JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


Lämna en kommentar

Musik jag spelat. ( Spanien. Köp varm korv. Krax Krax kråka. Lilla snigel. Min dator. Fem centralverk)

Fyra av dessa kompositioner hittar ni i spelboken. ”Vi spelar klarinett” Del 1. Agnestig/Pettersson.

Spanien är ett land där man dansar tango. Allra bäst en spanjor dansar sin fandango.

Köp varm korv (Sen ytterligare en uppmaning att) Köp varm korv. Därefter rekommenderas senap till. Mycket senap till och med.

Lilla snigel akta dej. (En snigel måste varnas flera gånger så poesin fortsätter så här. Akta dej, akta dej……. Annars tar jag dej.  ( Dock gör vi ett undantag för mördarsniglar vilka vi gärna tar.)

Ja, som ni förstår går texten hand i hand med musiken. 

Ett modernare verk hittas i boken. ”Spela klarinett av J-E Norrbin. ”Min dator”.

Da-torn min den ger mig fnatt. Huvudbry och sömnlös natt. Den kan va en verklig pest. Men ändå en rolig test. (Mycket tänkvärda ord)

 

Undrar om inte ”Spanien är den mest spelade melodin i vårt land. Tänk så många musikskolelever som stolt på sina olika instrument framfört den som sin allra första låt under sin långa vandring mot…..Stravinskij?   Mahler ?…Parker?   Eller ”Under blågul fana”. ( Kanske skulle vi skicka den till Mello?)

”Det måste gå att spela ett ettstruket C så att folk bryter samman. 

” Jan Johansson”.

Troligtvis  går det att spela ” Krax Krax Kråka” så att ögon tåras och läppar ler? Jag skall försöka igen. Men hur? 

 

 

 

 


2 kommentarer

Musik jag spelat. ( Fem symfonier av Beethoven)

” Här skulle precis alla andra gå hit” . Sa professor Uddén och skiftade ackord på flygeln. ”Men inte Beethoven för han var ett geni”. Tillade han och bytte ackord igen, nu till det som Beethoven hade skrivit i partituret. Detta hände under en lektion i musikhistoria på Musikhögskolan i Stockholm. Professorn hade tagit oss med in i geniets innersta musikaliska tankegångar. Och än i dag minns jag den lektionen. Och naturligtvis hade jag redan då spelat  musik av Beethoven. Och mycket mer skulle det bli.

Symfoni nummer 2.

” Det känns högtidligt att vara en liten men viktig kugge i ett stort konstverk”. De orden minns jag också väl. Komna under en repetition i Kristianstads orkesterförening från min  betydligt äldre och  uppskattade kollega, Per-Anders Kallin. Jag var ny i rollen som förste-klarinettist. (Kallin var ”min andre- klarinettist”. Syns till höger i bild bakom damen) I andra satsen hade vi precis spelat några nakna vackra partier där klarinetten hade huvudrollen. Kallins ord har jag sedan tagit med mig i livet. Det är högtidligt att få vara med om något stort oavsett det framförs av Berliner Philharmoniker eller Kristianstads Symfoniker.

Symfoni nummer 3 Eroica.

Hade inte Napoleon krönt sig till kejsare kunde han fortfarande stoltserat med att fått en symfoni tillägnad sig av ett geni. Vilket i mina ögon är mycket finare än en rojalistisk titel.

Symfoni nummer 5. Ödesymfonin.

Är detta världens mest framförda symfoni? Jag tror det. Är inledningens fyra toner de som utanför det musikaliska haft störst symbolvärde? Victory. Symfonins start lär vara besvärlig för många dirigenter. Det till synes enkla kan vara något helt annat. Och då lägger jag till en musikervits gällande detta gigantiska verk  i den klassiska repertoaren.

Början av romantiken. Komponerade den femte symfonin. som döv. Tjänade pengar på musiken.

Personen A till personen B. ” Skall du följa med och höra Beethovens femma i kväll”? B: ” Nej, den har jag hört”!.

Symfoni nummer 6. Pastoralsymfonin. 

Beethoven skrev tyvärr ingen klarinettkonsert. Men väl kammarmusik där klarinetten får glänsa som Gassenhauertrion”.

Pastoralssymfonin är ”klarinettsymfonin”. En del solistiska partier används som test under provspelningar. Det är åter- igen- högtidligt som att på A-klarinetten i andra satsen försöka göra Beethovens pastorala toner rättvisa.

Symfoni nummer 8. 

