JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Fotbollsböcker som gjort intryck på mig

Böcker, behandlande favoritsporten fotboll, har jag läst sen den dag jag blev läskunnig. Från barndomen minns jag särskilt två. Kalle Svenssons ”Greppet direkt”, och Gunnar Grens ”Med Gre-No-Li i Italien. Svensson tog mig med på exotiska resor med sitt HIF till Fjärran Östern. Gren till den stora fotbollsvärlden i Italien. Båda böckerna lästes med uppspärrade ögon, och gapande mun.  Båda finns fortfarande i mitt hem. Sönderlästa och knappt ihophängande. Står där i bokhyllan som två kära barndomsminnen.untitled

Åren gick. Fler fotbollsböcker föddes och lästes. En av Olle Svenning: ” Borta bra. Himma bäst”. untitledDen titeln gällde naturligtvis Malmö FF:s framfart i den svenska fotbollsvärlden. (En bok jag haft stor nytta av för information till egna artiklar.) Precis som boken med alla fina bilder, skapad av Rikard Lehman och Pierre Mens. ”Bilder av ett fotbollslag”.

Att just MFF-böcker blev de mest läste faller sig naturligt. Mats Wemans båda  ” Blått ett lag” och ”När Malmö FF var näst bäst i Europa”, har lästs mer en än gång med välbehag. untitledLiksom en ”bibel” för alla MFF:are, Håkan Malmströms ” 100-MFFare”.images28KQV6VJ

På senare år har jag drabbats av tre mästerverk.

”Spela fotboll bondjävlar” av Torbjörn Andersson. untitled

En tjock bok som tränger djupt in i den svenska fotbollskulturen. I den kan det bland mycket annat läsas en hejaramsa från en svunnen tid någonstans i Sverige som lyder. ”Heja di våra, inte di dära. Trampa di främmande pöjka på tära”. En värld långt ifrån bengaler och hatramsor.

”Utväg fotboll” av Erik Niva.untitled

Hej fotbollsnördar! Har ni den inte? Köp den genast. Den vänder sig bara till dem som söker fotbollskultur långt ifrån de imposanta arenorna med de glamorösaste lagen. Visst finns dessa också med i denna välskrivna tegelsten. Men mest intressanta är kapitlen där Niva drar bort draperiet till det annars så ofta fördolda. Än är jag inte för gammal för att förvånas och fascineras. Än är jag inte tillräckligt ung för att veta allt. Som det ironiska uttrycket säger.

”Are you here for the game ?” Fotboll i Londons utkanter av Johan Åberg. Erik Westin. Peter Johansson.untitled

Så kom tomten till mig även detta år. I sin säck hade han en bok som var skriven med mig och många andra ”London-fotbolls-älskare” i tankarna.

London. Fotbollens huvudstad. En stad där det spelats fotboll sen den moderna fotbollens begynnelse. En stad där det spelas fotboll på alla nivåer. En stad där bollen rullar mer än någon annanstans.

Författarna bjuder läsarna till de klubbar som inte heter Arsenal, Chelsea, Tottenham och andra PL-lag. Och inte bara en kort visit hos Leyton Orient och de övriga besökta klubbarna. Utan en ingående bekantskap. Så mycket ny kunskap jag fått förmedlad. Så mycket kärlek till klubbar som de flesta aldrig hört talas om. Klubbar som ser sina supportrar som fans och inte som kunder likt de framgångsrikaste lagen.

Boken är också en fest för alla som älskar London. Bilder som doftar London. Det rycker i London-tarmen. Det drar i London-hjärnan. Jag vill dit igen. Jag vill besöka samtliga arenor som skildras i boken. Sätta mig på tunnelbanetågen och färdas långt bort från Piccadilly. Dricka några pint med genuina fans. Kan bara tacka den skrivande trojkan. Och läsa den om och om igen i väntan på att förhoppningsvis än en gång landa på Heathrow. För att sen……..

