JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Bloggubbens funderingar (Facebook-Vänner)

Jag har cirka 350 så kallade FB-Vänner.imagesCAYSJX2U Jag är med i ett tiotal FB-Grupper. Några skildrar livet som det är och har varit från platser som ligger mig varmt om hjärtat, som Kristianstad, Malmö och Näset. Några grupper representerar mina specialintresse. Där hittar jag ”Sveriges militärmusikers förening”. En grupp där för mig kända och okända kollegor träffas allt som oftast. De lokala orkestergrupperna finns också på min lista. Tyvärr är dessa inte särskilt aktiva. Men inom fotbollens värld finns två pärlor i form av ”Sveriges Fotbollshistoriker” samt ”Fotboll kungen av sporter”. Där lever de som vet mer om fotboll än de flesta som (likt mig) tror sig veta mycket om den kära sporten. Där finns inget hat till andra klubbar, bara kärlek till den egna föreningen och till sporten. Två grupper som borde vara obligatoriska för alla som älskar fotboll. För klarinettnördarna finns ”International Clarinet Association”.

Och så finns då alla mina andra vänner. 350 personer av  helt skilda skäl.untitled

Tack vare Facebook har jag återfunnit vänner och kollegor från svunna tider. Elever som jag för längesen hört spela sin sista ton. Fått nya själsfränder som jag aldrig träffat men ändå tycker mig känna lite sådär. De flesta av FB-vännerna tillhör fotbollens rike, med klar majoritet av himmelsblå själar. Musiker av olika genrer kommer inte långt efter i FB-vän-antal, med en övervikt för de klassiskt skolade. Jag har fått FB-vänner som känner eller kände ”verkliga” vänner i mitt liv. Så visst är FB fantastiskt. Jag har ”hittat” den person som varit min bästa kompis i ungdomens dagar. (Tage Gustavsson, bilden)181605_134021996664075_4711221_n

En del FB vänner är synnerligen flitiga på nätet. Några syns till ibland. Allt för många, aldrig.

Är då dessa FB-vänner en homogen skara personer med vilka jag delar livets alla uppfattningar? Nej långt därifrån. Och i detta ligger en stor del av charmen och spänningen i tillvaron. Tänk vad tråkigt det skulle vara om nivelleringen var total. Om alla ägde den ”rätta” åsikten. ”Då blir tillvaron platt som en nersutten hatt (Ferlin).

Jag har FB-vänner allt ifrån:

Fotbollsexperter/fanatiker via de som tittar på TV när Sverige spelar landskamper, till de som avskyr all idrott. Från MFF:are till HIF:are. Bengalfundamentalister till de som vill sätta pyromanerna inom lås och bom.

Jag har vänner som är kompositörer, dirigenter, som lyssnar på den mest avancerade konstmusiken. Strålande jazzimprovisatörer och världsmusikmästare. De som är hemma inom rock och popmusiken. Instrumentkollegor. Musiker. Musiklärare. Före detta klarinett och saxofonelever.

Bland vännerna hittar jag allt ifrån grundskoleelever till professorer. Ateister till djupt troende. Alkoholister till nykterister. De som skriver lysande poetiska långa texter, till de som knappt kan uttrycka sig på begriplig svenska. Här finns de som känner mig såväl så att de förstår om jag gör försök att vara rolig till de som tar allt, även de grövsta tydligaste överdrifter, bokstavligt. PÅ FB-läser jag vissas inlägg mer än en gång, medan andras räcker det med någon mening innan intresset avtar, precis som mina inlägg blir mottagna beroende på vems ögon som betraktar dem. Bland de 350 finns nästan alla yrkesgrupper, möjligen med undantag av astronauter och prostituerade (vad jag vet).  Inom politikens område råder absolut ingen samstämmig uppfattning bland mina FB-vänner. Har förstått att samtliga riksdagspartier är representerade, kanske till och med några utanför etablissemanget. Så skall det vara. Jag väljer inte vänner efter deras politiska eller religiösa uppfattningar. Heller inte efter sexuell läggning. Ja inte ens efter vilken fotbollklubb som bor i deras hjärta !!!! Leve åsiktsfriheten. Och att tolerera, respektera är inte det samma som att sympatisera.  OK: Det finns en gräns även för min toleransnivå. Grova brottslingar betackar jag mig från.

I vänkretsen finner jag också allt från gamla gubbar 80 plus, till unga tjejer (bara vänner väl att märka). Här finns en (bara en) som sover vid sidan om mig natt efter natt, lång tid ännu hoppas jag. Här finns släkt, riktigt goda vänner som jag känner väl, till de som jag inte skulle känt igen om de så ringde på min dörr.

Alla är de mina FB-Vänner.

Är jag då ”medskyldig” till vad denna långt ifrån homogena grupp skriver i mitt kommentatorsfält? Knappast. Är jag tvungen att ta avstånd från något som skrivs under mitt namn för att en annan FB-vän, likt en prinsessa på ärten, inte gillar detta? Återigen : knappast.

Skulle jag bara behålla FB-vänner med vilka jag delar uppfattningar om allt i livet hade min siffra över FB-vänner varit NOLL. Ja, jag hade varit vän med mig själv. Läs självgod.

Därför blev min förvåning stor när en eller två FB-vänner, vilka jag trodde var åsiktsfrihetsförkämpar med stort demokratiskt patos, inte stod ut med en annan väns åsikter i mitt kommentatorsfält , och krävde på  ett diktatoriskt sätt, att jag skulle ta avstånd från deras inlägg. ANNARS! Avsäger jag mig vänskapen. Vilket skedde. Så stor var toleransen för andras åsikter. När argumenten inte räcker till så finns alltid ett lämpligt vapen.untitled

Min häpnad var stor över vem  som var beredd att hålla i yxan. Men jag får försöka vara lycklig ändå. Och det är jag.


6 kommentarer

Allsvenskan efter 29 spelade matcher.

Så är det endast en omgång kvar. Att det skulle behöva ta så lång tid att kora det vi alla visste skulle hända (väl?)

