JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


Lämna en kommentar

Allsvenskan efter 20 omgångar 2016.

1. Malmö FF                                                                45  p

2. IFK Norrköping                                                            44  p

3. AIK                                                                                   37  p

4. IFK Göteborg                                                                 35 p

 

 

5. Örebro SK                                                                        33 p

 

 

6.  BK Häcken                                                                     30 p

7. IF Elfsborg                                                                       29 p

8. Östersunds FK                                                              29 p

9. Hammarby IF                                                                25 p

10. Kalmar FF                                                                    25  p

11. Jönköpings Södra IF                                                25 p

12. GIF Sundsvall                                                            23  p

13. Djurgårdens IF                                                         22 p

—————————————————————————–

14. Helsingborgs IF                                                        19 p

————————————————————————

15. Gefle IF                                                                      13  p

16. Falkenbergs FF                                                        9 p

 

Kommentar.

Fyra giganter som väntat i täten. Tror att topp fyra slutar som ställningen är nu. Ingen av topplagen spelar i Europa detta år. Tyvärr.

I mittens rike ligger IF Elfsborg. En besvikelse för deras supportrar. ÖSK stabila. BKH blandar och ger som alltid.

Lag som kan riskera kval kommer därunder. Södra får i så fall skylla på ännu en dåre som ville att matcher inte skall avgöras på planen. Två anrika klubbar från huvudstaden bör klara sig kvar. Vilket jag även hoppas. Allsvenskan måste ha sina publiklag.

Helsingborgs IF däremot. Vad har hänt? Är ganska säker på att ingen MFF-supporter vill att HIF får kvala och kanske åka ut. Vad vore livet utan det derbyt? ”Henke”! nu får du hoppa in.

De två sista lagen blir också sist. Saknade av? Inte av mig i alla fall .

 

Ja, då ser jag fram mot ännu ett guld. Vilket samtliga vi bortskämda MFF:are gör.

 

 


7 kommentarer

Bloggubbens funderingar ( Vad händer i Kristianstad?)

Vad är det för ena dårar som härjar i stan, serru. Glada som barn, med sitt sattyg till plan.

Så diktade mäster Olle Adolphson för länge sen om Stockholm. Nu är texten lika aktuell gällande staden Kristianstad.

C4 Shopping är det döpt till. Såg i går hur den börjar skjuta i höjden. Hur den breder ut sig likt en cancersvulst i den goda åkerjorden. Det är här detta kommersens paradis skall skänka glädje och köplust åt invånarna, inte bara i staden Kristianstad, utan lyckliggöra alla boende i södra delen av vårt land. Och allra bäst. E 22:an ligger i dess omedelbara närhet. Vi kan nästan shoppa sittande i bilen.images

Vem är ansvarig för denna totala missräkning?

Politiker. Ekonomiska påtryckare. Ryggkliare. Vem kommer att rakryggat träda fram och erkänna misstaget när den första nyfikenhetstiden diminuerat och verklighetens vandalisering av staden blir uppenbar? Ingen, tror jag. Det kommer att skyllas på den och den. På det och det i sann maktfullkomlighetstradition.

Så kommer framtidens medborgare att kunna läsa inom  överskådlig tid.

Det var en gång en liten trivsam stad med en blomstrande stadskärna. Där fanns små vänliga specialbutiker för det mesta en människa söker. Allt låg på promenadavstånd även för den vars ben av ålder börjat krokna. untitled

Så byggdes en jättelik galleria. Först i en etapp. Men många lokaler saknade hyresgäster. Men vaddå. Etapp två och tre måste ändå ockupera och förfula den en gång så vackra boulevarden.untitled

Det började stängas affärer på storgatorna och boulevarderna. Då tänkte de ansvariga styrande. Folket längtar efter ett jätteköpcentrum. Vi lyssnar på skattebetalarnas rop. Vi bygger ett sådant i Hammar. Dit kommer ingen skröplig pensionär gående. Här blir ett tempel för den moderna motorburna spendervilliga framtidsmänniskan.

