JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


Lämna en kommentar

Facebookvänner som spelar klarinett (Del 10. Milan Rericha. Bo Johansson. Mats Ahlén)

Milan Rericha.q

Är en världssolist. Född i Tjeckien. Examina från Teplice, Prag och Paris. Bland hans lärare upptäcks namn som  Michel Arignon och Charles Neidich.

Milan turnerar i hela vår värld. Är solist med ledande orkestrar . Ger mästarklasser.

Han är innehavare av en staccatotunga som skulle få en orm att slingra sig av avundsjuka. Dubbel och trioltunga med snabbhet och klarhet på hela registret. Unikt på klarinett än i vår moderna tid.

Föd i Tjeckien. Vilken sport kan han då ha närmast hjärtat? Javisst. Spelar själv ishockey dock inte motsvarande klass som klarinett.12376173_949214441837801_9146739622204238879_n

Bo Johansson.i286541539218199020-_szw1280h1280_04dsc_0020b542277_2537253288989_750627376_n

Bo är ett barn av den gamla militärmusiken . En av dem som kom in innan omorganisationen 1957. En av oss som fått veta vår plats i hierarkin som unga elever och volontärer. Som vet hur det känns att dra en släpkärra fullastad med notställ och instrument. Som fått tygla en häst med vagn  fylld av musikalier. Som vet hur ett helikon skall putsas. Som vet hur toaletter skall städas. Som säkert har missat någon flaggsignal, men utfört så många fler. Stavat trumvirvlar till fingrarna blivit blodiga.Som inte vågat neka de överordnade privata tjänster. Som drabbats av  Ille Gustafssons inspektioner. Sovit på halmmadrasser.  Med andra ord. En broder på livets resa. Någon som talar mitt språk.

Hade glädjen att träffa Bosse för första gången i somras i samband med Militärmusikföreningens årsmöte och konsert. Ja, vi var till och med intima. Så till vida att vi delade stämma intill varandra sittande. En härlig musikant och glad spelkompis.

Bo Johansson inledde sin musikaliska karriär som musikelev på I 20 i Umeå. I mitten på sextiotalet ställdes färden till Stockholm för anställning i det som då fått de lite förnedrande namnet ”Andra militärmusikkåren i Stockholm”. I stället för ursprunget den meriterade och stolta Stockholmsflottans Musikkår.

Därefter hamnade Bosse i det tredje vapenslaget. Flygets Musikkår i Uppsala. Innan han ”muckade” och blev musikskolelärare.

Bo Johansson har också varit kapellmästare i såväl storband som dansorkestrar. Nu hörs hans klarinett i Polisens Musikkår i Stockholm, samt Karlbergs Musikkår. Må den ljuda lång tid ännu.

Lite kuriosa. Ses en segelbåt på Östersjöns vatten kan det vara Bosse. Ses Ola ”Rit-Ola” Andersson i fotbollsstudion i TV. Då är det Bosses svärson.

Mycket välgjord och intressant hemsida.

http://www.bosse-musikosaxofon.se

Mats Ahlén.

Jag har många gånger träffat personer som spelat, eller spelar klarinett, trots deras hemhörighet i  ”trombonstaden”, alltså Hässleholm. På min fråga vem de haft som lärare har svaret ofta varit Gunnar Bergqvist , åtföljt av ett brett leende. ” Då har du haft roligt” brukar jag fråga retoriskt konstaterande. Jaaaaaaa, blir svaret med mungiporna i höjd med öronen.13620833_1814756162077044_8397078283938513356_n

Detta gäller också för Mats Ahlén som är en skånsk påg från Hässleholm.

Spelade under studietiden i Göingemetropolen i nästan alla orkestrar i staden.

Fortsatte studera för den legendariske soloklarinettisten i Helsingborgs symfoniorkester Ingmar Forsén innan han gjorde värnplikten i Arméns musikplutons klarinettsektion  år 1984.

Sölve Kingstedt,  är ett aktat namn i svenskt musikliv. Klarinettist och pedagog av högsta graden. Mats lärare under högskoletiden kunde därför inte varit bättre. Sölve Kingstedt är ansvarig för creme de la creme i vår svenska klarinettskog. Inklusive Martin Fröst och Mats Ahlén.

