JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Marc Sixten Zendry de la Berg.

” Ni åker väl inte in till stan sen och löper amok pojkar”?

Det var dukat fint på en krog jag besökt många gånger tidigare. Då med jämnåriga kompisar. Blev nästan som en kvarterskrog för oss som bodde på ett regemente i dess närhet. Låg där så vackert med utsikt över sjön Edsviken. Bara en kilometers promenad (om man tog av skorna och vadade för att passera ett stängsel), eller en roddtur med någon av Sveabåtarna från musikavdelningen på Svea livgarde.

Nu var hela Kungl. Svea livgardes musikkår samlad på Ulriksdals Värdshus. En person skulle hälsas välkommen, med tal, mat och dryck. En person som fått det hedersamma uppdraget att leda den  svenska militärmusikens flaggskepp. En skånepåg som avlöste en skånepåg från Svedala. Hans vagga stod inte långt i från den legendariske föregångaren. Född och uppvuxen i Landskrona. ( den skånska slätten är även bördig för musikaliska plantor.)  Musikdirektör Marc Sixten Zendry de la Berg.

Året var 1957. Militärmusiken hade genomgått en stor förändring. För Svea livgardes musikkår väntade också ett skifte på dirigentpulten. En taktpinne som med framgång förts av Emil Hessler, Per Grundström samt Ille Gustafsson, skulle likt en stafettpinne lämnas över och anförtros till Marc de la Berg. Föga kunde väl då han, eller någon annan ana, att han skulle bli den sista i raden av dirigenter som anfört orkestern i militärmusikregim. Än skulle civiliseringen dröja i 14 år.

Vi unga satt, som vi helst ville, vid ett litet bord för oss själva. Sneglade mot vår nye chef borta vid honnörsbordet. Han ser väl snäll ut, konstaterade vi. Groggar beställdes in. Det märker han inte så upptagen han är med att samtala med Karl-Erik Lennholm, Nisse Lang, Gunnar Rödin, Bertil Palm, Erik Rundlöf och de andra urgamla gubbarna som närmade sig femtioårsåldern.

Då hände det som inte fick hända. HAN styrde sina steg mot vårt ungdomliga, alkoholförbudsålders-bord. Satte sig hos oss. Snart skulle en servitris inträda med fyra gin och tonic. Paniken var nära. Det var då den där repliken som jag minns som vore det igår fälldes av Marc de la Berg. ” Ni åker väl inte in till stan sen och löper amok pojkar”.

Åkte till stan gjorde vi. Löpte amok gjorde vi inte. Men upprepade flera gånger, lite barnsligt, till varandra. Vilken bra musikdirektör vi fått. 

Marc de la Berg föddes 26/1 1912 och lämnade jordelivet den 17/9 1992. En framgångsrik karriär som militärmusiker (Klarinetten som huvudinstrument) med studier till musikdirektör ledde fram att bli chef för I 17 musikkår i Uddevalla innan tronen i svensk militärmusik skulle besättas efter Ille Gustafsson. Där blev han min musikdirektör mellan 1957-61. Vår skilsmässa skedde efter en konsertresa till Turin. Några minnen från den tiden är:

Den följsamme, hjälpsamme dirigenten när jag som orutinerad tonåring spelade Webers Concertino. Hur han en gång kom in i mitt rum när jag övade och sa ” Det låter bra”. Hur jag då inte reagerade lika förtjust som han önskade utan fyllde i med. ” Du skall bli glad”. Men det var jag. Och är än i dag. Ja ”kompisar” blev vi inte så klart. Men efter Marcs inträde blev förhållandet ung/korpral/furir-musikdirektör mindre auktoritärt än det varit tidigare.

Så var det den där tidningsartikeln i DN som vi potenta snyggingar skrattade åt. En av anledningarna ,förutom den musikaliska kompetensen, till att Marc blivit kallad till Svea livgarde var att han var beriden. Efter en vaktparad, då han sittande på sin springare, dirigerade på slottet i sin ljusblå modell-ä-uniform kunde vi läsa. ” Dirigenten var en ungflicksdröm i ljusblått”. Långt senare har jag förstått att det var så. Och nog var det också så att hans vackra hustru Anna-Lisa var lite av en ungpojksdröm. Som blott var en dröm så klart.

