JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Sköna maj….Nja…Men har upplevt en än värre majdag av olika anledningar ..MAIF-MFF år 2010.

Sitter inomhus väl täckt av tjocka kläder. Det är den tolfte dagen i den månad då solen skall le. Då näktergalen skall sjunga. Då bina skall surra. Fjärilarna ystert flyga. Tulpaner nästan skamlöst öppna sig. Häggar skall dofta…skomakare hålla stängt mellan hägg och syren…..men..nejdå..Då minns jag plötsligt en majdag som var än värre.

Litet utdrag från min text i boken ” Och vi var med”.

Oh hur härligt majsol ler” Sjöng jag när jag vaknade denna morgon. Steg upp glad såsom fågeln i morgonstunden med raska kliv. Drog upp persiennen. Tittade ut och undrade om gåsen var upptinad till kvällens Mårtensmiddag. Visst måste jag ha legat i coma, visst måste sommaren flytt utan min vetskap. Regnet öste ned, termometern vägrade visa tvåsiffrigt. Långt ifrån. De flesta skomakare gör klokt i att hålla öppet lite till i väntan på häggens dofter.

HÄLLEVIK

Framme i Hällevik har regnet upphört. Hennings rökeri lockar med sill, potatismos och lingon serverat al fresco. Promenad från Hennings till Strandvallen är som en färd i paradisets väntrum. Eller kunde varit. Regnet har återvänt. Blåsten pånyttfödd likt vårvindar friska, men kallare. Villorna, som annars så inbjudande generöst vänder öppna dörrar och fönster mot havet, hukar huttrande med tillbommade fasader.

STRANDVALLEN

En dryg timme innan avspark är vi på plats. Ståplatser utan tak erbjuds artigt till bortasektionen. Vinden rakt emot oss från Östersjön, som vore den ditkommenderad av Mjällby.

MATCHEN

Oss kan ingen jävel slå för vi är di himmelsblå” .

Låter det från klackledaren. Övriga svarar lydigt, upprepande på uppmaningen. Den manliga körklangen är uppenbar dock men inslag av ljuva sopraner.

” Varje gång vi tar poäng . R-nkar vi till fotbollskväll”.

Nu försvinner sopranerna i kören. Inte ens den tidigare så vitalt hojtande , något förfriskade damen nedanför mig, tycks vara villig att i jämlikhetens namn, vilja deltaga i denna kollektiva , segerglada, så naturligt självklara gemenskap.

En bit från den utvalda klackdirigenten försöker en ung förmåga att överta huvudrollen. En tronpretendent? En revoltör? Eller kanske en lärling till demagogen? Hans klädsel i kylan är minimal, liksom en signal till samtliga att han är okänslig för allt obehagligt och därmed att räkna med i stridens hetta. Hans fritid tillbringas sällan i löparspår eller motionshallar , om synintrycket står för sanningen. Men avsaknaden av karisma och anständig nykterhet är sällan fruktbart då det gäller att elda folkmassor.

Första halvlek.

Framåt Malmö. Heja di blåe. Kämpa på himmelsblå”

Ramsor utan verkan. MAIF tar paus med en 3-0-ledning. Men hoppet om en vändning kvarstår. Större under har skett.

Andra halvlek.

Vid ställningen 3-2 är jag säker. MFF vänder det här. Men tiden går och går och går……Dimman tilltar. Novemberkänslan tilltar. Regnet tilltar. Vinden tilltar. Kylan tilltar. Groparna i planen tilltar. Svårmodet tilltar. Hopplösheten tilltar. Och tilltar…Långt borta i diset vid andra målet sträcks gula ärmar i luften. Hopplösheten är definitiv. ”Nu går vi till bilen” säger min vän Christer. Och aldrig har jag längtat så efter få lämna en fotbollsarena där MFF spelat.