En härligt pampig inledning på några takter innan två klarinetter svarar. Vi är igång. Festen kan börja. Återigen väntar en musikalisk högtidsstund.

Kommer jag att någon gång mer i framtiden få vara med om att spela en symfoni av Beethoven ?Ettan, fyran , sjuan och nian väntar. Ja, den senare kan jag glömma….men de andra?  Jag är beredd och längtar.

 

 

 


Lämna en kommentar

Så slutar Allsvenskan 2018. (Tips och motivering)

Åter dags för ett kärt vårtecken. Att tippa Allsvenskan. Är endast säker på ett lags placering. Så här ser det ut när de värsta julfundamentalisterna plockar fram sina dammiga tomtar.

1. Malmö FF.                      Motivering. Malmö FF.

—————————————————————————————————————————-

2. Östersunds FK.           Är full av beundran för den lilla klubbens spel Europa. Med tonvikt på just spel. Inte försvars-ängslighet.  Endast avundspersoner kan mena något annat. Nu väntar en  lång serie. Håller de hela vägen till stora silvret? Ja…varför inte? ÖFK är en frisk fläkt i den konservativa svenska fotbollsvärlden.

3. AIK.                             Kommer väl sent ur startblocken som vanligt. Men gnetar sig till en tredjeplats.

4. IFK Göteborg.        Klubbens tradition gör att respekten är stor. Så fyra blir ”Änglarna”.


5. Djurgårdens IF.   Blir min ”segerklubb” i mittens rike. Men här är det tätt och svårtippat.

6.  BK Häcken.     Som nu blivit ett etablerat allsvenskt lag. När skall publiken upptäcka det?

7. IFK Norrköping.  Har inte imponerat på försäsongen. Men precis som IFK-kollegan i Göteborg så betyder namnet en del för mig.

8. IF Elfsborg.  Möjligen underskattar jag laget som har potential för högre placering.

9. Örebro SK.   Har gått vidare i cupen. Alltid svårtippade.

10. Hammarby IF.  Vinner väl publikligan igen. Men på planen härskar oftast motståndarna.

11.  Kalmar FF.   Nu garanterat bäst i Småland, säkert vill  Södra och Öster ändra på det. Men än hänger KFF med.

12. Dalkurd FF.   Denna märkliga klubb. Styrt , nästan ägt, av en rikeman. Ingen naturlig hemvist. Men bra fotbollslag. Klarar sitt nybörjarår.

13. IK Sirius.   Står inför det svåra andra-året. Får slåss om kvalplats med………..


14. GIF Sundsvall.   Får slåss om kvalplats med  ovanstående och då hänga kvar.


15. Brommapojkarnas IF.  Denna beundransvärda plantskolekubb som ständig blir utsatt för rovdrift. Men har ändå  pendelkort mellan Superettan och Allsvenskan. Nu blir det åter en returresa.

16. Trelleborgs FF.  Så blir Skåne år 2019 åter ett landskap med bara ett lag. Om än det bästa i landet. Om nu inte HIF kommer upp igen. Vilket jag innerligt hoppas.

Välkommen åter kära Allsvenska. Denna kulturbärare sen 1924.  Och! Så går vi (MFF) mot den tredje stjärnan. Hoppas det går fort så jag får uppleva det.

 

 

 


Lämna en kommentar

Den 6 mars. (Var kom den här dagen ifrån?)

Vinden från nordost har varit isande, kraftig, ja nästan evig. Den har letat sig in under tjocka jackor, luvor, tröjor, byxor och allt det som finns under i hemlighet för främmande betraktare. De kala träden har hukat skakande. Vintergäck och snödroppar, som förhoppningsfullt blommat under tidiga vintern, har krupit ihop, försökt att återgå till där de kom ifrån. Ner i jorden igen. Endast den hårda tjälen har hindrat dem. Väderrapporterna har inte givit tröst. Allt liv utanför stugvärmen har varit något som måste göras. Ett tilltagande ljus har dock skänkt hopp om att åter få uppleva en vår.

Så kom en liten försmak idag. Lite frost på morgonen, men en sol som redan värmde i tidiga timmen. En vind som verkade trött av alla den kraft den hade förbrukat. Som gett upp. Hämtat andan för en stund. 

Kände för att göra mig vårfin. Att låta den långa kalla vinterns huvudvärmande ovårdade hår träffa min stylist, Paolo.

Cyklade i vårsolens glans till hans salong. Ackompanjerad av den sortens fågelsång som går i dur. Som låter livsbejakande. 

