JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


3 kommentarer

Städer jag besökt del 12. (Östersund. Sollefteå. Umeå).

Utav alla tokiga idéer som genom åren drabbat min alltför spontana hjärna vill jag nog ranka den här på guldplats.

Det hände när 1950-talet började ge upp andan. Det femtiotal som jag betraktar som ”mitt” decennium. ”Mitt”,vilket  tonåren brukar räknas som. Då man formas. Då man börjar bli vuxen. Då man ännu inte ser hinder, bara möjligheter, då man är ostoppbar. Snart skulle femtiotalet bli sextiotal med helt andra samhällsvärderingar. Men det är en annan historia.12313575-femtiotalet-monster

Jag, och vännen Tage Gustafsson, hade inlett vår karriär som löpare i Turebergs IF. Ja, till och med börjat inse att konkurrensen i den världen var svår för att inte säga övermäktig. Och då hade ändå ännu ingen afrikansk löpare visat sig på kolstybben i de stora tävlingarna, med undantag från några invandrade till Europa som till exempel Alain Mimoun. Nej, nu skulle jag/vi bli skidlöpare. Denna ursvenska sport där de kärva, ordknappa norrländska skogshuggarna länge varit dominerande. Nu skulle en skåning som på vingliga ”skidben” ständigt ramlade i den väldiga Himlabacken i Pildammsparken i Malmö ,varje gång den fick ett litet snöpuder någon sällsynt dag, och en Stockholmskis från Kungsholmen visa hur det skulle gå till att åka skidor.images

Men Stockholm, där jag befann mig då, var alltför snöfattigt, alltför storstadsfrestande för att inleda en skidlöpakarriär i. Alltså! Vi militärmusiker på I 1 måste söka oss till en musikkår i Norrland. Det kallar jag realistisk handlingskraft.

En fredag i vinterns mitt satte sig tre unga killar i en liten bil. Vid ratten den hela 10 år äldre Sven Dagerberg. Intill honom den enda norrlänningen, Bengt Strandberg med rötter från Hälsingland. Dock inte med skidlöpargener. Långt, långt därifrån.

Snön vräkte ner den natten vi gav oss iväg från Svea Garde. Mörkret gick att ta på. Vägarna norr om Uppsala knappt synbara. Svenne körde vilt. Blodådern i hans panna, som ofta var klart markerad, växte alltmer. Hotade nästan att sprängas. Strandberg satt i framsätet och lyste upp vägkanterna med ett sökarljus. De blivande Sixten Jernberg-konkurrenterna i baksätet med hög puls. Vi var på väg mot tre potentiella städer där vår skidlöparkarriär skulle slå ut i blom. Men vilken?

Östersund.ostersund-always-in-season_puff

Dagen var klar  och kall. Luften som en vitamininjektion den tidiga morgon då vi mot alla odds hade tagit oss till Östersund. Här fanns I 5. Fältjägarregementet. Här fanns militärmusik.

Anlände till musikkasernen. Presenterade oss för kollegor där. Besökte mässen med utsikt över fjällvärlden i fjärran. Åt lunch i den vackra staden och drack ett öl av märket Till. Men vi måste vidare mot nya frestande städer. Städer som snart skulle  få uppleva det skånska skidundret. (Nu kan dom till och med spela fotboll i Östersund.)imagesamvk97tx

Sollefteå.vy-hallsta-ner-mot-solleftea

I 21-T3…..och   ? Ett långt skidspår mellan de båda regementena. Så minns jag Sollefteå. Övernattade på ett enkelt hotell. Besökte en kollega vilken vi kände sen hans tid förlagd i Stockholm under sina högskoleår. Hans hustru, eller sambo, verkade inte helt förtjust över vår visit. (märkligt)Den blev därför kort, eller endast varande i dörröppningen. I tidiga värdiga folktomma söndagsmorgonen tog vi sikte på vårt tredje resmål.

