JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


Lämna en kommentar

Bloggubbens funderingar (Detta evinnerliga High-Five-ande)

Visst kan det vara praktiskt ibland när det skall gå fort. Visst passar det i vissa sammanhang. Men nu användes det i tid och otid. High-Five. Ännu en import från USA.images70DEA2K4

Nu gives en High-Five så fort någon svarat rätt på en trivial fråga i någon tävling i Televisionen. Handflator krockar  ideligen i det mest märkliga sammanhang. Folk förflyttar sig gladeligt för att klatscha sin förhoppningsvis svettbefriade handflata med den i sammanhanget värdiga mottagaren.

Hur ser framtiden ut? Riksdagsmän som ”High-Fivar” efter slutförd debatt? Ambassadörer från främmande makter som ”High-Fivar” monarken när de kommer till audiens? Politiska avtal som efter underskrift avslutas med en High-Five? Vänner som träffas efter långa tider hälsar på varandra med en hjärtlig High-Five. En High-Five under fanfarerna när Nobelpriset delas ut?

Personligen har jag bara blivit ”High-Fivad” en gång i livet. En ung flicka som sålde Kvällsposten hade varit på solsemester. Påpekade i all artighet att hon var klädsamt solbränd. Hon tackade mig något förvånande med en High -Five.

Har Sverige blivit en ”High-Five-nation?

High-Five på er alla läsare. Men annars så duger det bra med ett rejält handslag. Eller kanske till och med en kram.imagesFEO3T05Y


1 kommentar

Musik jag spelat (Del 6. Brahms violinkonsert. Cellokonsert Dvorak. Rhapsody in blue Gershwin.

Kristianstads orkesterförening (Numera Christianstad symfoniker) imagesbildades den 24 mars 1928 av musikdirektören vid I 6 Ille Aleaxander Stanislaus Gustavsson. Orkestern har genomgått många olika ”eror”. Har presenterat de flesta stora kompositörerna och haft många gästsolister av hög klass.

Själv gjorde jag min debut som första klarinettist i mitten på sextiotalet. Minns att det var Bojarernas intåg som låg på notstället. Sen har det blivit många år i orkestern. Flera dirigenter såväl ordinarie som gästdirigenter har ”dresserat” mig. Många är de musikaliska verk i vilka jag varit en viktig kugge. Presenterar några av de som satt sig nära hjärtat.

Violinkonsert. Johannes Brahms.

De stora violinkonserterna anser jag tillhöra den mest genialiska musik som skrivits. En av dessa är Brahms mästerverk.

Som solist då gästades vi av dåvarande konsertmästaren i Stockholms Filharmoniker: Leo Berlin. berlinleoBerlin som spelade på en Stradivarius vilken tillhörde hans orkester. Berlin var (nu får jag vara lite skrytsam) imponerad av att Kristianstadsorkestern löste det intrikata orkesterackompanjemanget lika snabbt som de helprofessionella orkestrar han spelat med. Det undersköna oboesolot i andra satsens spelades underskönt av Anders Nilsson, och dirigerade gjorde musikdirektör Helle Tyko Konstantin Rosén.

Cellokonsert .Antonin Dvorak.

Han tillhörde Malmö symfoniorkester där han var solocellist. Han var under flera år nästan alltid kallad till våra konserter som ledande cellist. Och som han spelade. Wolfgang Laufer. En fullblodsmusiker.untitled

Det var därför naturligt att Laufer skulle bli solist när cellokonserten av Dvorak stod på menyn.

Laufers framförande av dessa ljuva toner tillhör en av de största musikaliska upplevelser jag varit med om. Helle Rosén fick dirigera sin favoritmusiker.  Lägg till detta att klarinettstämman är solistiskt fokuserad och en dröm att få spela för alla klarinettister.

Och nu blir jag skrytsam igen. Efter konserten på festen tackade Laufer särskilt flöjtist och klarinettist. Samt meddelade att han samma dag blivit erbjuden solocellistjobbet i New York Philarmonic !

