus på Tivoliparkens scen med corona-avstånd . Och den tjugonionde augusti spelar vi i stadens centrum. Bland flera ställen under den nytillkomna muralmålningen. (se bild). Men någon resa till Linköping i slutet av månaden till militärmusikträffen blev inte av. Så tråkigt.
  • September. Militärmusikkårens kamratförening träffas hemma hos Ingmar (Nordström) och Ann-Marie den första lördagen i månaden. Nu får vår lilla tappra skara hålla till utomhus. Sitter där i Åhus-idyllen och blickar ut över Östersjön till Stens huvud i söder. Nästa år fyller föreningens nestor, Ingmar 90 år. I denna månad fortsätter Stadsmusikkåren repetitioner inomhus i musikskolans lokaler. Börjar snart bli som vanligt igen……väl….?
  • Oktober. Måndagen den femte får jag ett sådant där telesamtal som får hoppet om ett längre liv att blomstra. Doktor Karolin ringer och säger med sin trygga sydskånska stämma att ” det ser bra ut”. Har genomgått petröntgen, ultraljud och vävnadsprover. Tar mig till repetitionen med lätta steg trots årets huvudtema, Covid-19- ….Söndagen den tjugofemte. Äntligen en ”riktig” konsert. Kristianstads Stadsmusikkår i Östermalmskyrkan. Ett fåtal åhörare sittande med avstånd. Men ! Vi fick spela igen.
  • November-December. Åter in i mörkret. Repetitioner ställs in. Restriktioner förstärks. Smittan tilltar. Grått. Hopplöst. Räknar dagarna till vintersolståndet då i alla fall ljuset vänder. Jul-Nyår ……Genomlevda. Innan det blir…..
  • Januari-Februari 2021. En vinter som inleds i moll. En dur-glimt som heter vaccination klingar vackert, men på avstånd ännu. Ändå kan det berömda ljuset i den låååånga mörka tunneln skönjas…….så snart……när detta skrives så……Vi får se. Har försökt hålla liv i klarinetten. Hur länge till innan den måste packas ner för alla tider?
  • Så blev året som gått i korthet. Så kom jag att tillhöra en generation som upplevt en pandemi. Kände några som blev offer för Spanska sjukan. Nu känner jag några som drabbats av vår tids virus.
  • Idrott och kultur. Tillhör de samhällsfunktioner som drabbats hårt. Kan ibland tycka att de blivit styvmoderligt behandlade av myndigheterna. Som om de styrande ville visa att vi sätter ner foten så det så kan jag tycka att fötterna borde sättas ner lika kraftigt markerande mot mycket annat. Att trängas på låtsas-avstånd i fjällen går bra. Att sitta utomhus med flera meters avstånd på en läktare är inte tillåtet.
  • Restriktioner. Vi kan uppmaningarna. Håll avstånd. Tvätta händerna. Res inte i onödan. Jobba hemifrån, med mera. Förbuden har kommit och gått. Lättnader har tagits tillbaka. Intrycken av osäkerhet hos de som säger sig veta är tydliga. Och allt för många har varit egoistiska i den ”odödliga generationen” och levt som det alltid gör som om det vore en mänsklig rättighet . Bör tillägga efter mina anklagelser att jag förmodligen inte varit bättre själv då när livet var ungt.
  • Media. Öppnar radion och teven. Läser i tidningar och på nätet …..hör….ser…..Corona-Pandemi-Covid 19Mutationer. Fungerar vaccinet mot dessa? Oklart säger…..den och den experten. Andra vågen- Tredje vågen-Fjärde vågen-Femte……Visst är det självklart. Visst förstår jag. Att livets grå verklighet måste rapporteras. Men lite balans vore önskvärt mellan Salt och sött. Ont och gott. Mörker och ljus. Förtvivlan och hopp. Det verkar som om media gör allt för att dra fram det mest katastrofala. Om en forskare eller professor i ett perifert land kanske tror sig möjligen ha upptäckt något som tar död på allt levande inom kort så, Versaler-Versaler——Om däremot det vid något sällsynt tillfälle förmedlas en ljusning åtföljs det alltid med ett STORT MEN!!!Tro inte att. På med tagelskjortan. Efterlyser medias ansvar för den mentala folkhälsan. Att inte, som så vanligt är bland flertalet journalister, sätta sig själva i centrum. Att inte tro att alarm-rapportering är synonymt med god journalistik. Ständiga frosseri-närbilder från sjuksalar med vård av svårt drabbade patienter. Onödigt. Vi vet och tror att så här är det. Har varit nära att kasta ut radion och teven genom fönstret men besinnat mig som den sansade person jag tror mig vara.
  • Framtid= Förhoppningar.
  • Kunna gå på krogen. Träffa vänner. Spela tillsammans. Publik på läktare. Få träffa mina Bröder i MFF:s ordenssällskap och mina lekkamrater från VÅR gård i Malmö. Massvaccinering. Munskydd av. Att brister i föregångs-välfärdslandet Sverige som avslöjats likt Kejsarens nya kläder skall åtgärdas. Med mera. OCH ! Att vi snart skall prata om den här tiden som något vi fick uppleva, som en ond parantes, men SOM VI KÖRDE UT TILL DEN AVSKRÄDESHÖG DÄR DEN HÖR HEMMA.
(Konsert 29/8 Kristianstad. )