” Egen framgång är guld värd. Andras misslyckande är heller inte att förakta”. (Oscar Wilde)

Fotboll, Allsvenskan, Elfsborg - Malmö FF

Än en gång blev Malmö FF svenska mästare. Sjutton gånger nu, och hade inte Svff drabbats av ”ishockeysjukan”, och infört slutspel så vet vi hur många mästerskap vi egentligen har. 20 mästerskap om jag får bestämma. Jag har upplevt samtliga guld även om det första 1944 fick vara utan mitt jubel. Få fyraåringar har något favoritfotbollslag . Det är endast en önskan från föräldrar eller närstående.

Här kommer serieställningen och lite spekulationer inför sista varvet.

1. Malmö FF          60 p

Tror att även icke MFF-fans instämmer i att det var fotbollsrättvisa som skipades. Själv trodde jag att när Rantie tog steget ner till Bournemouth , att MFF då tog ett eller två steg ner till mindre ädel medalj. Det trodde inte Molins. Och han hade rätt. Tack och lov. Nu blir det lugnt i sista matchen där toppen möter botten. Och under ett helt år kommer staden Malmö, att som så många förr, skimra av guld.

Ja förresten. Låt pokalen stanna i stan för evigt. Den gillar inte att bli restrött.

2. AIK                           55 p

AIK var väl på slutet den enda konkurrenten till mästarna som kändes lite farlig. Jämna, men sällan glänsande, förrän i matchen mot BP. Blir garanterat tvåa första året på nya stora arenan. Är de nöjda? Nja, knappast den klubben.

3.  IFK Göteborg      51  P

Kan en spelare göra så mycket? En ödesironi för Tobias Hysén. Först succés mot Tyskland. Sen skadad och utanför guldstriden. Nåja. Tror inte att ”Änglarna” hade rubbat MFF ändå. Möjligen blivit stora silvermedaljörer. Är de nöjda? Nja, knappast den klubben

4. HIF  49  P

Kan en spelare göra så mycket? HIF öppnade som ”här kommer seriesegrarna”. Sen öppnades dörren för Bedoya till främmande land. Och då öppnades dörren för konkurrenterna. Sen kom skador på nyckelspelare, men framförallt dålig moral i truppen. Är de nöjda? Nja, knappast den klubben.

5.  Kalmar FF     49  P

Säga vad man vill. Men smålänningarna är på en spännande plats. Småländsk idoghet och seghet lönar sig i längden. Och eftersom de är smålänningar som vant sig vi mager jord så är de nöjda.

——————————————————————————————————————————————-

IFK Göteborg. Helsingborgs IF, samt Kalmar FF. De klubbarna får slåss om de attraktiva Europaplatserna som blir över efter MFF och AIK.  Mitt tips: HIF får stanna hemma i Skåne när nästa års E-Cup-spel lottas.

——————————————————————————————————————————————–

Dessa klubbar befinner sig i den trygga svenska mellandelen i Allsvenskan. Kan dricka sitt kaffe och äta sina kakor utan oro eller förväntan.

6. IF Elfsborg      43  P

Den största besvikelsen i säsongens allsvenska. Detta trots den mest uppskrivna värvningen i Bangura. Detta trots många starka spelarnamn. Även EL går knackigt för Boråsarna. En säsong att glömma.

7.  Djurgårdens  IF     43 P

Efter katastrofstart har nu DIF kommit upp till en anständig tabellplacering. Har en känsla av att den kommer att förbättras till nästa Allsvenska. Verkar som ”Östermalmsnoblessen” har funnit sig tillrätta på  det proletära Södermalm. (Nåja det var längesen)

8. IFK Norrköping   39  P

Får inrikta sig på att bli Östgötamästare.

9.  Åtvidabergs FF    39   P

Får inrikta sig på att bli Östgötamästare.

10.  Mjällby  AIF      36   P

Starkt ändå av lilla MAIF.  Var aldrig riktigt nedflyttningshotade.

11.  BK Häcken     36   P

Efter Elfsborg den största besvikelsen. Kan egentligen så mycket bättre.

12.   Gefle IF    34   P

Så blev jag inte av med dem i år heller. Men nästa år då……………Förlåt alla Geflar.

———————————————————————————————————————————

Och där nere i porten till avgrunden som i Sverige heter Superettan hittar vi:

13.  Brommapojkarna    31  P

Har delade känslor för BP. Beundrar deras ungdomsverksamhet och deras förmåga att tillhöra högsta serien med jämna mellanrum. Detta trots närheten till tre betydlig mer meriterade klubbar i huvudstaden. Men publikunderlaget är och förbli uselt.

14.   Halmstads  BK   30  P

HBK hänger på efter en uppryckning på slutet. Min kusin Maritta gläds. Jag är neutral.

15.  Östers IF     27    P

Finns en liten, liten chans att ÖIF stannar kvar, vilket jag hoppas. Varför? Det synnerligen vänliga mottagandet jag och alla FV-Bröder fick när vi gästade deras hemmaarena när MFF mötte Öster. Sånt sätter avtryck.

———————————————————————————————————————————————-

Någon av denna trojka får ge sig.  Någon annan får kvala. Och en blir lyckligt kvar i finrummet. Kvala får BP. Kvar blir HBK. Tror jag får ta adjö av Östers IF, men önskar dem välkomna tillbaka.

—————————————————————————————————————————————————-

16.  Syrianska   FC           14  P

  Vad hände mot ÅFF? Liket tittade. Och jag oroades en aning inför MFF:s sista match. Nu behöver jag inte det. Och ohjälpligt sist blir Syrianska.    

Tack för i år. Ni får som tröst uppleva ett guldfirande på MFF:s Stadion.  Bara det en upplevelse att minnas.  untitled                                                              


Lämna en kommentar

Malmö FF:s guld. Del 2.

