JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


6 kommentarer

Bloggubbens funderingar( Kammarmusikensembler-Fotbollslag)

Primarien i dem legendariska Amadeuskvartetten fick en gång frågan. Hur hade det varit om ni bytte ut en musiker”? Svaret: Då hade det inte längre varit Amadeuskvartetten”. untitled

Jag anser han hade rätt. Det är inte helt säkert att en blåsarkvintett som ersatt sin sen länge inspelade klarinettist mot Martin Fröst, därmed hade tagit steget upp till en högre division. Eller en brassensemble som ”bytte upp sig” till Håkan Hardenberger som första trumpetare. En etablerad stråkkvartett med Ithzak Perlman som primarie istället för den ordinarie.untitled

Det är inte säkert, inte ens troligt, att stora solister automatiskt smälter in i det samspel som något individuellt svagare musikanter byggt upp under flera års övning tillsammans. Komponenter som gemensam musikalisk och klanglig uppfattning, och inte minst personkemin, är oerhört viktig när det gäller kammarmusikensembler.

Min ”drömblåsarkvintett” bestående av mina favoritsolister på instrumenten (Gällande under deras bästa tid) är.

Flöjt: James Galway. Oboe: Heinz Holliger. Klarinett: Gervase de Peyer. Fagott: Klaus Thuneman. Valthorn: Herman Bauman.imagesuntitled

Samtliga kan/kunde spela allt som någonsin är skrivet för ensembleformen. Men! Passar deras spelstil ihop? Kan fem ”ledare” underordna sig varandra? Jag tvivlar och tror att en väl etablerad kvintett, där  likasinnade musiker som lärt känna varandra under lång tid, skulle låta bättre.

Vad har då detta med fotboll att göra? Undrar någon med all rätt.

Jo, I dagens fotbollsvärld gäller omedelbar framgång. Spelare kommer och går. Undrar ibland om de hinner packa upp innan det är dags att fara vidare. Mot nya klubbar. Mot större pengar.

I de ledande klubbarna  i världen ligger tränarens/ledarnas problem att få stjärnorna att samsas. (Alltså, som det jag kan befara om en kammarmusikgrupp sätts ihop endast genom att välja det skickligaste musikerna)imagesP6DOPKDZ

Håller vi oss till en svenska fotbollsvärlden är tendensen klar. Den egna plantskolan får stå tillbaka för att utländska stjärnspelarna (stjärnor med svenska mått mätt), köps eller lånas för den kortsiktiga framgången.

Ett lag får aldrig chansen att spela ihop sig. Den tid det tar att bygga upp en gemensam fungerande taktik är obefintlig.

Kanske hade det varit klokare att ta något mellanår. Spela in ett lag bestående av egna skolade talanger. Ge dessa ultimatumet att inte fara vidare så länge kontraktet gäller. Bygga ett lag med lång gemensam  speltid tillsammans. Skapa en lagkänsla. Ja, kanske till och med det som hette, det nu nästan utdöda verbet: klubbkänsla. Till alla agenters fasa.

Hade en gång en klarinettkvartett med namnet ”Clarinokvartetten” Den bestod av två upplagor under olika perioder. Den första av något individuellt svagare musiker än den andra. Men lät bättre än upplaga nummer två.

Vilket väl någotsånär bekräftar mina ”Bloggubbefunderingar”.

 

Ps. Detta var mitt blogginlägg nummer 300. Nu börja idéerna  att sina.

 

 

 


2 kommentarer

Bloggubbens funderingar. ( Satsdelar-Ackordanalyser -Likheter.)

Vaknade i natt efter en dröm där jag fann mig förflyttad till en värld för längesen. Satt i klassrummet på Johannes Samreal-skolan i Malmö och tog ut subjekt, predikat, presens particip och alla sorters satsdelar ur meningar. Kom då i nattens mörkaste timmar tänka på likheterna med att på musikhögskolan analysera ackorden i av läraren valda musikstycke.untitled

Detta hände på den tiden då det var: tonikan, dominanten, subdominantenimages, dominantsparallelen, kvartsextackord och många andra som gällde. Innan paradigmskiftet till Cmaj, Am 7, och den världens ackordanalyser blev de mest förekommande.untitled

Såväl förmågan att analysera ordtexter som musik ställde krav på teoretisk begåvning. En sorts problemlösning som jag alltid gillat. Till skillnad mot alla de praktiska besvärligheter som vardagen ständigt bjuder på.

Sitter nu här och ”Bloggubbe-funderar” på om jag skulle klara det idag. Tror det inte. Funderar också på: har jag haft någon nytta av dessa gamla kunskaper i mitt senare liv? Knappast…….eller?

Men intressant var det. Nu får korsord bli min teoretiska problemvardag.

 


2 kommentarer

Dagboken den 24/7. Ett tungt men vackert farväl. Violetta Lefler.

