JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


3 kommentarer

Allsvenska premiärer.

” VAR ÄR CARLO ”!!! ?

Ofta får vi fotbollsvänner som varit med ett tag på läktarna frågan; Vilken allsvensk premiär minns du bäst eller mest”? I mitt fall är det då de vackert himmelsblås som frågan gäller. Bland allt minnesvärt från detta vårtecken så går mina tankar till året 1993. Till det annars lite grå MFF -decenniet.mff93scan_0007

Det är en söndagseftermiddag detta år. Närmare bestämt den tolfte dagen i den gäckande månaden april. Malmö FF skall låta ridån gå upp för säsongen på Malmö Stadion. Motståndare är laget som äldre tider blev den svenska fotbollens kelgris och fick epitetet ” Brage e lage”. Alltså Borlänges grönklädda stolthet IK Brage.imagesFFM7BP2J

Sitter jag och fryser i den kyliga aprileftermiddagen på södra läktaren där jag hörde hemma under många år? Nej! Jag ligger i min säng, sjuk. Sportradion är inställd. Jag väntar på ”måljinglar”.

Får vänta i dryga 20 minuter (Alltså så lång tid det tar att laga en pizza) Sen hörs det glada ljudet från radion. MFF har tagit ledningen. Allt är som det skall vara. På något sätt viker smärtan i magen undan. Ett mål för MFF är bättre lindring än Alvedon eller Voltaren.

Snart låter sportradion som en konsert i dur. Ständiga måljinglar gör mig allt friskare.

Malmö FF slår IK Brage med 7-0.

Måndag den 13 april.

Jag står på tredje våningen på gamla musikskolan i Kristianstad.cbk (bilden) Intill mig tre unga flickor studerande på musiklinjen. Det är då jag får syn på honom. Den fotbollsintresserade celloläraren Dan Enermo. Han är dalmas. Håller på Brage. Ser hur han parkerar bilen. Stiger ur bilen med en bister min.935064_511474512247636_1711976866_n

Det är då jag får min något elaka idé. Står gömd och uppmanar de först tveksamma unga damerna att öppna fönstret och skrika: DAN! Hur gick det för Brage i går”?

Dan! Tittande uppåt. VAR ÄR CARLO !!!!? ( Dan synlig i cellosektionen på bilden)

Det är nog min favoritpremiär. Än så länge. Kan lördagen överträffa den?

 


Lämna en kommentar

Musik jag spelat ( Tre orkesterverk av de stora mästarna med solistiska pärlor)

Franz Schubert. Symfoni nr 8 H-moll. (Den ofullbordade) Sats 1.untitled

Något av det vackraste som skrivits i den symfoniska litteraturen. Att klarinetten har en huvudroll höjer ytterligare skönhetsvärdet. De ”nakna” insatserna ställer krav på intonationen. Som det unisona med oboen vid första entrén. Andningsteknik behövs för att fraserna i de underbara solona skall hålla ihop. Jag  hade aldrig ambitionen, och var kanske för gammal, för att lära mig cirkelandning. Men kompenserade detta med god lungkapacitet.

Pjotr Tjajkovskij . Blommornas vals ur Nötknäppatsviten.46443

I konkurrens med Ravels ”La Valse” samt ”An der schönen blauen Donau”, betecknad som ”Valsernas vals”.

Efter harpans långa fria cadenza anger valthornen huvudtemat besvarat av klarinettens välkända insats. Vid repriseringen återkommer solot, men nu med behagligt stöd av andra klarinetten.

Registerövergångar kan upplevas utmanande obehagligt. Ställer dessutom krav på egalisering.

Solot förekommer ibland som uppgift vid provspelningar till symfoniorkestrar.

Ludwig van Beethoven. Symfoni nr 6. (Pastoralsymfonin) sats 2.untitled

Klarinettsolot i 6/8-takt i andra satsen är som den pastorala idyll som mästaren älskade. En fröjd, en nåd, att få spela någon gång i livet.

Samtliga dessa tre solon utföres på A-klarinett. Vilket än mer förhöjer skönheten. A-klarinettens möjligheter att presentera en rund, stor mjuk klang gör att känslan av något nästan högtidligt är närvarande. Då, när klarinettisten är en liten, men viktig icke utbytbar kugge  i ett stort konstverk.11227506_10208413220915888_3948367917383845009_n

 

 

 

 


3 kommentarer

Bloggubbens funderingar ( Kommer Beethovens femma att spelas på gitarrer om cirka 50 år?)

