JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


9 kommentarer

Bloggubbens funderingar. ( Om cirka ett dygn börjar ett nytt liv)

När sista meningen plitats ner i det här inlägget räknar jag med att det återstår precis ett dygn (om inget oförutsett inträffar) innan den första timmen som leder fram till ett nytt bättre liv börjar. Klockan 11.00 den 29/10 (tror jag) att jag rullas in på uppvakningen. Bedövningens släpper. Får ta några trevande steg. Befinner mig några minuter närmare ett smärtfritt liv. Sjukgymnastik och prover. Får ligga kvar en natt………sen hem. (också nu, om inget oförutsett inträffar)images

Väl hemma börjar en tillvaro med kryckor, sprutor i magen, och morfintabletter. Men också en lyxtillvaro. Bli bortklemad. Behandlad som en hjälte. Befriad från att diska, att handla, att räfsa löv, att städa. Behöver inte ens ta på och av strumpor själv. Och för varje dag, varje timme, varje minut,  närmar sig det efterlängtade. Mitt nya liv.

Efter sex veckor släpper många restriktioner. Får börja cykla och en del annat som tillhör ett vitalt liv. Inte minst börja repetera med orkestern. Att spela är fortfarande ett behov.

Men det är klart. Då väntar disken på mig igen. Och COOP-affären längtar efter min närvaro. Undrar om jag blir igenkänd utan att halta?

Dock! Vad är lite arbete mot att slippa ha ständigt ont? Endast, i jämförelse, en njutning. För höstlöven är väl uppsamlade och lagda på komposten då ?

Klockan är nu 11.00 den 28 0ktober 2014. Och jag har ont.

Men snart!untitled Närapå som på bilden.

 

En annan fundering är. Bloggen har nu haft över 30000 besökare. Är så nyfiken på vilka som gästat.


Lämna en kommentar

Facebook-vänner som spelar/spelat klarinett (Del 7) Christian Frantz. Maria Haile.Henrik Möller.

Presentar nu tre elever från olika generationer.

Christian Frantz.18163_269822463082_3904048_n

Arméns värnpliksmusikkår var ganska nystartad. Jag hade inte riktigt koll på vilka krav som gällde för inträde. Inbillade mig att det var endast unga musikanter studerande på högskolor som hade chansen att bli musiksoldater. Visste att Håkan Hardenberger, som redan då var ett stort namn, tillhört den första kontingenten. Skulle jag våga anmäla en duktig intresserad elev till provspelning? En sådan hade jag i dåvarande Christian Persson, numera Christian Frantz.

Christian började spela för mig på Öllsjö- skolan. Dit, där jag cyklade (har ingen bil, inte ens körkort) varje måndagsmorgon i alla sorters väder, utom möjligen jordbävning. En sträcka från mitt hem som tog cirka timmen att avverka. På raksträckor, med snöstormen pinande i ansiktet, sjöng jag ”Till havs” nästan som Jussi Björling. Framme vid skolan, genomsvettig och trött, fick jag belöning. Där kom en liten ljuslockig pojke och spelade så allt omak glömdes. Det var Christian.

Jag hade startat en blåsarkvintett på musikskolan med namnet ”Blåsarkvintett Communalis” i vilken Christian blev klarinettist omgiven av idel flickor. Och nej, han var inte kvoterad in, utan fick platsen genom sitt avancerade klarinettspel.

Tiden gick. Värnplikten fanns då och nu var frågan: Skulle han chansa på att bli medlem i Arméns Musikkår? Ja, inget värre  än ett tack för ditt intresse, kunde hända. Fram med noterna till det obligatoriska provspelningsstycket, Webers Concertino övades, övades och förfinades.

Så blev Christian min första elev som blev medlem i Arméns Musikkår. Det skulle därefter bli många fler.

