JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Läget i Europas fem ledande fotbollsligor i slutet av januari 2015.

”Presenterar toppfyra-lagen. De som får spela i Europa. De som kan få möta Malmö FF.

Så här är läget nu när de tunga avgörande månaderna står för dörren.

Lägger till mitt tips hur det slutar.

England

1. Chelsea FC. 2. Manchester C. 3. Southampton. 4. Manchester U.

Den stora sensationen hittills är laget från sydkusten. Tror dock att Southampton får lämna plats för mera etablerade storheter innan ligan går i mål. Det är i detta skedet som agnarna sållas.

Slutställning blir.untitled

1. Chelsea FC. 2. Manchester C. 3. Arsenal FC. 4. Manchester U.

Tyskland

1. Bayern München. 2. Wolfsburg. 3. Bayer Leverkusen. 4. Borussia Mönchengladbach.

Bayern helt överlägsna och det i högkvalitativa Bundesliga. Är kanske Bayern världens bästa klubblag? Tror nog det. Eller vilka kan utmana? Real Madrid? FC Barcelona?  Negativ sensation är att charmlaget Borussia Dortmund ligger på nedflyttningsplats (!!) Hinner inte upp till topp fyra. Men får och kommer inte att  åka ut.

Slutställning blir.untitled

1. Bayern München. 2. Schalke 04.  3. Wolfsburg. 4. Bayer Leverkusen.

Spanien.

1. Real Madrid. 2 FC Barcelona. 3. Atletico Madrid. 4. Valencia.

Ingen annan liga kan visa upp en så stark toppkvartett. (Möjligen PL)

Slutställning blir.untitled

Precis som läget är nu.

Italien.

1. Juventus. 2. Roma. 3. Napoli. 4. Lazio.

”Juve” nästan ”Bayern-överlägsna”. Klubbar som Inter och Milan i mitten. Vad händer med den stolta Milano-fotbollen? San-Siro/ Guiseppe Meazza gråter.

Slutställning blir.untitled

Precis som läget är nu.

Frankrike.

1. Lyon. 2. Olympique Marseille. 3. PSG. 4. St. Etienne.

Blir hårt för miljardbygget från huvudstaden att vinna ännu en titel i denna målsnåla liga. PSG har dessutom lite tid kvar i C L. Men.

Slutställning blir.untitled

1. PSG. 2. Olympique Marseille. 3. Lyon. 4. AS Monaco.

Så går då ligorna in i senvinterns färd mot vårens avgörande slutsignal.

Och visst finns här en hel del ”godbitar” att hälsa välkomna till Malmö när sommaren når oss.

untitled

 

 

 


2 kommentarer

Dagboken 28/1 (En helt vanlig vardag.)

Klockan 8.30. Dags att stiga upp kanske. Har ofta blivit uppstigningstid numera. Sovmorgnar. Pensionärens nästan största njutning. Upp med persienner. Grått ute som vanligt. Frukost med tonvikt på hälsa. Te. Grov smörgås med Kalles kaviar. Valnötskärnor.untitled Kokt ägg. Pro Viva. Filmjölk med bananer, blåbär, skivade äpple och linfrö. Armhävningar och benstyrketräning.

Läser om en intervju med kronprinsessan VictoriaimagesN9609RZQ gällande förintelsen, gjord av en journalist vid namn Fredriksson.untitled Blir upprörd över okänsligheten, eller rent utav elakheten hos denne. Lägger in en artikel om det på Facebook. Får mycket medhåll och några mothugg. (Men det klart. Det är på ”min” sida) Som så ofta spårar huvudtemat ut i icke relevanta sidoteman. Rojalist, republikan eller neutral i frågan om monarki har inget med inlägget att göra.

Cyklar in till stadens centrum. Cyklar numera nästan som vore jag Eddie Merckx. (Nåja, Gösta ”Fåglum” kanske)……untitled Gallerian. Där sitter en Kristianstadsprofil och underhåller några generationskamrater: Kalle Bill. Gläds som alltid över den affär (Boulevard Gourmet) vi fått där med sin fantastiska kött och fiskdisk. Inhandlar torskrygg. untitledKonstaterar vid kassan att den är dyr. På bolaget två flaskor Amarone untitledoch en vodka. På apoteket handsprit och Novalucol. Hyllorna, på vilka det går att läsa ”Skönhet”, går jag förbi. Det fulländade kan inte bli bättre.

Enkel lunch med bullar och kaffe. Den dryck som numera sägs kunna delvis hindra hudcancer. Tills forskningen konstaterar något helt annat.

Ut i trädgården. Några grenar på Aroma-trädet faller för sekatören. Ser en nästgranne mata änderna i kanalen. Han var nära att föra upp IFK Kristianstads fotbollslag till Allsvenskan. Heter Mats Carlsson och är nittio plus. Ses ändå ofta cyklande i god fart. Trösterikt. Ser en annan närboende, Siv, gå och titta ner i sina rabatter. Säkert sökande efter vårtecken. En fågel sjunger så där som de gör på tidiga våren, men tystnar snart. Inser väl sitt misstag. Vinkar till kollegan Stig, och hans hustru Gunilla, när de kör förbi med bilen på sin väg mot något i livet. En  ständigt besökande randig katt, döpt av mig till ”Randyman”, passerar utan att låtsas om min närvaro.