När jag öppnar min mail idag den tjugofemte dagen i juli ser jag. Violetta Lefler fyller år idag. Hjälp henne att fira sin födelsedag. image

Det hade så gärna gjort om det var möjligt. Ser att några redan gratulerat henne på Facebook. Det känns konstigt. Nästan makabert. Det får mig att minnas gårdagen.

24 juli 2015.

Jag befinner mig där jag varit så många gånger förut. Där, jag medverkat under konserter. Där, jag lyssnat på musik. Den berömda Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstaduntitled. Jag har mött flera kollegor och vänner. Många av dem är kära återseende. Många har jag inte träffat på drygt tio år, sen den dagen jag blev pensionär. Vissa har förändrats av tidens tand. Andra ser ut som de alltid sett ut, och förmodligen kommer att se ut till dagarnas ände.

Från koret hörs ljuva toner från ett vackert instrument. Susan Enochsson med sin harpa, naturligtvis.11205571_10152852502456261_3061824978807480852_n Den stora kyrkan fylls med allt fler som vill ta farväl av den tappraste människa jag någonsin lärt känna. Mina tankar söker sig till den där den dagen jag såg henne för första gången.

Här vill jag travestera Evert Taube när Frithiof Andersson blev bjuden på te av konsulinnan i  den underbara skrönan Möte i monsunen.

”Hon var det vackraste jag dittills hade sett”

Det var väl en dag, under den tiden vi skrev sent sjuttiotal eller tidigt åttiotal, som jag såg Violetta för första gången. Och jag lovar, Taubes konsulinna i Singapore hade förbleknat. Hon var det vackraste jag dittills hade sett.

Violetta hade kommit till Sverige från Polen. Fadern av judisk börd, modern katolik. Sattes i hårdträning på violin redan i fem års ålder och debuterade endast fyllda nio. Sin svenska karriär inledde hon på musikskolan i Hörby. Nu var hon ”värvad” till Kristianstads kommunala musikskola. Och jag minns hur mina allt för ofta medföljande fördomar växte inom mig.

Vad gör hon här?  Hon blir snart ett minne blott. Kunde inte se henne undervisa gnisslande, skrapande elever i första läget i sunkiga lokaler belägna i skolornas undangömda hörn i lilla Kristianstad. Till detta var hon inte skapt. Hon, som naturligtvis skulle komma att leva sitt liv shoppande i Milano och Paris. Dinera på lyxkrogar i New York. Förvrida huvudena på stiliga män i mondäna caféer och eleganta nattklubbar. Framträda som violinsolist på de stora scenerna.

Aldrig har jag haft så fel.

Jag hade mött en person som ägde så mycket mer än skönhet. En seriös musiker och pedagog. Full av humor. Nära till skratt. Djupt tänkande.

Det var en av många studiedagar på skolan. En av de många som måste fyllas med ”väsentligheter”. Skolan hade börjat bygga upp ett notbibliotek. Detta skulle beundras och presenteras under några timmar på betald arbetstid. Violetta och jag återföll  till det pubertala stadiet. Fnissningarna steg till ett hejdlöst tårdrypande gapskratt. Kollegor försökte tysta oss. Framför oss fanns notbiblioteket bestående av cirka 20-talet häften!

Det hände under en tid när datorerna började ta över. Blev nästan som gudar. Skulle lösa hela mänsklighetens problem. Skolans ledning målade upp framtidsvisioner som  lovade ett nytt och bättre liv. Det skulle inom en snar framtid finnas datorer i varje litet lektionsrum. Då presenterar sig den slagfärdiga  Violetta med repliken: ” Kommer det att finnas utrymme för stråkföringen också”?

Tiden gick. Violetta blev omtyckt ledare för skolans symfoniorkester Unga Symfoniker. Spelade i många sammanhang. Blev så småningom min chef och rektor på Kommunala Musikskolan. Ett liv som lekte kan man tro. Nästan en framgångssaga. Så kunde det varit om inte den där objudna gästen, som drabbar så många, också ville visa Violetta att: tro inte att livet bara är en  dans på rosor.

Men sällan har cancern mött en tuffare motståndare.

I sjutton år kämpade Violetta mot något som hade knäckt de flesta långt tidigare. Aldrig klagade hon trots smärtor och oro. Alltid mötte hon sin medmänniskor med ett leende och en kram. Den yttre skönheten bevarade hon tack vare sin inre styrka fram till resans slutstation. Den beundransvärda Violetta Lefler.

