JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


Lämna en kommentar

”Händelser” Något jag minns (Frukt och Speceriaffären Astrid)

Det är doften av nymalet kaffe jag minns bäst. Dofter är som bekant det som får oss att minnas något vi trodde vara glömt. (Åbergs lyx, var kaffesorten)

Men så klart, så länge jag inte drabbats av total senilitet så minns jag Frukt och Speceriaffären Astrid. Endast en tunn dörr skiljde affären från den lägenhet i vilken jag växte upp.

Den låg i slutet på Kristianstadsgatan, vägg i vägg med Ada Andersson mjölkaffär. Precis där gatan krockade med Nobelvägen.  Där den lite mörka, loja, lugna Kristianstadsgatan trädde ut i soliga, trafikerade, stora, fina, kastanjeträds-prydda Nobelvägen. Där den observante visionären kunde ana den moderna staden Malmös framtid.  (Nutida bild på huset som ligger längst bort.)

Det var min mor som ägde affären. Astrid, hette hon, därav namnet på butiken. Utrymmet för kunder var begränsat, mycket begränsat. Kanske kunde fem till sex, icke för voluminösa personer, få plats samtidigt. Affären var en förlängning av vår lägenhet. Öppnade klockan 09.00. Stängde 18. 00. Men stängd var den aldrig. Det gick att handla bakvägen som min mor sa. Att ogenerat ringa på lägenhetsdörren vilken tid som helst på aftonen. Till och med icke varande stamkunder!) För att kanske köpa sockerbitar till kaffet, eller allra mest eftersökt, pilsner eller lager till törstigste bröder. Även för att låna den telefon vilket affärsverksamheten krävde långt innan telefon var allmän egendom.  Att neka hade varit att mista en kund. Detta hände i en tid långt innan affärer hade kvällsöppet. (Bild. Mor och jag i vårt kök)

Frukt och speceriaffär. Dessa varor var för mig totalt försumbara och onödiga i tillvaron. Undantaget den magiska dag då bananer åter kom till Sverige efter kriget. (Märket var Fyffes och uttalades fonetiskt som den svenska texten skrevs av oss i Malmö då) Det var det en högtidsstund. (Så gammal är jag. Minns också att jag hjälpte mor att sortera de till affären inlämnade matkupongerna strax efter kriget.). Mejeri och charkuterivaror fick inte säljas. Inte heller glass……tyvärr. Men väl annat godis vilket blev det för mig oumbärliga i moderns affär. Salmiaklakrits, Japp, Sportkola, Bronzol, och…och… och så då Alfapastillerna. Inte för smaken men vad som dolde sig i askarna. Där låg han en gång. Kjell Rosén! Ja, på bild menar jag. Detta var min barndoms paradis.

Gula ärter fanns också minns jag. Sådana som vuxna tråkmånsar kokte ärtsoppa på. Men vi, som visste hur livet skulle levas, använde att skjuta ärtbössa med. Här kunde jag förse samtliga av gårdens ungar med ammunition. 

När jag kom hem en gång på permission från Svea livgardes musikkår på sena femtiotalet var affären såld. Dörren från lägenheten igenmurad. Nu orkade inte modern längre med det hårda liv som det var. Visst hade hon hjälp ibland. Aldrig av mig skamligt nog. Men arbetet var slitsamt. Större butikskedjor gjorde sin entré. Det var dags att säga tack och farväl till Frukt och Speceriaffären Astrid. 

Affären öppnade 1939. Den första kunden blev moderns bästa vän Klara Rosman. Vem som var den sista minns jag inte att jag fått veta. Kanske var det du som läser nu?

Här kommer Astrid och min första svärmor Lisa. De rundar hörnet Kristianstadsgatan-Nobelvägen i god fart. Solen skiner. De är fortfarande unga. Fulla av livsglädje. Vart är de på väg? Denna vackra sommar-dag i slutet på sextiotalet.

