JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


4 kommentarer

Krogar ( Rila´s Eksjö. En Palmeiras-krog)

Det går, för den som söker, att hitta ett litet Brasilien på småländska höglandet. Efter resa från Kristianstad . Efter mil av fur, gran,  björk och spegelblanka sjöar, når man staden som en gång likt Kristianstad var en stor garnisonsstad. Som, också som Kristianstad, hade militärmusikkår, på I 12. Men till skillnad från Kristianstad har bevarat ett regemente, Kungl. Göta Ingenjörsregemente. Vilket var huvudorsaken till att hustru, svägerska och jag i tidiga morgonstunden under passionshögtiden Pingst ställde färden norrut, för att där följa soldaten Måns Velins (bilden) uppvisning av något av allt han tillsammans med sina kamrater har lärt under sin tid på regementet. Detta skedde på landets största militära övningsområde, Ränneslätt i Eksjö. 

Men även magen måste ha sitt. Därför hamnade vi i ”Brasilien”, nåja på den brasilianskt-ägda krogen ” RILA`S.

Där är personalen ”Grönvit” . Det skall ni veta alla ni som håller på Corinthians eller FC Sao Paulo . Alltså, efter min vana/ovana att alltid fråga okända personer som korsar min väg om vilket fotbollslag de håller på, uppenbarades sanningen. Och ett långt samtal inleddes om Brasilien och brasiliansk fotboll. Palmeiras var deras hjärteklubb. Pelé var en bekant till kocken. Vilken avslöjade att den gamle mästerspelaren var mästerlig även som pizza-kock!  Visade bilder där han stod tillsammans med maestro Pelé ! ( namnet uttalade han utan betoning på sista stavelsen vilket är vanligt i Sverige) Ett svindlande ögonblick i lilla Eksjö.

Maten var mycket god. Interiören kunde kanske påminna lite mer om …..sydligare nejder?  Väl värd besök. (om ni inte hyser antipati till Palmeiras)

Vi var där under ”Offside-tid” Tiden mellan lunch och middag under heta eftermiddagen. Tiden då folk gör annat än äter. Men in kom en man iklädd hatt. (ja, lite mer) Beställde en caipirinha.  Sa hej och gick. Satt där och tänkte att; I dagens Sverige kan man gå in på en liten krog som bara några få känner till i en liten stad där bara några få varit och beställa en caipirinha. Dricka. Säga hej och gå ut i livet på nya uppdrag. Det gjorde mig glad.


Lämna en kommentar

Europas 5 stora ligor slutspelade 2018. Märkligt överlägsna segrare.

Spanien.

  1. FC Barcelona   93 p.    2. Atletico de Madrid  79 p . Att vinna med 14 poängs övervikt över tvåan i den liga som jag rankar som den främsta i världen. I den liga som innehåller EL-vinnaren, samt CL-finalisten (vinnaren?)Tillika flera mycket bra lag, är märkligt.

Frankrike.

  1. PSG 93 p. 2. AS Monaco  80 p.  Träffade Roger Magnusson idag som tyckte att det var tråkigt att kampen om franska mästerskapet är spelad innan den börjar. Bara att instämma. PSG har köpt (spelar-köpt) titeln för långa tider.

Tyskland.  

  1. FC Bayern München 84 p.  2. FC Shalke 04  63 p.  Den Bayerska maskinen mal på. Total suveränitet i serien Men missade cupsegern.

England.  

  1. Manchester City 100 p.  2. Manchester United 81 p. Att vara lillebror i fotbollsmetropolen Manchester är en roll som svider för den röda delen i staden. Och dessutom med ett gap på 19 poäng !!! i den anrika serie som många menar är den jämnaste av alla elitligor.

Italien.

1 FC Juventus 95 p.  2 FC Napoli 91 p. Endast Serie A bjöd på spänning gällande titeln av de stora mästerskapen. Napoli var länge ett hot mot ”Den gamla damen” men……….åter stod ”Juve” med scudetton i sin famn. 

Tycker att det är anmärkningsvärt att segermarginalerna blev så stora, ja, avgrundsdjupa i ligor där bollen spelas artistiskt och att pengarna synes komma från outsinliga källor. Samt att pratet om den ojämna Allsvenskan ,som borde bantas till 14-12 lag, kommer på skam. Nu väntar VM-fotboll innan Europas ledande ligor börjar igen. Längtar redan.


4 kommentarer

Tre dagar. Tre cupfinaler. Tisdag. Onsdag. Torsdag.