Sista gången jag träffade honom var då Stockholmsavdelningens regionmusikkår spelade i Kungsträdgården. Han kom fram efter konserten. Hälsade vänligt . Pratade en stund. Men förmanade mig inte om löpande av amok. Men nu hade jag blivit 35 år så……..han litade på mig nu.

De la Berg stannade på sin post fram till sin pensionering.  Blev rikt dekorerad samt gjorde skivinspelningar. Förde Svea-Gardes /Arméns musikkårs-taktpinnen i mål med den äran…..och lämnade över till civila dirigenter. Blev själv också regionkapellmästare.

Så blev det för en kort tid sedan så att Marc blev ”återupplivad” för mig. Fick kontakt med en kvinna som kände honom betydligt bättre än jag. Som fick mig att förstå att den där artikeln i DN inte var något att skratta åt för unga oerfarna som vi var då. En ungflicksdröm med lika ljusblå ögon som kavalleriets uniform, som till och med vann en duell om en ung flickas gunst mot självaste oövervinnerliga charmören i musikkåren.

Här Recension och bilder från olika händelser i Marc de la Bergs liv.

På den översta dirigerar han Uddevalla-kåren. Vilket han gjorde med sådan framgång att han blev utvald att leda Svea-gardes-kåren.

 

 


Lämna en kommentar

Clarinet-masterclass.

I dag kan den som har internet få lektioner av världens främsta på sina instrument. Alldeles gratis (Förutom internet-avgift) Sittande bekvämt och ta om och om igen. Så klart inga omdömen om den egna förmågan ( tack ock lov….kanske?) Men en generös bukett av värdefulla tips. Massor av inspiration. 

Flera av vår tids storheter på klarinett bjuder på lektioner. Har sett/hört . Jack Brymer, Emma Johnson, Sabine Meyer, Yehuda Gilad,  Karl Leister, Stanley Drucker, Milan Rericha, Wenzel Fuchs, Martin Fröst, Ricardo Morales, Charles Neidich med flera.

Eleverna är samtliga mycket avancerade. Många mogna för att söka arbete i ledande orkestrar. ” Hantverket” nästan personligt optimalt. Ser ut att vara i den ålder då endast finslipning återstår. (Men så klart en finslipning som varar livet ut. Som aldrig når vägs ände) . Nu får ungdomarna denna ”parfymering” av sitt spel av legendarer.

Repertoaren förbereder kommande uppdrag. Centralsoloverk samt intrikata solopassager i orkesterrepertoaren. Som Katten i trädet, Prokofieff. Beethoven Pastoralsymfonin. Danser från Galanta, Kodaly…med flera ”skräckställen” eller älskade solon.

Pedagogernas framtoning och undervisnings metodik är stort divergerande. Drucker och Leister. Oerhört auktoritära. Drucker hela tiden avbrytande med en irriterad min. Brymer, ämabel, lugn och uppmuntrande. Ja, så som han spelade. Gilad , arbetar mycket med blås/andnings-teknik. Rericha, som det staccato-fenomen han är med tungan. Några undervisar utan eget instrument. Andra bjuder generöst på sina klarinettoner som Leister, trots tilltagande ålder och rondör, samt Brymer. Även Morales med sin vackra Backun-klarinett förebildar ofta. Vilket jag gillar. Menar nog att den bästa undervisningen fås genom att försöka härma. Toner säger mer än ord, inte alltid, men ofta.

Sitter och njuter av tips och välljud. Men kan inte låta bli att tänka….Varför fanns inte denna möjlighet då när jag själv var i mer formbar ålder? Och hoppas att många unga klarinettister (och andra instrumentalister) förstår att ta vara på denna chans att utveckla sitt eget spel. Ta lite från varje legendar. Lägg det i er egen kunskapslåda till det blir er personliga stil.


Lämna en kommentar

(”Brustna Teodor” Teodor Tuvesson.)

