JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


Lämna en kommentar

Bloggubbens funderingar. (Vad saknar jag mest från yngre dagar?)

Såhär när livets resa för längesen passerat halva vägen, och med allt för god fart närmar sig resmålet, så händer det att jag funderar över: Vad saknar jag mest av det jag kunde förr men inte nu? Vilka händelser skulle jag vilja uppleva igen? Ja, kanske det här.untitled

Visst skulle jag tycka att det var idé att plantera ett Reine Claude plommonträd. Men! Fertiliteten lär vänta på sig en fyra fem år……så……nja.untitled

Visst skulle jag vilja säga: Vi väntar väl många år innan vi gör det och det…och det…Än är det för tidigt. Mycket för tidigt.

Visst skulle jag vilja ha lön som när jag arbetade. Eller lite till kanske.

Visst skulle jag vilja känna mig så vältränad igen som när jag tyckte mig kunna hoppa över hus.

Visst skulle jag vilja ha hörsel som i ungdomen. Och kanske slippa några andra åldersrelaterade åkommor.

Visst skulle jag åter vilja få spela i symfoniorkester. Gärna orkesterverk med kör som Förklädd Gud. Fynskt forår. Mozarts requiem, och annat i  genren. Där sopranerna står bakom klarinetterna. Doftar förföriskt och rufsar mig i håret. Viskar……….images

Men allra mest saknar jag.

Jag skulle vilja få springa igen. Känna välbefinnandet att med cirka 75% kraftuttag i fin terräng i en ny-regnad skog på aftonen, fylla lungorna med luft. Känna hur kroppen svarar. Lättheten och styrkan i benen.  Flyta fram. Nästan uppleva ett tillstånd av odödlighet. Inte löpträna, för det är ett helvete på gränsen till tortyr. Det är lika stor skillnad på att träna löpning och motionsspringa som på att bada eller träna simning. Att spela eller att öva på ett instrument. Att pussas eller kyssas. Ja, det senare tror jag bara. Jag känner i hela kroppen att jag fortfarande kan springa. Ser joggare i Björket och tänker. Dig skull jag lätt springa ifrån. Men jag har livstids löpförbud efter byte av höftleder så………..Endast i drömmen uppfylls detta behov.untitled

Så går då livsresan vidare. Ju fler år man sitter kvar på tåget desto fler saknaden kommer att bli reskamrater.

Därför är det synnerligen angeläget att njuta av det man kan (Och det är mycket ännu). (Som nedan till exempel.)  tungkyssarSamt att bromsa hastigheten på det där förbannade expresståget.images1FJ95MZV

 

 

 


Lämna en kommentar

Krogar ( Åmund Åhus/Kristianstad)

Det finns hungriga som är revbensjägare, eller ribs, som det visst heter numera. Revben, en rätt som kan serveras i många olika skepnader. Ett ”Revbensmecka” finns beläget i Åhus hamn och kallar sig för Åmund.untitled

Där befann jag mig den tjugoåttonde dagen i augusti för att äntligen prova på de så berömligt omtalade ribsen på krogen. Och för att lite sent fira en 22-åring.

Sommarkvällen var mild, solig och endast en svag sjöbris följde med oss in i lokalen. Trots den tidiga kvällstiden (kl. 18.00) var det nästan fullsatt. Vi, i kvartetten visste vad som lockade. Revben med det lokala ölet.

Utsikten från Åmund är en bild av den svenska sommaren när den beskrivs i de mest idylliska ordalag. Sommarsemester-firare vandrar vällustigt på kajen. Båtar av lyxigt slag ligger förtöjda. Tvärsöver vattnet skymtar de villor som i folkmun kallas för ”Gräddhyllan”. Allt är en bild av här är det gott att leva.untitled

Revbenen, förlåt ribsen, (man är väl modern) motsvarade förväntningarna med råge. Rikligt, mört och befriat från ”fel sort fett”.image

En ung servitris blev något konfunderad när vi efter maten beställde in Gin och Tonic. Sökte med blicken efter hjälp från någon äldre kollega. Kanske berövade vi henne sin ”GT-oskuld?

