JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Evert Taube

” Men farsan! Hör du inte hur dåligt han sjunger?”

Jag, som då var i en mogen ålder av, 15,16, 17 år. Som hade börjat i militärmusiken. Levde i en värld där den klassiska musiken satt  i högsätet. Varit på operan och hört den störste: Jussi Björling. Och där satt fadern i hemmet och lyssnade på Evert Taube. Inte lät han som Jussi. mycket, mycket långt därifrån. Jag, som då i min naivitet, trodde att precis alla (utom jazzens vokala giganter, som Louis Armstrong eller Ella Fitzgerald) ville, men av naturliga skäl inte kunde, låta som mästartenoren .

untitled

”Men lyssna på de fina melodierna och de poetiska texterna!” Försökte den i mitt tycke totalt omusikaliske fadern invända. All musik skall inte framföras som belcanto-sång!”Fortsatte han envist att hävda. Då fick jag nog och gav upp hoppet om att lära gamla hundar att sitta. Jag, som då var tillräckligt ung för att veta allt.

Vet inte precis när det hände. Det att jag mer och mer började ta till mig Taubes musik och texter. Kanske såddes ett frö när musiker i Stockholm berättade för mig vilken fest det var att få medverka när Taube gjorde sina skivinspelningar. En fest, inte bara musikaliskt, utan även kulinariskt, med såväl mat som dryck. Jag började koppla bort det klassiska egoförsvaret. Började lyssna med fördomsfria öron.

Nu sitter jag här i en ålder av 74 år. Har för längesen talat om för mitt livs upphov hur rätt han hade. Gjort den berömda pudeln så att säga.  Och för minst lika längesen förstått att hade inte Evert Taube funnits, så hade mitt liv varit fattigare.

Tror jag vågar påstå att detta gäller för de flesta vuxna i nationen boende. Så mycken glädje han skänkt oss med sina odödliga visor. Musik och text som tar oss med till Pampas. Till vårt lands vackra skärgårdar i både öst och väst. Till Medelhavets länder. Till de stora metropolerna och oceanerna.

Det finns knappast någon orkester eller sångare, med underhållningsmusik på repertoaren, som inte framför Taube. Vi kan melodierna, vi kan texterna. Vi sjunger dem i bussar, i hemmet och på fester. Sånger som vänder sig till, och uppskattas av alla, utan att därför ge avkall på den seriösa konstnärliga kvaliteten. Vi undrar, vem var de egentligen : Fritiof Andersson? Rönnerdahl ? och de andra besjungna? Fanns de  på riktigt? Eller nästan på riktigt ”förbättrade” med poetens penna? Jag fick aldrig träffa mästaren och fråga. Den maestro, som dessutom tillsammans med sina tillika bildade vänner,  Sten Broman och Karl Gerhard, tillhörde 1900-talets största personligheter i landet.

Han kom till världen 1890 och hans stämma tystnade för gott 1976. Men hans musik och även litteratur samt målningar, kommer aldrig att begravas. Evert-dagen är en sådan dag som lyfter fram hans gärning.

Några favorittolkare av hans visor för mig är (förutom originalet själv), sonen Sven-Bertil.imagesPH85HE2R Tillsammans med geniala arrangemang av Ulf Björlin,untitled är den definitiva tolkningen gjord. I Olle Adolphsons untitledframförande lyser kärleken till Evert starkare än i någon annans. Stefan Ljunqvistuntitled äger både kärleken, känslan för tempo och rubateringar, samt rösten, för att tillhöra mina absoluta favoriter. Trevligt är det också att min MFF-vän och FV-Broder, Sven Liljegren, sjunger Taube på ett utmärkt sett.10250238_277444119090816_7380816989351261999_n

Några av mina mest älskade sånger är:

Calle Schewens vals.

Eldarevalsen.

Fritiof Anderssons paradmarsch

Himlajord.

Min älskling du är som en ros

Muren och böckerna (Här framträder Taube som en avantgardist, som den förste rapparen)

Möte i monsunen. (En skröna som nog fick ”Piraten”  att bli lite avundsjuk)

Nocturne.

Sommarnatt (Rosa på bal)

Västanvind. (Ty västanvind och flickor kan ingen lita på)Ett inlägg i genusdebatten………kanske…….