Klockan är 16.00. Kyrkan nästan fullsatt. Taubes ”Så skimrande var aldrig havet” framförs av Zabina Zweiacker. Strålande, följsamt ackompanjerat av kantorn Eva Svensson. Sagolikt fraserat och intonerat. Tempo och rubateringar som ger skönhetsrysningar. Evert Taube måste ha älskat henne.untitled

Kyrkoherden Louise Nymanuntitled hittar i sitt tal den rätta tonen. Får till och med skrattet att bli närvarande då hon berättar om den första tiden Violetta var i Sverige med mediokra kunskaper i vårt språk. Då, när hon blev förundrad och beklämd över att svenskarna tyckte så illa om Polen. Allt beroende på de återkommande varningarna i TV om pollenallergi. Hon berättar om Violettas kärlek till djur och engagemang för dessa. Hon berättar om giftermålet på havet med Ulf, mittemellan sina båda kära hemländer, Sverige och Polen. Och instämmer med Zabinas sång. Så skimrande var aldrig havet.

När sedan Zabina sjunger Händels ” Dagen är nära” tillsammans med den kör som Violettas man, Ulf Åkesson Lefler, leder. Då är vi så nära änglarna det går att komma.10428461_10152410225736261_4875512056235428590_n

Framme vid kistan är vi tillsammans här igen. Här, i kyrkan där vi spelat så många gånger tillsammans. Nu, för sista gången.

 

Kyrkklockorna ringer farväl. Gustav Mahler menade att. Ljudet av klockor är det sista människosjälen hör när den lämnar jordelivet.

Jag cyklar långsamt hemåt. I huvudet har jag inledningen på den vers vilken Violetta började alla dagar med att läsa.

Brinn så länge du lever. Aldrig har de orden passat bättre på någon än Violetta Lefler. Och jag skall försöka, men det är svårt.

Idag den 25 juli skulle hon fyllt 61 år.11150978_10152654686021261_3678746492566620134_n (Här tillsamans med charmiga dottern Emma.

 

 


5 kommentarer

Svenska lagens entré i Europa-spelet 2015.

Champoions League.

Det kunde lika väl vara 2014. 0-0 hemma mot ett lag från Baltikum. Seger med 1-0 borta i Baltikum. Det var facit för Malmö FF 2014 som 2015. Motståndarna Ventspils och Zalgiris Villnius. Mediokert spel men ändå ganska säkra avancemang.

150721 Zalgiris Deividas Semberas och Malmö FFs Erdal Rakip under fotbollsmatchen mellan Zalgiris Vilnius och Malmö FF i kvalet till Champions League den 21 juli 2015 i Vilnius.  Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN / kod LT / 35107

150721 Zalgiris Deividas Semberas och Malmö FFs Erdal Rakip under fotbollsmatchen mellan Zalgiris Vilnius och Malmö FF i kvalet till Champions League den 21 juli 2015 i Vilnius.
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN / kod LT / 35107

Är detta ett omen. Blir fortsättningen som 2014? Nja.

Satt, när den för dagen ovanligt allvarlige Infantino, drog lotten till nästa omgång och upprepade: Inte Red Bull Salzburg. Inte Red Bull Salzburg. Men vad hjälpte det. Nu rustar österrikarna för revanschens ljuva hämnd. Vi måste erkänna att MFF hade flyt i mötet med Red Bull i fjol. Totalt utspelade i Mozarts stad. Lyckliga ögonblick i hemstaden, Malmö. Red Bull är ett lag som tillhör de i Europa som har kapacitet närmast under de riktigt stora.imagesBO8RMC16

Kan MFF upprepa bragden från förra året är det en sensation. Har dåligt koll på hur Salzburgs trupp har förändrats sen senaste mötena.(lär vara mindre slagkraftiga) MFF:s däremot, befinner sig ett status quo-läge när det gäller spelskicklighet.

Tips. Salzburg-MFF 3-0. MFF- Salzburg- 1-1

Men jag har tippat fel många gånger förut. Och gör det mer än gärna nu.

Europa League.

Nordiska möten för IF Elfsborg. Lahti avfärdades enkelt. (2-2 borta. 5-0 hemma.) FC Randers blev som väntat en hårdare nöt. 1-0 seger i Borås under förlängning.

Nu fortsätter Elfsborg att möta Nordiskt motstånd. Odds BK Skien ( F D. Grenland)untitled blir det norska hoppet att klara det som inte Finland och Danmark förmådde. Tror att I F E har 60% chans till ett fortsatt liv i Europa.

AIK började också i vårt östra grannland. Precis som för Elfsborg, oavgjort borta, storseger hemma. Lotten föll sen på exotiska FC Shirak Gyumri från Armenien.

Därifrån fick jag se de kontraster som är så charmigt med de inledande omgångarna i Europa-spelet. En stadion så långt ifrån AIK:s hemmamatch-den stökiga- på Tele 2-Arena, eller än mer från AIK:s naturliga hemmaplan,  Friends. En arena från en helt annan värld. Men ändå en plats där det spelas Europacupspel. En fattig stad med ett fattigt lag, som om allt går som det naturligtvis inte går, har chansen att få möta FC Barcelona. UEFA! Stäng aldrig den dörren!Gyumri_City_Stadium

Några AIK-fans hade tagit sig ända dit. Dit där Europa egentligen är Asien. För att se sitt lag i en tidig kvalomgång till Europa League. Det är beundransvärt. Imponerande.

