” Carlsson förhöll sig värdig som en söndag vid middagsbordet” 
(August Strindberg.)
Jag vill väl inte påstå att jag precis har uppfört mig värdigt någon söndag i mitt liv. Men för tidigare generationer var det en annan strängare verklighet. Den som var boende i mindre samhällen och inte syntes på högmässan betraktades som ogudaktig, ja nästan kriminell.
Klädkoden var finkostym och bästa klänningen. Samtalstonen lågmäld. Den enda vilodagen skulle helgas.
Men söndag som enda vilodag har jag upplevt, såväl under skoltiden som under arbetet.
Skoltidens söndagar var MFF-MFF-MFF…….. och så något på vintern som jag glömt.
Senare kom de lediga lördagarna. Söndagarna förlorade sin status som veckans mest efterlängtade dag. Fredagskvällen ersatte lördagskvällens nöjen. På söndagen efter lunchen började förberedelserna för ännu en lång arbetsvecka. Söndagskvällsångesten blev ett ovälkommet begrepp. Då blev vi igen lika lågmälda, ja nästan lika söndagsvärdiga som Carlsson i Hemsöborna.
Men även som pensionär har jag inte riktigt förlorat känslan för de olika veckodagarna. Alla är inte identiska. Någon söndagsångest har jag däremot inte längre, men väl ganska inrutade rutiner.
En normal söndag ser ut ungefär så här i mitt nuvarande liv. (med goda undantag)
Vaknar när jag vill det. Hämtar Sydsvenskan i brevlådan. Kollar lotto och joker. Vinner ibland 80 kronor. Frukost. Rättar SDS-korsord, börjar på det nya. Trädgårdsarbete eller annat fysiskt arbete/träning. Lunch. Klarinetten måste få en stund annars gnager samvetet. Fotbollsvärlden måste följas. Grillen tas fram. Sportradion ackompanjerar det som intas. Musiken mellan reportagen stör. Det spetsiga glaset töms. T V , böcker eller tidningar väljes efter behag och utbud. Ögonen börjar bli tunga. Somnar vid sidan om livskamraten.
I morgon är det måndag. Men det ger jag fasen i. Och det är det bästa med att vara pensionär.
Söndagens främsta nöje ligger i att kunna strunta i måndagsmorgonens genomträngande signal från väckarklockan.
Plus mycket annat trevligt.
Och i denna skrivande stund har det snart passerat ännu en (o)värdig söndag i mitt liv.
JanCarlo 