”Mitt hjärta bor i en gammal gård på slätten”.

Den dikten kan många citera. Kanske likt poeten själv med tårar i ögonen?

Diktaren, Teodor Tuvesson. En påg från Borrby. En påg från dofter av gödsel, jord, hav och hägg.

Också en känslomänniska som under uppläsning av egna dikter ofta brast i gråt. Så vackra var orden för honom.  Därav smeknamnet , Brustna Teodor.

Känd över många härader är Kantaten om Tomelilla. Tuvesson hade fått i uppdrag av bygdens potentater att skriva en jubileumshyllning till orten. Tiden gick. Inget kom på pränt. Då vidtogs en drastisk åtgärd. Teodor låstes i i ett rum utrustad papper, penna samt favoritdrycken punsch. En hel litersflaska till inspirationsförfogande.

Dagen gick. Natten gick. Dörren låstes upp. Där satt poeten i djup sömn. Flaskan tom. På ett papper lästes: O bygd. Obygd.

Sitt mesta kända verk kom till 1942 under svåra år som en yxa för det frusna havet inom människan. En yxa som behövs även i vår tid. Här några rader från den som är tonsatt av en annan skånepåg, Östen Warnebring.

” Mitt hjärta bor i en gammal gård  på slätten, med vita längor och Svalebon, under takens mossgröna brätten…………..Här är tystnad och ro  för ett hjärta än, mitt i den larmande världen”.

Visst kan vi väl få bli  berörda? Någon gång få krypa in i ett skyddat hörn och låta eskapismens vällust ta sitt bo hos oss. Som en motvikt till allt som hotar oss i vår tids tillvaro.

På något sätt jämför jag Teodor Tuvesson med Willhelm Peterson Berger. Båda, inte erkända av samtidens konstnärer. Båda anklagade för att skriva FÖR vackert. För lättlyssnat.  Kan man skriva För vackert?

Inte för en känslo-fundamentalist som jag. Som väl snart får smeknamnet ” Brustna Calle”.

1947 Upphörde Teodor Tuvessons stora varma hjärta att slå.

 

 

 


Lämna en kommentar

Händelser jag minns (När jag blev misshandlad)

Vi satt en gång för cirka 15 år sen i en bil på väg hem från en spelning med ett tyrolerband. Chauffören, en lysande trumpetare, till professionen polis. Av sådant kroppsligt format att få skulle våga ta upp kampen. Tiden var lång. Motorljudet sövande i den tilltagande skymningen. Samtalet kom in på brott i Kristianstad. Fick reda på, utan att namn nämndes, att det finns en person i staden du skall akta dig för. Är helt galen slår utan orsak. Känner ingen smärta själv. Hade bland annat nyligen på sin meritlista en misshandel av en späd äldre kvinna. När polisen kom menade denne hjälte, sandlådeaktigt, att det var hon som började…..Fick en liten utseendebeskrivning…..och tänkte inte mer på det …..förrän.

En studiedag på musikskolan. Lunch på restaurang Kvarnen. Går mot Södra skolan genom Tivoliparken, sakta och fridfullt. Luften som den bara kan vara en dag i gränslandet mellan september och oktober. Lätt att andas. Löven vackert gulröda snart tackande för sig denna sommar. Änderna levande sitt vanliga händelsefattiga liv. Harmoni är min följeslagare. Då någon med galen blick i uppspärrade ögon rusar fram mot mig. Hinner tänka ” Det är HAN!” Sen smäller det. Känner hur det snurrar i huvudet. Men står upp. Tar alltså inte räkning för att tala boxarspråk.  Hur näsan blöder kraftigt. Glasögonen faller till marken. Första reaktionen. Rädda glasögonen, de gick väl inte sönder……Sen….. Sånt här händer inte mer än i nyheter i tidningar, absolut inte mig…..Rör  mig chockad mot centrala staden åtföljd av han som är vem jag trodde han var. Som ömsom hotar, ömsom ber mig att inte polisanmäla. Lyckas frigöra mig……tack löparträning om än det var ett tag sen.

