JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


3 kommentarer

Dagboken 30/3

SOMMARTIDuntitled

ALLSVENSK PREMIÄRimagesSR17UK43

Ordens skönhet går inte att överträffa. Ridån går upp för värme, ljus, grillfester, dofter, spänning och allt vad den varma årstiden kan erbjuda oss frusna nordbor. Har upplevt denna seger över vintern många gånger nu, men hälsar den ständigt lika välkommen.

Själv stiger jag upp klockan 8.30. Rimfrost  på marken. Bländande sol. Tre rätt på lotto. En inte helt ovanlig söndagsmorgon. Rikedomen får vänta på sin entré en vecka till.

I SDS utmanande söndagskorsord, det där av gammeldags modell, hittar jag på ”Vågrätt 15” frågan: ”For med osanning?”. Skrev spontant Lööf, men upptäckte till min förvåning att rutornas antal inte stämde. Men, det finns fler att välja på inom samma yrkeskår. Kunde väl fylla i cirka hälften av svaren vid första genomgången. Också det en helt vanlig söndagsmorgon. Denna den första sommartidsmorgonen år 2014.

Klockan 10.30

Går en kilometer med kryckor. Min opererade höft läks fint. Känner ingen smärta alls, endast lite klåda och spänning från operationsärret. Hade nog inte behövt kryckorna om inte; Den  icke opererade vänstra höften ständigt gör sig påmind om hur den högra var för några veckor sedan. Hoppas att få den åtgärdad ungefär när sommartiden åter blir vintertid.

En titt i trädgården är en fröjd denna så tidiga vår. Alla lökväxter som blommar. Ja, till och med några tulpaner. Pockande knoppar. Blyga knoppar,  och en grönskande häck intill ”Tottenham-grannen”. Fjärilar på yrvaket besök. Även en Rimskij Korsakov surrar förbi. Humlans flykt images1BZE8DP2finns åter med sin kromatik inte bara på notstället utan även i trädgården.  Gräs som snart måste klippas, hur det nu skall går till.

Klockan 15.00

Först ut i den allsvenska vårdansen är:

HIF-Djurgården. MAIF-Gefle IF. BP-KFF.  Ingen av dem kommer att lyfta pokalen när jag är opererad i den andra höften och det åter är vintertid.

Klockan 15.14.

Första målet görs av klubben som fått lämna den vackra arenan som byggdes till OS 1912.

Får nu tyvärr också läsa att de lågpannade har överlevt vintern. Bråk i Helsingborg. Matchen avbruten. Försvinn från fotbollen skithögar. Ta vävning som legoknekatar så långt bort som möjligt. Låt oss som älskar fotboll slippa se er falskeligen klädda i klubbfärger. Det måste finnas någon legoknektarmé där ni kan göra det ni egentligen är intresserade av.

Till och med ett dödsfall meddelas nu. Känns som all luft gått ur mig. Som om all min längtan efter allsvensk fotboll har blivit något helt likgiltigt. (Bilden. Allsvensk fotboll år 2014.)600

Klockan 17.30.

Nu börjar Allsvenskan på riktigt. (Måste ändå försöka återfå en tro på att nu måste bli krafttag mot dessa avskum.) Malmö FF- Falkenbergs FF. Ett av de lagen kommer att lyfta pokalen när…….

Sitter här i pausen på ”vår match”(Som fortfarande är mållös) och undrar hur det blivit så här i vårt så fredliga land. Är det en normlös skola som bär skulden? Föräldrar som inte vågat vara auktoriteter? För liberal lagstiftning? Behöver alla generationer ett krig för att inse? Vad vet jag. Den enda jag tror mig veta är att kriminella element har kidnappat en älskad folksport. Vad motgiftet är hoppas jag att någon vet och har kurage att ta tag i..

Ser också att Liverpool i detta nu leder PL- Dags i år för en titel för det gamla storlaget?

Nu börjar andra halvlek i Malmö. Nu vill jag ha, nej kräver mål.

ÄNTLIGEN ! Att det skulle behöva ta 74 minuter att göra mål på Falkenberg. Tack Magnus Eriksson! 2-o. 3-0. Jonas påg.untitled

Firar 3-0-segern med ett glas Ramlösa.untitled Har inte druckit någon alkohol på fem hela vita veckor. Nej, jag är inte nykter alkoholist. men tio dagar innan min operation korkade jag igen. Ville vara i toppform när sågningen av mitt skelett började. Och nu FÅR jag inte dricka på grund av medicineringen.  Hade dock tippat 4-0 så lite besviken är jag. Nej, men glädjen av en fotbollsseger grumlas helt av det som förstört en efterlängtad fotbollsdag. Vågar jag hoppas att detta skall stämma till eftertanke? Eller är det signalen till vendettor?  Går inte dessa stamkrig att stoppa?

Nu skall jag hålla tummarna för Kajsa Bergqvistuntitled i Mästarnas Mästare”. Vi Turebergare måste hålla ihop.

21.oo

Så försvann Kajsa i nattduellen denna nattsvarta dag som började så förhoppningsfullt. Dock en skitsak i jämförelse med tragiken i Helsingborg.

Ordinerad sjukgymnastik får avsluta dagen. Önskar God natt och hoppas att slippa få dystra rapporter från morgondagens så kallade högriskmatch i Solna.

Ps. Men förresten. SDS korsord nästan löst.


1 kommentar

Del 1. Pianister. Del 2. Stråkmusiker. Del 3. Träblåsare. Del 4. Brassmusiker. Del 5. Slagverkare. Del 6. Stränginstrument.

Naturligtvis lyssnar en musiker på och tar lärdom av andra instrumentalister än de som spelar det egna instrumentet. Skall nu presentera några av många  som står mig närmast hjärtat. Men betoning på Några. 