 


12 kommentarer

Zlatan + MFF = (O)Sant ?

Överallt, kritade på husväggar, på asfalten, ristade i trädens bark kunde man i barn och ungdomen läsa om vilka som ”Var lika med sant”. Alltså, vilka pågar och töser som var förälskade i  varandra. Ibland hade kärleksparen skrivit själva. Lika ofta var det spekulationer från observanta i omgivningen. Hånande eller beundrande. 

Frågan nu är: Har Zlatan några känslor för MFF? Att MFF och de flesta MFF-supportrar har det för Ibrahimovic är väl uppenbart. Är kärleken besvarad? Eller är tillbedjarnas Zlatan-dyrkan obesvarad?

Det är nu eller aldrig det skulle inträffat. Återföreningen med den klubb som skapade hans lycka.

Ajax Amsterdam. Juventus. Inter. Barcelona. Milan. Paris St Germain. Manchester U. 

Han har spelat i de största klubbarna i vår värld. Han har spelat i länder där fotbollen finns i modersmjölken. Där husen andas, nästan pratar fotboll. Där fotbollen är religion. Blivit mästare i de stora ligorna. Han har spelat i ”solen”.

Ekonomiskt kan han leva i överflöd om han så blir 500 år. Klarar fint livets nödtorft med en lön från MFF.

Los Angeles Galaxy. Varför? Dit kan han, om han är lockad av glitter-staden, flytta efter sin karriär. Efter ett år i Malmö FF. Efter att ha blivit Svensk Mästare med sin hjärteklubb? Och nog är väl MFF ett minst lika bra fotbollslag som LA Galaxy? När nu karriären otvivelaktigt har passerat bäst för datum.

Zlatan Ibrahimovic är den största fotbollsspelare som funnits i Sverige. Det är jag överens med alla fundamentalistiska ”Zlatanister” om. Men! Finns MFF i hans hjärta? Räknar inte nedslag när det delas ut SM-guld. För mig är det mer ”Jag-Zlatan” än känslor för MFF.

Zlatan + MFF = med ?    För. Gammal kärlek rostar aldrig……..sägs det…. eller hur Zlatan? Bli lite som Bosse Larsson en liten tid i livet igen. En genuin påg från Malmö. Låt hjärtat tala. Det finns många allsvenska backar du kan skoja med….igen.

 

 


Lämna en kommentar

Milstolpar ur MFF:s historia. Del 2.( Utdrag från min text i boken ” Den tjugofjärde februari”

När MFF blev ”di blåe”. 

Vi håller på di himmelsBLÅ. Heja, heja, heja BLÅTT. BLÅ BLÅ är färgen vår. FF tar guldet även i år. Till attack kämpa på för vår färg den himmelsBLÅ. Vi följer vårt BLÅA lag från München till Solna stad. Framåt Malmö – Heja di BLÅE. HimmelsBLÅ-Kämpa på. Under våran ljusBLÅ fana står vi upp för himmelsBLÅTT.

Vi kan ramsorna. Vi kan sångerna. Orden Blått, Blå eller Blåa finns alltid med. Ibland är vi Blådårar, och  för oss finns Blått ett lag. Vi är stolta över vår klubbfärg, som är så intimt förknippad med Malmö FF. Den rätta nyansen  skall vara som himlens färg över Öresund en vacker dag i månaden maj. En färgton som inte finns någon annanstans på vår planet..

MFF:s första matcher 1910 spelades i BK Idrotts blåvitrandiga tröjor, och vi är väl innerligt tacksamma för att den perioden blev kort i vår klubbs historia. Den tröjan låter vi gärna en annan, något mindre framgångsrik svensk klubb, uppträda i. Redan den 5 juli under året beslöt styrelsen att byta till rödvitrandigt, vilken som bekant i långa perioder använts som utbytesdräkt. ( MEN! UPPMANING! FÖRHOPPNING! INNERLIG ÖNSKAN!  Låt det inte gå inflation i reservdräkter. MYCKET AV EN KLUBBS SJÄL ÄR KLUBBDRÄKTEN.  KLUBBFÄRGEN. Tänk kultur istället för inkomster av tröjförsäljning)

Så inträffade året 1920 Den första matchen på säsongens spelades mot klassiska B 93 från Köpenhamn. Förlust med 1-6. Än var danskarna fotbollsläromästare i Norden. Årets sista match vanns med 5-3 mot Landskrona BoIS.