Går mot Södra skolan. Folk jag möter springer åt sidan, viker undan.  Se där vad ett blodigt ansikte kan skrämma. Träffar kollegorna. Tvättar av mig och cyklar hem.

Telefonen ringer. Det är polisen. Jag har inte anmält men en kollega som sommarjobbat på häktet förstod vem jag råkat ut för och anmält. Min beskrivning av gärningsmannen menar polisen är perfekt. Den att han var mycket lik en känd brottare.

En notis i Kristianstadsbladet dagen efter. Öm näsa och svullna läppar. Klarinetten får vila.  Berätta för den….berätta för den..Vad hände?  Vet du vem han är?  ……Vittnesmål från många som också kommit i kontakt med den personen som naturligtvis borde vara omhändertagen.

Rättegång. ”NN förnekar”, säger en lismande advokat. (”Förnekar” är det ord advokater använder mest)  Men NN döms till fängelse för vilken gång i ordningen?

Många gånger såg jag honom senare i livet. Alltmer förfallen. Allt mer ofarlig. Tills drogerna till slut segrade över honom.

Ps. Det tog ett antal år innan jag inte kollade vem jag mötte. Beredd att försvara mig.

 


3 kommentarer

Klubbfärger. Heliga för mig. Men för klubbarnas ledning?

I går upplevde jag det där så omtalade. När tålamodet tryter och Droppen får bägaren att rinna över.

Jag befann mig i Madrid. Såg ett av fotbollsvärldens många stads-derbyn. Ett av det mest prestigefulla. Nu på Atletico Madrids nya imposanta arena. Kände för en resa till den sagosköna Neapelbukten en stund. Där spelade samtidigt ledaren av italienska serie A mot det storsatsande AC Milan. Lätt gjort. Bara en liten rörelse med pekfingret så….Det var nu kvällens välbehag ersattes med ilska…..

Satt en stund och undrade. Har jag kommit fel? Vilka är Milan och framförallt, vilka är SS Napoli? Dom spelar ju i vackert himmelsblått. Men?  Försökte identifiera spelare. Insåg det oerhörda att Nu är inte ens hemmadräkterna heliga längre för vissa klubbar. Såg två lag som spelade så långt ifrån sina klubbfärger det går att komma. Varför?

Jag har irriterat mig länge på det. Det där med onödiga dräktbyten på bortaplan eller i matcher som inte gäller den ordinarie ligan. Men att hemmalaget bytt har jag bara sett en gång tidigare. Då ,när AIK i en Europamatch spelade i tröjor som nästan var identiska med lagets som de mötte !!!!!. Jag har hört argument som : TV kräver att lagen inte ser för lika ut. Skitsnack….Har sett åtskilliga tröjbyten där det blivit svårare att i TV skilja på lagen än om spelarna burit klubbens klassiska dräkt.  

Allt handlar om pengar. Om att sälja sin själ. Fick för längesen en MFF-anställd efter ett långt meningsutbyte att erkänna med följande replik. ” Det ligger lite ekonomi i det också”.

För visst är det så….Supportrar skall köpa ”bortatröjor” (Borde heta utbyteströjor eller rent av ekonomitröjor) Cuptröjor, CL.tröjor, EL-tröjor, Jubileumströjor………och….vad kommer sen?

En av de värsta syndarna är mitt engelska favoritlag, Arsenal. Men även mitt hjärtelag MFF lämnar alltför ofta sin klubbsjäl kvar i staden Malmö när bortaplaner besöks. MFF bör byta endast mot lag i blått och vitt. Ja, möjligen när vi nästa gång möter Real Madrid på bortaplan. Alltså helvita lag.

Visst vill även jag så klart att MFF:s ekonomi blir konkurrenskraftig. Men inte till vilket pris som helst. Blir nästa steg att överge 51% regeln. Att låta oligarker och shejker ösa in kapital mot att……..?

Så låt inte dessa sånger/ramsor klinga falskt. De som bygger på klubbens färger, klubbens själ.

