JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


8 kommentarer

Dagboken den 30/8. (Kamratföreningsmöte)

”Förfäras ej du lilla hop”

Nej, året är inte 1632 och inte var Gustav II Adolf inbjuden.

Klockan 14.30 den näst sista dagen i den sista sommarmånaden med namnet augusti ,så stannade en bil i det som heter Täppet, och är beläget i Åhus. Med hjälp av GPS hade chauffören, Stig Gustavsson, säkert hittat hela vägen från Lokförarevägen på Kulltorp, in i skogen till det fina huset beläget mitt i idyllen. Vädret förebådade höst. Det var åter dags för en tradition som funnits sen år 1931. Årsmöte och fest för Kungliga  Norra Skånska Regementets Musikkårs Kamratföreningen.untitleduntitled

Under kamratföreningens glansdagar var medlemsantalet uppe mellan 70 och 80 före detta och verksamma musiker. Nu är antalet medlemmar, i likhet med en annan sammanslutning, 18 tappra överlevare. Kanske kan vi nu också kalla oss ”De aderton”? För snille och smak fattas inte i föreningen.imagesUCLVKNKQ

Denna eftermiddag hade sju av de arton samlats. Några av dem hade jag inte sett under året som försvunnit sen den förra träffen. Vi som tog plats med stärkande entredrink i glasen för årsmöte var:

Karl-Axel Björkqvist, 92. ( I grunden frisörmästare. Senare inspicient i regionmusiken.)

Anders Nilsson, 84 (Militärmusiker I 6/P6. Regionmusiker. Regementstrumslagare. Ensembleledare. Oboe. Kornett)

Ingmar Nordström, 82 ( Militärmusiker I 6 och I 11. Välkänd kapellmästare och solist. Saxofon. Klarinett.)untitled

Rolf Svantesson, 77 (Militärmusiker. Regionmusiker. Karlskronaflottan. I6/P6. Saxofon. Klarinett.)

Stig Gustavsson, 77 (Militärmusiker. Regionmusiker. I6/P6. Orkesterledare. Flöjt.)

Carlo Nilsson, 74 (Militärmusiker. Regionmusiker. Musikskolelärare. I6/P6. Klarinett.  Saxofon.)

Ungtuppen i den annars så mogna erfarna församlingen var.

Jan-Åke Ericsson, 67. (Militärmusiker. Regionmusiker. Ensembleledare. I6/P6. Trumpet.)

Med oss fanns dessutom modern till lillpojken; Valborg Ericsson. Damers ålder nämner man icke. Endast berömmet för hur dessa ljuvligheter bär sina år.

Några av våra GroupiesimagesZOVW6Q2Y ( Inte hon på bilden) förgyllde också årsmötet. De som kanske hellre skall benämnas våra kära livskamrater.

Årsmötet klarades av snabbt. Ekonomin var god. Ordförandeklubban svingades med ackuratess av den för dagen vikarierande ordföranden; värden och föreningens viceordförande: Jan-Åke Ericsson. Klubban i Jan-Åkes hand förtjänar att presenteras. Den är prydd med regementets emblem, och dess skaft har hållits av föreningens  grundare; Ille Gustavsson.untitled (på bilden nygift) Senare av Sven Knutsson. Helle Rosén, Birger Ericsson och några för tillfället glömda. En ordförandeklubba med tradition.

Därefter började det som skulle kunna pågå in till vi inte mer har förmågan att meddela oss med omvärlden. Anekdoterna: Några nya. Några lite bortglömda. Några kända. De flesta väl kända, men tål att repriseras med både flera repristecken, dal segno och coda. Huvudrollsinnehavare i historierna som alltid Hasse Marin, Hugo Svensson och cheferna med Ille Gustavsson som den mest ihågkomna.

En av dessa otaliga berättelser om militärmusikerlivet för längesen utnämner jag till min favorit.

Året var tidigt femtiotal. Musikkåren, med musikdirektör Sven Knutsson som dirigent, spelade en konsert utomhus inför massor av honoratiores. Yngste musikeleven (med på årsmötet) skulle efter spelningens slut köra fram den med häst förspända kärran (ja, så längesen är det) för att packa ner och frakta tillbaka notställ och annat till kasernen. Eleven väntade en bit från konsertplatsen på sitt uppdrag. Dock hände detta att hästen var ivrig att visa upp sig i sin praktfullhet för publiken och började sin framfart under det att sista stycket framfördes. Detta utan möjlighet för den inte så vane kusken att förhindra skritten dit där ljuva toner framfördes. När musikdirektören vände sig om för att tacka för applåderna, möttes hans blick inte applåderande potentater, utan en musikelev stående på en hästkärra ,med darrande hand och bultande hjärta, göra stram honnör.

Hungriga efter skratt och minnen satte vi oss till bords. Tubaisten och brassläraren Åsa Klinthage 10473179_828718007146842_6017957098820338798_n10569074_10152326150511795_4273599203159033230_noch Jan -Åke Ericsson hade dukat till fest. Lax från trakten med tillbehör smakade utmärkt. Liksom tårta och utvalda drycker vilka musiker nyttjar då och då.

Stämningen var god. Ja, nästan vitalt ungdomlig. Det till och med bestämdes inför nästa årsmöte,  som skall hållas i Ingmar Nordströms sommarhus, att vi skall ta med instrument! och spela för våra livskamrater.

Min förhoppning är att det blir och av och att vår publik inte är för kritisk. Inte jämför med gångna tider, utan tycker om oss ändå, trots eventuella feltoner och inte fullt så snabba fingrar (på instrumentet väl att märka)

Men min största förhoppning är.

Att Kamratföreningen fortfarande innehåller arton medlemmar när året blir 2015.

Ps. Några av bilderna föreställer en del kamratföreningsmedlemmar vid olika tillfällen i olika sammanhang.10561679_936042766412757_2354436355171854860_n1533949_10202800516442490_1042211651_nsecuredownload2KI91JYUsecuredownloadT2P1Y5R4

 


7 kommentarer

Playoff till CL och EL för de svenska lagen

EL.

IF Elfsborg-Rio Ave : 2-2.