Detta var en majdag jag inte glömmer. Den fick mig då att lova att aldrig mer gnälla över kyla, regn och blåst i den så romantiskt omsjungna månaden maj. För det kommer en dag då frusna själar skall tinas upp. Skall försöka att hålla det löftet nu…..men det är svårt. Jag fryser. Men snart så…….


Lämna en kommentar

Fotbollsabstinens i Corona-tider

Det var en gång……Så börjar alla vackra sagor.

Året var 1958. Det skulle spelas VM-fotboll i Sverige. Något som hette televisionen hade börjat leta sig in i en del svenska hem. TV-licens- innehavarna utökades nu likt ett virus som spred sig, men ett välkommet virus. Ett fotbolls-virus. Vilket få vill skydda sig mot. För nu skulle Sveriges television visa fotboll till alla dem som inte kunde ta sig till arenorna. Aldrig har dåtidens ändå fåtaliga TV-innehavare varit så populära. Det trängdes i små rum. Satts på golv och i fönsterkarmar. Allt för att se fotboll. TV-fotbollsprologen var skriven. Detta hände i en tid för längesen. Kanske svårt att förstå för en generation som ännu inte fyllt sextio?

Året efter, 1959, visade televisionen en klubblagsmatch. IFK Göteborg mot Sparta Rotterdam i den då ganska nystartade Europacupen. Men annars förflöt en lång tid då endast vissa landskamper och landslagsmästerskap televiserades. Händelser som var efterlängtade . Som absolut inte fick missas , unika som de var.

Den 29 dagen i november år 1969 skedde något som det talas om än idag. Minns hur jag och många, många andra för första gången skulle få se något hittills fördolt för de flesta. Fotboll från den högsta ligan i fotbollens moderland. Hjärtat slog. Vad skulle jag få se? På en lite snöpudrad vinter-förebådande plan slog Wolverhampton Sunderland med 1-0. Nu var lördagseftermiddagarna heliga för alla som älskade sporten. Då fick vi inte störas.

Vi härdade ändå ut de åren med långa fotbollsbefriade dagar….men tiden gick och gick och gick………..OCH! Så blev det en helt annan värld. Nu var det slut med att ratta på radion för att få in utländska knastriga sändare som på ett för mig otydbart språk refererade någon match i Europacupen. Nu var ”fotbollsoåren” förbi då endast tidningen dagen efter matcher kunde ge resultat. Nu inträdde ett överflöd av TV-kanaler och datorsidor vilka generöst släppte in oss till matcher på jordens alla fotbollsarenor. Man blev blasé. Vilka matcher skall jag välja? Nej, knappast den…men kanske den ..eller….zappar väl lite så får jag se…………Jag/vi blev fotbollsbortskämda i den nya sköna världen.

År 2020. I vintermånaden februari.

Allt var som vanligt. Precis som det alltid skall vara. Europaspel, samt de stora fotbollsligorna, underhöll. MFF hade börjat visa upp sig efter vinterdvalan. Och snart skulle det finaste av vårtecken börja blomma. Allsvenskan i fotboll. Som vi längtade.

Mars år 2020.

Vad är det som händer? En del matcher spelas utan publik. Några skjuts till framtiden. Allsvenskan och Superettan tillhör dessa. Men jag tröstar mig med att endast fem minuter på cykel skiljer mig från Nya Vallbjörka där Nosaby IF spelar i division 2. Det får bli et godtagbart surrogat tills…Det här tar väl snart slut….. tills……….Division 2 får inte starta….okej då cyklar tio minuter till Grönevi på Näsby och ser på Näsby IF…… Då utgick ett dekret:…. Endast 50 personer får vistas på samma plats. Nu var mörkret likt vintersolståndet………och är det…är det….är…………

Så här sitter jag nu. Minns hur det var i gamla fotbolls-återhållsamma tider, men detta är värre…..mycket värre. Hur länge ?

Men vänta lite. Hesgoal sänder från Vitryssland. Där härskar Lukastjenko. Där syns inga virus. Där spelas fotboll.

