JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Malmö-derby i fotboll. Finns det?(Herrfotboll)

Arsenal-Tottenham. Milan-Inter. Vasco da Gama-Flamengo. Real Madrid-Atletico Madrid. Boca Juniors-River Plate. Penarol Montevideo-Nacional. Spartak Moskva-CSKA. Olympiakos Pireus-Panathinaikos. Roma-Lazio. Celtic-Rangers. Liverpool-Everton. Manchester U-Manchester C. Zamalek-Al Ahly .O.S.V……………Jag tror inte det minsta på att supportrar till något av dessa lag på allvar vill att deras derbykonkurrent åker ur serien. Det snacket bedömer jag som falskt ”PK-tal” ,innebärande att jag skall minsann visa hur innerligt djupt jag hatar….. Vad vore fotbollslivet utan dessa möten? Ärligt?  

I de tre svenska större städerna hittar vi i Stockholm och Göteborg flera klubbar som tillhör de två högsta ligorna. I skrivande stund finns tre Stockholmslag i Allsvenskan. Och två lag från Göteborg. Båda städerna har två lag i Superettan och flertalet i Div. 1. 

Men i Malmö……..Efter Sveriges ledande klubb MFF infinner sig fotbollsöknen. Inte sedan 1962 har den skånska huvudstaden bjudit på ett allsvensk derby. Nu finns inte ens ett skånskt allsvenskt derby att kittlas av…….skärpning Skåne och Malmö.

Vi får gå till Division 2 (som är division 4 i ärlighetens namn)  för att få ett äkta stadsderby.

På söndag händer det. En anrik klubb bildad 1899 möter ett av stadens många nybildade ”invandrarklubbar”. Malmös för närvarande tredje och fjärde-lag spelar upp på klassisk mark. En arena som sett allsvenska derbyn. Malmö Stadion.

Det är kontrasternas kamp. Presba Birlik grundat 1984 mot den klubb ur vilken MFF föddes. Allt inför ett öde Stadion. Kommer det 200 åskådare? Kommer någon av klubbarna att nästa år ta steget upp i seriesystemet? Jag har hoppet om än svagt. Jag VILL någon gång mer i livet få uppleva ett fotbollsderby i Malmö i en serie med elitstatus.


2 kommentarer

Krogar ( Ripan Kiruna. Nikkaluokta fjällstation.)

Högt där upp i norr. Där luften är lätt att andas. Där träden har krympt. Där vidderna är oändliga. Där fjällen ramar in ”tavlan”. Där ljus och mörker är kompromisslösa.  Där svensk, samisk och Tornedals-finsk kultur lever i fredlig samexistens. (För det mesta) Där landet Sverige slår huvudet i taket, eller i gränsen till det okända för de flesta. Till…….äventyret. Där ligger två krogar jag besökt. Året var 2006. Månaden, början på den blondaste av dem alla. Löftesrika juni.

RIPAN.

Eller ”Camp Ripan” som den också heter. Namnet antyder att det inte är enbart restaurang, utan även hotell och Spa.

Interiören är rustik. Menyn präglad av den natur och det djurliv som är Lapplands. Fjällröding och andra fiskar fångade i det klara, kyliga rena sjövattnet . Renfilé. Älgrullader.  Och naturligtvis Fjällripa. Vilket jag smakade för första gången i mitt liv under mitt besök på denna gourmetkrog.

Nikkaluokta Fjällstation.

Det här var dagen då kulturskillnader var märkbara. Skulle färdas i taxi  till ”köldhålet Nikka”. Ingen annan resmöjlighet från Kiruna fanns. Bad den unga damen i Kiruna Järnvägshotells reception att ringa efter bil. ” Kan du inte göra det själv? Jag har aldrig ringt efter taxi ” svarade hon.

Färden dit omgavs av renar, renar och renar. Fjällen blev allt imposantare. Chauffören berättade om japaner som på vintern under färder var saliga när de såg hur temperaturen föll och föll, och fnittrande filmade köldmätaren. Framme avtalade vi om bli hämtade klockan 15.00

Långpromenad mot Kebnekajse. Tystnaden gick att ta på. Kunde nästan höra de egna hjärtslagen. Välbefinnandet och harmonin total. Inga läkemedel kan konkurrera mot naturens medicin.

