JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …

Valborg och Första maj.

Lämna en kommentar

Två av årets dagar som betytt och betyder mycket för mig . Många har bevarats i minnet …som

VALBORG. Det är något magiskt trolskt, nästan hedniskt över denna kväll. Som om mörka krafter och onda naturväsen blir besegrade..skrämda av elden…..tvingas till reträtt och ge plats för ljuset, för hoppet. (Kan ett virus brännas till aska denna Valborg)?

Det var något år efter krigsslutet. Mina föräldrar och jag satt i en tågkupé på väg till Malmö efter besök i Skanör hos min mormor och morfar. Mörkret hade nått den skånska södern. Eldar syntes tätt intill varandra under hela resan. Som de förmedlade ett budskap till varandra likt tider som flytt. Hela slätten stod i lågor. Detta är mitt tidigaste Valborgs-minne vilket har följt med mig under nu så många Valborgsmässoaftnar. Som blivit ”Min Valborgsmässoafton”.

Långt senare i livet, i timmen då april lämnar över till maj, står jag ensam i ett stort hus på ett stort regemente. Tittar ut Ser fullmånen. Får en vemodig känsla. Vad är felet? Var glad. Våren väntar på dig. Du är ung. Än klappar hjärtat med friska slag….. Men….. Så här skall det inte vara, är känslan inom mig. Jag, 21 år ensam en kväll som denna. Borde vara ute med andra unga. Festa, Skratta. Kanske träffa någon ”Valborg ? Längtan..längtan…längtan…..

Den roliga tiden på Rådan (Svea Livgardes musikkårs lokal) har diminuerat. Jämnåriga har sökt sig andra bostäder, fått ett nytt liv. Men jag…..jag ….håller på att bli en institutions-människa. Kvar på ett regemente. Tror det var denna stund som avgjorde mitt beslut. Att söka mig därifrån. Dock tillägger jag med emfas! Minnena från den sorglösa tonåren tidigare är jag mycket tacksam för.

FÖRSTA MAJ . Sol. Ljus. Värme. Grönska. Manskörer. Blåsorkestrar. Kortbyxor. Demonstrationståg. Dans i folkparker. Glass och lemonad. Revelj. Pånyttfödelse. Glad såsom fågeln i morgonstunden. Sköna maj välkommen…………..och……och…….Det som är just ER första maj.

Vi stod ofta på Bergsgatan i Malmö, min far och jag. Såg hur demonstrationståget närmade sig landets äldsta folkpark, den i Malmö. Såg och hörde alla blåsorkestrarna. Det var nog här/då, i min tioårsålder, som fröet såddes. Det att en gång få spela ett instrument. Så kom den orkestern jag väntat mest på. Den, som jag hört så många gånger på idrottsplatsen. Den, i blå uniformer. Och min fader skulle inte våga besvara min retoriska fråga, om vilken orkester som är bäst, med något annat än. Ja!! MFF-orkestern är bättre än alla andra…..mycket, mycket bättre. Då var jag nöjd med barndomens första-maj-firande.

Jag var stolt den här dagen första maj 1958. Stod i Humlegården med trumma. Hade fått min allra första betalda spelning utanför lönen på regementet. Ja, inte bara EN spelning utan….. Hade parkerat en cykel på Gärdet dit där vi skulle hamna. Hann med hjälp av denna tillbaks till ”Humlan” för att hinna med ytterligare en orkester-marsch . Så långt var tåget. Minns också att jag fick 45 kronor. Socialdemokraterna gav 20. Men kommunisterna hela 25. Nejdå. Jag föll inte för att bli kommunist trots deras generositet . Var dock likt en legoknekt, eller demimond, vilken gjorde allt för pengar.. Då….

Sextiotalets första maj var hektiska. Revelj klockan 08.00 med Valborg i kroppen och huvudet. Militärmusiken utgick från Kronohuset i Kristianstad. Spelade stående där Svenska Arméns revelj. Den som ställer krav på trumslagare. Därefter marsch genom den trötta staden, men med många morgonpigga traditionsbärande medföljande, samt öppnade fönster i hus, ibland presenterande lätt klädda damer, vilket jag försökte skydda mina ögon från….tror jag…väl….eller…. I leden luktade det orkester. Alltså dofter från drycker den kväll som varit. Tivoliparken väntade oss med späd, nyfiken grönska. (Här ses jag med trumma i ytterledet.)

Konsert från scenen i Tivoliparken med musikkåren. Hem. Ombyte för demonstrationstågs-marsch. Kanalgatan kan vara lång innan Sommarlust nås, även för en vältränad ung man.

Ombyte igen för att spela dansmusik på Sommarlust mellan 15.00-24.00 med Gert-Åke Walldéns storband. (Jag längst till höger andra raden)

På sjuttiotalet hade militärmusiken blivit regionmusik och Kristianstads stadsmusikkår tog över reveljtraditionen. Inledde alltid med den marsch som nästan blev kårens signatur. Andulko Safarova , vilken vi förärats under en resa till Kolin i Tjeckoslovakien. När Andulko ljöd på stadens gator och boulevarder hade sköna maj anlänt till staden Kristianstad.

Nu har jag sen länge slutat att marschera, Ja, detta år tillåts inte ens konserter. Livet har också av naturliga skäl blivit mera tillbakalutat. Men ändå. Visst spritter det lite. Visst finns den stigande saven där i den gamla kroppen. Då, när våren gör sitt definitiva intåg och minnen från fornstora dagar blir nästan som vore det i går.

SKÖNA MAJ VÄLKOMMEN !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s