(Elfsborgs öde var väl så grymt det kan bli. Först tappa en 2-0 ledning till 2-1 på hemmaplan. Sen åka på det utslagsgivande förlustmålet i Portugals i dubbel bemärkelse sena timme. Ok: IFE var väl ett något sämre lag än Rio Ave. Men ändå. Nu blir det endast ett svenskt lag i Europa denna höst.)

CLuntitled

Malmö FF- FC Red Bull Salzburg: 4-2.

Endast ett lag kvar i höstens Europa, skrev jag. MEN VILKET LAG! OCH I VILKEN TURNERING ? Vågar jag skriva det. Skriver det med darrande händer, stolt klappande hjärta, och nästan med tårar i ögonen: CHAMPIONS LEAGUE. Vi är där. MALMÖ FOTBOLLFÖRENING i den finaste av klubblagstävlingar!untitled

Låt mig först bara, med så små bokstäver som möjligt är, stöka undan det enda tråkiga:  Bengalbrännarna. Varför? Vad tillför ni? Sätter ni er själv framför klubben? Skulle nu de oroande spekulationerna om att få spela för tomma läktarna( Vilket Gud förbjude) få er att tänka om? Eller har infantiliteten för alltid blivit er livskamrat? Att böter till er ”älskade” klubb inte betyder något har jag insett. Bara JAG får märkas.  Få visa min betydelse.Kan också ha synpunkter till mesigheten hos de som befinner sig bredvid pyromanerna utan kurage att stävja eländet.

Så det var det. Nu till det väsentliga.

Så här skrev jag i en bok för fyra år sedan. ”…..och vi var med”.untitled

”Och möjligen, mycket möjligen, kan en lycklig säsong komma. En säsong då truppen har fått fram några näst intill ”Zlatan-talanger”, som ännu inte försvunnit. Några hemvändare med bevarad hunger och förmåga har åter landat i klubben. klubben de har trivts i och där de vill sluta sin karriär. En stomme av goda trotjänare av hög allsvensk klass har kompletterar. Ja, då borde ett CL-slutspel kunna vara möjligt. Om än bara för en gång i MFF-historien. Jag önskar mig inget högre i livet. Det vore den finaste gåvan som jag kunde få innan jag fyller de åttio”

Och undret skedde! Och jag som bara är sjuttiofyra.

Jag skall ärligt erkänna att jag var en större tvivlare än han den där Thomas Tvivlaren när lottkulan visade att MFF skulle möta fotbollsvärldens mest oblyga kommersiella skapelse. untitledMen så fel jag hade. Sätter mig gärna med skamstrut i en skampåle för att bli bespottad och sona mina synder. Aldrig har jag varit så glad för någon av alla de missbedömningar jag gjort. En annan pudel medan jag håller på att klä mig i aska är hur jag bedömde Markus Rosenberg när han vänt åter till moders-huset. Hans storhet. Hans rutin i matchen hemma mot tjurarna var bland det finaste jag sett i den himmelsblå tröjan. Förlåt maestro Markus.imagesKMQ3VP98

I går i Monaco. Den en gång så vindsnabbe vänsteryttern Francisko Gentountitled fumlar med gammelmanshand fram lottkulorna. På en står det ”Malmö FF” ! Detta är ett stort ögonblick i klubbens 104-åriga tillvaro. Ett av de allra största. Daniel Andersson sitter där tillsammans med klubbrepresentanter för Real Madrid. Bayern München. FC Barcelona. Arsenal FC. Manchester City. Saknas i MFF-sällskapet gör klubbar som Manchester United. AC Milan. Internazionale……….och många andra giganter. Men Malmö FF är med!

Så här blev MFF:s grupp.

Atletico de Madrid. Juventus. Olympiakos. MALMÖ FF. (Kommer att presentera moståndarna grundligt i senare blogginlägg)

Ett realistiskt sluttips i gruppen är 

1 Atletico de Madrid. 2. Juventus. 3 Olympiakos. 4. MFF.

Men hoppet om att en av mina ”Ior-bedömningar” och misstag åter skall vara en realitet hålls levande tills sanningen avslöjas i mörka december.

Och hur det än går så är detta bara början på en ny MFF-era i Europa. Nej, jag tror inte att Mats Weman får chansen att skriva ”När MFF var näst bäst i Europa” (Del 2) men vägen dit är oändligt mycket svårare än den var 1979.untitleduntitled

”MFF.are är vi alla-Vi segra skall men inte falla”!

Eller hur Patrik? Ta den med dej himm.

 

10574356_10152395367737857_5146616233819809129_n

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Städer jag besökt. Del 9 Stockholm/Solna

”Oh det är skönt när mitt Stockholm är grönt”. ”Stockholm är Stockholm ett Nordens Venedig”.imagesMQIAJ056

Stockholm, en med rätta mångbesjungen stad. En stad som skildrats i otaliga böcker och skrifter. Jag väljer att skildra det Stockholm som blev ”mitt”. En av mina absoluta hjärtestäder på vår planet.

Den 14 januari 1955 steg en tanig nybliven femtonåring av tåget på Stockholms Central. Sällskapet var min klarinettlärare från Malmö, Malte Lindskog. Besöket gällde provspelning för att bli musikelev på Svea Livgarde. Föga anade jag då att den trygga barndomen i föräldrahemmet i Malmö, nu skulle bli den ”vilda” ungdomen i rikets huvudstad.imagesXFADC7A0

Från den dagen blev jag boende på ett regemente i sex och ett halvt år. Ett stort regemente där nästan allt för livets uppehälle fanns innanför stängslet. Faran att bli bekväm, passiv och omhändertagen var farligt lockande. Men bussresan från Sörentorp in till den frestande storstaden var inte mer än en knapp halvtimme lång innan Norra Bantorget hälsade den livsglade ynglingen välkommen. (Bilden. Musikavdelningen I1 mitt första hem i Solna)