 

Rhapsody in blue. Georg Gershwin

Kanske är detta det mest berömda klarinettsolot av alla? Det lär ha gått till såhär under repetitionerna inför uruppförandet med Gershwin själv vid flygeln och Paul Whiteman som orkesterledare. Gershwins inledande klarinettsolo var skrivet som en skala innehållande sjutton toner. Efter många omtagningar tröttnade soloklarinettisten Ross Gorman och på skämt utförde det där nu så berömda glissandot. JA! sa Gershwin: så skall det vara. Och så blev det och är ett ständigt övningsobjekt för världens klarinettister.untitleduntitled

I Kristianstad var Jan ”Tollarparen” Ericsson solist. Musik som passade för Jannes såväl jazziga som klassiska musikalitet. untitledDirigerade gjorde oboisten Anders Nilsson. Och ”glissade” gjorde jag. Konserten gavs vid två tillfällen.

Detta var bara tre minnesrika konserter sittande i Kristianstads Orkesterförening.

 


3 kommentarer

Yrken. Del 15 (Regissör. Dirigent. Fotbollstränare.)

En regissör som sätter upp Hamlet för vilken gång i historien?imagesGTJ3POV2 En dirigent som framför en Beethoven-symfoni för vilken gång historien.untitled En fotbollstränare som tar över ännu en spelartrupp i Manchester Uniteds imagesLXD3L5D6långa historia. Kan dessa ha något gemensamt? Ja, det anser i alla fall jag.

Samtliga är ansvariga för att publiken får det de önskar eller till och med kräver. Samtliga har att göra med artister med starka personliga egon. Vågar även anföra att hela trojkan är kulturarbetare.

Visst finns skillnaderna också. När en regissör sätter sig för att se ridån gå upp eller filmen ha premiär, är det gjort. Han/hon kan inget mer göra. Så här blev det. Nu får jag lita på mina skådespelare. En fotbollstränare som under månader lärt spelarna taktik, lämplig fysisk träning och teknikövningar, kan under matchens gång göra byten som förändrar matchbilden, samt små justeringar av taktiken. Gestikulerandet från bänken tror jag inte har så stor effekt. Är nog mest för galleriet. En dirigent däremot, är i högsta grad medverkande under konserttillfället. Ett ”felslag” i komplicerad musik som ”Våroffer” och annat, kan välta en hel hundramanna-orkester. Hon/han kan även inspirera med kroppsspråk och minspel. Måste kunna ge tydliga insatser till solistiska partier.

Vilka kan då göra störst förändringar, sätta mest personlig prägel på det som skall presenteras för publiken?

En fotbollstränare kan vara ett taktiskt snille. (ingen annan än Bob Houghton hade kunna ta MFF till en EC-final) Blir dock ”avslöjad” med tiden. Måste trots all ”listighet” hålla sig till sportens regelverk.

En dirigent för en symfoniorkester har snäva ramar. Kan inte göra för mycket ”våld” på tonsättaren. Får inte sätta sig över kompositören. De föreskrivna tonerna i partituret måste spelas. Kan sätta sin prägel med tempoval, fraseringsförslag, artikuleringar, justera intonation och klangbalans, samt nyanseringar. Den klassiska musiken är konservativ.

En regissör däremot, kan helt förändra ett drama som spelats i oändliga tider. Ja, skapa något som knappt går att hänföra till originalet. Här finns ibland liten respekt författaren. Här krävs fingerspitzgefühl om det skall anses antingen som ett genidrag, eller en våldtäkt.

Presenterar en av mina favoriter inom de tre gebiterna.

Regissör. Bernardo Bertolucciuntitled

Dirigent. Leonard Bernstein.untitled

Tränare. Pep Guardiola. (förlåt Zlatan)imagesUTEO6GS5

De mest kända svenskarna.

Regissör. Ingmar Bergman.untitled

Dirigent. Sixten Ehrling.imagesI5LOR09D

Tränare . Sven Göran ”Svennis” Ericsson.imagesDQOQH5GM

Och i den trion är det endast Sixten Ehrling som inte är känd av den stora allmänheten.

 

Blev det lite gubbigt?

Försäkrar att det finns otaliga kvinnor i den världen som jag också beundrar.

 

 


9 kommentarer

Bloggubbens funderingar (Hur kan det engagera? )

Först vill jag med emfas understryka.