Lunchen, pytt i panna med viltkött som bas. Till kaffet önskades en konjak. Det var nu vi betraktades som exotiska. En beställning som föranledde uppståndelse. Så småningom låstes upp och öppnades ett valv där en flaska med den märkliga drycken hade gömt sig. Den bars fram med en skeptisk min. Priset var obekant. Vad ville vi betala? Går det att dricka?

Taxi-chauffören anlände trekvart för tidigt. ” Sitt. Ta det lugnt. Jag har inte bråttom ” Var hans budskap. Ingen taxameter som tickade kronor.

Hann med att prata med en söt samisk flicka vars föräldrar var renskötare. ” Hur många renar har ni” ? Frågade jag. ” Det säger jag inte. Det är som om jag frågade hur mycket pengar du har på banken” svarade hon.  Jasså inte fler tänkte jag…………..Och hade fått lära mig lite mer. Och upplevt kulturskillnader….och ätit god mat från vårt nordligaste landskap.

Bilder.

 


Lämna en kommentar

Dagboken ( 23/9. Trombonfrossa i Kristianstad)

ANNONS.

Stark och bra musik utföres billigt. Svar till BASUNKLANG.

Ja, så skämtade ofta framlidne radiosymfonikern  och vännen Lennart Stove.

Den här dagen var trombonernas i Kristianstad. Visst var det såväl  starkt som bra. Men också nyanserat och bra.  Vad kunde vi annars vänta när en mästare spelade instrumentet. Nisse Landgren, trombonist i världsklass.

I den sammanslagna orkestern. Musikskolans orkester bestående av lärare och äldre elever, KLEO, samt Kristianstads Stadsmusikkår fanns även där trombonister av klass. Basunklangen var mäktig. Och än imposantare när ett femtiotal unga trombonelever från närliggande musikskolor bjöd upp till trombonfrossa.

Förmiddagen inleddes med repetition. Därefter lunch för ett hundratal musikanter ordnat av Stadsmusikkårens nu så kreativa styrelse med ordföranden Peter Sanjkovic i spetsen.

Första delen av konserten, inför ett fullsatt konserthus, var fri från trombonkonkurrerande instrument sånär som på en kompgrupp bestående av piano, bas och trummor.  Landgren och Stadsmusikkårens unga lovande trombonist Jens Westberg ”duettade” i Jay and Kai – inspirerad jazzig musik, efter det att Nisse Landgren a capella tagit oss med till sitt Värmland. Och i Värmlandsvisan också tagit av/strippat sitt instrument del efter del tills endast läppar stod för de värmländska tonerna. Skönspel blandades med sväng och till och med multiphonics.

Sen fylldes scenen, och jag menar FYLLDES. Vi såg instrumentets framtid. Basunklangens överlevnad. Trombonelever nästan mindre än instrumentet och de något äldre. Tillsammans med maestron och sina lärare spelades kända melodier. Något som måste vara ett minne för livet för ungdomarna och inspirera till fortsatt utveckling på instrumentet.

Efter paus plats för den stora orkestern. Första dirigent, musikskolans saxofonlärare, Thomas Ringdahl avlöst av sin kollega Fredrik Ohlin (min efterträdare på musikskolan, samt tidigare klarinettelev) Som sen lämnade plats på pulten till Stadsmusikkårens dirigent Connie Roslund. Roslund , vilken var konsertens initiativtagare. Som hade en dag i sitt ”Paradis”. Trombonist som han är. Landgren solistade. Roslund dirigerade. Publiken trivdes. Tommy Dorsey levde upp igen när Nisse och orkester spelade ” I´m getting sentimental over you.

De radade upp sig i konserthusets gångar. Medförande instrument ,noter och notställ. De unga tromboneleverna. Det var dags för final. Vad kunde passa bättre än musik av Benny Andersson. Preludiet var magnifikt, storslaget och  glädjefullt. Landgren, orkester och trombonelever fyllde norra Skåne med toner. Toner med trombonen i huvudrollen. Snillrikt arrangerade av Jerry Dahlskog. Vilket instrument han spelar? Trombon så klart. (Bilderna nederst. Connie Roslund och Jerry Dahlskog.)

