JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


4 kommentarer

Olympiaåret 1952. En nostalgisk resa. (Del 5. Längdskidor. Skridskor)

Oslo bjöd in till detta års vinterspel. En stor vintersportsnation bjöd på suveränt värdskap.225616546_a6e83b29-0bb9-4e7f-91b9-6951d82b7a09

Längdskidor.

Vi befann oss i en tid långt innan den estetiskt vämjeliga fristilen nått skidspåren. Innan trams som bonusspurtpoäng försökt popularisera en klassisk sport. Innan masstarter förgiftat skidsporten. Javisst, allt betraktat med nostalgiska ögon.

1952 blev Finlands stora OS-år. Namn som Veikko Hakulinen och Eero R1-00-023-nKolehmainen finns för alltid i vårt minne. Hakulinen vinner prestigedistansen 50 kilometer. I stafetten segrade Suomi före Norge och Sverige. I det svenska laget åkte min favorit Martin Lundström slutsträckan. Varför han var min favorit? Enkelt. Han tävlade för Umeå. En klubb vars åkare då uppträdde i ljusblå tröja och vita byxor. Alltså som Malmö FF.blogg

”Mora Nisses stjärna var i dalande. Blev ändå bästa svensk. Femma på 18 kilometer och sexa på femmilen. Snart skulle hans svenska kungakrona övertas av Sixten Jernberg.untitled

Vilken betydelse och popularitet längdskidåkare haft i vårt land kan lätt utläsas av alla utmärkelser som Dagbladsguld och Jerring-pris.

Skridskor.

Emil Zatopek blev sommarspelens löparkung. Hjallis Andersen vinterkonungen. (Låt vara i en mindre konkurrensutsatt sport)kGSpZjfGaML0rnYcuhW33QBYYvlIRvlAv-yfn86PemeQ

Hjallis Andersen var lika stor folkhjälte i Norge som Ingemar Stenmark skulle bli i vårt land. Tog 1952 tre guldmedaljer, två av de dem totalt överlägset.

Allt inför en publik som nog får räknas som den sakkunnigaste av samtliga sporters åskådare. Bislett. Sköytesportens Mecka. Vi minns från senare års TV-sändningar hur publiken piskar fram sina åkare för att när speakern meddelar rundetider tystna som vore det en kammarmusikkonsert. untitleduntitled

Norge och Nederländerna har alltid varit dominanter utom på sprintsträckan. Få sporter kunde väl också i äldre tider vara så ”orättvisa”. En 10000 meters tävling kunde pågå nästan en hel dag. Någon fick åka under perfekta förhållanden. Andra i snöstorm. Ändå en viss charm.

I Oslo dyker ett svenskt namn upp som skulle få stor betydelse för svensk skridskosport. Sigge Ericsson men långt, långt efter den norska nationalidolen. Men snart blev det 1956 och guld och silveruntitled.

 

 


Lämna en kommentar

Bloggubbens funderingar (Årstidernas vemod. Allt tydligare med åren)

” Sen kommer sommaren som en kort förberedelse till hösten.”  (A Strindberg)untitled

Så kan man ju se det när vemodet är närvarande. En ovälkommen partner som verkar dyka upp allt mer under årens gång. Som finns där under nästan alla årets årstider och påminner om…….snart är det slut……snart…väntar….väntar…väntar…untitled

Våren.

”Det var i syrenernas tid” Inleddes en bok som jag läst för länge sen. I min skånska värld befinner jag mig just nu mitt i den ljuvaste syrenblomning. En svensk trädgård utan syrener är knappast en trädgård i vårt land. Vart jag går doftar det. Ett överflöd av blommande klasar i lila, blått och vitt smeker mitt öga. Det är som att vandra i paradisets skönaste park. untitled

Men! Titta inte FÖR noga. Visst syns då ett tecken på förgänglighet. Något visset visar sitt fula tryne. Något som talar om att: Snart är det slut. Snart är vi inte längre i syrenernas tid. Snart är den doften ett minne blott. Något att längta till om bara ett  år.