Så blev det så här. Stadens centrum ligger öde. Avgaser förgiftar det en gång så idylliska Hammar. Historien kommer att döma de ansvariga. Men ingen sådan finns att ”anklaga” för det var ju inte jag som sa ja. Det var han och hon och…….Det kommer inte att finnas någon att ge en prick och en knäpp på näsan. Som Olle Adolphson ville.

Uppmaning! Bojkotta C4-shopping.

Kämpa på Daniel med flera.untitled

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Svensk klubbfotboll .Ett sorgebarn.

Ute i vårt vackra land är det fortfarande sommar. Grönskan djup och tät. Tomaterna lyser röda i klasar. Gräsklippning anbefalls med täta mellanrum. Allsvenskan börjar så smått få karaktär. I Europa börjar snart gruppspel i CL och EL. Turneringar som förebådar den höst som kommer. Som skall hålla oss fotbollsälskare vid liv när höststormen viner och det allt kallare regnet smattrar mot rutan till husen där mysbelysningen skänker tröst. Skall bli extra spännande att se hur de svenska lagen klarar sig. Väl? MFF har skämt bort oss nu som ett välkommet interludium i det svenska fotbollsmörkret. Men nu är det som vanligt igen . Ett totalt mörker för svensk klubbfotboll. En uppmaning till svenska sportjournalister: Sluta att använda ordet ”stjärnor” när allsvenska fotbollsspelare nämns. Några sådana finns inte.

BK Häcken. AIK. IFK Norrköping. IFK Göteborg. untitled

Var detta årets slagpåsar i kvalet till finrummet. Bödlarna  var inte precis Europas tyngsta elefanter, möjligen undantaget Panathinaikos mot vilka AIK var chanslösa. Rosenborg kontrollerade svenska mästarna för att sedan försvinna mot Austria Wien. Cork City, skäms för att nämna det namnet tillsammans med svensk klubbfotboll.

Satte mig i går framför teven för att förhoppningsfull se det sista kvarvarande laget från nationen ta steget in i höstens gruppspel . I Baku bjöds det upp till dans. Tröga, förvirrade, träbensförsedda randiga mot tekniska, snabba, finurliga hemmaspelare. Det var beklämmande att se. Det var inte varken Barcelona eller Real Madrid som var hemmalag. mina känslor pendlade mellan, arg, ledsen och uppgiven.untitled

Vet inte hur många gånger jag skrivit detta. Svensk klubbfotboll MÅSTE utveckla tempo och bollteknik. Måste också få fram individualister som får och kan vara solister ibland. Vårt Jante-lags-folkhemstänkande tillhör inte elitidrotten. Vårt i allt hyllade lagkollektivist-tänkande måste  få kryddas med lite ”egoism”. Zlatan är ett strålande undantag. Att som IFK Göteborg i går tro att lågt organiserat försvarsspel, utan eget anfallsspel, skall hålla och rädda en  bräcklig 1-0-ledning är naivt. Är snudd på tjänstefel. Det går att skylla på planen. Att svenska lag allt för ofta får spela på konstgräs. Men nu är det väl äntligen dags ATT VÅGA. Våga ”SPELA”. Ibland få strunta i mantrat. ”Spela enkelt”.

Så går då ridån upp för de utvalda. Vi kommer att få se lag från Azerbajdzan, Kazakstan, Israel. Irland….Danmark….men…..

För att göra torsdagskvällen än surare för mig så refererades matchen mot Karabach av han som i sin iver att låta entusiastisk mer gör intryck av att sitta på dass med förstoppning. Även ett hörselskadad som jag måste sänka ljudnivån. Ja, och så spelades det cupfotboll i Sverige.untitled

”Vi tar cupen på allvar” Är en lögn som länge härskat hos de allsvenska lagen. En lögn som till och med skulle få en politiker att rodna. Motivation slår klass däremot. Men riktig klass äger bara de som också har motivation. 