Les Herbiers-PSG – 0-2.

Tog plats på mäktiga Stade de France, för att se sensationslaget framför alla andra i Europas länder. Division 3- laget Les Herbiers skulle möta ett av världens ”topp tio lag”. Sällan har väl en match förtjänat epitetet ”David mot Goliat” bättre. Och visst var det spel på en planhalva stora delar av matchen. Men det behövdes en straff för att PSG definitivt skulle sänka det tappra laget. En klubb som i sin nu hundraåriga historia vann många fotbollsvänners hjärtan.

AC Milan-Juventus FC  0-4.

Här möttes två institutioner i världsfotbollen på Roms Olympiastadion. Bländande teknisk fotboll. En olycklig målvakt i Milan. En fantastisk Juve-spelare i Dybala. En målvakt i Buffon vilken jag tror att hela fotbollsvärlden unnar cuptiteln. Större sportsman är svår att finna. Men nu avslutas en strålande karriär.

Djurgårdens IF-Malmö FF  3-0.

Kamp? Absolut. Spel? Inte mycket. När röken hade skingrats på Tele 2 Arena (den gjorde det till slut) hade DIF visat bästa stridsmoralen och vann rättvist.

I Paris och i Rom syntes på läktarna glada, ledsna, förtvivlade, gråtande, nervösa, jublande, skrattande, engagerade  åskådare. På planen rådde ljuset och respekten för motståndarnas spelare. Värdiga hyllningar och prisutdelningar efter matcherna.

I Stockholm hördes hatets ramsor och bangers. Provinsens ljus spred ljus med sina bengaler. Planen låg i Lützen-dimma halva matchen. Så stämningshöjande. Så mysigt. Så passionerat. SÅ KORKAT. En del som kallar sig MFF-fans, vilkas korrekta namn borde vara ” MFF-svans”, skändade vår klubbs märke. De som aldrig har vänt på sitt medlemskort (Om sådant finnes. ) och läst. (om läskunnighet finnes)  ” Som medlem vårdar jag namnet Malmö FF och ger mitt stöd för fortsatta framgångar”. Jag kunde ta nederlaget. Men har svårt att återkomma till MFF-stadion i vetskap att dessa lågpannade individer finns där och har fräckheten att kalla sig MFF-are.

Att allt detta upplevdes framför Teven tror jag att läsarna förstår. Vilken svensk normal-pensionär skulle har ork eller framförallt RÅD till något annat?

Bilden. En helt annan sorts MFF:are. Ordenssällskapet FV firar årsdagen av bildandet. Hymnen spelas på tenorsax av Mats Guldbrand.

 

 

 


Lämna en kommentar

Dagboken ( Två besök i kulturens tecken. 22/4 samt 6/5.)

Det händer att jag tar mig till Kristianstads nu så fina Kulturhus. Nu, med faciliteter långt ifrån gamla tiders stående i en trång spartansk foajé innan evenemangens början. Nu, i en civiliserad värld med möjlighet till såväl mat som drycker innehållande procent i den ljusa trevliga cafeterian.

En värdig söndagseftermiddag den tjugoandra dagen i april gästade den lysande författaren Elizabeth Åsbrink Kristianstad.

Vältalig. Sympatisk i sin framtoning. Dagens tema var hennes senaste bok 1947. Ett dramatiskt år. Indien blir självständigt. Palestina delas. I Sverige instiftas barnbidraget ( Folkhemmet börjar byggas) TV gör sin första provsändning. Harry Truman utlovar stöd till länder som hotas av kommunismen……….med mera.

Ett huvudtema är hennes möte med Ingvar Kamprad och dennes fascination för ledaren för Nysvenska rörelsen, den bildade och karismatiska Per Engdahl. (vilken jag träffat på femtiotalet) Lite okänt ”kändisskvaller”, om den passionerade kärleken mellan Simone de Beavoir och svensken Nelson Ahlgren, hinns också med.

Starkast berör ändå hennes berättelse om sin judiska familjs öde under de bruna åren i Europa. Tystnaden i lokalen går att ta på innan vi tar oss ut till den svenska våren långt ifrån den värld som Elizabeths förfäder föddes till.

En lika värdig söndagseftermiddag inträffade den sjätte maj. En representant för svensk musikhistoria, medförande trumpet och välljud var på besök, Jan Allan.