Åhus hamn i vår tid är rikt på krogar av skilda slag. Rökeriet, Pråmen, Glassbåten med flera. Endast anrika Gästis ligger kvar och minner om en svunnen tid. Då var Gästis envålds-kroghärskare i Åhus. Nu är Åhus ett krogparadis. Men endast under den varma årstiden.13876206_1059618634092756_4473240644373353366_n

 

Skål och Grattis 22-åringen Måns!

 


Lämna en kommentar

De svenska lagens entré i årets Europaspel.

Fyra svenska klubbar tog plats i väntrummet där dörren till Europa befinner sig. Dörren till att få spela i solen. Till de stora pengarna och arenorna. Två sitter kvar än ett tag. Två åkte ut till kylan. Till Allsvenskan. Skall betygsätta deras insatser i en skala mellan 0 och 10.

Champions League.untitled

IFK Norrköping-Rosenborg. 1-3 . 3-2. (4-5)

Matchen i Trondheim visade allt för stor klasskillnad mellan norska och svenska mästarna. Satt och undrade varför IFK inte förstärkt sitt lag inför den stora chansen som säkert dröjer innan den kommer tillbaka. Chansen att en gång få spela i CL. Fanns det inte resurser? Fanns inte viljan?

I Norrköping tog Rosenborg ledningen med 2-0. Att IFK vände och vann berodde nog mer på att norrmännen kände sig säkra på avancemang.

Mitt betyg till IFK Norrköping blir ändå 4.

Europa League.untitled

AIK-Europa FC 1-0. 1-0 . (2-0)

Ja, vad säger man? AIK fick möta det sämst rankade laget i hela EL. Laget med det prestigefulla namnet. Laget från lilla Gibraltar. Men också laget som spelade ”grisfotboll”. Och ett lag jag inte vill se mer i Europaspel. Att AIK hade svårt mot dessa amatörer är bedrövligt. Nu vill det till mycket bättre spel om Panathinaikos skall besegras.

Endast segern gör att ”Gnaget” får betyget 2.

BK Häcken-Cork City 1-1. 0-1 (1-2)

Jag gillar BK Häcken. Jag gillade BK Häcken. Fram till denna usla insats. Ja, jag vet. Cork har gjort det förr mot ett svenskt lag och inte vilket lag som helst.

Endast att förlusten inte blev större gör att BK H får poängen 1.

IFK Göteborg- Piast Gliwice. 3-0. 0-0 (3-0)

Det enda svenska glädjeämnet. OK: Piast tillhör inte de tyngsta lagen i Polen historiskt sett, men 3-0 borta är starkt av ”Änglarna”. Nu finns gott hopp om att porten till Europa öppnar sig lite till. Helsingfors bör besegras.

Hade IFK vunnit hemma också skulle jag satt maxbetyg. Nu blir det 9. 

Och efter nästa omgång har den förhoppningsfulla kvartetten blivit ett enda lag. IFK Göteborg.

Här är porten ”Änglar”.images

 

 


2 kommentarer

Den 22 juli. (BAO med mera)

Den här dagen har jag sett fram emot sen långt före jul. Fick då reda på att det så unika i musikvärlden som Benny Anderssons skapelse ”BAO” skulle komma till Helsingborg och Sofiero. Denna ensemble som blandar besättning och musik som ingen annan. Och som gör det, med snille och smak, som en känd devis lyder. Genuin folkmusik, jazziga (Inte jazz)toner. Bach, och inte minst Anderssons egen älskade musik. Spelglädjen går att ta på. Musikanterna måste vara mycket väl utvalda. BAO i närområdet är ett måste. Därför vaknar jag med förväntan denna strålande högsommarmorgon.13432156_10156996538725534_3206456003286688189_n

