JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Nyårsfirande.

Gräshopporna” hoppade smällande på gårdens slitna gråa asfalt. Fickorna var fulla av ett-öres och sju-öres raketer. Det var de där tråkiga mörka kalla mellandagarna som måste fyllas med ”firande” av den kommande högtiden: Nyårsafton. Det var under den tiden då slutet av fyrtiotalet och början av femtiotalet levdes på en bakgård i en arbetarstadsdel i staden Malmö. Och jag var tydligen betrodd att få leka med tändstickor!frvk10_123835746

”Gräshopporna” var svagljudande smällare men utrustade med förmågan att krevera ett flertal gånger under sin oregelbundet hoppande färd. Särskilt nöjsamt för oss pågar var detta då en del töser flydde i panik. Sådan var jag då, men har under livets färd istället blivit en damernas beskyddande riddare. Väl?

På Nyårsafton under de åren, då klockan närmade sig övergången till ett nytt förhoppningsfullt år, anlände de vuxna från sina lägenheter. Några, lite glada i hågen som det heter, men ingen med hotfullt uppsåt. Någon hade med sig en ”riktig raket” En sådan som lyser upp himlen i vackra färger och åtföljs under sin korta levnad av publikens beundrande Åååhhh. Men, vad var det mot att smälla en sjuöres i soptunnan eller i den ekande stentrappan?

Sen dess har det passerat många nyårshelger, vilka firats på lika många vis. Stora fester i hemmet eller utlandet. Flera tillsammans med endast de allra närmsta. Telefonsamtal till anhöriga och  vänner i periferin. I drömmen sprungit det lopp som aldrig blev av för mig; ”Sylvesterloppet”. Mer eller mindre halvsovande nyårsdagar i sällskap med Wiener Philharmoniker samt den där tävlingen i vilken inte längre några svenskar göre sig besvär. Backhoppningen i Garmisch.untitled

På senare år har storslagenheten intimiserats till en stilla anspråkslös kväll i hemmet. Finns inte kvar så många att ringa till längre. Smällare hörs även nu på mellandagarna, ofta från Österäng. Jodå, även i vår tid finns det tioåringar med SINA behov och den som inte förstår det har aldrig varit barn. På senare år har även konserter på nyårsdagen blivit en del av mitt liv, vilka inte bör genomföras i halvvaket tillstånd.

Millennieskiftet blev dramatiskt. Moderns telefon tutade upptaget hela dagen. Polis fick tillkallas som tog sig in i lägenheten där hon låg avsvimmad och i fallet dragit med sig telefonen. Sjukhusfärd. Efter behandling hemskickad klockan 02.00 på natten 89 år. Skandal. jag då. I Kristianstad utan möjlighet att ta sig till Malmö.

En Nyårsafton år 1959/60. En färja avgår från Köpenhamn med mig och flera svenska nyårsfirare ombord. Det stojas. Det inmundigas. Det flirtas. Det förekommer allt av det som hör ungdomen till en Nyårsafton.

Vid tolvslaget höjs glasen. Utdelas kramar och pussar, för att inte säga kyssar till förtjänta. Och plötsligt från högtalarna. Werner von Heidenstam, Willhelm Stenhammar, Jussi Björling. Toner från den vackraste av alla sånger som hyllar något land: Sverige. Det blir tyst i lokalen. Alla lyssnar. Några med tårfyllda ögon. En värdighet och tacksamhet över att bo vårt land inträder. Det är en nyårshelg som följer mig genom livet.untitled

Nu klämtar snart klockan igen. Hur många gånger till i livet? ” Klockan klämtar för dig”. Ah nej. Än vill jag höra Tennyson många gånger från ett iskallt Skansen.imagesdgt1pnju

Och låt kören få framföra ”Sverige” som tidigare. Så farligt är det väl inte? Vem kan störas? Är inte vårt land värdigt den hyllningen? ”Fall julesnö och susa sommarvind”.

Gott Nytt År !new-year-sms-happy-new-year-2012-300x296

 


2 kommentarer

Bloggubbens funderingar (Finns det något parti i Sveriges riksdag som på ALLVAR vill förbättra pensionerna?)