DET ÄR INGET FEL PÅ SPORTEN.images7WQ6799K

Egentligen har den det mesta. Fart. Mål. Teknik. Skönspel. Hårdhet. Dessutom lättbegriplig om det inte ställs krav på expertkunskaper. Enklare uttryckt: den vänder sig till de flesta. Är ganska obegripligt att inte fler länder satsar . Nu när de flesta nationerna inte är beroende av kyla och naturisar. Nu borde länder som Italien, Spanien, Frankrike med flera bygga ishallar och på sikt utmana inaveln. Att fattiga afrikanska länders familjer inte har råd att skaffa den utrustning som behövs för sporten till sina barn är en annan verklighet.

Men hur kan det engagera att år efter år? Turnering efter turnering. Ständigt återkommande. Hur kan man känna någon som helst spänning i att dessa fyra länder alltid möts? Hur kan de svenska sportmedierna ge oss sidor i mängder och upphetsade radioreportage?

Nyligen var det  ”Karjala Cup” som det heter. Snart kommer fler och fler och fler. untitled

Sverige. Finland. Ryssland. Tjeckien. Jag tar det igen. Sverige . Finland. Ryssland. Tjeckien. Och igen. Sverige. Finland. Ryssland. Tjeckien. Och igen……….Nej nu orkar jag inte mer.

Men det gör tydligen en stor del av svenska folket och våra sportmedier.

Hur kan detta vara möjligt. Dessa cuper har gett ordet ”inavel” sitt riktiga namn. Ingen annan sport hade kunnat engagera med dessa ständiga repriser. Tre Kronor är en sakrosankt ko.

Är det så vi vill ha det? Som en homogen familj.  Någon sorts trygghetskänsla som säger. Vi vet vad vi har. Släpp inte in något främmande? Kanske är det svensk kultur? Mona S?)

Återigen för att inte bli ovän med hockeyvänner.

DET ÄR INGET FEL PÅ SPORTEN.      ……..Men…….imagesJFCZWYJN

Sverige. Finland. Ryssland. Tjeckien…….Sverige.  Finl………Rys…Tje…………Sv……F….


4 kommentarer

50000 besök.

I gårdagens mörka eftermiddag gästades bloggen av den femtiotusende besökaren.

Det tycker jag är en bra siffra för en blogg som inte drivs av någon offentlig person.

Ja, det är så att jag kan se hur många som tittat in. Också på vad dessa alltid välkomna besökare har läst. Men inte vem. Det hade varit trevligt att veta.

Då siktar jag väl mot hundratusen gäster. Om inspiration och hälsa så tillåter.

Välkomna!untitled


4 kommentarer

Dagboken 7/11 (Konsert med Hemvärnets Musikkår i Nosaby kyrka.)

Det finns en kyrka till vilken jag tar mig på min svarta pedaldrivna  ”springare” på tre minuter i förlig vind. Skall i ärlighetens namn tillstå att det blir inte så ofta. Ja, egentligen endast när det skall spelas eller lyssnas på musik.untitled

Idag bjuder ”min” kyrka på konsert med Hemvärnets Musikkår i Kristianstad. Hemvärnsmusikkårerna, har sedan den militära avrustningen inte bara gällt stridande personal, utan även militärmusikkårerna, tagit över en del av den verksamhet som militärkårerna stod för. De svarar för ceremonimusik som högvakter och annat. Och som denna dag, konserter för allmänheten.10155473_10202940643030308_5955848616290347717_n

Klockan är 15.30 .

Möts i kyrkans ingång av en söt flicka iklädd uniform med ägiljett. (i min ålder nu så är nästan alla av kvinnligt kön FLICKOR) Det är något bekant med henne. Har vi  träffats förr? Undrar jag i mitt inre. ” Jag har spelat för dig” säger hon. Och dimmorna skingras, nästan som i Carl Nielsens ”Dimman lättar”. Caroline, som hon heter, hade ofta med sig vapen på lektionerna. Kanske inte för att försvara sig mot en aggressiv  (Inte närgången, väl att märka) klarinettlärare, utan för att hon var/är framgångsrik fäktare. Nu är hon klarinettist i kåren och även Hemvärnstrumslagare . Och, om jag nu minns karaktären rätt. Säkert en stavförare som inger erforderlig respekt.