Läser två inlägg på FB av en annan kollega, Bernt ”Ekis” Ekström. Det ena uppmanar mig att vika den tredje dagen i maj. En viktig fotbollsmatch spelas då. Han tippar 0-2. MFF spelar hemma. ”Ekis” är HIF:are.untitled Det andra inlägget tar mig med till Musikhögskolan. Året är 1966. Vi skall repetera och väntar spänt på kapellmästaren, Sigfried Naumann. (stora bilden)10891524_827981020577998_8238404234449853998_n

Stavgång i närområdet med hustrun. Än hänger jag med henne. Duggregn eller dimma. Svårt att säga vilket.

Sjukgymnastik. 20 minuter klarinettande. Korsordslösning. Dofter från köket. Mörkret faller.

Den inköpta torsksryggen har förfinats av hustrun. Lägg till detta hennes egenkomponerade sås och den optimala kulinariska upplevelsen infinner sig. Och ändå. Det bara en vanlig onsdag.imagesJ0NRHGQC

Debatten på min FB-tråd fortsätter. Några mycket välformulerade inlägg. Hör journalisten Fredriksson i TV komma med patetiska förklaringar till sitt övertramp.

Klockan har nu blivit 19.40. Snart har även denna helt vanliga dag i mitt liv passerat. Varför kände jag för att skriva om den? Sysslolöshet?  Kanske för att jag mer och mer gillar just vanliga vardagar?

Särskilt de med torskrygg på menyn.

 

 


4 kommentarer

Trädgården slutet av januari 2015.

Årets första månad är inne på upploppet. På söndag blir den mörka, hotfulla januari förvandlad till den månad då ljuset så sakteliga börjar att återvända. Högre luft, dagsmeja, en kort månad döpt till februari.

Januari har varit mer lik november än en frostig vintermånad. Ett tunt snötäcke i min trädgård håller i skrivande stund på att regna bort. Regn, regn ,regnuntitled. Endast mördarsniglar och rhododendron trivs. Himlen grå. Gräset grönt. Ogräset alltför synligt. Försiktigt blommande snödroppar och vintergäck försöker lysa upp och skänka tröst.untitled

Kim-äppelträdet beskuret. Aromat väntar på sin tur. En ny såg och ”nya” ben gör arbetet så mycket lättare än på länge.

Runt fågelmatbordet samlas olika fågelarter. Även de längtande till solen och värmen.

Tog på den svarta vinbärsbuskens grenar och kände doften av mormors saft. Doften av sommar i barndomens Skanör.imagesQPW4NZHF


2 kommentarer

Yrken del 13 ( Kirurger (läkare)

imagesEPK78EUY” Goddag doktorn. Tack snälla doktorn. Förlåt att jag besvärar doktorn”.

Så lät det i gamla tider, åtföljt av en nigning eller nästintill en hovbugning, även om patienten var en dam över de åttio, och läkaren en nyutexaminerad yngling ännu inte fyllda trettio.

Riktigt så underdånigt är det inte i vårt tid, men respekten för läkaren och dennes kunskaper ifrågasätts sällan, det gäller vår hälsa, ja, kanske vårt liv. Få vågar argumentera emot en läkares diagnos och ordinering. Även den som söker för huvudvärk godtar att hon egentligen lider av tånageltrång om doktorn säger det.(Ja, med en väl tilltagen överdrift).

Själv tror jag mig äga så pass gott förstånd att jag i unga år kunde klarat en läkarexamen. Bli någon sorts allmän eller specialistläkare.images Men denna specialistkunskap för min del gäller inte för den läkargren som heter KIRURGI. Där de medicinska kunskaperna kombineras med den mest avancerade ”hantverksskicklighet”.

Kanske är det den yrkeskategori jag beundrar mest av samtliga arbeten. Skickligheten. I många fall för mig intill obegriplighet. Ansvaret.

Varför var/är jag då helt diskvalificerad för att ens kommit på tanken att utbilda mig till detta yrke jag beundrar så mycket? Till kirurg? Jo, bara åsynen av en skalpell hade fått mig att ligga på golvet i operationssalen, som hade jag gått en match mot Mike Tyson.untitled Att sen tänka på att använda densamma………………..se blodet………inälvorna…………..Känner mig yr nu bara jag skriver om det.

Min föresats i livet var att gå oskuren ur det om jag så blev mycket över de hundra. En föresats som misslyckades. Två ögonlinser utbytta och två höftleder. Utförda av specialist-ögonläkaren Katriina Svensjö,untitled samt ortopedkirurgen Marcus Waldén.untitled

Jag har sett dem komma där i sina ”rymddräkter”. Lämnat ut min försvarlösa kropp till deras lust att skära i mig. Men! Jag har rest mig därifrån med livet i behåll, med klara ögon och befriad från smärta. Som en ny människa tack vare KIRURGER. Jag har en till mig närstående person, där en hjärtkirurg på frågan från henne, hur hon orkade med sin högkoncentrerade arbetsinsats, fick svaret: ” Ja men det är ju så roligt”!