Umeå.fd%20i%2020%20umea%20bs

Det satt en same i vakten på I 20. Denne lite kortväxte högkindknotige man var inte mottaglig för förhandling. Struntade totalt i vårt passerkort som gällde till I 1. Vi försökte muta med sydländska läckerheter som choklad  karameller och apelsiner. Gav löfte om att bli engagerade i renägarnas krav på allt större marker. Ja, till och med började vi jojka. Men! ” Släpp ingen jävul över bron” gällde för Sven Duva. Och för vaktchefen på Umeå-regementet. Vi måste vända om. Vi måste tillbaks till Solna. Det var skymning. Det var snart söndagsafton. Snart väntade ännu en av livets måndagsmorgnar.

Solna.

Så var då vårt fransyska besök i norra landet över. Men helt klart hade Sollefteå utkristalliserat sig som dit vi skulle söka. Här fanns inga frestelser. Bara öva på instrumentet och träna skidlöpning.

Har jag varit i dessa städer? Kan man säga det? Så klart jag har. Till och med i Umeå vid flera senare tillfällen.

Ps. Vad hände med de fyra norrlandsresenärerna? Strandberg blev så småningom skådespelare och operasångare på Malmö Stadsteater. Inte längre i livet. Svenne lär vara med oss ännu någonstans i Stockholmstrakten. OCH ! Tage kom senare till just Sollefteå . Har kört två Vasalopp. Men jag? Det blev Skåne igen. Kristianstad, och där har jag ALDRIG stått på ett par skidor. Ännu. Det var nog bäst så.

Och här kan jag odla potatis. Som synes.img_0175 Det är lugnare-

 


10 kommentarer

Bloggubbens funderingar. (Därför har jag svårt att acceptera Dylan som litteraturpristagre)

untitledMinns hur orolig jag var när jag som ung man reste till London för att få lektioner av min största förebild på klarinett. Gervase de Peyer.untitled Något nervös för att han skulle tänka ” Är han inte bättre och ändå yrkesmusiker”. Men mest för att: Han skulle vara otrevlig mot mig. Att jag inte skulle tycka om honom som person. Hade maestrons samtliga skivor. Lyssnande på om och om igen med största välbehag. Och jag visste: att den glädjen skulle tas ifrån mig om inte personkemin var den rätta mellan oss. De skulle förmodligen gömmas undan i det dammigaste hörnet i skivhyllan. Jag hade hört hur en ung begåvad Blåsarkvintett från USA sökte upp den världsberömda Franska Blåsarkvintetten, med supersolister som Jaques Lancelot klarinett och Jean Pierre Rampal flöjt, för lektioner. Hur de blev så illa bemötta att all beundran för dessa begravdes i den djupaste av gravar.french_quintette

För visst är det så : Något så vädjande till känslor som konst/kultur också måste innehålla komponenten sympati mellan betraktare/lyssnare/läsare och utövare. Det måste stämma personkänslomässigt för att upplevelsen skall bli optimal oavsett hur skicklig och begåvad författaren, målaren, scenartisten eller musikern är.

Därför sitter jag här igen med funderingar. Varför stör jag mig på att Bob Dylan fick det där priset vi alla har någon uppfattning om? Jag har lyssnat alldeles för lite på honom. Det erkännes. Jag är inte tillräckligt bevandrad i hans modersmål för att förstå att uppskatta hans poesi. Har heller ingen klar uppfattning om att den ljudande litteraturen skall bedömas likvärdigt med det skrivna ordet. Det som stör mig är;

Bob Dylan som person. Nej, jag har aldrig träffat honom och känner honom naturligtvis inte. Endast den bild media har presenterat har fått mig att känna dessa , möjligen omotiverade, antisympatier. Bilden av en sällan sedd arrogans. En diva. Att som i skrivande stund inte gett sig till känna. Inte uttryckt någon form av glädje ,eller annan känsla, för den även för honom hedrande utmärkelsen ( Det finns fler, många fler värdiga potentiella pristagare Mr Dylan) är rent av oartigt, ja tölpaktigt. Därför värjer jag mig också för hans säkert mycket stora konst.untitled

Om han litterärt är värd priset överlåter jag åt skarpare hjärnor än min att bedöma. Tror nog att ”De aderton” vet vad de gör. Kanske har vi upplevt ett paradigmskifte i vår akademi? Kanske går riktningen åt Polarprishåll ? Kanske får vi snart ett tudelat pris?  Ett för den mera folkliga allmänt kända litteraturen. Ett för den mera kulturkonservativa.