Thubanon Band. Var hans medmusikanter. En orkester med sin bas i Växjö . Vilka spelade med precision, balans och god intonation . Som solist i bandet utmärkte sig pianisten. Maestron Allan själv deltog ibland i ensemblespelet och bjöd flitigt på solon så typiska för hans välkända spelstil. 83 år gammal märks/hörs inga ”ålderskrämpor”.

Konserten var till stor del en hommage till Lars Gullin. Militärmusikern från Gotland som blev en världsstjärna.

Besöken på Konserthuset innebär ofta att stöta på vänner från tider som varit. Den här gången återsåg jag en kollega från militärmusiken och Gert-Åke Walldéns storband. Stellan Gerling . En annan gemensam vän (Kjell-Åke ”Kula” Persson på bilden spelande jägarhorn)  fick presentera oss för varandra. Så hade tiden gått…….men efter noggrannare inspektion och med facit i hand framträdde ungdomens ”Stellan-drag” allt mer uppenbart för mig….för honom också ? ….hoppas jag.

En nära vän till Jan Allan var också på plats. Den fina sångerskan Lena Marie Walldén. Frågade henne om tillståndet för sin far. Fick ett glatt besked om att det går framåt. Nu vet jag sen någon timme att så är det inte……känns sorgligt.

Sen kan jag inte låta bli att undra. Är det bara äldre människor som uppsöker kultur? Och var är stadens alla musiker ? Hemma och övar?   Nja…..

 

 


2 kommentarer

Vilka orkesterinstrument, samt piano, har/haft störst betydelse (repertoar) i solist och kammarmusiksammanhang?)

Med orkesterinstrument menar jag de vanligast förekommande i en stor symfoniorkester plus pianot.

1. Delad förstaplats mellan piano och violin. 

Pianots repertoar är av elefantiasis-storlek. Allt från den ensamme klaverspelarens värld till flygelsolisten framför en stor orkester. Mycket av musiken hör till de odödliga klassikerna. Ofta utgör pianot ett ”jämställt kompinstrument”, eller har en viktig roll i kammarmusiken. Ett av få instrument som kan framföra stor musik utan behov av medmusikanter. För att ta bara ett av otaliga exempel. Goldberg-variationerna J S Bach. 

Violinen. De stora violinkonserterna tillhör för mig det mest njutbara av alla kategorier inom musiken. Beethoven Mendelsohn, Tjajkovskij, Bruch, Brahms. Aldrig är vi närmre änglarna än när en mästare på instrumentet framför dessa verk. Lägg till detta primarierollen i stråkkvartetten. Plus all annan kammarmusik. Samt rena virtuosnummer.

3. Cello. Betydande solistverk som Dvorak, Elgar, Rokokovariationerna Tjajkovskij, tillsammans  med instrumentets ljuva, varma klang och roll i kammarmusik gör att jag utnämner cellon till bronsmedaljör. Men avslöjar att det är mitt absoluta favoritinstrument. Tillika representerat av min favoritinstrumentalist. Jaquelin du Pre.

4. Klarinett. Inget annat blåsinstrument har begåvats med så stor repertoar som klarinetten. Lägg till detta blåsolistvärldens drottning, Mozarts klarinettkonsert. Plus min hjärtemusik. Kvintetten av Brahms. Det stora registret. Klangen, rörligheten och möjligheterna till nyansering. Detta har kompositörerna tagit till sig….tack för det.

5. Här är det trångt. Flöjt? Trumpet? Valthorn ? ??????

Gitarrister och sångare lever sitt eget liv….Men är alltid i medialt fokus.

 


Lämna en kommentar

Händelser jag minns. (Tre knasiga, naiva semestrar på sjuttiotalet.) Akt 3.

” Vi trodde att det låg ett lik i den. Var och tittade flera gånger”. Sa….

Husvagnen.

Vem vill inte ha en  liten stuga vid en spegelblank insjö. Omgiven av grönska och doftande skog? Leva ett ”Kronbloms-liv”. Fiska, ro i en eka under ljusa, ljumma sommarkvällen. Lyssna på naturens symfoni. Sorglös, lat, soffliggande och livsnjutande.

Om inte pengar finns till denna ljuva dröm……då……….kan man köpa en gammal skruttig husvagn och ställa på en campingplats. En sådan skulle säljas av mina svärföräldrar som tröttnat på bilfärder med husvagn. 

En dag i januari då mörkret var som hotfullast. Vinden som kallast, kördes vår ”sommarstuga” till orten där Skåne snart slutar, förebådar berg, glesbygd och vildmark, Vittsjö. Ställdes upp på campingen intill den isbelagda sjön. Ställdes där för att invänta sommaren. Invänta oss. Invänta ”Kronbloms-dagar”.