Ps. Tro nu inte att jag inte förstår och vet att det i dessa tider finns mycket värre som drabbar oss än sovande fotboll……Men ändå. Tråkigt är det.


2 kommentarer

Händelser jag minns ( Utländska fotbollslag mot MFF på Malmö Ip mellan 1947-54

1947 till och med 1954 var min tid. Min tid som stamgäst på Malmö Idrottsplats. Sen blev jag endast en tillfällig besökare. En invandrare. Sen byggdes Malmö Stadion. Sen blev livet mindre fördolt.

Visst var det en fest. Visst var det spännande att se svenska lag så långt bortifrån som Småland, Värmland och Stockholm. I barnaögon vore de som från en annan värld. Spelare som inte pratade skånska. Som ville, men sällan kunde, slå Malmö FF. Som tålde att skrattas åt. Men än märkligare var det när fotbollslag från utlandet kom till mig. Till mitt andra hem. Till Malmö Idrottsplats.

Det låter musealt för den yngre läsaren, men. Detta hände i en tid då ingen T V fanns. Då, när den svenska pressen styvmoderligt beskrev utländskt fotboll, undantaget söndagens tabell från den engelska första divisionen. Allt var upp till fantasin. Hur bra är de? Inte så bra som MFF….väl?…så klart. Hur ser de ut? De som spelar i Italien, Portugal, Spanien, Österrike…… och…och….Att då någon kilometer från egna hemmet uppbenbaras detta var stort, konstigt, fascinerande, minnesetsande. Som en färd i universum. 

Blackpool FC blev min premiär. Klubben från den engelska nöjesmetropolen. Laget som sett spelare som Stanley Matthews. Året var 1947. Resultatet blev 1-1. Minns inget av matchen mer än att jag fått veta att jag var där. I sällskap med han som berättat det för mig. Min far. 

Sen blev jag självständig. Stor påg. Gick med kompisar på match. Fick se lag från fjärran länder. Engelsmän med knälånga shorts. Mörkhyade teknikfenomen från Sydeuropa och Brasilien. Ögonen var stora. Minns hur vi buade åt ett lag som efter förlust inte ställde upp och hurrade som den svenska tradition var då. Hur de fick återvända från omklädningsrummet  och åstadkomma något som lät som ett hurra. Då var vi nöjda. Där fick dom lära sig !! ”Den svenska modellen”. Några klubbar blev också lite favoriter vars öde jag följer än i dag. Wacker Wien blev ett. Nu lierade med Admira och heter Admira/Wacker. Partizan Belgrad. Ett annat lag, som jag okänsligt nog nämnde varande en jugoslavisk favorit, till en vän från Kosovo. Men vem tänker på politik när barndomens favoriter lever kvar från den tid som satte avtryck.

Några matcher har speciellt förföljt mig genom åren som…..

1949.

MFF-AC Milan 4-1. 

Under MFF:s mest glänsande dagar kom Milan på besök. ” I dag skall vi ta dom” sa Gunnar Nordahl. ” Ska ni autografen ungar så ta den och stick sen”. Sa en vaktmästare på idrottsplatsen. Jag, och min kusin Gert, var som alltid tidigt på plats och fick tjuvlyssnande tätt intill dessa båda höra samtalet. Upp kom autografblocket. Gunnar Nordahl blev därför min första autograf, skriven med blyerts. Och tog dom/MFF, gjorde inte Milan.

1950.

MFF-Glasgow Rangers 0-1.

Rangers kom med ryktet om att vara internationellt obesegrade i långa tider. Inte ens MFF kunde ändra på det. På vägen från Ip och hemmet öppnade vi ungar några dörrar till en annan då fördold värld. Till tre klassiska ölhallar (En av dessa är nu Skolgatans ölcafé. Ett MFF-fäste) som låg på vår färd mot vårt kvarter, Blosset. 1-0 till skottarna”! Skrek vi gällt innan vi fnittrande skyndade ut igen. Hur kan jag minnas detta ? Ja….