”Gängets signal” , hette en pojkbok jag läst många gånger i tidiga tonåren. Den handlade om ett gäng med mig jämngamla killar på Söder i Stockholm. Deras äventyr beskrevs med autentiska gatunamn. Dessa kvarter  fascinerade mig. Så redan tredje dagen som nybliven musikelev tog jag mig djärvt från Solna, utrustad med en karta, hela långa vägen till Södermalm. Där gick jag i gängets fotspår. På Wollmaryxhullsgatan. På Högbergsgatan och Ringvägen. Till Zinkensdamms Idrottsplats. Kände mig som en av dem. Söder var då en stadsdel inte helt olik den från vilken jag kom i Malmö, kvarteren kring Möllevången. Kisarnas och pågarnas jargong hade mycket gemensamt. (Förstår så här i vuxen ålder att ”Nacka Skoglund och Stellan Nilsson blev bästa vänner). Dialekterna tydligt markerande vem jag är. Olika men ändå väldigt lika. Sin stads genuiner. Jag besökte ofta Söders höjder under dessa år. Lärde mig tycka om söderkisen och miljön.untitledimagesHUHP2OE9untitled

 

Mitt tonårs -Stockholm var också krogarnas stad. (Militär uniform gav tillåtelse till konsumtion av något som egentligen var förbjudet för barn under 18 år. Få anställda på krogarna kände till att musikelever och volontärer var betydligt yngre än värnpliktiga). Mysiga varma krogar. Möte med profiler som hade livserfarenhet och kunde berätta om livet och sitt Stockholm. Där satt vi på Tennstopet. Bäckahästen. Zum Alten Brunnen. Pilen. Berns.10540813_703934022993094_4455755959699831602_n ( Bilden: Jag , Johnny Skoog och Bengt Strandberg på Berns. Här i civil klädsel vid uppnådd 18 års ålder)  Ulriksdals Värdshus. Brända Tomten, och många fler. Krogrundan brukade avslutas med Vino Blanco (som vi inte tyckte smakade gott men som gjorde gott) på Klosterbräu på Vasagatan innan bussen tog oss norrut till Svea Norra igen.imagesEHEXLZVP

Någon gång under ett anfall av hunger och behov av näring avslutade vi natten på det alltid öppna arbetarcaféet ”Röda Rummet”imagesJVM0I8JS På Norra Bantorget. Där fanns en uniformsprydd korpulent vakt som var tämligen argsint. Men ostmackorna liksom köttbullarna var väl värda ett besök. Vilket även utsikten från Pagod var uppe i ena Kungstornet beläget på den gata där allting hände i femtiotalets Stockholm, Kungsgatan. På restaurang Tyrol untitledinne på Gröna Lund spelade Nils Weingards orkesteruntitled. Där togs min alkoholoskuld. En kväll som om det velat sig illa kunde förändrat hela min framtid. (För mycket vin i en femtonårings kropp orsakade vomering på offentlig utrymme med hot om polisanmälning).

Kommen från idyllen, som var Malmö Idrottsplats, och det då så suveräna MFF, blev Råsunda en kontrast. Så stort. Så betonggrått. Och inte alltid hemmavinster. Tog bussen till Haga Norra. Promenerade genom Hagalund med husen som var inkarnationen av snickarglädje. Väntade mig där att någon gång få träffa på konstnären Olle Olsson,untitledimagesGWCS2H51 eller boxaren Harry Persson. Framme vid nationalarenan blev AIK mitt nya hemmalag. Det kändes konstigt , vilket det också gjorde när ett himmelsblått lag spelade långt ifrån Johanneskyrkan och Pilgården i barndomsstaden Malmö. På Olympiastadion var det fridrott med Dan Waern som det stora dragplåstret som gällde. Där föddes drömmarna om en karriär på det som då  var kolstybben.images8U8N8AAV

I September 1961 lämnade jag Mälardrottningen med vemod och tacksamhet. Men jag skulle snart återkomma. Nu lämnade jag också ungdomen och var beredd att ta steget in i vuxenlivet.

 

Tio år efter att jag blivit ”Stockholmare” var det dags igen. Nu som elev på Musikhögskolan. Även nu boende på ett regemente (AUS). Även nu i Solna.

Dessa år innebar mest öva, öva,  öva och………….öva.  Lektioner, lektioner……..och lektioner. Musikhögskolan på Valhallavägen.imagesZ8S8LWCK (Bilden)Huvudmatstället på Nybrogatan. Jag blev Östermalmare. Inte burgen ,men ofta vandrande i denna imposanta del av Stockholm.

Efter avlagd examen hade mitt hjärta öppnat en än större plats för den stad vars skönhet jag inte noterade under tonåren, men som jag nu också börjat uppskatta.

Nu ville jag bli en så ofta återkommande turist som tid och pengar tillät. Året var 1968.

 

Att komma med tåg söderifrån och se stadens infart är en smekning för ögat.untitled Vattnet. Höjderna. Byggnaderna. Känslan att snart stiger jag av vid centralstationen. Snart är jag där igen. Träffar jag några vänner från förr den här gången? De som blev kvar här, eller de som likt mig själv ständigt vill återkomma. Stockholm skriker ut ;allt kan hända här. Här finns det mesta du vill uppleva. Och vill, det vill jag alltid.

Vandra på Djurgården. imagesUSM2TQ65Besöka mattemplet, ÖstermalmshallenimagesMWEWO85T. Uppleva tystnaden på gatorna mellan de mäktiga husen på Östermalm. Konserter och teater. Krogar från jordens alla matkulturer. Färdas med tunnelbanan med en säkerhet som en inföding. Se vaktparadenuntitled komma och minnas alla marscher från Armémuseum till slottet som jag gjort. Prata med gubbar på krogar och caféer. Fotboll eller annat gemensamt. Besöka Kvarnen untitled(bilden)på det nu så trendiga Södermalm innan en Hammarbymatch. Åka med båt ut i skärgården. Äta ångbåtsbiff med tillbehör, medan kobbar och skär passerar. Minnas när jag var där och där och………där.

Efter att Stockholmsabstinensen stillats ta tåget till Skåne igen och redan i Södertäljeimages3BQN0HQ3 länga tillbaka till en av mina måste snart tillbaka till-städer. STOCKHOLM.imagesN64A2UOU

 


4 kommentarer

Dagboken den 23/8 ( MFF-IFK Norrköping och Skånetrafikens terror.)