Äppelträden har redan blommat över. Den ljusa grönskan har mognat. Till och med maskrosorna börjar inse att deras tid är förbi, om än motvilligt. Den så efterlängtade löftesrika tidiga våren med blommande påskliljor, tulpaner och knoppar som vill brista, har både brustit och vissnat. Och häggarna. Snart skall skomakaren öppna igen.mellan_hagg_och_syren(1)

”Se, här är den sköna sommaren jag lovat dig. Det är våren som är slut svarar bonden så tvär”. (E Taube)

Sommaren.

Nej , Strindbergs dystopi har jag ännu inte instämt i. Men när ljuset åter vänder. När midsommaraftonens visor flirtar mellan dur och moll är det inte bara sill, potatis, jordgubbar och därtill lämpliga drycker som finns i sinnet. Nu går vi åter mot………men först. Skördar av bär och nypotatis. Salta bad för den som så önskar. Lata stunder i en hammock blickande upp mot en klarblå himmel där svalorna dansar luftbalett. Kräftor i drivor, också de med drycker rekommenderade av Albert Engström. Så gode mäster August. Låt oss njuta av nuet. Sjung, I denna ljuva sommartid och En vänlig grönskas rika dräkt. Vackrare kan inte den svenska sommaren skildras.untitled

Hösten.

Det är vår årstid. Hörde jag Olof Thunberg säga i en tv-pjäs. Vi gamla gubbars tid.untitled

Kanske är det därför jag gillar hösten? Lite kravlösare än ungdomens vår. Lite mer tillbakalutad. Tröttare. Vissnande. Men också skördande. Allt mörkare. De tunga regnens årstid. Vi drar oss inomhus igen. Tänder smålampor. Gör oss redo för ännu en vinter i livet.

Vintern

Just vintern är vemodsbefriad. Skall jag längta till mörker och kyla? Bara för att ha något skönare att se fram emot? För nu kan det bara bli bättre igen. Snart så……….kommer…..Ah nej.

Våren-sommaren -hösten-vintern- våren -sommaren-hösten———-vintern——våren——hur många gånger till? I mitt liv? Skall jag lägga till ett ”kanske” i ”snart så kommer”?

Nej! Nu skall jag ut och skörda sparris. Lyssna till näktergalen.  Omfamnas av prästkragar vår skånska landskapsblommauntitled. Vilken härlig årstid. I den härliga vår! Uti vårsolens glans.images32STU9JR

 

 

 


2 kommentarer

Bloggubbens funderingar. (Korsordslösning. En pensionärshobby?)

Så här ser min korsordsvecka ut. untitled

Måndag. Väntan är lång. Posten kommer numera sent i staden Kristianstad. På måndagen skall den ligga där i den lådan där räkningarna trängs med ett elakt sinnelag synligt till och med på kuvertet, liksom hånskrattande åt mig. Jag kallar den för Tortyrtidningen , medan de fantasilösa envisas med att namnet är Allers. Så plötsligt, under all reklam, kuvert från kommunen och el-räkningar, har den landat. Min korsordsvecka står åter inför nya utmaningar. Jag är beredd. Hjärnan utvilad. Förhoppningarna stora.untitled

Börjar alltid på A-korsordet. Stirrar på tomma rutor i mittuppslaget. Känner hur obildningen är närvarande innan den första frågan får ett svar. Andra korsord som utmanar i den annars så försumbara tidningen är Storkrysset, Klurifaxen, Rebuskrysset och varannan vecka den grymmaste hjärntortyren , Allersflätan. Ett korsord av den gamla stilen.

Tisdag. Min prydliga handstil har nu ockuperat många av Allers-rutorna. Kristianstadsbladet frestar med det ganska besvärliga tisdagskorsordet. Brukar gå bra. Endast någon fack-fråga blir obesvarad ibland.

Onsdag. Allers har nu snart kommit till vägs ände. Skall jag googla? Eller gå in på Webkrysset där oraklet med  namnet Rose-Marie har svar på allt? (Vem är hon? Bor i Finland vet jag)

Torsdag. Korsordstorkedagen. Jag vägrar korsord där det endast är skrivkunnighet som gäller.

