JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …

Bloggubbens funderingar( Kammarmusikensembler-Fotbollslag)

6 kommentarer

Primarien i dem legendariska Amadeuskvartetten fick en gång frågan. Hur hade det varit om ni bytte ut en musiker”? Svaret: Då hade det inte längre varit Amadeuskvartetten”. untitled

Jag anser han hade rätt. Det är inte helt säkert att en blåsarkvintett som ersatt sin sen länge inspelade klarinettist mot Martin Fröst, därmed hade tagit steget upp till en högre division. Eller en brassensemble som ”bytte upp sig” till Håkan Hardenberger som första trumpetare. En etablerad stråkkvartett med Ithzak Perlman som primarie istället för den ordinarie.untitled

Det är inte säkert, inte ens troligt, att stora solister automatiskt smälter in i det samspel som något individuellt svagare musikanter byggt upp under flera års övning tillsammans. Komponenter som gemensam musikalisk och klanglig uppfattning, och inte minst personkemin, är oerhört viktig när det gäller kammarmusikensembler.

Min ”drömblåsarkvintett” bestående av mina favoritsolister på instrumenten (Gällande under deras bästa tid) är.

Flöjt: James Galway. Oboe: Heinz Holliger. Klarinett: Gervase de Peyer. Fagott: Klaus Thuneman. Valthorn: Herman Bauman.imagesuntitled

Samtliga kan/kunde spela allt som någonsin är skrivet för ensembleformen. Men! Passar deras spelstil ihop? Kan fem ”ledare” underordna sig varandra? Jag tvivlar och tror att en väl etablerad kvintett, där  likasinnade musiker som lärt känna varandra under lång tid, skulle låta bättre.

Vad har då detta med fotboll att göra? Undrar någon med all rätt.

Jo, I dagens fotbollsvärld gäller omedelbar framgång. Spelare kommer och går. Undrar ibland om de hinner packa upp innan det är dags att fara vidare. Mot nya klubbar. Mot större pengar.

I de ledande klubbarna  i världen ligger tränarens/ledarnas problem att få stjärnorna att samsas. (Alltså, som det jag kan befara om en kammarmusikgrupp sätts ihop endast genom att välja det skickligaste musikerna)imagesP6DOPKDZ

Håller vi oss till en svenska fotbollsvärlden är tendensen klar. Den egna plantskolan får stå tillbaka för att utländska stjärnspelarna (stjärnor med svenska mått mätt), köps eller lånas för den kortsiktiga framgången.

Ett lag får aldrig chansen att spela ihop sig. Den tid det tar att bygga upp en gemensam fungerande taktik är obefintlig.

Kanske hade det varit klokare att ta något mellanår. Spela in ett lag bestående av egna skolade talanger. Ge dessa ultimatumet att inte fara vidare så länge kontraktet gäller. Bygga ett lag med lång gemensam  speltid tillsammans. Skapa en lagkänsla. Ja, kanske till och med det som hette, det nu nästan utdöda verbet: klubbkänsla. Till alla agenters fasa.

Hade en gång en klarinettkvartett med namnet ”Clarinokvartetten” Den bestod av två upplagor under olika perioder. Den första av något individuellt svagare musiker än den andra. Men lät bättre än upplaga nummer två.

Vilket väl någotsånär bekräftar mina ”Bloggubbefunderingar”.

 

Ps. Detta var mitt blogginlägg nummer 300. Nu börja idéerna  att sina.

 

 

 

6 tankar om “Bloggubbens funderingar( Kammarmusikensembler-Fotbollslag)

  1. En tänkvärd jämförelse. Stabilitet och kontinuitet tror jag är viktigt överallt. Jag jobbade nästan 40 år på Volvo i Olofström. Åtminstone då var ett av företagets styrkor låg personalomsättning. Inte minst inom IT världen där jag jobbade. Sen behövs självklart nya impulser.Situationen i MFF ,och i elitfotbollen totalt,gör ju att man nästan tappar intresset. Vilken klubb kommer att föregå med gott exempel och leda utvecklingen i annan riktning?

  2. Precis. Stabilitet kryddat med de förnyelser som är tänkt att verka på lång sikt.
    Tror inte att någon klubb vågar frångå jakten på kortsiktig framgång.
    Ligger i vår tidsanda,

  3. En omöjlig drömvärld, kan vi beklagande inse. Åshöjdenromantisk. Vilken klubb kan vägra spelare att tjäna storkovan, eller att sälja spelare för stora pengar? Utan pengaflöde kan ingen klubb fungera. Ens på lägre nivå.
    Inga klubbnamn nämnda, men citerar mig själv – en kommentar till den insiktsfulle ‘gulingen’ Peter K-son i min lördagsblogg: ‘Kaos är granne till Gult’.

  4. Undrar om inte Kaos har flyttat in till den gula paviljongen.

  5. Visst är ekonomin viktig,en förutsättning,och vi lever dessbättre i ett fritt samhälle.För ett par år sen såg jag en match i Bromölla, då botten i div 3.En bedrövlig tillställning vilket jag påpekade för en”veteran” vid staketet.Han höll med. Och sa han,ursäkta språket,”det jävliga är att dom har ta mig fan inte en egen spelare i laget”.Om detta var helt korrekt vet jag inte.Man behöver inte vara Åshöjdenromantiker för att tycka att detta är märkligt.För fotbollens utveckling och för fotbollsintresset är det här en olycklig utveckling.Tycker åtminstone en gammal gubbe.

  6. Och nu läste jag i Håkan Malmströms blogg att i matchen mot ÅFF i lördags ställde MFF upp med endast en spelare som spelat i klubbens ungdomslag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s