Efter examen hördes Mats klarinett i flertalet sammanhang. Spårvägens musikkår. Stockholms Blåsarsymfoniker samt ett år som soloklarinettist i Gefle symfoniorkester.

På Folkoperan,i orkesterdiket, talades skånska i klarinettsektionen under många år. Där satt då min elev Lena Jonhäll och Mats Ahlén. Kanske rörde sig samtalet om längtan till den skånska hembygden i pauserna mellan ariorna på scenen?

Men ohälsa gjorde att Mats fick låta sitt instrument ta en time out , som det heter. Dock syns nu ett ljus.

Mats har på senaste tiden spelat med såväl Torgny Hanson som Stockholmspolisens Musikkår. Och det gläds vi åt. Mats Ahlén är en alldeles för bra musikant för att packa ner sitt instrument i alldeles för unga år.15281191_1872420416310618_1874406576_n Så! Upp på scenen igen Mats ! Där hör du hemma.

 


2 kommentarer

Bloggubbens funderingar (Vad har hänt med en gång så fridfulla ”Runningen” (rondellen) i mina barndomskvarter?

Ja, vi kallade platsen för ”Runningen”. Ordet rondell tillhörde inte en äkta Malmöpågs vokabulär då i mitten på 1900-talet. Runningen låg och ligger i ”mittelen” på Kristianstadsgatan. 1000

I slutet på fyrtiotalet, och en bit in på sextiotalet, fanns här en affär till vilken jag  ofta sprang. En sträcka på cirka 800 meter från den gård som var min. Det tog väl några minuter sen var jag där. Där jag köpte, Nya fiskar när de gamla tagit slut ( P.Ramel.) Från Runningens akvarieaffär överfyllde jag mitt akvarium med guppy, svärdbärare, black molly, platy. neontetror , scalarer.  Ja, allt som simmade bakom glas och ramar. Det var en affär jag gärna minns.

Runningen passerades också varje söndagsförmiddag när MFF spelade hemma av oss segervissa ynglingar på väg till match. Och nån sorts rockajävel hade vi väl po oss. På denna sömniga fridfulla plats i stadens genuina arbetarkvarter kunde också på sena eftermiddagar ses trötta, hemcyklande män efter dagens arbete. De som betalade sin skatt och var snälla. Fastän inte det ett dugg originella. Som Ferlin diktade. Men om den egenskapen vet jag inget och den har ingen betydelse. Kvarteren befolkades , inte av de besuttna, men väl av strävsamma , fredliga människor. Här kunde jag känna mig trygg och trivas under min uppväxt.img_0147 (Bilden. Återbesök  på ”min gård”.)

Så kom det frigjorda sjuttiotalet. De nakna akvariefiskarna fick lämna plats för annan nakenhet. Nu kunde den  nyfiket ovetande, eller efter tidigare erfarenhet återlängtande, i  denna affär få se vad damer annars så sedesamt oftast, inte alltid, döljer under kjolen. Här framträdde då demimonder/kurtisaner iklädda något knappt synbart eller ingenting alls. Om jag sprang dit då? Det har jag glömt. I alla fall inte lika snabbt som i barndomen.388b7dbc0d42da3c4ec8e6cd6c5983a7-8-150x150

Nu, i vår tid råder en annan verklighet på den plats där Sveriges äldsta folkpark är belägen. Här har den professionella kriminaliteten pinkat in sitt stinkande revir. Beväpnade narkotikalangare. Till och med barnen i en närbelägen förskola känner sig hotade. Föräldrar som hämtar sina telningar blir utsatta för trakasserier. Detta sker i centrala tättbefolkade Malmö !  Nu har runningen blivit en cirkel som får den beryktade spottringen på Stockholms central att framstå som en söndagsskola.  

Varför ? Hur har det blivit så? Vem bär ansvaret? Vad gör våra ”snälla” politiker och poliser? Och den känsligaste frågan;

Vad är det för ena dårar som härjar i stan…med sitt sattyg till plan….en prick och en knäpp på  näsan………O Adolphson.

untitledOch här tar mäster Olle i . Men alldeles för snällt.