Blå blå är färgen vår. FF tar guldet även i år. Ingen himmel är så blå som min. Blått ett lag. Framåt Malmö. Heja di blåe. Kämpa på himmelsblå.  ……………

Och för andra lags supportrar hoppas jag att denna känsla för sin klubbs färger finns lika djupt i sina själar.

SLUTA ATT BYTA DRÄKTER  DÅ DET INTE BEHÖVS. (Snygga ,som här, eller inte)  LÅT INTE MAMMON SEGRA ÖVER IDEALITETEN.


13 kommentarer

Bloggubbens funderingar( Varför reagerar jag så? Varför händer det jag reagerar på?)

Vi har väl alla råkat ut för det? Vi som lever i tekniktiden. Vi som gjort oss beroende. Inte av alkohol, narkotika eller nikotin. Men av komplicerade TV-apparater och Dator. Vi som med möda lyckat knappa oss fram för att sitta  i  timslånga teleköer till supporter för att få hjälp. Vi som hört den unga generationen prata obegripligt. Vi som legat på golvet och dragit ut kontakter, klickat här, klickat där, klickat, klickat, hoppats..hoppats…..Känt irritationen växa hos den från början vänliga support-hjälparen.  Märkt att han aldrig pratat med någon dummare. Varit nära att be denne lista ut vad subdominantens subdominantsparallells dominantparallell  i eississ dur heter…….Eller åtminstone räkna upp de fyra sädesslagen. Men gjort vågen av tacksamhet när allt fungerat igen…..

I går var en sådan dag.

Jag var utestängd från Facebook. Vilket i vår tid är lika med utestängd från världen. En ny teve med internet blev en viss räddning. Där fungerade Facebook. Men besvärligt att sköta. Märkligt/obegripligt i min värld.

Datorn fungerade som vanligt. Men! Facebook visade bara en smal remsa i bildens överkant. Andra funktioner helt låsta. Tankar…..Tankar…..Varför? Varför? Försökt med allt. Kontakter ut och in och ut och in….Utan att något hände……Klickade här och……..och…..Men FB lika rigid, lika låst…..Varför?

Tankar.

Nu måste jag köpa ny dator. Det har jag inte råd med just nu. Finns det någon kunnig jag känner? Får nog kontakta professionell hjälp. Där försvinner en del av den påvra pensionen. Och går det att åtgärda?  Ilska. Irritation. Depression. Jag måste ju kunna svara den och den….ingen får tro jag är oartig….eller rent av?   Nej, jag lever…om än i mörker..Och hon fyller år. Väntar säkert på just mina gratulationer.

Efter en natts sömn med datordrömmar öppnade jag maskinen utan hopp….ja….ett litet….men….det sista som överger människan är som bekant…hoppet….  OCH ! Mirabile dictu ! Facebook fungerade…..Men! Varför? Lever en dator? En TV? Sitter där en liten gubbe inne som är snäll ibland och jävlas ibland? Min förvåning är monumental. Och varför reagerar jag som jag fått en livshotande sjukdom bara för att jag inte kommer in på Facebook? Det är sjukt. Måste bättra mig. Hoppas jag……tills…..tills….

 

Men är lika frågande som Viktor Rydbergs  tomte. VARFÖR? Om än ett gladare varför? I dag…Än så länge……


2 kommentarer

Krogar. (Kockska Krogen/Årstiderna Malmö)

Den som befinner sig i den svenska fotbollshuvudstaden , vilket som bekant är den skånska huvudstaden, vilket som bekant är Malmö. Och där känner ett behov av något att äta. Gärna då i historisk miljö. Centralt beläget. OCH! Med en plånbok som tål att tunnas ut en aning. Sök då upp ett vackert hus beläget på Stortorget. ”Årstiderna” heter krogen i dag. (Inspirerad av Vivaldi? Nja. ) Gå ner för en trappa och ni inträder i ett Malmö för längesen. I vindlande källarvalv mysigt upplysta. Sätt er ner. Beställ in lämplig dryck och sjung i ert inre den sång som är naturlig i miljön. ” Im tiefen keller sitz ich hier”.