 

Så vill jag i all anspråkslöshet tillägga att även jag har bidragit till fotbollslitteraturen. ”…och vi var med”. Tillsammans med Sven Liljegren och fotografen Claes Hall. Samt ” Tjugofjärde februari” En bok utgiven i begränsad upplaga av ”MT 96” , till MFF:s hundraårsjubileum. Med mina texter och illustrationer av Fredrik Magnusson.imagesB72GWW59

Vem dessa har gjort intryck på. Ja, det vet jag inte……….mer än några.


4 kommentarer

Bloggubbens funderingar ( Leker dagens barn några av min barndoms lekar?)

Har den tekniska världen helt kopplat greppen om de ungas lekar och fritid? Sitter alla barn i vår tid och stirrar ner på en liten skärm med dansande tummar? I så fall kommer framtidens vuxna att begåvas med slappa kroppar, men med  atletiska tummar. Eller finns någon av min barndoms lekar kvar på repertoaren? Det är min fundering så här i tider när alla barn skall vara snälla. För presenter är fortfarande något som kommer att locka barn i alla tider.imagesQYPNQC17

Här kommer några av mina käraste lekar. De flesta utförda på en bakgård i Malmö.

Leka gömme.

Någon räknade till hundra (mer eller mindre snabbt) med händerna för ögonen. Denne skulle sen försöka hitta de gömda. Vår gårdsregel var att: Den som gömde sig på en viss plats i källaren var mottaglig för den trevande ungdomens erotiska inviter. Där gömde jag mig ofta och det var den första plats jag letade på. Ibland hände det. Hon gömde sig där.

Pjätt. Sa vi i Malmö.

Här ställdes krav på snabbhet för att inte bli ”pjättad” (fastagen) I denna rörliga lek var jag en stjärna, omöjlig att fånga.

Hoppa hage.untitled

Egentligen en ”tjejlek”. Men någon gång förnedrade vi pågar oss och visade hur det skulle gå till. Min spänst gjorde att jag lätt hoppade över ockuperade rutor. Högst upp var det ritat på en ruta:  Måne. En olycklig flicka skrev en gång Månne. Och så fick hon sen heta i långa tider. Jag skäms ibland fortfarande för detta.

Bolla mot väggen.untitled

Ännu en tösalek. Och här gav jag upp. Lärde mig aldrig att bolla med mer än en stackars boll. Några flickor var virtuoser på gränsen till artister med många bollar i luften.

Hoppa rep.imagesGT8UW92J

Även i denna aktivitet var jag totalt hopplös. Hoppade en meter upp i luften och landade på repet. Blev därför ingen boxare: Kanske.

Springa runt kvarteret.

Min överlägsenhet på vår gård var monumental. Det ropades på ”löpare” från nästan hela området för att slå mig. Men….

Spela kula.

Vi spelade kula en dag en liten folkskolegrabb och jag (Sten Insulander) Kulpåsarna i olika färger var välfyllda på skolorna. Det sattes upp svårträffade ensamkulor. Och så kallade ”fyrapyrisar”.imagesYQ9NQ4V9

Spela jojo. images

Att få den att spinna gick väl någorlunda. Men göra ”Jorden runt” Det lärde jag mig aldrig. Men nu har jag jojo-kort. Allt för färder med Skånetrafiken.

Byta Alfabilder eller bilder på filmstjärnor.imagesCMW60U76

En klart könssegregerad verksamhet.  Filmstjärnor, sånt ”tösatrams”. Jag blev skolans ”Alfakung” Allt tack vare moderns affär där askarna kom in och blev undersökta av mig. Ingen mer än jag i min klass hade ett komplett MFF-lag. Nu skäms jag igen. För det var fusk.

Några ”buslekar”.