Så kom den efterlängtade dagen. Göken gol. Näktergalen sjöng. Solen sken. Mina föräldrar körde oss, det bil-lösa paret, till vårt paradis. Lämnade oss. NU! Skulle drömmen om det goda livet börja. Semester. ”Sommarstuga”. Idyll.

Men först skulle ett förtält uppmonteras. Timmar gick utan önskvärt resultat. ” NEJ! Så skall det inte vara begriper du väl”. Vårt första lilla semestergräl anmälde sin närvaro. Då ! Som sänd från himlen, stannade en bil intill oss. Innehållande en kusin jag nyligen träffat på faderns 70-årsdag. Vi, som inte skulle känt igen varandra om inte mötet skett då fadersjubileet ägt rum. Vi, som annars inte setts sedan barndomens dagar. Det tog sju minuter för honom (Nils-Gunnar) att resa tältet. Inför våra beundrande blickar. NU kunde njutningen börja. 

” Jasså det är er husvagn. Vi trodde där låg ett lik i den. Den har stått här hela vintern och våren”. Sa campingens ägarinna. Hon som också, instickande huvudet i deras lyxiga farkoster, frågade nyanlända tyskar och holländare: ” Wie Lang”? Undrade om hon menade hur länge de skulle stanna? Eller frågade skamlöst (förhoppningsfullt?) om något manligt attributs fysiska status hos den uppsökande camparen som fått bevis på och sina fördomar bekräftade om den svenska frigjordheten? 

Första dygnet på semesterorten infriade våra förväntningar. Ja, lite obekvämt var det att utföra toalettbehov kollektivt, och hur länge räcker gasolen? Och hur gör vi när den tar slut?  Men vaddå, lev i nuet. Det ordnar sig…nog…Nils-Gunnar kanske kommer…..Ärtsoppa med champagne blev välkomstmiddagen! ….Så härligt vi har det……..

Andra dagen. Började bli lite segt. Någon eka eller metspö hade vi inte…..ännu…. men vädret var bra…så…….Satt på rangliga ryggstödslösa tältstolar och beundrade utsikten…..började ändå att krypa lite i kroppen….undrar vad det är på TV….Skall vi försöka få tag i en tidning…  Lite mysigt ändå att krypa ner i den trånga britsen….eller?  ….det luktar illa på toan……men vi är ju på lantlig semester.

Dag 3. ” Men vi har en fin trädgård hemma”. Ja, och bekväma stolar. Och egen toalett….Och spis. Kylskåp..Stor säng…Och…och….och…..Det här är nog inte något för oss”……

Så anlände två naiva, idyllsökande personer till Vittsjös järnvägsstation. Medförande resväskor innehållande livets förnödenheter. Då upptäckte vi. Stationen var sen länge nerlagd. Telesamtal om hämtning…….En erfarenhet rikare på livets resa.

 

” Är det någon som vill köpa en husvagn”? Sa jag i bussen på väg till en spelning med militärmusikkåren, utan större förhoppning om kund. JA, Jag svarade en kollega…….

Ps. Jerry ! Vad hände sen med ”vår semesterstuga”?


Lämna en kommentar

Händelser jag minns ( Tre knasiga, naiva semestrar på sjuttiotalet) Akt 2.

” Men då är ju du äldre än jag ”. Sa hon förvånat. Henne som jag dansade tryckare med. Eller rättare sagt. Hon tryckte. Jag backade och försökte hålla avståndet som den anständiga dansör jag alltid varit. Jag var väl i mitten av mina trettio-år. Hon, till synes närma sig pensionen i full fart på upploppet. Doften från min danspartner påminde inte om en fransk boudoir eller förförisk parfym. Någon tvål hade inte besökt henne på långa tider, avslöjade jag. Dansen varade i en evighet. Men repliken ” Då är ju du äldre än JAG. Var väl inte så bra för självförtroendet………den där kvällen i …….

Hotel Grönbech Bornholm.

Visst skulle det vara trevligt att vistas en vecka på Bornholm? Tyckte vi. Ta in på ett pensionat. Träffa intressanta människor. Äta och dricka gott. Sola och bada. Såg en annons som lovade allt vad som önskades. Så……Men varför såg mina svärföräldrar så luriga ut?…..Hmmmm…Visste dom något?…..