MFF-AC Milan 1-4

Så fick Milan och Nordahl sin revansch. Nu med hela Gre-No-Li. Regnet öste ned. Händelsen med Gren och Hjertsson är så omskriven att den hoppar jag.

1951.

MFF-Flamengo 0-2

Ögonen större än någonsin. Svarta spelare! Ett lag från Brasilien här i Malmö. Matchen refererades till Rio de Janeiro där gatorna var fyllda av människor som i högtalare följde sitt lags äventyr i en fjärran värld. Brassarna sprang offside 23 gånger! (Bob Houghton hade varit nöjd med MFF) Men kunde ändå tack vare överlägsen teknik vinna med 2-0.

1954. 

MFF-Honved Budapest 1-2.

Under den ungerska fotbollens mest virtuosa dagar kom det ledande laget till Malmö, med Puskas i spetsen för de andra storstjärnorna. Majoren uppträdde inte som en officer och gentleman. Skällde på allt. Spottade Åke Hansson i ansiktet. Men visst märkte man vilken världsartisk han var. Henry Thillberg, inspirerad av motståndet, överglänste alla de ungerska världsspelarna. Honved var med alla säkerhet då världens bästa fotbollslag. Något Europamästerskap hade inte börjat. Och snart blev året 1956. Så detta kunde aldrig bevisas.

Andra storlag jag fick se under denna tid var. Sporting Club de Portugal. Liverpool FC. Atletico de Madrid. Inter Milano. Spartak Moskva. För att nämna några.

Ofta när jag tänker tillbaka på den tiden minns jag lite fel. Har för mig att MFF vann alla matcher. Men så här ser den lite gråare statistiken ut för matcher mellan Malmö FF och utländska lag i Malmö åren 1947-1954.

Spelade 25. Vunna 11. Oavgjorda 4. Förlorade 10. Målskillnad. 44-43. Trots allt plus.

Det är fakta. Men jag föredrar att minnas Elva matcher……….ja ja , de andra också. Tack Malmö FF. Ingen kunde fått en lyckligare fotbollsbarndom än den som blev min.

 

 

 


Lämna en kommentar

Läget i Malmöfotbollen. Topp sex. Hösten 2019.

Malmö FF.  

Ligger, och kommer att befinna sig i staden Malmös fotbollshierarkis första plats, intill den sista stjärnan slocknat eller jorden fryst till is. Finns – utan att veta helt- få större städer i världen där en klubb så totalt dominerar sin stads fotboll som MFF gör.

Är det bra för MFF? För fotbollsintresset i staden? Kan nog se det med diplomatisk kluven blick. 

BK Olympic.

Aldrig i min barndom, eller ungdom, eller medelålder, kunde jag väl tro att BK Olympic skulle vara Malmös andra lag. Men nu på min ålders höst så har småklubben från Lindängen lagt sig på silverplats om än på ett avstånd likt en ocean-resa i en roddbåt som läcker upp till guldet.

FC Rosengård.

Sexa i årets division 2. Har en känsla av att klubben har högre ambitioner.

KSF Presba Birlik.

Bottenstridande i den serie där Malmös fotbollslag, som kämpar om att vara stadstvåa, och heter Div 2 Västra Götaland.  Överlevde i år.

IF Limhamn Bunkeflo.

Ja, jag sätter dem före nästkommande lag eftersom LB07 är klara för division 2. Och kanske klara för ett samarbete med giganten i staden? Hur faller det ut?

IFK Malmö.

Denna märkliga klubb. Som blandar och ger. Som verkar ha en lagmoral som är ”omoralisk”. Som var topptippade men nu får kvala sig kvar. Och som för alla äldre fotbollsvänner är stadens naturliga tvåa. Malmös fotbollsfärger är ljusblått och gult. Läste på deras hemsida om orsaken till årets debacle. Skador och avstängningar…javisst…men det är inte bara otur. Sen det mest patetiska. Laget blev chockat efter att ha fått stryk med 2-1 i premiären mot Eslövs BK !!!! Jaha…Men då borde de väl insett att här behövs mer träning, mer kampmoral….tycker jag.