Att spela hartsfiol. Skjuta med slangbåge eller ärtrör. Ringa på dörrar och springa. Lufta flickornas cyklar. Mula deras söta ansikte med snö. Och göra det där på de ljuva skräckförtjust-fnittrande varelserna som kallades för att musa. Nu skäms jag åter igen. Men bara lite.untitled

Byta namn i mörke. Sanning eller konsekvens. Ryska posten.

En trio som förebådade pubertetens inträde.

Spontanfotboll

Den mest förekommande leken. Det behövdes hela gårdens utrymme för att vi pågar skulle kunna utföra våra löpningar, och flickorna förvisades till de områden där cyklar och soptunnor levde sina liv. Nu skäms jag lite mer.

Klättra och slå volter på ”Mattebommen”

Här var jag lite för feg för att slå volter. Bäst var ”mattebomsaktiviteten” när töserna djärvt hängde i knävecken så att……

Inomhuslekar.

När vädret var ogynnsamt kunde några sällskapspel duga. Monopol. Tjuv och polis, eller några nu glömda. Gömma ringen. Läsa Rekordmagasinet och serietidningar. Utbyta klokheter byggda på livets erfarenhet.imagesYI4GQF5F

Vi behövde ingen fritidsgård. Hela fritiden var ändå en enda härlig fest. Fantasin satte inga gränser. Vi hade ALDRIG tråkigt och fick bra motion. (Har jag glömt någon av min generations lekar? (Fyll gärna på)

Så var det där med att ”spå varandra”: Det kritades på marken ett antal rutor. I dessa skulle det ifyllas första bokstaven på vilka man var ” väck i ” som det hette på malmöitiska. Alltså, vem som hjärtat klappade mest för. I ruta ett, skulle den mest åtråvärdas begynnelsebokstav stå. Och på vår gård. Stod i flickorna spåruta nästan alltid ett ”C”. Kom detta ”C” bara på andra plats blev jag svartsjuk. I min spåruta kunde det läsas ett ”K”. Hej Kerstin! Tänker du på mig ibland? Har du det bra? Var du nu är.

Var blev du av ljuva barndom? Men minnena bleknar aldrig.

God Jul . Alla mina lekkamrater och läsare.

 

 


Lämna en kommentar

Musik jag spelat (Del 8 Requiem W A Mozart.)

Leonard Bernstein fick frågan inför en nyinspelning av hans ”West Side Story” om hur hans förhållande till musiken var så långt efter det han fullbordat denna den bästa av alla musikaler.imagesF7A1BMLTuntitled

” I am proud. It still stays very fresh . Not as fresh as Mozart stays time after time. But who is in his class ? None of us”.

Och jag instämmer. Mozart är nog det största musikgeni som vår planet har skådat. Och att få spela hans sista storverk Requiem är en högtidsstund i livet.images1JN9XXIC

Året var 1791 . Mozart komponerade 2 tredjedelar innan hans genipenna inte orkade mer. Verket har sedan fullföljts av flera kompositörer, men det som nästan alltid framförs kommer från Franz Xaver Süssmayruntitled. ( Bilden) Inte som i filmen ”Amadeus”  där Salieri tillskrivs fullbordandet i en romantiserad men fin tolkning.

Dödsmässan innehåller 14 satser. Alla så nära änglarna det går att komma. Min favorit är Tuba Mirum. Trombonsolot där måste vara de flesta klassiska trombonisters dröm att få spela. Gärna då också i en kyrkoakustik.mirum

Egentligen borde jag inte fått vara med och spela himmelsmusiken. Varför då? Jag äger inget basetthorn. Och basetthorn föreskriver partituret.  ( För den oinvigde. Basetthorn är trots namnet ett klarinettinstrument) Men eftersom basetthornet i dag är ett sällsynt instrument, är det vanligt att detta ersätts med ”vanliga” klarinetter.

Requiemet är heller inget ”klarinettverk” . Visst får man blomma ut lite i Lacrimosa-satsen. Men det högtidliga ligger i att vara en liten, men viktig kugge i en stor orkester, kör och solister i en av konsthistoriens största skapelser. Att nästan ha en känsla av att skriva kulturhistoria.