Det hade gått några säsonger sen MFF för första gången steg in den gyllene sal dit endast mästare äger tillträde, och satt där lite försynt vid bordets nedersta ände, med sitt enda mästerskap bland de vana titelhållarna. Vanast av dem alla, i den här tiden, var en bjässe med en vulgärt stor kamratstjärna på sin vita skjorta, som tronade däst och segersäkert på hedersplatsen. Men med en lite orolig blick ner på de där himmelsblå från den skånska huvudstaden.imagesCA4T3ML8

IFK Norrköping hade sen MFF:s guld -44 tagit fyra titlar på rad. MFF kunde ståta med två andra och två tredjeplatser. Klubben var med där uppe och oroade kolossen från Östergötland. Det fanns, kunde de som förstod, en potential till ett tronövertagande. Det var som om Eric Perssons kända devis ”Guld tar man. Silver får man.”, redan då kaxigt stack upp som ett förebådande om vad som skulle komma.

Den 22 augusti 1948 var det avspark i säsongens första match. MFF mötte på hemmaplan Landskrona BoIS. Ridån gick upp för resan till det andra guldet.

Inför 13732 premiärlejon i den sköna augustidagen slog MFF de skånska motståndarna med 5-0. Målskyttar var Walle Ek 2, Börje Tapper 2, samt Egon ”Todde” Jönsson 1 mål. Jag hade nu blivit stor, hela 9 år, och börjat gå po match utan att hålla faderns trygga hand i min. Dock kan jag inte minnas om min närvaro var närvaro i den här matchen mot de randiga.

En match långt senare på säsongen som jag minns allt för väl inträffade den 6 maj 1949.

MFF mot HIF (Scania Classico). Det här året med de båda skånska antagonisterna i toppen på tabellen. Det var dukat till fest. Det skulle bli storpublik. Min kompis Lasse och jag hade därför försäkrat oss om biljetter i förköp.

Det var något så ovanligt då som en kvällsmatch. Lasse, som hade biljetterna, och jag skulle träffas utanför idrottsplatsen i god tid före avspark. Den goda tiden förvandlades allt mer till en mindre god tid. Var fanns min kompis med biljetterna? Var det inte här vi skulle träffas? Vad har hänt? Har han blivit sjuk?Tankar for runt. Gråten kom allt närmre. De vuxna blev allt fler runt omkring mig. Skymde min sikt mot han jag förhoppningsvis skulle få syn på. Det var förväntan, det var derbykänslor. Den värmande vänliga majsolen stod allt lägre. Klockan närmade sig oroväckande avsparkstiden 19.00. Jag hörde alla de välkända ljuden inifrån idrottsplatsen. MFF-orkestern. Sorlet. Packa er mot mitten. Många vill in”, från högtalaren. Jag ville in. Men stod utanför. Det var en enda kvart i mitt liv kvar till avspark. Men ingen Lasse. Panikens kalla hårda knutna hand knackade på mitt unga bröst allt kraftigare.

Klockan 19.00. Den 6 maj 1949.

Har gett upp. Ställer mig bland många andra och försöker se en skymt av spelet i den där lilla glipan i presenningen in mot planen. Där kan jag se ”Todde” och  ”Svarta Blixten” storma fram på högerkanten. Där kan jag se Erik Nilssons resoluta brytningar. Allt med tårfyllda ögon. Kan höra två mäktiga jubel i första halvleken och två lite mindre högljudda målglädjeyttringar i den andra. Och förstår då, och vet nu, att den prestigefulla derbytoppmatchen slutat 2-2.imagesCAR4SY0T

MEN!!!!

Det jag inte visste då var att detta var den första matchen i den oslagbara matchserie som skulle sluta med 49 matcher utan förlust !!!!.

Söndagen den 26 maj: Då inträffade den där dagen som alla MFF:are från 70 år och uppåt pratat och pratar om i alla tider.

Jönköpings Södra IF, med den omskrivne ”Timpa” Simonsson, skulle komma på besök. Nu skulle MFF få stryk, skrevs det förhoppningsfullt i huvudstadspressen.untitled

Kanske fick de MFF-fientliga ett hopp när Södra höll på att göra mål i första minuten. Men sen är det historia. MFF-historia. Fotbollshistoria. Propagandaspel. Mål. Klackar. Skott. Dribblingar. Passningar. Brytningar. Tekniska finesser. Allt som gör fotbollen till stor konst, lyckades i denna match för Malmö FF.  MFF, som alla vet, vann med 12-0 !!!!!! (Detta var, som också alla vet, MFF:s andra 12-0-seger i Allsvenskan. Den första kom mot HBK 1943 i vilken Arne Hjertsson gjorde 7 mål och hade två skott i ramen)

Matchen mot Jönköping bevistades av en ung man från just Jönköping. Han led då, har han berättat. Hans namn är Hans-Cavalli Björkman. Men jag jublade. För på den matchen vet jag att jag var med, tack och lov. Segermiddagen avnjöts med fadern (mor låg på sjukhus) på ”lyxrestaurangen” I Folkets Hus på Nobeltorget. Jag tror det smakade mycket bra.untitled

Och nu förstod en mogen yngling att MFF ALDRIG kan förlora.

Och det vet i fasen om den känslan inte lever kvar ännu efter 55 år. Nåja nästan då. Ibland. Psykologerna har rätt (ibland). Man formas i barndomen.

Fakta.

MFFs tabellrad. 22   12    5   5    72-9         29  p.

Samma poäng som HIF men betydligt bättre målskillnad.

Bästa målskytt:  Börje Tapper     18   mål.

Högsta hemmapublik :   Mot HIF  6/5 18384

Endast en spelare är kvar i livet. Calle Palmér.

Så var då MFF:s andra mästerskap bärgat. Det skulle snart komma fler. MÅNGA FLER.1949


Lämna en kommentar

Malmö FF:s guld. Del 1

Tänker med anledningen av att Sveriges bästa fotbollslag snart tar ännu ett guld skriva en serie på bloggen som skildrar samtliga mästerskapssäsonger. Något blir personliga minnen. En del blir torra fakta (och kanske något faktafel som jag tacksamt vill bli påmind om för rättelse).

Guld 1.00635480

”MFF:are är vi alla- Vi segra skall men inte falla”- De orden bör vi alltid minnas- Och ni skall se…..hur lätt det går”.