Klockan 13.30 sitter jag med hustru och svägerska på ett pågatåg mot Helsingborg. Värmen i kupén är afrikansk. Ingen luftkonditionering fungerar. Endast två små flickor är totalt oberörda. De springer oavbrutet i vagnen. Och nu förstår jag varför. Varför afrikanerna är så totalt överlägsna i långdistanslöpning. Dessa flickor är synbarligen av afrikansk ursprung.untitled

Helsingborg. Möter som avtalat en kollega från tider som varit. Trombonisten och simmaren Bosse Landin. Minnen från tiden i militärmusiken i Kristianstad. Minnen av personer i livet och borta sen länge hinner avhandlas. Löfte om att träffas igen som alltid när sådana möten inträffar. Trevligt att träffa dig Bosse efter alla dessa år.13754273_1056277601093526_5205915904013226572_n

Färd från Knutpunkten till Sofiero är en resa där det goda livet är närvarande. Framme vid Gustav VI Adolfs  älskade slott ringlar redan långa köer. Folk har dukat upp. Äter dricker. Än är det en timme kvar till insläpp. Beundrar trädgårdens rhododendron. Bestämmer mig för att undvika blickar mot min egen något mindre imposanta för en tid framåt. En man går omkring och bjuder ut, inte sig själv, men väl öronproppar. Ingen köper. Människorna här har kommit för att lyssna på musik och själv har livets resa utrustat mig med en ”öronpropp” i högra örat så……….han får passera.untitled13731745_1055788127809140_6279960523301151318_n

Klockan 17,40. Portarna öppnas. Kanske inte pärleporten till Paradiset men näst intill. Kapplöpning om bra platser. Vi får en plats i solen. och då menar jag Solen. Trots den sena eftermiddagstimmen lyser den med full kraft. Rakt emot mig. Bländande och varm. Folk går omkring bärande stolar och väskor innehållande vaddå? Samtliga försöker hitta någon ännu ledig yta i den gröna täta doftande gräset att slå sig ner på. Långt borta på andra sidan frestar ett tält med kalla drycker. Bestämmer mig för att försöka ta mig dit. Börjar en vandring hoppande över ben. Snirklande runt stolar. Vinglande mellan kylväskor. En hinderbana värdig en militär femkamp.

Då kommer en kvinna emot mig med bestämda steg. Heter inte du Carlo? Frågar hon. Söker i minnet. Måste vara en tidigare elev. Är i rätt ålder för det. Men! Vi är FB-vänner. Båda har vi bott i samma hus i Malmö. Hon långt senare än jag. Fick kontakt på nätet av den anledningen. Visste att hon skulle hit och skojade, då ses vi kanske? I detta enorma folkhav (10000 personer minst.)gör vi det! Vi har aldrig setts tidigare ,men hon kände igen mig! Trevligt att möta dig, irl som det heter, Christina Ljungwall.  (På bilden under med sin mor på Sofiero-konserten. )13775772_10206543620460233_4634824202669059502_n)

Lika trevligt blir det inte när jag mödosamt kommer fram till där det säljs förfriskningar. Från det inhägnade området får icke starka drycker medtages. Blir påmind om att idyllen har en fläck. Att vi trots allt är i Sverige, även om det danska landet nästan är på simavstånd. Ja, för någon som Bosse Landin då kanske.

Kl. 19,10 En ensam tubaist inleder konserten. Calle Jakobssonuntitled (Hovkapellet till vardags) Än lyser solen upp mitt ansikte med full kraft. Men snart skall den försvinna bakom lummiga träd. Ett ögonblick att längta efter en kväll som denna. Vilket den gör när hela BAO kommer loss i valser och polskor. Det svänger. Folk dansar på dansbanan. I gångar och var härtill plats finnes. Jag förhåller mig värdigare. Dricker vin och sitter still. Låter ungdomen under 70 rasa.  Och är glad att försök till dans inte inträffar i Skogmanpotpurriet där det bjuds på kluriga taktvändningar.