Nu blir det att besöka den grekiska huvudstaden där AIK får möta. Inte Olympiakos. Inte AEK. Inte Panathinaikos, men väl det mera obekanta Atromitos FC. Klubben som har en arena som tar 9000 åskådare. Ännu en exotisk miljö.athens_pstadium2

Bedömer AIK:s avancemangschanser till 50 %.

IFK Göteborg. Gick in i andra kvalomgången och fick avancerat motstånd i polska Slask Wroclaw.

0-0 borta. 2-0 hemma. Starkt av serieledarna. Och det utan Lasse Wibe.

Nu blir det färd till Betlehem  Eller rättare sagt Belenenses, som finns i en stadsdel i Lissabon där namnet på portugisiska beryder just Betlehem. (Tack Christer Löfman för den informationen)300px-Estádio_do_Restelo

AIK till sydost-Europa. IFK Göteborg till sydväst-Europa. Visst kan man älska Europaspel. Så mycket relativt nytt och så många spännande kulturer att upptäcka.

Och även ”Änglarna” ger jag 50 % chans att får ytterligare spännande resor detta år.

Fyra svenska lag gjorde sin europeiska entré. Fyra lever ännu ! Bravo! Hur många når gruppspel? Och när går finalerna?untitled

 

 

 


2 kommentarer

Bortadräkter.

Att någon har sålt sin själ till djävulen är ett känt uttryck.

Riktigt så dramatiskt är det väl ändå inte att sälja sina klubbfärger. Vilket allt för ofta sker i uppträdandet av det som slarvigt kallas för ”bortadräkter”, när det mera korrekta  namnet borde vara ”bytes eller reservdräkter”. För inte är det väl en nödvändighet att framträda i annan dräkt på bortaplan?

Sätter jag på TV-n idag för att se någon match från Europa tar det lite tid innan jag vet vilket lag som är vilket. (trots god kännedom om lags ordinarie dräkter) Skamlösheten är total för de flesta klubbar att uppträda i ”lånta fjädrar”. Det skall vara olika ”bortadräkter” i ligan, i CL. i El , i nationella cupen.

Allt beroende på att det förväntas att fansen skall köpa på sig hela uppsättningen. Den snöde mammon visar sitt girigaste tryne. Några gånger är det nödvändigt med dräktbyte. Men låt det stanna vid ”några gånger”.

Senast igår såg jag mitt MFF uppträda i mörkblått mot ÖSK. Varför? Kom inte och säg att den dräkten divergerar mer än den ordinarie mot ÖSK:s vitsvarta uppenbarelse. De båda lagen har mötts åtskilliga gånger i sina rätta klubbfärger och bör göra det även nu.

150718 Malmö FFs Vladimir Rodic under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Örebro SK och Malmö FF den 18 juli 2015 i Örebro. Foto: Johan Bernström / BILDBYRÅN / COP 119

150718 Malmö FFs Vladimir Rodic under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Örebro SK och Malmö FF den 18 juli 2015 i Örebro.
Foto: Johan Bernström / BILDBYRÅN / COP 119

De enda lag i årets allsvenska som det är ok för MFF att byta ut sin identitet, vilken är den vackra himmelsblå tröjan, är mot ÅFF, GIF Sundsvall och HBK på bortaplan. Aldrig annars!

Jag vill dessutom inte se såväl IFK Göteborg som Norrköping i helrött på MFF:s stadion. Den ordinarie klubbdräkten sänder minnen till historien. Talar om vilket lag det är. Är klubbens identitet.

En klubbs själ är inte de spelare som kommer och går tätare än tunnelbanans tåg i London. Som knappt vet vilken klubb de tillhör. Som inte vet något om klubbhistorien.

En klubbs själ är:

Namnet, Klubbmärket. Personer som gjort mycket för sin förening. Och kanske framförallt.

Klubbdräkten/färgerna. imagesDQPYVM92

Sälj inte ut själen för några tusenlappar

En skitsak för många kanske………men inte för mig.

 


6 kommentarer

Den svenska kulturjournalistiken. Konst och jazzmusiken de två styvmodersbarnen.

Litteraturen är högprioriterad. imagesMen konstmusiken nämns nästan aldrig. untitled

Ungefär så sa tonsättaren Anders Hillborg i det som Svt väljer att kalla för kulturnyheterna. Och han hade alldeles rätt.untitled

Litteraturen dominerar på tidningarnas kultursidor. Den nyaste konstformen, filmen, nafsar i hälarna. Teatern får en viss uppmärksamhet, liksom bildkonsten. Dansen får väl också räknas in till den styvmoderligt behandlade konstformen. Men när det handlar om musik, då är det; Rock, pop, Hip-Hop, populärmusik av olika genrer. Ja, till och med schlager, dansbandsmusik och vad som finns på listor, det som dominerar på de sidor som en gång hette kultursidor. Som senare blev nöjes och kultursidor. Nu, som snart endast är nöjessidor. (Javisst. Kultur är också nöje. Men, kanske nöje som kräver mer koncentration hos den konsumerande.) Här ropas på färskvara. Och med färskvara menas senaste skivsläppet av någon populär artist eller grupp, och aningslösheten, eller ointresset, om att det komponeras konstmusik i vår tid mer än någonsin är total.