Lämna en kommentar

Bloggubbens funderingar (Hur kan jag älska fotboll trots att jag stör mig på så mycket)?

FOTBOLL. Kungen av sporter. Den i särklass mest utövade i världen.

Javisst, men också den sport i vilken det är enklast att ”förstöra” för en skickligare motståndare.

Här kommer mitt gnällinlägg.

Maskning. Gällande ledande lag.

Målvakter som lägger sig ner efter att ha fångat den enklaste lyra. Evighetstid och velande vid inkast och frisparkar i farligt läge. Rullatorlik gång till bänken vid byte. (Inför flygande byte samt effektiv speltid som i andra lagsporter) Destination hörnflaggan när det återstår få minuter.

Tråkigt att se.

Armarna gestikulerande utåt och domarprotester efter nästan alla avblåsningar mot det egna laget.( Sandlåda) . Många tar gärna ett gult kort efter tröjavdragning men protesterar vilt om de nästan gjort en kollega till invalid. Obegripligt. Korkat. Offsidearmen. Tröjdragning. Överfall, kapningar mot tekniska spelare. Parkering av bussen som det heter. Defensivtänkande när kreativ offensiv är en saknad förmåga. Filmningar. Långa inkast. ( Förbjud att få ta sats vid inkast. Fotboll skall spelas med fötterna och huvudet.)

Hur kan jag älska spelet ändå? Kärlek har sällan med fullkomlighet att göra.

Se skönheten i en nertagning. Bländas av en genial öppnande passning Häpna och bli förtjust över ett kanonskott i mål. En dribbling med bollen som en magnet vid fötterna. ”Omöjliga” målvaktsingripande. Imponeras av organisation för att gillra offsidefällor. Gröna doftande planer. Ljudet av fötter mot bollar. Tradition. Fans. Passion.

Det viktigaste av allt för kärleken till fotboll är………. den ”egna” älskade klubben Att vara en som brinner för sitt lag. Att vara medlem i något som är en viktig del av det som heter livskvalitet. Ja faktiskt känna sig delaktig i klubbens resultat. Det förlåter alla mina uppräknade störningsmoment……..nästan i alla fall.


Lämna en kommentar

Den 18 februari. (Från moll till dur)

Vitt-Vitt -Vitt. Från himlen i flingor stora som grädde på fastlagsbullar. På marken i drivor nästan meterhöga. Vinden från öster svider i skinnet. Fattar inte att tidningen har kommit. Hommage till utdelarna. En dag för en pensionär som gjord för att sitta inne med Selma Lagerlöf i knäet. Men inte för mig denna morgon. Visst hade jag hört SMHI:s prognos som hotade med snö i massor. Men så här…..Och nog trodde jag att det skulle vara möjlig att cykla dit jag MÅSTE. Men…….nej. Gå kanske de 4 kilometerna pulsande i snö? För taxi kan väl inte köra ? Varför just i dag? Kunde väl hållit uppe tills i eftermiddag. Svär över mitt öde. Chansar ändå på att ringa 242424. ( Ett litet taxibolag i Kristianstad att lita på) Moll är förmiddagens dagens tonart. Med den minsta ters som någonsin hörts.

( Doktor Karolin)

Klockan 10.30 . Tar mig fram likt en Mount-Everest klättrare till bilen. Mår lite sådär. Skall på besiktning av min lekamen som utsatts för malignt melanom och blivit opererad. Har inte känt något oegentligt men vad vet/kan en medicinsk amatör …så roligare taxiresors-mål har jag upplevt.

Klockan 10,45. Framme vid CSK i Kristianstad. Måste ha munskydd vilket utdelas. Känns lite obehagligt. Tar plats i väntrummet. I väntan på min suveräna läkare. Karolin Isaksson.

Klockan 11.05 . Blir klämd på och synad med argusögon från mellan tårna till manen. Jodå även där. Känner mig lite tryggare under denna stund att vara 81. Hade jag varit 21…….då…..hade jag nog inte kunnat styra DEN……..som alla vet lever sitt eget liv.