Lämna en kommentar

Dagboken 17 november. (Besök i tystnadens väntsal)

Vi satt tysta . Sneglade på vem som kom in. Andakten härskade inte i den sorts lokal där tumvirtuoserna har sina revir. De som ständigt ses sitta med lätt debil blick och böjt huvud. Kommunicera med världen i något som heter padda? Möjligen. Eller vad?  De som syns tum-ekvilicibrera  (finns ordet?) i bussar, tåg, uttröttade lutande sig mot husväggar. Och ja, till och med i klassrummen. Den generation som äger de snabbaste tummar som funnits sen mänsklighetens begynnelse.images4hplzigqipad-mini-retina-specs-size-data-2013_geo_se

Nej, i denna eftermiddag var jag omgiven av dem som likt mig vuxit upp med en eller ingen TV-kanal. Suttit tysta (ja någorlunda) i en skolbänk och mottagit katederundervisning. Följt Sveriges färd mot välfärden. Aldrig kastat sten på poliser eller brandmän. Suttit hela familjen på lördagskvällen och andäktigt lyssnat på radion och Lennart Hyland. (Jungfru, jungfru jungfru jungfru -skär. Här är Karusellen.  Hört ”Snoddas” sjunga Flottarkärlek tills vansinnet trängde sig på och kan den snälla nidtexten. Haderian Hadera. Doppa Snoddas i choklad.  Rest oss upp i bussar och öppnat dörrar för äldre. Aldrig skulle komma på något så fegt som att slå på en flicka eller sparka på någon försvarslös. Hyllat vårt fotbollslandslag som tog guld i London 1948. Kan skilja på de och dem. Klara enkel huvudräkning och stava till våra vanligaste verba. Eller kortare uttryckt. Vi gamlingaruntitled.untitleduntitleduntitled

Jag satt i väntrummet i Cityklinikens i Kristianstad för att alldeles gratis bli stucken. Få den årliga vaccineringen mot influensa. Den förmån som måste få dagens tonåringar att längta tills de äntligen är där.

Satt där och såg dem komma. De som byggt upp vårt samhälle. Många stödda på kryckor, käppar och med rollator. Några med assistenter. Såg en eventuell framtid jag vill förtränga. Sökte efter igenkännande drag. Var det inte han som alltid fick de snyggaste  tjejerna på Kongen? Och hon som sov över i min ungkarlslägenhet en gång? I all anständighet naturligtvis. Ingen pratade med varandra eller någon. Bäst att inte sticka ut tänkte jag och fortsatte likt de andra att hålla nummerlappen i ett stadigt grepp och stirra på displayen som skulle visa när det var tid för min stund på jorden.

Fyra sjuk eller undersköterskor ropade upp när det vara dags för entré. Kunde inte låta bli, att lite på skoj, hoppas på att den skönaste av dem skulle ropa Nummer 58 ! Och glatt se att det var jag. och tänka: vilken tur jag hade. Skall det aldrig lugna sig det där? Hoppas inte.imagesqvjt4d3c

” Är du född 1939″? Det trodde jag inte”. Sa ”min sköterska”. Misstänkte att hon gissat på 1940. Men ändå. Lite ljus i novembermörkret.

Jag tog min spruta som en man. Skrek inte trots att jag inte heller denna gång blev sövd. Behövde heller inte klä av mig naken ,vilket jag befarat.

Nu sitter jag hemma igen. Skyddad från otäcka virusangrepp. Väntar in aftonens allsvenska kval. Och kära kusin Maritta. Du hängivna HBK-supporter. Håller ändå på HIF i kväll. Tänker på ”Ekis”, (Med fagott på bilden) Bosse L och Stig G. Men mest för att jag inte vill missa det skånska derbyt nästa år.12072794_957603904282375_4863629697510715739_nuntitled

 


9 kommentarer

En utopisk fotbollsdröm i ljusblå pyjamas

Jag drömde i natt en dröm jag skulle vilja bevara. Att den aldrig skulle upphöra. Att natten var evig.  Att drömmen var sann. Det är i drömmen vi upplever det fantastiska. Men den här slog allt.