Jag har aldrig varit i krogen ”Årstiderna”. Bara stått, likt kusinen från landet, och läst menyn. Insett att…..När jag vunnit på tips så…….. Mina besök im tiefen keller är från dagar då namnet var Kockska Krogen. En klassiker i Malmö som även förekommer i skönlitteratur.

Två tillfällen att minnas. Åt där en gång en renfilé så himmelskt god att mina tankar gick till samerna. Att jag önskade att deras ständiga krav på utökade marker för sin rennäring skulle hörsammas. Att nationen aldrig kan få för många renar. Började nästan att jojka.

Så var det den där dagen som är så högtidlig. Som skall firas. Antingen med något stort på hemmaplan eller en resa som det sparats till länge och väl. Då när vi fyller 50 år.

Själv hade jag tänkt fira med middag för de närmsta. Hustru, föräldrar, svärföräldrar. Och då naturligtvis på en av uppväxtstadens gyllene krogar.

Sitter där och ser bort mot entrén. Pulsen ökar. Ser min käre kusin från Skanör Gert Lindal anträda lokalen. Detta är en kupp, var den omedelbara tanken. Nu blir jag kidnappad. Huva över ansiktet.  Placerad på en färja eller ett flygplan. Bortförd för att aldrig mera återkomma….Men han var där i arbetes vägnar. Dock inte helt oviss om min närvaro och bemärkelsedag vilket överlämnandet av vinflaskor visade……och…maten var god det minns jag trots att det snart är 28 år sen.

På den tiden när notan kom in var den diskret förpackad i en speldosa. Då denna motvilligt öppnades hördes på klockspel en melodi. Minns inte vilken. Men kanske något passande som ; ” Nu är jag pank och fågelfri”. ”Om jag hade pengar”. ”Skänk en slant till en fattig speleman”……Eller ? Nån som minns?


2 kommentarer

MFF fotboll. IFK Kristianstad handboll. Så många likheter.

Jag minns en karta över Skåne, presenterad på tåligt pappunderlag, som fanns under min skoltid i Malmö. På den, långt, långt uppe i norr kunde jag läsa att det fanns en stad som hette Kristianstad. Där hade jag aldrig varit. Så heller inte mina annars så beresta kamrater vilka likt mig varit i Skanör och Törringelund. Att den där staden i periferin var en stor garnisonsstad visste jag inte. Knappast heller vad en garnisonsstad innebar. …….Men en sanning var uppenbar för mig då när mitt idrottsintresse var monumentalt. Då när slutet av fyrtiotalet och början på femtiotalet öppnade mina ögon för sportens värld…….Kristianstad var lika med handboll. Om det kunde jag läsa i all den sportlitteratur jag ständigt jagade.

Historiska likheter mellan de båda klubbarna.

De föddes 1899 och 1910. Båda blev mästare för första gången i början på fyrtiotalet. Blommade ut några år senare. Stod i nationell särklass just de åren som jag än i dag bär närmast hjärtat och klarast i minnet. Tekniskt spel var deras adelsmärke. För den äldre kristianstadsbon är namn som Moberg, Stockenberg , Sjunnesson med flera, lika sakrosankta som att generationskamraterna i Malmö aldrig glömmer ”Gripen”, Stellan Nilsson, Egon Jönsson , Calle Palmér, Kjell Rosén och…och….och…. och….Under dessa år lades en grund, skapades en kultur för städernas huvudsporter. Något som går i arv till generation efter generation. Som blivit städernas identitet och färger, den himmelsblå och den orangera.

Historiska skillnader.

MFF:s historia har varit stabilare. Äger 20 mästerskap i en större sport. IFK har hämtat guld 7 gånger.

Men det är under senare tid jag tycker mig finna flest likheter.