Efter muck blev det Kristianstads Stadsmusikkår, och senare Christianstad symfoniker. Studier till läkare. Nu finns Christian i Malmö. Är läkare och spelar klarinett i en av landets förnämsta musikkårer. Malmö Brandkårs Musikkår.

 

Maria Haile.531597_10151086560641202_1092373757_n

Först kom storasyster Hanna Haile. Glömmer aldrig hennes förvånade ögon och glada utrop när hon packade upp klarinetten för första gången ”Oh! Den är svart”! Och aldrig har jag haft en roligare elev. Skrattmusklerna fick välbehövlig motion under Hannas lektioner. Lite senare kom systern, Maria. Ett yrväder. Men ett begåvat sådant. Och en ifrågasättande talang. Här fick jag tänka på vad jag sa.

Maria blev elev i Fröknegårdsskolans musiklasser. Där hade hon kommit rätt. Hennes musikalitet var/är  av första klass. Skulle kunnat bli en superklarinettist om inte: Hon ville prova på allt. Inget fick vara outforskat i Maria Hailes liv. Inget sa hon nej till. Spelade förutom klarinett, trumpet, tuba, tvärflöjt, harpa !!! Och sjöng. Endast saxofon och violin var instrument som inte väckte hennes nyfikenhet.

Hon tillhörde besättningen i min sista klarinettkvartett på musikskolan. Där spelade hon basklarinett tillsammans med Emma Bayer, Anne Jörgensen Lindahl och Anna Arvidsson.

Som min praoelev gjorde hon arbetsdagarna till en fest.

Maria var/är en bohem i dess positiva bemärkelse.

Min telefon ringde en afton för några år sedan.

” Hej det är Maria”!  hörde jag glatt överraskad. ” Det var längesen, var är du ”? Undrade jag. ” I New Orleans. Jag såg Martin Fröst på TV och kom att tänka på dig”!

Det var det mest överraskande telefonsamtal jag någonsin fått. Men det var Maria Haile personifierad.

Var finns hon nu? Ja, inte vet jag. Det enda jag vet är att hon inte stannar så länge. Hon måste hinna med ALLT.

 

Henrik Möller.419866_3201649047017_849529414_n

Redan när han var liten fick jag ta till dubbeltunga för att hinna med hans staccato. Ett livligt intellekt parat med stora fysiska anlag för instrumentet var Henriks adelsmärke.

Våra lektioner ägde rum i matsalen på Kulltorpsskolan. En av ”mattanterna”, Feli, tyckte nog att Henrik skulle vara något mera ”tämjd”, sa hon då hon ”kompade” oss med skramlet från det en matlagerska behöver.

Men att ”domesticera” Henrik hade varit att begå våldtäkt på hans spelglädje. Kanske till och med fått honom att sluta med sitt klarinettspel.

Henrik Möller hade precis nått tonåren då jag nått det år som blev mitt pensionsår. Hans teknik var redan då häpnadsväckande. Min efterträdare, Fredrik Ohlin ,fortsatte att utveckla hans spel.

Nu studerar Henrik juridik i Lund, men spelar klarinett i Christianstad Symfoniker.

 


Lämna en kommentar

Facebook-vänner som spelar/spelat klarinett (Del 6) Uffe Hansson. Amanda Wedberg. Christophe Liabäck.

 Uffe Hansson. 32387_389977893550_5157586_n(till höger i bilden)

Tillhör också han mina första elever. Goda anlag i par med den rätta viljan gjorde att Uffe blev en stor tillgång, för först Musikskolan, och senare vuxenmusiklivet i Kristianstad. Blev handplockad till min ”elitklarinettkvartett” på skolan. Senare medlem i Kristianstads Stadsmusikkår under många år. Där spelande i den klarinettsektion i vilken även hustrun Annika (inte damen på bilden här) deltog. Uffe valdes också ut av mig när vi en skön sommardag utomhus framförde W.A Mozarts stora blåsarserenad ”Gran Partita” Två klarinetter och två basetthornsstämmor fick spelas på fyra klarinetter. Men även Mozart fick ibland frångå originalpartituret och spela sina verk med de instrumentalister som fanns att tillgå.