Klockan 11,30. Dansar ner för CSK:s trappor. Är besiktigad och godkänd för att fungera en tid till. Moll har genom en genial modulation av Karolin blivit klingande dur.

Klockan 11.45 Hemma igen . Betydligt mer tolerant med vädret. Till och med kan jag läsa medias ödesrubriker utan frustration. Vår svenska mediavärld som älskar att presentera de värsta scenarierna. Som med VERSALER låter oss får veta om en myra i Paraguay har dött och någon lokal professor misstänker att nu utbryter en MYCKET värre mutation av viruset. Men som smyger undan glädjebesked med gemener och alltid avslutar dessa sällsynta med ett varnade MEN. Visst förstår jag att världens elände måste presenteras men efterlyser lite balans mellan salt och sött, mörkt och ljust. Efterlyser lite medialt ansvar för den mentala folkhälsan. Mot det Lutheranska arvet finns inget vaccin. På med tagelskjortan.

Klockan 14.30. Dags igen för skidåkare med gevär. Nytt hopp om medaljer till nationen. Det lyser rött för de svenske. Minuter läggs till åktider. Tills han kommer. Peppe Femling. Som skjuter felfritt alla 20 skotten, mycket bra. Blir hyllad för detta men jag sitter och efterlyser igen som den surgubbe jag är. Hur står det till med Femlings skidåkning? För nog borde en skjut-felfri åkare bli bättre än nummer 15. Och skyttet innehåller att ha lite flyt parat med skickligheten. Så Peppe ! Träna hårdare om du vill vara på topp.

Kväll . Mat med belöningstillbehör. Telesamtal från mycket goda vänner som fått den första vaccinsprutan. Min långhåriga ”Corona-frisyr”, som får mig att se ut som en gammal tant, ter sig denna afton mer inrama ett sött flickansikte. Mildväder utlovas inom kort. Dagen tre timmar längre. Hennessy och CL-fotboll. Livet fortfarande i dur. Ser hur Håland tar sig fram likt en stridsvagn genom skrämda Sevilla-försvarare. I går bländades jag av Mbappé. Drömmer om de båda i himmelsblått. Tror de skulle klä lika bra i den tröjan som den nöjde bloggaren…..(nästan i alla fall)….. är när sängen bjuder in efter ännu en märkesdag i livet.


Lämna en kommentar

Malmö FF-IFK Malmö. En stor del av stadens själ.

I går, fredagen den 29 januari 2021, var det dags igen för etthundra-trettiosjätte gången (om jag räknat rätt) det som inleddes år 1911 med resultatet 6-4 till dåtidens storebror.

Vad är staden Malmö ? Går det att beskriva i ord? Ribban, Kockumskranen, Möllan, Pildammsparken, Sundet, Baltiska utställningen, Dialekten, Attityden, Jägers, Amiralen, Savoy, Jaques Werups bok ”Hemstaden”. Dimma och blåst, Köpenhamsfärjorna och Bron, Torson…..Javisst. Och så de där ljusa färgerna, himmelsblått och rapsfältsgult, stadens fotbollsfärger. Som Skåne en sommardag. Malmös fotbollskultur. Javisst Bosse så klart också. Inget efternamn behövs. Men HAN är Malmö.

Alltid när jag besökte föräldrahemmet på Borgmästargården tog jag mig en förmiddagsvandring till träningsplanerna intill Stadion. Redan på avstånd såg jag den vackra buketten i blått och gult. Ungdomar i olika åldrar. Alla med framtidsdrömmar om spel i A-lagen. Om Berömmelse. Framgångar. Mer eller mindre medvetna om sina klubbars historia. Några kanske lyckades. De flesta blev väl som jag sittande på läktaren med kärlek till spelet och sin klubb. Där kunde jag gå i timmar, skåda framtiden för stadens fotboll och vara helt säker på att. Jag kunde inte vara någon annanstans än i mitt Malmö.

Det har gått några år nu sen 1911. Ingen ung person kan ha en aning om tider som flytt. Om serierivaliteten. Om att vara ” the topcat in town”. Men än är vi några vandrande på jorden som vet. Kanske längtar igen? Längtar till något utopiskt? För nu är avståndet stort mellan de båda. Har till och med varit avgrundsdjupt. Chansen (risken för vissa) att mötas i seriesammanhang är minimal. Jag önskar det….alla ” gula” gör det så klart. Inom det blå reviret råder oenighet. Skall reviret utmanas? Eller vill vi kittlas av äkta allsvenska stadsderbyn? Ja, välj själv alla MFF-vänner.

Så slutade det iskalla etthundra-trettiosjätte mötet 2-2. Spelades på värdig mark. En mark som måste läggas till vad som är Malmös hjärta. Den som vi kallar för ”Gamla Idrottsplatsen”. Kulan i luften igen . Inga virus kan stoppa fotbollen. Inga virus kan hindra vårens ankomst..