Men det klart viktigaste i klubbens historia det året var att MFF blev himmelsblå. Att Malmö Fotbollförening hittade sin identitet. Även om några matcher fortfarande spelades i rödvitt  under året.

Visst finns det en del storlag som framträder i motsvarande färger. Men den ljusblå tröjan är ändå relativt sällsynt i fotbollsvärlden. Låt dem heta, SS Lazio, FC Napoli, Celta de Vigo, eller Manchester City. Det finns ändå bara en klubb i världen som med rätta kan kallas  ” DI BLÅE”.

Det skålar jag för.

 

 


7 kommentarer

Bloggen har nu haft 100000 besök.

Bloggen föddes i april 2013 på initiativ av bokförläggaren, MFF:aren  och vännen Jan Månsson.(bilden) ( Därför namnet ”JanCarlo”.) Sen har väl Jan (tyvärr)inte varit så flitig att skriva. Själv har jag på den tid som passerat gjort 569 inlägg. Detta inberäknat. Olika ämnen med tonvikt på Musik, MFF och  ”sämre fotboll”.  Även funderingar om livet ibland ,sådana som vi alla har mer eller mindre. Några personporträtt därtill. Lite dagboksanteckningar. Händelser från det förflutna som satt avtryck. Städer och krogar.  Med mera.

Roligt är också att det händer om jag ”Googlar” på något ämne så dyker det ofta upp länkar till Bloggen.

Har även, tack vare bloggeriet, fått kontakt med en kvinna som efter min flytt från Svea Livgarde blev väl förtrogen med musikkårens medlemmar. I Synnerhet en av dessa. En okänd kusin har visat livstecken. Endast en läsare har sågat mig rejält. En för mig okänd dam som hade arga synpunkter på ett inlägg om jämställdhet. Men sådant gillar jag mer än likgiltighet. Träffar ibland personer som säger sig vara läsare och uppskattar texterna. Tackar och bugar,

I särklass flitigaste kommenterare har den mångsidige artisten Gunnar Bernstrup varit. (vars blogg jag rekommenderar att besöka) tätt följd av fotbollsvännen Bengt-Åke.

Flest läsare på en dag, 846 stycken, var den 18/1 2018 då jag presenterade en musikerlegendar som skulle fylla 90 år, Gert-Åke Walldén. 

Så går bloggen då vidare mot nästa 100000. Nja. Idéerna börja sina. Bloggubben börjar bli gubbe. Men….? Jag kör lite till. …….Tills MFF vinner Champions League….En bra anledningen till att hålla sig levande……Kanske.

Ps. Nu blev det 100001 besök. Vem var det?

 


Lämna en kommentar

Krogar. (Brissman/Bishops Arms. Kristianstad.

Hotell och restaurang Brissman var känt från Ystad till Haparanda. (Kanske till och med utanför rikets gränser?) Inte precis för den goda maten. Heller inte för de trevliga lokalerna. Inte för att vänliga priser var det som lockade mest. Nej! Det var besökarna. De kvinnliga sådana. De eftertraktade charmiga, dansanta damerna från Konung Christians stad. 

Krogen kallades i folkmun för Änkornas Paradis. Vilket är felaktigt då det korrekta namnet borde vara Änke-jägarnas Paradis. Men även  damer som inte ägde änkestatus var mottagliga för kontakt.