Uffe Hansson finns fortfarande i Kristianstad, men har tyvärr (tillfälligt hoppas jag) övergivit klarinetten. Uffe är alldeles för god klarinettist för att inte deltaga i stadens musikliv. Glädjande är dock att han ofta syns i publiken under konserter. Och Uffe! Även om du lägger ner ett stort arbete för scoutrörelsen, så ta fram dem lilla svarta igen.

Ps. Som extra merit. När jag flyttade in i mitt hus för 38 år sedan var Uffe stark flyttkarl. Satte upp vår kökslampa. På hustruns fråga om den skulle hålla blev svaret: ”Den sitter där i alla tider. Och det gör den ännu. Tack Uffe!

 

Amanda Wedberg.416985_412199112129173_236709388_n

Är en ung dam nyutexaminerad från Musikhögskolan i Piteå.

Fick kontakt med Amanda när hon hade läst i min blogg där klarinetten har en framträdande roll. Det visade sig att Amanda driver en blogg där klarinetten är ensam huvudrollsinnehavare. En mycket intressant blogg som jag rekommenderar till läsning för alla ”klarinettnördar”. Adress. http://klarinettpamittsatt.wordpress.com

Nu har Amanda fått en tjänst som klarinettlärare i Motala. Gratulerar och kämpa på för att ungdomar skall bli duktiga klarinettister. Proffs eller amatörer.

 

Christophe Liabäck.10451712_10152596803973025_1218835535434672253_n

Det var med stor saknad jag tog farväl av min privatelev Moa Balassa.

Men med stor glädje över att hennes fortsatta lärare blev Christophe Liabäck.

Halmstadsonen Christophe är en meriterad musiker. Avlagd musiker och pedagogexamen vid Malmö Musikhögskola. Vidare studier vid Royal College of Music i London.

Nu är han anställd som lärare vid Malmö Musikhögskola. Frilansmusiker i Lund Symphonic Band , samt Lunds Stadsorkester.

I denna presenterade klarinett-trojka är det endast Uffe Hansson som korsat mina vägar. Men vem vet vad framtiden har att bjuda? Kanske kommer vi att spela tillsammans någon gång?


4 kommentarer

Dagboken. 22 0ch 29 oktober. Andra operationen av höftled.

untitledNär detta skrives är det onsdagen den 22 oktober. När detta skrives har jag fortfarande en höftled nästan helt utan brosk och ständigt värkande. När nästa onsdag inträffar skall detta åtgärdas. Mina tankar, denna dag, finns hos kommande onsdag. Lite med oro, men betydligt mer med förhoppning. Så här kommer mitt schema att se ut den 29 0ktober. Med erfarenhet från första operationen. Mycket preliminärt.

KL. 5.00.

Uppstigning. Dusch med impregnerade svampar. Markering med penna av vilken höft som skall opereras. Ett glas vatten till frukost.untitled

KL 6.30

Färd till ”Sågverkstaden” i Hässleholm med suverän chaufför, min hustrus syster Cecilia. I bilen kryckor och andra föreskrivna hjälpmedel.untitled

KL. 7.30

Inskrivning. Blir i ett litet väntrum erbjuden kaffe eller te. Tror nog jag väljer te.

KL. 8.00

Kommer in till en sjuksköterska (bilden, nåja) för samtal .images66RUZHP4

Kl. 8.30

Får byta om till sjukhusets kläder.

KL. 8.45

Angör ett större väntrum. Där finns TV. Pratar med ”olycksbröder och olyckssystrar”. (nu finns ordet ”hen”. Varför finns inte ett  gemensam- ord för bröder och systrar? Till exempel. Bröystrar)

Får önska från en matsedel vad jag skall äta till middag.  Blir tveksam inför valet mellan Pekinganka eller hummer. Väljer därför Korv Stroganoff. Väntar….  Väntar…….Väntar.