Malmö FF hade vunnit Allsvenskan. (Så långt ifrån en dröm det kan bli. Snarare en naturlag.) I kvalet till Champions League slogs Ararat Jerevan, Maccabi Tel Aviv och Liverpool FC ut. Än var drömmen boende i vardagens annars så ofta mindre glamourösa verklighet.untitled

MFF hamnade i en CL-grupp bestående av.

Budapest Honvéd. Dynamo Moskva. Real Madrid. Vilken vanns utan någon poängförlust. Nu dansade den drömmande på salighetens ängar.untitleduntitled

Åttondelsfinal. FC Barcelona. Kvartsfinal. Manchester United. Semifinal. FC Bayern München. Segrar såväl hemma som borta. Paradisets port var öppen. Bara att ta steget in.

Final. Så möttes vi till slut ändå. Efter 117 långa år. Malmö FF-Arsenal FC. untitled

Vilken match det blev på självaste Wembley Stadion. Den bästa i fotbollshistorien menade habituéerna. Vilket himmelsblått jubel när 3-2 segermålet sattes i sista matchminuten.

Började vakna. Men kände att drömmen ännu inte var fullkomlig. Hade inte riktigt fått den utlösning den längtade så hett efter.

Världsmästerskap för klubblag.

Efter vinst mot Mohun Bagan untitledställdes MFF mot de Sydamerikanska mästarna Vasco da Gama.untitled

Hur det gick? Det fick jag framkalla i vaket tillstånd.

Och då gick det bra. Malmö FF blev världsmästare för klubblag !!!12809571_1184779371547089_1930597021187795921_n

 

Detta är skrivet vid mina sinnes fulla bruk. Eller?

I natt skall jag drömma igen.

Men först skall jag lyssna på ”Drömmebilder” av H C Lundby.images

 


Lämna en kommentar

Yrken del 19 (Reseledare)

De flesta av oss har träffat på dem. Allt från ungdomens resor med Club 33 och vad de andra hette.

I unga år var reseledaren någon som mötte vid flygplatsen. Tog oss till hotellet eller vad det gjorde anspråk på att kallas. Såg till att vi fick den obligatoriska välkomstdrinken. Var hurtfrisk och initierade käcka ramsor vilka samtliga med glad min skulle skratta åt och skandera. Man var väl ingen torrboll?  Berättade om regler på stranden, förlåt playan, och vilka barer eller klubbar som måste besökas. För dessa resor var nästan alltid ställda till sol, värme och billig sprit. Runt det nyanlända sällskapet smög traktens unga infödda män som brunstiga hingstar med hökblickar och stomatol-leende.  Valde ut nästa svenska flicka när den tidigare stora kärleken rest hem med löfte om att snart ses igen medan tårarna trillade som pärlor nerför de nysolbrända kinderna.

Reseledarna var alltid unga.  Gjorde ett mondänt intryck. Behövde sällan svara på frågor av kulturellt eller historiskt intresse. Var mer hålligång-inspiratörer än reseledare.

Annat gällde för den mognare resenären. Den som sökte djupare intresse. Den som även jag kom att tillhöra när sturm und drang-åren började svalna.

På henne/honom (Finns det inget ”hen-ord” här? ”Henom”?) ställs stora krav. Han/hon, förlåt jag menar hen måste äga en bukett av olika kunskaper och förmågor. Behärska många främmande språk till fulländning. Kunna tala med ” bönder på böndernas språk och med de lärde på latin”. Ja närapå. Vara oerhört kunnig i städers och länders historia. Berätta om byggnader och minnesmärke. Vet att i gruppen finns ofta någon väldigt initierad och därför vara påläst. Tipsa om kulturevenemang och krogar värda besök. Samt! Ha en fysik som tål långa vandringar.

Även psykologiska egenskaper väger tungt. Den optimala reseledaren ser redan vid första kontakten med sin ”klass” vem som kommer att vara besvärlig. Vem som ställer orimliga krav. Vem hon/han i gruppen kan vända sig till som en ”livbåt” om det blir strul med hotell. Kunna reda ut allt utan synbar irritation. Hålla disciplin utan vara ”korpral”. Jag har gjort ett flertal resor där just reseledaren har haft en stor betydelse för upplevelsen.