Och! Kanske har jag bedömt Dylan alldeles fel . Kanske får jag fundera vidare. Bättra mig?  Grattis ändå oavsett vilket.

Ps. Och alla skivor av de Peyer har jag ännu kvar . Ja fler. Och lyssnande på med samma välbehag.

 


Lämna en kommentar

Städer jag besökt. Del 11. Köpenhamn.

Det är väl ganska naturligt att den danska huvudstaden är den utländska stad jag besökt i särklass flest gånger. Född och uppväxt i Malmö. Boende i Skåne nästan hela livet.

Det började i barndomen. Alla skulle till Tivoli. Alla måste till Tivoli. Skolklasser eller familjer. För mig blev detta nöjesparadis bara något jag gärna kunde varit utan. Har aldrig, inte ens i mina yngsta år, varit en ”karusell och berg och dalbane-människa”. Intressantast var det när Tivoligarden dök upp. Spelade på blänkande blåsinstrument. Tror det var då det första fröet till att själv bli en blåsande musikant föddes.imagesa8vtnbyu

Då var det med betydligt öppnare ögon som jag i tidiga tonåren, tillsammans med lika finniga och skönlockiga kompisar, med bultande hjärta och nerver på helspänn besökte den oartige sidan i Nyhavn. Där fanns en värld långt, långt, ifrån det då så  gråa ordentliga Malmö. Dejlige damer i dejlige dräkter. Eller nästan utan dräkter. Bajer-doft och skrål. Något så exotiskt som tatuerare. Det låg ett skimmer av förbjuden frukt, av ett Sodom och Gomorra, bara någon kort båtresa från det trygga föräldrahemmet. Den magneten var frestande stark. Nu är Nyhavn något helt annat. Visst finns klassiska krognamn som Nyhavn 17 och andra kvar. Men någon dekadens går att inte att finna mer än i minnenas kammare i den nu så mondäna stadsdelen. imagesnmhel1gv

Så kom den tiden då en viss krog fick en stor betydelse för mig av speciella skäl. Axeltorvs Bodega. axeltorvs_bodega_b22187Detta hände under den för mig dubbelt viktiga tid då jag flitigt tog S-tåget till Tåstrup för att få klarinettlektioner av soloklarinettisten i Det Kongelige Kapel, Kaj Borup Fredriksen. Den i särklass bästa klarinettlärare jag haft. Han som revolutionerade mitt spel.

Köpenhamn, en stad som i långa tider ansetts som tillåtenhetens centrum på jorden. Gemytet. Fördomsfriheten. Cyklisterna. Det ”Tossede hus”. Idrottsparken. Cigarrökande koner. Zoo. Röde pölser, Tuborg och Carlsberg-bier. Fläskestek och smörrebröd. Istedgade för vissa behov. Christiania.img_0141imagesm8x56yvgred_polse1321041669

Och ändå så är det nästan bara Ströget som besöks. Varför? En Malmöit är väl ingen turist i Köpenhamn? Sen bron kom är det nästan som en och samma stad.  Nu går det knappasoslo-kph_3t att ta sig fram på Ströget. Knuffande och väjande för folkmassor av elefantiasis-storlek. Krogar som är turistfällor.

Jag firade min 50-årsdag i Köpenhamn. Sen har det blivit väldigt sporadiska besök. Operan ,Jazzklubbar, och Parken. Jag trivs inte i Köpenhamn. Mitt eget fel tror jag nog. Kanske?  Men ingen annanstans i världen har jag blivit illa bemött för att jag är svensk än i just Köpenhamn. Jag kan inte hjälpa att inte Sverige drabbades av besettälsen. Vilket ibland antyds.

Det är som att svära i kyrkan att som skåning säga att man föredrar Stockholm framför Köpenhamn. Men det gör jag. Och gör det med stor marginal.

”Jag är kär, är förälskad i Köpenhamn”.