Hotellet/krogen har anor från tider långt innan begreppet ”(dans-tryckare”) fulländades till mästerskap på Brissman. Vid starten blev namnet Järnvägshotellet , naturligt nog efter som det låg och ligger intill stationen. Det fanns i äldre tider även utomhusscen där musik och artistframträdanden hölls. Bland annat gästade ofta Sigge Wulf etablissemanget.

Jodå, jag har varit där i tider som flytt. Inte så ofta…men….någon gång….för att ….dansa…skam den som tänker något annat. Även på luncherna var krogen värd ett besök i långa tider. Husmanskost av bästa kvalitet.

I går den 17 mars , efter många års time out, var jag där igen. Firade hustruns systers födelsedag. 

Berättade för taxichauffören på vägen dit om gångna tider i lokalen. Vilken då talade om hur många mogna damer hon kände som ofta varit där. Nämnde namn efter namn och frågade. ”Dom måste du nog känna”? Varvid jag svarade att skönheterna nog inte hann presentera sig…innan…”Glada änkan” hade valt en annan valspartner.

Nu har krogen anglofierats. Bytt namn till ”Bishops Arms” . God Pub-mat (Husets lyxburgare och Fish and chips rekommenderas) Rikligt med ölsorter. (Blev Bitburger)  Irländsk musik i högtalarna (Det var St Patriks day) Blandad publik. Varm stämning. Träffade vacker kollega i grön St Patriks-hatt. En mycket trevlig afton. 

Kanske saknade jag ändå gamla Brissman?…Nej, i så-fall är det de yngre åren jag saknar. 

 


Lämna en kommentar

Milstolpar ur MFF:s historia Del 2 av Del 1. ( Utdrag ur min text i boken ”Den tjugofjärde februari”.

När den bleka vintermorgonsolen tveksamt visar sig över staden Malmö denna torsdag, den tjugofjärde dagen i februari år 1910, vet nitton handlingskraftiga unga män att det blir en dag att minnas. Vintern har varit hård i staden, men den sökande hoppfulle och observante anar att våren är nära, och att fotbollen snart skall rulla.

I skolan sitter den snart tolvårige ynglingen Eric Persson helt ovetandes om vilken betydelse dagen skall få i hans liv. På Kockums och Yllefabriken är arbetet redan i full gång. Det är en helt vanlig dag i staden……Men snart.

När kvällen kommer klär sig Arvid, Axel, Knut,och Werner i bästa kostymen. De är strax på väg till den endast fjorton år gamla idrottsplatsen. På färdvägen träffar de på vännerna Fritz, Edvin, Carl, och Hjalmar, vilka också tillhör de kallade. Inne i restaurangen har redan Bror, Ludvig, Franz, och Oscar intagit sin platser. Eben, Ivan, Emil och Erik kommer något senare med den värdighet som tillfället kräver.  Sist anländer Bertin, Carl, och Alfred, med något förväntansfullt i ögonen, som om de redan nu kunde ana att de skull vara med om att skapa fotbollshistoria.  

Alla är på plats. Mötet kan börja. De nitton dissidenterna är beredda att frigöra sig från de gula bojorna och skapa sig en ljusare fotbolls-framtid.

Werner Mårtensson väljs till ordförande. Ouvertyren är spelad. Ridån kan gå upp till glädje och stolthet för flera framtida Malmö-generationer. Lag C, har via BK Idrott och IFK Malmö blivit Malmö Fotbollförening, när de första medlemmarna i Malmö FF, efter sill-smörgås och pilsner, högtidligt vandrar hemåt i bistra februarikvällen.

Ja, så gick det nog till Kanske? Ungefär? Möjligen? 

Nog borde väl idrottsplatsens restaurang blivit K-märkt. Men idag blomstersmyckas platsen musik och tal hålles varje år den 24 februari.  Vilket här syns på bild. 

Det fanns en stolt nybliven fader i staden denna dag. Hans namn var Johan-Alfred Nilsson. I famnen höll han en liten påg som skulle döpas till Andreas. Resten är MFF-historia när den är som bäst.