KL 9.30

Två operationsklädda sjuksköterskor för in mig i ett förberedelsrum. Blodtryck, med mera kollas. Anestesiläkaren kommer in och bedövar mig från midjan och neråt. Nu är jag hjälplös.

Kl. 9.45.

Rullas in i operationssalen Läser texten: ”Ni som här inträden låten hoppet fara”. (Nej, det var inte sant.)

Blir vänd på sidan. Hör en sköterska säga; Nu sticker jag dig sen somnar du snart. ” Det gör jag inte alls. Jag är hur pigg som helst”! Svarar jag. Sen…………….

Kl. 11.00

Vaknar med ett ryck. Ser läkaren/kirurgen Marcus WaldénimagesRSL6AHZG. (bilden). Tackar honom, inte med det så moderna, evinnerliga,  ”High- five”, utan med en gammeldags handtryckning. Rullas in på ”Uppvakningen”.

Kl. 11.15

Ligger under kontroll på uppvakningen och väntar på att bedövningen skall släppa. När det hänt. Gående i gåstol med stöd av personal. Får smörgåsar. Skinka och ost.

KL. 12.00

Rullas in på salen.

Eftermiddagen.

Gående med sjukgymnast. Koll av urineringsförmåga. Vill inte få kateter som förra gången.imagesKUOMNPB9 Har haft betydligt angenämare upplevelser från den kroppsdelen. Jag tänker stråla. Prover igen och röntgen. Hoppas på att undersköterskan Marina blir min omhändertagare, som hon var förra gången. Hon spelar klarinett. Då känner man sig trygg.  Värktabletter. Värktabletter….Sen………..är det bara att invänta natten och sömnen.

Därefter börjar läkningen. Mitt nya liv. Väljer mellan en karriär som trestegshoppare, stavhoppare eller backhoppare. untitledMera seriöst. Fler resor till Malmö för att se MFF. Fler konsertbesök. Längre promenader. Resor. Trädgårdsarbete utan smärta.  Ta på strumpor och skor utan att stöna. Kunna böja sig ner efter tappade föremål. Stiga på cykeln utan att det tar en minut. Inte behöva tänka på vartenda steg.  Slippa att halta. Och göra…….allt jag försakat under alltför lång tid.

 

Men idag den 22 0kt0ber väntar något annat spännande. Club Atlético de Madrid-Malmö FF. Det kan jag också känna oro inför. Men än mer förväntan.images2CEFG9HP

 


Lämna en kommentar

Facebook-vänner som spelat/spelar klarinett. (Del 5) Kimmo Rumpunen. David Rapp. Fredrik Ohlin.

Kimmo Rumpunen.untitled

Under åren har jag spelat tillsammans med många klarinettister. Proffs och amatörer. En del har varit svåra att spela ihop med. Mera motspelare än medspelare. Fått mig att tvivla mer än vanligt på den egna förmågan. Andra har höjt den egna prestationen. En sådan är Kimmo Rumpunen. Några av dessa ambitiöst satsande fritidsmusiker äger en spelkompetens som tangerar den professionella klarinettistens kvalitetsnivå. En sådan är Kimmo Rumpunen. Ingen av dessa spelglada amatörer har genomgått musikhögskola eller annan högre utbildning. Men, skulle om deras yrkesplaner valt att gå musikvägen, varit musiker av högsta klass. En sådan är Kimmo Rumpunen.

Kimmo är en lyssnande musiker. Ständigt justerande intonation, precision och balans. En sådan musikant som är en dröm att ha vid sin sida. Som inte bara spelar ”sin” stämma, utan är den optimala  ”lagspelaren”. Och vid min sida har jag honom, tidigare i Christanstad Symfoniker, nu i Kristianstads Stadsmusikkår.