Fredag. Kvällspostens rutor tillsammans med en utvald whisky är ofta mitt så kallade fredags-mys. Men så händer det. Någon fredag ropar mina Bröder i FV på mig. Som reskamrat väljer jag Aftonbladets korsord. Bättre knäsittande  reskamrat kan jag önska mig. Ett värre korsord har aldrig kommit i min väg. Varför avstår jag inte? Varför inser jag inte min begränsning? Vem tror jag att jag är? En Rose-Marie? Eller avlidne kollegan Bengt Jivestad (bilden) 12931167_1321281921222171_3795805069866665904_nsom löste de svåraste som om han skrev ett brev?  Märker hur de i vagnen sittande observerar mig. Sneglar fnissande. Ser hur de tänker. Kan inte den dumme gubb-jävelen med det senila utseendet någonting? Låtsas skriva. Vad fasen som helst. Går ju att sudda ut i skydd av mörkret under hemresan. Och någon gång skall det gå. Att lösa Aftonbladets mobbning av oss icke Mensa-medlemmar.  Skulle vilja träffa konstruktören och…..nej…är en fridsam person.

Lördag. Kul med det i Kristianstadsbladet där det gäller att komma på boktitel och författare. Någon gång är den korta texten så intressant att den manar till inköp av boken.

Söndag. Alla söndagar ,oavsett form, uppstigningstid eller plikter, måste börja med Sydsvenskans ”gammeldags-korsord”. Ser i mig själv min morfar. Där han satt i sin favoritfåtölj med lexikon och tidning. Skrev något. Tog en promenad i trädgården, Skrev något igen. Pratade med en granne. Fick något tips. Skrev något igen.

Så går en vecka i livet. Visst är korsordsutmaningen något som berikar den . Och blir det för irriterande svårt. Då löser jag NALLE-KRYSSET. Den dag jag inte klarar det. Då klarar jag nog inte själva livet heller.untitled

Fast ibland är det svårt. Kanske beroende på.untitled


4 kommentarer

Allsvenskan efter 10 omgångar. 2016.

1. IFK Norrköping                                                        22 p

2. Malmö FF                                                                    21 p

3. Örebro SK                                                                    21 p

4. AIK                                                                                18 p

————————————————————————————–

5. IF Elfsborg                                                                  15 p

6. IFK Göteborg                                                             15 p

7. GIF Sundsvall                                                             15 p

8. Östersunds FK                                                           15 p

9. HIF                                                                                 15 p

10. Jönköpings Södra IF                                            13 p

11. BK Häcken                                                                12 p

12. Kalmar FF                                                                 12 p

13. Djurgårdens  IF                                                      12 p


14. Hammarby IF                                                         10 p


15. Gefle IF                                                                     5 p

16. Falkenbergs FF                                                      4 p

 

Så har då en tredjedel av årets Allsvenska spelats. Tiden går fort. Kan vi redan nu ana? Tro? Vilka har överpresterat? Vilka är besvikelser?

I ledning befinner sig två klubbar som varit där många gånger i vår storseries historia. Hade jag inte vetat ,så skulle jag trott att tiden stått stilla sen fyrtiotalet. Nu tror jag att beundransvärda ”Peking” får det tufft när kvalet till CL börjar. En klar fördel för MFF. Men visst önskar jag att det var ”di blåe”som än en gång skulle ge sig ut på de stora arenorna.

ÖSK. Hänger på. Men….?  Ja, vad sa vi om Leicester . Richard Norling har återvänt till sin älskling efter sin ”otrohetsaffär” i Skåne och Norge. AIK tror jag blir huvudkonkurrent till guldet för Malmö FF.

Inte mindre än fem klubbar är medlemmar i ”15-poängs-klubben” (Inte 10000-meters-klubben) Kan tänka att IFE och IFK Göteborg inte är nöjda och kommer att avancera.