Så vill jag sluta denna hyllning till Evert Taube med inledningsorden till Fritiof och Carmencita.

Kan det sägas bättre? Mer beskrivande? Mer poetiskt? Av någon? Jag tvivlar.

”Samborombon en liten by förutan gata.

Den ligger inte långt från Rio de la Plata.

Nästan vid kanten av den blåa Atlanten.

Och med Pampas bakom sig flera hundra gröna mil.

Dit kom jag ridande en afton i April.

För jag ville dansa tango .”

Tack Evert Taube.untitled

 



 

 

 

 

 


4 kommentarer

Allsvenskan 2014 efter 10 omgångar

1. Behöver jag skriva det? Ok då.

1. Malmö FF                                                    25 puntitled

2. IF Elfsborg                                                       20 p

3. BK Häcken                                                       19 p

4.  Kalmar FF                                                       19 p

5. AIK                                                                    18 p

6.  IFK Göteborg                                                 17 p

7.  Djurgårdens IF                                              14 p

8.  Örebro SK                                                      13 p

9. Åtvidabergs FF                                               13 p

10. Helsingborgs IF                                          11 p

11. Falkenbergs FF                                           11 p

12. IFK Norrköping                                         11 p

13. Gefle IF                                                        8 p

14. Halmstads BK                                           8 p

15. Mjällby AIF                                               8 p

16. Brommapojkarnas IF                             5 p

 

Kommentarer

Efter 5 omgångar ledde mästarna med 3 poäng. Nu har luckan till tvåan från Borås utökats till en stabil 5 poängs ledning. Är dock aningen orolig för att Elfsborg blir en hård nöt att knäcka. I synnerhet när Europaspelet kommer igång.

BK Häcken får betraktas som seriens charmlag. Vågar jag skriva som gamla tiders Hammarby. Kommer att slå vilka lag som helst med klara siffror när humöret är det rätta. men kommer inte att vara stabila nog för en titel.

Noterade med värme att KFF:s förlustnolla sprack med ett ljudligt brak.

Noterar också att tungviktarna AIK och IFK Göteborg är mer tunga än viktiga. Hittills kanske är bäst att tillägga.

Sen dyker vi ner i den grå mellandelen där vi hittar bland flera MFF:s huvudkonkurrent Helsingborgs IF. David Accam är strålande men en fluga gör ingen sommar. Stör mig som gammal respektfull Norrköpingsbeundrare på att hitta den stolta klubben på plats 12. I den gamla Allsvenskan på sista plats. Åby! Sänd ner lite inspiration.

Före Anrika ”Peking” hittar vi föga anrika FFF. Än har de fast mark. hur länge till?

Vid gravens rand en klubb som får kämpa mot de tre publikjättarna i huvudstaden. BP är sist gällande såväl placering som i publiksiffror. En strålande ungdomsverksamhet hade varit värd ett bättre öde.

Nu återstår endast två omgångar innan det oändliga uppehållet

VARFÖR FINNS DET VM I FOTBOLL NÄR ÄNDÅ INTE MFF FÅR VARA MED ?untitled

 


Lämna en kommentar

22 maj 2014 . Kristianstad 400 år

 År 1964, den 22 maj, stod jag och övriga musiker i militärmusiken och väntade på ett tåg. Ett tåg som innehöll den dåvarande monarken Gustav VI Adolfuntitled. Han var på väg till staden vid Helgeå för att deltaga i ett jubileum. För att sätta kunglig glans på firandet av anledningen att Kristianstad hunnit fylla 350 år. Jag stod där med min klarinett; eller möjligen virveltrumma, för att med toner hälsa honom välkommen. Vädret var som det skall vara i månaden maj. Jag var 24 år, hade bott i Kristianstad i tre av dessa, och hade ingen som helst tanke på att vara med när staden skulle  fylla 400 år, någon gång i en mycket avlägsen, nästan oändlig framtid. En dag då jorden nog hade gått under. Eller en dag då jag säkert hade flyttat från den stad i vilken jag inte kände mig riktigt hemma från början.

Men 50 år går fort. Allt för fort. Så……….untitled

Den 22 maj år 2014 cyklade jag, med en ond höft och en höft i samma ungdomliga form som för 50 år sedan, in till centrum. Med mig hade jag klarinetter. Jag skulle åter spela i närvaro av landets konung. Dock inte densamme  som 1964. Nu var det Carl XVI Gustaf som gästade den jubilerande staden.