Del 1. Pianister.                                                                                                                     images2FVLQ4PW          Utan att veta, så tror jag att klaveret,  tillsammans med gitarren är det musikinstrument som spelas av flest personer. En gång i tiden ansågs det vara god uppfostran i ”finare” familjer att döttrarna skulle spela piano. Satt där vid pianot, på vilket de inramade släktfotografier hade sin boning, och hjälpligt spelade huvudtemat till Beethovens ”Für Elise”, med liljevita händer och iförd vackraste klänningen. Artigt applåderad av de sherrydrickande inbjudna gästerna när bourgeoisien höll middagar. Pianot har också fått de flesta instrumentala mästerverken till sin digra repertoar. Kan kanske därför betraktas som musikinstrumentens drottning. Har ett tonomfång som endast överträffas av kyrkorgeln. Klaverinstrumentens möjlighet att spela många toner samtidigt har också skapat stor musik som inte är beroende av medmusikanter. Men har också skapat ”ensampianister” vilka spelar som just ensampianister när de sätts i ensemble. Undantaget till solopianisterna är de många lyhörda ackompanjatörererna. De som ”underordnat” sig sångare och andra solister. De som kan följa någon som tycker sig inneha total frihet i sitt framförande. De som enkelt lägger ner sin stämma en ton då ”diviga” sångare drabbats av en liten förkylning. De som höjer en solist flera klasser men sällan får de stora applåderna. Avundsvärda är också alla dem som utan noter kan underhålla en publik var som ett piano finns att tillgå. De så eftersökta och uppskattade entertainerna. Frustrerande för en god pianist måste vara det faktum att ingen pianist hur duktig han/hon än är kan spela rent på ett ostämt piano. Ingen pianist hur usel han/hon än är kan spela falskt på ett stämt piano. Behöver aldrig bekymra sig över den komponent i spelet som är den svåraste på många instrument: intonationen. Det är heller inte möjligt att utöka tonregistret varken uppåt eller neråt oavsett skicklighet. Här råder samma begränsning för nybörjare som virtuos. En utmaning måste det också vara att en pianist väldigt sällan får spela på sitt eget instrument under sina framträdanden. Många pianister är också harmonisnillen. Instrumentets möjligheter har skapat musikern. Och ett flertal av klaviaturens mästare har gått till musikhistorien, både som interpreter och tonsättare. Här presenterar jag några av mina favoriter. Daniel Barenboim. 1942-imagesPWR3UOQ5 Tonerna kommer som på ett pärlband. Och äkta pärlor också. Flygeln sjunger under maestrons händer. Musikaliteten är second to none.  Det är en självklarhet att en sådan kapacitet också blivit en av världens ledande dirigenter. Bland alla nutidens unga teknikfenomen som Evgeny Kissin med flera vill jag särskilt framhålla kinesen: Lang Lang. 1982-untitled Lang Lang äger inte endast en obegriplig teknik utan förenar ”cirkuskonsterna” med en fraseringsförmåga som en Rubinstein. Att höra Barenboim och Lang Lang fyrhändigt spela ett så enkelt stycke musik som Schuberts Militärmarsch ( Känd från tomtens verkstad under Kalle Ankas julafton i svensk TV) är ett under av musikanteri. Glenn Gould  193-1982imagesDNNRUWFO Den excentriske ”Errol Garner-hummande” store Bach och Beethoventolkaren, anses av många experter vara den som gett de nämnda storheternas musik sin definitiva tolkning. Oscar Peterson 1925-2007untitled Väljer honom bland så många beundransvärda jazzpianister. Varför? Ja, kanske för att det svänger så även en gammal gubbe som jag har svårt att sitta stilla. Bengt Hallberg  1932-2013untitled Vågar jag utnämna vårt svenska harmonigeni till Leonard Bernsteins favorit jazzpianist? Kanske är det att gå lite för långt, men helt klart och sant är det att Bernsteins stora önskan under turnén i  Sverige med New York Phil. var att få höra Hallberg spela. Och jag är evigt tacksam att fått spela tillsammans med denna synnerligen vänliga maestro. Povel Ramel  1922-2007untitled Går det att spela piano så det låter humoristiskt i positiv bemärkelse? Ja, det kunde vår stora ordkonstnär Povel Ramel. Det hade ibland inte behövts någon text för att uppskatta de verbala klurigheterna när baronen trakterade flygeln. Detta var bara ett fåtal av alla klaverfantomerna som har glatt mitt musiklyssnande. Ser fram emot vilka läsarna pianofavoriter kan vara.

 Del 2. Stråkmusiker.imagesKZKZ9V8P De ”konstnärliga”. De som Sveriges symfoniorkestrar länge fick importera, företrädesvis från de gamla öststaterna i Europa, för att få fullgoda stråksektioner. På musikhögskolan i äldre tider fanns många goda solistämnen, men när det sattes i orkester var orutinen monumental. Utbildningen då (inte nu) var helt inriktad på en solistisk framtid. Bruchts (bilden) untitledviolinkonsert gick bra, men den enklaste orkesterstämma var en utmaning. I vår tid finns många lysande inhemska stråkmusiker, med all den rutin som behövs i våra orkestrar. Snart blir det istället blåsare som måste importeras. Violinister. Det är alltid en violinist i en symfoniorkester som innehar den högst betalda tjänsten. Den som konsertmästare. Han/hon som sitter på ”elektriska stolen”, och är den viktigaste länken mellan dirigent och orkester. Violinisterna har också begåvats med några av musikhistoriens största kompositioner. Violinkonserterna av: Beethoven, Brucht, Tjajkovskij, Mendelsohn, och Brahms är under av skönhet. Här kommer några av de många violinister som berikat mitt liv. Itzhak Perlman. 1945-untitled Pinchaz Zukerman 1948- Båda virtuoser, men med musikaliteten som främstaadelsmärke. Lägg till detta scenkarisma, vilket inte är helt oviktigt även inom den klassiska musikvärlden. Generationsvänner som spelat mycket tillsammans. Ofta då med Zukerman på viola. Det instrumentet som kallas orkesterns inre röst. Båda av judisk börd som så många  andra av världens elitmusiker. Den bästa violinist jag spelat med: Dina Schneiderman.1931-images6WC2GTLP Hon slog ner som en bomb i Kristianstads musikliv. Född i Odessa. Utvald av kommunistiska partiet som underbarn och satt i den hårdaste av drillning. Kom så småningom till Sverige och upplevde en kulturkrock. En kulturkrock som kan beskrivas som ”Cirkus Schneiderman”. Men när hon satte violinen under hakan var allt förlåtet. Att ha fått spela med henne vid ett flertal gånger var en musikalisk höjdpunkt i mitt liv. Två violinister som nästan blivit förknippade med instrumentet fick jag aldrig höra. Jascha Heifetz och Nicolo Paganini. Cello Jag tror att cellon är mitt favoritinstrument. Och jag tror också att min favoritmusiker alla kategorier är: Jacqueline du Pre. 1945-1987.untitled Hennes liv togs av MS. Men hennes musik är odödlig. Tolkningen av Sir Edward Elgars cellokonsert är musikhistoria. Bästa cellist jag spelat med. Wolfgang Laufer. Presenterad tidigare på bloggen under kategorin ”Musiker jag spelat med”. Finns det en motsvarighet till Heifetz i cellons värld är det väl Pablo Casals och Rostropovitj. Kontrabas. Här väljer jag att förflytta mig till jazzens rika musikaliska värld. Nils Henning Örsted Pedersen. 1946-2005untitled Bland många jag beundrat som behandlat det stora instrumentet med förvånande överlägsenhet väljer jag den danske världsstjärnan. Bästa basist jag spelat med. Lasse Lundström. Också denne  äkta musikant är presenterad i tidigare blogginlägg under rubriken ”Musiker jag spelat med”.