De båda nykomlingarna ÖFK och J Södra är hittills en frisk fläkt med nytt blod i den gamla lite trötta trotjänaren, vår Allsvenska. På undre halvan befinner sig än så länge det ojämna charmlaget som i sina bästa stunder spelar landets sevärdaste fotboll: BK Häcken.

De båda Stockholmslagen som delar hem, DIF och Hammarby IF borde avancera. Vad hände med det hårt utgående Djurgården? Inte ens ”hårda tag” verkar gälla för klubben som verkligen var Järnkaminer. Och. Hur länge kan publiklaget från Södermalm fylla läktarna om inte spelarna presterar?

Trajaska Patrullo gör; I vår annars jämna första liga sladdar två lag redan betänkligt. Kan vi redan nu säga Auf Wiedersehen till Gefle IF och Falkenbergs FF? Ja, inte mig emot.

 

Så är det snart en lång lakun. Det skall spelas EM. Vad som händer sen? Kanske helt nya förutsättningar? Men en önskan har jag förutom att MFF vinner.

Låt matcherna avgöras på planen. Lås ”dagisarna” under matchtid så vi slipper bengaler och bangers.Allavsenskan-segrare


Lämna en kommentar

Slutställning topp 3 i Europas fem största ligor 2016.

Spanienuntitled

1 FC Barcelona                            91 p

2. Real Madrid                            90 p

3. Atletico de Madrid                88 p

Tre av de absolut främsta fotbollslagen i världen var oustanding till och med i denna liga som får anses som den starkaste av alla. Kampen varade ända in till målsnöret.

Tysklanduntitled

  1. FC Bayern München             88 p
  2. Borussia Dortmund              78 p
  3. Bayer Leverkusen                  60 p

Kolossen går inte att stoppa. Charmlaget, med den härliga publiken från staden där man brygger Dortmunder-bier försöker, men……”Korplaget bärgade en CL-plats. Bundesliga bjöd som alltid på offensiv tempostark fotboll.

Italienuntitled

1 Juventus FC                                 91 p

2 FC Napoli                                     82 p

3. AS Roma                                     80 p

Den något bedagade Serie A fick passande nog en gammal dam som slutsegrare. En gammal dam som visar att gammal är äldst år efter år.  Det enda laget från La Bella Italia som sticker upp i Champions League. Och! Vad har hänt med Inter och framförallt AC Milan?

Frankrikeuntitled

1 PSG                                         96 p

2. (finns det någon?) OK då

FC Lyon                                    65 p

3. AS Monaco                          65 p

Får det vara så stort avstånd mellan ettan och tvåan i en superliga? 31 poäng. Lägg till detta PSG:s målskillnad. 102-19 !

Är det roligt för Zlatan och de andra ? Är de intressant för publiken? Vem skall bli två? Men ett fint farväl fick vår Zlatan.

England.untitled

Jag träffade en salig dam på centralen i Malmö i lördags. Hon liksom svävade över marken, som en nyfrälst. Var synnerligen mottaglig för att prata fotboll. Var vackert klädd med MFF-attribut. Nöjd med en seger med 3-0 . Men allra mest nöjd med att laget hon hållit på (inte i 132 år) i hela sitt medvetna liv vunnit Premier League. Hon berättade inlevelsefullt att hon varit i England och sett sina favoriter mot Everton.

  1. Leicester City                                   81 p
  2.  Arsenal FC                                       71 p
  3. Tottenham Hotspurs                      70 p

Nu var det nära för Spurs. Att komma före storebror i norra London. Dock skipades rättvisa i sista omgången. Tack Newcastle.

Kära läsare. Har ni varit frånvarande från media av olika anledningar de senaste månaderna. Jodå! Ni ser rätt. Leicester City vann Engelska första ligan för första gången i sin historia. Länge trodde jag att: nu ger dom sig….Nästa match får dom stryk…Det kan inte hålla distansen ut…MEN! Och därtill 10 poäng före tvåan.  Hur kommer det att gå i CL? Ja, det får vi snart se.