2 kommentarer

Musik jag spelat (Del 7. Lars-Erik Larsson. Klarinettconcertino. Förklädd gud. Epilog ur vintersaga)

Han föddes  den 15 maj 1908 i Åkarp. Jag vill gärna kalla honom ”Den skånska musikens fader”. Hans tonspråk är såväl personligt som ”lättlyssnat”, utan att flirta med kommersiella tankar att musiken skall vända sig till alla. untitled

Concertino för klarinett.

Larsson skrev concertinon (liten konsert) för samtliga orkesterinstrument till ackompanjemang av stråkar. Tanken var att goda amatörmusiker skulle tekniskt klara att ackompanjera solisterna. Mest framförda av dessa kompositioner är; Saxofon, trumpet, samt trombonconcertinot. Klarinettconcertinot är en hommage till Mozart och tillägnades framlidne soloklarinettisten i Stockholms Filharmoniker, Thore Janson.

Thore Janson hade studerat in musiken tillsammans med kompositören. Min första kontakt med verket var högskolelektioner för just Janson. Kan därför säga att jag nästan fått instruktioner direkt från Hästens mun.

Under min tid som musikskolelärare hade jag en elev (Lennart Göransson) som skulle spela concertinot tillsammans med elevorkestern Unga Symfoniker. Dirigent då var den strålande jazztrumpetaren, militärmusikern,  Kjell-Åke ”Kula” Persson. imag001( till höger i bild) Denne Kjell-Åke träffade av en slump Larsson på färjan till Helsingör och berättade att hans musik skulle framföras inom kort i Kristianstad. Reaktionen blev en mycket glad tonsättare. Detta trots det föga glamorösa i att musiken skulle spelas av ungdomar under utbildning.

Förklädd Gud. untitled

” Vem spelar på en pipa en låt av gryningsluft

För himmelsk att begripa, höjd över allt förnuft”.

Och vem av alla musiker med klassisk bakgrund har aldrig fått spela det skånska snilleverket signerat Lars-Erik Larsson och Hjalmar Gullberg ?

Det är en nåd att få spela klarinettstämman. Att med nästan tårar i ögonen, framkallade av poesin, göra sitt yttersta för att ge åhörarna den bästa upplevelsen och göra musiken rättvisa.

De flesta symfoniska orkestrar i landet, amatör, semiproffs eller professionella har framfört den underbara kompositionen. Musiken och poesin kan betecknas som en nationalklenod. Endast en usel recitatör kan göra våld mot Den förklädda guden, och förvandla texten till ett pekoral

Poesin lästes av Lena Nyman under begravningen av Tage Danielsson.

Vintersagan. Epilog.

Den 13 december detta år (2015) spelade jag den igen. Hur många gånger jag spelat blåsorkestervarianten av epilogen ur vintersagan har jag ingen aning om. Musikdirektör Helle Roséns (bilden) arrangemang klingar utmärkt, men ställer stora krav på intonation i höga klarinett och flöjtstämmor.untitled

Epilog:  Kommer jag att få spela den igen? Tror jag nog att det finns gott hopp om. Redan på trettondedagen 2016. 11140042_1436689776399707_3007550251820020346_n(Bilden : Här sitter jag beredd att än en gång ”epiloga”. nu med bilringar. Under mitt ”förstagångs-epilogande” inte ens med antydan till cykeldäck)

Men för Lars-Erik Larsson skrevs epilogen i Helsingborg den 27 december 1986.

Ps. Lars-Erik Larsson har hedrats med att få en skola uppkallad efter sig i Lund. Det är han värd. Den skånska musikens fader.untitled

 


Lämna en kommentar

CL-Slutspel 2016.