Epilog. Himmelsblått mot Kanariegult är lite av temat. I går uppträdde MFF i lånta fjädrar. Utbytesdräkt -hysterin blir allt vanligare i fotbollsvärlden. Respekten för att en stor del av en klubbs själ stavas ”Klubbens färger” är sen längesen ett fint minne blott. Så göm reservdräkterna i garderoben. Ikläd dem endast då det är ett måste.

Lite bilder från gårdagen. (Tack Pierre Mens och andra fotografer)


Lämna en kommentar

Min farmor. Anna Nilsson. En tapper kämpe.

Det är ofta de små, tunna, böjda, till synes nästan anemiskt sköra människorna som äger den största tapperheten. De är som växter stående i mager jord i skuggan av imposanta träd. Sådana som aldrig prunkar. Som de flesta inte lägger märke till. Som aldrig får sånger likt rosor tillägnade sig. Aldrig blir kärleksfullt vattnade och gödda. Men som överlever år efter år. Som fått lära sig seghet. Så minns jag min farmor Anna Nilsson.

Jag träffade henne sällan i sitt lilla, lilla hus på Norra Vallgatan i Trelleborg. Från den spröda kroppen föddes 14 barn. Barnbarnen, mina kusiner, var många. Jag, bara en av hennes. Hennes man, min farfar, var konstnärligt begåvad men också i tiden typisk manligt familjeöverhuvud. Fattigdomen och trångboddheten var hennes vardag. I min fars barndomssäng sov tre ungar skavfötters. Efter sex år i skolan fick hennes barn lära sig vuxenlivet. Ut och tjäna lite pengar. Men! Samtliga lärde sig ett yrke. Ingen blev kriminell. Hur kunde farmor uppfostra och hålla dem alla vid liv. Vilja och kärleksfullhet var hennes ägodelar i ett fattigsverige som var hennes lott.

( Farmor i första raden tvåa från vänster i bild sådan som jag mindes henne)

De få gånger vi möttes minns jag hennes blida ögon. Hon satt i ett hörn anspråkslös, tyst och eftertänksam. Tänkte på vad? Farfar, däremot strålade efter sedvanligt intagen dryck. Tog fram fiolen och blev som alltid medelpunkten. Rosen i rabatten.

Fakta om Anna Nilsson efter släktforskning av kusinen Gunnar.

Anna Nilsson f Persson. Född 26/9 1885 i Håslöv. Död 27/5 1969 Trelleborg. Den 26 september 1885 föddes och den 4 oktober döptes flickan Anna. Oäkta. ( Detta vedervärdiga ord om ett barn) Modern Mätta Jönsdotter piga. Modern 37 år och ogift. Fattighuset. Den 27 maj 1969 dog Anna Nilsson 83 år och 8 månader av ålderdom boende på Nordstjärnan 49 i Trelleborg. Ryktet säger att; hennes far var en mycket högt uppsatt person inom kyrkan, alltså en av Guds tjänare…nåja.

Så för någon vecka sedan fick jag av en dittills okänd kusin en bild på ett porträtt målat av min farfar. Plötsligt såg jag henne med andra ögon. I et annat skimmer. Nej, hon var inte en helt ung flicka längre. Men så annorlunda än ”min farmor”. Såg vilken skönhet hon varit. Såg livsglädje och framtidshopp, men även ett vemod i blicken. Såg, inte min farmor kanske, utan den unga kvinnan Anna som inte fick ett liv med gåslever på silverbricka. Men som säkert kände glädje när de föddes alla från äldsten, Gunborg till den yngste, Yngve. Min farmor. En kämpe. Tror aldrig vi kramades ? Så därför gör jag det nu . En jättekram kära farmor.

( Tavla målad av min farfar år 1920 när farmor var 35 år)


Lämna en kommentar

Den 28 december. En mörk dag i staden där maskerade rånare tagit makten.

Såg dem i gathörnet Nya Boulevarden och Östra Storgatan efter det jag parkerat min cykel. Två ynglingar, dryga två meter långa och musklerna svällande bakom vinterjackorna. Maskerade därtill och med bestämda steg gående rakt mot mig. Nu! Hann jag tänka. Hjärtat bultade. Öde runt omkring som så ofta i stan. Att springa var ett vapen jag för längesen hade avrustat. Höll för den jultunna plånboken i byxfickan. Utan motstånd ger jag mig inte…….då !

Vek de undan. Hade min uppenbarelse blivit dem övermäktig? Kanske insåg de att enklare byten fanns på nära håll ? Vi var ju inte långt från ett äldreboende.. Innan det stod klart. Det råder en pandemi. Allt fler bär mask. Allt fler håller avstånd. Så även i den ännu ovaccinerade staden Kristianstad.