Så jag avlutar som jag började.

Tack snälla doktorn !

Och lägger gärna till en ”gammeldags” djup bugning för förmågan hos Kirurger.images64L0PD9A

Ps. Jag har haft några klarinettelever under åren som hade för avsikt att bli just kirurger. Aldrig var jag så snäll som under deras lektioner. Tanken på uppleva någon av dem ”beväpnade” för att ta hämnd på en sövd ”etyd, skalor och långa toner-plågoande”, var inte angenäm.

 

 

 

 


6 kommentarer

Städer jag besökt. Del 10. Hässleholm

imagesJag har aldrig bott i Hässleholm. Men har varit i Hässleholm oftare än i någon annan stad än de tre som varit mina hemstäder. Varför? Jag har aldrig hört talas om att någon på frågan: ” Vart skall du resa på semestern ? Svarat: Till Hässleholm. Vad är det då i Göingemetropolen som fått mig att besöka den staden så frekvent ? Skönheten? Nöjes och kulturutbudet? Släkt och vänner? Se stadens två ledande fotbollslag: IFK och IF? Klimatet? Krogarna?

Jo, i konungariket Sverige, med sin neutrala hållning till konflikter, så hade landets ansvariga en gång en idé gällande, att vi trots vår fredlighet behöver ett försvar, om händelsevis någon främmande makt inte skulle förstå hur ”snälla” vi är. Detta försvar var av god klass tills en statsminister kom på att försvaret är ett särintresse.imagesOACM59Z0 Sverige har haft fred i 200 år så de så. Detta resonemang var lika klokt och trösterikt som för den personen vars hälsa varit sjukdomsfri i 85 år, och därför självklart vet att hon är immun mot alla angrepp och kommer att vara frisk till den yttersta dagen. ……..Tills………insikten….Kanske är det nödvändigt med sjukhus.

För den yngre läsaren kan jag  tala om att det fanns något som hette regementen och värnplikt i landet. Två av dessa låg i den lilla staden Hässleholm. T 4 och P 2.untitled

Efter det att militärmusikkåren på T4 dragits in 1957 ,så fick ”Norringekåren” i Kristianstad svara för den ceremoniella musik som de båda regementena behövde. Korum. Krigsmans erinran. Regementets dag. Marschträning för rekryter. Matsalsmusik. Idrottstävlingar. Den grå kommissbussen trafikerade ofta de tre milen mellan de båda garnisonsstäderna Kristianstad och Hässleholm. (på bilden jag med liten trumma)1533949_10202800516442490_1042211651_n Som kuriosa kan nämnas att på T4 härskade i matsalen en barsk husmor. Hon var regementsmästare i pistolskjutning. Något stambefälen där inte ville prata om.untitled

Järnvägsknuten Hässleholm har nog de flesta besökt i hopp om att hitta något tåg som tar oss därifrån. Hässleholm är Skånes järnvägshjärta.

I Hässleholm är man duktig på mycket. Särkskilt två så vitt skilda konstarter som att byta knä och höftleder, samt spela trombon. Enda sedan Åke ”Kometen” Perssonsuntitled dagar har staden fostrat och utbildat många av landets ledande trombonister. Traditionen håller i sig än i dag. På musikskolan i staden råder ingen brist på elever som spelar detta instrument till skillnad från de flesta andra städers musikskolor.

Det finns ett hus i Hässleholm till vilket jag på det senaste året varit stamgäst. Hässleholms Lasarett. images9R417SJE

Förberedelser, operationer av höfter och återbesök. Ingen vill väl, om hon slipper, uppsöka sjukhus. Men om detta måste göras så kan jag inte tänka mig något bättre än det i Hässleholm. (OK min erfarenhet av övriga är ringa) Litet, nästan familjärt. Skicklig och trevlig personal. Och hör och häpna. God mat. En byggnad i en stad vilken jag är oerhört tacksam till. Beläget i min så ofta besökta stad: Hässleholm.

Ett fint och livaktigt kulturhus tillhör även det stadens stoltheter.

Ps. Min hustru påstår att staden hyser en intressant affär döpt till ”Nisses”. Men den lokalen avstår jag från att besöka.untitled

Men sitt inte och sov på tåget när ni närmar er Hässleholm. Då är det nog dags för att byta tåg. För jag antar att det är vidare ni vill ? Som kanske dit displayen visar?untitled


12 kommentarer

Skolgatans Ölcafé Malmö.

Gänget från kvarteret Blosset utgick alltid till sina viktiga uppdrag och äventyr, under sena fyrtiotalet och tidiga femtiotalet, från Kristianstadsgatan, mittemot en klassisk svensk ölhall. ( Den ligger där än i vår tid nu med namnet Nobe). imagesOfta var färden ställd till Malmö Idrottsplats.