Del 3. Träblåsare. För att vara första träblåsare i en symfoniorkester krävs, förutom total teknisk kontroll över instrumentet, nerver av stål. Inga andra instrumentgrupper har så många intrikata soloinsatser som träblåsarna. Många träblåsare i de stora orkestrarna blir också berömda i musikvärlden. Framträder ofta som solister och kammarmusiker. Få av träblåsarna är, till skillnad från de största stråkmusikerna, freelancemusiker, utan har sin ordinarie verksamhet i någon orkester. Träblåsarna är också den sektion som sätter den personligaste prägeln på en orkester. Det går ganska snabbt att identifiera nationaliteten på orkestern genom att lyssna på träblåssektionen. Mer förr än nu när nationella spelstilar delvis har blivit nivellerade. Flöjt. Jag känner mig stolt över att presentera en flöjtist som jag haft som granne. Som jag spelat tillsammans med vid ett flertal tillfälle. Som fått sin grundutbildning i Kristianstad av min kollega Stig Gustavsson. Han är nu soloflöjtist i såväl Göteborgs Symfoniker som Sveriges Radios Symfoniorkester. Specialist på nutida musik. Får därför räknas som landets ledande flöjtist och heter Anders Jonhäll.untitled Det sägs att Mozart inte var förtjust i flöjt. Om detta är sant måste det bero på att han aldrig fick höra Jean Pierre Rampal (1922-2000)untitledoch  Nordirländaren James Galway. (1939-)untitled Den franske virtuosen Rampal som fått otaliga verk tillägnade sig. Som var flöjtist i den Franska Blåsarkvintetten. Och som varit en förebild för generationer  av flöjtister. Galway har som ingen annan träblåsare populariserat sitt instrument genom att tillföra den klassiska repertoaren mera populärmusikaliska stycken. Lägg till detta en scenkarisma som gjort att jag vågar utnämna honom till världens mest kända klassiska blåsare. Är nu också Sir James. Oboe. Varför stämmer orkestern efter en oboe? Undrar kanske någon icke införstådd. Dels är oboistens ton genomträngande. Dels kan en oboist inte ändra sin givna stämning lika mycket som många andra instrument, utan måste göra sina rör så att ett klingande (A) ligger på den tonhöjden som just den orkestern vill ha det. (I Sverige oftast på 442 svängningar). Några favoriter för mig  på instrumentet har båda en historia från Berliner Philharmoniker. Lothar Koch. untitled(1935-2003) samt Hans Jörg Schellenberger ( 1948- )untitled Båda dominanter med stor solistisk  framtoning i träblåssektionen. Allt enligt känd oboetradition. En oboist hörs.Det sägs på skämt att det inte finns en enda naturlig andreoboist i världen. En till mig jämnårig svensk oboist är Alf Nilsson. (1940) untitled Satt redan som 15-åring!!! och spelade andra oboe vid sidan om sin lärare Rolf Lännerholm i Stockholms Filharmoniker. Som vi beundrade och förundrades över att han redan i så unga år kunde svara för den prestationen. Satt i orkestern liten och mager iklädd blå kostym bland alla de frackklädda ”gubbarna”. Blev i vuxen ålder ett stort internationellt namn på sitt instrument. Därtill god vän med Tomas Tranströmer. Fagott. Fagotten. Basen i träblåssektionen från vilken intonationen byggs upp. En grannlaga uppgift. Fagotten är det träblåsinstrumentet som har den magraste solorepertoaren men några solister det stora instrumentet vill jag presentera. Klaus Thunemann. (1937-) untitledTysk fagottist som turnerat runt världen som fagottsolist. Har också ett flitigt samarbete med superoboisten Heinz Holliger. Milan Turkovic (1939-). Född i Zagreuntitledb men verksam i Wien. Mångårig första fagottist i Wiener Philharmoniker. Medlem i blåsarkvintetten ”Wien-Berlin”. En elitkvintett med handplockade blåsare från de båda gigantorkestrarna. Saxofon. Trots namn som Sigurd Rascher, Frederick Hemke, med flera, så förknippas väl Aldoph Saxs uppfinning mest med jazzmusiken. Sax menade att saxofonen skulle vara en länk mellan träblåset och brasset. I den symfoniska repertoaren finns några pärlor som i  Mussorgskij /Ravels ” Tavlor på en utställning” och Gershwins ”Rhapsody in blue”. Jazzmusiken har skänkt oss flera fantomer på instrumentet. Kanske är Charlie Parker den mest omtalade? Kanske beror det på att jag är svensk som jag gärna vill framhäva Arne ”Dompan” Domnérus ? Måste jag (som icke på något sätt varande jazzexpert) välja bara en favorit, av de otaliga som imponerat, så får det bli Duke Ellingtons saxledare: Johnny Hodges.untitled (1906-70). Mannen som syntes sovande vid sitt instrument, men spelade som vore han från en annan värld. Avslutar träblåsinlägget med att nämna att jag har spelat tillsammans med såväl Arne Domnérus som Stan Getz !!! Vilket säkert inte satte något avtryck hos dessa suveräner. I alla fall i positiv bemärkelse.

Del 4. Brassmusiker Här hittar vi dom som kan dricka flest bier. Berätta det skabrösaste vitsarna. De som hörs mest såväl verbalt som instrumentalt. Med andra ord: De tuffa killarna. Ja, så var det för längesen men nu finns det nästan lika många fantastiska  kvinnor som representerar hela brassfamiljen. Gamla fördomar som att mässingsinstrument krävde enorm fysisk styrka är sen länge utsuddade. Fysisk styrka, naturligtvis, men betydligt mera blåsteknik. Valthorn. Corno: Det ”farligaste” att spela  av alla instrument. Tonerna ligger så nära varandra att det minsta tankefel eller felinställd ”ambis” gör att den tänkta eftersträvansvärda tonen blir något icke önskvärt. Men hornet är också det finast klingande av alla blåsinstrumenten när det spelas av en mästare. Att höra en superproffsig hornsektion komma loss i (hornkompositören) Richard Strauss ”Eine Alpensinfonie” är att vara så nära paradiset det går att komma. Mina öron för valthornets klang öppnades långt senare än när Bellman fascinerades av instrumentet. Det var på femtiotalet när min jämnåriga kollega och valthornist vid Svea Livgardes Musikkår, Bengt Strandberg ständigt spelade sin enda ägda grammofonskiva, där Dennis Brainuntitled (1921-57) spelade samtliga Mozarts hornkonserter. Nu finns i min skivsamling dessa hornpärlor tolkade av en annan elefant på hornet: Alan Civil. Hornister har alltid haft en stor betydelse för mig. Jag har varit löparkonkurrent, och är vän med,  tidigare solohornisten i Berliner Phil: Bengt Belfrage. Jag har i ”Musica Camerata Regionalis” spelat med två av de bästa på instrumentet i militär/regionmusiken, Stig Forsström och Evert Ericsson. Jag har blivit kammarmusikundervisad av Willhelm Lansky Otto, Rolf Bengtsson samt Björn Fosdal. Jag har varit dålig tolk hemma hos Anthony Halstead när min vän och kollega Arne Davidsson tog lektioner av honom. Jag har suttit någon meter från Ifor James när han spelat med  ”Philip Jones brassensemble”. Jag har hört Barry Tuckwells mästerskap på konsert. Liksom Stefan Dohr i Berlin. Alla dessa, och många fler, har framkallat vällustrysningar när de sänt ut sina mjuka, runda toner från det svärbemästrade instrumentet. Men måste jag välja en enda favorit så blir det: Herman Bauman. (1934-) Detta trots att jag endast har hört hans suveräna spel på skivor, radio och TV.untitled Trumpet. Tro mig-alla ni som ännu inte uppnått pensionsåldern-men det fanns en tid då även populärmusik spelades utan att sladdar och förstärkare dominerade scenen. Det fanns en tid då de flesta musikintresserade inte såg sig med en gitarr. Det fanns en tid då nästan alla grabbar ville stå där med en silver eller guldglänsande trumpet och förtrolla lyssnarna. Det fanns en tid då hjältarna hette Louis Armstrong, Harry James, och många andra. Trumpeten som kan uttrycka så mycket. Vara dominerande. Bjuda på bel canto. Presentera staccato som inget annat instrument. Smattrande fanfarer. Ledande i storbandets och symfoniorkesterns brassektion. Primarien i brassensembler. När en trumpetare tar ton är det allvar. Då vill han/hon ha uppmärksamhet. Några av de största är: Höjdtrumpetare som: Maynard Ferguson och Cat Anderson. Klassiska solist-virtuoser som: Maurice André, Allison Balsom, Knud Hovaldt. Timofei Dokshizer, Vår egen världsstjärna, Håkan Hardenberger. Orkesterlegendarer som: Adolph Herseth. Improvisatörer som: Miles Davies, Clark Terry, Clifford Brown, Dizzy Gillespie. ”Showartister” som Rafael Mendez. Bland alla mina trumpethjältar vill jag ändå nämna han som är något så ovanligt som mästare inom både jazz och klassiskt: Wynton Marsalis. (1961 -)images Trombon/Baryton ”Vi har Sveriges bästa barytonist. Nej det har vi. Då skulle du höra vår barytonist. Han är……” Så lät det ofta när militärmusiker från olika kåre träffades. Alla hade Sveriges bästa barytonist. Och eftersom jag var uppvuxen med Karl-Erik Lennholm och hans unge synnerligen begåvade kronprins Tage Gustafsson, så tyckte jag att mina argument bet hårdast. Sen kan man så här med ålderns facit i hand undra varför alla kårer hade en supermusiker på just detta instrument. Berodde det på att så många sjungande obligatstämmor parfymerade instrumentet? Eller……vad……? Helt klart är att i blåsorkestrar är instrumentet baryton innehavare av en kungakrona. Den varma tonen. Den rörliga tekniken. Den generösa möjligheten att variera styrkegraderna. Allt framfört av en mästare naturligtvis. Att som jag bo i Kristianstad, är att bo granne med den svenska trombonmetropolen vilken är Hässleholm. Ända sedan Åke ” Kometen” Perssons dagar har trombonen lockat Hässleholmarna. Här finns ingen ”trombondöd”. Massor av duktiga på instrumentet har sina rötter i Göingestaden. Min egen ungdoms trombonhjältar tillhörde jazzen med musiker som: Jack Teagarden, J.J. Johnson, Kai Winding, Frank Rosolino, och självklart Tommy Dorsey.untitled I London har jag lyssnat till en orkesterlegendar som Dennis Wick. Och i Sverige finns världssolisterna  Christian Lindberg untitled, och Nils Landgren. Tuba. Nu skall jag erkänna det. En enda gång har jag skolkat från arbetet. Att ge lektioner på musikskolan. Varför? Jo, i regionmusikens lokaler gav Philip Jones brassensemble en internkonsert för de musiker de undervisat. Där spelade på sin tuba John Fletcher.  Och hade jag missat hans ”Carneval i Venedig” med klockstycket någon meter från mitt öra, för att undervisa några elever som ändå inte övat under veckan, då hade jag aldrig fått höra min tubaidol. Och jag känner därför inget som helst dåligt samvete. Det var en stund att ta med sig på livets vandring.untitled Under mina tonår på Svea Livgardes Musikkår fanns en tubaist som enligt ryktet fått jeton av Toscanini som varande den bästa tubaist maestron hört i Europa. Hans namn var: Erik Tiburtius ”Tubbe” Rundlöf. En musikant som då var äldst på kåren och hade passerat sitt bäst före datum. Tuban är väl inte det mest förekommande solistinstrumentet, men utan tvekan det mest fotograferade. Är det någon sällsynt gång en bild i en tidning på en blåsorkester ,så är det nästan alltid tuban som är avbildad. Skall jag sammanfatta brassfamiljen så gör jag det genom att säga Mnozil Brass”. Lyssna ni som ännu inte gjort det. Finns på You Tube. Ge dem någon minut  av er tid och ni blir fast. Jag lovar.