Uppmärksammas den så slarvigt kallade klassiska musiken någon gång är det nästan alltid operan som fokuseras. Här finns en ”kändisfaktor” näst intill den från den skådespelande världen. Från opera-scenen får även ögat sin njutning. Dessutom är vokala prestationer högre värderade än de instrumentala. Detta, i ett land som har några världsledande klassiska instrumentalister som exempelvis, Martin Fröst, Håkan Hardenberger och Christian Lindberg. Knappt kända för den stora allmänheten.imagesTRUKKQ75  Det svenska musikundret är så mycket mer än vad som framhålls i media.

Intervjuas någon gång en klassisk interpret ställs alltid frågan ” Lyssnar du på modern musik också”? Då förväntas ett svar där våra ”Song Contest-artister” eller någon liknande från ”idolvärlden” skall framhävas. Inte någon av vår världs nutida tonsättare, eller avantgardistisk jazz. En författare som P O Enquist, Kallifatidis, Östergren eller annan, skulle aldrig fått frågan om de också läst senaste numret av ”Hänt i Veckan”. Klassundervisningen i ämnet musik speglar också vårt kulturklimat. Skulle en ambitiös lärare prata om, och spela Mozart, Beethoven eller Bach hade anarkin varit total i klassrummet. Men ingen lärare i svenska kommer förbi de stora litterära verken. Och skall så inte göra.untitled

Även många annars högt bildade personer har en synnerligen allmän musiksmak. Läser listor om våra radio-sommarpratares musikval och blir bedrövad. Visst, det är inte snart utdöda P 2, men någon klassiker eller jazzimprovisation hade väl inte varit förödande för folkligheten?

I det folkbildande licensfinansierade Public Service TV:n trängs dagsländemusik med ”kändisar” som leker. Kanal 2, kallas för den ”tunga” kanalen. Där hittas någon gång något för musikälskaren, men med allt längre uppehåll. Snart kan vi, om förfallet fortsätter, inte se skillnad mot de reklamfinansierade kanalerna. Under ett nästan halvt år vill detta media få oss att tro att schlagertävlingen i Europa är det största som händer under ett musikår. Runt om i Europa ges fantastiska konserter televiserade i de stora kulturländerna, men inte i det ”moderna”Sverige. Tänk om inte tittarsiffrorna blir tillräckligt höga!

Recensioner av konserter innehållande konst, folk och jazzmusik i vår press är knappt synbara. Saknas förmågan eller viljan ? Ett, bland kanske flera, undantag finns i min lokala tidning Kristianstadsbladet, där den suveräne Sven Bjerstedt untitledtar oss med till jazzvärldens nya skivor och konserter som bara han kan.

Kultur och nöjesjournalister! Det är inte bara konserter på idrottsplatser inför en mångtusenhövdad publik som har ett konstnärligt värde. Den kvalitativt höga fåtalskommunikationen, där en publik lyssnar koncentrerat och djupt, måste få en framskjuten ställning i en seriös kulturvärld.

Tro nu inte att jag inte förstår och uppskattar värdet av fin underhållnings och populärmusikmusik. Finns oerhört mycket i olika genrer som ger mig stor glädje. Tro inte heller att jag vill inskränka spalter av andra konstformer än musik.

Men ”Giv åt Stål en penning även” som Runeberg skriver. Och! Vårda vårt västerländska musikkulturarv, allt från de stora klassiska mästarna till våra nutida tonsättare.

Tycker en kulturkonservativ (Snobb, väljer en del att kalla det) som jag. Som älskar såväl böcker, som teater, film, och bildkonst.

 ”imagesDP7I6X63När jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver”.

Herman Göring.untitled

Med anledning av detta tillkännagivande är det dags att göra patron ur och istället ladda kulturbössorna med fler patroner tillhörande den icke kommersiella musiken. Stor konst av samtliga genrer far aldrig illa av tidens tand. Den är viktigt att presentera, inte minst för den unga generationen som ett alternativ till ”sin egen identitets-musik”. För att med tidens mognad bli till medföljande livsnjutning.

Ps. just som jag skall publicera detta läser jag en artikel skriven i Kristianstadsbladet, där en helt aningslös skribent har upptäckt saxofonens återkomst! Som helt förknippar instrumentet med pop och rockvärlden. Som inte har en aning om jazzens giganter såväl historiskt som i nutid på saxofonen. Som garanterat aldrig har hört ”Tavlor på en utställning”. Sidan var nöjessidan. Men något nöje att läsa var det inte. Men vatten på min sura kvarn fick jag ändå.