Den sången sjunger inte jag….. Ännu.

 

 

 


5 kommentarer

Malmö-fotbollens Topp 5 hösten 2016. (Herrar)

Eller Topp 1 och därefter som vanligt en avgrund. På löparspråk varvade konkurrenter.untitled

Allsvenskan . Malmö FF.

I skrivande stund (med darrande fingrar)  än en gång på Idrottsparken i Norrköping. För att än en gång bli guldmedaljörer. Nåja. Mycket beror vad som hänt om några viktiga timmar i livet.

Malmö FF är och förblir den ohotade ettan i staden Malmö.

Superettan. På spaning efter den tid som flytt. Ser, som nästan alltid, ingen Malmöklubb där. Svagt.

Division 1. Prespa Birlik.ksf_prespa_birlik

Presba var totalt överlägsna i förra säsongens Div. 2.  Nu har de fått uppleva en annan verklighet. Kanske måste kvala sig kvar? Trodde nog att Prespa skulle göra lite bättre ifrån sig. Vägen till Superettan är lång och fylld av höga hinder.

Nu kan nästa säsongs Div 1  innehålla två, ett, eller ingen Malmöklubb.

Division 2.

FC Rosengård.fcr-logo

Topplag i tvåan som fick ge sig för Karlskrona. Får nu kvala sig upp. Kanske mot Prespa Birlik?

Kvarnby IK. untitled

Hade en säsong där varken toppchanser eller nedflyttningsrisker fick tillvaron att bli spännande. Blev till slut stadens fyra tack vare något bättre målskillnad än IFK Malmö.

IFK Malmö.imagesb4cpdzg6

Så kom Olle Nordin till mångas förvåning till IFK Malmö. Konstaterade, vad som varit uppenbart för de flesta under lång tid, att inställningen hos de många begåvade spelarna var brist på rätt inställning. Tror att Nordin är rätt person för att på sikt föra upp ”Kanariefåglarna” till en för klubben värdigare position i Malmö-fotbollens hierarki.

Blir det hela fem Malmö-lag i den här serien nästa år. Risken finns. Och då tre serier upp till MFF. Det kallas dubbel varvning på löparspråk.

BK Olympic.

Fick stiga ner. Men klubbens fotbollskultur är sund. Kommer förhoppningsvis snart tillbaka.

Nog borde en stad som Malmö ha två eller tre klubbar i elitfotbollen. Alltså i Allsvenskan eller Superettan. Här finns det gynnsammaste vädret i landet. Här finns traditionen. Här finns massor av så kallat nya svenskar.  Många från länder där fotbollen nästan är den enda sport som lockar. Och! Här finns ”Zlatan-kulturen”. Ett lok, en idol, en förebild som lockar många förhoppningsfulla killar att bli som han. Kom igen Malmö. Bli en fotbollsstad. Inte ”bara” en MFF-stad. Konkurrens är stimulerande. imagesk9actx0r

 


Lämna en kommentar

Dagboken den 7 oktober. ( Omgiven av MFF-legendarer)

Ännu en fredag i livet. Ännu en resa till Malmö för möte med pågarna i MFF:s ordenssällskap FV (Vilket betyder Fotbollföreningens Vänner)

Klockan 16.28 . Tåget från Kristianstad tar fart, bara 4 minuter efter annonserad avgångstid, i riktning söderut mot barndomsstaden. I mina händer, som alltid vid dessa resor, Aftonbladets fredagskorsord. Är beväpnad med en förhoppningsfullt snart flitigt använd penna. Stirrar som vanligt flera minuter mot tomma rutor. Känner som vanligt omgivningens blickar som tydligt säger ” Kan han ingenting?” Det är då det inträffar. Ljusnar! När Öresundståget passerat Lund är nästan hela det annars så omöjliga korsordet ifyllt. Vad skall jag nu göra på återresan? Tänker jag. Varför är jag aldrig riktigt nöjd?untitled