Del 5.imagesVTCXHAKG Slagverk. Jag tror det var efter att jag i mina tidiga tonår i Malmö hade hört och sett Gene Krupauntitled och Lionel Hamptonuntitled, spela och showa som jag bestämde mig. Jag skulle bli som dom. Trollbinda en jublande publik bakom vibrafon, trummor och cymbaler. För en sparad veckopeng inköpte jag därför i Anderssons musikaffär ett par trumstockar. Och räknade med att de glada föräldrarna skulle köpa virveltrumma, pukor, bastrumma och cymbaler. Så blev det inte. Deras förståelse och hjärtlöshet var ett gränsfall för att kallas för vanvård. Dock fick jag generöst använda en gammal kakburk och några grytlock för att med hjälp av dessa till jazzskivor av märket Metronom framträda i lägenheten som Kristianstadsgatans svar på Gene Krupa. Några år gick och jag blev ändå riktig slagverkare. Nja, snarare marschtrumslagare. Samtliga elever i militärmusiken måste genomgå trumövning. Att i ett litet rum utan hörselskydd och ljuddämpande övningspaltta, tillsammans med fler andra timme efter timme öva på att stava och komma upp i virvel. Fingrarna blödde och grunden till hörselnedsättning lades. Min trumlärare på Svea Livgarde var Christer Jägerhult935698_635957503085922_1310186753_n. En utmärkt trummis och därtill jazztrumpetare av rang. Marschtrumman har sen dess varit en trogen följeslagare i mitt liv. Och än idag kan jag prestera en anständig virvel, men slagverkare vill jag inte kalla mig. Slagverk är det visuella instrumentet. Eller rättare sagt instrumenten. Här finns massor av effekt- instrument. Allt det som kallas mallets. En slagverkare i en symfoniorkester borde i vissa verk vara utrustad med rullskridskor för att hinna med allt det som partituret föreskriver. Men de älskar sin roll. De vet, tro mig, att de har allas ögon riktade på just sig själv. En slagverkare är inte bara musiker, utan också en showare. Det gäller för alla genrer. Rockbatteristen tycks arbeta med en muskelstyrka som en atlet, medan jazztrummisen elegant och avspänt får det att svänga som det skall. I blåsorkestrar bjuds det på trumexercis , med Svenska Arméns Tapto som en riktig publiksuccé. På xylofon kan till och med ett så uselt stycke musik som ”Cirkus Renz” få publiken i extas. Här går det att se att det krävs teknik lättare än på andra instrument. Kraven på en pukslagare i en symfoniorkester är svårare att förstå för en lekman. Men att i larmet från den övriga orkestern, med örat tätt intill pukskinnet, stämma om instrumentet, ställer krav på ett gehör i högsta klass.images99B68OLJ Slagverkare är publikhjältar. Kan ibland betraktas avundsjukt av kollegor på andra instrument. Men trösten då är: Tänk vad mycket de måste släpa med sig och gläds åt att snabbt och lätt packa upp din klarinett eller flöjt. I LSO fanns/finns? En slagverkare vilken dessutom var trummis till Mike Oldfield. Han berättade hut märkligt hans liv kunde vara. Att ena kvällen vara stort bejublad popmusiker för att degen efter på en symfoni-repetition få en anmärkning av en dirigent för att triangelslag kommer för sent.  Och säg ALDRIG till en trummis att han/hon slår trumma. det heter SPELAR trumma. Men kalla dem gärna för bankdirektörer.  Det gillar de flesta. Tror jag.

Del 6. Stränginstrument. Gitarrer-Gitarrer-Gitarrer- Gitarrer-Gitarrer………. …………………….Gitarrer………Gitarrer…………….Gitarrer………….. Och många andra stränginstrument av vilka jag endast kan namnge några få. Men Harpan vill jag gärna presentera. Denna symfoniorkesterns drottning. Drottning i dubbel bemärkelse efter som den kvinnliga dominansen på instrumentet är nästan total. Vilket länge ställde till stora problem för orkestrar som de i Wien och Berlin. Många harpister har jag sett och hört. Men få kan jag namnge. Och med tanken på det feminint dominerade instrumentet är det lite märkligt att det då är en man : Ossian Ellis.300px-Osian_Ellis I min hemstad Kristianstad bjuder musikskolan på något så unikt som undervisning på detta instrument. Allt tack vare den utmärkta harpisten Susan Enochsson1474446_761523203877041_821241954_n. (bilden) Men åter till det instrument som i vår tid koloniserar musikvärlden. Gitarrer-Gitarrer-Gitarrer-Gitarrer. Allt från ekvilibrister i så gott som alla genrer. Till de ständigt sjungande treackords-knäppande som är omöjliga att få stopp på. Om inte ett notblad sätts framför densamme. Det finns en gitarrist som nästan är förknippad  med instrumentet: Andrés Segovia. untitledOch tro mig. Han har spelat i lilla Kristianstad i början av sin karriär. Att namnge många andra supermusiker på instrumentet ger jag inget utrymme till här, med ett undantag för Yngve Malmsteen.untitled Dock kan jag stolt säga att jag spelat med såväl Rune Gustavsson untitledsom Göran Söllscher.untitled Men vad är det som gjort gitarren så populär? Som det i särklass mest spelade och misshandlade instrumentet? Kommunala musikskolor får snart döpas om till Kommunala gitarrskolor. De finns där överallt. Sittande, knäppande (det får man inte säga i Danmark) i korridorer. Gående med gitarrfodral på ryggarna. På frågor om vad den eller den spelar så  blir svaret: gitarr så klart. Att vara gitarrlärare är att aldrig oroas för att  drabbas av arbetslöshet. Gitarrerna är som Egyptens gräshoppor. Omöjliga att stoppa. Men skall de stoppas? Nej så klart inte. Gitarren är ett underbart instrument i en mästarers händer, precis som alla andra instrument. Men det vore förödande om gitarren likt ett hungrigt glupskt, revirutvidgande, imperalististiskt, elefantiasisstort rovdjur slukade alla andra instrument. Om våra orkestrar skulle förblöda. Om ungdomar inte valde något annat instrument än det som alla andra kompisar spelar.imagesA8UTLIVP

Därför slutar jag denna serie med att skriva. Gitarrer-Gitarrer-Gitarrer…..i all ära……..Men lämna lite utrymme för en blyg viola. En oglamourös fagott. En glänsande tuba. En pockande oboe och trumpet…..Vi behövs alla i Fru Musicas underbara värld…Och inte minst.  Några välljudande KLARINETTER!      untitled      


2 kommentarer

TV-Serier som satt avtryck.