Framme vid Bergsgatan mötte oss nästa ölhall, och när vi passerat Möllevångstorget kunde vi till vänster i färdriktningen se ännu en lokal där törsten kunde släckas. Det är den lokalen jag nu skall beskriva.imagesBJ3NVH20 (Interiören i gamla tider på bilden  

Någon gång på den tiden blev vår nyfikenhet omöjlig att inte tillfredsställa. Vad hände i dessa lokaler, dit vi inte ägde tillträde? En försiktig öppning av dörren avslöjade ett dovt sorl. Röster i djupa registret skapade av cigaretter och tillräckligt lång  livslängd. Samtliga var män, eller som vi sa: gubbar. Präktiga, lite moraliserande Malmöbor benämnde dem som Ölgubbar, eller Biergubbar. untitledDoften från de spännande lokalerna var präglad av just denna eftertraktade dryck, plus lite medhavt i portfölj. Luften var som vore det en dimmig höstdag i östra London. Djupa andetag var inte att rekommendera.  Skål! Kunde vi ropa om modet var med oss någon gång, innan vi snabbt sprang därifrån. Och aldrig sprang någon efter oss. De insåg att chansen att hinna upp oss var obefintlig. Eller snarare, intresset för denna kraftansträngning var inte högprioriterat.  ( Även den hungrige kunde få vällagad husmanskost i den tidens ölhallar. Vilket bör nämnas.)

Skolgatans Ölcafé.olkafeet_middag

Lokalen är densamma som den var i flydda tider. Ligger där vid Möllevångstorgetuntitled. Det torg som min föräldrageneration, om de återuppstod, inte skulle tro tillhörde en svensk stad. Inredningen spartansk, eller skall den benämnas rustik? Den som söker en ”finkrog” bör vända i dörren. Alltid välbesökt. Under varmare månader även med en generös uteplats från vilken det myllrande folklivet kan betraktas. Ölsorterna är flera och ger rättvisa åt namnet på krogen. Menyn mångskiftande och prisvänlig. (Laxtoasten rekommenderas den inte våldsamt hungrige) Publiken blandad. Här möts generationerna. Här träffas de olika yrkeskategorierna. Här är alla välkomna.

MEN! När Malmö FF spelar hemma sker förvandlingen. MFF-flaggor hissas. MFF-markiser fälls ner. ”MFF-målet” serveras. Knappast kan någon icke rättrogen himmelsblå hälsas och känna sig välkommen. Här samlas de flesta av de mest hängivna fansen flera timmar innan avspark. Ljudnivån grundläggande för tinnitus. Trängseln klaustrofobiframkallande. Sången stark. Sångerna välkända. Segervissheten Malmöitisk. images0N3FORZBimages2ORFISYC

Skolgatans ölcafé är en del av Malmö FF, när laget spelar i Malmö. Icke varande MFF:are bör nog vänta att avlägga besök på krogen tills någon annan dag. Men gör det gärna då. Det är värt ett besök.imagesO9FRC36O Och här sitter jag själv. Nu i en ålder då jag äger tillträde till lokalen. Skål !


5 kommentarer

Fotbollskulturen i Sveriges tre största städer.

Tänker inte skriva utförligt vetenskapligt i ämnet. Något från historiska fakta. Något mer från personliga intryck. Alla städer har sin fotbollskultur. Sina fotbollsfärger. Generationernas olika upplevelser är ändå präglade av sin stads fotbollskultur.

Göteborg. (Vill börja med staden där den svenska fotbollens vagga stod.)

Det var en solig vårmorgon, eller skall jag säga förmiddag, som jag vaknade på ett hotellrum i staden Göteborg. Lite trött. Lite känningar av gårdagens besök hos min moster Britta, morbror Eugen och Avenyns frestelser. Från det på glänt stående fönstret hördes välbekanta ljud. Fågelsång som blandades med röster. Rop. Visselsignaler. Jubel. Fötter mot en boll. Jag hörde ljudet av kultur. Av fotboll.

Hotellet var granne med Heden.untitled Granne med den historiska plats där den 22 oktober 1892 spelades en fotbollsmatch som lär vara den första i vårt land med moderna regler. Matchen gick mellan IS Lyckans Soldater och anrika Örgryte ISuntitled. Jag låg där i sängen och kände historiens vingslag omfamna mig. Befann mig i den stad som måste betraktas som den i Sverige som visade vägen. Visst finns det handbollskultur och på senare tid även ishockey, men Göteborg andas och doftar fotboll. Smeknamnet Lilla London betyder fotboll för mig. Närheten till Arsenal, Chelsea, Fulham, Charlton, QPR, Leyton Orient, Brentford, Crystal Palace, Watford, Wimbledon, West Ham, Millwall och Tottenham är bara någon resa över Nordsjön bort. Kan jag kalla dem grannklubbar?