Höstlöven faller i Pildammsparken. Restauranggäster på Möllan och Lilla Torg drar sig in i krogvärmen. Medborgarna förbereder sig på ännu en skånsk vinter.  Men än skall tre klubbar upp till bevis. Olympic mot ettan ? Lycka till . IFK för att inte sjunka ner i träsket. Lycka till. Och så då . MALMÖ FF MOT ÄNNU ETT MÄSTERSKAP, SAMT ETT LIV I Europa-League EFTER JUL. STORT LYCKA TILL.

Och hatten av …..eller på.


Lämna en kommentar

Allsvenskan i fotboll 2019 med fem omgångar kvar. Så här går det.

1   Djurgårdens IF                          56 p

—————————————————-

2. Malmö FF                                  53 p

3. AIK                                             52 p

———————————————————–

4. Hammarby IF                             50 p

5.  IFK Norrköping                         46 p

6. BK Häcken                                 44 p

7. IFK Göteborg                             44 p

8. Örebro SK                                 32 p

9. IF Elfsborg                                 32 p

10. Helsingborgs IF                       24 p

11. IK Sirius                                   22 p

12. Kalmar FF                                22 p

13. Östersunds FK                        21 p

———————————————–

14. Falkenbergs FF                       19 p


15. GIF Sundsvall                         16 p

16. AFC Eskilstuna                       15.p

Ingen behöver vara expert eller orakel för att nu på upploppet konstatera att målsnöret kommer att sprängas av ett lag från Stockholm eller Malmö . Skådar jag huvudkonkurrenternas resterande uppgifter så tippar jag MFF som segrare. Varför?

Det stundar ett derby mellan DIF och Hammarby. Här försvinner en guldkandidat.  Tippar att DIF får ge sig för formstarka ” Bajen”. Vilket bäddar för MFF som har kvar att möta AIK på hemmaplan. Där försvinner ”Gnaget”. MFF har då också råd att tappa poäng i den svåra bortamatchen mot Hammarby, och någon annan poäng tappar inte MFF. Alltså : Ännu ett guld för Malmö FF. Kanske på bäst målskillnad? (Reservation stavas Europa-League)

Två klassiska IFK-klubbar tävlar med BK Häcken bästa plats på övre halvan under de fyra stora.

ÖSK och IFE kan känna sig säkra på ett liv även 2020

Hela sju lag får ta på blåställen. ÖFK blev en ”Askungesaga” vilket jag kan beklaga. HIF bör hålla sig ovanför vattenytan . Likaså Kalmar FF.

På kvalplats hittas Sirius, ÖFK, eller GIF Sundsvall. Ut åker FFF och AFC Eskilstuna . Saknade av…….?

 


Lämna en kommentar

Fyra trädde in. Tre är kvar. Svenska fotbollsklubbar i Europa 2019.

Så har vägen mot CL och EL pokalen börjat den långa resan. Det är nu vi  får bekanta oss med klubbar som oftast är fördolda. Många års intresse har lärt mig/oss namnen på många. De som ändå åker ut efter några försöksomgångar. Men som kommer igen och igen. Jag älskar den här tiden innan giganterna kommer och tar över. 

Svenska lag tillhör oftast de som får lämna tidigt. Sorgligt. Ibland hände det under att något får uppleva en tid i CL eller EL. Ja till och med ett liv där efternyår. ÖFK och MFF är färskaste exemplen. Hur blir det 2019/20 ? Så här började det.

BK Häcken . Fick svåraste motståndet. Ett topplag från Holland AZ Alkmaar tänker inte falla mot en färsking i finrummen Som den uppstickare i sin stad och  i svensk fotboll som BK Häcken är. 0-0 mot ett lite omotiverat Alkmaar borta med hopp om avancemang vilket släcktes rejält på Hisingen . 