Jag visste det. Jag var helt säker. Såg Infantino. Såg Zanetti. Såg glasskålarna med sina kulor i . De som bar namnen på de sexton utvalda klubbarna. De sexton som skall göra upp om att bli Europas toppklubb 2016. Jag visste att en av dessa kulor bar det stolta namnet Arsenal FC. Min engelska favoritklubb sen sent fyrtiotal. Visste också, att som alltid ,skulle ”The Gunners” drabbas av oturen. Drabbas av att få den omöjligaste motståndaren redan i sextondelsfinalerna. Bayern München kunde det inte bli. Men ett lika stort hinder var FC Barcelona. Klockan hade precis passerat 12.00 måndagen den 14 december år 2015.

imagesRWWD2DEO

Kulorna rullade. Infantino som alltid agerande med säkerhet, pondus, och väl talande. Zanetti rörande om i grytan. Zanetti vecklande upp en kula med namnet Arsenal FC. Nu väntade sanningens ögonblick. Zanettis hand trevade i glaskulan på något vis som om han letade efter ödeskulan. Min puls ökade. Men jag visste. Jag var helt säker. Zanetti fumlade med kulan. Vecklade upp den. Visade den nakna sanningen. Infantino läste med illa dold förtjusning: FC Barcelona. En distingerad herre med röd slips representerande Arsenal såg brittiskt blek ut.untitled

Åter igen hade Arsenal dragit nitlotten. Vad har fotbollsguden emot klassikern från London? untitled

Så här blev lottningen . Så här tror jag att lagens chanser är.

Benfica-Zenit St Petersburg   50%-50%

PSG-Chelsea   55%-45%

Gent-Wolfsburg  20%-80%

Roma-Real Madrid  15%-85%

Arsenal-Barcelona 20%-80%

Juventus-Bayern München  20%-80%

Dynamo Kiev-Manchester City  15%-85%

PSV Eindhoven-Atletico Madrid  20%-80%

Blir alltså endast två ovissa drabbningar. I finalen om lottningen tillåter blir det.

FC Bayern München- FC Barcelona. untitled

Nu får vi vänta till mitten av februari innan showen fortsätter. MFF är inte med längre, men visade sig åter en stund i solen.

I maj i Milano vet vi svaret. Ja, sen börjar vi om igen. Heja IFK Norrköping.images5QAXGJT2

 


Lämna en kommentar

Några av mina favoriter inom klarinettspelets olika komponenter.

Klarinettspelet, precis som andra instrument, innehåller en bukett av olika komponenter. Vissa har lätt för några av dessa, andra för något annat. Ofta faller vi för frestelsen att öva/spela mest på de detaljer vi behärkskar bäst. Egentligen borde det vara tvärtom. Men sådan är människans natur. Finns den kompletta klarinettisten? Ber att få återkomma till detta.  

Vill presentera några av mina inspirationskällor . Samtliga världsstjärnor. Samtliga behärskande det mesta till fulländning, men ändå med en viss diskrepans. Att lyssna till de största interpreterna är de bästa lektioner man kan få.

Vill också understryka att mina upplevelser är MINA och därmed subjektiva.