(Då kunde jag fly)

Jag har aldrig gillat de där dagarna som kallas för mellandagar. Mörkret, dåsigheten efter julhelgen. Långt till värme och grönska. Men denna förmiddag, under oårets 2020 sista andetag, tog tristess-priset. Asfalten blötare än någonsin. Mer påminnande om Helgeå än om något att vandra på. Blåsten genomträngande det som egentligen inte gick att genomtränga. Mörkret. Folktomt, till och med inne på gallerian. Tittade efter en influencer (detta hemska ord) eller, skall vi säga minister, som var ute på mellandagsrea. Men nejdå. Inte en enda liten minister synbar innan jag kom på att de nog handlar i staden Lund.

Var fanns alla stadens medborgare denna förmiddag? Inte i bokhandeln som en gång för längesen hette Möllers och därför får den heta så i alla tider….i min värld. Som så ofta uppsökte jag denna på fel storgata innan……har bara bott i Kristianstad sen 1961 …..så ha överseende. Finns hela två att hålla reda på. Men så nådde jag templet…..Här samlades folket. Här rådde gemenskap som i flydda tider. Som om ingen smitta fanns. Kanske hade det varit klokt med fler butiker med det här utbudet ? För! Att inköpa drycker med angenäm styrka och smak kan inga virus hindra. Om det kan vi fundera……även jag.

(Här någonstans ligger bokhandeln.. tror jag….)

Så är det i skrivande stund snart ett nytt år. Men större förhoppningar än många gångna. Vaccineringen är ett hopp även om våra medier, som alltid, letar efter mörka moln. Som som av tradition vill att vi skall behålla vår Lutheranska tagelskjorta på och absolut inte få känna att en ljusglimt skymtar. För då!! Jag har full förståelse för att hot finns men denna ständiga mediala domedagssökning är snudd på tjänstefel när människan ropar efter hopp. Lite balans mellan sött och surt efterlyses.

Och med just hopp önskar jag läsarna ett Bättre, ja till och med bra år 2021. Kanske kan man åter få hålla iden…klarinetten ….


2 kommentarer

Mitt högst personliga omdöme om lagen i allsvenskan 2020.