Så gick det denna säsong. Fyra favorittippade giganter och så då det som kan hända än i våra dagar. Leicester City. Får väl som Arsenal-vän ändå säga Grattis.


Lämna en kommentar

Dagboken (14 maj) Fotboll .Fotboll.

Jag var på match denna dag . På klassisk nostalgisk mark som inledning. På Sveriges finaste stadion därefter.mervarde001untitled

Vi var inte många som trängde ihop oss på ett litet utrymme på en arena som har plats för cirka 25000 åskådare. Som har sett Svenska mästare koras många gånger. Som har sett såväl Sergej Bubka som Carl Lewis.untitled

Män, som varit med förr, tog sig mödosamt upp för trapporna. Sådana som upplevt bättre tider. Som sett ”Chrischan” Som sett ”Bambino” som sett untitled”Mysing”. Många hälsade på mig. En olycksbroder kunde jag läsa i deras plågade ögon. ( Fick mig att minnas då jag var i Kiruna och ville se kyrkan. Råkade komma då Laestadianerna samlades.  Många hälsade mig välkommen  i gänget. Eller är gänget fel ord?) untitledPå något lustigt vis var läktaren med hundratalet åskådare ett föredöme för integration. Veteranerna som pratade min barndoms språk med diftonger, ja, nästan triftonger, blandades med unga män med rötter från länder där man aldrig hört talas om IFK Malmö. Men som nu har kompisar som spelar i det anrika laget.

Matchen var ett derby i staden Malmö. Stadens första allsvenska klubb mot klassiska småklubben BK Olympic.

Kommentarerna på läktaren var sådana som jag vuxit upp med.

”Fan va dålli du är domaren. Vi ska anmäla dej”. ”Bra jobbat 22.an din skit.”. ”Han kommer ju med raka ben den jävelen”.

Jag var hemma.

I pausen sökte jag sol. Flydde från skugga och svepande kalla vindar. Tittade ut över Stadiontorget där många blåvit-klädda samlats. Blev observerad av två FV-Bröder. Jan Silbersky och Björn ”Nalle” Friberg. Båda med identiska kommentarer. ”Du är ju på fel stadion”! Och tänkte: Hur kunde det bli sådan stor skillnad på två Malmöklubbar som var arga konkurrenter och nästan jämgoda.

Förmatchen förstördes av en usel domare. IFK förlorade med 1-2.

Bättre gick det för mitt MFF. Så kylan på gamla inpinkade Stadion förbyttes till värme där framtiden skall spira. Klubben, som likt KD ständigt hankar sig kvar över 4 procentspärren i riksdagen, skickades norrut med 0-3 . Och han har hittat formen.untitled Tack för det. Säkerligen så hankar sig Gefle IF kvar ändå detta år.

 


Lämna en kommentar

Vaktspel på regementet (En skräckupplevelse) Del 4.

Det tyckte inte Ille. ”Det var ingen vidare signal spelet” sa han med bister uppsyn.” Nej inspektörn” sa jag. Vad vågade jag annars säga? Men kände mig lite orättvist bedömd. (Och har än i skrivande stund inte lyckats analysera vad det var för fel på min signal) . ”Nu får du ha sällskap med mig till Rådan” (namnet på musikkompaniet). Men du måste gå som reglementet föreskriver, 1.25 meter snett bakom mig. Meddelade inspektören. Märklig regel tänkte jag, men endast tänkte av naturliga skäl. Stegade upp avståndet och hoppades på godkännande.imagesXFADC7A0

Ille satte fart med mig snett bakom. Powerwalk heter det visst i modern tid, även  om jag med ålderns rätt, envisas med att benämna det som snabb promenad. Stämningen mellan oss var av det slaget att glädjen inte var påträngande, och tiden för färden kändes som en evighet.

Då, plötsligt fick jag en insmickrande idé. Jag började andas tungt, segade på stegen så att avståndet vidgades till 1,28 eller möjligen 1,29 . ” Det är inte lätt att hålla avståndet till inspektörn så fort som inspektörn går”. Hörde jag mig säga och hoppades att mitt falska tonfall inte skulle avslöjas.