Gnälliga pensionärer. Heter det ofta från dem som har långt kvar till ”gnällåldern” och är aningslösa om vad det innebär. Om någon annan grupp framträder med plakat och ibland militant framtoning så bedöms deras protester som samhällsengagemang.untitled

Gnälliga pensionärer. Eller: Pensionärer som har kraft att protestera mot att tillhöra samhällets ekonomiska proletariat. För att inte säga trashankeproletariat. De som inte känner igen sig i ”Alla människors lika värde”.

Finns det fog för ”gnäll”? Inte om vi nöjer oss med att våra pensioner är på bottennivå av jämförbara länders. Inte om vi nöjer oss med en tallrik soppa om dan som enda måltid. Inte om vi nöjer oss med argumentet men dom har ju köpt vad de behöver i livet. Och något utöver det behövs väl inte. För snart …..så….Och jämför inte svaga grupper med varandra. Nähä. Vem skall jag jämföra med?untitled

Ok. Jag överdriver något. Men bara något  . Jag har sett gamla damer framme vid kassan få lämna tillbaks vad de trott sig ha råd att kunna köpa i mataffären. Och! Det var långtifrån någon lyxmat. Jag vet att många inte har pengar till livsnödvändig medicin….men vaddå….snart så……gnäll inte.

Då till rubrikfrågan.

Finns det något parti i vår Riksdag som på ALLVAR vill förbättra det för den som jobbar, skött sig och betalt skatt i ett långt liv? Jag tvivlar.

ALLIANSEN ?

Som sänkte skatt på skatt till de som arbetar. Inget fel i det men……De som har arbetat?…Men vaddå….snart så…De små skattesänkningar som senare genomfördes var mer en förolämpning än en ekonomisk förbättring. Skulle det bli bättre nu? Nej varför det? Anna Kinberg Batra?

V och SD ?

Det är lätt att ha hög svansföring.  Vara stor mellan näsan och hakan (munnen) när chansen/risken att få ansvar för ekonomin är väldigt avlägsen.

MP ?

Nej. De flesta av oss är inte flyktingar lyckligtvis. Eller migranter. Så från deras håll väntar jag mig inga ”Romson-tårar.

S ?images

Det är ni som har bollen. Stefan Löfvén upprepar ständigt i debatten. Hade ni röstat på vår budget så…..Så vaddå? Jo en 50-lapp mer. Drickspengar. Vi har förbättrat på en rad område som rör vården och bostadsbidraget. OK Bra. Men även en äldre människa kanske tänker på något annat än sjukdomar. Vill inte bara sitta hemma i rullstolen eller mata änder med brödbitar som till och med blivit för gamla för en pensionär. Hur skulle det vara med en penning också? Vi tittar på det och på sikt”…..På sikt. I en framtid. Precis de ord en nittioåring blir tröstad av.

Så vem skall jag rösta på ? Jag är inte bättre än de flesta andra utan röstar egoistiskt. Det jag tror är bra för mig.

Det är alltid svårt att komma överens mellan blocken . Men, hade det lagt fram ett förslag att rösträttsåldern inte bara skall ha en nedre gräns utan också en övre. Till exempel. Alla över 70 mister sin rösträtt….de har ju ändå gjort sitt…..och snart så…..och röstar fel gör dom också .Då tror jag att samhörigheten varit total. Ett stort problem sopat under mattan.

Men än får vi välja. Vi är många. Och äntligen har pensionärsorganisationerna satt ner foten, såväl S-märkta som borgerliga.

Bäst för politikerna vore väl att vi tog vårt samhällsansvar och Skyndade på det mortala tillståndet.

Men vem skall jag rösta på? Stryk ordet fattigpensionär från ordlistan. Tills dess gnäller jag vidare. images

 

 

 


4 kommentarer

Luciadagar jag minns.

” Natten går tunga fjät, runt gård och stuva”images097rgwgq

Denna ålderdomliga svårbegripliga text sjungs år efter år i vårt land den här dagen. Lucia-dagen den trettonde december. Märkligt, att mig vetande, den inte utsatts för förändring, förbättring, eller snarare förfalskning i den tid där allt skall ”tafsas på” av dem som vill få en stund av uppmärksamhet.

Några luciadagar jag minns mer än andra av de otaliga jag upplevt.

I barndomens Malmö betittades Lucia-tåget med tindrande ögon. Lucia med tärnor var, tyckte jag då, vuxna damer, eller ganska unga tanter. Precis som jag upplevde att spelarna i MFF var ”farbröder” Ja, så går tiden.

När jag vid fylla femton kom till Stockholm märkte jag hur mycket mer Luciadagen betydde där.