Den lysande flöjtisten Janne Bengtsson.untitled (Kungl. Filharmonikerna till vardags och nu med guldflöjt) Briljerar i Bachs h-mollkonsert tillsammans med lika strålande tubaist och Calle Moraeus på banjo! Ja, de flesta tonerna fick väl Calle med? Kanske. Tror nog att den femte evangelisten, fader Johann Sebastian, log i sin barock-himmel.

BAO är ingen orkester, som så vanligt är, endast kompande sångsolister. Men visst. Utan Helen Sjöholm och Tommy Körberg hade det varit något som saknats. När Tommy sjunger ett av Jussi Björlings paradnummer. ”Strålande stjärna” börjar skymningen sänka sig. Tyvärr störs Körbergs utsökta stämma av ljudliga sydskånska sopranröster strax bakom mig. OBS! Ingen av dem i mitt sällskap.untitled

Efter pausen.

Nattbrisen kommer.  Inte från bergen i Provence, men väl från Öresund. Helen sjunger ”Du är min man” så att precis alla som anser sig vara män, känner sig utpekade.

Tittar mig omkring i det tilltagande mörkret. Nu skall väl tafsandet äntligen börja? Har inte sett en enda kvinna med armband som motsätter sig detta så naturliga beteende på konserter. Några tänkta objekt har jag sett ut. Men…..nädå…Vilken konstig konsertpublik….Får väl avstå själv då.

 

BAO betyder som de flesta vet Benny Anderssons orkester. Detta geni som håller en låg sympatisk profil på scenen. Spelar gammeldans på sitt dragspel. Lite kluriga kompslingor på pianot. Några humoristiska lågmälda kommentarer. En person så långt ifrån de flesta i artistvärlden i vår tid där narcissismen är oblygt rådande.

Tiden går fort när man har roligt säger Helen Sjöholm . Så sant. Roligt har vi såväl i publiken som på scenen . Men.

Klockan 23.00 vandrar vi trötta mot utgången tillsammans med glada människor. BAO har förmågan att glädja som få andra.

Då kommer nästa glada överraskning Godaste vännerna Ulla och Jerry dyker upp. Får en kram av dem. Får Jerrys kepsskärm i höger öga. Men vad gör det mot att få kram från honom? (Eller var det en senkommen hämnd från fotbollen på regementet?)

Fina pågen Måns har kört från Kristianstad. Kör oss hem. Fort, javisst. Men mycket säkert. Tack Måns.

Så var den efterlängtansvärda dagen över. Och  den levde upp till förväntningarna.

Fanns det inget att klaga på (förutom det där att inte få ta med öl till sin plats)?

Jo, klarinetten hördes för lite. Såg visserligen på storbildskärmen på fingrarna att han spelade ett fyrstruket C.  Men får man vara så nördig att uteblivit klarinettljudande anses som något negativt?

 


2 kommentarer

Bloggubbens funderingar (Varför ger vi djur ”påhittade” egenskaper?)

Det finns en mängd positiva eller negativa egenskaper som vi dagligen ger vår djur. Och har man inget vettigare att göra så sitter jag här och försöker förstå varför. Varför säger vi?

Kelgris. Lortgris. Fyllehund. Pladderhöna. Räddhare. Mallgroda. Härmapa. Tjurskalle. Smilfink. Fyllekaja. Kåtbock. Latmask. Sprätthök. Lipesill (skånskt) Snuskhummer. Knäppgök. Hönshjärna. Bufflig. Tigerhjärta. Falkögon. Örnnäsa.untitleduntitleduntitleduntitleduntitleduntitled

 

Och.

Trött som en kamel. Hungrig som en varg. Envis som en 34294113-oyoyHåsna. Hal som en ål/orm. Listig som en räv. Dum som ett får. Snäll som ett lamm. Tjock som en gris. Flitig som en myra. Stark som en björn. Modig som ett lejon. Stolt som en tupp. Trogen som en hund. Glad som en  lärka/lax.