170527 Kristianstads spelare jublar efter att de vunnit SM-finalen i Handbollsligan mellan Kristianstad och AlingsŒs den 27 maj 2017 i Malmš.
Foto: Ludvig Thunman / BILDBYRN / kod LT / 35334

I skrivande stund är de båda outstanding i sina svenska ligor. Kanske till och med För bra för att komma skärpta ut till den stora världen. Det är ju så att när dörren stängs i det trygga hemmet och resans mål är Champions League, då är avslöjandets grymma verklighet ett faktum. Visst, båda är med då och då. För MFF:s del är det en betydligt mer hårdknäckt nöt att få vistas i solen. Den sol som bränner lite för hårt på våra svenska suveräner. Då glädjen över svensk överlägsenhet devalveras en aning. Det är min största förhoppning om ljusare tider även när motståndet är utanför rikets gränser.

Nu uppmanar jag alla Kristianstadsbor att, antingen sluta att läsa. Eller inte döma mig för hårt. Jag skall svära i kyrkan. Jag skall utsätta mig för risken att bli persona non grata i den stad jag snart bott i 60 år? Kanske få stänga in mig, eller likt Fantomen vandra maskerad på boulevarder och torg ?

De 15 uppväxtår jag var Malmöit och hängiven MFF:are lever kvar lika starkt ännu. De 56-57 år jag haft mitt hem i Kong Christians stad har gjort mig till Kristianstadsbo. Utom när det gäller sport. Jag bryr mig inte så mycket om hur det går för IFK (förlåt…förlåt…förlåt) Jag har aldrig varit i Arenan utom när jag repeterade musik med Mats Rondin. Jag var i den gamla ”Korridoren” i unga år och  lade grunden till hörselnedsättning.  Jag har vunnit en Mallorca-resa i en korpstafett där Åke Moberg var en i laget. Men…..jag blir ingen IFK:are på riktigt…..må jag få syndernas förlåtelse den dag det är dags.

Fast vem vet? Jag är bara 77 snart 78 år. ”Piraten” bättrade ju sig på sitt yttersta.

Ps. Jag har aldrig varit i Naturum heller….så de så….Men Kristianstadsbo är jag.


Lämna en kommentar

Städer jag besökt. Del 14. (En fyrklöver i Tyskland och Frankrike. Elssas/Alsace.)

Bussresor är bekvämt omhändertagande. Bara att åka med. Titta ut genom fönstret. Sova lite. Låta guiden sköta det mesta. Föga äventyrligt kanske, men passande för en pensionerad trygghetsfundamentalist som jag med åren blivit. Därför tog jag plats i en buss på väg mot de goda vinernas rike. I Malmö öste ett kallt regn ner i sällskap med den så vanliga hårda vinden i staden. Det var 2016 när oktober närmade sig november.

Trier.

Efter ett ”sovuppehåll” någonstans i mitten av Tyskland angjorde sällskapet den första idyllen under resan. Tyckte mig vandra i en svunnen tid. Väntade att få se kejsar Augustus komma i all sin prakt. Få se Karl Marx sitta på en inrökt kneip och göra upp planer med likasinnade. Planer som skulle få konsekvenser för vår historia. I väntan på detta, som jag för sent ute för att uppleva, måste traktens berömda öl smakas. Bitburger en favorit. Trodde att nu har jag sett det finaste under den här resan,,,,,men snart väntade.

Colmar. (Med  närliggande orter)

Infarten är värdig. Frihetsgudinnan hälsar besökarna välkommen. ( Skaparen av originalet kom från Colmar. Här finns en mindre replik). Stadens äldre del får Trier att nästan framstå som en grå lite strängare plats på vår jord. Det är som att befinna sig i sagans fantasivärld. Som teaterscenerier. Precis som alla mindre orter belägna i närheten. Som att gå hand i hand med välbefinnandet. Så långt ifrån vårt svenska miljonprogram det går att komma. När horisonten öppnar sig i gläntor mellan de vackra husen skådas vinodlingar kärleksfullt omfamnande sin ort . Välskötta plantor väntande på att tagas om hand av stolta yrkesskickliga odlare. Väntande på att ge oss människor smakupplevelser och livsnjutning.

Strausbourg.

En utflykt dit med härlig båttur till denna för Europa så betydande stad hinns med. Oändliga köer till katedralen så…….inte denna gång.

Heidelberg.

” Ich hab mein herz in Heidelberg verloren”.