 


Lämna en kommentar

Milstolpar ur MFF:s historia. Del 1 av Del 1. ( Utdrag från min text i boken ”Tjugofjärde februari)

Restaurangen på Malmö Idrottsplats var en vacker träbyggnad, belägen bakom den K-märkta läktaren. Där serverades inga starka drycker, så vi småpågar kunde inte riktigt fatta, att allvarliga, bleka, tysta farbröder i hatt, som beslutsamt och värdigt trädde in i lokalen, något senare kom ut glatt och högljutt språkande, med en förvärvad ansiktsfärg, som påminde om någon som suttit allt för länge i solskenet. Detta var en lokal som vitaliserade folk. Men hur? Tror mig ana.

Det har nu förflutit över hundra år sedan den dag som fick så stor betydelse för svensk fotboll, och inte minst för alla oss som bekänner sig till den himmelsblå färgen. Två världskrig har plågat världen. Nittonhundratalet har varit det mest revolutionerande seklet i historien, inte minst på tekniksidan. Ingen av MFF:s grundare skulle ens i sin vildaste fantasi föreställa sig den tid vi lever i.

Året 1910 flög Carl Cederström över Öresund vilket väckte beundran och förvåning. Den sista (?) lagliga avrättningen genomfördes i Sverige då Alfred Ander giljotinerades på Långholmen. Revykungen Ernst Rolf skivdebuterade och författaren Mark Twain dog. Visst är det längesen, mycket längesen.

Men exakt hur det gick till den där magiska dagen på idrottsplatsens restaurang får vi lämna åt fantasin. Så kära vänner. Koppla på fantasin. Ta min hand och följ med mig över hundra år tillbaks i tiden…………..

Fortsättning……


Lämna en kommentar

CL och EL. Kvartsfinaler 2018. Fakta och prognos.

Champions League.

FC Barcelona- AS Roma.    Segerchanser. 95-5 

FC-Sevilla- Bayern München.  Segerchanser.  10-90

Juventus FC-Real Madrid.    Segerchanser   30-70

Liverpool FC – Manchester City.    Segerchanser  35-65

Europe League  

Arsenal FC- CSKA Moskva.    Segerchanser   70-30

RB  Leipzig- Olympiqué Marseille.   Segerchanser  50-50

SS Lazio-  FC Salzburg.  Segerchanser  55-45

Atletico de Madrid- Sporting-Club de Portugal.   Segerchanser  90-10

Fyra Spanska klubbar. Tre Italienska. Tre Engelska. Två Tyska. En Rysk. En Fransk. En Österrikisk. En Portugisisk. 

Den Europiska toppfotbollen är rigid. Mycket svårt att slå sig in till de besuttnas revir. Är väl endast det FC Salzburg som lyckats i år. Stötande att det är en klubb med så uttalad kommersialism och helt befriad från klubbtradition som lyckats. Heja Lazio!

Så har åter de 16 överlevande klubbarnas representanter samlats i Nyon. Såg bland de många välklädda gentlemännen några damer. Än råder ingen kvotering bland Europas storklubbar.

Gudrun! Vakna! Här väntar en mission!

 

 


Lämna en kommentar

Musik jag spelat( ”Arktis” .Torbjörn Ivan Lundqvist. Två ”marsch-saluter” . Jan Oskar Löfgren

Det är inte ofta jag fått uppleva att framföra ett uruppförande. (f f g , som det brukade stå i programbladen.) På senare år har det hänt. Den mångsidigt begåvade musikanten ,min gode vän och kollega, Jan Oskar Löfgren har i marsch- toner fint saluterat såväl Uppsala som Kristianstad. ( Vilken stad blir nästa. ”Lövas”?) Här syns han i hatt.