PS och Degerfors IF slog Frej med 3-1 denna dag. Så jag är säker på att Nisse Landgren hade en lika fin dag som vi andra medverkande.

 


Lämna en kommentar

Gruppspel CL Omgång 1.2017. (Resultat och kommentarer)

Benfica-CSKA Moskva 1-2. Något överraskande att ”Röda Armén” slog starka Benfica på bortaplan. Kan tänka att deras fans gick omkring med bar överkropp i Moskva oavsett väder. Som vanligt. (De manliga alltså)

Manchester U- FC Basel. 3-0. Victor Nilsson Lindelöf med lagkamrater gjorde vad som förväntats.

Bayern München-Anderlecht 3-0. Trots en man mer under nästan hela matchen satt det hårt åt för den tyska lagmaskinen. Men….visst. Bayern är med i racet mot finalen.

Celtic-Paris SG 0-5. Oj! Skottlands flaggskepp, det en gång så stolta, totalt förnedrat. PSG har köpt ett superlag. Utnämner dem redan nu till en av de största favoriterna till pokalen.

Chelsea FC-Qurarabag FK 6-0 . Så bra var alltså det lag som slog ut Nordens stolthet. Vad säger det om den Nordiska fotbollen. Tyvärr är vi långt efter.

Roma-Atletico Madrid. 0-0 . De två lagen mot varandra kan bara sluta på ett sätt. Tillknäppt. Mållöst.

Barcelona-Juventus.3-0. Ett verkligt styrkebevis av Katalanerna med Messi i spetsen. Säker seger mot suveränerna i Italien. ”Barca” är med i loppet mot finalen. Så klart.

Olympiakos- Sporting Club de Portugal 2-3. Lite överraskande att de tvärrandiga kunde vinna. Viktig seger för Portugiserna i kampen om överlevnad i gruppen.

Liverpool FC- Sevilla. 2-2 . Kraftmätning mellan två lag från de ligor som gör anspråk på att vara de ledande i Europa. Svaret på vilken som är bäst får vänta.

NK Maribor-Spartak Moskva 1-1 Trodde nog att ” Folkets lag” i Moskva skulle ta en säker seger mot ett av CL spelets sparvar i tranedansen.

Sjachtar Donetsk- Napoli 2-1 .Än en gång visade Ukrainare upp sin styrka. Tillhör lagen strax efter de allra främsta i Europa.

Feyernoord- Manchester City 0-4 . Visar att ”Filosofens lag” är en av de hetaste kandidaterna till titeln.

Porto-Besiktas 1-3. Mycket starkt av Turkiska mästarna.

Leipzig- AS Monaco. 1-1. Forsberg fick göra mål när ” Red Bull-fabriken” CL debuterade.

Tottenham-Dortmund. 3-1.  En härlig match på fotbollens mest imposanta arena: Wembley Stadium. Starkt av ”Spurs”.

Real Madrid – Apoel Nicosia 3-0. Mästarna imponerade inte. Matchen hade karaktären av en dag på jobbet. Men så klart. Världens historiskt sett mest framgångsrika/mes klassiska lag går långt i turneringen. Hur långt? Ja….finns  det gränser för den klubben?

Första omgången var lovande. Offensiv och målrik. (54 mål) Nu fortsätter festen. LEVE CHAMPIONS LEAGUE.

 

 

 


Lämna en kommentar

Dagboken 7/9 ( Har ni hört den förut)

Vi var kallade.  Vi överlevande militärmusiker i Kristianstad.

Det skall skrivas en bok. En jubileums bok som skildrar att Norra Skånska Regementets Kamratförening fyller 80 år. Även regementets musikkår skall få en plats i skriften. Hur var musikernas liv under tider som flytt? Det vill skribenterna veta. Därför var jag med kollegor på plats.

Därom kan vi ge besked om herrarna så vill ty vi var med. (Nästan Runeberg) Vi militärmusiker med patina.

Sammankallande var en person som levt i såväl militär som musikalisk verklighet. Officer, musikant och mångårig ordförande i Kristianstads Stadsmusikkår. Tommy Stjernqvist. Ett antal officerare emeritus med ansvar för den kommande boken fanns med i mötet. Lokalen var halvmilitär mark. Soldathemmet i Näsby.