Min dans-moatjé var bara EN av alla de kufar som kommit på samma semestertanke som vi. Där fanns underlag för en hel konferensvecka för psykiatriker. Allt från mannen vars enda ordförråd bestod av meningen ” Ja just de”. Hans hustru, som städade på Tyringe Kurhotell, och upplyste oss om att: På morgnarna efter en danskväll kunde man åka skridsko på golven i rummen. (Vad hon nu menade med det?) Där fanns han som inte väckte sin ständigt sovande fru när det serverades mat. En rasande valkyria som gjorde sin entré i matsalen med orden hörbara över hela Östersjön. ” TACK FÖR ATT DU VÄCKTE MIG”! Han, från Landskrona som i åratal efteråt, skickade brev med inbjudan. Ja, till och med erbjöd pengar för resekostnaderna. Min uppbjudande dam tillhörde de yngre på hotellet. Där hade vi hamnat…..Vad visste mina svärföräldrar?  

Vädret var inte heller med oss. Kyla, regn och blåst. De bilder jag presenterar är tagna vid de få undantagen. En enda eftermiddag bjöds det på sol och bad. Cykeltur, bajer, rökta Bornholmare  och dofter från otaliga kaprifoler, var också något som gladde.  Sen……….Hemlängtan.

” Räkna in fåren” . Sa en man som också hade kommit fel då bussen anlände för hemtransport.

Ps. Kanske hade jag trivts bättre där i dag? Och då hade repliken ” Men då är ju du yngre än jag”. Måst uttalas av en mycket gammal person. Så går livet.

 

 


2 kommentarer

Händelser jag minns . ( Tre knasiga, naiva semestrar på sjuttiotalet.) Akt 1.

”Nä! Lastbilschaufförerna brukar inte köpa läppstift”! 

Sa damen till min hustru då hon besökte taxfree-shopen.

Jag har alltid varit spontan. För spontan tror jag nog. Lite försiktig eftertanke hade besparat mig en del olägenheter. Men också fått mig att uppleva sådant som den obeslutsamme aldrig får. Köpte  hus på en halv timme utan att veta något om eventuella fel. Tog bussen till centrum och handlade kostym hos Sandelin. Hann med samma buss tillbaka. Köpte mina första möbler i livet med en hastighet som förvånade mina medföljande vänner. För att ta några exempel.

Malmö-Travemünde .

Jag hade sett en annons i SDS och glatt meddelat att det går färjor mellan Malmö och Travemünde så varför resa till Trelleborg först? 

Tog taxi till hamnen i Malmö. Chauffören tittade märkligt på oss. Hade svårt att hitta färjan. Men där låg den. Var lite oroväckande att vi var ensamma att  ombord. Lastbilar körde på. Vi gick in i aktern. Medförande festkläder och festhumör. Såg fram emot ett härligt buffé-bord. Lite flärd. Lite underhållning. Lite av det goda livet. Precis som på färjan från Trelleborg.

” Du behöver inte byta om” ! Meddelade jag efter en rekognosceringstur på båten.  ” Men det serveras köttfärs i matsalen”. 

Vi hade hamnat på en lasttransportfärja. Hytten var spartansk , om spartaner ursäktar nedvärderingen . Maskinerna höll oss vakna hela natten. 

Framme i Travemünde. Fanns en kiosk där med god tysk öl  som fick livsandarna att återuppstå. Tillbaka för hemresa. Nu visste vi förutsättningarna.

I den lilla baren, som ändå fanns, bjöds vi på underhållning. Två genuina Malmö-damer i obestämd ålder agerade bartender. Från den triftongklingande konversationen mellan dessa livserfarna personer, med rötter sedan  länge i den skånska huvudstaden , kunde vi uppfatta.

” Sen skall jag jobba på en båt med tulipanajägare till Holland, och flirta med gubbarna, då får jag bra med dricks”. ” Du kan också jobba på en sån båt i baren. De e bara till blanda ihoppa lite. Inget svårt alls”. Berättade den något erfarnare välsminkade, blonderade bardamen  för sin beundrande ”elev”. 

Detta var en underhållning, inte som på de fina scenerna, men väl ett stycke ”folklig teater”.

I matsalen visades film på en teve. Skulle någon expert i ämnet recensera genren skulle det nog bli något mellan gladporr och hårdporr. Vad vet en oerfaren som jag om detta? Men, det var svårt att lämna matsalen oberörd.

Oberörd är jag heller inte när jag minns tillbaka till det tillfälle då vi var på ”Lyxkryssning” mellan Malmö och Travemünde.