JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …

Min sista ton är tagen…………(På saxofonen)

Lämna en kommentar

För min generation klarinettister var det ett måste att också spela saxofon mer eller mindre bra. (Undantaget var Putte Wickman som vägrade trots påtryckningar, trots att han var jazzmusiker) Därför inhandlade jag en altsaxofon i en ålder av 17 år. Minns inte om jag spelade så mycket på den under åren på Svea Garde mellan 1955-61. Men så den dag jag kom till Kristianstad hände något.

Där fanns Gert-Åke Walldéns Storband. Orkestern som var beundrad av såväl musikälskare som stadens unga damer. Dit ville även jag, så klart. Och dit kom jag år 1962. Nu var jag ”tvungen” att öva saxofon. Började i bandet som andra altsaxofonist (Tredje sax) . Kom senare att spela första stämman. Det var en tid jag ser tillbaka på med glädje. (Sitter i mitten på lilla suddiga bilden)

Spelade även sax i militärmusiken vissa perioder. Alt och tenorsax. Kände mig dock mer hemma med klarinetten i blåsorkester. (Bilden med militärmusikkåren. Tenorister skall ha solglasögon. Det ser jazzigare ut)

Musikskoletiden(

1979 blev jag musikskolelärare på heltid. Klarinettelever stod i kö trots att vi var många som undervisade på instrumentet. Men det började hända något…….kön till klarinett minskade….minskade…minskade.……så en dag fick jag frågan….Kan du ta några sax-elever också? 

Det var då jag av en kollega blev med min altsax Yanagisawa. Det var då jag väckte liv i mina sovande saxofonkunskaper. Ett årsschema kunde bestå av cirka 75% klarinettelever och 25 % saxelever. Det kändes ändå bra att alternera men fick jag någon stor saxbegåvning överlät jag gärna denne till en specialist som Daniel Rhode eller Bernt Sjögren. (Det går ofta hyfsat bra att gå från klarinett till saxofon. Tvärtom brukar misslyckas)

Pensioneringen.

Så inträffade frihetens långa dagar. Spela ville jag och gjorde. Dock inte saxofon. Den låg där i mitt musikrum ledsen, dammig och övergiven. Kände mig dock inte mogen att sälja……..ännu…..vem vet…så ligg kvar…..kanske kommer något intressant……..men pengarna behövs som de flesta pensionärer vet…….tanken växte…..växte….växte………tills….

I går den 12 juli år 2018 ringde telefonen. Nu var den såld. Nu var min sista saxofonton tagen. Inte blev jag någon Charlie Parker (men vem blev det) Inte heller lät jag som min favorit Johnny Hodges (men vem gör det).

Mitt sista framträdande på saxofon är ändå ett kärt minne. I MFF:s Ordenssällskap, FV finns en Broder (Mats Guldbrand) som spelar saxofon. (På bilden spelar han MFF-hymnen på MFF:s födelsedag) Vid en FV-träff spelade jag med i den saxensemble i vilken han medverkar. OCH ! Det är denne Broder som nu köpt min altsaxofon.  Så den är i kärleksfulla händer.

Lite vemodigt känns det ändå. Men beslutet var fattat efter moget övervägande. Nu vilar fiolen, trumman, saxofonen. Låt det dröja innan det blir klarinetten….eller än värre…..jag själv.

Ps. Jag har aldrig tagit någon lektion på saxofon. Det går med hjälp av grepptabell och klarinettkunskaper. …ganska långt.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s