Inne i kyrkan återseende med flera andra musikanter. Många väl kända. Andra  vi vet vem vi är, vi har setts förr- kända.

Klockan 16.00

Konserten presenterar ett ambitiöst utmanande program. Transkriberingar, som alltid i en blåsorkesterkonsert. Men även originalmusik som ” First suite for military band” av ”Han med Planeterna”. Gustav Holst.  (bilden)Ett kraftprov som orkestern löser utmärkt.12208531_1062533623786993_1583747009393434331_nuntitled

Innan Holst har dock dirigenten Robin Wahl och bandet, tagit oss med till sultanen Abdul Medjids orientaliska rike med musik av Gaetano Donizetti , samt ett finstämt stycke med titeln ”Edenstrand” av Jerker Johansson.

Willhelm Peterson- Berger. Den så kontroversielle. Ofta benämnd, Peterson-Arger. Ofta, nästan mobbad av samtida tonsättare för att han skrev för vackert. Vilka dock inte hans recensioner kan beskyllas för att vara. Själv har jag alltid tyckt om hans musik. Kan inte förstå de som än idag menar att den inte har någon plats i vår musikhistoria.

Orkestern presenterar här en solist på tvärflöjt i den välkända ”Vid Frösö kyrka”. Margareta Rylander spelar med tät ton och fin frasering. Sitter på den hårda kyrkbänken och undrar: Vad hade PB skrivit i Kristianstadsbladet? Det får vi aldrig veta.

Birger Sjöberg. Också han kritiserad. Också han beskylld för att inte vara i tiden. Unken småstadsromantik. Men till och med salig Sten Broman erkände att hans musik och texter var i symbios och därför stor konst. Jag, tillhör de stora vännerna av idyllens tolkare. Nu spelar musikkåren ett potpurri på de av hans penna så många älskade melodierna.

Två av de största elefanterna i den Nordiska musikhistorien avslutar konserten. Ja tre, eftersom extranumret är musik av Franz Berwald. Men innan Berwald har kyrkan i Nosaby ljudit av ljuva toner av Edward Grieg och Carl Nielsen.

Jag sitter med allt mer ömmande (för mager)  bak och känner mig lite stolt. Ja, på gränsen till skånskt mallig. I klarinettsektionen är hälften mina elever. Bland dessa den fint klingande soloklarinettisten Johanna Siversson.11826074_10153720983785116_616853448997888917_n(Bilden) Sitter också och imponeras av orkesterns förmåga. Kyrkoakustiken, är för en stor blåsorkester, både en hjälp och en utmaning. Tonbildning underlättas , men samspelet ställer stora krav. Klangbalansen därtill. Krav, som dirigenten Robin Wahl chosefritt håller ihop med tydlig slagteknik och givande tecken till de olika sektionernas insatser. Lägg till detta att han är en informativ presentatör.

Sätter mig upprymd, i den nu mörka novembereftermiddagen, på min troget väntande velociped och tar mig hemåt med tanken att: Den stadigt allt bättre Hemvärnsmusikkåren i Kristianstad för de fina blåsartraditionerna i min stad vidare med den äran.untitled

På kvällen spelar Martin Fröst i min TV.

Han är också bra. Så visst blev denna novemberdag i mitt liv minnesvärd.

 


Lämna en kommentar

Krogar. (Brösarps Gästis)

”Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv och sett människor komma och gå”.

Ja, så sjöng Edvard Persson. Och så skulle Brösarps Gästis kunna sjunga, om nu en byggnad kan sjunga.untitled

För intill landsvägen ligger Brösarps Gästis, och har så gjort sen 1684. Och människor av alla de slag har kommit och gått och gör så ännu. images5X0N7VBJ

I hjärtat av Österlen hittar ni denna krog. Härifrån har ni inte långt till havet. Avstånden till städer som Ystad och Kristianstad är identiska. I gamla tider stannade hästekipagen här med trötta hungriga, törstiga bönder och resenärer. Nu uppsöks detta så genuint skånska gästgiveri av folk från när och fjärran. Ryktet har spritt sig långt över de härader som Bombi Bitt genom ”Piraten” lärde oss att känna.