Det sjöngs denna eftermiddag. Det sjöngs med glädje. Det sjöngs med stolthet. Det sjöngs med tårar i ögonen. Det sjöngs igen och igen och igen…………….och igen……….och………

Den blyga, späda försommargrönskan på Kungliga Djurgården var vackrare än någonsin. På restaurang Hasselbackens annex ”Gubbhyllan” hade det dukats till fest för 30 personer. En fest som blev av. En fest som kunde ställts in, om inte elva av Eric Persson utvalda spelare svarat för en hjälteinsats och därmed förhindrat att ett sorgetåg skulle avgå söderut från Stockholms Central.

Några timmar tidigare, hade det på Råsunda fotbollsstadion, samlats 35920 åskådare. (rekord för allsvensk fotboll då )På ena planhalvan stod ett lag med åtta SM-titlar bakom sig, varav två sen den allsvenska serien startade. Vid seger för AIK, denna eftermiddag på nationalarenan, fanns det gott hopp för ”Gnaget” om ett tredje allsvenskt guld. På den andra planhalvan, vackert skrudade i sommarhimlens tröjfärg, stod laget som representerade en klubb som ännu aldrig fått titulera sig svenska mästare. De spelare som nu skulle försöka sig på att ändra på detta formulerade sig enligt följande uppställning.

Helge ”Gripen” Bengtsson

Hasse Malmström         Sture Mårtensson                Erik Nilsson

Kjell Rosén                                            Kjell Hjertsson

Arne Hjertsson  Börje Tapper   Sven Hjertsson     Carl-Eric ”Pigge” Sandberg   Stellan Nilsson

MFF hade som alltid vid sina Stockholmsbesök övernattat på Hotell Regina,200px-Hotell_Regina_1962b vilket ägdes av MFF-vännen, den i Malmö till vår värld komne Figge Sjöö.

Vid frukosten på matchdagen hade det inte glammats som alltid annars. Det gick att ta på den förväntansfulla, nästan ödesmättade stämningen. Samtliga nästan visste att detta skulle bli en dag att minnas. De anade att de var på väg att skriva MFF-historia. Att de för alltid skulle bli ihågkomna, nästan dyrkade. Det lyste en beslutsamhet i spelarnas något bleka ansikten. I dag skall det ske. Stunden är kommen.

På klassisk avsparkstid klockan 13.30 den 29/5 annandag pingst 1944 rullade bollen igång i Solna.

Klockan 15.15 hade Malmö Fotbollförening för första gången blivit Svenska Mästare. MFF hade slagit AIK med 2-1 efter mål av Sven Hjertsson (det var förövrigt första och enda gången alla tre bröder Hjertsson spelade tillsammans) samt Börje Tapper.

”MFF:are är vi alla-Vi segra skall men inte falla”.

Sången på Djurgårdskrogen fortsatte. Endast ”Hövdingen”untitled satt lågmält begrundande försjunken i tankar. Tankar som gick tio år tillbaks i tiden. Då förnedrad, diskad och tvångsnerflyttad till division två. Nu som nybliven Svensk Mästare med den klubb han älskade och så framgångsrikt fört till en plats i solen.

Eric Persson återkom ofta i sitt vidare liv till just detta ögonblick. Trots framtida framgångar av elefantiasisstorlek berättade han, ett år före sin bortgång, för journalisten Birger Buhre, att den dagen nog var den lyckligaste i hans liv.

Där satt de då år 1944 på ”Hasselbacken”untitled och sjöng och sjöng och hade rubbat hierarkin i svensk fotboll.

Nu hade MFF lite otippat försynt tagit steget in till mästarnas exklusiva klubb. Snart skulle klubben bli en ständigt återkommande gäst där. En som hade hedersplatsen.

Själv var jag fyra år och hade ingen aning om den lyckliga händelsen. Men många år senare satt jag och spelade på restaurang Hasselbacken, och kunde nästan i väggarna höra hur det lät den där magiska dagen år 1944. Kunde höra fotbollens språk klinga. Det språk jag var uppfostrad med: Malmöitiskan, mitt modersmål.

Än flera år senare beställde jag bord på krogen i namnet Eric Persson. (förlåt Eric) Och………tyckte jag mig inte se……..hur personalen ställde sig i enskild ställning vid min ankomst..  liksom tittande…. är det han?  …..eller ?….. men så ser han väl inte ut?  Var det ett önsketänkande?  Men känslan att sitta på den historiska marken gav rysningar av välbehag.

Fakta.

Följande spelare hade tillräckligt antal matcher för att få medalj.

Helge Bengtsson. Erik Nilsson. Hans Malmström. Kjell Rosén. Sture Mårtensson. Kjell Hjertsson. Börje Tapper. Arne Hjertsson. Gustav Nilsson. Carl-Erik Sandberg. Stellan Nilsson. (Den sista av pionjärerna som lämnade jordelivet var Kjell Hjertsson) Men samtliga finns för alla tider bevarade i alla äkta MFF:ares hjärta.

Största seger: MFF-HBK 7-0 . Högst hemmapubliksiffra: MFF-HBK 13260 personer. Bästa målskyttar. Stellan Nilsson och Kjell Rosén 11 mål.

MFF:s tabellrad: 22  17   3   2       54-22        37  poäng.

1944


4 kommentarer

Victor Borge

Han föddes i Köpenhamn den tredje dagen när året började kalla sig 1909. Utbildade sig till konsertpianist och debuterade på Odd Fellow-palatset 1926. Det var något som hände honom under sina konserter som gjorde att han insåg sin stora humoristiska begåvning. Hans nervositet för att spela intrikata pianokonserter gjorde, att han för att dämpa ”allvaret” började skämta med publiken, som svarade med att skratta hjärtligt. Ett frö hade såtts. Det var början till hans fantastiska karriär som komiker och musiker.

Victor Borge eller skall vi säga Börge Rosenbaum vilket var hans dopnamn. Min absoluta komiska favorit.untitled

När nazismen och judeförföljelserna började sprida sig i Europa flydde Borge, som var av judisk börd, till USA. Året var 1940 och han kom i sista stund med en båt som avgick från det nordliga Petsamo. Han hade då bott i Sverige en tid där satirens mästare Karl GerhardimagesCA5TXPSM var hans vän, arbetskamrat, och beskyddare. Adolf hade ”lurats” på ännu ett offer, men den civiliserade världen hade fått en underhållare av yppersta klass.