Jag passerade under skärtorsdagens kyliga eftermiddag en musikaffär i staden Kristianstad. Den har funnits där i långa tider. Hette, som alla mogna Kristianstadsbor vet, ”Lasses Musik”. Var väl inte en av landets mest välsorterade i branschen, men där fanns det en blåsare behövde.untitled

Tittade in i jakten på något så anspråkslöst som mekanikolja till träblåsinstrument. Lyckades med möda tränga mig fram till disken, hoppande över gitarrfodral och överallt närvarande gitarrer och instrumentets utövare. Min artiga fråga om eventuell närvaro av en flaska mekanikolja, bemöttes med förvånade ögon och ett skeptiskt anlete av musikhandlaren. Som han ville säga. ”Olja, skall du inte vända dig till en bensinstation”?untitled

Den kommunala musikskolan kanske borde döpas om till ” Kommunala Gitarrskolan”? Överallt i korridorer och lediga utrymme hörs ljudet av strängar som avger toner. Interpreterna sitter, till och med ligger, på marken. De finns i mängder i fåtöljer, på stolar, på bänkar. Ja, överallt där de anser att behovet av gitarrens toner måste berika världen.imagesM54FAJNI

”Dom knäpper och knäpper i evighet” ( Sten Broman) Och detta får icke sägas i Danmark.

Träffar ofta någon stolt förälder som glatt upplyser om att deras barn börjat att spela. På min naiva och förhoppningsfulla fråga: Vilket instrument”? Blir svaret alltid gitarr och ett därtill förvånat ansikte som säger, det begriper du väl, finns det något annat?imagesBPKANLSI

Men kära gitarrister. Detta är viktigt att läsa. Jag älskar instrumentet i rätta händer och sammanhang. Alla virtuoser inom jazzen, den klassiska musiken, och inte minst rocken. Inom viskonsten är den obligatorisk.untitled Därtill så praktiskt att ta med sig på någon fest eller sammankomst. Ja, till och med  spela och sjunga något väl valt för sin käresta. Väldigt sällan blir flickor charmade om någon tar med sig en fagott eller en bastrumma till lägerelden en varm sommarnatt.

Det är det totala ”Världsherraväldetuntitled” som instrumentet har skapat som jag reagerar mot. Gjort andra instrument till något som allmänheten knappt känner till längre. Alla dessa artister som sjunger och låter högerhanden gå som i pubertetens och tonårens mest aktiva dagar inom ett annat område. Allt medan den ”riktiga” gitarristen placerad i bakgrunden spelar det som hörs.12341543_10153418619472800_931120293623964188_n

 

Därför till rubriken ” Kommer Beethovens femma att spelas på gitarrer om femtio år”? Ja, om inga ungdomar vill spela orkesterinstrument längre så.

Välkommen till konsert med ”Berliner Gitarissten”. På programmet Beethovens femte symfoni.

Plink Plink Plink Plooooonk. Plink. Plink Plink Plooooooonk. untitled

Vilken öppning. Vet inte om Ludwig tog med sig dövheten dit han kom. Men om inte så tror jag han önskat att handikappet skulle bestått.

Till sist ett citat från en av de största på ; Det fina instrumentet.

Nu, när jag tror mig veta hur det skall vara kan jag inte längre utföra det.

Segovia på sitt livs höst.

 

Framtidens vaktparad.12801544_10153649099551799_4640641471152448494_nuntitled

 

 

 

 

 

 


7 kommentarer

Dagboken 22/3 (En nostalgisk cykeltur på Näsby)

Näsby blev min stadsdel i Kristianstad mellan 1961 och 1973. Där bodde jag. Där fanns min arbetsplats under många av dessa år. Jag upplevde aldrig den tid jag hörde talas om så ofta. Då när Näsbypågarna och de i centrum boende  ibland tog till knytnävarna mot varandra för att skipa rätt. imagesAOGL1R0U

I dag, tisdagen före påskafton, ropade nostalgin på mig igen. Även behovet av motion gjorde sig påmint. Vårsolen sken från en molnfri himmel. Satte mig därför på min trogna cykel med färdriktningen inställd på dåtiden, mot Näsby.

Kungl. Norra Skånska regementet.185631_i24_i6_kristianstad_1937_002-800x604

I 6 hette det när jag kom till Kristianstad. Blev snart P 6. Stannar här en  stund. Blundar och hör kommandorop, taktfast marscherande, regementets igenkänningssignal och paradmarsch från ett jägarhorn när den tretungade hissas. Öppnar ögonen och ser civilklädda ungdomar på väg till sin dag på det som nu är högskolan. Endast byggnaderna minner om den tid då Sverige hade värnplikt och ett gott försvar.

Blåsut. 11329975_10153334349478057_7417059876731741721_n(Bilden)

Var smeknamnet på den byggnad där militärmusikåren hade sitt hem en tid. Under sköna sommarkvällar utfördes  konserter för allmänheten på trappan. Nu finns den inte längre i livet. Här upplevde jag endast en kort tid innan flytten till ett vackert hus på Näsbychaussén. Fröknagården.

Sergeantsstaden.