Inredningen är rustik på gränsen till plottrig. Värmen möter oss redan i entrén oavsett hur vinande kall snöstormen piskar fram under vinterns inte alltid så idylliska Österlen.untitled

Under ”gåsatiden” känns dofter från nystekt gås ut mot den slingrande landsvägen. En doft så förförisk att ingen kan suddera frestelsen.

På menyn hittas alltid klassiker som.

”Blå tallrik från Österlen. Ål, lax, sill , grovt bröd och lagrad ost.

Honungsglacerade revben med rödkål och äppelmos.

Skånsk äggakaka med rårörda lingon.imagesNNGXK10Y

Den som söker äkta skånsk mattradition bör någon gång ta sig till Brösarps Gästis. Kanske sitter Jacques Werup, Jan Öjvin  Svahn, Percy Nilsson, eller någon annan känd person vid bordet intill. Ja, möjligen till och med jag om ni har tur eller otur. Välj själv.untitled


Lämna en kommentar

Allsvenskan 2015. (Slutspelad)

Det gör ont. Det känns fel. Är förmodligen inte heller korrekt, och kanske orättvist mot MFF:s lagkapten. Att mena: Det var nog lagets CL-hjälte och stjärnspelare som förstörde en fjärdeplacering för MFF. Men, att gå in så hänsynslöst i en ofarlig situation i ett tidigt skede i matchen är, nu skall jag vara respektfull och inte välja invektiv, utan nöja mig med att konstatera. Det var orutinerat av en synnerligen rutinerad spelare. Vill dock inte, som jag skrev i frustration efter matchen i lördags, utnämna ”Årets skåning” till ”Årets östgöte”. För visst förtjänar Rosenberg att vara årets skåning: ändå.645@70

Årets allsvenska bjöd på publikfester. (Grattis Hammarbyuntitled till alla tiders publikrekord) På spänning in i det sista. Men tyvärr även de snart obligatoriska bengalbränningarna i de matcher där storstadslagen uppträdde. Är det då så att dessa klubbar har de mest engagerade supportrarna? Svaret är NEJ! Väljer ett annat ord. Flest, av naturliga skäl, och i flera fall bäst, men också, tyvärr i allt för många fall, sämst.untitled (Bilden. Några få som det brukar heta? hmm)

Ett stort och ärligt grattis till IFK Norrköping. En klubb som tack vare genuin fotbollskultur återvände till ljuset från skuggor i Superettan och Allsvenskans mittenrike. Lägger till en gratulation till vinnaren av skytteligan: Kujovic.

IFK Göteborg hade segervittring in i det sista men den annars så säkra stabiliteten darrade när den som bäst behövdes.

Tack och på återseende till Halmstads BK och Åtvidabergs FF. Falkenbergs FF står inför kval mot IK Sirius. Svårtippat.

Och välkomna Jönköpings Södra IF igen, samt Östersunds FK för första gången. (Årets båda nykomlingar klarade sig kvar. Hur går det för er?)untitled

Malmö FF. Skulle jogga hem guldet. Alltför många oengagerade insatser mot bottenlag gjorde att det istället blev en femteplats. Nu MÅSTE Svenska Cupen vinnas.

Så till torra fakta. Sluttabellen. Så, som den kommer att läsas i alla tider. Så, som den nu lägger sig i fotbollshistoriens allt dammigare arkiv.

1.    IFK Norrköping                                                                 66 p

2. IFK Göteborg                                                                                 63 p

3. AIK                                                                                                   61 p

4  IF Elfsborg                                                                                      55 p

5. Malmö FF                                                                                54 p

6. Djurgårdens IF                                                                              51 p

7. BK Häcken                                                                                      45 p

8. Helsingborgs IF                                                                             37 p

9. Örebro SK                                                                                        37 p

10. Gefle IF                                                                                           36 p

11. Hammarby IF                                                                                 33 p

12. GIF Sundsvall                                                                                32 p

13. Kalmar FF                                                                                       31 p

——————————————————————————————–

14. Falkenbergs FF                                                                              25 p

———————————————————————————

15, Halmstads BK                                                                                 21 p

16. Åtvidabergs FF                                                                               15 p

untitled

 

Tack för i år. Nu längtar vi till våren.