JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Sköna maj….Nja…Men har upplevt en än värre majdag av olika anledningar ..MAIF-MFF år 2010.

Sitter inomhus väl täckt av tjocka kläder. Det är den tolfte dagen i den månad då solen skall le. Då näktergalen skall sjunga. Då bina skall surra. Fjärilarna ystert flyga. Tulpaner nästan skamlöst öppna sig. Häggar skall dofta…skomakare hålla stängt mellan hägg och syren…..men..nejdå..Då minns jag plötsligt en majdag som var än värre.

Litet utdrag från min text i boken ” Och vi var med”.

Oh hur härligt majsol ler” Sjöng jag när jag vaknade denna morgon. Steg upp glad såsom fågeln i morgonstunden med raska kliv. Drog upp persiennen. Tittade ut och undrade om gåsen var upptinad till kvällens Mårtensmiddag. Visst måste jag ha legat i coma, visst måste sommaren flytt utan min vetskap. Regnet öste ned, termometern vägrade visa tvåsiffrigt. Långt ifrån. De flesta skomakare gör klokt i att hålla öppet lite till i väntan på häggens dofter.

HÄLLEVIK

Framme i Hällevik har regnet upphört. Hennings rökeri lockar med sill, potatismos och lingon serverat al fresco. Promenad från Hennings till Strandvallen är som en färd i paradisets väntrum. Eller kunde varit. Regnet har återvänt. Blåsten pånyttfödd likt vårvindar friska, men kallare. Villorna, som annars så inbjudande generöst vänder öppna dörrar och fönster mot havet, hukar huttrande med tillbommade fasader.

STRANDVALLEN

En dryg timme innan avspark är vi på plats. Ståplatser utan tak erbjuds artigt till bortasektionen. Vinden rakt emot oss från Östersjön, som vore den ditkommenderad av Mjällby.

MATCHEN

Oss kan ingen jävel slå för vi är di himmelsblå” .

Låter det från klackledaren. Övriga svarar lydigt, upprepande på uppmaningen. Den manliga körklangen är uppenbar dock men inslag av ljuva sopraner.

” Varje gång vi tar poäng . R-nkar vi till fotbollskväll”.

Nu försvinner sopranerna i kören. Inte ens den tidigare så vitalt hojtande , något förfriskade damen nedanför mig, tycks vara villig att i jämlikhetens namn, vilja deltaga i denna kollektiva , segerglada, så naturligt självklara gemenskap.

En bit från den utvalda klackdirigenten försöker en ung förmåga att överta huvudrollen. En tronpretendent? En revoltör? Eller kanske en lärling till demagogen? Hans klädsel i kylan är minimal, liksom en signal till samtliga att han är okänslig för allt obehagligt och därmed att räkna med i stridens hetta. Hans fritid tillbringas sällan i löparspår eller motionshallar , om synintrycket står för sanningen. Men avsaknaden av karisma och anständig nykterhet är sällan fruktbart då det gäller att elda folkmassor.

Första halvlek.

Framåt Malmö. Heja di blåe. Kämpa på himmelsblå”

Ramsor utan verkan. MAIF tar paus med en 3-0-ledning. Men hoppet om en vändning kvarstår. Större under har skett.

Andra halvlek.

Vid ställningen 3-2 är jag säker. MFF vänder det här. Men tiden går och går och går……Dimman tilltar. Novemberkänslan tilltar. Regnet tilltar. Vinden tilltar. Kylan tilltar. Groparna i planen tilltar. Svårmodet tilltar. Hopplösheten tilltar. Och tilltar…Långt borta i diset vid andra målet sträcks gula ärmar i luften. Hopplösheten är definitiv. ”Nu går vi till bilen” säger min vän Christer. Och aldrig har jag längtat så efter få lämna en fotbollsarena där MFF spelat.

Detta var en majdag jag inte glömmer. Den fick mig då att lova att aldrig mer gnälla över kyla, regn och blåst i den så romantiskt omsjungna månaden maj. För det kommer en dag då frusna själar skall tinas upp. Skall försöka att hålla det löftet nu…..men det är svårt. Jag fryser. Men snart så…….