Han är soloklarinettist i Symfonikerna. Spelar första stämman i Stadsmusikkåren och är primarie  i klarinettkvartetten  ”Clarifour”.

Rumpunen är ett stort namn inom sitt yrke. Har blivit vald till ”Årets Hortonom” år 2014. Forskare inom växtförädling. Och inte minst: Min rådgivare när min trädgård skriker efter hjälp. Vilket den gör högljutt och ofta.

 

David Rapp.480055_10151401635348821_1543846940_n

Jag har hört att du kan få in musiker till Arméns Musikkår”!

Det var nog den första mening jag hörde från David Rapp.

David som redan var elev på musikskolan, spelande såväl violin, trumpet som klarinett. ” Vi får väl jobba ihop”. Sa jag och inledde därmed en fortsatt klarinettutbildning för David. En utbildning som ledde till inträde i Arméns Musikkår i Norrland.

Efter avverkad värnplikt som musiksoldat blev David min elev ytterligare en tid.

Han har därefter varit ledare för Simrishamns Musikkår. Spelat/ar i Hemvärnets Musikkår i Eslöv och i en symfoniorkester i Malmö: Malmö Sinfonietta.  Har även framträtt som solist, och är en verkligt intresserad, positiv och hängiven musikant.

 

Fredrik Ohlin.1011962_10151959133569545_2101407620_n (På bilden flankerad av två skönheter)

Han var egentligen saxofonist, med lutning åt jazzen, och med  suveränen Bernt Sjögren som lärare på musikskolan. Men Fredrik hade en yrkeskarriär som musikskolelärare i sina framtidstankar, och ville klokt nog komplettera med klarinett.

Begåvning och ambition var ingen bristvara hos Ohlin. Tvärtom, dessa nödvändiga  komptenser var mycket framträdande. Vi pratade om något jag aldrig skulle kunna lära mig : cirkulationsandning. Det gick en vecka så kom Fredrik och sa: ” Nu kan jag det”! Det var då jag förstod att: vissa tåg hade lämnat mig stående på stationen.

När jag blev pensionär år 2004 annonserades min tjänst ut. Två av mina tidigare elever sökte. Fedrik Ohlin var nyutexaminerad  från Musikhögskolan, och fick tjänsten.

Därför blev min elev nu då efterträdare som lärare på klarinett och saxofon på Kristianstads Kommunala Musikskola. Något som gladde mig mycket.

Fredrik Ohlin spelar nu också tenorsax i XL-Big Band. Ett av våra bästa band i genren.

 

 

 


Lämna en kommentar

MFF:s motståndare i CL-Gruppspel 2014. Club Atlético de Madrid.

untitledDet måste bero på en spelare med smeknamnet ”Garvis” som var anledningen till att jag håller en aning på Atlético Madrid i den högklassiga högsta ligan i Spanien. Henry Carlsson spelade som ett av de första svenska utlandsproffsen i klubben mellan 1949 0ch 1953. Just den tiden som formade min fotbollstillhörighet. Det hela blir inte sämre av vetskapen att den lille AIK:aren hade en svensk flicka anställd som barnpassare, och att denna svenska frestade en herre och spelare i Atlético vid namn Antonio Duran. Resten är MFF-historia.images

Därför följer jag den stolta fotbollstaden Madrids ”andra-lag” med ett lite större intresse än övriga spanska klubbar.

Men att i sin stad ofta stått i skuggan för det kanske mest framgångsrika laget i Europa innebär långtifrån fattigdom på meriter.

10 ligatitlar. 10 cuptitlar. 2. segrar i Europa-League. 1 seger i Cupvinnarcupen. 2 andraplatser i Champions League. 1 seger i Interkontenintalcupen.

Hemmaarena: Vicente Calderón . Kapacitet 54960 personer. untitled

Smeknamn: ”Los Indios”

Klubbdräkt : Rödvitrandig tröja. Blå byxor.untitled

Några bland många storspelare genom åren: Vavá. Diego Forlan. Radamel Falcao.