Jag blev glad när jag för några månader sedan av musikskolans rektor Bengt Ericsson fick frågan om jag var i form för, och var villig, att deltaga i jubileumskonserten som skulle ledas av cellisten och dirigenten Mats Rondin.untitled

Söndagen den 18 maj började repetitionerna. Stor orkester. Vuxenkör och barnkör. Solister. Brassblåsande barn från musikskolan.  Harpister. (Kristianstads musikskola är unika i landet med att bedriva utbildning på harpa. Tack vare Susan Enochsson.)

Sen har vi repeterat några kvällar i veckan under Mats Rondins superba ledning. Han har lotsat samtliga fram till mycket bra slutresultat på relativt kort tid. Har haft total koll på partitur och text i de sångliga avsnitten. Har drillat sin Huaröds Kammarorkester i komplicerade verk till förfining. Inspirerat unga musikanter och sångare med uppmuntrande ord. Visat en outtröttlig arbetskapacitet och arbetsdisciplin. Och framförallt en genuin musikalitet, samt musikantglädje tillsammans med tålmodig vänlighet.

Min roll i sammanhanget var blygsam men viktig. Att spela en av fyra klarinettstämmor i ”Carmina Burana” samt något med namnet ”Flash”.untitled

Huaröds Kammarorkester imagesNA9BN270var stommen i konserten. Den orkester som består av handplockade elitmusiker från olika orkestrar i Sverige, ja till och med utanför landets gränser. ”Huarödarna” förstärktes av musiker från Kristianstad i Carmina och några andra stycken. Musiker med bakgrund från Musikskolan, Musik i Syd, samt avancerade fritidsmusiker.

Den 22 maj  cyklade jag- som sagt- in för att deltaga den slutliga finputsningen av konserten. Dagen var precis som för 50 år sedan; varm och solig. Fick kryssa mig fram mellan cyklister och fotgängare på Kanalgatan. AllaimagesU6QO88S2 tycktes vara på festhumör. Det var en stämning likt de första åren när Kristianstadsdagarna kom till oss.

Hemvärnets Musikkår dök upp med jämna mellanrum och påminde invånarna, av äldre årgång, om den tid som flytt. Om den tid då militärmusiken var i högsta grad levande i garnisonsstaden Kristianstad. Kanske få någon av dessa att nostalgiskt börja prata om när Hugo Svensson eller Anders Nilsson gick i spetsen för Norringarnas musikkår fram till Kronohuset.musikhemvarnetse__krstd__20140114_68219

Efter en kortare repetition, samt ljudtest, var vi beredda att inleda med en kortare konsert i närvaro  av majestätet och inbjudna till den stora jubileumsmiddagen.

Kungssången fick verka som ouvertyr innan en trumvirvel spelad av en söt slagverksflicka ledsagade konungen upp till talarstolen. Hon fick som tack en uppskattande blick och nick från en regent med sinne fick för kvinnlig fägring.

Efter första konserten vidtog en lång väntan. En väntan där flanerande kunde bli bjudna på tårta från konditorierna. Vandra i en stad där folk satt på uteserveringar och lät hunger och törst släckas. Se flaggor i topp  i en pyntad stad. Befinna sig på boulevarder, gator och torg som bjuder på ett helt annat uteliv och krogmångfald än för 50 år sedan.

Klockan 21.oo.

Den stora festkonserten inleddes med musik av Aron Copland. Huaröds Kammarorkester och Mats Rondin fick den fulltaliga publiken på den rätta feststämningen från konsertens allra första takter. Lite senare fick publiken se och höra framtiden. Många barn med horn, trumpeter, tubor och tromboner gav hopp om ett framtida blåsorkesterliv för den gamla fina blåsarstaden. Några av dessa unga musikanter skall väl ändå ”överleva” och bli till glädje för stadens vuxenmusikliv. Kämpa på Åsa, Mats, Jenny och alla blåsmusiklärare på musikskolan. Vidare i det omväxlande programmet syntes dansare. Hördes harpister. Hördes Sibel RedzepimagesMIQHUW1Z, och den eminente orkestern, innan det var dags för kvällens huvudnummer, det fantastiska och märkliga verket av Carl Orff  ”Carmina Burana”.