Mina besök i rikets andra stad har varit fåtaliga. Ullevi, untitledså klart när rätt lag spelat där. Men den här dagen, någon gång på sjuttiotalet, var en sådan jag aldrig glömmer. Det var som hela stadens fotbollshistoria trängde sig in till mitt lilla hotellrum genom fönsterspringan. Jag såg i mitt inre stadens klubbfärger. Blåvitt. Grönsvart. Rödblått, och de andra, som till och från har utmanat den klassiska  trojkan  (inte mindre än sju klubbar från Göteborg har spelat i Allsvenskan ! De minst kända är Gårda BK och Redbergslids IK). Tänkte på besöken av IFK och GAIS på Malmö Idrottsplats. Återkallade i minnet den speciella Göteborgshumorn jag skrattat åt när en stor IFK-klack gästade Kristianstad i en cupmatch. (Ett exempel på humorn nådde mina ögon när det gick ett ryckte om att några Göteborgsklubbar, Häcken, GAIS och ÖIS ,skulle bilda en ohelig allians för att bli ett starkt vapen mot stadens dominant. Då kunde jag på Svenska Fans IFK-forum läsa namnförslag på den tänkta klubben. Ett av dessa var ”Göteborgs Rövatleter”). Tänkte på ÖIS publikrekord för allsvensk fotboll. På hur dominerande stadens lag var när de första Svenska mästarna korades.  Än hade då inte IFK förvånat hela fotbolls-Europa under sin fantastiska storhetstid när man spelade ut flera av de största giganterna i Europa. Möjligen kunde jag, så här med facit i handen, ana vad som komma skulle den där förmiddagen då jag nästan, men bara nästan, blev Göteborgare.

I nutid är jag lite besviken på folkets fotbollsintresse i Göteborg och lagens förmåga. IFK har anständiga publiksiffror och håller god allsvensk klass. Bedagade skönheter är däremot GAIS och ÖIS. Den forna skönheten finns varken i spelet eller supporterstödet. Nu är det istället charmiga men ojämna BK Häcken som utmanar IFK om stadens fotbollstron. Men det dröjer innan ett derby mellan BKH och IFK kan ersätta gångna tiders möten mellan de tre från Göteborgsalliansen. untitled

Mina tre favoritspelare från Göteborg är:

Gunnar Gren. Agne Simonsson. Torbjörn Nilsson.untitled

 

Stockholm.

En eftermiddag år 1955 anträdde jag för första gången Råsunda. imagesDUEG7XF2AIK var hemmalaget. Bortalaget glömt för tillfället. För den femtonårige ynglingen, kommen från idyllen på Malmö Idrottplats, var arenan gigantisk. Jag hade kommit till storstaden.  På huvudläktaren poserade ”kändisarna” från nöjesvärlden. AIK såväl som Djurgården hade jag sett många gånger på min ”himmaplan”. Oftast utspelade av mitt lag: Malmö FF. Då hade jag utan oro fått jubla när Stockholms/Solna-klubbarna släppt in mål. Nu var jag på ”fiendemark”. Och där skulle jag leva mitt fotbollsliv i nästan sju år.

Råsunda blev min huvudarena. Skytteholm untitledmin bardomens motsvarighet till Sorgenfri. Olympia-Stadion någon gång.

AIK-Djurgårn = Stockholm. = Tvillingklubbarna imagesJOVBHJ7E=Sveriges mest klassiska stadsfotbollsderby. Hammarbyare och andra får säga vad dom vill.

Det är också något visst med AIK. Beror det på den eleganta dräkten och klubbmärket? imagesYB23WXS4 Beror det på att hemmaplanen är Nationalarenan? Beror det på att medlemsantalet är det största i landet ? På någon, för många stötande, huvudstadskaxighet? En sorts svensk motsvarighet till Arsenal FC?  Det är också något visst att på Biblioteksgatan, i centrala staden, se skylten där ”Gnaget” kom till världen. Eller att starta en promenad på det fagra Djurgården och passera huset där den klubben såg dagens ljus.

” Du är i Bajenland nu kisen”. När jag hör den repliken på en krog eller ett café, då vet jag att jag passerat Slussen och kommit till Södermalm. imagesVUXCKE59

Första gången jag besökte ”Bajen-land” för att se fotboll var på sena femtiotalet. Då spelade Hammarby på Johanneshov. Jag blev fascinerad av en publikhängivenhet jag inte trodde fanns i Sverige. Åskådarna levde med i varenda matchsituation. Alla var odelat positiva till sitt lags prestation. Den fyndiga Söderjargongen ständigt närvarande. En stämning jag sen fått ta del av på Söderkrogar som ”Kvarnen” och ”Den Gröne Jägaren”. Hammarbys supportrar var föregångare till det goda i dagens supporterkultur.images8U4SG6TU

En undran kan vara hur det känns för Djurgårdssupportrar att ha förlorat sin naturliga hemvisst på Östermalm och Stadion,images9PFXMS67 för att nu dela sin arena med den klubb som hör hemma på Söder?