Men jag hade bedömt honom riktigt. Min kommentar fick det bistra anletet att skina upp och när vi var framme vid Rådan hade avståndet mellan oss minskat till en halv meter såväl fysiskt som mentalt, om jag inte minns fel. Väntade nästan på att han skulle lägga bort titlarna.10443386_703930516326778_4931358455117216315_n

Om än bara för en kort stund i livet. (bilden. Ille Gustafsson och Karl-Erik Lennholm i täten för Svea livgardes Musikkår.

Slut på ”Spelupplevelser”.


Lämna en kommentar

Vaktspel på regementet. (En skräckupplevelse) Del 3

Då, plötsligt, fick jag se en guldprydd skärmmössa över några lågväxande buskar. Den närmade sig med god fart, jag började ana, jag började oroas över vem som var mössans innehavare. …..men det kan väl inte vara?….En söndag…Varför? Men mina farhågor besannades. Under skärmmössan syntes en klart identifierbar person. Musikinspektör Ille Gustafsson var på väg till musikkompaniet. Klockan var en minut i åtta. Han skulle inte hinna passera innan min signal kastades ut till bedömning. Idyllen hade på några sekunder förvandlats till något helt annat.skc3a4rmklipp78

Nu skall alla veta att en ung klarinettist tillsammans med ett jägarhorn inte alltid är det lyckligaste äktenskapet. (Som det på bilden) Jag intonerade den första tonen, ett klingande tvåstruket b (eller bess som det heter i nutid) i svenska arméns paradmarsch och hoppades på det bästa.images4ZWR7J0Q

Det här gick ju bra, tänkte jag nöjt efter signalen. Nog den bästa jag presterat . Det tyckte inte Ille.

Fortsättning följer.


Lämna en kommentar

Vaktspel på regementet. (En skräckupplevelse ) Del 2.

Texten är hämtad från en artikel om Ille Gustafsson som jag skrev till ”Föreningen Gamla Christianstads årsbok 2009. post-8006-126590462442

En vecka i taget fick alla från korprals grad och neråt tjänstgöra som vaktspel. Det innebar att när regementets flagga hissades och halades skulle paradmarsch utföras på jägarhorn.

Där stod jag spelberedd en varm, lite soldisig söndagsmorgon. En sådan där dag då man diskuterar om det är vårens sista eller sommarens första. Naturen hade precis skänkt en tacksam tanke till nattens stilla livgivande regn, som passerat. Kasernområdets träd visade en blyg, nästan oskuldsfull grönska och doften från häggarna och synen från syrenernas pockande knoppar, framkallde ljuva löften om sommarens fröjder. Det var som om vällusten själv hade bestämt träff med just mig denna morgon när månaden maj gjorde skäl för allt Alice Tegnér lärt oss.untitled

Husmor kom vitklädd glatt vinkande, cyklande förbi på väg att förbereda den obligatoriska söndagsteken. Det rådde en sömnig däst, tilbakalutad fridfullhet, som bara kunde finnas en helgdag på ett svenskt regemente under femtiotalet. En skyddad stad i staden med sitt eget speciella liv.

Vaktchefen , överfurir Abrahamsson, hade förberett flaggans hissande uppe på kanslihusets tak. Den tretungadeuntitled verkade ivrig att komma ut och upp till den stigande försommarsolen. Från en dunge försökte några koltrastar ge mig en sista instruktion hur det egentligen borde låta. Jag var beredd att sätta jägarhornet till mina läppar med kontrollerat lugn. Inget kunde störa harmonin inom mig. Jag var 16 år.  Då……

Fortsättning följer.