# Malmö Central. 20131010aPå sena eftermiddagen vilar en fredagsstämning över denna nu så trivsamma plats. Här ser jag människor representerande den långa medelåldern i livet. Den långa tiden i yrkeslivet. Sittande på de otaliga små oaserna som stationen erbjuder. ”Fredagsnöjda” efter arbetsveckan. Helgen väntar med allt vad som kan önskas av olika personer. Framför sig belöningsdrycker och valda läckerheter. Ser i fantasin vår ”Förbudsminister” Gabriel Wikström som en osynlig ande övervaka sina undersåtar. Här råder trivsel. Så får det inte vara. Tänk på att snart är det måndag. Då skall du vara i form. Tagelskjortan på.images

# Perrong 5. Hit måste jag en stund. Här finns toaletterna Nöjet, eller behovet kostar 10 kronor, oavsett vad som skall uträttas, men det är det värt. ( Men borde det inte kosta mer att……än att…..än att….? En affärsidé……kanske?)

Här kommer snart X 2000 in från Stockholm, kan jag läsa. En stilig kvinna sitter på en bänk. Hon väntar i ordets innersta mening. Det ser jag tydligt. Har klätt sig fin. Sminkat sig. Ögonen lyser av förväntan. Snart kommer HAN. (eller hon) Hur länge de varit åtskilda kan jag bara gissa. Säkert har hon förberett en utsökt måltid. Dukat med känsla och kärlek. Det rätta vinet. Den rätta belysningen. Och sen…….?…Det är upp till vår egen fantasi.

Hinner se tåget komma in. In med en fläkt från den stad till vilken jag numera längtar mer än någonsin. Lokföraren stannar precis metern före spåret tar slut. Det är skickligt. Unnar henne/honom en lika fin afton som för den väntande kvinnan.

# Kockum Fritids. Ulf Kleander säljer lotter. Jodå, den före detta elegante spelaren. Köper fast jag vet jag aldrig vinner. Har inte tur i spel….Det sorlas.  Jan Silbersky som vanligt på plats i baren. En bättre bartender går inte att finna.

Reception från Grad 1 till Grad 2. Bland dessa recipienter syns en ”måltjuv” en skyttekung. Han heter Dag Szepanski. Den ärevördige sportjournalisten emeritus, nu 88-årige ” Cars” Stenfeldt  (för dagen bärande slips av mycket ungdomligt slag, förärad av en annan ungdom, förre UEFA-Presidenten Lennart Johansson) berättar ,vältalig som alltid, att han intervjuade Szepanskis inför dennes MFF-debut och skämtsamt föreslog att han skulle byta sitt svårstavade namn och fick till svars. ”Jag skall bli så  j-vl bra så du lär dig stava det”. Och han hade rätt.untitledszep1

Brödramåltid. Skratt. Sång. Snapsar. (Gabriel Wikström! var är du?) Stekt fläsk och löksås. Vitsar. Lotteridragning. Jodå: precis som vanligt. Funderar på att lämna tillbaks mina lotter och reklamera.

Runt mitt långbord ser jag. ( Ställ er upp i enskild ställning alla MFF:are Ja, samtliga fotbollsvänner)

Krister Kristensson. (Den meste MFF:aren genom tiderna) Jan ”Nana” Ekström. (Den yngste landslagsspelaren någonsin efter Putte Kock ). Anders ”Puskas” Ljungberg. Rolf ”Tejpen” Björklund. Bengt Fröjd. Iklädda mörk kostym. Jovialiska. Leende. Hur kunde de en gång i tiden få motståndare att önska sig vara någon helt annanstans än på Malmö Stadion?untitled

”MFF.are är vi alla” Sjungs som alltid några gånger. Stående, så klart. Men också som alltid i för långsamt tempo för att uppnå den önskade effekten. Vi är oslagbara.

# Malmö central igen. Nu har dom vaknat. Klätt sig i det som kallas för ”lurkläder”. Alltså i kjolar och klänningar som visar mer löfte eller föraningar om fullkomlighet än vad som kanske är den nakna mera prosaiska sanningen ? Vad vet jag? Men i sena timmen är Centralen tonåringarnas rike. På väg till förfester eller vad det kallas. För mig är det efterfest där jag sitter på en av dessa obekväma spjälbänkar. Drar upp medelåldern dramatiskt och förbannar min allt för magra bak. Är dessa bänkar gjorda för kvinnor? Alltså för de som av naturen försetts med generösare akterparti. Är de konstruerade på order från Gudrun S?image

# Tåget tar mig norrut igen. Trött. Ute, höstmörker. Korsordet får en slö påhälsning igen. Fasen vad duktig jag varit. Inte många rutor kvar.