En svinkall sådan i slutet på  femtiotalet tillbringade jag i Sigtuna. Hade fått betald spelning. Att ”klarinetta” i ett Luciatåg. Fingrarna höll på att frysa fast i mekaniken. 50-lappen var välkommen och omsattes snabbt i varma starka livgivande drycker.

Luciamorgnarna  på regementet I 6/P 6 i sextio och sjuttiotalets Kristianstad minns jag med värme. Vi, i musikkåren spelade i matsalen i tidiga ,mörka, kalla morgonen. De värnpliktiga förhöll sig nästan värdigt, högtidligt. Kristianstads Lucia med tärnor lyste upp den nersläckta lokalen. Och nu hade barndomens ”tanter” förvandlats till unga flickor i mina ögon. Sjöng traditionella sånger. Överste Lars-Fritiof Melin höll tal, som alltid med pondus och strålande retorik. Det andades en gemensamhet de magiska morgnarna på regementet. Doften och synen av tända ljus. Pepparkakor. Lussekatter och allt som hörde till.

I mitten på sextiotalet på ”Ackis” satt alltid den kände körledaren Eric Ericsson och spelade fyndigt på flygeln i repsalen. I gehörslärarinnan Eva Eklunds rum blandades dofter från cigarettrök och glögg.

Under mina många år som musikskolelärare hade jag glädjen att på olika skolor se lucior, tärnor, pepparkaksgubbar, stjärngossar i olika storlekar och åldrar. Reminiscenserna från militärmusiktiden på regementet var påfallande. Ordet ”gemenskap” var för dagen det verba som var trivsel-närvarande.imagesljfklz2r

I dagens Sverige pågår en debatt gällande. Vem får/skall vara Lucia? En debatt helt i tidens anda i vårt debattklimat. En pseudodebatt i min mening.

För mig gäller. En Lucia i ett högtidligt sammanhang SKALL vara någon av kvinnligt kön. Ålder, etnicitet och hårfärg egalt. I spexiga sammanhang råder och förväntas helt andra upplevelser. Även jag har varit Lucia. Nej, så fin blev jag aldrig. Men tärna.

Följ med till underbefälsmässen på Svea Livgarde. En decemberkväll den trettonde dagen i månaden år 1958. Snödrivorna är höga redan nu när vintern precis har gjort sitt inträde. Lucia är musikkorpral Bengt Strandberg. (Till höger i bild och som Lucia med  varannan tand svartmålad, generös uppstoppad byst och förföriskt sväng på stjärten.) Tärnor, jag ( Till vänster i bild) och unga kollegor från musikkåren. Texten i sången. Synnerligen ekivok. Precis som ett luciatåg förväntades vara just där. Just då. Men rör inte vår traditionella seriösa Lucia.10389594_706292909423872_6484284548240370367_nimagesuntitled

Ps. Dagens Luciadag. På COOP hade den kvinnliga-märk väl, den kvinnliga-personalen glitter i håret. På stadens gator gick, inte en Lucia men en stjärngosse i ordets rätta bemärkelse. Ja, rent utav en ”Gud”. Ouppmärksammad av de flesta. ” Han går förbi dig men din blick är slö” (Hjalmar Gullberg) Jodå, ingen mindre än Roger Magnusson.

Och! Än har mina öron skyddats från den Lucia-sång jag vill skyddas från. ”Lusse Lelle”.


Lämna en kommentar

CL Gruppspel 2016.

Arsenal FC. Real Madrid. Juventus. FC Barcelona. Bayern München. Paris St Germain. FC Sevilla. Atletico de Madrid. Manchester City. Leicester City. Borussia Dortmund. FC Porto. Napoli. Benfica. AS Monaco. Bayer Leverkusen. untitled

Dessa sexton klubbar står nu inför kampen om att vara bäst i Europa (Läs Världen) när året blir 2017.

Landsfördelning.

Spanien. 4 lag. Tyskland 3 lag. England. 3 lag. Italien 2 lag. Frankrike 2 lag (Räknar Monaco dit) Portugal 2 lag. Sverige…..en framtida dröm.

Så ser det ut. De fem stora länderna dominerar allt mer. Några sparvar i tranedansen blev Dinamo Zagreb och Club Brugge som inte spelade hem en enda poäng. Ja, Dinamo Zagreb lyckades inte göra ett endaste tröstmål. FC Köpenhamn gjorde det bra och blir nu Nordisk representant i Europa League.