Det var väl till VM i Fotboll 1958 som den på allvar började inta en central plats i många svenska hem. Numera är den vår dominerande möbel och finns ofta i mer än ett exemplar i våra lägenheter och villor. Den har gått från svartvit till färg. Från ”enkanalig” till ”otalskanalig.” Är den påslagen sökes blicken ständigt dit oavsett vad som visas. Den utesluter ofta muntlig kommunikation mellan de boende. Men den initierar ständigt debatt om vad den förevisar. Den skapar ”kändisar”. Syns du inte där så är du inte så mycket värd. Men syns du där kan du i princip bära dig hur illa åt som helst, då är du ändå en stjärna. Den bjuder på skräpkultur med betoning på skräp. Men det ger oss chansen att få uppleva mycket vi aldrig får en chans att ta del av i det verkliga livet. Sport, naturligtvis och mycket annat, och så det jag skall skriva om nu. Serier vi aldrig glömmer. Som vi så ofta framkallar i minnet. Som vi så gärna ser i repris efter repris. Och naturligtvis talar jag om TELEVISIONEN.untitled

Kommer att efterhand när tid, lust och minnen drabbar mig, att fylla på med fler serier. Och önskar att mina läsare bidrager på med sina TV-seriefavoriter. Själv inleder jag med:

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen.” Och då vet alla att den geniala öppningen är kommen från August Strindbergs penna. Välkommen till mästerverket.untitled

1. HEMSÖBORNA

Att höra Ulf Palme läsa texten är en njutning för själen.  En röst som är som den ädlaste tonbildning från de största instrumentalisterna på den  musikaliska arenan. Musiken till serien är skriven av han som fick epitetet ”Geniet från Malmberget”; Bo Nilsson och är i Strindbergsk mästarklass. Fotografiet och skådespelarinsatserna likaså. Intrigen blandar humor med tragedi. Personligheterna på ön tävlar om uppmärksamhet. Och språket…….ja, kan det bli vackrare?

Frieriet måste vara litteraturhistoriens mest geniala. ”Och de skall han veta att när det skall bära till kan jag vara lika golik som en annan slinka” : Säger Madam Flod när äktenskap lovats efter alla krumbukter. untitled

Det finns bara ett fel med denna filmiska tolkning från 1966 av Hemsöborna.

Allan Edwall och Sif Ruud har för alltid  för mig diskvalificerat andra att  ikläda sig rollen som Carlsson och Madam Flod. De svarade för den definitiva tolkningen. De är Madam Flod och lycksökaren Carlsson.

Jag tror faktiskt att självaste August Strindberg håller med mig.

Två tyska mästerverk är: Båda skildrar tidsåldrarna med stor seriositet.

2. Heimat.imagesZDNIJB4S

En skildring av det dramatiska 1900-talet i Tyskland. Utgångspunkten är en fiktiv by vid namn Shabbach. Här får vi följa människorna genom två krig och fram till modernare tider med ett delat Tyskland. En huvudperson är en liten pojke med musikalisk begåvning vid namn Herrmann Simon. Han blir en berömd och välbärgad dirigent. En mycket välgjord serie.

3. Berlin Alexanderplatz.

Franz Biberkopf har avtjänat ett fyraårigt fängelsestraff och söker sin lycka i tjugotalets fattiga Berlin. Här lever han ett brokigt liv för att klara sin överlevnad. Han förnedrar till och med till att sälja ”Völkischer Beobachter”.untitled  Mustiga miljö och människoskildringar i regi av mästaren Rainer Werner Fassbinder . Bieberkopf spelas av Günter Lamprecht.untitled

 


3 kommentarer

Allsvenskan 2014

Det förekommer en onödig och märklig debatt i landet nuförtiden gällande om det finns något som är genuint svenskt. Får jag den frågan brukar jag svara: Allsvenskan i fotboll.untitled

Redan 1924 startade denna så folkkära idrottstävling. Den har tagit sig igenom mellankrigstiden. Andra världskriget. Folkhemsbildandet. 60 och 70-talens vänstervåg. Den är okänslig för tidstrender. Den är som en trogen pålitlig gammal vän. Inte alltid så spektakulär, men en ständigt återkommande livskamrat.

Den har spelat för tre konungar i riket. Gustav V. Gustav VI Adolf och Carl XVI Gustav. Funnits under såväl socialdemokratiskt som borgerligt styre.

Ljud, pubikstorlek och utseende på läktarna har förändrats radikalt under resans gång. Aldrig har det varit ljudligare och färgstarkare än nu.

Den har upplevt tider med olika internationell kvalitetsstatus. Tyvärr är väl den slagkraften sämre än någonsin nu. Den har sett dagar då spelarna debuterade och ”pensionerades” i samma klubb, fram till nu då det verkar vara obligatoriskt att byta klubb så ofta som möjligt. ”Eines fahrenden gesellen”. Kan vara nutidens spelares melodi.images69ZEDMPG

Den var länge en serie som var befriad från rov från de stora fotbollsländerna, till att de allra största meriterade landslagspelarna fick ett proffsanbud från någon riktigt stor klubb. Nu räcker de att någon debutant får en tå på en boll som går i mål för att en holländsk, turkisk eller norsk klubb lockar med en större plånbok.

Den innehöll klubbar med spelare vars klubbkänsla var av elefantiasisstorlek,  jämfört med dagens legoknektar.

MEN! Den  är och förblir vår kära efterlängtade Allsvenska. Och den har aldrig fallit för frestelsen att byta namn till något kommersiellt i tiden likt: Superleague eller annat som skulle bruka våld på traditionen.

Och nu skall jag låta ridån gå upp för den nittionde säsongen, samt tippa, nej tala om, hur den kommer att sluta. Och därmed hälsar jag denna så svenska tradition hjärtligt välkommen.images

Så här kommer det att se ut när domarna blåst eld upphör till hösten.

1.  Malmö FF

2.   AIK

3.  IFK Göteborg

4. IF Elfsborg

5. Helsingborgs IF

6. Djurgårdens IF

7. BK Häcken

8. Örebro SK

9. Kalmar FF

10. IFK Norrköping

11. Åtvidabergs FF

12. Halmstads BK

13. Mjällby AIF

14. Brommapojkarnas IF

15. Gefle IF

16. Falkenbergs FF

Motiverar endast första platsen med ”expertkommentaren.”

Jag tippar alltid guld till Malmö FF. Ofta så får jag rätt.

Och visst trivs Lennart Johansson alldeles förträffligt i staden Malmö.

Till sist en from förhoppning.

Låt Allsvenskan avgöras på planen. Låt mig slippa det som inte hör till idrotten. Ja, som inte hör till ett civiliserat uppträdande. Låt fotbollsglädjen besegra, ja utklassa hatet.

untitled


10 kommentarer

Svenska Cupen. Kvartsfinaler.

Så har då styvmodersbarnet Svenska Cupen tagit sig igenom det Europacupsliknande gruppspelet. Inga större sensationer undantaget IK Sirius.