På scenen över hundra sångare och musiker. Solister två av bygdens stoltheter, Sabina Zweiacker, samt Sebastian Duran (inget släktskap med Antonio).imagesJ40ZZQWV

Det var en fest att sitta i en orkester av den kalibern. Klarinettsektionen bestod förutom av mig själv, min före detta elev Fredrik Ohlin som spelade basklarinett. En före detta elev som därtill blev min efterträdare som lärare på musikskolan efter pensioneringen. Vid min andra sida satt han som jag delar klarinettstämma med i Stadsmusikkåren och som löser alla mina problem i trädgården; Kimmo Rumpunen. Hortonom och förste klarinettist i Christianstads Symfoniker. Så fick jag också glädjen att ”klarinetta” ihop med den klarinettisten som Mats Rondin hade valt till sin orkester; en ung man från Makedonien,  som studerat i Malmö och Chicago ; Blagoj Lamnjov. (På bilden iförd av Fredrik Ohlin lånad slips) 10413314_10152411461731745_2816896032982829629_nEn lysande klarinettist.

Efter sista satsen utbröt ett jubel på Stora Torg som måste ha hörts över hela den vidsträckta jubilerande kommunen.

Detta var också en återseendets dag för mig personligen. Många musikantkamrater från olika tider och orkestrar blev åter mina medspelare. Massor av gamla minnen dök upp. Särskilt de från militärmusiktiden då jag och trumpetaren Jan-Åke Ericsson mindes. Anekdoterna höll på att kollidera. Något i det förflutna med skammens rodnad, viskande utom hörhåll för utomstående (nåja ,vi har också varit unga), men flera med skrattet ljudande. Lite senare händelser delade med violinisten Stig Nilsson. Inte minst de från orkesterdiket på teatern under operetteran med Lennart Schultz som initiativtagare och Mona Roselluntitled som primadonna.

 I kvällens sista timme cyklade jag med hustrun hem till det lugna Kulltorp. Tystnaden hade åter infunnit sig i den festande staden. Endast näktergalen ackompanjerade vår färd i den ljumma Kristianstadsnatten. En värdigare hyllningskonsert har aldrig hörts till den stad som jag nu kan säga blivit ”min”. Jag är en Kristianstadsbo…………och Malmöbo………mest när det gäller MFF.

Det är ändå en svindlande tanke att det på stadens BB  i denna tid föds ett barn som, om allt vill sig väl, kan få uppleva 500-årsjubiléet. Om än med rullator eller käpp. Att då med starka glasögonen få läsa i tidningen om hur det firades i staden när den fyllde 400. Kommer det någon regent hit då? I så fall vem? Prinsessan Estelle?untitled  Nja……men ……vetenskapen går framåt och människan blir allt äldre.

Innan sömnen infann sig hann jag fundera på vad jag skall spela när Kristianstad  fyller 450  år.  Harpa ? Kanske? Susan Vad tycker du?untitled

 

Ps. I debatten gällande vem som borde bjudits på den stora middagen, men inte fick vara med vill jag nämna : Gert -Åke Walldén. Har spelat i de flesta orkestrar i staden. Startade Kristianstads Storband. Byggde upp musikskolan. Grundade Ungdomsmusikkåren. Har fått stadens kulturpris.


Lämna en kommentar

Europas stora ligor år: 2013/14

Så har det blåsts eld upphör igen i de stora Europeiska ligorna. Det mesta har gått om vanligt , men undantag finns. Skall försöka mig på en kort summering.

SPANIEN.untitled

Jag utnämner spanska ligan till den främsta i världen just nu. Av fyra lag i finalerna i Europacuperna är tre spanska!!!  På hemmaplan blev det ett paradigmskifte. Det eviga Barca eller Real ? blev istället Atletico de Madrid. En klubb som blev mitt spanska favoritlaglag redan på tidigt femtiotal då de gästade Malmö. Kan tänka mig att såväl ”Garvis” Carlsson som Antonio Duran firar en aning där de nu finns. Om de finns? Tillåt en agnostiker att tvivla. Barca är inte längre samma oslagbara segermaskin. Neymar har varit en besvikelse, och geniet Messi på väg neråt. Tillfälligt eller?