Det var längesen nu jag var och såg Malmö FF. Ett helt år. Orsaken är smärtor i höften (som snart skall opereras) vilket gör resor till något som inte enbart är angenämt. Men den 23 augusti hände det igen. Orsaken var att Malmö Museum legat på mig en tid att få göra en intervju på temat ”Den tolfte spelaren”. Intervjun skulle genomföras under resan till en untitledhemmamatch. Detta frestande anbud fick mig att öppna diklofenakburken mer generöst än vanligt. Köpa biljetter till matchen mot gamla huvudkonkurrenten och resa till den  svenska fotbollens huvudstad. Dock hände det att intervjuaren fått förhinder, så det samtalet kommer istället att ske snarast i mitt hem.

23 augusti

Klockan 13.24 sätter sig hustrun och jag på ett Öresundståguntitled med destination vår födelsestad. Oron finns. Vi har läst och hört ordet SIGNALFEL så gott som dagligen i media. Tåget tar sig fram på den skånska slätten, tyst, mjukt och utan oroväckande inbromsningar. Vädret  skiftar från regnbyar till strålande sol. Den frodiga sensommargrönskan påminner oss om att snart gulnar löven, faller av, och ger plats för ny vår-knoppning. Så är livets gång.

Med en rymdrakets tidsprecision anländer ett glest befolkat tåg till Malmö Central. Vi kan inte fatta allt prat om SIGNALFEL

Ringlinjens gröna buss tar oss genom Malmö. Ett Malmö som är långt från det där vi växte upp. Våra föräldrar skull vid en återuppståndelse inte veta i vilken stad de befann sig. Några blåklädda stiger på under resans gång. Det vittnar om att snart är vi där igen.untitled

Så! Framför våra ögon. Det vackraste i världen man kan se. Malmö FF:s hemmaarena. Runt helgedomen en bukett av blåklädda. Veteraner som sett såväl ”Gripen”, ”Todde” och Kjell Rosén spela. Till barn i vilka jag känner igen mig själv för många år sen. I vilka jag vet att ingen kan få en lyckligare fotbollsbarndom än den som är deras.images0M5CWS50

Matchen.

Norrköping i orange tröja och svarta byxor. Det är väl Norrköping? Kan en som inte vet undra. Varför denna onödiga fäbless för att uppträda i så kallade bortadräkter? Det gick utmärkt förr att representera sin klubbs färger förr när de båda klassikerna möttes. Och det hade gått lika bra nu. Klubbens färger är dess identitet. Sitter också som en gammal nostalgisk surgubbe och ifrågasätter att någon spelare i ”Peking” vet att Gunnar Nordahl spelat i deras IFK. Eller att Norrköping gjorde en historisk turné till England 1946. Och vad spelar det för roll? Förutom för en ”Det var bättre förr- gubbe” som jag? På bortasektionen syns cirka 50 Pekingsupportar. De kan väl ändå sin klubbs stolta historia?untitled

Första halvleken recenseras bäst av en sådan som sett allt. Som aldrig låter sig imponeras. Som på bred malmöitiska, med stark röst, till sin omgivning meddelar: ”Vicket jävla sömnpiller”! En sådan där typisk Malmö-kommentar som jag är uppväxt med i betongens gråhet på läktarna på Malmö Stadion.

I den andra halvleken börjar effekten av att spela i numerärt överläge ta ut sin rätt. Några sekvenser av det vi vill se på onsdag får målen att komma, och mungiporna att dras upp. En seger med 3-0 speglar den här matchen som får betyget ”En dag på jobbet. En trött eftermiddag”. Och visst har jag sett många mycket bättre matcher mellan de båda.

För nu väntas snart det som är samtalsämnet med alla de MFF-vänner jag träffar på. FV-Bröder och andra ”MFF-kändisar”. En person vars morfar var MFF:s första landslagsspelare. (John Torstensson, på bilden har han med ålderns rätt bytt ut fotbollen mot bowlingklotet)untitled Alla pratar vi Salzburg. Ja, inte den största från staden (Mozart), men väl deras fotbollslag.

Plötsligt står han intill mig! Han som är den meste MFF:aren genom tiderna. Även han är orolig inför onsdagen. Lägger med förvåning märke till unga supportrar som passerar oss. Ultras, Supras Rex Scanianer, eller vad de heter. Ingen tycks se och uppmärksamma vem jag pratar med! Ingen tycks känna igen honom! En av de största legendarerna: Krister Kristensson. Är de historielösa? Ointresserade? As time goes by.untitled

Sätter oss i en taxi med siffrorna 979797 på taket. En chaufför från ett land långt från Sverige vet inte vad ”Bullen” är eller ligger. Ganska förståeligt. Men att inte ha hört talas om Södra Förstadsgatan, kan tyckas märkligt om en person kör taxi. Fram till favoritkrogen kom vi även denna dag. Där var det som alltid: gott, varmt och välkomnande. Här fruktade vi inga SIGNALFEL.untitled

Dagen har varit angenäm. Smärtorna diklofenakkontrollerade. Seger för MFF. Möte med vänner. Nu skall bara tåget ta oss hem till Kristianstad igen. Hem till huset för en stunds avkoppling i favoritfåtöljen, summerande dagen.

Har siktat in oss på ett Öresundståg med avgång 20.24. Tittar upp mot displayen och läser. ”SIGNALFEL. Preliminär avgångstid 20. 34. Ser att ett Pågatåg skall gå kl. 20.32. Kanske säkrast att ta ardennerhästen istället för fullblodet? Gör så. Skumpar fram i skymningen. Långsamt men säkert. Väl?

Några minuter innan vi skall ankomma Göinge-huvudstaden Hässleholm kommer tågvärdinnans dåliga nyhet: ” Tåget kör inte vidare från Hässleholm. Ersättningsbussar väntar”. På frågan varför, blir svaret: Gissa: SIGNALFEL.