Sen får jag gå tillbaks till 1985 . Till de dagar då Kristianstads Stadsmusikkår upplevde sin höjdpunkt. ( Hittills kanske?). Då när kåren hade ett femtiotal medlemmar. Många var regionmusiker och musiklärare. Många var avancerade fritidsmusiker. Från musikskolan fylldes det ständigt på med unga begåvade musikanter. Stig Gustafsson dirigerade en orkester som spelade i ”solsken”.

Kårens kompetens uppmärksammades på riksplanet och tilldelades därför ett stipendium av Rikskonserter och RSAO, samt ett beställningsverk skrivit av tonsättaren Torbjörn Ivan Lundqvist. Ett modernistiskt verk för en välbesatt skicklig blåsorkester.

Det repeterades flitigare än vanligt innan konserten skulle föras till dopet. Det hördes muttrande röster bakom notställ som lät; ” Det här klarar vi aldrig. Ingen vill väl lyssna på den här musiken. Kan vi inte spela Taube istället? . Kåren delades i en för och en mot-Arktis-grupp. Möjligen berodde de divergerande åsikterna på graden av teknisk skicklighet hos musikerna? Eller så störde de intrikata rytmerna öron uppfostrade i  två, tre eller fyrtakt? Kanske upplevdes tematiken ”osångbar” i sin inte helt lättlyssnade karaktär? Men ingen gav upp och därför…..

En tidig höstdag 1985 fylldes heliga Trefaldighets-kyrkan i Kristianstad för att för första gången i musikhistorien lyssna till ”Arktis”. Kompositören närvarande. Musikerna med vidöppna öron och ögon. Bra ”ambis” och snabba fingrar.  En mycket nöjd kompositör gratulerade dirigent och orkester efter konserten……men nu…….

Väntade en än större utmaning. ”Arktis” skulle spelas på Musikhögskolan i Malmö inför konnässörer av blåsmusik. Det var ett symposium för blåsorkesterledare från hela landet. Vi visste att att det skulle lyssnas med ”pincett och förstoringsglas”. Att det skulle letas efter felspelningar, missar, utebliven nyansering, dålig tonbildning, usel intonation, rytmik på väg att mista kontrollen…..och…och…allt som kan drabba en orkester. Men?  Tror nog att publiken var nöjd. Applåderna var långa och hjärtliga. Kristianstads Stadsmusikkår beredd att fortsätta  sin resa mot….?

Ps. Läsare. Har någon av er spelat eller hört detta fina stycke för blåsorkester? Skulle vara trevligt att veta.

 


Lämna en kommentar

Svenska Cupen 2018. Kvartsfinaler.

1-0…1-0…1-0…2-0 .

Ingen kan väl påstå att offensivlusten var våryster. Ingen kan väl mena att de svenska anfallarna var som utsläppta kesande kor på grönbete efter en lång vinter. Nej , det var tagelskjortan på och ängsligheten i högsätet. Inte ens det annars så ”lättsinniga” laget i det nordliga landet verkade känna sig beredda att smälta snödrivorna. Kanske är det ändå motivations-svårt att komma från Emirates och Arsenal till Jämtkraft Arena och Gais?

Noterar också att det är fyra tippade topplag i allsvenskan som överlevt. Inga cupskrällar det här året.

Semifinaler.

Östersunds FK-Malmö FF. AIK-Djurgårdens IF.

Så blev det redan så här tidigt på säsongen det mest historiskt sett prestigefullaste derbyt i svensk fotboll. Kul för klubbarna, och deras kassörer, men för ordningsmakten?  Tips- AIK-DIF  2-1.

För ÖFK är det lika stort att möta MFF som de europeiska gästerna från Europa League. För MFF gäller det att visa att gammal är äldst. Mycket svårtippat. Men chansar och hoppas. ÖFK-MFF 1-2.

Final. AIK-MFF. Då tas den femtonde cup-pokalen. Seger för MFF alltså. Skall jag dra till med 2-1 igen?

Det var alltför längesen den fjortonde togs (bilden)