ENGLAND.untitled

Staden Manchester har skiftat färg. Rött har blivit ljusblått. En välförtjänt ligaseger måste även en Gunners-supporter som jag tillstå. Liverpool låg i vinnarspåret men höll inte distansen ut. Visade ändå gamla mästartakter, med Suárez som den stora stjärnan. Tråkigt att självaste ”Mr Liverpool” skulle var en stor orsak till missen av mästerskapet. Gerrard är värd ett bättre öde. Mourinhos buss parkerade på plats tre. Och trots flera usla matcher lyckades Arsenal bärga en CL-kvalplats. Kanske mot MFF?  Skulle i så fall vara de båda klubbarnas första möte i historien. Och hur längesen sågs man U. uppträda med en sådan impotens? Märkligt tycker jag att inte Moyes blev avsatt tidigare i en klubb med anspråk som United. Swansea som enkelt slog ut MFF ur E L visade med obehaglig tydlighet hur långt våra svenska klubbar är efter de i P L. Här var Walesarna ett mediokert lag.

TYSKLAND.untitled

1. Bayern München sen……………………….ingenting……sen…….ingenting ….sen Borussia Dortmund. Trodde att mäktiga Bayern skulle göra rent hus med titlar detta år. Men Real Madrid trodde något helt annat. I Bundesliga måste väl annars HSV vara en negativ överraskning? Bundesliga är en serie där det offensiva spelet glädjande nog prioriteras. Inte underligt att publiksnittet är det högsta i Europa.

ITALIEN.untitled

Även i La Bella Italia blev det en överlägsen segrare. ”Den gamla damen” gjorde skäl för sitt smeknamn. Gammal är äldst. AS Roma försökte i det längsta men……De båda storlagen från Milano var Serie A:s besvikelse.

FRANKRIKE.untitled

Mästare i Holland. Mästare i Spanien. Mästare i Italien . Mästare i Frankrike. Tänk om han också ville bli mästare i Sverige. Men den drömmen kan bara drömmas under nattens djupaste sömn. PSG säkra mästare. Det andra miljardbygget, spelande på jordens vackrast belägna stadion, AS Monaco får väl köpa in lite fler spelare för att rubba huvudstadslaget.

Holland.untitled

Ligan som idkar rovdrift på svenska spelare vanns av Ajax. Glädjande för många att det på senare tid lite haltande Feyernoord blev tvåa.

TURKIET.untitled

Fenerbahce. Galatasaray. Besiktas. Känns trion igen? Behöver inte säga mer. Staden Istanbul har stängt igen dörren för uppstickare. I år gick segern till den Asiatiska sidan av staden.

RYSSLAND.untitled

Zenit St Petersburg var den enda klubben som splittrade den totala Moskva-dominansen. Röda Armén med två svenskar blev mästare med knapp marginal. ”Mitt Dynamo” på fjärde platsen. Anzi Makhachkala visade sig ha likheter med Kejsarens nya kläder. Blev avklädd sin dyra kostym och åkte ut. Och Eto´o är väl glad att tog sina rubel och åkte därifrån.

PORTUGALuntitled

Benfica. Sporting. Porto. Även i Europas sydvästligaste land upprepas samma schlager med små varianter år efter år i denna liga där bolltekniken är skön att skåda för alla med estetiskt sinne.

 

Har jag utelämnat något land? I så fall får jag återkomma.

Men nu ser jag fram emot en ny säsongstart. Med fler underbara matcher som jag kan se tack vare uppfinngen som heter television.


Lämna en kommentar

Ella Mat /Ellas taverna

Om ni någon gång befinner er i staden Kristianstad och undrar om en sådan liten stad kan bjuda  på grekisk mat, så kan jag trösta er med att så är fallet.

Sök upp torget med namnet ”Lilla Torg”. Det torg som för inte så länge sedan var en palett av färger. Där den besökande fick kryssa fram mellan blomprakt och grönsaksprimörer. Allt i en skön anarkistisk sorglös miljö.  Eller vågar jag skriva ”osvensk”? För nu är det minsann ordning där. Ingen torghandlare får överskrida sin snålt tilltagna gräns med en endaste centimeter. Kanske har jag kommit på vad som är ursprungligt svenskt i den debatt som så märkligt handlar om vad som är äkta svenskt. Jo, det är ordning och reda. Bra eller dåligt? Välj själv. Kanske beroende på vad saken gäller.