# Kristianstad. Klockan är 00 45. Kalifen I Bagdad kör mig till hemmet i taxi. Ja, Kalif var han väl inte men väl från Bagdad.

I mitt inre hör jag ”MFF:are är vi alla”. För det är vi väl?

Ps ”Kalifen i Bagdad” Var ett stycke musik jag spelat åtskilliga gånger på femtiotalet. Komponerat av en Europé och därför inte särskilt autentiskt orientalisk.r-8540902-1463672990-6826-jpeg


2 kommentarer

Allsvenskan 2016 efter 25 omgångar.

1. Malmö FF                                                                 57 puntitled

2. IFK Norrköping                                                             53 p

3. AIK                                                                                   50 p


4. IFK Göteborg                                                                 42 p

5. Kalmar FF                                                                        38 p

6. BK Häcken                                                                      36 p

7. Örebro S K                                                                       36 p

8. IF Elfsborg                                                                      35 p

9. Hammarby IF                                                                 35 p

10. Djurgårdens IF                                                             34 p

11. Östersunds FK                                                              33 p

12. Jönköpings Södra IF                                                  29 p

13. GIF Sundsvall                                                              28 p


14. Helsingborgs IF                                                          22 p


15. Gefle IF                                                                         16 p

16. Falkenbergs FF                                                           9 p

 

Det låg länge i fotbolls-luften att Allsvenskan kommer att avgöras söndagen den 16 oktober. Och att det då skall stå mellan två klubbar som utmanat varandra många gånger om titeln. IFK Norrköping-Malmö FF. När oktober nått sin mitt möts de båda igen. (Drar mig till minnes när jag som liten påg stod i Malmö Folkets park och lyssnade på referat från Norrköping. Trängseln var stor. Högtalarna rossliga.  Resultatet icke önskvärt) Nu kan den som vill välja mellan TV-sändning eller närvaro på plats, vilket de flesta Malmöiters plånbok icke var tjock nog för på fyrtiotalet. Och! Framförallt! Nu har MFF råd med en förlust och ändå behålla greppet, ändå ha den gamla konkurrenten i brygga. historia

Tror istället att kampen om den där placeringen man får, inte tar, blir en hårdare match. AIK:s 6-0 mot ”Peking” imponerar. Helt klart är det ändå vilka lag som skall kvala till Europaspel nästa år. Bättre lycka än årets insatser önskar jag, Nej, kräver.

I mittens rike har IFK Göteborg täten, säkert ändå en besvikelse för ”Änglarna”. Kalmar FF har vaknat sent men med småländsk vilja segat sig uppåt.  ÖSK, och framförallt IF Elfsborg hade nog trott på fler inspelade poäng. Kampen om att bli tvåa i huvudstaden blir hård men bägge klarar sig kvar med marginal. Även de bägge nykomlingarna ÖFK och Södra kan känna sig ganska säkra.

Helsingborgs IF däremot. Vad har hänt? Nu blir det kval. Kanske mot AFC United? Kontrasternas möte i så fall.

Så har Gefle IF kämpat färdigt. Lindansarna vacklar och faller, ramlar ner……..väl?

Falkenbergs FF. Nej.  Jag skall vara snäll.   Det kan väl inte vara tröjfärgen som ?     

Och som så många gånger förut. Malmö FF jagar mot ännu en serieseger. Den tjugoandra i historien. Tänk, jag har varit med om dem alla. cgkrjbtwwaibreg (Så såg det ut på ” Gustav” när MFF spelade borta mot AIK och vann det första guldet. Publiken lyssnar på de glada tonerna från Solna år 1944 i månaden maj som nog aldrig varit soligare i staden Malmö. )