Ingen information om varifrån dessa bussar skall gå. Följer efter de som tycks vara vana ersättningsbussresenärer.  De vet. Vägen är lång. Hade varit omöjlig för någon som bara är något mer handikappad än jag. Hittar fram till en dold hållplats med skylten ”Ersättningsbussar”. Nu är det bara att vänta på detta säkra trafikmedel som aldrig kan drabbas av SIGNALFEL Det SKALL gå att ta sig från Malmö till Kristianstad år 2014. Inte till fots. Inte med häst och vagn, utan med Skånetrafiken. Tittar bort mot tågvärdinnan som anlänt. Ser att hon pratar i telefon med en bekymrad min. Kommer fram till trötta resenärer och förbluffar oss med repliken. ”Det går inte att få fram ersättningsbussar, det är lördagskväll”!  Ni får ta ett Öresundståg som avgår 22.22″.untitled

Tillbaka på Hässleholm station. Tittar som alltid förhoppningsfullt, men med bävan, upp mot displayen och läser att : Öresundståg med avgångstid 22.22. SIGNALFEL. Preliminär avgångstid 22.37. Som sen flyttas fram ytterligare, och ytterligare……och….. På stationen har personalen gått hem för längesen. Vad gör vi? Taxi till Kristianstad? 1000 Pensionärsbeskattade  kronor borta med vinden. Då syns ett sista hopp: Ett Pågatåg skall avgå 22.32. Vi undrar, med rätta, hur det kan gå när inte det vi åkte med gick? Är det sant? Kommer det ett livs fungerande gående tåg och frälser den törstande, irriterade och förbannade resenären?

Så i sommarnatten syns det lyktor (!!!) De kommer från söder och sitter på ett tåg. Vill sjunga som i ”Internationalen” ”Från mörker stiga vi mot ljuset”.  Jag gör vågen. Stiger på och hoppas att åtminstone komma till Vinslöv, eller kanske till  och med så långt som till Önnestad . Meter för meter närmar vi oss Kristianstad.

Kristianstad, ler en skylt mot mig. Den sitter placerad på stationsbyggnaden i just Kristianstad. Kysser likt påven marken jag trampar på. Ett äventyr med Skånetrafiken är över. En nervpåfrestning värre än den som väntar MFF-vänner på onsdag.

Funderar i sena aftonen på vilka ord som är mest medialt presenterade i vår tid och landar på: Växthuseffekten. Terrorism. Rasism. Främlingsfientlighet. Feminism. Strukturellt.  Klimatförändringen. Och så det där. SIGNALFEL.untitled

I sängen funderar jag på om jag i framtiden vågar åka tåg i landet Sverige. Och är säker på att jag kommer att drömma om SIGNALFEL.

 

 

 

 

 


6 kommentarer

Allsvenskan 2014 efter 20 omgångar

Ytterligare fem varv är avverkade sen mitt förra inlägg gällande Allsvenskan i fotboll. Vid halvtid ledde MFF med 6 poäng. Nu har avståndet till de trötta förföljarna utökats till 7 poäng. Återstår sensommarens och höstens avgörande matcher. Så här är läget i detta nu.

1 Malmö FF                                                            45  p

( Endast ett förestående spel i Europa kan hindra MFF för att ta ännu ett guld. Truppen är bred. Har två spelare i Markus Rosenberg och Emil Forsberg som är stjärnor för att vara allsvenskar. Tränaren klok. De andra lagen svaga.)imagesuntitled

2. AIK                                                                       38 p

( Trodde ett tag de självsäkra kolsäckarna skulle bli farliga. Men AIK är helt enkelt inte tillräckligt bra. Tveksamt om de ens kommer på silverplats.)

3.  IF Elfsborg                                                          37 p

( Blir klar silverkandidat om de förlorar mot Rio Ave -vilket de troligen gör-Blir Elfsborg EL-lag  kan nog AIK kännas sig säkra på andra platsen.

4.  BK Häcken                                                      35 p

( Ojämna svängiga ,charmiga, oförståeliga Häcken. Allt mellan en andra eller en sjätte plats verkar troligt.)

—————————————————————————————————————————————————————————-

5. IFK Göteborg                                                     31 p

( I mitt  ”15-spelade- matchers- inlägg” skrev jag ungefär så här. Nu börjar blåvitt visa farlig stabilitet. Och sen upphörd stabiliteten. Får slåss med lillebror om att bli bäst i den gamla stora fotbollstaden)

6. Kalmar FF                                                         31 p

(Fullständigt förväntad prestation så här långt. Möjlig chans till topp fyra))

7.  Djurgårdens IF                                             27 p

(Här går ridån ner för toppfyra placeringar)

8.  Åtvidabergs FF                                            24 p

( Sista lag som inte riskerar nedflyttning. Bäst i Östergötland lär vara huvudmålet.)

9. Gefle IF                                                             23  p

(Från och med GIF är vi nere i risksonen. För mig får gärna gästrikarna åka ur Allsvenskan. År efter år gnetar de sig kvar med sin spelförstörande stil. Verkar som den enda ambitionen är just den, att hålla sig kvar. Visst är det någon sorts skicklighet att lyckas……men.  Bussarna är parkerade. )imagesICV688UT

10. Helsingborgs IF.                                        23 p

(Nu har nog HIF börjat färden uppåt)

11.  Falkenbergs FF                                         23  p

( Laget som såväl jag som många andra trodde skulle bli nästan ett nytt Billingsfors sätter oss på plats. Klarar Henkes kämpande spelare att överleva nykomlingsåret? )

12.  Halmstads BK                                           23  p

( Starkt av HBK att vinna borta mot Norrköping. Ett av dessa 23-poängslag som jag tror håller sig på rätt sida över strecket.

13.  Örebro SK                                                 22  p

( Segern mot AIK vittnar om vad laget kan. Skapligt publikunderlag dessutom. Tror att ÖSK gör en fin slutspurt.)

———————————————————————————————————————————————–

14 . IFK Norrköping                                           21  p

( Vill inte sen den klassiska klubben nere i källaren Jag är ett barn av MFF-IFK Norrköping -tiderna. Börja nu avancemanget. Men vänta tills efter matchen mot MFF på lördag.untitled Tänk på att de här spelarna tittar ner på er. (Bilden)

——————————————————————————————————————————————————–

15.  Mjällby AIF                                                       18  p

( Finns ett enda litet hopp för de gulsvarta. ”Chippen” kallas han..untitled………………?

 

16.       Brommapojkarnas IF                              9  p

( BP:s sluttabellplacering är den säkraste i serien. Till och med säkrarfe än MFF:s. Tack för i år)


Lämna en kommentar

Bloggubbens funderingar. Är det bara jag som är sig lik?