Den bästa av dem alla var faktiskt inte reseledare till professionen, men Kristianstads Stadsmusikkårs lysande guide vid ett flertal tillfällen. Karl-Eríc Joansson.img_0034 (Till vänster i bild tillsammans med ordföranden i kåren Karl-Axel Björkqvist och jag själv på Island)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Några bilder från mina resor i olika åldrar. (En som ni ser under hålligång-tiden med kollegan Sture Bondesson.) img_0073img_0040Hoppas det blir fler.img_0167 Och tack alla fantastiska reseledare. Utan er hade intrycken varit fattigare.

 


5 kommentarer

Povel Ramel. Glädjespridare under hela livsresan.

”När farmor åkte skridsko uppå Nybrovikens is -På Nybrovikens is-Så pigg uppå kurtis. Bland andra kavaljerer fanns en nyponröd polis. Polisen som så småningom blev farfar”.untitled

Vad den lille pågen skrattade när stenkakan raspade ut texten från den moderna skivspelaren i lägenheten på Kristianstadsgatan i Malmö. Ja, kurtis visste jag inte vad det var, men nyponröd polis. Det var roligt.

” Titta det snöar. Snön är på taken. Tomten är vaken. Fryser om örat. Hunden är bunden. Räven är däven”……OSV.images

Det var barndomens Povel Ramel. Så småningom började ynglingen upptäcka fler sidor av denne flugighetens främjande-mästare. Som då jag börjat fröjda på Nalen, men ännu inte Sveasalen, vilket han i Johanssons Boogie-Woogie-vals, enligt Povel Ramel gjort  Han som inte tyckte att Charlies, och dom andra boogies, var musik som passade in på oss stora tjocka svenska karlar. Utan kunde gärna åt Hälsingland fara. Nu hade jag också avslöjat det musikaliska snillet. Men det där med Sveasalen förstod jag inte. Tills! När jag som tonåring gjorde min debut i danslokalen. Där spelade då min klarinettlärare Paavo Päivärinta. Vilken med tydliga åtbörder visade vem jag skulle dansa med. Kanske inte så mycket för att uppleva dansens fröjder, utan mer för de eventuella, mer åtråvärda aktiviteterna efter de sociala turerna på dansgolvet. På Sveasalen var inte precis prydheten och oskulden närvarande stamgäster. (Den Sveasalen som åsyftas låg på David Bagares gata 7)

 

Sitter nu i vuxen ålder och minns alla högtidsstunder som Povel Ramel bjudit på. Hans ordekvilibrism. Han personliga pianospel. Hans sångförmåga. Hans ”galna” humor och framtoning. Och inte minst hans förmåga att ta oss med till miljöer av vitt skilda slag. Som: En kurpark när nittonhundratalet var ungt. ” Bort i parken spelar Sorglösa Brunns oktett”. ” Åtta feta gubbar gubbar alla röda som oxkotlett. Under möda och svett tutar horn och klarinett (Hmm) och esskornett”. Eller en genial improvisation i Söderhavsmiljö. ” Bo i Stilla hav på liten ö. Enligt broschyr paradismiljö. Paradis ok för längesen. Numera offer för turismen”. Nog känner vi igen oss i ” Det är måndagmorgon och mitt huvud är så tungt”. Och mycket annat han vill bli MUNNEN för, som han själv uttryckt det. Hans verk håller ännu (nästan alla) . untitledStor konst är okänslig för tidens tand.images

Utanför de mera publika artistiska meriterna bör nämnas hans kulinariska intresse. Bildade tillsammans med Tore Wretman och Sten Broman. Gastronomiska Akademin.

Povel Ramel föddes 1922 och lämnad oss 2007. Underbart är kort.

Jag fick träffa honom en gång i livet när han besökte Kristianstad för att se uppsättningen av Sixten och Elvira . Han var nyfiken på den då relativt okände Johan Ulvesson. Jag spelade i orkestern och efteråt var det fest. Men jag glömde fråga honom: Vad stod det på den franska biljetten? Det vill vi alla så gärna veta. Inte saaant?untitled

 

 

 

 

 


2 kommentarer

Allsvenskan 2016 Slutspelad.

