JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …

Fem kvarvarande trotjänare i Kristianstads Stadsmusikkår

Lämna en kommentar

Kristianstads Stadsmusikkår fyller 85 år detta år. Ingen av grundarna spelar längre av naturliga skäl. Åtminstone inte i denna världen. Men fem nu aktiva medlemmar har uppnått veteranstatus. De som jag räknar som sådana är dem som börjat i orkestern innan musikkårens märkesår 1975. Då när turnén till USA ägde rum. ( Sista bilden. Konsert i Minneapolis i full storm)

Stig Gustafsson. Kårens mångårige dirigent. Han som tog  bandet från mörker till ljus. Militärmusiker emeritus . Utmärkt flöjtist. Nu hörs fortfarande hans flöjt i den kår som nästan är hans skapelse. Rycker in som dirigent när orkesterns nuvarande maestro , Connie Roslund, är förhindrad. Och delar stämma med ung musikant vilken för flöjtgenerna vidare. Barnbarnet Erik Lindskow.

Carlo Nilsson. (Det vill säga jag själv.) Fick likt många andra kollegor till Stig i militärmusikkåren förfrågan att följa med och förstärka Stadsmusikkåren 1969. Då, när den första av sen många utlandsresor, genomfördes. Sen blev jag fast i detta härliga kamratgäng. Gjorde ett uppehåll några år när jag närmade mig pensionsåldern och upplevde det betungande att ägna min tid åt Stadsmusikkåren. Men nu. Många år till hoppas jag.

Åtskilliga av mina klarinett-elever har kommit och gått i orkestern. Tre av dem är ännu kvar.

Tuovi Erkko Veiko Nilsson. En under många år viktig länk i den sektion som alltid varit den mest homogena. Som hållit ihop nästan som en syskonskara under tidens resa. Nu sitter Erkko där troget, fint spelande på sin tenorsax, i den sektion som innehåller sex mycket goda musikanter.  En av hans saxkollegor från flydda tider är……..

Jan ”Oscar” Eriksson. Vad hade Stadsmusikkåren varit om inte Oscar varit? Om inte hans mustiga barytonsax hade gett sax-klangen sin färg? Hur många skratt som gått förlorade. Och ! Inte minst. Hans sociala engagemang. Hans omsorg om musikernas behov av stärkande mat och dryck. Den dag han måste packa ner sitt instrument kommer inte längre kåren att vara sig lik. Den dagen vill jag inte uppleva. Han är en av Stadsmusikkårens verkliga legendarer.

Tommy Stjernqvist. Började på trumpet i kåren. Konverterade till baryton/euphonium. Flerårig ordförande och eldsjäl. Med en eld som är lika brinnande i dag. Som före detta yrkesofficer van att ta befälet. Att organisera. Lägg till detta hans ovärderliga språkkunskaper under utlandsresorna. Ställer in sig i legendarledet.

Så är vi bara fem musiker kvar i kåren sen 1975. Vi som har så många gemensamma upplevelser. Som alltid har Kristianstads Stadsmusikkår i våra hjärtan. Får vi som spelande uppleva när kåren fyller nittio? Ja så klart. SÅ gamla är vi väl inte…….eller ? 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s