IFK Norrköping. En klubb som till skillnad mot Häcken har en lång framgångsrik historia. Nationellt och även internationellt i långt flydda tider. Liepaja från Lettland behärskades säkert. Sammanlagt 3-0. Klubbar från Baltikum är lite som de från Norden men ändå i våningen under. Under Sovjettiden spelade de Baltiska lagen underordnade roller. Varför tar sig aldrig fotbollen där? Och varför uppträder ”Peking” i den dräkten? Vad hade ”Åby” Eriksson sagt?

AIK.  Fick som regerande mästare chansen att kval till de stora smörgåsbordet. Lyckade med nöd ta sig över första hindret. Föll dramatiskt och lite oturligt mot Maribor. Blir lite nedstämd över att lag från Slovenien slår ut svenska. Nu får ”Gnaget” en chans till i EL men det känns väl ändå lite sådär? 

Malmö FF. Slog sitt slovenska lag om än med……fy fasen vad spännande. Efter krossen i första omgången påmindes vi om vad som väntar när allt bättre lag står för motståndet.

Så går spelet vidare. Hur många svenska lag överlever nästa omgång? Tror att chanserna för samtliga är goda ,men bara goda.

IFK Norrköping. Skall till Israel. Möter Beer-Sheva. Bör ha 51 % chans.

AIK . Har fått den enklaste motståndaren i Sherif Tiraspol. Ständiga Europadeltagare från Moldavien. AIK bör ha lärt sin läxa på bortaplan. Har åter fördelen att få avsluta på Nationalarenan. 55 % chans. Om inte passar den helsvarta klädseln alldeles förträffligt.

Malmö FF. Så blev det ännu  en ny MFF-bekantskap. Zrinjski (Hur uttalas det?) Från Bosnien. Med J Dahlin 55 % chans. Utan 51 %. 

Tre svenska lag har alltså chansen. Vilka tar den? Två av dem……kanske?  Men i Play off är det stopp. Då kommer storlagen. Ja några är där redan som Wolverhampton W och AC Torino.

 


2 kommentarer

Ballymena United FC. ( Ännu ett lag att skriva in i MFF-historien)

Det har blivit många lag nu som stått på fiendeplanhalvan sen den där dagen då premiären ägde rum. Då det nybildade MFF en dag i maj 1910 reste till Hässleholm för att i en jungfrumatch möta stadens IFK. MFF var klädda i de blåvitrandiga tröjor som bars under tiden då klubben hette BK Idrott. Matchen förlorades med 1-2. Snart därefter byttes till rödvitrandiga tröjor…..för att senare fulländas till himmelsblått.

Därefter har många lag varit motståndare. Svenska lag och klubblag från alla kontinenter. Seriespel och cupspel. Vänskapsmatcher och turnéer. Titlar har vunnits. Avtryck har satts i en hel fotbollsvärld. Flest gånger har AIK varit värdar och på besök i Malmö. Har jag läst vill jag minnas. Hur många MFF mött under alla dessa år vet jag inte. Kanske kan några MFF-orakel och FV-Bröder hjälpa till med den uppgiften? Bollen spelas här till Mikael Karlsson, (Bilden) Peter Lind samt Larsson Anders. Eller någon annan med himmelsblått hjärta och kunskap.

Men aldrig har Malmö FF möt Ballymena United FC. Vilka nu kommer till Malmö torsdagen den 11/7 för möte i kval till Europa League.

Ballymena U FC . Är från Nordirland Leder i detta nu landets högsta liga (som innehåller 12 lag) efter 0 spelade matcher på bästa bokstav. Klubben bildades (Här har jag hittat två divergerande uppgifter. På Wikipedia 1926. På hemsidan den 7/41928 vilket jag finner mest trovärdigt.) Initiativtagarna var fyra affärsmän, Albert Mclelland, DB Elliot, John Gordon samt James Mcilhagga. (Ingen av dessa kommer till Malmö på torsdag) väl?