Spelet i årets upplaga av CL-gruppspel har varit offensivt och målrikt. Nu väntar cupspel med ängsligare  förhållanden. 

Nu väntar också den så betydelsefulla lottningen till åttondelsspelet. Och jag vet….så är det. Arsenal får antingen Bayern eller Real Madrid . (tänk att dessa två mammutar ”bara” blev tvåa i sina grupper!) Mitt hopp står till att ”The Gunners” får möta Benfica. Snälla lottkulor…..gör mig glad. Ingen mer så vanlig otur med Fru Fortuna.

Vem får då lyfta pokalen i maj? Tycker det är mer svårtippat än någonsin. Inget lag har utkristalliserat sig som outstanding. Men jag tippar FC Barcelona.

Men än lever hoppet för:untitled

 


Lämna en kommentar

Dagboken (Besök i Kristianstads centrala delar en regnig förmiddag)

# Svanfamiljen som så länge simmat stilla, värdigt, lugnt i kanalen utanför mitt hus närmar sig centrum. Kan nu synas vid ”kinesiska muren”. Än är de fyra ungarna inte vitfärgade.untitled

# Möter på Östra Boulevarden som så ofta Kalle Bill. Numera med ålderns rätt ledsagad av personlig assistent. Detta MÅSTE den S-styrda försäkringskassan titta på. Behövs verkligen denna ”lyx” för en gamling som gott kan tillbringa sina dagar instängd  i gungstolen innan det mortala tillståndet infinner sig ? Nej! Jag är besviken på det parti som säger sig värna om de svaga. Den dag Kalle inte längre syns på stadens gator kommer något att fattas staden Kristianstad. Han skall alltid finnas. Kanske inte längre som danscharmör …men ändå.images

# På ett hårt golv i gallerian ligger en dam tillsynes medvetslös. Omgiven av personal från apoteket som ger henne den hjälp de kan innan ambulanspersonalen infinner sig. Det är otäckt. En eftertanke om hur fort allt kan ändras. Är det så säkert att vi/jag kommer hem på egna ben? Skänker henne tankar om god bättring. Att hon skall få vara med även denna jul bland dem som hon älskar och är älskad av.untitled

# Någon i gubbgänget i cafeterian pratar om en rånare i Malmö som flydde på en röd damcykel utan lyse. Min är svart och har fungerande lykta.untitled

# Några män, tillhörande ledigheten, tar sig fram med ölburk i ena handen och cigarett i den andra. Högljutt pokulerande, lösande stora problem med spruckna nikotinröster.

# Inne på systembolaget blir jag som trogen, flitig skattebetalare alltid vänligt bemött med igenkännande nickar. Tycker mig nästan höra fanfarer i bakgrunden.untitled

# Romen, ofta sittande utanför COOP Sommarlust, med ögon i nacken och hörsel som en hund skulle avundas, börjar sitt hej, hej, redan då jag är på 50 meters avstånd bakom hans rygg. Hejandet avlutas alltid med en lång harang på romani. Tror inte att det är snälla ord. Funderar på att lära mig språket för att få klarhet.

# Inne i affären strömmar julmusik ut från högtalare. ” Jul,Jul strålande jul” sjunger en tillhörandes mycket ung dam utan någon som helst legatokänsla. När amerikanska sliskiga christmas-toner med bjällror når mig grips jag av panik och vill fly. Men i den enda manuella kassan är det lång kö . I de tre där det scannas ingen alls. Till och med de i ”scanning-ålder” sudderar det besväret.

# I kiosken är Zlatanisternas drottning  Jenny ett solsken,  HAN gjorde två mål i går.untitleduntitled

# Hemma igen. I kväll skall jag repetera/vikariera med dem i Åhus Blåsorkester som håller fast vid sin annars vilande orkester. Det gör jag gärna.

# I morgon skall jag vara pudelsällskap och dressör hela dagen. Ruffa sin Carlo känner. De äro goda vänner. Hoppas jag även  efter morgondagen.

# På lördag är det åter i mitt liv den tredje dagen i december. På söndag firar jag att det nu är ett helt år tills ännu en siffra läggs till min livsvandring mot slutmålet.14639586_1132639766790642_8051764329234790950_n

# Det är den första december. Ett stilla milt duggregn är sänt till Kristianstad.