Militärmusikerna var. I åldersordning.

Gert-Åke Walldén. 89 år. Kom i tjänst på T4. Efter ett civilt interludium hamnade han på I 6 1945.

Ingmar Nordström. 86 år. Blev musikelev på I 6 1946.

Nämnas bör att dessa båda senare i livet blev välkända civila kapellmästare. Var också med om den tiden i militärmusiken då musikdirektören envåldshärskande bestämde befordringsgången. Då pennalismen ännu inte utrotats helt. MEN! Också en tid då militärmusik var folkligt populär och inga indragnings eller nedläggningshot var i sikte.

Bengt Andersson 81 år. Stig Gustafsson 80 år. Carlo Nilsson 77 år. Kjell Åke ”Kula” Persson 77 år.

En kvartett i utkanterna av den gamla organisationen. Än fick de i början av tjänsten sin huvudsakliga utbildning på instrumenten av de äldre ledande musikerna i kåren. Men nu syntes nya tider. Efter omorganisation 1957 infördes 1961 obligatorisk musikhögskoleutbildning för att bli underofficer. Bengt Andersson var Kristianstads pionjär i den eran. Samtliga i fyrklövern kom i tjänst under barnarovens tid. Extremt ung var Kjell-Åke Persson som blev en kronans musikant vid en ålder av 13 år. Och konfirmand i uniform.

Jan-Åke Ericsson . 72 år. Jerry Dahlskog 60 plus. Ganska många plus….men hur många?

När dessa båda anlände i rikets tjänst hade militärmusiken genomgått ett paradigmskifte. Kårer hade dragits in. Intagningsproven och viss utbildning centraliserats. Som militär tjänst, samt civila skolämnen. Den observante kunde ana vad som komma skulle. Regionmusik. Civilisering och ett morendo som närmade sig ett morto för svensk militärmusik. (Med strålande undantag för de kårer som ännu får leva. Dock med helt andra villkor än den militärmusik som en gång fanns)

Så satt vi där under torsdagen. Vi som ännu kan berätta om den tid som flytt. Och berättade gjorde vi. Om en tid som i nutidens verklighet känns väldigt speciell och mycket längesen. Men som formade oss till det vi är.

” Har ni hört den förut” ? Det blev något som påminde om ett musikkamratförenings-möte utan livgivande drycker. Vilka vi nu fick bevis på att sådan inte är av nöden tvungna.

Och jag hör dessa minnen gärna hur många gånger som helst. I många år ännu.

Bilder på Tommy och militärmusiker-oktetten från olika tidsperioder i våra liv. 

Tommy Stjernqvist med sitt euphonium . Nederst av bilderna.

Övriga bilder. Lite i  oordning..

Jan – Åke i Bryssel. Tvåa från vänster.  60-tal Bild 5.

Carlo som musikelev på Svea Livgarde. Bild 3.

Stig spelar piccola men barnbarnet Erik intill sig. bild 4.

Bengt (sittande) spelar trombon med ett jazzband. Bild 8.

Jerry har återupplivat ventilbasunen. Bild 1

Kjell-Åke spelar jägarhorn vid VM i militär femkamp i Kristianstad. Femtiotal. Bild 2.

Ingmar och Gert-Åke med sina huvudinstrument. Bild 7 0ch 8.

 

 


Lämna en kommentar

Bloggubbens funderingar. (Är jag elak för att jag skrattar åt….?)

Jag har sen länge en liten egenhet som jag kanske inte borde ha? (Började på 70-talet när jag fascinerat följde Klasaröds FF ”framfart”/”bakfart” i serien.) När Sydsvenskan anländer i min vita brevlåda på söndagens morgon slår jag upp sportsidorna. Inget märkligt med det. Men efter att tagit del av den stora idrottsvärldens nyheter söker sig mina ögon mot de där fotbollsserierna som bara vänder sig till släkt och vänner. Till de som själv agerar på planen.

Nej, det är inte vilka lag som leder som intresset gäller. Jag tittar neråt. Till jumboplatserna. Till de lag som ännu inte erövrat en enda poäng. Det är då jag skrattar. Det är då jag undrar om jag är en skadeglad person? Och skäms en smula… ibland.