  1. Malmö FF ………60 poäng. Under MFF:s första storhetstid , sent 40 , tidigt 50-tal, ägde klubben ett reservlag vilket sannolikt hade platsat i allsvenskan. Ja, till och med på övre halvan. Något liknande upplevde jag detta året. MFF var mer överlägsna än avståndet till tvåan , som egentligen borde heta trean eller fyran, var. Hade kunnat bjuda på två uppsättningar i himmelsblått som fått spela i storserien. Mycket av dominansen berodde på att de tänkta topp-konkurrenterna svek kapitalt. Allsvenskan efter MFF är svag . MFF:s närmaste konkurrensframtid stavas Europa.
  2. IF Elfsborg …….51 poäng. Kampen om stora silvret var hård in till målsnöret. Tror nog att det var förtjänt att I F E tog den. Men vad har de i Europa att göra? Förstärkningar….Förstärkningar……Måste till om….
  3. BK Häcken ……49 poäng. Upp och nerlaget bjöd på en bedrövlig avskedskonsert mot Kalmar FF. Har som så ofta blandat och gett. Högt uppe på berget. Långt ner i dalen. Är väl nöjda med att bli bäst i staden och en Europaplats. Men vad har de i Europa att göra? Stabilitet. Stabilitet…Är målet.. om…
  4. Djurgårdens IF…48 poäng. Bästa huvudstadslag. Säger inte så mycket denna säsong. Bara lite lokal skadeglädje. Regerande mästarna är nog lite missnöjda ändå.
  5. Mjällby AIF …. 47 poäng. Överträffade alla förväntningar, möjligen med undantag för de mest fanatiska stryparna av sill. Får nog svårt att nå liknande framgång nästa år.
  6. IFK Norrköping . …. 46 poäng. Upp som en sol. Ner som en, ja ni kan ordspråket. Peking började som om de trodde att året var 1946. Som om Gunnar Nordahl hade återuppstått. Många , även jag, trodde länge att loppet till Lennart Johansson var avgjort i ett tidigt skede…….Men.! Vad hände? Nutiden gjorde entré. Slutade sexa. Åby Ericsson, Nalle Halldén, som såg ljuset igen, och många andra storhetstidsgiganter roterar där de befinner sig.
  7. Örebro Sk……. 42 poäng. ÖSK var med i år igen….kommer att vara med många år igen……..och igen…och igen…..och….
  8. Hammarby IF ….. 41 poäng Det är sorg på härliga söderkrogar som Kvarnen och Gröna Jägaren. Sångerna går i moll med små terser i ackorden . Det dröjer innan Bajen blir Skandinaviens bästa lag, Zlatan. Det dröjer länge….länge…..länge…….aldrig ?
  9. A I K……. .39 poäng. Det lag som svek mest i kampen om sin före detta store ordförandes buckla. Gnetspel, långt ifrån smokingens skönhets-filosofi. Märkligt, kan jag tycka, att ett lag med så många goda namn uppträder så ängsligt.
  10. I K Sirius……. 38 poäng. Skolbetygsskala från det förflutna till akademikerstadslaget. BA + .. VG…. 3 + ...
  11. Varbergs Bois….37 poäng…… Ännu ett lag som kan fira jul med gott samvete och förtjänar många julklappar. ….Men! Efter Nyår ? När vårsolen åter värmer frusna hallänningar och andra i riket boende? Vi får se hur det går då.
  12. IFK Göteborg ……..34 poäng. Tävlar med AIK om titeln. ” Största flopp”. Bägge storheterna tog sig samman när bilan var sugen på att falla. Vilket hade glatt många, dock inte mig, som vill se en allsvenska med klassiska klubbar.
  13. Östersunds FK …..33 poäng. Skulle åka ut var de flesta experter övertygade om. Efter att kontraktet säkrats spelade laget som ett nerflyttningslag också….Klubben som charmade oss i Europa för några år sedan har nu drabbats av turbulenta orostider. Kan de reda upp det ?
  14. Kalmar FF…….28 poäng…. Seghet, har smålänningar fått lära av mager och stenig mark. Lyckades med hjälp av dessa förträffliga egenskaper komma till en ”Andra chansen”, som det heter i den tävling vissa kallar för musik. Möter ett annat seghets-härdat lag i kvalet. Jönköpings Södra IF . Önskas grönt eller rött till nästa års serie?
  15. Helsingborgs IF……..26 poäng. Har läst att många MFF-supportrar är glada att HIF åkte ut. Att få slippa publikfester med prestige-tradition. Slippa derbyn. ( Derbyn är ju inget som intresserar i den stora fotbollsvärlden…väl….eller?) Slippa långa bortaresor. Är de skadeglada ärliga? Kanske en del. Andra mer för att visa omgivningen hur mycket de hatar HIF minsann. Så står då Skåne med ett enda lag i elitserien. Visserligen det klart bästa…men ändå……Tråkigt, kan jag tycka. Så kom igen HIF.
  16. Falkenbergs FF……….24 poäng. Det var det FFF. Blir det fler år i allsvenskan ? Men FFF är ändå för alla tider inskrivna i den allsvenska maratontabellen. Bara det är värt en honnör.

Nu hälsar vi två trogna klubbar välkomna igen. För anrika Degerfors IF tog det 23 år innan de bjöds till festbordet. En beundransvärd gäst, En hemvändare, vilken jag hoppas stannar länge. Även Halmstads BK förtjänar en stol vid grytan igen.

Sammanfattning.

Så gick ridån ner för den märkligaste allsvenska som spelats. Som kommer att omnämnas långt efter att många av oss lämnat vår livsserie. Tomma läktare. Tätt mellan matcherna.

Nu ser vi fram emot en premiär där sången ljuder. Där läktarna fylls. När träden grönskar. Rosorna knoppas. Forsythian blommar…..Där coronan är förpassad till gravens aldrig upplysta, hermetiskt tillslutna håla.

(MFF vänder ryggen åt de andra lagen. Även nästa år och nästa och nästa…)


2 kommentarer

Händelser jag minns (Min absolut käraste leksak . Fotbollsspelet Wembley.

De flesta har någon leksak som mer än andra förgyllde barndomen . Den här blev min.

Spelet kom ut 1948. Uppkallat efter fotbollens Mecka. Bestod av ”trägubbar” i blått men gula knoppar till huvud. Samt röda med vita huvudknoppar. Skulle säkerligen föreställ Sverige och arvfienden Danmark, detta till trots spelets namn. Det fungerade som ett slags loppspel där pjäserna skulle ”skjuta”/ trycka på en spelmark. Målen bestod av ramar och riktiga nät. Det hela var tänkt att spelas på ett större bord mellan två spelande. Men detta blev snart för enkelt för mig. Jag spelade hellre mot/med mig själv och på en betydligt större yta. Spelpjäserna som skulle vara målvakter ersattes med mekanobitar av mycket bredare format. Jag ville inte göra mål i varje anfall . Skulle någon dumdristig förälder, eller kamrat, få för sig att utmana gav de upp vid ställningen 0-10. Trots att jag bjöd på en ”ordinarie” målvakt i mitt mål.