För MFF har det börjat bra. Ja, mer än bra. Den gamla beundransvärda klubben Degerfors IFuntitled var inte den vulkan den en gång varit. Lavan var ofarlig. Knappt märkbar, och MFF vann med utklassningssiffrorna 7-1.

Nästa ”offer” var en nykomling i den skånska elitfotbollsvärlden: Ängelholms FF.untitled Säker ohotat vinst med 3-0. En fråga gällande klubben från den ort i Skåne som saknar stor fotbollstradition är: Kommer ÄFF att etablera sig i Superettan, möjligen Allsvenskan någon gång? Eller går det som för så många andra tillfälliga gäster i finrummet. Ett ras neråt genom seriesystemet?

Hammarby IF.untitled Kom till ,vågar jag redan nu skriva, gamla Malmö Stadion?, För att försöka ta kvartsfinalplatsen från MFF. Det var blåsigt. Det var klasskillnad. Det var över 8000 på läktarna. Rosenberg fick göra sitt första hemvändarmål. Men fick dessvärre också vända till bänken efter en skada. Molins visade stort spel. visade suverän teknik i sitt straffmål. Men visade också okontrollerat humör när han fult sparkade på en Hammarbyspelare. Visade sen också tråkig attityd i intervjun efter matchen. En attityd som möjligen en charmtjurig Zlatan kan förlåtas. Men en attityd som inte duger hos en lagkapten i MFF.  MFF höll undan trots utvisningen och säkrade kvartsfinalplatsen med siffrorna  3-2.untitled

Som sagt. Över 8000 på läktarna. De flesta komna för att se fotboll. Men allt för många för att bära sig illa åt. Vad är det som motiverar en armé av poliser under en fotbollsmatch? Vad är det i en människas hjärna som inte accepterar att det finns folk som håller på en annan klubb? Och, vad har hänt med den en gång så slagfärdiga, roligt fyndiga kisen från Södermalm. Arbetargrabben som visade klass och kärlek till sitt lag. På MFF-läktaren visades en stor banderoll upp som glädjande nog  tog avstånd från en våldsfixerad ideologi.untitled Borde inte denna manifestation mana till lite värdig respekt även mot övrigt våld? Kanske få testosteronet att kontrollera sig en aning? Få de båda supportergrupperna att uppträda lite, skall jag säga, fredligare. Borde inte tanken på en broder under sjukhusvård sända en signal som tar avstånd från allt våld, från vem det än kommer? Gett banderollen den värdighet den förtjänar.

Men nu går vi vidare och in i  cupens kvartsfinaler

Det lottades nu på förmiddagen i Sveriges Television. En mumieliknande potentat från SvFF vid namn Gerhard Sager verkade straffditkommenderad. Fyndet Daniel NannskogimagesK77C38OE gjorde allt för att få liv i tillställningen.  Göra lite reklam för cupen.  Men….. stenansiktet drog motvilligt upp lotterna med de åtta kvarvarande lagens namn.  Arbetsbördan tyckte orimligt betungande. Detta var en ceremoni som var ljusår från Europacuplottningarna med den suveräne maestron Gianni Infantino.untitled

Dock blev det klart att MFF får möta Brommapojkarna. untitledBör väl gå bra. Övriga klubbar som bör överleva är, IFK Göteborg. IF Elfsborg och HIF. Och därefter höjs hindret.

Låt mig också önska en fortsatt cupfest utan festförstörare. Är denna önskan naiv och orimlig?


Lämna en kommentar

Dagboken 11-12 / 3

Den elfte mars var en dag som onekligen inte var en helt vanlig dag i mitt liv. Jag hade laddat upp för den dagen länge. Den skulle troligtvis förändra mitt liv till det bättre när den väl var över. Hade förberett mig innan med tvagningar med speciella svampar och matförbud. Läst instruktioner. Avstått från livets goda drycker en längre tid. Jag var förberedd.imagesAN9R5KPP

Väckarklockan ringer 5.45. Ytterligare en dusch. Vatten till frukost. Blir hämtad av oumbärliga svägerskan klockan 7.40 för färd till Hässleholms lasarett.

Framme där hänvisad till ett väntrum där några andra blivande artrosbefriade personer sitter. Blir bjuden på te. Samtal med sköterska. Ombyte till sjukhusets kläder. Nytt väntrum. Där finns en TV visande Paralympics. imagesR9NX9OWIBeundrar dessa otroliga viljemänniskor som trotsar sina handikapp. Klockan är nu 10.30. Får reda på att min operation blir först efter lunch. Möts via TV-n av budskapet att journalisten Nils Horner  (bilden)untitled blivit brutalt avrättad av några av mänsklighetens avskum. Operatören kommer och ger mig lite information. Väntar-väntar. Oro ibland. Gott mod ibland.

Klockan 13.00 blir jag hämtad av två operationssköterskor. Prover-prover-prover. Anestisiläkaren anländer. Sticker mig några gånger i ryggen. Blir helt förlamad från midjan och neråt. Blir inrullad i ett rum där det stå Operationssal. Nu kan jag inte fly. Benen bär mig inte. Det är för sent att ångra sig.

Får en spruta till med orden ” Det tar en fyra fem minuter sen somnar du.”. Tvivlar på det efter någon minut. Sen minns jag inte mer förrän jag slår upp ögonen och möts av beskedet att det är några agraffer kvar att sy, sen allt klart. Känner en otrolig glädje och  stor beundran och tacksamhet för deras yrkeskicklighet.

Blir inrullad på uppvakningen. Fortfarande utan känsel i underkroppen. Får så småningom kaffe och smörgåsar. Aldrig har en ostmacka smakat bättre. Får när bedövningen släppt vandra några steg i en gångstol untitledstödd av två sjuksköterskor. Hustrun ringer. Blir fraktad till vårdavdelningen där jag får dela rum med en knäopererad  man som har mycket ont, och legat där några dagar.

Min urinmängd bedöms inte som tillfredställande. Får därför en kateter som skall tömma urinblåsan. Har tidigare i livet haft trevligare upplevelser från den kroppsdelen.

Ringer hem för att få reda på om möjligen Arsenal kan vända mot Bayern München. Efter dystra besked försöker jag somna från smärtorna med hjälp av piller. Det går sådär.

12/3

Får sällskap/stöd till toaletten av en undersköterska. Färden går med kryckor. Skall ringa efter henne från toan när jag är klar. Gör så. Ingen kommer. Tar mig därför på egen hand till salen. Får skäll av sköterskan för mitt bevåg. Vad hade hänt om du hade ramlat? Säger hon.  Jag var bara lite upptagen. Då hade du kommit i Expressen, svarar jag. Blivit anklagad för att försummat en skröplig gammal gubbe som uträttade det även gamla gubbar kan uträtta, om än med mindre kraftig stråle..

Dagen fortsätter med prover, röntgen och gångträning. Allt fungerar tillfredställande och jag får det trevliga beskedet att få åka hem 24 timmar efter avslutad operation!.

Sista timmen innan hemresan frågar jag min vårdande underköterska om hon vet vilket musikinstrument staden Hässleholm är förknippad med. Trombon, svarar  hon, som heter Marina, utan att tveka och därmed kommer samtalet in på musik. Det visar sig att hon spelar klarinett i Hässleholms Stadsmusikkår. imagesQ2VIJQE7Att vi har många gemensamma bekanta som: Anders Nilsson. Jan Andersson. Christer Nilsson. Natale Bellan. Arne Boo, med flera. Men framförallt fastnar vårt samtal vid världens roligaste människa. Gunnar Berqvist. Alla gamla dråpliga anekdoter blir som nya igen.

Får också instruktion hur jag skall spruta mig själv en gång om dagen. Kanylen skall sättas liten under naveln får jag veta. Märker personalens förvåning när jag meddelar att jag inte vet var naveln sitter. Men erkänner att jag skämtade om min bristfälliga kunskaper gällande anatomi.