Att komma till denna mäktiga arena i sydvästra Madrid och möta ett lag som aspirerar på såväl final som seger i CL blir en av de hårdaste nötter vårt kära MFF någonsin har att försöka knäcka. Med all trolighet och logik lika svårknäckt som Povel Ramels klassiska kokosnöt. Mitt realistiska tips är därför; Atletico de Madrid- MFF 4-0.

Nu hoppas jag att Markus Rosenberg och hans medspelare vill och kan något helt annat. Hur det än går, så är MFF årgång 2014, redan tillhörande de största årgångarna  i klubbens historia.

När detta skrives har MFF precis förlorat med 2-1 mot IF Elfsborg.

Men vad är Allsvenskan mot Champions League?

 


2 kommentarer

Dagboken 14 oktober. Fest på Sommarlustkrogen

1069821_439128309519870_302210285_nKlockan närmade sig 17.00 när det samlades några veteraner utanför min geografiskt sett närmsta krog i tillvaron; Sommarlustkrogen. Vi hade setts förr. Vi kände varandra mycket väl. Allt från konserter, resor, och åtskilliga fester genom åren som gått. Nu var vi bjudna på middag av nestorn i det gamla gänget: Karl-Axel Björkqvist, som uppnått den aktningsvärda åldern av 92 levnadsår. Inne på varma sköna krogen var det dukat till fest. Värdparet, med rötter från Turkiet, hälsade oss varmt välkomna. Vi som tog plats för att än gång i livet träffas, berätta gamla minnen, och trivas tillsammans, var elva personer:1619532_652046531561379_1449437838738365940_n

Värden: Karl-Axel Björkqvist.

Före detta frisörmästare och inspicient i Regionmusiken. Tubaist och ordförande under många år i Kristianstads Stadsmusikkår. Lite kuriosa: Hade i unga år den legendariske Ille Gustavsson som tubalärare och som ledare för gossorkestern i Kristianstad. Därom kan han berätta mycket. Och! Still going strong.

Karl-Erik Joansson.

Välkänd Kristianstadsprofil med åtskilliga kompetenser. Inte minst strålande reseledare när Stadsmusikkåren var på turné.

Gert-Åke Walldén.

Nu pratar vi ”Kristianstadskändis” i nästan ”Åke Moberg-klass”. Storbandsledare med såväl eget kapellmästare-namn som grundare och ledare för Kristianstads Storband. Skapare av Kristianstads Ungdomsmusikkår. Kommunal musikledare. Ordförande i Svenska Musikerförbundet. Trombonist och militärmusiker.

Stig Gustavsson.

Lysande flöjtist. Mångårig ledare för Kristianstads Stadsmusikkår. Min vän sen ungdomsåren på femtiotalet då han studerade flöjt i solistklassen på Musikhögskolan. Nu har vi bott grannar i många år. Och många till skall det bli hoppas jag.

Kennert Andersson.

Kom hela långa vägen från Åhus till festen. Broder till Stigs hustru Gunilla.

Men vad är god mat och dryck? Ett vackert dukat bord om inte gästerna lever upp till bordets skönhet? Och allt hade varit så mycket vardagligare, så mycket gråare om inte: våra kära fruar med såväl mogen skönhet som verbal elegans hade förgyllt Karl-Axels generösa bjudning.

Så tack för sällskapet Ulla, (En dam som skulle kunna få en öken att blomma) Ingalill, Gunilla och Birgitta.

Och tack Karl-Axel och Sommarlustkrogen för denna minnesvärda sena eftermiddag som under samvaron förvandlades till afton.

Säger jag (Carlo Nilsson) med hustrun Christina.10562546_652028294896536_4607568521564728383_o

 

 


Lämna en kommentar

Facebook-vänner som spelar/spelat klarinett. (Del 4) Thomas Piercy. Bo Lundberg. Monica Wallin.