1.  Malmö FF                                66 p

Ännu ett guld. Det nittonde. (Lägg till detta ytterligare tre seriesegrar) Nu också mesta mästarna. Mycket talar för att MFF kommer att dominera i långa tider. Segermarginalen till tvåan klara sex poäng. Ingen kan komma med argumentet att MFF  vann tack vare två gratispoäng av tävlingskommittén efter matchen mot IFK Göteborg. SKÖNT. 14910402_1355294957844758_1916329194540263429_n14938171_1365708480136739_7494500402531649265_n

2. AIK                                             60 p.

Stabila utan att glänsa. Bärgade andra platsen på målskillnad. Vilket får fart på mitt upprepade tjat om målskillnadens betydelse. Om att aldrig ”spela av matcher” utan att ösa på om möjligheten finns.

3. IFK Norrköping                      60 p.

Såg länge ut att bli en farlig guldkonkurrent till MFF men vek ner sig på slutet. Kul att gamla huvudkonkurrenten åter är etablerad i svensk toppfotboll. Där hör ”Peking” hemma.

4. IFK Göteborg                           50 p

De flesta klubbar hade varit nöjda med en fjärdeplats. Dock knappast IFK Göteborg.

5. IF Elfsborg                                  48 p

Siktade nog på en Europaplats. Men….

6. Kalmar FF                                 44 p

Slet sig med småländsk energi till en hedrande sjätteplats. I topp i mittens rike.

7. Djurgårdens IF                          43 p

Tvåa i huvudstaden. Bäst av de två som delar stadion.

8. Östersunds SK                          42 p

Bäst av de nordliga lagen. Spelade ofta en ögonfägnande fotboll. Segern mot MFF i Malmö måste vara något som deras supportrar kommer att minnas i långa tider. Men vad hände i sista matchen mor Gefle IF? Sevärd nykomling som skall bli intressant att följa.

9. Örebro SK                                  41 p

Hade nog väntat mig ÖSK något högre upp.

10. BK Häcken                               40 p

Näst flest gjorda mål i serien. Charmlaget som det inte går att veta hur dagsformen och humöret är på matchdagarna. Fick också årets skyttekung.

11. Hammarby IF                            39 p

Trea i Stockholm , men som så ofta bästa publiksnitt i landet.

12. Jönköpings Södra IF               35 p

Godkänt insats av en nykomling.

13. GIF Sundsvall                            30 p

Får vi dras med ännu ett år.


14. Helsingborgs IF                       29 p

Så blir det kval mot HBK för anrika HIF. Jag håller tummarna. Och tror knappast på ärligheten hoss de MFF-are som säger sig önska HIF till Superettan. Vad vore livet utan de skånska derbyna?


15. Gefle IF                                         27 p

Vad var det han sa som väntade på kungörandet av litteraturpristagaren? ÄNTLIGEN!

16. Falkenbergs FF                             10 p

Så fick experterna rätt till slut. Nu orkade inte FFF  längre.


De va de. Som Bosse Larsson brukade säga efter matcherna. Ännu en allsvenska förpassas in till minnenas garderob. Till statistiken. Goda publiksiffror. Jämnt och spännande in i  det sista vilket bevisar att Allsvenskan bör ha 16 lag, minst. Endast en sparv, klädd i gult, i tranedansen.

Det tråkiga minst sagt är; Jag vet precis vilka matcher som är ”Bengalmatcher” De som alltid blir försenade. De, där vissa tillåter sig att förstöra för riktiga fotbollsälskare. Jag kan aldrig förstå varför man maskerar sig för att se fotboll. Jag kan aldrig acceptera varför det finns ett behov att rusa in på krogar och vandalisera med täckmanteln att jag är fotbollssupporter och håller på ett annat lag än de som sitter där. Detta är kvalificerat hyckleri. Dessa personer (jag väljer av humanitära skäl att  kalla dem ”personer”.) är något helt annat än fotbollssupportrar. Dessa individer håller på att ta mitt kära intresse ifrån mig. Men skall inte lyckas.

Låt mig ändå avluta men något annat än dystopi.

Malmö FF svenska mästare. Nu stundar CL-kval när sommarsolen börjar värma oss igen.12809571_1184779371547089_1930597021187795921_n Hatten av…eller på….kanske?