Lämna en kommentar

Dagboken 19-21 augusti. Härliga dagar med kollegor i Uppsala. Del 2

Lördag 20/8

Vaknar även denna dag. Men sent och inte helt pigg på att göra armhävningar och situps av någon märklig anledning. Förmiddagen, efter frukost, är lite tillbakalutad för oss alla. Christer Nilsson kommer till hotellet. Han har varit på surströmmingsskiva med alla tillbehör. Trombonisten Christer, som kört mig med säker hand och säkert öga från Skåne. Även en annan trombonist med skånska rötter finns i gänget. Connie Roslund, Kristianstads Stadsmusikkårs nuvarande ledare.14055104_10205070981692543_4165923928211536168_n

Kl. 12.00.

Ordföranden i föreningen, Christer Holm öppnar årsmötet. Leder det med vana, vältalighet och auktoritet. En ny styrelse väljs.14079834_10205067702690570_340593895718023106_n (bilden)

Dags för näringsintag innan konserten. Samt lite välbehövlig vila. Måste väl erkänna att jag har varit i bättre fysisk form inför konserter. Men ………..roligt var det under gårdagen så det får gå. 14064015_10205067702730571_9108026770910822182_n

Klockan 16.00 Konsert i musikskolans aula. 64 musiker på estraden. Välbesatt i samtliga stämmor.

Kommer in på scenen. Ser ut i publiken och blir glad. Ja, mycket glad.

Vi öppnar med marschen som tillägnats överste Tillman. Skriven av Ingemar Badman. Det klingar mäktigt i den lilla lokalen.  Därefter ett utmanande stycke musik. Ouvertyren till Lätta Kavalleriet. Intill Sölve Kingstedt i första klarinett-stämman sitter en ung man. Niclas Wahlström. 13319932_10154082949045295_6271642706055342866_nHans spel är värdigt sin pultkamrat. Var säker på att han är musiker eller klarinettlärare till professionen.  Men nej då. Han är forskare vid universitetet och kan ses med doktorshatt. Vissa varde det givet. Publiknumret Under blågul fana sätter punkt. En musikant från hembygden, Sven Roos, kommer fram och hälsar. Han har sökt sig från Stockholm till Uppsala för att lyssna. Nu väntar, innan den gemensamma festen, det som alltid väntar  efter en konsert. Samling på rummet. 106:an får det bli. Där bor jag.

Rum 106 klockan 17.30.

Det doftar orkester i det lilla rummet. En frestande doft av livets goda drycker. I min säng sitter, inte precis Lätta kavalleriet, men väl tre gentlemän som berättar historier med espri och lätthet. Själv får jag som artig värd nöja mig med en hård stol och i fåtöljen befinner sig mycket glädjande någon som jag nu tyvärr inte minns vem det var. Kanske kommer ”Ekis” ihåg?, Han brukar minnas det han tycker om.

Kl. 19.00 . Fest tillsammans med Uppsala Blåsarsymfoniker.

Bosse, min gode stämkamrat, hämtar ”106-gänget” i sin bil. Fyra välnärda äldre herrar tränger in sig i baksätet som vore vi tonåringar på nytt.

Uppsala-bandet är perfekta värdar. Maten utsökt. Har turen att hamna vid samma bord som Kenneth Rodrick 14040112_10205070979612491_1663787624677547137_n(Till höger i bild) vilken har ett outsinligt förråd av vitsar berättade på värmländska. Ordföranden, en av flöjtisterna i Uppsala-kåren håller ett lysande tal på rim. Lennart ”Kvarten” Axelsson och harmonisnillet Eskil Columbus underhåller på trumpet och dragspel. 14063814_10205070981892548_600205550378802423_nDe av militärmusikerna som varit med på tidigare årliga konserter konstaterar att detta varit den i särklass bästa. Och så klart. Uppsala Blåsarsymfoniker med dirigenten Leif Karlsson håller mycket hög klass.