Och det är svårt att inte förlora en del av sitt hjärta här.  Även i denna stad regerar vällusten. Krogar trängs med varandra. Jakten på en bratwurst som den bara kan smaka i Tyskland slutar lyckligt. Vår svenska drottning föddes här vilket  är en stolthet för infödingarna. Neckar rinner fridfullt betraktande lyxvillorna vid dess kant. Välståndet är närvarande. Men en buss med sträng tidsperfektionistisk reseledare väntar……vi måste norrut. Hem till hösten och vintern.

I resebroschyren beskrevs resan som en ”vinprovarresa” Och visst. Ett flertal vinodlare besöktes. Underbara smakupplevelser. Konverterade från rödvin till vitt vin. Viner från Alsace är en skänk från ovan.

En skänk från ovan var också vädret. Från senhöst i Skåne till sensommar i denna del av Europa. Lägg till detta ett synnerligen trevligt resesällskap. Skratt och diskussioner vid den gemensamma middagen på vårt hotell i Colmar. Därför tack till hela ”Kyriad-gänget”.

Monica och Per. Betty-Ann och Roger. Elisabeth och Rolf.

Bilder.

 


Lämna en kommentar

Peter Löwenbräu Griffin

Gode läsare. Om ni någon gång i livet befinner er i staden Qahog på Rhode Island. Uppsök då krogen The Drunken Clam. Är lyckan med er ser ni en kvartett vars make inte någonsin världen skådat. En fyrklöver som innehåller den halvt förlamade Joe Swanson. Samt, hur skall jag nu uttrycka mig för att vara korrekt? En något mörkhyad man med avlägsna afroamerikanska rötter. Utdelar för säkerhets skull en varning om ni är en dam med anständigheten i behåll. En av kvartettens medlemmar kan ensam få Metoo-uppropet att framstå som en mild västanfläkt. En droppe i havet. Qugmire är allätare när det gäller damer. Och äter gör han ständigt. Han är ett lysande bevis på att leva upp till devisen ”Alla damers lika värde”.  Men! Kvartettens primarie är min hjälte; Peter Löwenbräu Griffin.  

Samtalet vi deras bord kan väl inte betraktas som ” Snillen spekulerar”. Dock fattas inget när det gäller fantasi och kreativitet. Här smids planer få av oss skulle komma på. Avundsjuka belackare skulle kalla deras konversation infantil.  Här ligger världen öppen. Här är hindren låga. Här har ingen stelnat till man, jag menar gubbe.

Peter är till utseendet generöst tilltagen. Ja, någon menar till och med korpulent. Men en rondör som utstrålar jovialisk vänlighet. Det händer att han visar sig naken även för offentligheten. Då kan betraktaren konstatera att en klassisk statys genitalier framstår elefantiasisstora i jämförelse med det Griffin begåvats med.

Släktforskning har kommit fram till att i biblisk tid fanns en Moses Griffin vilken ledde judarnas uttåg ur Egypten. Dessutom en okänd broder till Adolf Hitler vid namn Peter Hitler. Anor av betydelse.

Den egna familjen består av hustru Lois. Vars kvinnliga attraktionskraft får Peter att bli svartsjuk. Till och med när en val pussade henne under ett besök i Sea World. Paret har begåvats med tre barn. Den minst sagt brådmogne lille Stewie. Tonårsdottern Meg. Samt sonen där faderskapet inte behöver någon DNA-test, Chris. Den intellektuellt ledande i familjen visar sig vara en hund. En hund med stor framgång hos mänskliga damer på det erotiska planet. Troligtvis då en hanhund kristnad till Brian.

Oftast hittas familjen i villaidyllen sittande hopträngda i en soffa betraktande något TV-program. Det vore en nåd att stilla bedja om att någon gång få bli gäst i detta hus……men…..men…….vi är många som hoppas.

Till sist. Som tur var hann inte USA-s nuvarande president bygga en mur. Peter föddes i Mexico. Tänk om……Nej…….den tanken förtränger jag.

Ps. Ni som vill veta mer om min idol. Han framträder ofta i TV 6 när alla snälla barn gått och lagt sig. Vilket nog är bra.