1. Frasering (spela ”vackert”). Gervase de Peyer. Jack Brymer. Richard Stoltzman.imagesA7K6AIVP

2. Snabbteknik. Martin Fröst. Mate Bekavac. untitled

3. Kontrollteknik. Karl Leister.untitled

4. Klang/Ton. Wenzel Fuchs . Jack Brymer.

5. Vibrato. Gervase de Peyer. Jack Brymer. Richard Stolzman. Reginald Kell.untitled

6. Staccato. Milan Rericha. Robert Spring. Alexy Gorokholinskyuntitled

7. Improvisation. Putte Wickman. Eddie Daniels.untitled

8. Effekter.  Giora Feidman.

9. Världsmusik. Giora Feidman. Blagoj Lamnjov.untitleduntitled(på bilden i Kristianstad)

10. Höjdspel. Mate Bekavac.

11. Kammarmusik. Gervase de Peyer.

12. Orkesterspel. Wenzel Fuchs.untitled

13. Intonation. Putte Wickman. Karl Leister.

14. Modern spelteknik. Michal Norsworth. Wolfgang Karaman. Martin Fröst. Mate Bekavac.

15. Scenkarisma. Jack Brymer. Martin Fröst.

16. Klarinettpedagoger (har erfarenhet av 10 lärare) Kaj Borup Fredriksen. Claes Merithz Pettersson.

Så finns en del andra utförsgåvor som måste till för att vara den optimala klarinettisten. Stilkännedom om tonsättaren som tolkas. Nervkontroll. Notläsning. Med mera.

 Säkerligen har jag långt ifrån hört alla fantastiska instrumentalister i vår och i gången tid. Kommer förhoppningsvis att få nya öronöppnare. Och visst blev det lite ”gubbigt” Men tänk så många superba kvinnliga klarinettister det finns.

Bara några är.

Sabine Meyer.untitled Emma Johnson.untitled Thea King. Sharon Kahm. untitledOch…………………

Javisst. Finns den kompletta klarinettisten? Får jag vara lite chauvinistisk ?

Jag säger. Martin Fröst. (så nära perfektion det kan gå)untitled

 

 


2 kommentarer

Malmö FF: s säsong 2015.

Så har det här himmelsblå fotbollsåret nått fram till slutet. Dags att summera. Lägga till statistiken. För att med tiden bli historia. Något som kanske någon som var med minns. Och var med var jag och många andra med förhoppningar.

Allsvenskan detta år.

Räcker att påminna om den förargliga femteplatsen. Den där som inte ledde till spel i Europa nästa år. En stor besvikelse. MFF skulle enligt all sakkunskap ”jogga” hem serien. Ungefär som om en kenyan eller etiopier skulle ställt upp i  SM i långdistanslöpning.

MFF, med de klart största ekonomiska musklerna i landet måste rannsaka sig. Varför? Knäckte CL-spelet den inhemska förmågan? Inställningen i ”enkla” matcher? I så fall oproffsigt. Men snart är det premiär igen och då………..

Champions League.

MFF gjorde det igen ! Tog sig till den turnering som länge ansetts omöjlig för svenska lag att vinna inträde i. Imponerande att slå ut Red Bull Salzburg, och den visserligen bedagade skönheten Glasgow Celtic, men ändå. Hatten av. Men sen………..

En obarmhärtig sanning presenterades. Malmö FF är långt, långt ifrån att ta nästa steg. Först det mindre. Att bli trea i en grupp och få spela vidare i Europa League. Sen det omöjliga (väl?) att skaka världens superlag. Klyftan mellan de allra största och de förhoppningsfullt jagande växer allt mer. Miljardärernas leksaker som står högst på önskelistan är att äga ett stort fotbollslag och ösa in pengar. (Kamprad! Är du ”blå”?) MFF fick också en lottning där två av de ekonomiskt mest gödda klubbarna ingick. Shaktar skulle vara den möjliga att slå men………..Även om det blev seger hemma var ukainarna ett bättre lag.

Den resultatmässigt största besvikelsen för mig var matchen mot PSG i Malmö. Hade inför den en liten, men dock förhoppning, om ett oavgjort resultat. I Madrid fanns ingen nåd. Det visste jag. Tippade efter att lottningen blev känd 5-0 till den mest framgångsrika klubben i fotbollshistorien.

Nu vet vi bättre.  Det blev 8-0. Upprepar: 8-0 , med bud på mer. En obehaglig fläck på den så stolta skölden. Hur lång tid tar den att tvätta bort? Visst talar några om ” Den svåra lottningen” Men vi slapp såväl Bayern München som FC Barcelona. (Vågar inte tänka på hur det hade gått)

Poängmässigt blev det identiskt som förra årets CL-spel. Men målskillnaden: 1 – 21 är siffror som står där och hånler. MFF blir därmed näst sämst av samtliga 32 deltagande lag. Måste väl ändå mana till utökad satsning för seriösa yrkesmän?