När kvällen nått hemfärdstid tränger vi in oss i Bosses bil igen. Nore är roligare än rolig. Nu väntar åter besök på 106:an. Sen minns jag inte mer.

Söndag. Hemfärd. Vemod. Återlängtan. Är några av de känslor som råder i Christers bil. Nästa år blir det troligtvis antingen Gotland eller Kristianstad Ser redan fram emot det.

Nu låter jag bilderna berätta.

Tänk ifall min godaste vän Tage Gustafsson kunnat  komma. Men….13938451_10205070980812521_3331569137006639072_n

 

Nore har alltid ägt en viss fäbless för oboister vilket framgår av bilden.14117928_10205070980612516_4442933400242047703_n14117777_10205070979972500_7197025600274608561_n14039921_10205070982252557_798312598061278377_n

 

 


Lämna en kommentar

Dagboken 19-21 augusti. Härliga dagar med kollegor i Uppsala. Del 1.

Jag har skrattat som jag minns inte när. Jag har pratat som kanske aldrig förut. Jag har spelat mer än på länge. Jag har träffat redan tidigare träffade musikerkamrater igen och fått än fler vänner från gamla tiders militärmusik. Sammanfattat. Jag har haft roligare minnesvärdare dagar än……..ja……för  mycket..längesen.

Fredag 19/8

Sitter på centralstationen i Stockholm och spanar (nej, inte på flickor, sådan är jag inte) men efter en vän och kollega. Vi gick i samma ”klass” på musikhögskolan. Vi upplevde många år tillsammans i militär och regionmusiken i Kristianstad. Vet att han skall komma med ett tåg från Mariestad. Har bestämt träff på  perrongen till tåget som avgår till Uppsala klockan 12.11.

I folkvimlet ser jag någon som måste vara ”Ekis” väl? Eller? Avvaktar. Ser hur han söker. Hur han närmar sig plattform 3. Hur han rör sig som en militärmusiker av den gamla stammen. Nu är jag säker.10525594_792757157433718_947518604382076556_n

Tågresan mellan huvudstaden och lärdomsstaden tar väl en knapp timme. ”Knappare” timme har jag sällan upplevt. Det är som om tiden har stått stilla. Visst har åren förändrat vårt utseende men inom oss är vi precis som då när allt låg framför oss. Allt var möjligt.

Hotell Best Western.

Det är här vi skall samlas. Vi medlemmar i  ”Sveriges Militärmusikers förening”. För årsmöte och konsert tillsammans med Uppsala Blåsarsymfoniker. Men kanske framförallt för trevlig samvaro. Varje år sen år 1999 har den här traditionen pågått. Militärmusikerna ger konsert tillsammans med en lokal blåsorkester) Detta är första gången jag är med. Men absolut inte sista om………..livet fortsätter som jag hoppas.

De komma från nord, de komma från syd, de komma från öst och väst. Alla med förväntan i blicken. Vi får brickor att fästa på oss med namn och instrument. Jag läser. Jasså det är du. Dig har jag hört talas om. Du började väl i ? Du måste väl känna den och den? Hur är det med honom? Spelar han ännu?  Det sorlas. Skrattas. Känner du igen mig? Kramas. Återses. Vi är samma andas barn. Vi pratar samma språk. Vi delar identiska upplevelser från Ystad i söder till Boden i norr. Vi har alla varit små musikelever. Gjort ”skitjobben”. Spelat under Korum, Krigsmans erinran och liknande. Varit vaktspel. Haft trumövning tills fingrarna blivit nästan blodiga. Blivit formade till dem vi är än idag. Vi behöver bara säga några ord i en mening för att fatta.

Klockan 17.00 Repetition.