Hemma igen med mediciner.  Stig Gustavsson kommer på en snabb visit. Kvällen avslutas med FC Barcelona-Manchester City. Är så trött att jag går och lägger mig i pausen. Och först då förstår jag att jag måste vara ordentligt utmattad. Något sådant hade aldrig hänt en ”frisk” Carlo Nilsson. Och därmed är dessa dramatiska dagar historia. Nu väntar rehabilitering och ett förhoppningsvis snabbt förbättrat liv.

Ps. Alla ni som har hört historier om hur snabbt höfledsopererade personer rör sig, tro det inte. Ingen hoppar, dansar eller går obehindrat redan efter någon dag. Korridoren på ortopeden är full av stapplande smärtstönande patienter. Ledda av vårdpersonal. Stödda av kryckor. Men framtiden är förhoppningsfull.untitled


Lämna en kommentar

Kristianstadsgatan-Falsterbogatan.

imagesJ8XC6UYJHär växte jag upp.

På bilden till höger ser ni kvarteret Blosset. Det lugna kvarteret Blosset, med tre mjölkaffärer och en befolkning bestående av arbetare och lägre tjänstemän. Någon ”fyllegubbe” ,utkommen  från ölhallen, efter ännu en afton i glada vänners lag, kunde ibland störa friden för de präktiga invånarna. Lite högljutt, mycket ofarligt. Lite påga-snöbollskrig mellan gårdarna någon sällsynt vinterdag. Annars rådde ett vänligt stilla lugn. Ofta tävlingssprang vi ungar runt kvarteret. Starten skedde borta vid sista synliga huset. Redan framme vid huset i bildens högra ytterkant var jag i klar ledning. Och i mål långt före de andra.

Nu råder andra tider i mina  barndomstrakter. Där min frisör ”klippte till” sina kunder har det skett ett mord. I söndags nåddes jag av budskapet, att om det vill sig väldigt illa, kan en ung person mista livet eller få bestående fysiska och psykiska skador orsakade av ett vidrigt övergrepp. Något sådant hade varit otänkbart i ett arbetarkvarter i femtiotalets Malmö. Vad är det för fel på allt för många unga män i vår tid?

Tror att den gamla ibland så missbrukade nostalgi-klyschan, ”Det var bättre förr”  i detta fallet aldrig har varit sannare. Och det gäller inte för att jag förlorat förmågan att kunna springa fort. images


4 kommentarer

Dagboken den 8/3

Vaknade den sista lördagen i mitt liv med två höftkulor som följt med mig i min livsvandring i 74 år, 3 månader och 5 dagar. Den högra av dem har (om inget oförutsett inträffar. Jag får inte bli förkyld eller få en infektion. Inte ha sår eller annan hudåkomma) i skrivande stund 74 timmar på sig att ställa till smärta innan jag tar ett icke saknat farväl av den.

Klockan var 8.30 när jag tog mig upp från nattens möbel. Solen sken genom persiennerna och den glada, ljusa vår-fågelsången hälsade mig god morgon.

En förmiddagspromenad på Kanalbrinken , i folkmun kallad ”Vallen” på cirka timmen. Solen skiner. Änderna visar tecken på att vilja bli fler. De tycks aldrig vara nöjda med sitt antal. Tycker att hela världen skulle bestå av ankor och möjligen i nåder några människor som ger dem bröd. En svan har blandat sig med sig ankorna. Det händer vid något sällsynt tillfälle att svanar förirrar sig hit från Råbelövssjön. untitledBlir under färden uppmuntrad av att jag går förbi ett promenerande par. Det händer inte ofta nuförtiden med mitt tempo. Visserligen en kvinna och en man cirka 90, men ändå. Träffar vid hemkomsten en närboende som dystert meddelar att alla bortgångna i Kristianstadbladets dödsannonser för dagen var yngre än han. Dock är denna 80 plussare fortfarande stark som en björn, gammal brottare och flitig styrketränare som han är. Kom då att tänka på min mors sista år, när hon vid frukosten lusläste årtalen på de avlidna i Sydsvenskans dödsannonser, och ibland uppmuntrade mig med att: ”Titta här Carlo! Här är en död som är yngre än du.”

Tar en tur i min trädgård. Vintergäck och snödroppar i täta drivor. Krokus i olika färger. Doftande knoppar på vinbärsbuskarna. Rabarberna visar sig efter vintersömnen. Lite ”gäggigt” på marken. Gör 19 hävningar i mitt ”gym”, som är ett äppelträd av sorten Aroma. 19 hävningar från nästan raka armar med hakan nästan över den kraftiga grenen är årsbästa. Skall jag aldrig sluta att tävla med mig själv?

Klockan 12.00

Tar mina sista diklofenak-piller. imagesTKAWEIK8Nu är det medicin-förbud fram till operationen. Det kan bli en jobbig, smärtfylld söndag och måndag.

Klockan 13.00 Nu väntar fotbollseftermiddag. MFF mot Ängelholms FF i Cupen. Senare Arsenal mot Everton i en annan cup. Hoppas på segrar för bägge de förstnämnda lagen. Därefter blir det PL med tipslapparna som sällskap.

Att det skulle behöva ta 33 minuter för att göra mål på ÄFF. Men tack Molins.

”Ittan kom! Tvåan kom! Trean kom! Fyran kommer så småningom!” Ja så lät vi ungar en gång på Malmö Ip. Och nu låter jag så igen fast i min stol framför datorn, klockan 14.10. Lägg till detta att Özil gjort 1-0 för Arsenal.

Nåja, fyran kom inte men jag är nöjd ändå. Tippade 3-0 på ”Himmelriket”, och sammanlagt 10-1 på två cupmatcher för MFF är mer än godkänt. 4-1 till ”Gunners” dessutom. Fotbollsdagen har börjat bra. Att IFK Göteborg gjort tvåsiffrigt är bara en liten smolk i glädjebägaren. Hur skall det gå på tipset? imagesURA4KBBFUndrar jag klockan 15.42.

Zlatan trivs även på Korsika märker jag. Har gjort mål på Bastia. Från fotbollsvärlden i övrigt just nu klockan 17.00 ser jag att oövervinneliga Bayern München har vänt mot Wolfsburg. Att FC Barcelona ligger under i pausen mot Valladolid. Att ett lag med det märkliga namnet Puskas FC Academy ligger under mot just Puskas moderklubb. AC Milan är en gåta. Vad händer med den stolta klubben?

Slut nu mellan Valladolid och Barca 1-0 !! Kan höra ända över hela den europeiska kontinenten, och över Östersjön, hur det jublas i hela staden Madrid. Om Ferenc Puskas jublar över att hans moderklubb : Honvéd, slog den klubb som bär hans namn har jag ingen aning om.

Efter 12 spelade matcher har jag 3 rätt på tipset. Tänker inte meddela om jag får rätt på Chelsea-Tottenham. 3 eller 4 rätt är egalt och uselt.

Inomhus-VM i Friidrott räddar mig från schlagertävlingen. imagesC2VN20OC Konstaterar att vårt land är fantastiskt på att producera medel och långdistanslöpare. Tänk vad lilla Sverige kan i denna globala sport. Hur går det till?

Men det bästa med denna lördag är att det suttit en person som betyder väldigt mycket för mig mittemot mig vid köksbordet under måltiderna igen. Vid sidan om mig i TV-rummet. Och kommer att sova bredvid mig i natt. Det har varit en svår period nu under flera dagar.

Sen är det så att det är IFK Kristianstads läkare som skall byta min höftkula. Jag funderar på om jag skall tala om för honom att jag håller på ett annat lag än IFK, eller hålla tyst ? Och om jag i så fall skall säga det före……..eller efter….. operationen?untitled

God natt .

Ps. Alla goda Kristianstadsbor. Klart jag håller på IFK i handboll. I fotboll däremot blir jag aldrig riktig Kristianstadsbo.