 


4 kommentarer

Allsvenskan 2015. Halva vägen.

Ännu ett allsvenskt år har hunnit fram till vändpunkten. Så här är läget. Så här spekulerar jag om livet mot höstmörkret.untitled

1. IFK Göteborg.                                                                                       34 p

2. IF Elfsborg                                                                                             31 p

3. IFK Norrköping                                                                                   31 p

Skall jag dra ett ——————————————————————- här?

Är det endast denna trojkan som slåss om guldet ?  IFK Göteborg, oerhört försvarsstarka. IF Elfsborg, massor av begåvning. Gamla storklubben IFK Norrköping, den stora sensationen så här långt. Har dessutom fördelen av att ”slippa” Europaspel. Tror nog ändå att segervana och stabilitet drar längsta strået. Slutar med ännu ett guld för IFK Göteborg.untitled

4. Djurgårdens IF                                                                                   29 p

5. AIK                                                                                                          27 p

6. Malmö FF                                                                                              26 p

Här drar jag ett definitivt —————————————————————–

Här går gränsen för att vinna guld eller rent utav medaljer. Största besvikelsen MFF som enligt all expertis skulle jogga hem guldet. Kanske är det orsaken till den mediokra första halvan? Inget lag kan jogga hem ett mästerskap. Stor spelaromsättning är också en bov i dramat. Nu väntar dessutom CL-kval. Så jag får vara nöjd med en topp 3-placering. Men hoppet finns om en bättre höst.

Tvillingklubbarna har tvillingkontakt. DIF än så länge bäst i stan, men tror nog att AIK snart ändrar på det. Trots att även DIF ”slipper” spel i Europa.BrR55gvIMAA1IFF

7. BK Häcken                                                                                           19 p

8. Gefle IF                                                                                                  19 p

9. Helsingborgs IF                                                                                 18 p

10. Hammarby IF                                                                                   17 p

11. Kalmar FF                                                                                           16 p

Här drar jag ————————————————————–  för ett liv i ingenmansland.  Ingen kan ta medalj. Ingen åker ut. Hade nog trott att såväl BKH som KFF  skulle tagit fler poäng. Gäller nog för HIF också. Hammarby fick en mycket välbehövlig seger mot Falkenberg och räddade därmed att förpassas till den hårda verkligheten kring nedflyttningsstrecket. Bra för Allsvenskan. Drygt 21000 åskådare hemma mot Falkenberg är imponerande.untitled

12. Halmstads BK                                                                                  13 p

13. Falkenbergs FF                                                                               13 p

14. GIF Sundsvall                                                                                  13 p

15. Örebro SK                                                                                         12 p

16. Åtvidabergs FF                                                                                7 p

Tre lag på 13 poäng. Hård kamp om Hallandsmästerskapet. ÖSK en besvikelse.

Åker ut gör Åtvidaberg och Falkenberg. Kvala får Giffarna göra.

Men kom igen nu MFF !  Det är bara halva distansen kvar.imagesDQPYVM92

Själv återkommer jag i ämnet efter 20 omgångar.


2 kommentarer

Att spela klarinett (En ”materialsport”?)

Många sporter är beroende av materialet. Kan misstänka att det gäller till ytterlighet för motorsporten. De flesta yrken ropar också på de bästa verktygen. Kan svårligen tänka mig en kirurg, hur skicklig han eller hon (inte hen) är, utrustad med morakniv. En musiker är också beroende av bra material. Men hur mycket? Här skall jag försöka rangordna vad en god klarinettist är beroende av. Allt föresatt att det verkligen är en GOD klarinettist. Och en väldigt ytlig presentation av mig.images

1. Röret.untitled

Det utan tvekan i särklass viktigaste materialet. Cirka 50% av hur bra det går att spela. En stjärnklarinettist med ett mediokert rör låter tonalt sämre en medioker klarinettist med ett perfekt rör. (Ett perfekt rör kan vara något olika för skilda musiker. Hårdhet med mera) Röret är också det största bekymret. Påverkas av kroppsvätskor och väderlek. Kan ändra sig på någon minut. Kan skapa nervsammanbrott och sömnlösa nätter. Men en klarinettist måste kunna bemästra detta och lära sig konsten att fixa sina rör. Så gott det går. Det ingår i utbildningen. Syntetiska rör är en nödlösning om ”rör-dagen” är en terror. Annars är klarinettrören gjorda av Europeisk jättevass (Arundo donax)untitled

2. Akustiken.

Ja, faktiskt räknar jag konsertlokalens akustik till materialet för en klarinettist. Åtminstone i den klassiska världen där inte förstärkare förekommer. Precis som med röret låter tonalt en något sämre musiker bättre i en kyrka än en elit- instrumentalist i ett bibliotek. Stor efterklang gör dessutom att man spelar mera avspänt.

