JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Musik jag spelat (Tre ”orientaliska” stycke.)

Sen jag var barn och ganska långt upp i åren var jag fascinerad av Orienten. Läste om Sinbad sjöfararen i serieform. Såg journalfilmer på biografen Spegeln i Malmö där beslöjade/täckta kvinnor skred fram i trånga gränder. Gränder som i fantasin dolde något mystiskt från en helt annan värld. Shejker med bländvita tänder galopperande på ystra springare i öknen svingande sin kroksabel……Dit skulle jag resa när jag blev vuxen…….Nu har jag radikalt förkastad denna föresats….nu vet jag mer.

Men musik som med europiska öron och ögon skildrar den världen har jag spelat …som

Kalifen i Bagdad. Ouvertyr. Francois – Adrien- Boieldieu. (Blåsorkester)

” Nu tar vi Kalifen”. Brukade ofta Svea Livgardes äldsta fanjunkare säga då han var satt att leda kåren under den typ av spelning som inte musikdirektören bevärdigade sig med. ”Kalifen” var nog av någon anledningen Erik Tiburtius ”Tubbe” Rundlöfs favorit? Varför? Även jag gillade Kalifen av det skäl att det hände under den här typen av konserter att jag fick flytta upp i första stämman för att få rutin som det hette. Och Kalifen var/ är ”klarinettvänlig” Ligger i ett bra register, lättlyssnade melodier, lättlästa noter och är fingervänlig. Så käre Kalif. Vill nog träffa dig igen. Men bara i musikens värld.

Persisk marknad. Albert W Ketelbey. (Blåsorkester)

Kan svårligen tänka mig något mer påminnande om Brittiskt kolonialvälde än denna Persiskt -Brittiska marknad. Här finns Österns folkliv ”civiliserat” att passa i Kensington och Belgravia. Detta stycke musik inbjuder också till musikaliskt bus. I slutet har Ketelby önskat ett ritardando tillsammans med ett diminuendo. Allt för spänningen. Sen följer en generalpaus innan det musikaliska divertissemanget avslutas med en kort fortefortissimo-ton. Många är de dirigenter som slagit detta avslutningsslag i luften, då musikerna har bestämt sig för att vänta med insatsen till taktslaget efteråt. Själv har jag en annan variant i gott minne. Återigen en sån där oviktig konsert, sådana som inte var helt ovanliga i gamla militärmusiken. Platsen marketenteriet på Svea Livgarde. Dirigent, Karl-Erik Lennholm eller möjligen Birger Weigert.  Det tisslades innan konserten. Det bestämdes att alla skulle spela efter det föreskrivna taktslaget. ALLA utom soloklarinettisten Paavo Saul Petsamo Päivärinta fick veta…..Jag kan försäkra läsaren att en ensam klarinett i högt tonläge, stark nyans, och kort ton hörs…..mycket komiskt…särskilt om denne på något sätt försöker återkalla sitt ”misstag”. Men Paavo var en man med humor och skrattade gott efter att kommit till sans.

Ps Den här musiken ingår också i Povel Ramels genialiska vänliga parodi på ” Den gamla restaurangtrion”.

Scheherazade Nikolay Rimskij Korsakov. (Symfoniorkester)

Det här är musik i en högre division. Mästerligt tonspråk i en symfonisk svit i fyra satser. Den ryske mästaren skildrar ”Tusen och en natt” lika fascinerande som berättelsen. Klarinett har en huvudroll med kadenser och andra soloinsatser. Hörde verket nyligen med Philadelphia-orkestern . Klarinettsolona spelade av Ricardo Morales. Och den virtuositeten kan inte många matcha.

Jag berättade om min naiva fascination för den delen av världen under mina unga år. Nu tror jag mig veta att ingen kvinna frivilligt vandrar heltäckt genom livet. Ligger heller ingen romantik i så mycket annat som förekommer i den värld som var så spännande då. Som nu är så skrämmande, grymt otidsenlig i mina ögon. Men den otidsenliga musiken jag berättat om spelar jag gärna igen…. ”Otidsenlig” gäller inte för Scherherazade. All stor konst är okänslig för tidens tand.

 

 


3 kommentarer

Bloggubbens funderingar. (Varför tror så många högutbildade (Akademiker) att de kan allt….bara de försöker?

” Hur lång tid tar det här att lära sig”?

Den frågan fick jag en gång av en välutbildad akademiker levande i den där åldern då inga hinder finns. Som fått för sig att spela klarinett och ville få lektioner. Eller skall jag säga lektion? Eftersom han hade helt klart för sig att det här fixar någon som jag hur snabbt som helst. Bara visa vilka knappar jag skall trycka på….så…..

Svaret på hans fråga är ju egentligen Aldrig. Själv har jag nu spelat i ungefär 65 år. Och kommer ständigt på detaljer att utveckla , även om allt stelare fingrar och latare tunga vill något annat. Vilket måste kompenseras med mer övning.