” Men Hej! Är det inte du Carlo”? Hördes en röst i denna dags solklara förmiddag. Klart det är jag, vem skulle det annars vara? Tänkte jag och betraktade frågeställaren. Sökte i minnet. Vem kan den där äldre, till synes rara damen vara? En farmor till en av mina elever kanske? Någon jämnårig vän till mina svärföräldrar möjligen ? Absolut ingen i min generation i alla fall.

”Känner du inte igen mig”? Fortsatte den Ms Marple-liknande lite tantigt klädda kvinnan med en blick som sa: det måste du väl göra?untitled

”Jo visst” ljög jag med tillägget. ”Kan bara inte placera dig riktigt nu. Har träffat så många trevliga snygga kvinnor i mitt liv”. Och i den sist uttalade meningen så behövdes inga korsade fingrar bakom ryggen..

” Ja, vilka fester vi hade i din lägenhet på Näsby ”. Ljöd hennes ännu ungdomliga röst. ”Nu är jag gift och har bytt efternamn och heter inte längre NN, utan XX. Och då såg jag henne. Hon som var ett under av skönhet med sitt korpsvarta hår, sina stora bruna ögon, och en fysik som….images5RECR47A……Hon, som var en av dem som deltog när ungkarlsgänget från militärmusikkåren träffades och bjöd till backanal. Hon, som var en av många frestande flickor som flirtade bakom ryggen på sin danskavaljer, där jag satt i saxsektionen i Gert- Åke Walldéns Storband, när dansen gick på Sommarlust.untitled

” Har du hört något från den och den och den och…………” Jag träffade han och hon och….Men han ser man aldrig   flyttade från stan för längesen……och hon är skild har jag hört av…. men han är död….” var den deprimerande avslutningen när det ”gamla” gänget kom på tal.

Och visst skall jag erkänna att jag ständigt tittar efter någon från flydda ungdomsdagar när jag vandrar i Kristianstad eller Malmö. I tankarna måste de se ut precis som då. För det gör ju jag. Men, kanske har de jag söker, och de som söker mig, passerat varandra otaliga gånger……..med tanken….Nä, han/hon känner jag inte igen. Och  varför tittar så många gamla gubbar forskande på mig? Söker de efter sin ungdomskamrat? Är det kanske han som jag råkade skada under en fotbollsmatch i korpen? Som nu är ute efter hämnd. För han känner säkert igen mig. Det var bara 52 år sen det hände.

För jag tycker ändå att jag ser exakt ut som då på det tidiga sextiotalet. Kan det möjligen bero på att jag tvingas se mig i spegeln varenda dag ?

Men nej: Hon kände ju igen mig. Fast med en lite undran ändå…….så……..Känner mig nästan kränkt av den där lite osäkra undringen från damen  som inte alls var sig lik……som jag är………….Eller?DSCN0516

 


Lämna en kommentar

Yrken (Del 11) Brandmän.

 1959 blev jag utsatt för ett värvningsförsök. Nej, det var inte Eric Persson som upptäckt en dold fotbollstalang i mig och ville att jag skulle klä mig i himmelsblått. Jag var militärmusiker i Stockholm. På Svea Livgarde, med klarinett som huvudinstrument. Jag var född i Malmö. Var medeldistanslöpare i Turebergs IFuntitled. Detta hade kommit till kännedom för någon ansvarig för Malmö Brandkårs Musikkår som sökte klarinettister. Jag var det perfekta valet. Idrottsman. Bra fysik. Ung. Från Malmö. Och framförallt, klarinettist. Jag lovades betydligt högre lön än den som musikkorpral. Få halvtidsjobba som musiker, och den andra halvan av tjänsten att arbeta som brandman. Endast en ”liten” detalj hade de inte tänkt på. Jag skulle aldrig klara att vistas i trånga utrymmer eller klättra på höga stegar. Tror inte ens att jag kunnat lära mig att komma snabbt i utryckningskläderna.untitled

För det måste väl en brandman kunna? Och med denna fråga så förstår den begåvade läsaren att jag vet väldigt lite om det yrke jag försöker beskriva.images

Yrket har fått mycket uppmärksamhet i dessa dagar då den förödande skogsbranden härjar i Västmanland. Vi har läst om hur brandpersonalen sliter dag och natt. Vi beundrar dem med all rätt. Kanske stör sig någonuntitled på att den absoluta majoriteten är vita, medelålders män. Kanske till och med heterosexuella köttätare som kör bil privat. Men mångfalt fler är tacksamma för att de finns, oavsett kön, hudfärg och sexuell läggning, och uppskattar det arbete de klarar att utföra.untitled

För mig och förhoppningsvis alla anständiga  människor, är det minst sagt obegripligt att de under sin yrkesutövning kan bli utsatta för stenkastning i vissa områden i våra större städer. När de med fara för sin egen säkerhet försöker rädda andras liv och egendom. Min enda kommentar till detta är; FY-F-N!

När småpågar under min barndom fick frågan: ” Vad vill du bli när du blir stor”? Blev svaret ofta. ”Lokförare eller Brandman. (Brandsoldat, kunde det även heta då). Ingen av dessa framtidsutsikter lockade mig inte ens i denna unga ålder. Men visst tillhörde jag dem som sprang efter brandbilarna, när de med tjutande sirener, ilsket rödfärgade, drog fram på Nobelvägen.

Väldigt många idrottsmän var brandmän, innan idrott blev en profession. En förmån var att de kunde idka fysisk träning på tjänstetid. I Malmö FF fanns en stor spelare i min barndom. Han var ett fysiskt praktexemplar vilket han utnyttjade på planen. Han skällde på domare och motståndare. Vi var nästan lite rädda för honom. Då hände det en gång att vi skulle ha brandövning på skolan. Ut från brandbilen kom han som var så ”ilsken” på planen, men som visade sig vara den snällaste människa jag hade mött. Sven Hjertsson,untitled en av många stora idrottsmän som var det jag inte kunde och ville bli: BRANDMAN

 

Ps. Malmö Brandkårs Musikkår tillhör numera landets ledande blåsorkestrar. Men så värst många brandmän i kåren tror jag inte att det är.untitled


5 kommentarer

Europacuper. Kvalomgång 2. Svenska lag.