Hur många gånger jag sett honom i TV vet jag inte. Har massor med videoinspelningar i hemmet. Tröttnar aldrig på dem trots att jag vet precis vad han skall säga, och vad som händer.

Victor Borge var en fantastisk komiker med en suverän tajming. Ett musikaliskt geni och en utsökt pianist. Dessa tre egenskaper, i absoluta världsklass, blev den oefterhärmlige : Victor Borge.

Jag vet att det inte går att i skrift återge en del av hans repliker, men jag försöker. Ni som vet får se och höra honom framför er i era minnen.

  Till publiken i vilken danska drottningen befinner sig. ”Jag har ingen växel till parkeringsautomaten. Finns det någon här som har en krona”?

Svenska ambassaden i USA inför svenska kungaparet. ”Eders högheter. Eders lägre högheter”.

Dansk journalist intervjuar Borge inför ett framträdande i Köpenhamn och frågar om han skall hålla showen på danska eller engelska. Borge svarar, danska. ” Men annars förstår danskar engelska bra” säger reportern. ”Ja, men det har ingen glädje av när jag pratar danska”. Replikerar Borge.

Borge skall spela Mozart. Sitter länge och vet inte hur han skall inleda. Slår en enda tonen på tangenterna. Tänker länge och säger missbelåtet. ”Nej, det är Tjajkovskij”.

En person kommer för sent till en föreställning på Broadway. ” Var kommer ni ifrån”? undrar Borge. ”Från Brooklyn”. ”Jag kommer från Köpenhamn och var här i tid”.

Om operasopranen som kommer in på scenen. ” Hon är en och en halv meter. Liggande ner.

Den här fina klockan fick jag av min farfar på hans dödsbädd…….För 50 dollar.

Min optiker sa jag behövde glasögon så jag tog hans.

Victor berättar att hans far spelade viola i Det Kongelige Kapel, men han satt bland träblåsarna för han hade sina vänner där.

Borge till Eddie Skoller efter han har spelat gitarr. ” Har ni tagit lektioner”? ”Nej aldrig ” svarar Skoller. ”Har ni funderat på att ta lektioner”?

Borge i TV från Malmö. Husband ”Tollarparens trio (Arne Castell bas och Ingmar Callmer trummor). Borge ”. De är utmärkta musiker alla tre. Fina solister. Det är bara när de spelar tillsammans det inte går så bra”.

MEN OBS . Allt sagt med den stora glimten i ögat.

Borge öppnar flygellocket och utbrister med skräckblandad förvåning. ”Oj! Så många tangenter”.

Vissa av hans vita tangenter var lite gulfärgade på grund av att hans elefant som levererat flygeln hade rökt för mycket.

Vet ni varför påven alltid kysser marken när han landat ? Han flyger All Italia.

Min farfar uppfann en kur som det inte fanns någon sjukdom till.

Samma farfar uppfann en läskedryck som han döpte till ”Four up”. Den gick inte bra. Då uppfann han ”Five up”. Inte heller den gick så han uppfann då ”Six up” .Men även den floppade. Sen dog han. Och aldrig fick han veta hur nära han var.

När jag för första gången såg Victor Borge ramla av pianopallen då sopranenimagesCAU3QXNF tog den höga starka tonen var jag nära döden. Höll på att inte få luft. Sen vande man sig tack och lov. Liksom när jag hörde hans läsning med ljudande skiljetecken.imagesCA4ORDLY

När vår värld fått ett nytt millenium slutade Victor Borge att få världen att skratta och dog år 2000. Men hans minne och shower lever kvar i alla tider och är som all stor konst opåverkad av tidens tand.


6 kommentarer

MFF-Familjen. Finns den?

I alla familjer förekommer det bråk och meningsskiljaktigheter. Men i de flesta fall med respekt och kärlek till sina nära och kära. Och det är väl klart att i en storfamilj, som den som så fint kallas för ”MFF-familjen”, måste det finnas ett otal divergerande åsikter som ger anledning till kontroverser. Det enda och viktigaste som kan ge känslan av någon sorts familjekänsla, är att vår hjärteklubb Malmö FF skall vinna och vinna och vinna intill tidens ände. Det är vi säkert överens om samtliga i familjen. Men när det gäller hur kubben skall stöttas och skötas delas sig åsikterna radikalt.

 Familjens överhuvud är vår ordförande ? Kan liknelsen tillåtas? Nu har MFF:s ordförande i tidningen gått ut och fördömt bengalbränningen i gårdagens match mot BP. Visst skall en ordförande vara handlingskraftig och slagkraftig på gränsen till diktatorisk ( Läs Eric Persson. Hans Cavalli Björkman. Bengt Madsen) men att kollektivt använda ordet ”rötägg” om en grupp i MFF-familjen kan tyckas oacceptabelt. Dock en viskning mot vad de utpekade, eller de utpekades sympatisörernas motargument är, vilket kan läsas i dagens sociala medier.

Horunge. Idiot. Svin. Kräk. Blåst i huvet. Böleröv.

Vem kan förtjäna dessa (förhoppningsvis infantilt affekterade)  tilltal ? Någon massmördare? Våldtäktsman? Nej! Någon i MFF-familjen! Ja till och med familjens överhuvud; Håkan Jeppsson.

Visst blir vi alla modigare bakom en datorskärm än i verkliga livet. Men någon anständighetsgräns måste väl ändå finnas. Skulle dessa personer ha kuraget att på ett årsmöte ställa sig rakryggat upp och vräka ur sig dessa förolämpningar? Säkert inte. Och ropen på avgång med fingrarna på tangentbordet. Varför inte kontakta valberedningen och föreslå någon motkandidat till ordförandposten ? Inte kan väl en horunge leda Malmö FF ? Ynkedomen frodas tyvärr i MFF-familjen. Blir även förvånad att några namn, vilka jag trodde tillhöra bildade humanistiska personer, använt ”gilla-knappen” under vissa FB-inlägg.