Beboddes av befäl från regementet. Många från musikkåren. Blev som en liten kasern utanför kasernen med vissa regler för de boende. Kollegor som bodde här var Gert-Åke Walldén, Arne Davidsson och Bengt Jivestad.untitled

Fröknagården. 1489240_790341670982868_1816490815_n(forskningen har visat att det korrekta namnet är Fröknagården)

Stannar till här på Näsbychaussén. Huset är nu ett prisbelönt hotell. Ser in genom fönstren. Där hade chefen Helle Rosén sin expedition, i rummet intill satt adjutanten Harald Lindberg. På övre våningen längst in i ett hörn höll vi unga till. Det som vi själva döpte till Negerhyllan utan mörka tankar. Tänker på hur många toner som spelats i huset under den tiden.

Vänder mig om och ser den byggnad (Bilden visar några av Negerhyllans musikanter: Arne Larsson, Jan-Åke Ericsson, Rolf Svantesson och jag.) som onekligen fick en stor betydelse i mitt liv. Hade ingen aning om att en blond flicka hade ”span på mig därifrån”.  Hon heter Britt – Marie, Bitte, för dem som känner henne, och blev min hustru. I samma hus bodde en annan tös som även hon hade uppsikt över Fröknagården. Hon lever nu tillsammans med en av mina bästa vänner och min kollega. Det hettade till på Näsby under sextiotalet.

Näsbychaussén.

Stadsdelens paradgata. Där fick jag min första egna lägenhet i livet. En vindsvåning med snedtak, pentry, och en sovalkov. En plastsyrén prydde fönsterkarmen. Skafferiet innehöll morötter och vetegroddar. Festerna var många. Tvärs över gatan fanns Sven-Pers livsmedelsaffär. Tittar upp och undrar: har ni lika roligt i den lägenheten nu?

På gatan fanns också Greta Cedergrens gråmålade kiosk, livligt besökt av olika anledningar. Min frisör, Arne Lindén, höll till i en källarlokal. Till honom gick jag troget sen jag anlände till staden. Han har följt mitt hår från det tjockaste tänkbara till….nutidens mindre ”Simson-liknande” frisyr………Lindén slutade för ett år sedan. Nu erbjuder lokalen Thaimassage. Kan det vara något? Undrar jag innan jag cyklar vidare.

Kan i fantasin se ”Edvin med kärran” komma mödosamt gående. På jakt efter stövlar. Snabb i repliken.

HSB-husen

Först flyttade jag och ”Bitte” till en tvåa. Senare till en fyrarumslägenhet. Husen var då nybyggda och fina. Ser nu, liksom betraktaren, lite bedagade ut.

Fröknegårdsskolan.3619858_3010_1696

Mina första klarinettelever hade jag i den då nybyggda skolan. Senare blev skolan hem för musikklasserna och mina elever var många. Byggnaden är ful, men framkallar minnet av många saknade elever.

Illes hus.(post-8006-126590462442Ille på bilden)

En stor villa, som nu är ”dagis”, hade för längesen den person som skulle bli försvarsmusikens högsta höns som ägare. Där bodde fram till 1944 Ille Alexander Stanislaus Gustavsson. Nu ligger villan i det Näsby där segregationen är total. Gamlegårdsområdet.

soldatvaegen15kristianstadSoldatvägen.

Här fanns Näsbys skönhet personifierad. Två systrar som mina ögon ofta vilade på då de lyste upp stadsdelen med ungdomlig skönhet. Men bara ögonen väl att märka. Var väl lite för unga för mig då. Och säkert nu också. Cyklar på gatan och försöker minnas vilket hus det nu var de bodde i. Och vad hände med deras liv?

Näsbyfält. 113_Lingenaset_380

Ser mig själv komma springande där igen. Hur många löpmil det blev kan jag omöjligt svara på. Näsbyfält ett underbart strövområde. Låt det så förbli.  Bygg inte mer där.

Gamla Näsby.

Hus av olika storlekar. Generöst tilltagna tomter. En idyll. (som bilden här under visar)En idyll som denna dag, då ännu ett terrordåd har ägt rum, känns som en oas från våld och hemskheter. Hur länge får det förbli så ? En fråga jag inte vill ha svar på.

Mot Kulltorp.

Passerar Snapphanevägen på väg mot nutiden igen och undrar.

Var tog den tiden vägen? Det är ju bara 43 år sedan jag övergav stadsdelen. Det känns som det var i går.

 

 


3 kommentarer

Harry Sernklef. Eldsjäl. Militärmusiker. Symfonimusiker. Musikdirektör. Klarinettist. Trumpetare. Dirigent. Kompositör.

Harry Svensson har flyttat till Sollefteå där han blivit musikdirektör , så du får NÖJA dig med att få Weigert som lärare. (Bilden. Harry leder ett band, bestående av civilklädda militärmusiker, i Sollefteå)10320439_1041264625916302_7400190171926118997_n

Dessa ord minns jag så väl. Hade precis 1955 blivit antagen som musikelev på Svea Livgarde. Orden kom från musikinspektör Ille Gustavsson. Intill mig stod musiksergeant Birger Weigert som blev min mycket uppskattade lärare på klarinett. Hur han berördes av den något okänsliga meningen från inspektören kan jag bara gissa.