Min första nybörjar-vuxen-elev uppsökte mig på musikskolan under den korta tid då ingen åldersgräns för elever fanns. Han var 51 år och mina unga ögon en gammal gubbe. Efter instruktion om munstyckets införande mellan läpparna skådade jag intill mig den mest perfekta munställning jag någonsin sett. Kunde varit modell för klarinettskolornas tecknade instruktionsbilder. Han har lurat mig….tänkte jag. Snart får jag höra Nielsens klarinettkonsert mer virtuost än Cahuzacs  tolkning. Men det var endast en visuell förvillelse. Snart gav han upp och insåg att det här är nog svårare än det kan se ut.

Sen har det hänt fler gånger att vuxna-samtliga akademiker- av olika anledningar fått för sig att spela klarinett. Någon hade fått ett ”lektionspaket” i julklapp. Flera hade barn som börjat spela. (Dessa blev väldigt snabbt ”frånsprungna” av sina ättlingar.) Någon hade fått för sig att det ser kul ut och det lär jag mig snabbt. Kanske börjar i orkester. 

Jag har haft advokater, läkare, ingenjörer som elever. Samtliga har börjat med friskt humör. Ja, några nästan med arrogans som andats:  Nu skall du få se , den där hobbyn du håller på med lär jag mig på några veckor.

Någon har mer litat på sin medförda grepptabell än på min faktiska kunskap om just grepp. Frustrationen har accelererat allt eftersom insikten infunnit sig att…är det utmanande. Stått i all sin nu bedagade glans med krampaktiga fingrar. Läckande trötta läppar. Svetten pärlande tänkande:  För första gången möter jag på motstånd i livet. Jag som haft så lätt för mig. Har slagit huvudet i taket och fått erkänna att det här tåget har gått. Det teoretiska på nybörjarstadiet förstods, men finmotoriken har för längesen åldrats. Ja, blivit gammal. Omöjlig att väcka till livs. Men ändå, i bästa fall, fått lite förståelse och respekt vad som krävs för att spela ett instrument någorlunda hörvärt.

Visst kan man i medelåldern lära sig spela ett instrument lite sådär till hemmabehov. Men för att kunna mer måste man börja i tidig ålder. Att spela ett instrument är lika mycket en fysisk förmåga som inlärande av musikalisk- intelligens. Mycket avancerat kan man studera till i mogen ålder men inte till musiker. Ja, inte ens till god amatörmusiker. Det kan tyckas märkligt att så många intelligenta, bildade personer, inte förstår det. Vilket inte betyder att missunna någon glädjen att spela lite för sig själv och de närstående som vill lyssna. Likt någon som skriver för byrålådan.


2 kommentarer

Läget i Allsvenskan 2018 efter 24 omgångar när månaden oktober infunnit sig.

Sex omgångar kvar. Arton poäng att erövra. Inget är alltså helt avgjort än. Men så här är läget.

1. AIK                                                                                       57 p

————————————————————————————

2. IFK Norrköping                                                                   49 p

3. Hammarby IF                                                                      47 p


4. Malmö FF                                                                            44 p

5 BK Häcken                                                                             43 p

6. Östersunds FK                                                                       42 p

7. GIF Sundsvall                                                                         37 p

8. Djurgårdens IF                                                                       36 p

9. Örebro SK                                                                              33 p

10. Kalmar FF                                                                             29 p

11. IF Elfsborg                                                                            25 p

12. IFK Göteborg                                                                       24 p

13 IK Sirius                                                                                20 p


14. Brommapojkarnas IF                                                           20 p


15. Dalkurd FF                                                                            17 p

16. Trelleborgs FF                                                                       13 p

Analys och så här går det…….nog…..kanske….

Inte kan väl Allmänna Idrottsklubben missa guldet? Men de har kvar ett derby mot DIF. Att möta ett sårat rovdjur som MFF, samt ett oberäkneligt ÖFK….så…nja.

I kampen om de två viktiga platserna två och tre bör Norrköping bli tvåa Och MFF trea. Tror inte att Hammarby står distansen ut. MFF:s hinder är spel i Europa League. Men ett angenämt hinder.

I hotande läge, sett med topplagens ögon, finns två lag som i sina bästa stunder kan vinna mot vem som helst i Allsvenskan. Och kan nå topp tre. BK Häcken och Östersunds FK.

Där lämnar vi toppstriden och betraktar lugnets regioner. En region som går från Sundsvall till Kalmar.

Att vi så här långt fram på säsongen skulle hitta Elfsborg och det stora fiaskot IFK Göteborg hotande nära kvalstrecket är ofattbart. Tror ändå att den pärsen som heter kval får ges till Sirius eller BP.

Ut åker Dalkurd, vilka jag trodde skulle vara bättre, och TFF. Och ersätts till våren av HIF samt Falkenbergs FF. Vilket kommer att höja publiksnittet avsevärt.

Och ger plats det enda riktigt stora skånska mötet ” Scania Classico” Malmö FF-Helsingborgs IF.