3. Munstycket.untitled

Det finns klarinettister som provar och skiftar munstycke under hela sin karriär. Så finns det de som kommer ”rätt” nästan meddetsamma. Jack Brymeruntitled, menade att det bästa munstycket är det som kan alla symfonierna och konserterna. Alltså, det man haft i långa tider. Andra framhäver att munstycket förlorar sin spänst och vitalitet efter en viss tid. Munstycken tillverkas i olika material. Många i Tyskland spelar på trämunstycke. Även kristall förekommer. De flesta i min del av världen använder munstycke tillverkade av ebonit. Olika öppningar och banor avgör vilket sorts munstycke man föredrar. Allt beroende på klangideal och flexibilitet. Problemet när ett nytt munstycke provas ut är det att veta om det är röret eller munstycket som är bra.

4. Klarinetten.

Självklart måste instrumentet vara tätt. Lika klart att mekaniken fungerar. Ett ”finare/dyrare” instrument är dessutom renare i intonationen. Något helt rent finnes dock inte. Klangen har också en viss betydelse. Tysk borrning ger en tätare mer egaliserad klang. Engelsk borrning en större, rundare mjukare ton. De flesta i Sverige använder fransk borrning som kanske kan sägas vara ett mellanting. Buffét Crampon, Selmer och Leblanc är de ledande märkena i många länder. Om själva instrumentet kan annars sägas att en lyhörd musiker spelar renare på ett sämre instrument än den något gehörs-svagare gör på den finaste Buffét-modell. Grenadill är det vanligt träslag. Billigare modeller finns även tillverkade i plast.

5. Päronet.untitled

Betyder en del. Men jag skulle inte bryta ihop om jag inför en konsert varit tvungen att låna någons päron. Finns i olika borrningar och storlekar.

6. Ligaturenuntitled

Finns massor av olika. (Spelade under min ”tyska period” med snörligatur.) Har en viss betydelse. Men hade allt varit lika enkelt så………..

Hade inte klarinettspelet varit en ”materialsport”

Och över allt material är det ändå vi som spelar detta fina instrument som är den viktigaste komponenten.

Mitt material.

Klarinetter.

B-klarinetter: Buffet RC Prestige och Buffet S1untitled

A-klarinett: Buffet S 1.

C-klarínett Buffet RC Prestige

Samtliga, utom den sällan använda C-klarinetten, i behov av viss renovering. Men pensionärsplånboken inser inte det behovet.

Munstycke.

Vandoren 11. 6

Päron.

Chadash

Ligatur

Vandoren

Rör.

Vandoren V 12 3,5 +

Det här var väl intressant läsning för precis alla?imagesPZO1Q2FP

 


4 kommentarer

En oktett ”Kristianstads-kändisar”.

Alla städer har personer som de flesta boende i staden känner väl till. Personer som satt sina avtryck av kanske helt olika anledningar. Som nästan blivit en symbol för sin stad. Representerande stadens själ. Som borde finnas där i alla tider.

I min stad, Kristianstad, finns många personligheter. Jag väljer att lite ytligt presentera en septett.

Sune Friström. untitled

Vågar jag utnämna Sune Friström till Kristianstads största kulturpersonlighet? Konkurrensen är hård och omdömet en aning subjektivt. Men, på ”prispallen” är han, det tror jag de flesta instämmer i.

Stadsarkitekt. Stadskulturchef. Historiker. Författare (Bland annat boken ”Christians stad”). Föreläsare. Rekonstruerat ”Bastion Konungen”. Med mera. Att han fick stadens kulturpris 2003 är mer än välförtjänt.

Ofta lämnar den nu drygt åttioårige Sune sitt vackra hem på Utanverken. Syns gående rak i ryggen med raska steg på stadens gator. Syns på konserter, särskilt när det bjuds på blåsmusik i den gamla militärmusikstaden.

Rolf Mjärdestam.image

” Alla känner Rolf”.

Så var rubriken i Kristianstadsbladet inför Rolfs 75-årsdag. Och aldrig har väl en tidningsrubrik varit sannare.

Rolf Mjärdestam, den alltid glade brevbäraren. Som alltid bjöd på en historia eller kvick replik till dem som korsade hans väg. Till oss i orkestrar (han var en flitig konsertbesökare) kom frågan ”Spelar ni på ackord och tar kompledigt sen”? Mötte han en dam i sällskap med en man fick hon höra ” Jaså är det du. Kände inte igen dig med kläderna på”. En replik som en del skulle ogilla, men kommen från Rolf fanns bara skrattet närvarande. Ingen kunde bli arg på Rolf.