Mitt första möte med Harry Svensson (bytte senare namn till Sernklef)blev istället något år efteråt. Harry ledde en orkester vid namn ”Järvaoktetten” som från och till spelade traditionell blåsmusik i Sveriges Radio. Ensemblen bestod av musiker från Svea Livgarde. Harry återvände till sin gamla kår för att repetera. Nyfiken efter att ha hört talas om hans virtuositet smög jag in i replokalen. Då fick jag beviset. På sin klarinett spelade han ”Vallflickans dans” i furiosotempo, stackato!

Därefter skulle vi träffas många gånger. Sernklef blev en auktoritet inom militärmusiken och regionmusiken. Ett minne av honom, som trots att jag kände till  hans järnvilja förvånade mig, var under ett kamratföreningsmöte i Stockholm. Sernklef hade nyligen genomgått en by pass-operation. Var över de åttio fyllda. Frågade honom: Nu kan du väl inte spela längre”? Harry. ” Har övat två timmar i dag. Kan inte låta bli”!

Sernklef blev Ille Gustavssons favoritklarinettist. Därför var det naturligt att han spelade när inspektören fördes till den sista vilan. På sin klarinett spelade han Mozarts klarinettkonsert, andra satsen, den 3 juli 1981 i Helsingborgs krematorium.

Det skulle ta alldeles för mycket utrymme att skriva om allt i hans karriär som började när han blev antagen som musikelev den 1/11 1937 på K 2. (Då som trumpetare) Hur många musiker och orkestrar han spelat med sen dess är knappast möjligt att redovisa. Hur många orkestrar han dirigerat. Marscher han skrivit. Sitt stora engagemang för blåsmusiken. Hans artiklar i tidningen ”Marschnytt” med titeln ”Musiker jag spelat med”.  Den som vill veta mycket mer: Googla: Harry Sernklef. Då hittar ni bland annat Sernklefs egen berättelse om sin musikerbana. Samt mycket annat läsvärt.untitled10153207_10208872433236615_7732090200487784854_nuntitled

Bland alla meriter vill jag ändå framhålla att: Harry Sernklef var den första svenska klarinettist som vågade sig på att framföra den som länge nästan ospelbart betraktade klarinettkonserten av Carl Nielsen. Detta skedde tillsammans med Radioorkestern och Tor Mann med taktpinnen. Musik som passade Harry, vilken ägde en suverän teknik, snabb tunga, samt kraftfull spelstil.

Så sent som ett år innan sin bortgång framträdde han flitig som solist. Nedersta bilden syns han år 2008 tillsammans med Arosorkestern.

Den tionde mars år 2009 tystnade Harrys instrument för all tid. (Född 13/6 1923) Men fasen vet om han inte någon timme före sin bortgång hann spela några toner. Harry Sernklef. Få har känt sån kärlek till sitt instrument och musiken. Han kommer för alltid att vara ihågkommen i den svenska musikvärlden.

Här jag äran att skåla med Harry. En dag i Frankrike 1979.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA


Lämna en kommentar

Spanska lagens dominans i Europa.

Då går CL och EL vidare. 16 lyckliga klubbar fortsätter jakten på pokalerna. 7 länder har representanter kvar.

Champions League. Spanien 3.Tyskland 2.Portugal. 1.England. 1.Frankrike 1.imagesDC2T2TIN

Europa League. Spanien 3. Tyskland 1. Ukraina. 1. Portugal. 1.England 1.Tjeckien 1. imagesPXCYU50D

Hela sex lag från Spanien. Kunde kanske varit fler om några inte ställts mot varandra i spelade omgång. Långt ifrån omöjligt också att pokalerna kommer att lyftas av spanska lagkaptener. Hinder för detta är Bayern München och Borussia Dortmund.

Noterbart är att kaxiga PL är svagt representerat. Att Italien inte har något lag kvar. Mycket förvånande att Sparta Prag slog ut SS Lazio.

Nu väntar lottning. Hoppas att Bayern och Barca får vänta med sitt möte till finalen i maj.

Viva La liga untitled

 


4 kommentarer

Dagboken 13/3 (Kulltorp och cuper)

Söndag igen. Mars igen. Ingen vinst på lottoraderna igen. Få ifyllda rutor i SDS korsord igen. Vännen och kollegan Arne Larsson lägger in bilder från flydda tider på Facebook. Nostalgin besöker mig igen.12832448_1304105972939766_7511149092015652329_n

Sätter mig på cykeln, mitt mål är COOP Sommarlust.untitled Solen försöker, utan att helt lyckas, tränga igenom tunna dimmoln. Märker till min glädje att hostan inte infinner sig som den gjort så länge nu. Har låtit som någon som rymt från sanatoriet så fort kroppen måste anstränga sig. Inspirerad av detta cyklar jag runt i den stadsdel i Kristianstad jag nu levt sen 1976; Kulltorp.untitled

Kulltorp, beläget cirka 3 kilometer från stadens centrum är en idyll. Kanske FÖR sovande tyst för någon, men för en man, som börjar att mer och mer luta sig tillbaka, en rogivande oas från trafik och buller. Området är vidsträckt. Villor, bebyggelsen. Villor av olika storlek, utseende och prisklasser. Gator snirklar runt. Många med namn från järnvägens värld. Olika delar presenterar skilda karaktärer. Några av dessa med identiska hus, men de flesta bjuder på en bukett av personlighet. Det är lätt att trivas här vilket inte utesluter behov av utflykter till de stora metropolerna. Inte minst London, och särskilt Stockholm lockar av olika skäl.