Den stora orsaken till de stora kontroverserna är, de för vissa avskyvärda, för andra heliga, Bengalerna.1002859_10151986938833792_542265959_n

För mig personligen är bränning eller inte en ganska oviktig sak. Egentligen helt egalt. Men så länge det är förbjudet och kostar pengar för den klubb jag älskar (utan att behöva visa det med facklor i handen) så är jag emot. Har så svårt att få in i min gamla åderförkalkade hjärna att man utsätter den man älskar för försämrad ekonomi. Har så svårt att fatta att det är så otroligt viktigt att höja stämningen med bengaler. Det finns så många andra attribut.

Men arbeta gärna för att det skall legaliseras. Frågan är då lite cynisk kanske: Blir det lika roligt och spännande då ? OBS (?)

Sitter här också och undra hur Eric Persson skulle reagerat om han blivit utsatt för motsvarande angrepp som vår nuvarande ordförande.

Nej, jag undrar inte jag vet.

Och att MFF skall vinna guldet det vet jag också att vi alla vill. Och det gör vi i år igen som så många gånger förut. Och som så många gånger i framtiden

Med eller utan bengaler.images


2 kommentarer

Staffan Tapper. Och det där som borde vara onämnbart.

Det är en sommardag i Västtyskland. Året är 1974 och datumet den 26 juni. Hemma i Sverige har midsommaraftonens sill med tillbehör precis avnjutits. Solen har vänt, men än dröjer det länge innan augustimörkret kan anas. För många väntar en välförtjänt semester. Livet kunde vara värre. Själv befinner jag mig för tillfället i Östersund, på en turné, spelande kammarmusik. Sitter på hotellet bänkad framför TV-n tillsammans med många andra förhoppningsfulla.

Det pågår ett VM-slutspel i fotboll och Sverige är med. Har börjat bra med två oavgjorda mot Bulgarien och Holland, samt seger med 3-0 mot Uruguay. Kvällens match spelas mot Polen. Ett Polen som tar ledningen med 1-0. Spelet fortsätter och bäst på plan är MFF-aren Staffan Tapper. Bosse (skriver bara förnamnet på kungen) spelar med en av sina sedvanliga genomskärare fram Conny Torstensson, som fälls. Domaren från Uruguay, Baretto Ruiz, dömer straff till Sverige. Vem skall lägga den? Vår naturlige straffskytt Bosse har missat i en tidigare landskamp (en sällsynthet) och är därför tveksam till att ta det ansvaret. 

På Neckarstadion, Bosses tidigare hemmaarena, sitter 43755 åskådare och njuter av sommarsolen. I det polska målet står världsmålvakten Jan Tomaszewski.imagesCA5JLA5J Från Kiruna till Ystad i Sverige, håller nationens medborgare andan framför TV-apparaterna. Vem skall lägga straffen? Undrar alla. Pulsen är hög på gammal som ung.  Vem vågar ta ansvaret? Någon måste.

Fram mot straffpunkten, för att lägga upp bollen, går han som gjort en strålande match. Han som faktiskt ännu inte är proffsspelare. Den synnerligen sympatiske STAFFAN TAPPER.untitled

Resten är historia. En tragisk sådan för en stor fotbollspelare. Tapper slår en bra straff. Tomaszewski gör en mycket bra räddning, men går för tidigt vilket inte var tillåtet då. Domaren från Uruguay borde låtit straffen gå om.

Men än idag får Tapper höra om det där som hände för snart fyrtio år sen. Senast för några dagar sen läste jag en kommentar på FB. Någon av mina FB-vänner skrev ett inlägg gällande en guidad tur på stadion om MFF:s historia, ledd av en expert på området: Staffan Tapper. I kommentatorsfältet kunde  jag läsa ”Frågade du honom om straffen”? Jag blev upprörd, minst sagt, snarare förbannad, och beslöt mig därför att skriva av mig med detta inlägg.

När skall det sluta?

Hur många spelare, såväl före 1974 som efter, har inte missat straffar? Spelare som varit och är större stjärnor än Tapper har slagit betydligt sämre straffar. Maradona. Messi. Platini. Pelé. Puskas. Sokrates. Cruyff. Beckenbauer. Ronaldo…. Och…..han………och…han……och…..han och….och………… ZLATAN.imagesCAKMXNK0 Finns det någon, ofta anlitat straffskytt, som aldrig missat? Tvivlar. Men ändå denna vuxenmobbing av en stor fotbollspelare och en fin människa. Hur många hånleende  personer-oftast de med ringa fotbollskunskaper- har jag inte hört intervjuande Tapper, ständigt dra upp den där ”unika” händelsen 1974. Och Tapper har bevarat lugnet och svarat artigt. Hur kan han? Tror läsaren att någon vågat sig på att fråga Zlatan om varför han missade sina misslyckade straffar? Inte om livet varit kärt för den personen i alla fall.

Nu måste det väl ändå snart ta ett slut? Eller blir det så att när någon befinner sig på en kyrkogård om 100 år, och på en gravsten läser: Staffan Tapper. Står där och flinar och säger. ” Där vilar han som missade straffen”. En synnerligen unik person: Staffan Tapper hette han.

Så syndade jag och drog upp det själv. Men i ett vällovligt syfte hoppas jag.


Lämna en kommentar

Äntligen klubbfotboll igen.

Så är den oändliga väntan snart äntligen över. I över två veckor har världens klubbfotboll på elitnivå  sovit sin törnrosasömn. Allt för att VM-kvalet för landslag skulle närma sig avgörandet.

Missförstå mig inte. Det är inte själva landskamperna som irriterar mig, men väl den långa lakunen mellan matcherna. Det gick väl dessutom ganska bra för Sverige. En bland många tidigare så avgörande matcher mot Österrike vanns. Tankarna gick tillbaks till 1948 och den första matchen i OS på White Hart Lane. Men än mer till en snöklädd plan i Gelsenkirchen och en i snön iskall straffskytt från ”Backarna” i Malmö. untitledNu är det playoff-lottning på måndag, och de flesta, inklusive mig, fruktar mest Portugal, läs Ronaldo.