Vi har blivit tilldelade våra stämplaceringar i god tid. Själv har jag som närmsta stämkamrat Bo Johansson.13906740_10207179604154208_9118699516554055172_n En kille jag bara lärt ”känna” via Facebook. En glad, vänlig, trevlig man. Vi hjälps åt efter förmåga. Vi svettas tillsammans i filmmusiken från Silverado. (Klarinettister! Akta er för Silverado. Den kräver mycket lång förberedelsetid, betydligt längre än den vi har nu.) Soloklarinettist är en legendar i svenskt musikliv. Sölve Kingstedt med en meritlista som kräver för stort utrymme för att presenteras i ett litet blogginlägg. Liksom Radiosymfonikernas mångåriga första hornist, Gunnar Wennberg. Dirigerar gör omväxlande Leif Carlsson och Bengt Gidlöf. I orkesterns syns, och framförallt hörs, en annan musikerhjälte. Trumpetaren Lennart ”Kvarten” Axelsson. Långt där borta i i tubasektionen ser jag Jan Oskar”Lövas” Löfgren. (på bilden med trombon) Vilken också har skrivit marschen Salut Uppsala som skall uruppföras. Visst ser ”Lövas” fortfarande vältränad ut. Minns hur jag hade svårt att hänga av honom när vi hade terränglöpning på den fysiska träningen på skolan. Det störde mig.10422411_1644376492502452_7192815774717710173_n

När augustimörkret för längesen infallit samlas några trötta musikanter på Puben Sherlock Holmes. Vi hinner faktiskt äta och dricka något trots att munnarna är ivriga att berätta den och den anekdoten om han och han och han och och……….

Så blir det sen kväll. Så blir det som alltid sena kvällar efter repetitioner eller konserter under turnéer. Samling på någons hotellrum. Inne hos Bernt ”Ekis” Ekström träffas vi som nästa år firar att det är 50 år sedan vi tog högskolexamen. Förutom jag och ”Ekis”, Killen från Norr. Från midnattssolens rike. Född i Arvidsjaur. Saxofonisten och nuvarande storbandsledaren Nore Sundqvist. 14034732_1150247715017992_6041096836960308138_n

Det pågår fotboll på TV:n. Sveriges damlag mot Tyskland. Det märker vi knappast. Vi har allt för mycket att prata om för att något så oväsentligt som en final i OS skall få störa oss.

Men även än militärmusiker behöver sova. Klockan 01.00 hör vi taptot klinga. (I fantasin i alla fall) . I morgon väntar nya upplevelser. Vi har ju bara hunnit med att berätta väldigt lite. Ser fram emot reveljen innan jag inte ser något alls.

 

 

 


5 kommentarer

Premier League 2016-2017.

Då går ridån upp igen. Precis som den gjort sen 1888. ( Det år som Sundsvall brann och Jack the Ripper härjade i London)Ridån för den mest älskade teatern i England. Den som höjer sig för att åter engagera många människor. Den som blottar årets upplaga av den engelska första divisionen i fotboll, nu sen länge döpt till Premeie League.untitled

Det har gått några år sedan de första mästarna Preston North End lyfte pokalen. Världen har förändras dramatiskt. Fotbollen också, dock förvånansvärt lite då det gäller spelets regler.untitled

Varför är vi, icke engelsmän, så fascinerade av den här ligan? Den är inte längre bäst i världen. Möjligen den jämnaste av de stora ländernas första liga. I CL och EL dominerar istället klubbar från Spanien. Men ändå det är den engelska ligan vi utlänningar följer med störst intresse. Säkert beror det på tradition. Den var länge, i äldre tider, den enda utländska liga som presenterades i svensk press. Fanns på våra tipskuponger när Allsvenskan gick i vinteride. Så kom ”Tipsextra”. Vi blev du och bror med de klassiska klubbarna.

Oh så har HAN också hittat hit. Han, den mest omskrivna personen i vårt land. Han som kommer att höja det svenska intresset för serien än mer. Han som gör att många svenskar konverterar, byter klubb, blir fans till Manchester United. För många svenskar är också resa till England detsamma som en resa till fotbollen. Att få uppleva fotbollskulturen i den moderna fotbollens moderland.images

Detta gäller dock inte mig. Jag blir Arsenal trogen. (Arsenal ,som är den enda av de utländska klubbar jag följer med hjärtat som inte gör mig besviken. Vasco da Gama och Dynamo Moskva nere i tvåan. Honved lyckas aldrig bli mästare i Ungern igen verkar det som)

Hur slutar då den här säsongen i Premier League?