Vår lägenhet på hörnet Kristianstadsgatan /Nobelvägen i Malmö bestod av en liten mörk hall (mitt rum). Ett kök med gasspis, ett vardagsrum och en sängkammare med fönster åt där Kristianstadsgatans fridfulla lugn mötte Nobelvägens brusande trafik. I detta allrum flyttade jag matbord och fåtöljer ut mot väggarna, allt för att frilägga spelplanen, den stora mattan. Där satte jag upp spelarna fördelade på försvar, mittfält och anfall. Lägenhetens centrum var blockerad. Svårforcerad för de som ville passera, som min moder behagade allt för ofta. Hennes lilla affär var i anslutning till lägenheten. En klocka ringde i bostaden då en kund anlände . Hon måste förbi matchen som pågick på golvet. Och visade ibland upp irritation…….varför? Nja, nu förstår jag….kanske.…men det var ju ändå en viktig match…så..var den kunden så viktig?

Jag gjorde upp serie där världens stora klubblag fanns med. (Detta innan europeiska cuper hade startat. Var jag en avantgardist? )

Här kunde Arsenal möta Vasco da Gama. Milan mot Dynamo Moskva. Atletico Madrid mot Boca Juniors o.s v. Serien bestod av tjugo lag spelades i dubbelmatcher. Samtliga av mig själv krypande på golvet. Fadern hade konstruerat en anslagstavla där jag hängde upp målsiffror under de lagen som var utklippta från en kartong och namnförsedda. Jag ackompanjerade spelet med ”läktarljud” producerade av min mun. Lät som ett hest sorl. Sjöng gjorde jag aldrig. Råkade jag under mattkrypandet välta någon spelare dömdes frispark.

Ett av lagen i serien var så klart Malmö FF (det enda svenska). Vilket överlägset slog alla de mötte. Juventus, Inter, Tottenham och……….Möjligen berodde detta på att om en motståndare skapade ett farligt läge mot MFF bytte jag hand. Lade mig en obekväm ställning och blundade. Och skottet gick långt utanför eller nådde inte ens fram. MFF-spelare råkade dessutom ofta att vältas och tilldömas frisparkar. Så i min lägenhet nådde MFF än större framgångar än på planen. Släppte aldrig in ett mål under hela denna tid i mitt liv. Märkligt.

Detta roade mig flera år. Var oanträffbar när matcherna pågick på mattan. Blev irriterad om jag måste avbryta för middag eller annat oväsentligt.

Åren gick. Jag behöll spelet som ett kärt minne. Så en dag efter att ha uppnått livets middagshöjd fick jag en idé. Att utmana hustrun.

Undan med möbler. Upp med spelet. Min formation på pjäserna var i starkt minne. Kände mig som tio år igen. Matchen kunde börja. Så där kröp vi på golvet två medelålders barn fullständigt nyktra. Vi hade roligt. Hur det gick ? Har jag glömt…..men…….det jag inte har glömt är…..

Jag har sprungit några Lidingölopp och var fysiskt aktiv i mycket . Fått träningsvärk ibland. Men detta! Kunde knappt ta mig ut sängen morgonen efter matchen. Hela kroppen skrek. ”Du är inte en ung påg längre! En värre träningsvärk går inte att överleva.

Var är spelet nu? Jo, det gav jag till en då 10-årig släkting i norra landet. Han heter Oscar Byström och blev pappa i lördags. Det blev en flicka som skall heta Nova. Kommer hon att en dag spela Fotbollsspelet Wembley ? Trots datorspel och annat i tiden. Ja vem vet? Tanken svindlar men känns fin. Ett nöje med överlevnad från en liten lägenhet i Malmö i sena 1940-talet till ett hus i Näske i Ångermanland på 2000-talet.

Ps. Jag behöll omslaget som ett minne. Finns i mitt klarinett och fotbollsrum. Och om någon läsare har det här spelet. Så utmana mig gärna. Jag vinner lika enkelt som MFF gjorde för 70 år sedan på en matta liggande på ett golv i mitt barndomshem


2 kommentarer

Den 20/11. ( Möte men en virtuos. Klarad utmaning med mera)

Klockan 08, 30. Stiger som vanligt upp tidigt även denna morgon. Är på novemberhumör. Alltså grå med mörka tankar och orolig. Ser framför mig, En gul postbox, kokosmjölk och bambuskott. Allt detta måste besegras innan………fredags-myskänslan kan bli min. Men hur? Kommer jag att klara det? Utmaningar, kallar visst de modiga det. Hinder, säger jag.