Matchen mot Tyskland avslöjade uppenbart lanslagets största brist. Den lagdel som sen ”Julle” Gustavssons dagar (kanske än längre tillbaks?) har varit vår starkaste. Får vi be om en Pontus Jansson till ett eventuellt VM-slutspel.

Tyskland avslöjade också- det vi egentligen redan visste- att mot de största lagen har vi ingen chans. Känslan var att om det hade gällt blodigt allvar för Deutschland skulle siffrorna blivit än värre. Med eller utan Zlatan i svenska laget.

Men nu kör vi igång igen. De stora ligorna. C L , E L och naturligtvis gamla trogna vännen Allsvenskan.

England.

Det ser bra ut nu när jag tittar på tabellen. Ungefär som det gjorde under söndagarnas barndom när jag slog upp sportsidorna för att läsa den engelska ligatabellen och fascineras av bilder från Highbury. Arsenal i täten. Hur blir slutet? United vinner inte, det är jag säker på. Är svagare än på länge. Kaptenen (sir Alex) har lämnat det osänkbara skeppet. Allt har en ände. Inga träd får växa upp till himlen, plus andra i ämnet lämpliga klyschor. Tror att det blir ett trekejsarslag mellan Arsenal, Chelsea och Man. City. För inte kan väl de där norr om Seven Sisters blanda sig i? Hur starkt COYS än ljuder från norra London.

Tyskland.

Trots många bra lag med Borussia Dortmund som främsta utmanare, så heter kolossen som så ofta Bayern München. Kommer att vinna överlägset.

Spanien.

Det finns en utmanare till de två giganterna FC Barcelona och Real Madrid. Den klubb som är mitt spanska favoritlag sen den tid jag såg dem i Malmö. De lever och har levt i långa tider i sin stad i skuggan av världens genom tiderna mest framgångsrika klubblag,  Atlético Madrid. Men ändå…………blir knappast bättre än trea.

Frankrike.

PSG får göra upp om titeln med den klubb som har den vackrast belägna arena jag någonsin sett: AS Monaco. Pengar genererar framgång även i Frankrike.

Italien.

Egentligen bryr jag mig inte, men AS Roma har startat imponerande. Blir nog ändå ”Den gamla damen” som till slut lyfter scudetton.

Andra ligor.

I Brasilien har jag gett upp hoppet om att Vasco da Gama skall bli mästare. Ademir gråter i sin himmel. Och jag snyftar lite i sympati med honom.

I Ryssland går det så där för ”mitt” Dynamo Moskva.

I Ungern är fotbollen ett sorgebarn, men klubbnamnet Honvéd får fortfarande mitt hjärta att slå lite hårdare.

Europa League.

IF Elfsborg kämpar på för att försvara de svenska  färgerna men kommer att bli sist i sin grupp. Tyvärr. Titeln kommer att stå mellan Tottenham Hotspurs, SS Lazio, Swansea City (det vore en fin upprättelse för MFF), samt Sevilla FC. Visst är det härligt med inledningen av gruppspelet där klubbar som inte alltid är de mest media-exploaterade från Europas alla hörn visar upp sig för oss.

Champions League.

Den finaste. Den ädlaste av alla fotbollstävlingar.

Vinnare och därmed inte bara bästa klubblag i Europa, utan säkert också i hela fotbollsvärlden. Blir? De nominerade är:  Bayern München (ett Barcelona med högre tempo, rakare spel, men utan en Messi). Real Madrid. FC Barcelona. Eller……..Nej jag vågar inte skriva det……inte ens med Özil i laget……inte ens för att jag önskar det………men ändå kan jag inte låta bli….klassikerna från fotbollens moderland. Eleganterna från fotbollens huvudstad……..Arsenal FC. Men det är en dröm i rödvit pyjamas med nattmössan långt nerdragen

Allsvenskan.

Höll på att glömma den viktigaste av samtliga fotbollstävlingar.

Tre matcher kvar.

MFF-BP 4-0

IF Elfsborg-MFF 2-3

MFF-Syrianska 6-0

Ja och sen? Är det bara att återigen lyfta SM-bucklan. Precis som vanligt. Det har hänt förut. Det kommer att hända igen.imagesCASGHFG1

Så har då livet återvänt. Klubbfotbollen har återuppstått. Trevlig helg alla fotbollsvänner.

PS. Kommer även att med spänning följa hur det går för Skanör-Falsterbo IF i kvalet gällande att få stanna kvar i div. 4.


Lämna en kommentar

Bloggubbens funderingar (Nato ?)

Det finns två saker som samtliga svenska riksdagspartier har och har haft en samstämmig uppfattning om, med små nyansskillnader, här finns inga blockgränser: ALKOHOLPOLITIKEN samt NEUTRALITETSPOLITIKEN.

När det gäller alkoholpolitiken framförs många olika argument om varför dessa drycker skall vara svåråtkomliga, men framförallt kostsamma. Aldrig har jag i debatten hört att höga alkoholpriser också kan vara en jämställdhetsfråga. För vad spelar det för roll för den högavlönade om en flaska vin av god kvalitet kostar 250 kronor eller 150? Och varför kan inte en lågavlönad bli förunnad att få njuta en maltwhisky eller en konjak någon gång, som lagrats till angenäm styrka och smak ?  Oanständigt höga alkoholpriser drabbar endast den (icke missbrukaren) som bara har slantar till livets nödvändigheter och därmed stängs ute från en smakupplevelse som är en del av livskvaliteten. Argumenten att skydda missbrukare är inte hållbara. Deras alkoholpengar ligger alltid högst upp i sedelbunten. Följden blir än större misär, samt ökad langning, hembränning tillsammans med annan kriminalitet. (Lär av förbudstiden i USA). Att jämställa alkohol och narkotika är lika aningslöst. Många alkoholdrycker smakar mycket gott och förstärker den kulinariska upplevelsen av god mat, vilket vad jag förstår ingen form av knark gör. Har också svårt att tänka mig någon höja sprutan, skåla och vara social när det injiceras något i kroppen.imagesCADPS11T

Detta är skrivet utan att på något sätt förringa alkoholens avigsidor.