Landar på ett nybyggt område intill en byggnad från vilken det kommer förföriska dofter, Spettkaksbageriet. 11371404 Små hus, liggande tätt intill varandra, där de boende sitter nästan i knäet på varandra. Fortsätter. I trädgårdarna lyser det gult och vitt. Vintergäck och snödroppar. Några krokusar når också ögat. Ser fruktträd  klippas. Renoveringar av hus. Tvättning av bilar. Söndags-flanörer med eller utan hund. Än finns ingen grönska men trädgrenarna liksom sväller av otålighet att än en gång få leva och visa upp sin prakt. Gräsmattorna ligger trötta och doftbefriade. Ett ljud som funnits sen min barndom når mig. Ett ljud jag tycker om. järnvägsbommar som fälls. Öresundståget på väg till min barndomsstad; Malmö.untitled

Bestämmer mig för att köra mot det tänkta målet, COOP. Märker till min förvåning att jag är vilse. Har bara bott här sen  1976. Att jag valt fel körriktning på Rödaledsvägen upptäcker jag när silon i Nosaby tornar upp sig framför mina förvånade ögon.

Intill kiosken vid Sommarlust står Jenny och röker. Jenny arbetar där och är ”Zlatanisternas” drottning. Skulle hon bli inbjuden till det TV-program där folk får bjuda fyra ”låtsasgäster” på middag skulle hon bjuda: Zlatan, Zlatan, Zlatan och Zlatan. (Undrar i skrivande stund om hon vet att guden gjort fyra mål och blivit fransk mästare i dag?) Vinkar till henne och går in i affären. Tar upp min ”handlingslapp” på vilken det står, ägg och bananer. Bäst att ha det uppskrivet. Åren har satt sina spår.

Utanför affären står hustrun till en avliden kollega. Åter kommer nostalgin på besök under vårt samtal. Ulla Jivestad är i fin form trots sina mycket dryga åttio år.securedownloadA1PQDHJ9(Bengt Jivestad längst till vänster i bild)

Cupeftermiddag.

Malmö FF-IFK Norrköping, kvartsfinal i Svenska cupen. Arsenal-Watford, kvartsfinal i FA-cupen.

Min TV bevakar dem båda. MFF vinner med 1-0. Spelet sådär. ( Bild från matchen; Pierre Mens)Men nu är vi bara två segrar från ”Cupajävelen”. ”The Gunners” däremot. Ja,ja. Grattis Sir Elton John.10410361_988265151209275_2330723063911234588_n

Så sitter jag här i ett litet hus i idyllen Kulltorp. Klockan är 17,30. Skymningen smyger sig sakta på och gråfärgar himlen. Några fler rutor i SDS-korsordet är ifyllda. Tänker: Är det något jag saknar på Kulltorp? Ja, kanske en pub och en liten livsmedelsaffär av det slag som fanns en gång i tiden. Men var finns det optimala? Var finns ett Shangri-La?

Tar på mig hatten och säger snart, God natt.12809571_1184779371547089_1930597021187795921_n

I morgon är det måndag. Men var gör det?


4 kommentarer

Bloggubbens funderingar. (Vita män. Fy f-n för dem )

Ja, den rubriken lär vara sann om vi får tro vissa skribenter och debattörer.imagesYW8CQS0M

Kanske såddes fröet i Almedalen en vacker sommarkväll. En kväll som borde vara som gjord för det goda i livet. För kärlek och samvaro.  Där höll en ledare från ett etablerat riksdagsparti ett tal. Ett tal som ackompanjerades av handklappning från vita valkbefriade välmanikurerade händer och glada röster i tredje oktaven. Ett tal som man kunde tro var för de redan frälsta. Den sorts feminister vars största strävan är fler chefer och högavlönade kvinnor i samhället. Som aldrig skulle har kuraget att ifrågasätta ”hedersvåld” (hemska ord)mot kvinnor i en värld där vita män sällan är förövarna. (Absolut inget fel i att sträva efter positioner rättvist fördelade. Och klart förståeligt med rädsla att sätta sig upp mot en kultur som har väldigt låg toleranströskel)

Men! Att en ledare för ett riksdagsparti offentlig visar sitt hat till vita män, som varande ansvarig för allt elände i vår värld, är anmärkningsvärt. Lägg till detta den oerhörda skammen att vara heterosexuell och medelålders. Då finns inget tillräckligt hårt straff i vår svenska lagstiftning. Men en sådan ras, ålders och köns-sexistisk uppviglare blir väl snart omöjlig i den humanitära stormakten Sverige, där alla människor är lika mycket värda? Nejdå. Hon blir minister! Ja, till och med Vice Statsminister!11169952_857095384340099_1863125222834579122_n

Nu var korken ur. Vita män skulle få veta hur usla de är och alltid varit. Aningslösa ”Romson-epigoner” kvittrade efter förstånd. Så har det fortsatt  och kommer att göra från munnar och pennor som anser sig vara feminister som vars rätta namn är något annat.