I en stol hos Paolo satt en man som fick sitt hår målat. Svart, glänsande. Såg ut som tjära. Funderade på om det kunde vara något även för mig. Att byta färg? Identitet? Ålder? Men. Avstod. Nöjde mig med den avkortning som nu är ett synbart faktum. Paolo visade mig, efter försköningen, lite av sin hustrus fina konstverk som skall ställas ut för allmänhetens åsyn i påskhelgen. Ett av dessa ser ni här.

Under eftermiddagen fortsatte dagen med klippning som tema. Nu ett äppelträd. Solen värmde. Den så ofta mattiggande rödhaken som åskådare på behörigt avstånd. Vintergäckens blommor öppnade sig nästan obscent inbjudande. Kaffe på altanen. 

Snart reser jag i skrivande stund  till Paris. Ja med hjälp av min TV. Drömmatch mellan två huvudkandidater till CL-titeln. PSG-Real Madrid. Tror PSG har en chans att vända trots att Neymar är skadad. Om några timmar vet jag. Vet också att i morgon är det som vanligt igen. Så lätt ger sig inte vintern detta år. Snö är utlovat….eller ”uthotat”………..Dagen var blott ett förspel. Till låns en stund.  Var kom den ifrån? Vem sände den till mig/oss? 

(Bild av trädet som beskars och som blivit beskuret många gånger sen den sommaren kortet togs.)

 


Lämna en kommentar

Mats Janhagen ( Musikdirektör. Dirigent för Arméns Musikkår. Kompositör. OCH! HÄNGIVEN MFF:ARE)

” Det var en j-kla snygg jacka du har”! 

Det var det första jag hörde Mats Janhagen säga till mig en dag i Strängnäs när några lärare och elever från Musikskolan i Kristianstad var på studiebesök hos Arméns värnpliktsmusikkår. (Den musikkår till vilken jag bidragit med många klarinettister)

Jag var klädd i en jacka där MFF-märket framträdde i all sin glans. Janhagen tittade med stora tindrande bruna ögon på uppenbarelsen innan repliken kom. När han sen också fick reda på att jag under 7 år varit anställd på Svea Livgardes musikkår var min hjältestatus total. MFF:are och Svea Gardes-musiker! Finare kan det inte bli.

Vid lunchen i matsalen tillkallades dåvarande musikinspektören för försvarsmusiken, Torgny Hanson, även han hängiven MFF:are. Den svenska försvarsmusiken var i goda händer. (Torgny som på bilden gör honnör…för MFF?)

I den svenska musikervärlden vet de flesta vem Mats Janhagen är, men för MFF:are och andra som läser kommer här lite information. 

Född i Malmö (så klart) 1961. Valthornist med högskolestudier för en annan MFF:are, Thomas Kjelldén. Kompositör, arrangör, dirigent. Studerat komposition för bland annat Sven-Eric Bäck. Ledare/dirigent för den nu helt professionella och strålande framträdande Arméns Musikkår. Majors grad. Musikdirektörs examen. Crusell-stipendiat och så då så himmelsblå någon kan vara.

Efter dagen i Strängnäs har jag träffat Mats några gånger. Särskilt minns jag när Värnpiksmusikkåren spelade i Tivoliparken i Kristianstad och Janhagen bad alla (menar kommenderade alla) de musikanter som var från Kristianstad att resa sig upp. Fyra i klarinettsektionen visade upp sig på hemmaplan och jag var faktiskt stolt.

Annars de gånger våra vägar korsats har det varit MFF på menyn. Mats lever i MFF-exil men följer laget på alla de sätt som finns att tillgå. Vi har aldrig legat tillsammans bakom målet på Malmö IP, för det är Mats alldeles för ung. Han är ett barn av Malmö Stadion. Av vägen till Europacupfinalen.

MFF-ikonen Per Kindgren uppmanade intresserade att på Facebook göra en lista på de MFF:are (Även icke spelare) som är mest hängivna klubben. På den listan vill jag även göra en plats för Mats Janhagen. Tänk på det alla MFF:are när ni ser Arméns musikkår nästa gång.

Tecknade bilden. Mats dirigerar när han precis fått höra att MFF vunnit CL-finalen.

Ps. Har i detta nu fått reda på att Janhagens karriär fortsätter som musikinspektör efter Olle Hermansens pensionering. Gratulerar!

Musikinspektörsraden blir då.

Ille Gustafsson. Bertil Wiklander, Torgny Hanson, Olle Hermansen. Mats Janhagen. Tre skåningar och Hermansen med skånsk fader.