Men nu vill jag citera husguden Evert Taube: ”Men de var inte detta jag skulle tala om”. Utan vår neutralitetspolitik och för och nackdelar med ett inträde i Nato.untitled

Den heliga neutralitetspolitiken. Sverige skall inte ta ställning i konflikter. På sin höjd morra lite lågmält protesterande om det verbalt angripna landet är det ”rätta”. Det kan tyckas smart. Det har räddat oss från två storkrig. Det kan anses fegt. Vi vänder kappan efter vinden. Sverige 1941 var ett helt annat Sverige än 1944. Några hjältar var vi inte. Möjligen kloka. Välj själv.

Vi har länge, trots eller kanske tack vare, vår neutrala hållning, haft ett för landets storlek relativt starkt försvar. Det skulle kosta mer än det smakar för en stormakt (läs Sovjetunionen) att kasta sina hungriga rovdjursögon på vårt land.

Nu är läget enligt all expertis något helt annat. Vårt försvar är något som knappt finns längre . Det menas, från ansvarigt håll, att det inte föreligger något krigshot mot vårt land. Hur snabbt kan ett sådant politiskt läge förändras, undrar jag? Hur lång tid tar det återuppbygga en någorlunda stark vapenmakt? Kan vi och är det moraliskt försvarbart att räkna med hjälp från Nato om vi skulle bli angripna? Att inte ha förpliktelser men ändå bli skyddade?

I vår västerländska omvärld är de flesta stater medlemmar i Nato.imagesCAIO5N63 En trygghet. Ett skydd. Om det skulle förekomma något vapenhot mot Sverige är det nog få som tror att det skulle komma från USA eller något större Nato-land. Karl XII står där än idag och pekar österut. Mot det stora land där aldrig demokratin får fäste, men upprustningen påminner om gamla tiders parader på Röda Torget. Är det svårt att ta ställning? Naturligtvis inte att likt kung Karl intervenera, men att skydda det egna landet.imagesCAB3OCRO

Men neutralitetsinlärningen har trängt djupt in i våra svenska själar. Så har det varit och så skall det förbli.

Dock har något börjat hända. Det debatteras för och emot ett inträde i den försvarsallians där vi ändå har våra demokratiska västerländska rötter.

Att Vänsterpartiet, av historiska lojalitetsskäl med den östra grannen, är klarast emot, finner jag naturligt. Att Miljöpartiet med sin lite rörande naiva politik också tillhör de största Nato-motståndarna är också självklart.

De tre små allianspartierna har börjat kasta ut trevare gällande ett inträde med Folkpartiet som draglok. Kanske för att profilera sig? Kanske för att ta försvarsansvar för nationen?

Men hur ställer sig de två stora? De som har avgörandet i sina händer? De som vill vinna röster för att sitta kvar i regeringsställning, eller komma dit? Läser de av folkviljan? Eller vågar de ta ställning ändå?

Själv har jag tagit ställning för längesen. Visst förstår jag att även svenska soldater måste utsätta sig för riskfyllda uppdrag i främmande länder tillsammans med övriga Nato-styrker. Men varför skall inte vi kämpa för demokratin. Och visst har jag mycket, ja väldigt mycket, att invända mot det ledande Nato-landets politik. Men i jämförelse så är jag trots allt glad att det är USA som är världens starkaste militärmakt…………. Och visst är jag emot kärnvapen vilket många Nato-länder har. Men ändå……………Jag måste ta ställning. För eller emot. Kan inte båda ha kakan kvar ock äta upp den.

För mig är det ansvarslöst att inte söka inträde i Nato. För efterlevande tror jag att det är ett villkor. Men jag kan ha fel.

För nog är väl det här landet värt att försvaras ? För en värld utan militära konflikter är endast en nåd att stilla bedja om.


Lämna en kommentar

Yrken Del 8 (Försvarsadvokater)

Det är inte i så många yrken som jag tror jag skulle haft anlag för att bli en skicklig utövare . Men ett som jag nog haft fallenhet för är advokatyrket. Ja, till och med blivit mycket framgångsrik, rent begåvningsmässigt. Och ändå är detta yrke ett av de som jag absolut inte skulle klara av. Moraliskt.untitled

Jag vet och förstår att vårt rättsväsende inte kan anses civiliserat om inte den åtalade har rätt till ett försvar.

Men jag vänder mig mot att utgången av ett rättsfall är så beroende av om den åtalade haft råd eller tilldelats de skickligaste advokaterna.

Det stör mig oerhört att höra advokaters patetiska argument för att fria en brottsling som uppenbart är skyldig. Att berättade för de åtalade vad de skall säga och när de skall tiga. Återigen , jag förstår att det är deras uppgift, men en uppgift som min moraluppfattning har svårt att acceptera. För mig hade det varit gränsfall till prostitution.

Min undran är också: Känner sig en advokat som en segrare om han fått en misstänkt person frikänd från ett vidrigt brott, eller att straffet blivit stötande lågt för förövaren? Att han/hon med sin retorik framgångsrikt anfört så kallat förmildrande omständigheter. Är den personliga prestigen större än allmänhetens rättsuppfattning? Gäller det att segra till varje pris? ”Right or wrong-My country”. Vad spelar det mig för roll att mördaren blev förvandlad till dråpare i domen ? Att våldtäktsmannen egentligen blev för frestad och hon fick skylla sig lite själv? Att den råa misshandlaren blev provocerad och agerade i självförsvar? Att kunna stänga ute känslorna för de drabbade brottsoffren. Jag vann ju den här rättegången. imagesCAG5P4TJ

Men vad är alternativet? Att advokaten försöker få till ett ”lagom” strängt straff? Att hon/han i rätten framför att visst är han skyldig, och visst bör straffet vara i paritet med brottsoffrens lidande, men ändå……………….Nej det vore nog att göra våld mot sin yrkesskicklighet.

Det enda jag förstår om  det i och för sig mycket kvalificerade yrkets kultur är att jag inte förstår den.

Och jag är helt säker på att jag aldrig skulle klara av försöka få en grov brottsling frikänd.

Men deras arvode hade jag klarat av att ta emot. Det är jag säker på.