Jodå. Jag vet att vita män satt stora avtryck i historien. Både positivt och negativt. Våld, javisst. Maktpositioner, otaliga. Men nämn då någon annan etnicitet med mörkare hudfärg som har ett mindre belastat syndaregister. Det är inte vita män som mördar i alla dessa islamistiska terrorgupper. Det är inte vita män som våldtar i alla dessa afrikanska krig. Klaga och angrip med rätta och emfas på att allt för många män beter sig som skithögar. Det är ingen liten klick avskum. Den kampen borde alla, män som kvinnor, brinna för. Men stryk ordet ”Vita”om engagemanget skall upplevas som trovärdigt äkta.  Skulle ”Vita män” bytas ut mot någon annat kön eller hudfärg…….då—–

Vad beror det då på att anklagelserna mot vita män sprider sig som en pest? Vilka stora konstverk och kompositioner hade varit oskrivna om vita män aldrig funnits? Vilka vetenskapliga genombrott hade väntat på att se dagens ljus om vita män bara varit maktgalna uslingar? Och inte kan väl vita kvinnor enbart tillskrivas ädla handlingar i historien? Det vore ytterst märkligt om allt gott kom från vita kvinnor och allt ont från vita män.images4R238G31untitleduntitled

I så fall kära vita systrar. Gör som Lysistrate. Själv väljer jag att säga som den vite mannen Edvard Persson.untitled

”Ja låt dom bara gå på, vi klarar oss nog ändå”.

Även vi har människovärde. Väl?

 


Lämna en kommentar

Börje Fredriksson (Med flera). (Militärmusiker. Valthornist. Saxofonist. Kompositör)

”FEL BASAR” ! Skrek Ille Gustavsson.  (Bilden)”Sånt händer ibland”. Svarade Börje Fredriksson lugnt, ännu lyckligt ovetande om vem han talade till.post-8006-126590462442BorjeFredriksson665

Denna historia berättades ofta av musikerna på Svea Livgarde. Börje Fredriksson hade valt att provspela för inträde som musikelev genom att på dragspel spela Perdido. Året var 1953.

Själv gjorde jag min entré 1955. De som då var i ungefär ålder till mig på musikkåren var , presenterade i tjänsteställning nerifrån:

Gillis Broman. Musikelev. Klarinett. Blev för mig en kort bekantskap. Gillis slutade några månader efter min ankomst. Studerade till ingenjör. Syntes senare i TV-rutan som medlem i den första uppsättningen av Gals and Pals. Vet numera inget om hans vidare öde.

Orvar Gustavsson/Axell. Musikelev. Trumpet. Vi följdes åt till omorganisationen 1957. Delade rum en tid till Orvars stora sorg. Hans halva ett under av ordning. Min något helt annat. Orvar blev senare musikskolelärare. Finns nu i Uppsala och spelar än i dag. Kuriosa. Då vi två, efter det att Broman, slutat var yngst på kåren ingick det i uppgiften att dra cykelkärran med notställ och instrument till spelningar. Detta väckte stor munterhet hos åskådare. Orvar över 1.90. Jag 1.50. Fyrtornet och Släpvagnen i det verkliga livet.

Tage Gustafsson. Musikvolontär. Brassinstrument. En sällsynt begåvning som blev min bästa vän. Otaliga ”bragder”, tillsammans, vissa onämnbara i dagsljus, men en cykelfärd mellan Sthlm och Malmö måste nämnas. Har nu fått kontakt med honom igen. Till stor glädje. Bor i Rotebro.

Johnny Skoog. Musikvolontär. Trumpet. Likt mig en Malmöpåg. Uppväxt där i den beryktade stadsdelen Backarna/Kirseberg. Flyttade till Västerås 1957. Blev senare musikskolelärare. Ledare? Lär finnas någonstans i dessa trakter nu.

Börje Fredriksson. Musikvicekorpral. Valthorn. Till honom återkommer jag.

Bengt Magnusson. Musikvicekorpral. Klarinett. ”Magnus” var ett barn av det vilda Hälsingland. Körde motorcykel (Harley Davidson)med mig på bönpallen. Tyckte jag var så följsam i kurvorna att han hade planer på att tävla i sidovagnsmotorcykel med mig som burkslav. Vilket tack och lov aldrig realiserades. Muckade och blev plåtslagare. Sen vet jag inget mer om hans liv. En typisk Magnus-replik jag minns. ” Magnus! Skall du följa med till matsalen? Skall väl du ta och skita i”! Bengt Magnusson. Ett härligt naturbarn från Sandarne.