Tror faktiskt att Zlatan blir mästare igen. Han verkar vara född under en lycklig stjärna. Unnar honom det men inte Mourinho. Har svårt för denne-skicklige, javisst-arrogante surskånk. Blir Manchester U Zlatans sista klubb? Eller byter han senare ner sig sportsligt (USA-KINA?) för att krama ut än mer pengar från fotbollen? För att vara nöjd med förmögenhetens inflöde och låta hjärtat tala. Att bli MFF:are. Nej ,det har han inte råd med. Zlatan, Eines fahrenden gesellen.

Så då får väl Arsenal FC bli tvåa. Nöja sig med att bli London-mästare. London ja. Hur skall det gå för West-Ham U efter flytten till Olympia stadion? Ett självmål tror jag. Efter det att nyhetens behag diminuerat kommer saknaden av tradition att infinna sig. ”Lillebror” längst i söder, Crystal Palace, tror jag kommer att utmana om att bli number two i London. Eller hur Tottenham och Chelsea-fans?

Saknas i årets PL görs onekligen klassikern Aston Villa. Och Leicester City får nöja sig med det som egentligen inte kunde hända, en gång i historien. Tror också att gamla segermaskinen  Liverpool FC kan bli aspiranter på  topp 4 i år.

Ja! Då kör vi för etthundratjugoåttonde gången, om jag räknat rätt. Först ut är Hull City-Leicester City. Vi följer med enda till sköna maj. Väl? Hoppas få hänga med många varv ännu.

COME ON ARSENAL! THE GUNNERS !untitled

 

 

 


4 kommentarer

Är jag åter på sena fyrtiotalet? Eller är det en dröm för en nostalgiker?

När jag vaknade i morse och mina trötta ögon nådde den allsvenska tabellen  i tidningen hade jag känsla av att drömmen inte övergett mig. Att jag befann mig i ett lite rum på Kristianstadsgatan i Malmö. Att året var 1948. För det var så vår högsta fotboll-series topp såg och sett ut sen den dagen jag blev förtjust i fotboll och förälskad i Malmö FF. Det var så den skulle se ut till den yttersta dagen var jag helt övertygad om i min unga tvärsäkra övertygelse.images8WXXACB0images584JGASG

1. Malmö FF

2. IFK Norrköping.

Jaja 1948 med Norrköping först i den ständiga duellen.

Och därefter? De andra som deltager och får stryk.

Från 1943 till 1970 tog IFK Norrköping 11 guld och MFF 8. Därefter vacklade MFF:s huvudkonkurrent, medan MFF upplevde det guldglänsande 70-talet.

Det har sen hänt mycket för de två ärkerivalerna. Båda har varit nere i våningen under festlokalen. ”Peking” har haft svårt att åter bli ett topplag, men nu………..ser serien ut igen precis som den kloke 10-åringen förutspådde. Och som den alltid kommer att framstå……..väl?

Jag kan se Eric Persson och ”Nalle” Halldén framför mig igen. Deras stolthet över att ge folket i arbetar och industristäderna söndagslycka.  Jag kan se alla legendarerna i klubbarna genom åren. Jag kan känna solens värme på Idrottsplatsen. Doften av cigarettrök och solvarmt trä.  Känna oron när just IFK Norrköping, med den vulgärt stora kamratstjärnan på tröjan, var MFF:s motståndare.untitledacm_1949-0610_03

Tittar på tabellen igen….så vackert……..

1. Malmö FF

2. IFK Norrköping

Kan nu de båda klubbarna åter ta sitt historiska ansvar och uppträda i de rätta klubbdräkterna vid sina möten…..så

Ja, då blir jag 9 år igen.250px-EkströmJohansson