Stockholm har sex klubbar som spelat i högsta serien. De minst kända är Westermalms IK och Reymersholm. Strävsamma ungdom-fostrande  Brommapojkarna gör beundransvärda försök att bli etablerade, men……….IFK Stockholm försökte och var nära att lyckas…..men…………

Till skillnad mot Göteborg är nu huvudstaden en publikstad när det gäller fotboll. Det fanns för inte så längesen tendenser att fotbollsintresset nästan skulle dö ut i Stockholm. Glädjande är att Hammarby åter finns i finrummet. Många härliga publikmatcher väntar år 2015. Låt ordet ”härliga” förbli ”härligt”. Låt inte huliganerna våldta den Stockholmspublik jag lärde känna. Jag vet att den är i majoritet även i en tid med ett hårdare klimat

Mina tre favoritspelare från Stockholm.

Lennart ”Nacka” Skoglund. Kurt Hamrin. Lennart Backman. (Tre yttrar)images1HGG8ZNE

 

Malmö.

”LÅT BOSSE FÖRA BOLLEN !!!

Den repliken från läktaren på Malmö Stadion utropad med diftonger och stark röst untitledsäger allt om fotbollskulturen i Malmö. Bosse är Malmö. Han med efternamnet Larsson. Inte bara den bäste som uppträtt i den vackra himmelsblå tröjan utan även personifierad stadens själ.” Den äkta Malmöbo som inte låter sig imponeras av något. Ja, Bosse låter sig inte ens imponeras av sin egen storhet på planen. Bosse Larsson är för den fotbollsälskande Malmöiten sakrosankt och borde stå staty vid infarten norrifrån till Malmö. Han borde stå där och varna supportrar från nordligare delar av landet att: Kom inte hit och tro ni kan vinna. Här härskar Malmö FF.

Men det fanns fotboll i Malmö även före Bosse entré på Malmö Stadion. På femtiotalet kunde den sökande i stadens telefonkatalog se en karta över staden där samtliga idrottsplatser var utmärkta med en antingen blåvit, eller gulvit fotbollspelare. Jämt fördelat mellan de båda. Den söndagsflanerande kunde på sextiotalet besöka det nybyggda stadions träningsplaner, och där se ungdomspelare på samtliga planer, iförda gulvita eller blåvita dräkter, som spelade boll. Kunde här tydligt se vilken fotbollsstad de befann sig i. Tro det eller ej men: Det har funnits mer än ett elitlag i rikets tredje stad. Malmös fotbollsfärger var/är ljusa. Likt Öresund en solig försommardag. imagesPCX337HFimages7DJ9DJBK

Malmös fotbollskultur kan inte nämnas utan att den store visionären, och nästan skaparen, av det som skulle bli hans så älskade Malmö FF. Eric ”Hövdingen” Persson.imagesRPAY7XWN Om Bosse är guden så är Eric gudfadern. Få ledare i hela vår fotbollsvärld har haft en sådan betydelse för sin klubb som Eric Persson. Jag vågar påstå att dagens framgångsrika MFF inte funnits om inte en avantgardist med namnet Eric Persson kommit till världen.

Att med några korta meningar beskriva allt jag upplevt som supporter till Malmö FF är omöjligt. Jag har varit på idyllen, Malmö Ip, som barn.imagesTTYRWU94 Där upplevt gubbarna i hatt och gråa rockar. Där blivit uppfostrad med ständiga segrar. Där haft en fotbollsbarndom som sitter djupt i mitt hjärta. På Sorgenfris grusplan mötte jag våren då den första träningsmatchen för året inledde en ny segersäsong. I gyttja eller snöfall. I långbyxor och luvor spelade då MFF ofta mot småklubbskombinationen ” Lilla Stadslaget”.untitled Jag har på Malmö Stadion varit med på resan i Europacupspel som ledde fram till en EC-final. Med på förvandlingen från mumlande missnöje av en kritisk, bortskämd vattenkammad ”kepsgubbe-publik”, till det som nu är ett blåvitt sjungande publikhav. Jag har sett Zlatan ta sina första trevande men kaxiga A-lagssteg, och snabbt förstått att han snart skulle bli förlorad från hemstaden, och flygauntitled till penningstarkare klubbar. Jag har med stolthet och glädje hälsat MFF:s nya fotbollshem välkommen. Den finaste arenan i konungariket Sverige.imagesT04M3RSP

Malmö är inte landets bästa fotbollstad. Men har landets bästa fotbollslag, nu även  genom alla tider som ledare av maratontabellen. Det är en avgrund till något lag som eventuellet kan kalla sig för tvåa. Och visst önskar jag, och säkert fler,att åter få se ett allsvenskt derby. Att än en gång få njuta av den underbara färgkombinationen på en fotbollsplan. Den som en gång var själen i Malmös fotboll. Att åter få munhuggas mot en nästan värdig motståndare. Konkurrens skulle ytterligare höja det fotbollsintresse som ändå är större än på länge i Malmö.

Malmö idag är Malmö FF. Kanske borde staden lägga till två bokstäver i stadsnamnet? Varför inte heta MALMÖ FF.untitled

Mina tre favoritspelare från Malmö.