Klockan 10, 00. Lokförarevägen , gatan där jag bor, inbjuder till försiktighet för de som färdas. Första morgonen med blankis. Första morgonen som förebådar en vinter. Har med åren blivit allt ängsligare för att cykla på halt underlag. Trots att jag cyklat i alla sorts väder som snöstormar och annat i vårt klimat. ………Men lever som äkta ”Norring” med von Döbelns devis. ” Ära, Skyldighet, Vilja…….. och därför så ….Jag är på väg mot dagens första utmaning. (”Norring” är benämningen på Norra Skånska regementet)

Klockan 10, 15. Bland ruiner ligger den kvar. Det enda minnet av gamla fina Tempotorget. Willys, heter affären. Dit skall jag . Där är jag vid detta klockslag. Till detta är jag nödd och tvungen.

Ser den redan vid entrén . Gul och försedd med fack. Någonstans i ett sådant utrymme ligger ett mycket lite paket som lätt hade kunnat rymmas i min privata brevlåda. Men så enkelt skall inte livet vara i vår moderna tid.

Ser till min glädje att någon står i samma ärende. Kikar lite över axeln på honom. Inte av nyfikenhet, utan för att få lärdom. Han lyckas! Hämtar lättad ut sitt stora paket …..nu är det min tur. Nu finns ingen återvändo.

Pekar på displayen. Sänder mörka tankar till Maud Olofsson och Post Nord. Matar in min pinkod. Alla siffror tar inte. Mina fingrar är för svaga. Gör om. Nu går det……Ser att jag skall skriva mitt namn…..men var då?….Aha, Med bokstäver som strålar mot mig på nutidsapparaten. Trycker hårdare nu vis av skadan….Skriv ditt namn med fingrarna…….Läser jag nu……Försöker …men nej inget syns….tar i vredesmod och förtvivlan upp mina nycklar och trycker något obegripligt att tyda……..OCH! Mirabele dictu!!!!…….En lucka öppnar sig som genom magi……där finns dom , mina beställda klarinettrör som färdats hela vägen från Stockholm.

Klockan 10, 25. Ser honom på Kanalgatan. Gående med raska steg på fötter som äger en bollteknik som få i vår värld. Roger Magnusson. Vi pratar som alltid fotboll. Folk passerar oss utan uppmärksamhet. Vi passerar människor…utan att blickar når oss. Ser ni inte vem jag pratar med ?…Tänker jag. Kan inte låta bli att undra. Om i en avlägsen framtid Zlatan kan stå på en gata någonstans i landet utan att bli sedd observerad, begapad? Historielösheten drabbar fortare än vi anar. ( ” Han går förbi dig men din blick är slö” ) Hjalmar Gullberg.

(Roger Magnusson. )

Får i det annars så upplyftande samtalet höra att en av de absolut största MFF-arna drabbats av olycka. Känns tungt att veta att denna, i sin krafts dagar varande ett fysiskt kraftexemplar, nu måste kämpa med sin hälsa. Men han klarar det . Krister ger sig aldrig.

(Krister Kristensson .)

Klockan 10.55. COOP Sommarlust. I den affären känner jag mig hemma. Där hittar jag allt utan att tveka. Men i dag? På listan med välkända varor har det smugit sig in….Kokosmjölk och bambuskott. Finns något sådant ? Men HON finns. Hon som regerar i mejeriavdelningen. Hon som är genuin MFF-are. Hon som alltid utmanar min svaga hörsel. För att i denna kyliga avdelning låter ett öron-störande brummande ljud. Akustiken hade med sin långa efterklang varit en dröm för kammarmusiker, men inte för samtal. Men pratar gör hon. Ibland hörs rösten från det fördolda. Då har hon sett mig bakom filmjölken eller pro-vivan från sitt revir. Men hon vet. Hon är ett superproffs i den affär hon nu är trotjänare. Marie, heter hon och leder mig till ett hörn vilket jag aldrig tidigare besökt där kokosmjölk och bambuskott försöker gömma sig.

Klockan . 13.30 . Lövräfsning. Lägger upp två komposter. Journalisten Lars Orup hade tolv komposter. Till den klassen kommer jag aldrig. Men nu har jag ändå börjat färden mot……? Kanske blir det tre, eller fyra. Trädgårdsarbete skänker välbefinnande särskilt i dessa dagar.

Klockan 15.00. Provar de nya Legere-rören. Bra och pålitliga som alltid. Och ! Det första testade Vandoren-röret ger hopp. Stort hopp.

Fredagskväll. Fredagskänslan är hos mig trots den långa tiden som gått sedan jag blev pensionär. Märkligt men fint.

Detta skrives när det är en månad kvar tills jag sjunger in våren. Tills vintersolståndet klockan 11.02 den 21 december…..Håll ut. Önskar. Jag med nya rör som jag hoppas snart får ljuda igen….som på bilden för några år sedan.