Rolf var alltså brevbärare. Östra Storgatan hans område. Men karriären inom posten tog sin början i Stockholm. Fritiden ägnades till stor del åt sången. Han stämma hördes i Allökören, Visvännerna. Allsångarna och SPF-kören.

Men hans liv var inte bara sång och slagfärdighet. FN-tjänst på Cypern och Röda Kors-arbete i Biafra lärde honom mycket om en värld långt borta från skrattet.

Nu finns inte Rolf kvar i livet. Men minnena efter honom kommer alltid att finnas hos vår stads medborgare.

Sven Hansson (Hittar tyvärr ingen bild)

Sven Hansson eller ”Starke Sven”.

Var en politiker som fick saker gjorda. En gråsosse av den gamla stammen. En del skulle kalla honom diktatorisk. Fler för handlingskraftig. Till och med så ”stark”  att han satt som högsta chefen i kommunen trots borgerlig majoritet!

Jag fick känna Sven tack vare hans stora kärlek till Kristianstads Stadsmusikkår. En kärlek som visade sig redan 1962 då han såg till att musikkåren fick repetera i konserthuset. Senare ordnade han också klubblokal till orkestern i källaren på konserthuset.

Sven, med hustru Solveig, var också medresande supportrar under Stadsmusikkårens många utlandsturnéer. Han trivdes, likt så många andra, i detta glada sällskap.

Sven Hansson, en genuin Kristianstadspåg, son till den legendariska Hulda Hansson.

Kalle Bill. (Bild Ios Photos)11694868_10205708940540768_1773624960280197719_n

Nu pratar vi stor Kristianstadsprofil.

Vem vet inte vem Kalle Bill är i staden? Han finns på sportevenemang. Hans tillhör publiken på konserter. Han syns…han är………överallt.

Vilka damer har inte dansat med Kalle? Inte så många Kristianstadstöser i mogen ålder har undgått det nöjet. Kalle var den flitigaste dansören på Sommarlust. Kanske den bästa också? Det vet inte jag men säkert många sköna damer.

Han bor nu på Sommaro, men är lika aktiv som i yngre dagar. Ser nästan ut som yngre dagar också.

Ingvar och Berith Andersson.untitled

Har lärt flera generationer sällskapsdansens tekniker. Endast en elev genom tiderna har dom ansett obildbar. Nej, det var inte jag, men väl en vän till mig. Ingvar, (över 80) den gamle brottaren, är fortfarande stark som en björn. Hur kan jag veta det? Jo, han bor tvärs över gatan, och jag ser honom med förundran och imponation, då han jobbar i sin trädgård, med bar överkropp. Båda makarna har dessutom fått stadens kulturpris.

Olle Jönsson.untitled

Som jag skrev i inledningen.

Man kan sätta avtryck av olika anledningar. Och Olle Jönsson är nog stadens största ”kändis” på riksplanet.

Gert-Åke Walldén.

” Jasså du är från Kristianstad och är musiker. Då känner du väl Gert-Åke Walldén ”?

Vet inte hur många gånger jag fått den frågan i alla de städer jag besökt. De äldre som får något drömskt i blicken och med leende läppar berättar om danskvällar på Sommarlust.

Gert-Åke är en musiklegendar i Kristianstad. Kapellmästare för flera orkestrar. Som sitt eget storband och Kristianstads Storband. Militär och regionmusiker. Ledare för Kommunala musikskolan. Grundare och ledare av Ungdomsmusikkåren. Även han kulturpristagare. Nästa alla i mogen ålder vet vem ”Walle” är.

 

 

 


Lämna en kommentar

Bloggubbens funderingar. (Kvinnor som protesterar med blottad överkropp)

Det händer ganska ofta att kvinnor som vill förändra saker i tillvaron tar till en metod som förmodligen många anser är något märklig. Protesterna kan vara sådana jag sympatiserar med , eller något jag vänder mig mot. Men det för mig märkliga är att inlägget i ”debatten” skall ske med behagen synliga. VARFÖR?femen992

Det jag i värmen liggande i hammocken kom att fundera över är:

Varför är samtliga (av mig  hittills synliga) unga eller relativt unga? Kroppar som ännu inte blivit märkta av tidens tand. Här finns inga tecken på att spänsten i behagen sett bättre dagar.

Är jag då cynisk om jag misstänker?

Kan det vara så att det exhibitionistiska behovet är större än indignationen över oförätter i samhället? Alternativt: Är ambitionen att få personlig uppmärksamhet den största protestdrivkraften? I mognare ålder kommer tröjan på eller så avtar samhällsengagemanget; kanske?  Eller: Har jag inte fattat ärligheten i budskapet?untitleduntitled

En het eftermiddag i månaden juli simmar tankarna ut på minerat vatten. Nu kanske någon aktivist av det slaget jag nämnde kommer till min trädgård och protesterar mot mitt inlägg.

Jag är hemma. Adressen finns på Eniro. imagesCGW8D5LU