Bosse Larsson. Zlatan Ibrahimovic. Kjell Rosén.untitled

 

 

 


Lämna en kommentar

Erik Niva

untitledJag har några ”fotbollshjältar” nära mitt ”fotbollshjärta”. Några som inte bländat mig med sitt artisteri på planen, men väl med sin penna och sitt framträdande i media. Från gamla tider måste jag nämna Bo Hansson. Hans TV-serie ”Fotbollens Historia”, tillhör mina största upplevelser i fotbollens värld. Hansson hade precis hittat de händelserna i fotbollens historia som fascinerat min generation. Bo, verkar att vara just en sådan person som jag skulle vilja sitta med på någon varm mysig ”vinterkrog” och prata fotboll under långa kvällar.images

På senare år har jag, tack vare internet, blivit ”vän” med Tommy Wahlsten1459350_740932872587695_1109837532_n och Christer Löfman.222153_5600067642_2522_n Båda driver två synnerligen intressanta fotbollsgrupper på Facebook. Tommys grupp: Sveriges Fotbollshistoriker & Statistikers förening. Vilken, som namnet tyder på, inriktar sig mest på vad som hänt och händer på planerna i vårt land. Finns väl knappast en matchminut i vår svenska fotbollshistoria som inte Tommy och andra i gruppen kan berätta om. Christers grupp, Fotboll kungen av sporter är en resa i hela världens fotboll. I då och nutid. En resa jag mer än gärna följer med på. Innan jag blev ”bekant” med dessa orakel trodde jag att mina fotbollskunskaper var goda.

Det var väl några år sedan nu som jag såg honom i TV första gången. En ung man med en dialekt som avslöjade nordliga breddgrader. Ännu en expert bland så många andra. Undrar hur länge han blir kvar, var min tanke. Tiden gick. Han blev kvar. Trots att jag ibland blir trött på alla analyserande experter, så var det något visst, lite annorlunda när det norrländska idiomet nådde mina öron. Han var ingen före detta spelare eller tränare med sina ofta förutsägbara åsikter. Åtminstone inte på elitnivå. Men hans kunskap. Hans entusiasm, och inte minst hans kärlek till sporten, var strålande uppenbar. Som en amatörs hängivenhet med ett proffs kännedom.

Läste att han skrivit några böcker också. Min fördomsfulla ovän, som bor i mitt inre, och som ibland sticker upp sitt fula tryne och låter sig höras, sa till mig. Han är bra på att prata elitfotboll i TV, men skrivandet tvivlar jag på spelar i samma division. Lite för ung också, meddelade mig min inre fördomsfullhetsovän. Så de böckerna köper jag inte. Har så många bra fotbollsböcker ändå. Inte minst ”Spela fotboll bonnjävlar” och Mats Wemans alster.

På julaftonens eftermiddag fick även stygga barn presenter. En av dessa var jag. Paketet var tungt. Efter att pappret blottat innehållet så såg jag en bok med titeln ” Utväg fotboll” skriven av ERIK NIVA.untitled

Jag har för vana att läsa efter det att sängen ropar efter mig på sena kvällen. Någon halvtimme eller en kvart. Nu har det hänt. Jag lägger mig allt tidigare. Nattlampan lyser allt längre tid. Jag njuter. Försöker hålla min oskyldiga ögon öppna så länge som det går. Slår upp nya kapitel spänd av förväntan: Vart i fotbollens underbara värld tar mig Erik till i afton? Måste orka ett kapitel till. Blir det någonstans där den absoluta eliten spelar? Blir det till de mera fördolda planerna? De som sällan presenteras i våra vanligaste media.

Kapitlen är korta. Välskrivna, och förmedlar precis den fotbollskultur som har mitt största intresse. Hela världens fotboll. Historiskt, som nutid. Arenor. Matcher. Spelare. Supportrar. Klubbar. Händelser utanför fotbollen som ändå påverkat sporten. Med mera. Såväl kvantitet som kvalitet är minst sagt imponerande. Liksom det arbete Niva har lagt ner för att presentera sitt mästerverk.untitled

Och nu till det bästa. Jag har bara hunnit till häften i boken. Många fler högtidsstunder väntar i min säng.( missförstå mig inte). Just i detta skrivande nu är klockan 14.50. Kan jag gå och lägga mig redan?

 

Torra fakta om Erik Niva. 

Född 28 november 1978 i Malmberget. Årets sportjournalist 2012.

Tidigare utgivna böcker.

Den nya världsfotbollen. Liven längs linjen.

Till sist.

Tack Cia! det var en perfekt julklapp till en som älskar fotbollskultur.10402057_683068621747761_5177090143410091644_n

 


3 kommentarer

Nu räcker det. Tänker på alla som lämnar MFF

untitled

” Anna du kan väl stanna” Låter en gammal schlager.

Snart verkar texten gälla för MFF:s spelartupp också.

Simon Thern. Magnus Ericsson. Ricardinho. Emil Forsberg. Heter avhopparna så här långt. Och snart får jag nog lägga till namnet Markus Halsti.imagesWNZ8TQEMuntitleduntitled

Har förståelse för att pengar lockar. Men inte för vissa spelares falska argument att det är en sportslig utmaning som är huvudskälet till klubbytet. Och alla dessa tack för den mest fantastiska tid som en spelare kan ha genom att fått representera Sveriges bästa klubb.