2 kommentarer

Filmer som satt starka avtryck.

Undrar om inte filmen är den konstart som flest människor tar till sig. Den, i jämförelse unga konstformen, har något att ge till alla, låt vara med oerhört skiftande kvalitet och inriktning. Men det gäller väl för samtliga kulturyttringar.untitled

Många filmer har jag sett och dagen efter förpassat till glömskans förlåtande kammare., förbannande mig själv för att slösat borta några timmar i livet. Många har jag skrattat till. Många har framkallat tårar. Andra rysningar, vämjelse och hög puls. Några varit svårförståliga. Bakgrundsmusiken har ibland spelat huvudrollen. Jag har tack vare filmen fått följa med till världens alla hörn. Sett miljöer jag aldrig får uppleva i det verkliga livet. Blivit bekant med olika kulturer och tidsåldrar. Beundrat skådespelare och sett skönheten till ytterlighet hos många av dem. Stora personligheter har gästat mig från filmduken. Enkelt uttryckt: filmen kan ge oss den totala upplevelsen utanför det verkliga livet.

Vill nu presentera några bland många andra filmer som satt extra stora avtryck.

1900untitled

När filmen börjar syns en man, spelad av Donald Sutherland, bli jagad av en pöbelmobb. Blir infångad och grovt misshandlad. Min första reaktion är: fy fan vilka avskyvärda människor. Är detta skapelsens krona som bär sig åt vidrigare än några andra varelser? När filmen slutar tänker jag. Han (Sutherland) kom alldeles för snällt undan. En ondskefullare rollkaraktär än den som Sutherland gestaltade så genialiskt har jag aldrig sett, trots att konkurrensen är minst sagt stor. Jag vet människor som har svårt att Donald Sutherland i andra filmer efter att ha sett honom i ”1900”. Filmen speglar Italien från sekelskiftet fram till andra världskrigets slut. Huvudpersoner är två pojkar/män (spelade som vuxna av Gerard Depardieu samt Robert De Niro) som föds samtidigt under helt olika förutsättningar. Och som alltid i en film signerad Bertolucci är människoskildringarna levande och mustiga. Flera stora skådepelare medverkar i detta mästerverk.

Livet är underbart

Filmen börjar som en skrattfest. Slutar som något helt annat. Scenen när fadern vet att han skall avrättas av tyskarna, men går parodisk preussarmarsch med ett leende förbi den plats där han vet att hans lille son sitter gömd och ser på honom utan vetskap om sin fars öde, är bland det starkaste jag sett. Ett geni har huvudrollen och är regissör. Roberto Benigni. Filmen fick tre Oscars. Och så fick sonen se en äkta pansarvagn när de amerikanska trupperna intog Italien. ”Fadern hade inte ljugit.”

Bron över floden Kwaiuntitled

Överste Nicholson (spelad av Sir Alec Guiness) är en man med yrkestolthet och envishet långt över det vanliga. Nu sitter han fången hos japaner och är beordrad att bygga en bro över floden Kwai. För att stärka moralen hos sina underordnade medfångar leder han dem visslande till arbetet varje dag. Melodin är ”Colonel Bogey”. Att den marschen är identisk med vad MFF-orkestern spelade när lagen skulle göra sin entré på Malmö Ip, gör det hela än bättre.

Ladykillers.imagesNMLZC1JH

Här träffar vi åter Sir Alec. Nu som primarie i en stråkkvartett. Nja, snarare som ledare för en kvartett med rån i sikte, men medförande sina vapen i instrumentfodral. För att slipa sina planer hyr kvartetten in sig på övervåningen hos den gamla rara änkan Mrs Wilberforce. Väl uppe på sitt rum sätter de på en skiva där en stråkkvartett spelar Boccerini för att få  den gamla damen att tro att det repeterar. Mrs Wilberforce lyssnar förtjust från undervåningen och meddelar ”cellisten”, vilken är en stor grovhuggen person med klar gangsterfysionimi, att han äger ett underbart vibrato. Vilket mottages med en förvånad oförsående min av ägaren till cellofodralet. Detta är en klassiker som inte får missas.

Amadeusuntitleduntitled

Såg den för första gången i Malmö. Och för första gången efter ett filmbesök satt jag kvar under hela den långa eftertexten och njöt av musiken som var en adagiosats ur en av geniets pianokonserter. Mozart sänktes i en massgrav. Men hans musik kommer att finnas i alla tider. Blir som all stor konst okänslig för tidens tand. Filmens huvudtema är anomisiteten mellan den etablerade Salieri och Mozart. Salieris avund mot den i hans tycke vulgäre ynglingen. Men också hans största beundran. Han, som bättre än någon annan förstod vilket unikt geni som kommit till världen i Wolfgang Amadeus Mozart. En bland många scener att minnas är: När den unge Mozart ”busar” med Constanze. Salieri som då inte vet hur Mozart ser ut står gömd och betraktar vämjeligt de båda ungdomarnas ”lekar”. Salieri, som har hört Mozarts musik, och vet han skall finnas på slottet, är säker på att Wolfgang skall vara en yngling med ett utseende och framtoning ”värdig” hans musik. Då hörs från ett angränsande rum de ljuvligaste toner: Mozarts serenad för 13 blåsare ”Gran Partita” (vilken jag haft glädjen att spela). Då blir det klart för Salieri. Det är Mozart som är den fnittrande vulgäre omogne ynglingen. Jo förresten  ”Bakgrundsmusiken” var helt okej i den filmen.

CabaretimagesRKSKM9WA

Skildrar Berlin under mellankrigstiden. Sally och Brian heter huvudpersonerna. Sally spelas av en kvinna som kan sjunga bättre än de flesta: Liza Minelli. På nattklubben Kit-Kat kan man se hur det kommer allt fler brunskjortor i publiken. Där kan man också träffa konferenciern suveränt gestaltat av  Joel Grey. Dekadensen går hand i hand med nazismens framfart. Scenen från gasthauset där den unge, blonde välsjungande Hitlerjugend-medlemmen får alla gästerna att sjunga med i sången som förebådar nazismens storhet är mer än genial. Endast en person låter sig inte ”luras”. En gammal arbetare sitter med huvudet i händerna och anar hur den ”ljusa” framtiden kommer att bli. Brian förstår vad som skall hända och väljer att lämna Berlin medan tid finns. Sally stannar kvar med repliken. ” Det politiska tjafset går snart över”. Och även i den filmen har musiken en huvudroll.

Det våras för Hitleruntitled

En av de många ”Vårasfilmerna” av  Mel Brooks. Två härliga totalt olika personligheterna har fått en idé att tjäna pengar på att sätta upp en pjäs på Broadway som skall bli en stor flopp och därmed ge de bägge en stor vinst. I sitt sökande efter det mest impopulära ämnet hittar de en pjäs dåligt skriven som en enda stor kärleksförklaring till Adolf Hitler. Deras sökande går sen vidare till den uslaste regissören, vilken blir förvånad när han i manuset upptäcker att Tyskland förlorade kriget. Det måste vi ändra på i min uppsättning, deklarerar han till de båda producenternas förtjusning. Under audition efter vem som skall spela Hitler görs det stora misstaget för att planen skall gå i lås. Istället för att anställa en grå ”vem som helst”, så fastnar de för den som gör det töntigaste intrycket. Alltså en personlighet som får den först ilskna premiärpubliken, som börjat lämna teatern efter inledningen i pjäsen, att vända tillbaka tjutande av skratt. Och tjuter av skratt gör även jag när jag ser denna film. Särskilt när den fabulöse Zero Mostel framträder som Max Bialystock.

Notting Hillimages14LBWL79

Alla behöver vi lite verklighetsflykt och romantik ibland. Då är det Nottinghill som gäller med kvinnornas kvinna: Julia Roberts.

Hoppas få se många bra filmer i framtiden också, samt att få läsa om läsarnas favoritfilmer.