Men det var ju grekisk mat som lockade för stunden.

Fortsätt lite söderut från torget. Leta efter skyltar där ni kan läsa: ”Ellas Taverna” samt ” Ella Mat” Ella mat, en blandning av grekiska och svenska som kan översättas : ”Kom Mat”.

Restaurangen inryms i en lokal i vilken förr konstverk och hårdrocksprylar levde i fredlig symbios. Den är spartansk inredd. Och vänder sig inte till dem som är ute efter total bekvämlighet, samt servil  betjäning.

Dit kom jag, inte som Evert Taube diktar, ”Ridande en afton i april”, men väl med taxi en afton i maj. Och inte satt värdinnan en vrå och tog hand om mitt ridspö, min pistol och min manton, men stod vänligt leende och mottagande. Inte ens den bedårande lilla Carmencita med en ros vid sin barm, fanns i den lilla lokalen. Men vad är hon mot det kvinnliga sällskap som satt intill mig denna fredagskväll. Fritiof ville dansa tango med Carmencita. Mitt sällskap var glada slippa mig som tangokavaljer. Inte heller hördes dragspel, fiol och mandolin, men väl diskret i en avlägsen högtalare toner från Hellas.

Vi fick ett bord med utsikt över den gata på vilken krogen har sitt hem, Västra Storgatan. Satt där mitt i den stad som jag nu bott i under 53 levnadsår. Såg hur stadens infödingar gick förbi, på väg till sin fredagskväll. Folkliv är alltid en god underhållning.

Miljön andades grekisk lantlig enkelhet. Beställde rött vin och fick rött vin utan att tillfrågas om vilket vin som önskades. Inget trams med provsmakning medföljde leveransen av vinet, som förresten var alldeles utmärkt enligt min smak. Maten var fräsch, riklig och god. Lägg till detta synnerligen prisvärd.untitled

Så kära läsare: Nu vet ni att det finns en grekisk krog även i Kong Christians stad.untitled

 

Så ser ägarinnan ut . Till höger i bild. Hon håller på Aris Saloniki. Det gör inte jag. Men vi skiljdes trots detta åt som goda vänner. Precis som det skall vara.

 


Lämna en kommentar

Mats Åkerman. Konstnär.

Har precis avslutat sista meningen i en tunn bok, men läst med stort nöje. Bokens titel är ”Retur”. Den tar läsaren med till fantasivärld, där verkligen kan anas av den som är öppen och äger den fantasi som jag tror författaren efterlyser. Boken är skriven på ett poetiskt språk och är rikt illustrerad av författaren, vilken heter Mats Åkerman. (bilden)imagesWZ1M3IX0untitled

Det var redan under förra årets konstrunda på Österlen som jag fick min första kontakt, min första vetskap om att det finns en synnerligen begåvad person som heter Mats Åkerman. Hans avdelning med konstverk i fabriken i Bästekille satte avtryck. Så stora att jag ville veta mer om honom och få se hans tavlor fler gånger. Ja, helst äga några eller åtminstone någon.

Konstnärerna på Österlen har förökat sig dramatiskt under senare år. Det finns snart en konstnär i varje hus i denna fagra trakt, och som alla kan förstå, så tror sig många om att kalla sig konstnär om de äger förmågan att hålla i en pensel och att färglägga en duk. Det gäller därför att kunna hitta dem som gör skäl för namnet konstnär.

Det var i den jakten jag med sällskap gav mig ut påskdagen år 2014. Vi inledde med ett besök hos en rysk konstnärinna som med stor rätt kan kalla sig konstnär. Hennes namn är: Anna Rochegova (bilden) och finns i Maglehem. untitled

Efter några andra minnesvärda besök, plus en utsökt lunch, drogs jag som en magnet till fabriken i Bästekille. Ställer han ut  i år också? Finns han möjligen i egen hög person själv på plats? Tankarna dansade i mitt huvud. Letade i den stora lokalen i den riktning förra årets upplevelse blev uppenbarad. Och…….javisst . Än en gång drabbade mig skönheten och fascinationen. Blev stående där som vore jag fastfrusen. Lät fantasin följa med in i tavlornas värld. Var kan detta vara? Vem är det som går där? Vart går det tåget, den spårvagnen? Vilka sitter i den och varför? Hur doftar den nyregnade asfalten? Och lite mera prosaiskt: Vad kostar mästerverket? Fick nästan dras därifrån med milt våld av mina medresenärer. Köpte som tröst just boken: ”Retur”. En liten tröst tills väggen jag redan utsett kommer att prydas av en Mats Åkerman.