Det är alltid spännande med nytt motstånd. Det är alltid härligt när kvalspelet till Europa inleds. Det är oftast då jag kommer i kontakt med klubbar som annars inte är så medialt i fokus.

Ett nytt Europakval väntar för vårt MFF. Lycka till!

 

 

 


Lämna en kommentar

VM i fotboll 2019 (Damer) Jag gör en eller flera pudlar.

Skall ärligt erkänna. Skall inte ljuga eller hyckla. Endast Martha, under sina glansdagar, har fått mig att beundra damfotboll. Har inte ens sett min stads i särklass mest meriterade fotbollslag i vilket två svägerskor spelat då laget hette Wä IF . Nu Kristianstad DFF. Tittat in på någon match i teve och tittat ut igen. Har inte, av alla de otaliga rader, jag skrivit om fotboll någon gång nämnt damfotboll. Nu sitter jag här och skäms. Vad heter det i vår tid? Damfotbollsintresses-skam ?

Det bjöds upp till damernas detta år. De bästa i världen var kallade. Däribland det land som tillhör avantgardet när det gäller fotboll för kvinnor. Sverige. Så jag får väl ge det en chans då med ett öga. Mitt konservativa gubbaförsvar måste brytas. Som pensionär har jag tiden. Och det gjorde jag. Bägge ögonen öppnades. Jag blev imponerad.

Visst jag vet. Än är konkurrensen inte lika stor som i herrfotboll. Och självklart förstår jag att  herrlag av god kvalitet utklassar de bästa av damlag. Men allt därför att muskelstyrkan och kanske kroppslängden är avgörande. Precis som i så många andra sporter där damidrotten inte är lika ifrågasatt.

I de flesta matcher jag sett har offensivlustan härskat. Tekniska bravader som bevisar att bollkänsla inte har något med genus att göra. Taktiskt skolade lag. Tempostarkt spel. Men framförallt. Inga protester som de sandlåde- utbildade herrfotbollspelarna ideligen, som vore det en naturlag, måste visa upp. Lägg till detta sällan sövande, ängsligt sidledspassande på mittfältet i evighet som så ofta i herrfotboll. Utan en vilja att snabbt komma till målchanser. Har sett så många matcher i Allsvenskan , ja till och med i de stora ligorna, som inte haft samma underhållningsvärde som de flesta i detta VM.

Nu återstår semifinaler och match om medaljerna. Sverige är med! Strålande töser. Vågar jag tro på final? Ja, det vågar jag. Men där väntar väl USA? Och då……..Ja , vem vet.  Och jag har i en ålder av 79 år äntligen konverterat till vad heter det? Damfotbollsbeundrare.

Jag har pudlat.

 


2 kommentarer

Revanchen för Premier-League

De spanska ligalagen i klubbfotbollens Europa har golvats likt en allt för segersäker ogarderad boxare som visat tecken på att ha gått en match  för mycket. En lång spansk dominans är slut eller avbruten.

Till finalerna i CL och EL går fyra klubbar från Premier League !! Överlämnar åt historikerna om det hänt tidigare att samtliga Europa-final-lag  kommer från ett och samma land?

Av PL:s så kallade Sex stora kommer två att lyfta pokaler. Anmärkningsvärt är att det i min mening bästa laget Manchester City, vilka får trösta sig med PL-pokalen, har lämnat scenen. Utslaget av ett annat PL-lag så klart. Även det en gång ”osänkbara skeppet” Manchester United får titta på när ligakonkurrenterna spelar i solen.

Europa-League.

Chelsea FC-Arsenal FC.

Ser det som ” Gunners” chans att rädda säsongen. Att via EL ta sig till CL Noterar det dråpliga i att två klubbar på cykelavstånd från varandra skall resa till det fjärran Baku för att mötas. (En liten MFF-fjäder i hatten att just Chelsea nådde hela vägen fram)

Champions-League.