 

Nej, det måste finnas något annat att fundera över. Tror jag skall göra det nu istället. För jag är klok som en uggla. Eller skall det vara en pudel? 11407080_849155095139112_5281762280425767020_nuntitled

 


2 kommentarer

Dagboken 11 juli. En dag med ett viktigt uppdrag.

Har nu varit pensionär så länge att måndagar inte borde vara måndagar längre.  Vet inte varför jag ändå vaknar dessa så beryktade måndagsmorgnar med en viss olustkänsla. I synnerhet inte denna då ett mycket viktigt uppdrag väntar. Ett uppdrag som är angeläget. En resa till gränsen där Skåne byter namn till Blekinge. images

. Klockan 08.00 Väntan är temat denna tidiga timme.  Kristianstadsbladet ligger där troget och väntar i brevlådan. Sänder en tacksam tanke till nattarbetarna som i ur och skur levererar nyheter. Papperstidningen, är det snart något musealt? Något som dagens tonåringar kan berätta om för sina barnbarn ? Grannens robotgräsklippare går sin eviga runda över gräset. Vilar aldrig. Ingen fikapaus. Lågavlönad. En arbetsgivaredröm.  I köket upplever jag det väntade, men som jag hoppats skulle vänta. Kyl och frys har länge levt på övertid. Slocknat och pipit som en misshandlad klarinett. Nu väntar den på att begravas i någon massgrav för vitvaror. Nu måste jag köpa nytt. Inget liv finns kvar. Den fick inte uppleva denna måndagsmorgon. På Facebook inget nytt. Väntar.

. Klockan 0915. Vandrar, försedd med väska, mot busshållplatsen belägen mittemot Fader Gunnars Gratia Dei.untitled En medpassagerare undrar hur jag mår. Varför? Upplyser mig om att han själv mår utmärkt och skall till stan för att äta många burgare. (Får hoppas att han mår lika bra när måndagen blivit kväll) Spanar som alltid nyfiket och förväntansfullt mot hållplatsen vid Ishallen när bussen nått dit. Står han där? Vilket han ofta gör. Jodå, även idag. Lite skymd av rullatorer och käppförsedda personer syns han. Han som var den mest tekniska fotbollsspelare som vårt land har haft. Roger Magnusson.RogerMagnusson

” Är du ledsen idag Roger för att Frankrike förlorade”? Frågar jag. (Roger Magnusson var länge i Olympique Marseille) Vi har fem minuter på oss att prata fotboll. Roger menar, likt mig, att Det absolut inte var straff för Frankrike mot Tyskland. Detta trots hans franska sympatier. Vi prisar arenan i Marseille. Den finaste i Europa anser han. Dit var han också bjuden när den invigdes. Så skall en klubb behandla sina gamla  hjältar. Tittar efter honom när han stiger av. Inte någon tycks veta att det går en ”gud” på en gata i Kristianstad. ”Han går förbi dig men din blick är slö”. (Hjalmar Gullberg.)untitled

. Klockan 10.02 Pågatåget avgår i riktning mot Bromölla. Från fönstret ser jag vad nattens våldsamma åskskyfall ställt till med. Åkrar som ser ut som risodlingar. En kvinna med asiatiskt ursprung verkar ha roligt. Skrattar för sig själv och tittar i en sån där som heter något. App? Eller vad? Padda? Kan undra vad hon ser.

. Klockan 10.25. Bromölla. Blir åter Spencer Tracy. Känner mig som ”En man steg av tåget” igen. Utkastad i ödemarken. Inte en människa inom synhåll. Hur skall jag hitta till mitt mål? Dit, där uppdraget väntar mig? Vandrar i den riktning jag tror är den rätta. Ser några unga män står och prata. Men ingen kan svenska eller engelska. Träffar en annan man med samma språkliga oförmåga att visa färdriktningen. Då ser jag dem på avstånd. Ett par. Lika breda som långa. Garanterat infödingar. Trottoaren blir trång men dom vet var Bromölla Buss har sitt kontor. Jag är på rätt väg.untitled

. Klockan 11.oo. Väskan är tyngre nu. Får dra den på hjul till stationen. Öresundståget är överfullt. Ändå sitter en del ungdomar med fötterna på sätena framför sig. Finns behov av dressörer.