Fem allsvenska klubbar ville ut i stora världen. Två vill det fortfarande.

Resultat. Sammanlagt. Kvalomgång 2.

Malmö FF-Sparta Prag   4-4imagesuntitled

IF Elfsborg- F H  Hafnafjördur  5-3

AIK – FC Astana  1-4

IFK Göteborg- Rio Ave  FC  0-1

Brommapojkarnas IF- AC Torino  0 – 7

Sammanlagt för de svenska lagen.   10-18

 

Betyg och analys.

Malmö FF. 8 poäng. Varför inte en 10:a? Anmärker många. Ja, nu var det trots allt ”bara” oavgjort med den lilla tur som måste till. Och, det var trots allt inte Real Madrid, Bayern München, FC Barcelona eller Manchester City, som MFF slog ut. Men prestationen var glädjande och hoppingivande ändå.

IF Elfsborg3 poäng . 5-3 låter överlägset. Men islänningarna ledde med 2-0 på deras hemmaplan, och fiaskot att åka ut mot ett isländskt lag var överhängande.

AIK.  1 poäng. ”Framåt stolta AIK”: Nej den sången klingar falskt. Att vara allsvensk serietvåa och få stryk på hemmaplan med 3-0 mot ett lag från Kazakstan är bedrövligt i ordets dubbla bemärkelse.images

IFK Göteborg.  3 poäng. OK, det blev inte avancemang, men ändå anständiga siffror mot ett lag från ett stort fotbollsland. Även om Rio Ave inte tillhör de tre stora i Portugal så är portugisiska lag alltid svåra att möta. MEN! Oj vad IFK Göteborg är långt ifrån de dagar då de nästan spelade ut flera av de största i Europa.

BP.  Avstår från att sätta poäng. Att lilla ambitiösa BP skull klara en Serie A-klubb kunde ingen begära. Möjligen kunde siffrorna blivit lite anständigare.

Förutsättningar för de två tappert överlevande.

Red Bull SalzburgMalmö FF.  untitled

Min skräckmotståndare drogs av den annars så sympatiske Gianni Infantio. Såg hur österrikarna fullständigt krossade Elfsborg i fjol och gick långt i E L. Har plus 12 i målskillnad på de tre inledande matcherna i ligan.  MEN! Med en hemmapublik som MFF:s och ett hyfsat resultat i musikstaden så: Har MFF 40% chans att ta sig till det Europeiska finrummet. MFF har ändå en garanterad plats i E L. Med det är jag ändå lite nöjd. Men bara lite. Några menar att jag påminner om untitledden här figuren när det gäller att tro på det jag önskar skall bli verklighet. (Ior var namnet)

IF Elfsborg-Rio Ave FC.

Kan Elfsborg det inte Göteborg kunde? Nja. Men jag ger dem 40% chans.

Hade nog trott att jag i dag skulle få skriva att tre svenska lag var kvar i Europa-spelet. Är, trots MFF:s strålande insats, alltså något besviken. Glädjande är att publiken börjar inse att Allsvenskan inte är nog. Nästan  20000 på Malmös nya stadion och över 12000 i Solna vittnar om att den svenska fotbollspubliken vill vara med i den stora fotbollsvärlden.

Och Malmö FF har bevisat att klubben inte bara är bäst ”hemma i mammas kök” utan även i de stora salongerna.

Vi kanske ändå skall vara glada för att den här Salzburgaren inte spelar fotboll och nu spelar i en annan värld.untitled

 


4 kommentarer

Bloggubbens funderingar. Varför hann jag inte fråga om……..(Min mor)

När Astrid Sofia Elisabeth Lindahl vaknade i sin säng  under sin uppväxttid, kunde ögonen se ut över något av det vackraste som finns. Ut över Öresund. Skymta fyren i Skanör,untitled och fyrarna på den danska sidan, som blinkade nästan som en hälsning från en annan värld, efter mörkret inbrott. Hon kunde andas in dofter från havet, från böndernas åkrar. Höra ljudet från fiskebåtar, och se svalornas ekvilibristiska flygfärd över sitt hus. Gå ut i trädgården med krattade grusgångar, runt vilka det växte alla sorters bär och frukter. Skörda primörer. Beundra blomprakten. Plocka in nyvärpta varma ägg från hönshuset. Mata fjuniga kycklingar med sallad. Hoppa mellan koskitarna på ängarna med vildblommor. Springa skräckförtjust fnittrande från jagande gässimagesJ7KQ5CJP. Hon kunde bada salta bad när sommaren kom på besök.images1Q0IQ8LF Leta bärnsten i tången. Uppleva spännande äventyr i den ”stora” skogen. Smygtitta genom fönster, tillsammans med bästisen Frideborg, när celebriteterna hade baler i Falsterbohus.untitled Från sitt sovrumsfönster se när solen gick ner i väster och rödfärgade vattnet i untitledÖresund, innan nattens sömn tog henne till en ny efterlängtad dag i livet.

Astrid Sofia Elisabeth kom till världen i en idyll. I ett då nybyggt tvåplanshus på Västergatan i Skanör. Hennes far var sjömannen och förste maskinisten Georg Lindahl. En jovialisk, godmodig livsnjutare som kommit från de mörka skogarna i norra Småland till Skanör och där träffat sin kära Hilda, med flicknamnet Persson. Astrid Sofia Elisabeth var yngst och enda flicka i barnskaran. Äldsta broder var Eugen. Mellanbrodern hette Gösta, och lillpojken Karl. Ingen kunde fötts till ett bättre liv. 

Det var en decemberdag år 1911, närmare bestämt, dan före dan, före dan , före dan, före dopparedan som den efterlängtade flickan kom till jorden.

Skolan klarade hon med glans. Innehade det som kallas för ”läshuvud”. Arbetade som växeltelefonist en tid, och som biträde i olika affärer i Skanör och Falsterbo. En tid där hon blev bekant med författaren Anders Österling, vilken hon ofta talade om i goda ord .untitled

Dansade gärna i parken. ”Dom lyfter dig ju så man ser byxorna” anmärkte min lite strängt moraliske mormor. Allra helst dansade hon med den där unge mannen som lördag efter lördag kom cyklande från Trelleborg. Till slut hade de båda dansat sig ända fram till ett äktenskap. Nu började livet i Malmö.