Jörgen Johansson. Musikkorpral. Trombon. Jörgen tillhörde inte ”korridorspelarna” De som frestades att i överakustik offentligt spela ”vackra” melodier. Hans trombon hördes däremot flitigt, disciplinerat, men föga imponerande, från övningsrum bakom stänga dörrar. Minns vår förvåning när Jörgen en dag sa: Grabbar! Jag har fått Radioorkestern. Där satt han fram till sin pension. Sedan tystnad.

Tommy Svensson/Millheden. Musikkorpral . Klarinett. En av de få skåningar jag hört som kunde prata ”rikssvenska” utan avslöjande av barndomsidiomet. Tommy hade den otacksamma uppgiften, mellanställningen, att vara ”chef över handräckningen”. Flyttade till Umeå 1957. Finns inte längre i livet. Kuriosa. En valborgsmässoafton fick han en idé. Vi sticker till Skåne. Vi var lediga några dagar. Han körde vespa. Jag på bönpallen utan ryggstöd, men med ryggsäck. Har aldrig någonsin frusit så som denna natt till första maj. Och aldrig någonsin varit så trött. Men fram kom vi.

Samtliga i det gamla gänget bodde på musikkompaniet Rådan.imagesXFADC7A0 (Bilden)

”Ovanför” dessa uppräknade personer levde de som endast var kontaktbara när det gällde utförande av tjänsteärende. Furirerna. Underofficerarna. De mellan 20 och 50 år. Dom gamla.

Bland dessa fanns en kille som tog hand om mig lite extra. Två och ett halvt år äldre än jag. Han visade mig runt på regementet. Berätta hur jag skulle förhålla mig till olika personer för att undvika onödiga konflikter. Blev på något sätt min mentor under den första tiden. Hans namn var Börje Fredriksson. untitleduntitled

Det var en mörk vinterkväll på gränsen till vår. En lördag, vill jag minnas. Börje bjöd på Coca Cola. Denna, var mig ovetande, förstärkt av konjak. Effekten uteblev inte. Vi tog bussen till stan. In på Gröna Lund och därvarande krogen Tyrol. Vin beställdes och dracks. Hur jag kunde bli serverad är fortfarande en gåta för mig. Liten mager, såg ut som tolv år, men iklädd militär uniform. På bussen ut till regementet olyckades min mage. Det kunde blivit det sista som hände mig på Svea Garde om det kommit till Ille Gustavsson kännedom.

Börje var en bohem. När det stod ”Överspelning” på schemat sågs han oftast liggande i sin säng. Däremot hördes hans valthorn flitigt under nätternas mörka timmar. Att hans instrumentval var valthorn var också märkligt eftersom hans musikaliska inriktning var jazzmusiken. Kom in på ”Ackis” på horn redan som sjuttonåring och studerade för Axel Malm. Börje kunde också överraskas sjungande Amor-Amor-Amor beundrande sig själv i en spegel.

Hans jazzmusikaliska ådra fick sin tillfredställelse bakom trummorna då han spelade i något band. Tillhörde naturligtvis trumledet under marschmusik, drillad som vi andra, av Christer Jägerhult.

Fredriksson slutade på regementet. Kände sig aldrig riktigt hemma där . Vi sa, hej då. Vi ses någon gång.

”Kolla tidningen” Sa någon. ”Fredrik” spelar sax i Malte Johnson storband. Det hade gått några år utan vi hade en aning om vart han tagit vägen. Nu såg vi att vår kompis börjat spela saxofon och dessutom i av landets bästa storband!

Nu hade Börje hittat rätt i sin musikaliska tillvaro. Nu började en strålande, men allt för kort karriär. Han tog upp saxspelet vid fyllda 2o. Blev snabbt en stjärna. Spelade med precis samtliga av den tidens svenska storheter i genren. Inte bara spelade med, utan var en av de mest aktade och beundrade. Komponerade. Gav ut två skivor varav ”Intervall” blev belönad med Gyllene skivan. Blev redan i unga år bedömd som någon som hade stor påverkan i den svenska jazzmusiken. Nästan en stilbildare.untitled

Fredrikssons förebild var John Coltraine. p7Men blev indignerad när han anklagades för att vara en Coltraine-epigon. Han ägde även en stor idealitet men tvingades av ekonomiska skäl att spela dansmusik. Dock var den tidens dansmusik starkt jazzinfluerad. Men för Börje var detta ändå något som gränsade till prostitution. Han tog hellre vaktmästar-jobb på PUB än spelade det han inte kunde stå för konstnärligt.

Börje Fredriksson föddes utanför Eskilstuna den 30/6 1937. Dog den 21/9 1968. Så mycket mer han kunde glatt den musikaliska scenen med.