Thomas Piercy.untitled

Född 1957. New York och Tokyo som sin ”hemmaplan”.  Har framträtt som solist i många prestigefulla konsertlokaler i hela världen. För att nämna några:

Carnegie Hall. Lincoln Center. Kennedy Center. Wigmore Hall. Santa Cecilia.

Har fått många klarinettverk tillägnade sig. Vunnit flera betydelsefulla priser. Studerat på Juliard och för Kalmen Oppenhiem.

Min kontakt med mr Piercy skedde via internet. Såg att han beundrade den klarinettist som kanske betytt mest för min inspiration av dem alla. Såg också att han var mycket god vän med honom, och hade lång tid blivit undervisad av Gervase Alan de Peyer.

Thomas Piercys spelstil är klart inspirerad av den engelska skolan som kan höras av klarinettvirtuoser som Reginald Kell. Jack Brymer. Emma Johnson, och naturligtvis maestro de Peyer.

Jag är stolt över att ha ett superproffs på klarinett som FB-vän. Thomas Piercy är en världsstjärna. Sök, lyssna och njut på nätet. Eller kanske ha lyckan att få höra honom i det verkliga livet.

 

Bo Lundberg.10561666_10203083022329658_7794843370375960340_n

I den gamla militärmusiken kom det in ynglingar representerande vitt skilda personligheter. Det gemensamma för dessa var dock musikintresset, och att få den fina utbildning på instrumentet som erbjöds i militärmusiken. Många stannade kvar fram till pensioneringen. Var under hela sin aktiva tid verksamma i det civila musiklivet som ledare eller musikanter, och därför en stor tillgång för sin stads kulturliv. Andra blev symfoniker. De svenska professionella symfoniorkestrarnas blåsarsektioner bestod då till nittio procent av före detta militärmusiker.  Flera blev musikskolelärare. Många ”muckade” av olika anledningar. Verkade kanske som fritidsmusiker. Märkte att deras anlag bättre kom till blomning i andra professioner. En sådan var Bo Lundberg.

Bo Lundbergs meriter är minst sagt imponerande: Här kommer några; Politisk rapportör på flera ambassader. Pressattaché i Bonn. Många betydande kulturprojekt i New York, som av flera på Museum of Modern Art. Sveriges ambassadör i Seoul fram till 2003. Och……Och……..Och…….. Innehar en blogg som måste läsas. ( Inte minst för intresserade av konstmusik) Men läsas med största möjliga koncentration. Det är väl klart att en sådan person lät klarinetten bli en kär hobby, men som även i nutid spelas och, är jag säker på, med musikalisk känsla och finess.

Det var en kväll när jag på internet sökte uppgifter för en artikel om klarinettisten och dirigenten Harry Sernklef, som jag fastnade för en synnerligen välskriven, initierad sådan av just Bo Lundberg. Kände ett behov att tacka honom och tog kontakt.

Det visade sig att Lundberg varit militärmusiker på I 3 i Örebro och där haft Sernklef som chef. Men som alla förstår av presentationen av några de meriter och kompetenser som Bo innehar, så blev det inlämning av uniform för att ägna sig åt verkligt kvalificerade uppgifter.

 Klarinetten är fortfarande en viktig livskamrat för honom. OCH! Vi har båda, (tillsammans med Thomas Piercy), vår gemensamma ”klarinettidol” Återigen: Gervase Alan de Peyer. untitled(Bilden)

 

Monica Wallin. Av många i Kristianstad mer känd som Monica Göransson. untitled( På bilden med barytonsax)

Thomas Piercy och Bo Lundberg har jag aldrig haft glädjen att få träffa. Men Monica har blivit en stor personlig vän under många år.