Här några exempel från dagsläget. Everysport hjälper till för att glädja mig.

Division 7 Skåne Nordöstra.

Bjärlöv IF 10 0 0 10.      20 – 124.

Division 7 Stockholm C

Koptiska IF   10 0 0 10   7-64

Division 8 Uppland Västra.

Örsundsbro SK 10 0 0 10  9-125

(Övre bilden. Bjärlöv i aktion. Nedre bilden. ÖSK på utflykt. Spelarna?)

 

Sitter där och undrar. Hur ser spelarna ut? Är de nyktra under matcherna ? Kan det vara roligt?

Men ändå. Örsundsbro har gjort 9 mål. Kanske snygga ? Har utlöst glädje. Ingen tröjavdragning får jag hoppas. Med tanke på förmodat inte allt för vältränade torson.

Inser efter skrattets tystnad att de på något sätt är värda mer beundran än överbetalda elitspelare. Att det troligtvis finns ett kamratskap, en gemenskap som är starkare än förnedringen att förlora tvåsiffrigt.

Till sist det finaste med fotbollens öppna seriesystem

Det är möjligt för Örsundsbro SK att ta sig upp i den svenska liga-hierarkin. Att om 10 år vinna Allsvenskan. Spela i CL. I finalen slå Real Madrid.

Bara några oljeshejker eller oligarker satsar en slant så………..

”Och något tålte hon skrattas åt men mera hedras ändå”.

Lotta Svärd. Runeberg.

Och det gäller också för fotbollens verkliga idealister.

 

 

 

 


5 kommentarer

Bloggubbens funderingar. ( Vilka är mina ljusgröna medmänniskor?)

Det är under bussresor inom Kristianstads kommun som jag undrar. Hon som stiger på nu. Kan hon vara en ljusgrön? Det var hon. Svårt ändå att tro det. Ser vital ut. Men han som kommer efter henne i kön har nog varit ljusgrön i många år. Nähä! Mörkgrön. Vilket liv har han levt? För mycket av det goda kanske?

Så går en annars seg bussresa lite fortare. Jakten på att avslöja sådana som jag själv. Ett kort med den rätta färgen avslöjar vem. Vi som blivit ljusgröna.

Vi som suttit intill radioapparaterna på lördagskvällarna då Karusellen ”Lennart Hylande” nådde hela det nyfödda folkhemmet. Vi som upplevt ett världskrig. Vi som vet att Tore Sjöstrand tog guld på 3000 meter hinder i London-OS. Som i sömnen kan räkna upp laguppställningen från det lag som vann OS-guld i fotboll 1948. Som var nästan medelålders när nationen gick över till vänstertrafik. Som trodde att det var en naturlag att Socialdemokraterna skulle vinna alla val. Vi som tog av oss mössan när en begravningsbil passerade. Som kände respekt för poliser. Som hade ”toppaluvor” och ”äplletjuva-byxor” i barndomen. Som kan multiplikationstabellen intill den sista dagen även om demensen blivit vår livskamrat. Som läste Kristendom istället för Religion i skolan. Som garderade med kryss på uppmaning av Putte Kock. Som tycker svartvita bilder ligger närmre hjärtat en det grannaste färgfoto. Som vet vem Benny Goodman var. Som trodde att Coca Cola skulle öppna himmelrikets portar när den mytomspunna drycken tagit sig ända till Sverige. Som köpte lösa Robin Hood ….. Som………………Som……som………som…………

Enkelt uttryckt. Vi som har varit med en tid. Som tycker att allt var bättre förr men anar sanningen i att det är vår ungdom vi saknar. Vi ljusgröna. Vi medborgare i den gamla garnisonsstaden som får åka gratis buss inom Kristianstads kommun. Vi som fyllt 75 år och därför, istället för det avgiftsbelagda mörkgröna, har FÅTT ETT LJUSGRÖNT JO JO -KORT.

Ps. Jag kan fortfarande ta mig fram snabbare än de flesta ljusgröna. Göra fler armhävningar också. Så……de så……mina kära kamrater med motsvarande livshistoria. Vi som blivit ljusgröna.