Han har bara ett lite fel: Han håller på Djurgården.

Så här målar han.untitledimagesimagesuntitled

 

 


2 kommentarer

Dagboken Valborg-Första maj. År 1964/2014

År 1964 var en Valborgsmässoafton som så många andra för mig på sextiotalet. Den avslutades med konsert  med militär- musikens salongsorkester på Norringarnas officersmäss under den sedvanliga Valborgsfesten. Stehgeiger var, också som imagesGA1DB3M9vanligt, Tycho BöösTycho___2003_06_jp_1010057a. (bilden) Andra fiolstämman spelades av Arne Davidsson untitled(bilden) och jag själv. Inte lät det som Mantovani, men efterslagen satt där de skulle. Efter att  taffeln brutits, sista tonen klingat, och officerarna med elegant klädda damer, glada i hågen, dansat ut likt kalvar på vårlikt grönbete, till aftonens vidare förlustelser, väntade musikerbelöning i form av mat och inte minst dryck. Natten blev sen innan sängen intogs. Det hann att bli:………..

Första maj.images6SICDKTT

Reveljmarsch genom ett morgontrött Kristianstad med militärmusikkåren klockan 8.00. En orkester som det luktade gott i och om. Valborgsdryckerna fortfarande verksamma i trötta kroppar. Start från Kronohuset på Stora Torg. untitledMarschtrumman i sitt gehäng. Trumstockarna i lite darriga händer. Spänst i benen , men något annat i huvudet. Många medföljande infödingar. Yrvakna ansikte i hyreshusens fönster, tillhörande valborgsfestande borgare i Kong Christians stad. Framme i grönskande Tivoliparken: untitledAv med trumman , upp med klarinetten. Konsert från scenen inför en stor vårklädd publik. En tradition som borde bevarats……..men……..är nu vilande……..eller bergraven? Frågan ställs till Hemvärnets Musikkår, samt stadens styrande.

Hem för lunch och byte till annan uniform. Marschmusik med Stadsmusikkåren i spetsen för ett  långt demonstrationståg till Sommarlust. Sedvanlig vinkning till ett fönster vid ¨Kinesiska muren” upp till musikermodernimagesYJYZNVME och musikerhustrun, Valborg Ericsson, som med familj alltid samlades denna dag för att fira första maj på sitt sätt.(Bilden Valborgs ena son Jan-Åke)

Byte där till civil skepnad för att på altsaxofon spela dansmusik mellan 15.00 till 24.00 med Gert -Åke  Walldéns Storband.

"Vill du ligga bra till

Hemåt i majnatten. Någon lycklig gång med sällskap…. och………….om intrycket var gynnsamt .. ..  om orken tillät…… så  ….censur.

Ja, sen var den andra dagen i maj och den skönaste av månader hade än en gång behagat att infinna sig. Ibland med nästan sommarvärme. Vid något tillfälle med snö under konserten i Tivoliparken.

2014.

50 långa år senare. Valborg.

Åkte in med buss till stadens centrum. Kände mig som 20 år i den höftopererade sidan, och som 90 i den som väntar på att sågas. Alltså som en 55-åring kanske. Inte dåligt för att vara 74. Åt på Wahlqvists konditori räksmörgås. Ingen annanstans finns så goda räksmörgåsar.untitled

Fortsatte till Lilla Torg. Det en gång så blomstrande, färgsprakande, levande torget. Som nu förvandlats till något helt annat av någon anemisk petimeter- tjänsteman/kvinna med en för trång skjortkrage. Nu har några förskrämda torghandlare förpassats till en yta som andas straffruta. Hittade dock efter sökande några tomatplantor.untitled

Det står där nybyggt och dominerande. Det har döpts till ”Galleri Boulevard”. imagesFWL41D0TEn byggnad vars exteriör håller på att ta andan ifrån den förbipasserande. Som om den skulle ramla över en.  Men i den nya Konsumaffären mötte mig dofter som fick mig att känna mig som i en saluhall. Ja, nästan som vore jag i Östermalmshallen i huvudstaden.  Oxfilé och andra delikatesser frestade och inköptes. Utanför mattemplet satt jag med värkande höft och blev tilltalad av en man som för längesen uppnått pensionsåldern. Han kände igen mig från tiden 1964, livet på Näsby och militärmusiken! Jag kände mig smickrad innan jag misstänkte att jag kanske såg gammal ut redan då.