Den som vill veta mer om Börje Fredrikssons musikaliska gärning: Googla. ” Börje Fredriksson Dig Jazz”. Mycket utförlig presentation av Fredrikssons karriär.

Hej då vi ses någon gång. Det var det sista jag hörde från Börje. Så blev det aldrig.

 

 


4 kommentarer

Idrottshändelser som återkommande vårtecken. (Numera också Svenska Cupen)

Visst är det skönt när storhelgerna är över. Trettonhelgen mörkare än någonsin. Magen däst och kroppen förslöad. Julpyntet dammigt och granen barrande med slokande kulor. Det är då vi nordbor börjar leta efter vårtecken hur obetydliga dessa än kan vara.  Går i trädgården och spanar efter uppstickande lökar. Tycker att: är det ändå inte lite ljusare idag än på julafton vid denna tiden? Köper tulpaner och äter fastlagsbullar. Det är då de traditionella sporthändelserna kommer till oss som de säkraste av vårtecken.untitled

Det börjar redan i midvintertid när de svenska fotbollslagen begår träningsmatch-premiär. Numera oftast i varmare länder, men ändå. Vi följer med. Tycker oss se tendenser. Bedömer nyförvärv. Säger: det är bara en träningsmatch när det blir förlust. Ser fram emot seriespelet. Fotbolls och vårlängtande.

Svenska Cupen.untitled

Så klokt av förbundet att lägga kvalseriespelet i cupen under den säsong som kallas för uppbyggnadstiden. Seriespel enligt Europeisk modell med fyra lag i varje gupp.

För MFF:s del gick det bra. Tre segrar och 10-2 i målskillnad. Dock bör det noteras att MFF fick favören att spela samtliga matcher i Malmö på klassisk mark. Och så säger jag med största glädje. MOLINS! Nu väntar lottningen. Aldrig har Svenska Cupen känts  viktigare för en himmelsblå.

160305 Malmö FFs Guillermo Molins jublar efter 4-0 under fotbollsmatchen i Svenska Cupen mellan Malmö FF och GIF Sundsvall den 5 mars 2016 i Malmö. Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN / kod PA / 91339

160305 Malmö FFs Guillermo Molins jublar efter 4-0 under fotbollsmatchen i Svenska Cupen mellan Malmö FF och GIF Sundsvall den 5 mars 2016 i Malmö.
Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN / kod PA / 91339

Vasaloppet.untitled

Jag skriver detta den 6 mars på förmidagen. Dom är igång nu. Alla som slagit vad. Alla som har åkt otaliga gånger. Alla som jagar En svensk klassiker. Alla som inte borde göra det. Oavsett om du är en mycket vältränad person mellan 25 och 30 år. Har du aldrig åkt skidor. Ställ inte upp i Vasaloppet. Någotsånär skidteknik är ett måste.

Någon riktig elit förekommer inte längre i Vasaloppet. De största är upptagna med andra tävlingar denna dag. Det var längesen som Vasaloppet ansågs vara den mest prestigefulla skidtävlingen att vinna. Namn som ”Mora-Nisse” och Sixten Jernberg ville aldrig bli annat än etta i denna tävling och ställde alltid upp.untitled

En tävling som alltid genomförs första söndagen i mars. Ernst Alm blev en första att bekransas år 1922.untitled

Under tiden jag skrivit dessa rader har någon brutit stavar och skidor. Många förbannat den där groggkvällen då han/hon lovade att : Jag skall åka vasaloppet. Konstaterat att snö i omöjliga spår är helvetet på jorden. Jag bryter. Men va fan . Där står släkten och hejar och svågern klarade det för några år sedan. Kämpar vidare i Fäders spår för framtids segrar.

Bandyfinalen.untitled

Bandy är en svensk kulturföreteelse. Främst i mellersta delen av nationen. Är jag en bakåtsträvare? En konservativ surgubbe? När jag menar. Bandy skall spelas utomhus i alla sorters väder som vår herre hittar på?

När sedan finalen inträffar värmer solen publiken. (Borde göra det.  Upp med taket!) Den får sin belöning efter matcher i snöstorm då endast portföljens innehåll skänkt publiken värme och livskraft.

Bandy är en vintersport som når sin final i den bleka vårsolens glans. Tycker jag. Vad är en bandyportfölj i en uppvärmd inomhusarena? Ett kulturmord har gjort sin entré i det bekvämlighets-strävande Sverige.untitled

Allsvensk premiär.

I år den andra dagen i april. Malmö FF-IFK Norrköping. Dom har mötts förr. Kan en premiär vara mera lockande?

Sen är det vår på riktigt. Som snart blir sommar. Som snart blir höst. Som snart blir vinter. Som snart bli jul och trettonhelg. Men hav tröst. Snart blir det vår igen.

Och just i detta nu pågår Vasaloppet. Ett idrottsvårtecken. Klockan är 11.10. Första söndagen i mars. Många skidlöpare har långt, långt kvar till Mora.