. Klockan 11.20 . Kristianstad igen. Här hittar jag. Hittar även en taxi med namnet Huaröds Taxi. Chauffören har varit bekant med Mats Rondin Den skicklige musikern som gick bort mycket för tidigt.untitled

Så sitter jag här efter denna måndagsförmiddag när sommaren nått sin mitt. Följer MFF mot ÖSK. I morgon kommer ny kyl och frys. Är 6000 kronor fattigare. (Kunde varit 7000 om inte en före detta klarinettelev varit chef i affären. Nepotism kallas det visst. Tack Henrik.) MEN! Mitt uppdrag genomfördes med framgång. Fem flaskor, innehållande ädla drycker, som kvarglömdes förra måndagen i en buss som varit i Tyskland, är nu där de hör hemma. Välkomna att smaka.

Och så har mäster Per lagt in en bild på min klarinett som helrenoveras. Så långt är den kommen nu.13626998_1499945273365070_3130069436397866124_n


10 kommentarer

Kultursnobbar/Fotbollssnobbar

Kultursnobbar är ett vanligt invektiv som riktar sig mot personer som föraktar underhållning som vänder sig till, inte alla, men många. Som aldrig skulle läsa en veckotidning. Aldrig lyssna på musik som är så kallade ”dagsländor”. Aldrig se en film eller TV-serie som inte betraktas som konstnärlig. Ja, kanske i smyg.002892155_1-19e0abbbb0648acf9e688555b4cf52e1

Finns det då även Fotbollssnobbar? Ja, det tror jag nog.

Nu är det bara en match kvar innan det är över. Sen är det som vanligt igen. Nu har vi levt i en tid då ALLA (Ja, jag vet något undantag) varit ”fotbollsintresserade”. Sett matcher på TV. Haft åsikter. Hejat på Island. På läktaren har det varit mer folkfest än genuin supporterkultur. (då menar jag inte avarterna)Vi har sett EM i fotboll. Landskamper. Något som vänt sig till alla.untitled

Ett Europamästerskap som inte precis varit något som framkallat glädje för fotbollsesteten, med några undantag. Ett EM där de stora målskyttarna i sina klubblag blivit bortmarkerade, saknat understöd av sina lagkamrater i  klubbstjärnlagen. Inte minst gäller detta vårt lands sakrosankta Messias. Ett EM där nästan alla, bara  nästan alla, svenskar blev vulkaniska islänningar för några veckor i livet.untitled

Missförstå mig inte. Jag blir glad att många engagerar sig i sporten. Jag ler åt all utstyrselfantasi och glädje på läktaren. Men nu är det slut. Nu tar ”fotbollssnobbarna” över.

Nu finns dom snart där igen. På undanskymda idrottsplatser dit det är svårt att hitta. På ”Vallar” som ligger där och låtsas att de inte finns till. På slitna vindpinade arenor. På läktare där ödsligheten är närmsta granne. På idyller i skogsgläntor  På nybyggda stadion med namn i kommersialismens anda. Nu är det åter vardag. Serier från Allsvenskan till division sju. En värld för ”Fotbollssnobbar” En värld långt ifrån den vi nu upplevt i Frankrike. En värld där virtuositeten inte alltid är närvarande på planen. Men som är en viktig del av livet. Som är äkta fotbollskultur.untitled

Allsvenskan återuppstår denna lördag. Härligt. Om vi nu kan slippa dessa individer som gjort fotbollen till en arena för gängslagsmål. Som känner behov av att maskera sig för att se fotboll. Som menar att stämning kan inte fås utan att det brinner. Som absolut inte är ”fotbollssnobbar” utan något helt annat.

