JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …

Christianstad Symfoniker (Orkesterförening) Och Romeo och Julia.

Lämna en kommentar

Året var 1962 när jag gjorde min debut i ”Illes Band”. Fick rycka in i slagverket under ledning av solotrumslagaren Sune Pålsson. Från och med den dagen kunde jag titulera mig ”Symfoniker”. 

Illes Band” Eller Kristianstads Orkesterförening. Grundades 1928 av dåvarande musikdirektören vid Norringeregementet Ille Alexander Stanislaus Gustafsson. Vid jungfrukonserten framfördes verk av Franz Schubert, och Franz Liszt.  Pianosolist var Eric Ljunggren. Till Föreningens förste ordförande valdes häradshövding Erik Lilienberg, och självklar som dirigent, bildaren själv. (Här på bilden som pianist)

Nu var prologen skriven. Flera namnkunniga solister gästade. För att nämna några: Charles Barkel. Guido Vecci. 1930 framfördes Mozarts Requiem i Trefaldighetskyrkan. Bland solisterna märktes en yngling på 19 år från Dalarna. Jussi Björling. Gustafsson hade också ambitionen att presentera svensk musik i sällskap med de stora klassikerna. 

Orkestern höll god standard men lokalproblemen var akuta. Vem kunde bättre råda bot på det om inte den kreativa pågen från Svedala. Orkesterns grundare. På Gustafssons initiativ byggdes stadens konserthus 1936. Pressen ville döpa det till Illeaden. Så blev det inte men än i dag finns det kvar. Än  idag är det orkesterns hemmaplan. Nu under namnet Kulturkvarteret. 

Kristianstads Orkesterförening var under långa tider en näst intill professionell orkester. Blåsarna, med några undantag, från militärmusikkåren. Stråkarna, undantaget någon lokal musikant, hämtades oftast från  Malmö Symfoniorkester. Konsertmästare, Helge Duvander. (lätt klädd på bilden) En tutti-repetition, Ett genrep. Sen konsert. Dirigenter var under många år av tradition musikdirektören vid regementet. Musikdirektör Helle Rosén var ”min dirigent”. Även om jag haft flera andra domptörer.

Jag fick göra min debut som förste-klarinettist i slutet på sextiotalet. ”Bojarernas intåg” stod bland annat på programmet. Minns hur jag övade på soloinsatserna. Sen följde många utmanande klarinettsolo. Skivor köptes för att få inspiration av hur de stora namnen spelade. Vi var en homogen grupp i träblåset med samtliga i första stämman från ”Blåsarkvintett 65”.

Det låg ett skimmer över Helles dagar som dirigent för orkestern. Fullsatta konserthus. Berömda solister. Ambitiös repertoar innehållande flera av de stora violin och pianokonserterna. Rosén svettades. Följde solisternas rubateringar med alla den rutin och musikalitet som han ägde. Efter konserterna fest. Alltid fest. Alltid roligt. Tider jag minns med värme.

Satt i orkestern under många år. Hann uppleva förändringar. Hur orkestern blev allt mer en ”Hemma-musikant-orkester” med fler och fler fritidsmusiker ägande spelglädje och ambition. Hur dirigenterna avlöste varandra. Hur repertoaren förvandlades från strikt klassisk till en flirt med populärmusiken.

Tiden var kommen för en sammanslagning. Musikskolans ”Unga Symfoniker” (Bildad av Helle Rosén På bilden här tvåa från vänster)) var mogen att bli vuxen. Att slås ihop med Orkesterföreningen. Så föddes dagens skapelse ” Christianstad Symfoniker”.

Själv upplevde jag också som min tid var kommen. Att sluta i bandet. Ålder, plus arbetsuppgifter, fick mig att fatta ett svårt beslut. Frågade min elev Christian Frantz och Stadsmusikkårens utmärkte klarinettist  Kimmo Rumpunen om de kunde tänka sig att ta över. Det kunde de utan betänketid. ( Kimmo är nu orkesterns förste klarinettist, samt ordförande.)

En lång tid utanför orkestern inleddes. Fick göra några inhopp som vid musik till Lucia-kröningar. (Nej, inte som Lucia) Åren gick och suget att få spela symfoniskt växte allt mer. Men i en symfoniorkester fodras för det mesta endast två klarinettister så………Tiden gick igen….igen…igen…Då plötsligt… Orkesterns mångårige eldsjäl och ledare, Patrik Dahlbom undrade…….Vill du vara med och spela Romeo och Julia av Prokofiev?…..Det ville jag.

Min comeback kunde varit enklare. Prokofievs musik vimlar av X och Bb. Snabba tempi och generöst med taktartsbyten. Svårt , nästan omöjligt, att höra sig till insatser om man kommit bort sig. En hårdknäckt nöt i den symfoniska repertoaren. Tänkte nog, när jag fick min stämma och lyssnade på musiken, att här har symfonikerna tagit sig an en för stor kostym ….Men det fanns en dirigent….En blivande storhet vill jag förutspå.

Jao Paes. En ung man med ett utsökt musikaliskt gehör. Ägande en slagteknik som aldrig spårar ur och som ingen kan missförstå. Hade klart för sig inför varje repetition vad som skulle övas på. Allt strålande förberett. Paes märkte snabbt vad han kunde vänta sig av de olika interpreterna. Visade aldrig irritation när det lät som kanske något hopplöst. Som i en hård motvind. Lotsade med lugn och vänlighet skutan säkert vidare mot hamnen. Mot konsertdagen. Som genomfördes med den äran. Mycket tack vare Jao Paes, men också samtliga musiker. Vid samma konsert hördes också några av orkesterns medlemmar som imponerande solister. Konsertmästaren Christoper Dury, Flöjtisten Anna Tengstrand Nugent, samt oboisten Ivan Nylander.

Så fortsätter Christianstad Symfoniker sin resa i framtiden. En resa som startade 1928. Som säkert kommer att firas värdigt om bara några år 2028. Ille (jag vågar kall honom Ille nu) sitter kanske på ett moln och ler? Duktiga pågar och töser tänker han.

Ps. Jao Paes håller på Sporting Club de Lissabon. Sånt är bra att veta. …..Tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s