Säger bara: Kina. En oblygt, smaklös kommersiell klubb i andra Bundesligan, som inte har en chans att avancera detta året. Lägg till dessa ett Holländskt lag som för eviga tider tycks befinna sig i mitten i sin liga. Blir det nu MLS för Halsti så vägrar jag  också att benämna den flytten som spel i en bättre klubb.untitled

Ericsson och Forsberg. Båda landslagsaktuella kan nog sluta drömma om en blågul dräkt. Sluta hoppas på spel i Europa kan förmodligen även Thern göra, samt definitivt Emil Forsberg.

Alltså, kan vi tråkigt nog inse att tjockare plånbok väger mycket tyngre en mästartitlar och spel i rampljuset. Ja, jag vet. det har varit så länge, men jag hade ändå en naiv förhoppning om att dagens förutsättningar för MFF skulle vara mer lockande att få vara en del av. Än kan jag vara en drömmare.

Nu har MFF ändå en stark trupp. Säkert bra nog för ännu ett mästerskap. Molins spelklar igen. Men för att än en gång få spela i solen, i Europa, måste spelarflykten stoppas. Måste minst lika starka ersättare köpas in. Och släpp för allt i världen inte Thelin. Inget lag kan spela med sedlarna. untitled

När truppen samlas den 16 januari vill jag, och säkert andra MFF:are, hälsa en riktig storspelare välkommen. Men ett tack ändå för vad ni som nu övergivit MFF har gjort.

Heja Daniel Andersson. Jag litar på dig.untitled


2 kommentarer

5 januari. Trettondagsafton.

imagesUQ0E93UTJag har aldrig tyckt om Trettonhelgen. Inte ens under arbetslivets dagar, då annars ledighet var oaser i tillvaron. Trettonhelgen kommer som något som känns onödigt, nästan som ”för mycket”, nu räcker det. Jag är nöjd med fritid, mat, festande, overksamhet. Dagar svåra att veta vilken veckodag det är, ingen tidning i brevlådan. Mörkret är hotfullt. Snöstorm, halka eller slask. Hosta och rinnande näsor. Kroppen känns öppen och inbjudande mottaglig för alla sorters sjukdomsangrepp som väntar på att förmörka den redan mörka tillvaron. Hela helgen skriker längtande efter ;Vardag och ljus.

Men trettondagsafton år 2015 bjöd på ett oväntat och mycket angenämt besök. En av många elever jag haft återvände till sin ungdoms stad. En av dem, som förutom att han var synnerligen trevlig som person, blev mycket duktig på instrumentet. Gjorde värnplikten som musiksoldat, spelande första klarinettstämman. Fick högst spelpoäng vid inträdesproven av samtliga i den kullens Armémusiker. Nu verksam som överläkare i psykiatri i staden Lund. Och självklart: mycket aktiv i sin nuvarande hemstads musikliv. Marcus Persson.547580_10151403431068083_2000162741_n487623_10151404400064713_245721262_n

Vi spelade duetter. Folkmusik. Klassiska stycken. Mina allt för länge sovande duettnoter fick åter liv och förvandlades till toner. Vi spelade med glädje. Vågar jag säga; att det lät bra? Trots inga förberedelser. Vi lyssnade. Vi intonerade. Vi fraserade. Tiden gick. Endast hungrande magar kunde stoppa oss. Det kallas visst för spelglädje och överger mig aldrig hur gammal jag än blir när de rätta spelkamraterna sitter vid min sida.

Hustrun och jag blev bjudna på lunch på restaurang Kimpo innan Marcus styrde färden mot Öllsjö för att besöka sina dagars upphov.untitled

Aftonen fördrevs med slötittande på TV. Slötittande ögon som vidgades när filmen ”Ett rum med utsikt” nådde våra trötta trettonhelgsögon. Underbara Maggie Smith och Judy Dench i en vackert fotograferad film. I en film där även toner av en ”änglasopran” nådde mina öron. För dessa svarade Kiri Te Kanawa. 

I sängen, när trettondagsafton blivit trettondagen, kom tankarna: Varför firar vi trettonhelgen? Har visst med de tre vise männen att göra. Men, ingen är väl så bibeltrogen att vi tror att så gick det till. Och förresten: I vår tid med feminism så borde väl någon genushistoriker kommit på att i den gåvoöverlämnande trojkan var det minst en vis kvinna. Eller varför inte två?untitled

Men nu är det slut med att tomtar sticker upp ur vrårna.imagesGH3CE42V Nu är dom trötta och skall ner i sina lådor och åtnjuta sin långa lagstadgade ledighet. Nu blir det tulpanernas och fastlagsbullarna tid. Nu öppnar vi fönstren för ljuset ankomst. Alltför snart nog kommer en ny trettonhelg. Men tills dess. Trevlig vår. Påsk. Midsommar och en lång skön sommar.

Det sista jag hör innan sömnen infinner sig är att kyrkan i fönstret som uppdragen spelar ”Stilla Natt”, ouppdragen  ger ifrån sig två avskedstoner. Hinner yrkesskadad som jag är analysera att intervallet är en liten sext innan………….

 

untitled