Europaspel för klubblag har tagit sina första trevande steg. Och! Det känns tungt att inte Malmö FF är med. Mycket tung. Betydligt tyngre en det svenska landslagets misslyckande i La France. (Åtminstone för en fotbollssnobb som….)

AIK och IFK Göteborg har visat upp sig. Inga problem med att klara motståndare från framgångsrika EM-nationen Wales. Nu får IFK polskt motstånd vilket blir en test för hur svensk klubbfotboll står sig i år. AIK skall möta, lyssna nu, Europa FC! Det låter väl som en alltför stor utmaning? Ett klubbnamn som är minst sagt pretentiöst. Lycka till i Gibraltar ”Gnaget”. Det skall nog gå bra.untitled

Nu sitter jag här kliar mig bakom örat och funderar som så ofta numera i livet. Är jag en kultursnobb? Är jag en fotbollssnobb?

På den frågan väntar jag svar från de som känner mig väl. Men ….ok…då…NÄRAPÅ . Men med flera tillfällen till ”synd”.13055338_1000083473378146_5042992481081879355_n

 


Lämna en kommentar

Krogar. (Steak-und Pfannenkuchenhaus Zum Alten Salzspeicher.)

HEILIGENHAFEN . Vilket vackert namn på det vackra tyska språket. Säg det ljudande. Visst klingar det ljuvt? Hur bör det uttalas för att skönheten inte skall gå förlorad? Har hört såväl svenskar som infödingar vilka lägger en kraftig betoning på första bokstaven ”E”. Lite för hurtfriskt ,för ”hejigt” för min smak.  Själv föredrar jag en tolkning med en svag accent på bokstaven ”A” Ett snabbt välartikulerat uttal på samtliga bokstäver med en viss vällustig fördröjning på nämnda ”A”. images(Varken slutet eller öppet A. Något däremellan)

Heiligenhafen. Ligger något trösterikt i namnet. En fristad för människor i nöd. En oas i ett kärvt landskap. En hamn som välkomnar.

Den lilla staden med drygt 9000 boende ligger vid Östersjöns kust. På sommaren blomstrar den. Turister, badgäster, och inte minst törstigste bröder och systrar från konungariken i norr förvandlar vinterns karghet till någonstans där livet är gott att leva.

I denna idyll har jag under mina shoppingresor (Ja det kallas så) fått en favoritkrog.

Steak-und Pfannenkuchenhaus  Zum Alten Salzspeicher. Är det något onödigt långa namnet. Men onödigt är inte ett besök.untitled

Här har folk ätit och druckit sen år 1587 ! Det är frestande att efter god mat, några jägermeister och tyska ölar, låta fantasin skena i den rustika lokalen.ls

Vilka har besökt lokalen? Några storheter? Beethoven? Brahms? Bach? Goethe? Schiller? Heidegger, Nietsche? Kant?  Heiligenhafen var också garnisonsstad under andra världskriget så vem vet?  Har där suttit folk i SS-uniformer? Kanske till och med SS-reichsführer  Himmler spanande efter någon fiende till riket ? Låt oss slippa den fantasin, även om den onekligen fascinerar. Krogens väggar andas historia. Och historien är som livet, som alla vet, på gott och ont.

Jag har varit många gånger i Tyskland. Första gången 1959. Har alltid trivts. Har besökt otaliga krogar. Men denna i Heiligenhafen är nog min favorit. Vågar jag säga stamkrog i Deutschland ? 12741910_1107657795941533_1354687222258265487_n


2 kommentarer

Dagboken. 4 juli. (En dag i en buss)