Det måste varit i slutet på sextiotalet när jag som dåvarande militärmusiker i Kristianstad fick mina första klarinettelever på den då ganska nystartade musikskolan. I denna först kull kom en liten tös, som synbarligen var vaccinerad mot smittkoppor, och presenterade sig som Monica. Med på samtliga lektioner var hennes intresserade far; Arne. Det gick framåt för Monica. Det gick framåt med raketfart. Monica, som då var ogift och hette Göransson blev, vågar jag säga, den första eleven på musikskolan i Kristianstad, som blev mycket duktig på att spela. Hon deltog i skolans ungdomsmusikkår och symfoniorkester. Spelade på solistaftnar och fick stor uppmärksamhet. Kom vid 15 års ålder med i Kristianstads Stadsmusikkår, där den unga damen satt inklämd i första stämman mellan mig och musikdirektör Helle Rosén.

Jag, Monica och kollegan Gert Olsson, bildade tillsammans med en annan elev, Stefan Winberg, ”Clarinokvartetten”. En klarinettkvartett som spelade många år tillsammans.

Nu spelar Monica, fyllda 50 plus och gift Wallin, barytonsax i Kristianstads Storband. Är soloklarinettist i Kristianstads Stadsmusikkår. Och rycker in där hon behövs. När inte hennes arbete på Sparbanken hindrar hennes musikanteri.

Av alla de komponenter som skall till för att en musiker skall vara någorlunda komplett, så äger hon naturligt den som är svårast att öva sig till: Total nervkontroll. Hon kunde redan i unga år, med sin sceniska närvaro och utstrålade lugn, domptera en publik. Inte en ton kom genom hennes instrument förrän samtliga åhörare var så uppmärksamma som hon krävde. Scenen var hennes.

Nu sitter vi intill varandra igen i Kristianstads Stadsmusikkår, Monica och hennes gamla lärare. Och så hoppas jag det blir lång tid ännu. Och när det kallas på kadenser är scenen hennes, precis som den alltid varit.


Lämna en kommentar

Bloggubbens funderingar. (Svaga grupper)

”Ställ inte svaga grupper mot varandra”.

Så låter det alltid när någon ”svag gruppmedlem” klagar på att just den svaga grupp som hon/han tillhör missgynnas för att någon annan ”svag grupp” gynnas.

Vilka kan då i vårt land betecknas som svaga grupper?

Mycket gamla personer.untitled

Fattigpensionärer.

Sjuka.images

Handikappade.

Arbetslösa.

Missbrukare.imagesRDPW722W

Flyktingar.

Hemlösa.

Tiggare.

Det är väl naturligt att om du/jag tillhör någon av dessa utsatta vill få ett drägligare liv ? Det är väl också självklart att det kan ses med oblida ögon om man tycker en annan olycksgrupp gynnas mer av myndigheter och makthavare ?

” Ställ inte svaga grupper mot  varandra”.

Vilka är det då som kommer med denna uppmaning ?

Jo, politiker och andra makthavare. Journalister (vilka själva har bra ekonomiska villkor)

Men om man inte skall ställa svaga grupper mot varandra när nöden är stor för en svag grupp. Vilka skall då ställas till ansvar? För uppenbart så räcker inte samhällets resurser för att ge samtliga svaga grupper anständiga levnadsförhållande. Någon/Några måste tydligen prioriteras. Andra offras. Men ändå inte ställas mot varandra enligt de som sitter säkert i båten.

De besuttna och de välbärgade kommer aldrig att dela med sig. Inte heller våra makthavare. När det gäller är de alla, oavsett politisk tillhörig, lika måna om sitt eget.  Dessa lägger hellre pengar på onödigt lyxiga representationer och egna förmåner. De starka grupperna kommer alltid att uppmana de svaga ”gnällspikarna” att inte anklaga andra svaga grupper för sin egen situation. Att låta sig nöjas.

Så därför måste vi nog tyvärr.

Ställa svaga grupper mot varandra. Och så länge som möjligt hoppas på att slippa tillhöra någon av dessa.

Säger en idag cynisk bloggubbe.untitled