”Men man är väl ändå inte bara till för att klaga” Sjöng Olle Adolphsson. Och , jag har skrivit i en bok år 2010. ”Kan inte önska mig en bättre present än att MFF spelar i CL innan jag fyller 80. (jag är bara 76)

Malmö Fotbollförening spelade ändå i Champions League detta så omtumlande år på den svenska politiska arenan. Kan klubben och svensk klubblagsfotboll ta nästa steg? Teknik och tempo, är mitt ständigt tjatade mantra. Och så lite mer (Bosse- Krister-Puskas-anda) .Så kanske………..Och så ner med armbågarna Marcus Rosenberg. Ansvar kan tas på annat sätt.untitled

Men ändå så sitter Tinnerholm och de andra ”eleverna” på Santiago Bernabeu om 50 år och minns. Kanske berättar för sina barnbarn om att: Jag var med där i denna fotbollens mäktigaste borg och spelade mot självaste Real Madrid.imagesJC3R5J50lagett

Resultatet har ni glömt om den lille frågar.

MEN NU KRÄVER VI SEGER I SVENSKA CUPEN!

 

 

 

 

 


4 kommentarer

Helge ”Gripen” Bengtsson………s …. son

Säger jag Lennart Bengtsson så finns det säkert många som känner någon med det namnet. Säger jag att EN Lennart Bengtsson förknippas starkt med MFF blir många pannor rynkade och sökningar i det himmelsblå historieminnet tar fart.

Säger jag däremot bara Bengtsson börjar gentlemän i mogen ålder att ana. Säger jag bara ”Gripen” förflyttas nämnda gentlemän (för det är vi) tillbaks till en tid då våra huvuden pryddes av toppaluvor eller skolmössor. Till en tid då vi på Malmö Idrottsplats låg bakom ett mål som ena halvleken vaktades av en ”fiende”. Den andra av vår hjälte; Helge ”Gripen” Bengtsson. MFF:s målvakt under många framgångsrika år. imagesKU4H5NXG

Men det var inte om så ofta omskrivne Gripen det här skulle handla om utan om hans son Lennart Bengtsson.993370_640131659343948_985577026_n( bilden)

Fredagen den 27 november skulle jag få glädjen att träffa honom. Friskade inför mötet upp mina kunskaper om hans fader. Fann på Wikipedia en uppgift som gjorde mig förvirrad. Jag, som alltid hävdat, i tal och skrift, att Malmö FF ALDRIG någonsin mött Arsenal FC. Kunde där läsa att Gripen mött Arsenal 1939. Var jag en historieförfalskare? Var jag okunnig om en så viktig händelse i MFF:s historia.

Vart vänder sig en fotbollsstatistiksökande i vår tid? Jo, till FB-gruppen Sveriges fotbollshistoriker & statistiker. Där dröjer aldrig svaren. Så inte heller denna gång.

Lennart Bengtsson skickade in bildbeviset. Hans far hade stått i mål för en svensk (landslags) kombination som på Råsunda mött Arsenal. Den engelska storklubben vann matchen med 4-0. Dagen var den 10 maj och 26762 åskådare fick se Gripen och de andra spelarna.12316476_1066501196706990_4931122008895502395_n (Underbar bild. Mitt engelska favorit tillsamman med min favoritmålvakt och andra legendarer.)

Så möttes vi då på Kockum Fritids i Malmö. Jag och Lennart Bengtsson. Och visst kunde jag se likheten. Hade Lennart bara tagit på sig en keps från den tiden så……..kunde jag känt mig som en tioåring igen. 

Det var en för mig stor händelse. En kort stund under ett långt liv.