2 kommentarer

Vaktspel på regementet. Känns som ett liv från en helt annan tid. (Del 1)

Alla som snodde värvning till militärmusiken som musikelever i en tid innan omorganisationen 1957 var tvingade att vara ”spel” en vecka i taget. Det som gällde för den nyinryckte då var förutom utbildning på huvudinstrumentet, stavning mot målet att uppnå virvel på liten trumma, bli införstådd med alla handräckkningsuppgifter, att så snabbt som möjligt lära sig signaler på jägarhorn. untitled

Nu var/är jägarhornet inte det mest svårbemästrade instrumentet. (Och ingen behövde bli en Maurice André)untitled Så min lycka var att tillhöra ett infanteriregemente vars signaler var hanterbara och skulle utföras på just jägarhorn. Värre var det för de som befann sig på de få kavalleriregementen som hade musikkår. Där gällde, den likt en häst, egensinniga fanfartrumpeten och signaler som måste utföras med såväl dubbel som triol-tunga.images

Själv var jag så pass ung att jag började min tjänst i den tid då spelet inte måste blåsa såväl revelj som tapto. Kanske bli utsatt för kastade skor från väckta beväringar på något illaluktande logemente klockan 06.00. Dessutom att tvingas bo i vaktlokalen.

Men flaggans hissande och halande gällde. Varje morgon; vintertid 09.00. Under det ljusa halvåret kl. 08.00 skulle flaggan ”blåsas upp”. Halningen skedde då solen lämnade och tackade för dagen som varit. Dock senast. kl. 21.00 . Detta skedde alla årets dagar. Inte ens julafton eller midsommarafton undantaget. Musiken från hornet var ”Svenska arméns paradmarsch (Flaggsignalen kallad)

Ofta var det endast två personer på hela vår jord som avnjöt det hela. Regementets vaktchef som skötte flaggproceduren, samt signalgivaren, spelet.  Någon lördagsafton, då det var fest på officersmässen, kom de galaklädda ut för att under sorl, vars ljudstyrka hade åstadkommits av goda drycker, ta del av det musikaliska divertissemanget. Om någon var närheten under flaggceremonin måste denne stanna upp och göra honnör.(Inte för spelet, men för flaggan) Det tyckte jag var roligt. Viken makt! Även köpande och säljande av speltjänsten förekom. ” Du får fem kronor om du tar flaggan på lördag”.

Svea Livgarde i Solna, där jag började, var ett vidsträckt regemente. Från musikavdelningen (Rådan)där jag bodde, till södra vakten var det ett avstånd på drygt fyra kilometer. För spelet gällde att först ta sig till vakten till fots och där anmäla för vaktchefen att jag var vaken, nykter, putsad, klädd och spelsugen (nja) För att sen anhålla hövligt om jag fick åka med vaktchefens jeep till kanslihuset där flaggan befann sig på taket.Polishögskolan,_Sörentorp_2015c

Detta pågick till långt in på sextiotalet. På Svea Garde gällde speltjänst för alla från korprals grad och neråt. När jag senare kom till Kristianstad fick även furirerna ”blåsa flaggan”, som det hette.

En dag upphörde flaggblåsningen på Svea Livgarde. Måste varit på sent sextiotal. Min vän och jämnårige kollega Bertil Allerstav599010_111206969039141_409350973_n har berättat. Bertil, och några andra då utsatta, gick till  musikdirektör Marc Sixten Zendry de la Berg.untitled (Född i Landskrona) och undrade: ” Är det inte dags, i tiden,  att nu sluta med denna kvarleva från en långt svunnen tid”? Marc, som annars var en ”modern dirk”, menade att det är en sådan fin tradition som inte bör utsättas för nutidens angrepp på allt som har rötter i historien. De besvikna, som då var musik-furirer och långt komna musiker, uppsökte sekundchefen, överste Sten Langeen. Som sa: Det var ett mycket bra förslag.

Och med detta överste-ingripande upphörde vaktspelet att vara traditionsbärare på Kungl Svea Livgarde.

Hur länge det pågick på andra regementen vet jag inte. I Kristianstad gick det i graven i mitten på sextiotalet. Kanske finns flaggsignalen kvar inspelat på band och presenterat från högtalare på något regemente? Om det finns något regemente? För blåser jägarhorn i de sammanhangen gör ingen längre. Och spelas på gitarr …….Ah nä.

Ps. I nästa avsnitt skall jag berätta om ”Min värsta spelupplevelse”.images