Bostaden i Malmö blev en omodern trerumslägenhet belägen på hörnet av Kristianstadsgatan och Nobelvägen. I anslutning till lägenheten fanns en lokal möjlig för affärsverksamhet. Trots flera etablerade livsmedelsaffärer i omedelbar närhet.  Trots en ytterst begränsad yta. Trots varningar om att det här kommer inte att gå så:

Öppnade Astrid Sofia Elisabeth ”Frukt och Speceriaffären Astrid” nästan på dagen då något helt annat öppnades: Andra världskriget.untitled (Mittemot låg en klassisk ölhall. I dag ser den ut så här)

En minut efter att dörren låst upp inträdde den allra första kunden. Hon bodde i samma trappuppgång på fjärde våningen. Klara Rosman, blev min mors bästa vän genom hela livsresan. På gamla dagar städade de tillsammans hos besuttna familjer. Inte så mycket för inkomsten, som för att: de tyckte det var roligt (!)  De reste regelbundet till Köpenhamn och blev lite av båtbesättningens favoriter.

Affären gick strålande bra. Astrid hade stor social förmåga. ”Kunde prata med bönder på böndernas vis och med de lärde på latin”. Gav vår lilla familj den extra inkomst som gjorde att livet blev ekonomiskt gynnsamt för att vara ett arbetarhem i den tidens Sverige. Jag, som enda barnet, fick det bra.

Astrid tyckte om att prata. Fadern var tystlåten, begrundande, nästan melankolisk. Astrid uppsökte därför gärna andra personer som ”tyckte om att prata” En pratsam person, blev av den enkla anledningen, någon hon gillade. Oavsett vad konversationen handlade om. Oavsett om de lyssnade på varandra. Huvudsaken var att orden flödade. En annan passion var bär. Bär av alla de slag. Det gällde att förse sig innan Astrid grep in på jordgubbarna eller hallonen. Hon var därtill en berättare av första klassen. Att höra hennes skrönor, beskrivande personligheterna i barndomens Skanör, var en skrattfest för lyssnarna. Om han som gömde en kikare i byxorna för att spana på lätt klädda damer på stranden. Om polisen som fick le sin cykel när de starka dryckerna blivit för många och starka. Men ändå försökte uppvisa en värdighet passande för en lagens upprätthållare. Och om han och hon och……..han…..och   prästen   och….(Varför hann jag inte skriva ner det? Varför frågade jag inte mer? En roligare bok kunde knappast skrivas.)

För alla som kände henne väl var det uppenbart. Här har vi en typisk blivande  hundraåring, om det räcker. Såväl den fysiska, som den mentala hälsan, var på topp högt upp i åren. Blev hemtjänstpersonalens gunstling. Precis som den ”stjärna” hon alltid ville vara. Någon starroperation och ett brutet lårben stoppade inte hennes framfart. Endast hörseln vittnade om en kvinna i hög ålder. Ändå satt hon med bästa örat tätt intill radion när MFF spelade. Ville höra om MFF vann. Ville att jag skulle bli glad. Hennes nittioårsdag firades med öppet hus och flagghissning i bostadsområdet. Vi var många som trängdes i lägenheten.

Men så kom det där som växte i magen. Tumören blev allt större. Var inte operabel. Min telefon ringde en tidig söndagsmorgon.  Signalen lät isande kallt genomträngande. Nästan fyllda 93 hade Astrid Sofia Elisabeth sagt sitt sista ord.untitled (Nej, hon blev inte 100. Fick aldrig hoppa ut genom ett fönster och försvinna på nya äventyr. Men det var nära)

Nu vilar dansparet från Skanörs dansbana tillsammans i Minneslunden. Och om ni lyssnar riktigt noga en sen natt om ni befinner er där; Så kan ni kanske höra någon som pratar. Då är det Astrid Sofia Elisabeth. Min kära mor.

 

Nu är hennes födelsehus renoverat , tillbyggt och värt hur många miljoner?data=VLHX1wd2Cgu8wR6jwyh-km8JBWAkEzU4,QGfnEHMeyCf3uR4-slS2YgOQ5M2HQlTwqwioobe3MOm1ucNyzt-OmHVj19Lic4-kpbN8zvGU4KiiWcvM0eotJdUDs605dbERRYRFVeR-Vb8HY9Kg

 

Ps.

Dessa minnesord tillägnar jag mina kära kusiner som kände henne väl. Maritta och Gert.

 


2 kommentarer

Mitt Blogginlägg nummer 200!

Den 25 april 2013 gjorde jag mitt första försök att nå ut i bloggvärlden. Inlägget gällde en kommande match mellan MFF och IFK Göteborg.images7T9081BU

Den 2 augusti 2014 sitter jag här och skriver mitt tvåhundrade inlägg.

Jag har presenterad 15 helt olika kategorier.

MFF, och annan fotboll (finns den?) så klart. Musik, lika klart. Men även resor, krogar, personer, kultur, politik, städer, sjukdomar och mycket annat som dykt upp och måste ut. Lider jag av grafomani? Troligtvis, men värre sjukdomar finns.untitled

Jag har i skrivande stund haft 26218 besökare. (Stort tack alla gäster). Men allt för få som kommenterat.untitled (Flitigaste kommenterare Gunnar Bernstrup. Bilden.)

Oftast besökta inlägg. Konstnären Sten Oscar Rundgren.imagesKLR5PW7S (På bilden med ett av sina vek bakom sig)

Nu önskar jag också att den person ( bilden) som ”tvingade” in mig i den värld som tar allt för mycket tid, och är min ”Bloggkollega”,skall bidraga med några inlägg.60763_10151120728841859_1777142437_n

För mina idéer börja att sina. Vad skall jag skriva mer om? Och den där klarinetten känner sig lite försummad. Ligger där i sitt fodral och ser ledsen ut.imagesWD4D5G9D Hoppas att inte så är fallet med hustrun också.

MEN NU SKICKAR JAG UT BLOGGINLÄGG 200.