Lämna en kommentar

Dagboken (29/11 Första advent)

Det första ljuset i adventsstaken lyser upp den mörka dagen. För mörk är den här söndagen när julen börjar att firas på riktigt. Firats  i press och annonser för julbord och inköp av oumbärliga julklappar har högtiden gjorts i över en månad nu. Landet blir alltmer en nation som ständigt firar jul. Ett litet undantag görs för dans kring midsommarstången.  Men strax därefter börjar färden mot den korta tid som kallas julafton.imagesBWLBWQ9J

Jag klär mig varmt idag. Skall spela utomhus med Stadsmusikkåren. En tradition vi haft länge nu på den dag som också sen länge heter ”Skyltsöndagen”. Klockan är 12.00 när himlen är mörkare än en natt under sommaren och regnet piskar vågrätt med en intensitet som ett tropisk djungel-regn. Antar att vi måste flytta in konserten till den skyddande Gallerian.

Men! Som ett under! När jag blir hämtad i bil av kollegan, grannen, vännen och  flöjtisten Stig Gustavsson, spricker himlen upp. En nästan vårlikt blå himmel önskar att Stadsmusikkåren än en gång på gator och torg skall glädja kommunens medborgare under deras jakt på julstämning. På med tomteluvan Jag är beredd för ännu en adventsspelning.

Vi hämtar upp Stigs barnbarn Erik på vägen. Erik, som med sin unga ålder är ny i orkestern. Spelar flöjt som sin morfar, och för sin morfar, såklart. Kan i honom se gamla tiders musikelever i militärmusiken som i mycket tidig ålder fick sin inskolning i orkesterspelets hemligheter.

Spelningen inleds på Stora Torg. Dirigenten, Conny Roslund31074_1293104373201_1328630_n, (bilden) anländer sent från Lilla Torg. (Staden är stor och bjuder på många förvirrande torgvalsmöjligheter.) Men klockan 13.00 tonar ”Let it snow” ut över konung Christians stad. Repertoaren är musik för årstiden och anpassad till frusna fingrar. Ingen Rossiniouvertyr eller Figaros bröllop.11216707_1060193750710262_4081146943728615624_n

Inför framförandet av ”Virgin Mary” undrar Conny om alla oskulderna är klara? Inget svar hörs och jag undrar varför. Har vi inte fått fram noterna? Eller finns det inga oskulder i orkestern? Detta trots att en del befinner sig i en jungfruligt oskuldsfull ålder av 30-40 år. Spelar jag tillsammans med en skara promiskuösa lättsinningar som debuterat allt för tidigt ?Jag, ett moraliskt föredöme i en orkester med kultur från Sodom och Gomorra?

Mina två stämkollegor i första klarinettstämman har för dagen valt andra orkesteruppdrag. Kimmo Rumpunen spelande i Symfonikerna, och Monica Wallin (bilden) i Kristianstads Storband på barytonsax. Ensam i den utsatta stämman gäller det inte låta kalla fingrar bära sig allt för illa åt och kan inte heller tilldelas en vilostund.KRSTDs-Storband-1

Klockan 15.30

Hemma igen. Lite frusen.  Väntar på att Arsenal skall vinna en enkel seger mot Norwich. Det börjar bra. Tack Özil. Men sen…………..Ted Drake! Kom tillbaks . Ja, vi får väl vänta tills uppståndelsedagen10994166_793013147419974_8919112934778587841_n

Söndagskväll. Innebär ovanligt sevärda program på TV. ” Allt för Sverige” är lättsam underhållning. Kanske tangerar tävlingarna pekoralets gräns? ”Bron” Lite överarbetad den här gången. Och hade det varit möjligt med en Saga Norén i det yrket? Tvivlar.”Homeland” Här gäller det att vara vaken. Carrie Mathisen (bilden) är suverän. Och omtyckt av mig av flera anledningar.untitled

Sen var denna första dagen i advent över. Hoppas få uppleva många ännu.

Till alla som missat det, men känner ett starkt behov av att se mig i tomteluva, så upprepas skönhetssynen i Åhus på torget Kl. 14.00 söndagen den  6 december.