Valborgsmiddagen tillsammans med kvinnan som aldrig följde mig hem från Sommarlust 1964, men som följt mig desto fler gånger sen dess, var som traditionen bjuder :Matjessill mit allem dazu. Och som också traditionen bjudit nu i många år; Det första ätbara från trädgården under det nya året: den tidigt uppstickande primören som heter gräslök.

Såg ett TV program från valborgsfirandet i Lund. Där framträdde  en bra manskör med namnet ”Svanholm Singers” . En annan mera vanligt låtande manskör hördes och syntes också. Medan jag undrade lite skämtsamt varför inga kvinnor kvoteras in i manskörer. En undran i tider där de mest häpnadsväckande förslag ständigt biter varandra i svansen. I denna dag ett från Centerpartiets Ungdomsförbund.

Från fotbollen denna Valborg känner jag skamset lite skadeglädje att Brann har startat uselt. Att fotbollshistoria är skriven när två lag från samma stad för första gången går till final i EC/CL. Att Spanien dessutom med två lag kvar i EL, måste inneha titeln världens bästa klubbfotbollsland.

Nu säger jag god natt utan att ställa väckarklockan på 6.00, som 1964.

Första maj 2014.

Första maj: Denna dag som betyder så mycket olika saker för oss. För någon: Arbetarrörelsens stora dag. Medan andra ser rött när de ser alla röda fanor. För manskörerna är det den stora dagen, Kanske den enda på året då de framträder. I gångna tider fick alla som någorlunda spelade ett blåsinstrument chansen att höras offentligt, ja till och med mot gage. Det är de vita studentmössornas dag.  Men för de flesta en extra vilodag. Och för alla: Den varma årstidens definitiva entré.untitled

Steg upp vid den tiden som reveljmarschen startade i flydda tider. KL. 8.00. Mådde bättre än när reveljmarschen  startade i flydda tider. Lite trädgårdsarbete istället för det jag gjorde förra året och förra och förra och……..och trodde mig få göra även detta år….Konsert i Tivoliparken med Stadsmusikkåren. Nu vill inte kommunens kulturansvariga ha oss där längre. Är vi inte tillräckligt bra? Drar vi en inte tillräckligt ung publik? Kristianstad fyller 400 år detta år. Men stadens egen orkester är inte välkommen till festen! Hoppas att någon reagerar och saknar den fina traditionen.untitled

 

Klockan är nu 15.00. Det är avspark. Semifinal i Svenska Cupen mellan de skånska rivalerna Malmö FF och Helsingborgs IF. Jag är nervös.

Klockan är nu 18.00 . MFF är utslagna ur cupen. Jag kan ta det om än det är surt. Har med åren lugnat ner mig en aning. Men! Den så kallade supporterkulturen som förgiftar svensk fotboll har jag svårt att ta till mig. Jag har nu på TV sett matcher i de stora europeiska cuperna. I de stora ligorna. Fullsatta läktare på jättearenor. Matcher som fått uppmärksamhet i hela den stora globala fotbollsvärlden. Inte en enda bengal Dock inte  i lilla Sverige…….Grattis ändå HIF och framförallt David Accam. 8500 åskådare. Semifinal en solig första maj mellan två klassiker i skånsk fotboll. Cupen har svårt att nå svensk publiks hjärta. En allsvensk match mellan de båda hade lockat minst 20000.untitled

Fortsätter TV-tittandet där Lunds studentsångare sjunger in våren på Lundagård. En textrad i Studentsången lyder: ”Och den ljusnande framtid är vår”. Känns lite komiskt, men mera förhoppningsfullt när kameran fokuserar sig på en tenor 80 plus.

Kan innan första maj förvandlas till fredag nöjt konstatera att den inköpa oxfilén var precis så god som den såg ut att vara. Och den fick värdigt avsluta ännu en Valborg och Första maj i mitt liv. Min femtiotredje i staden Kristianstad.