Klockan 0 5 45. Ser jag en välkänd buss närma sig Scans parkering i Kristianstad. Den medför ett släp. Ett utrymme avsett för de drycker som flera svenska EU-parlamentariker inte unnar sin befolkning att inhandla för ett humant pris. Och gör allt för att få EU att särbehandla Sverige. Det officiella skälet är deras omtanke om vår hälsa. Det verkliga skälet är att statskassan går mist om ett antal kronor. Luften är, i den avgasbefriade oförstörda tidiga sommarmorgonen, sådan att lungorna fylls med välbehag. Snart väntar sittande, sittande och………sittande.untitled

Hamnar framför och intill Glada gänget som rest med från tidigare hållplatser. Högljudda, ”roliga” En ”spiritualitet” som fått näring av redan inmundigade starka drycker trots den tidiga timmen. Konversationen, avsedd att höras av samtliga. Att få oss imponerade. Ämnet: Hur mycket och ofta de dricker. Hur fulla det varit. Samtliga damer i bussen, som inte för uppenbart passerat bäst före datum, blir ”uppvaktade” mer eller mindre vulgärt, verbalt och utan framgång. Är det ett gäng tonårskillar vi hamnat vid sidan om?

Bussen fylls, när vi når det skånska slätten, av naturbegåvningar. Och här menar jag fylls. Råämnen för en karriär som kulstötare eller sumobrottare. Skånska grebbor uppfödda på vad den goda jorden givit. Kan inte låta bli att fundera över livets orättvisor. Tillåten medtagande vikt av alkohol, 75 kilo. Men! Om någon väger cirka 55 kilo och en annan 155. Borde inte detta kompenseras?untitleduntitled

Möter också ett stycke  fascinerande nutidshistoria under färden genom det yndige landet. En dam 85 år med tysk härkomst. Funderar över hur denna magra äldre kvinna skall orka lyfta tunga ölbackar. Hennes resesällskap går med käpp och är fyllda 94. Någon hjälp från honom finns knappast i sikte. Erbjuder mig, som den atletiske unge gentleman jag är, att om det behövs vara behjälplig. De bruna ögonen i hennes fårade ansikte lyser av intelligens och livsglädje. Hon berättar hur hon som sjuttonåring flydde från DDR. Berättar om Hitler-Tyskland. Om hur amerikanarna kom med bröd och livsmedel. Om hur ryssarna kom och våldtog nästan allt levande. Tog med sig fönster, vattenkranar och annat. Stig, heter hennes sällskap. De är särbos. Men jag är mest hos honom, säger hon med en blinkning. Träffades på dans ! För några år sedan! Stig dansar så bra vals, viskar hon glatt. Nu orkar de båda med en strapatsrik resa. Jag blir glad. Livet är ändå ungt.

En buss måste framföras för att nå sitt mål. Så också denna. ”En busschaufför, en busschaufför det är en man med gott humör” Skrålas det ofta. En text som inte stämmer in på dagens framförare av fordonet. Man, är hon inte. Men det har jag inget att erinra mot. Men, gott humör? Inte alls. En ”korpral” sitter vid ratten. Inte ett vänligt ord. Inte något som, ha en trevlig dag. Bara barska kommandon om att hålla tider. Annars! Hjälper endast till med lastning om någon vågar fråga. Vill helst vara hemma långtifrån plikter och vedermödor. Vilket jag kan förstå. Men att visa det är oprofessionellt.buss_149183740_150436126

Ps. Vi kommer hem. Kaos vid avlastning. Märker vid hemkomsten att en väska saknas. 2 whisky, 1 rom, 1 gin. 1 campari. Samtliga av ädelt märke och innehållande en liter. Skyller detta delvis på vår chaufför som ”organiserade” lasten uselt.

Vår tyska nyfunna vän-som arbetat som reseledare- sa tidigare ett sant ord i riktning mot chauffören. Hon kör boskap. Har träffat på typen tidigare.

Men de glada tonåringarna då? Jo, de har slocknat för längesen. Och tonåringar. Nja. Någonstans mellan 50 och 60 skulle jag tro.

Ds. Har i skrivande stund ännu inte fått tillbaka förlorade drycker. Men värre olyckor kan drabba oss människor.