Liverpool FC-Tottenham Hotspurs.

Så är ”Spurs” det tredje laget från London som är med till slutet av årets Europa-spel. ( Utnämner därför London till Europas fotbollshuvudstad år 2019. )Också lite i sammanhanget märkligt att två engelska lag får glänsa i just den spanska huvudstaden.

Två helt osannolika dramor utspelades i semifinalerna. Upphämtningar som man trodde inte var möjliga i den moderna organiserade fotbollen. Scener som ingen film eller teaterdramatik är i närheten av. Utnämner matchen Liverpool-Barcelona till en av de bästa jag någonsin sett. Och det har blivit många med åren.

Finaltips.

Chelsea-Arsenal 1-2. Liverpool-Tottenham 3-1. Och hatten av för Premier-League. Kommer det att hända igen? Tror inte det.

 

 

 


2 kommentarer

Händelser jag minns (MFF-orkestern)

Det var en gång. Eller. Det hände sig på den tiden. Då när Allsvenskan i fotboll innehöll 12 lag. 12 skulle det vara. Det var en naturlag. Varför? Det vet jag inte. Tre av dessa ständiga deltagare i rikets högsta fotbollsserie höll sig med en alldeles egen musikkår, AIK, IF Elfsborg och Malmö FF.

Detta var också under den tid flertalet förmatcher spelades på samma plan som den allsvenska drabbningen skulle ske (hur höll gräset för det?) Efter fotbollsförätten serverades underhållning i form av musik. Blåsmusik. Mest marscher men även arrangemang av tidens örhängen. Där marscherade de. I ljusblå uniformer med vita revärer på byxorna. Tamburmajoren. (Och i civila sammanhang heter det tamburmajor) ståtade med ett gehäng där namnet på världens vackraste fotbollslag kunde läsas.

Klockan började närma sig det klockslag på söndagen som längtats efter i veckor, dagar, timmar. Klassisk avsparkstid.13.30. Musikkåren tog ut riktningen mot den grönmålade huvudläktaren. Vi kunde ana spelarnas ivriga väntan på entré. Så klingade marschen ” Colonel Bogey” ut. NU! Var det dags…………för det som jag ständigt bär med mig i hjärta och hjärna. Åter en MFF-match.

Senare i livet, då jag blev en stammis på Råsunda och musikörat skolats, upptäckte jag att AIK-orkestern var både större och bättre. Men så bestod de också till hälften av Svea Gardes-musiker. Dock, som alla vet. Storleken har ringa betydelse. Och kärleken söker inte det perfekta.

MFF-orkestern kunde även höras utanför idrottsplatsen. Som på Första Maj. ( Bild ”Hövdingen” i demonstrationståget med sin orkester) Stod ofta med fadern på Bergsgatan och såg alla blåsorkestrar i vårsolens glans vandra sin väg mot Folkets Park. Frågade den allvetande/allhörande. ” Vilken orkester är bäst”? Och han skulle aldrig vågat komma på tanken att svara något annat än MFF-orkestern. Inte ens om Republikanska Gardets musikkår från Paris behagat närvara i svenskt första maj-firande. Vilket jag nog får betrakta som utopiskt.

Jag förstod nog ganska tidigt i livet att jag aldrig skulle platsa i något MFF-lag. ”Träben” blir sällan elitspelare i fotboll. Men tankar fanns redan i unga år på att vinna en plats i en annan MFF-tillhörighet. Den i ljusblå uniform . Så blev det inte . Nu är orkestern sen länge blott ett kärt minne. Och även om någon gammal nostalgiker som jag skulle önska ett Fågel Fenix scenario så inser jag att det hade varit omöjligt i dagens läktakultur. Ledaren för  Arméns Musikkår erbjöd arrangörerna för landskamper att spela innan matcher. Svaret blev. Nej tack vi är moderna !!!!. 

Men nu vet jag. Jag hade i vuxen ålder platsat i MFF-Orkestern. Ja, kanske till och med blivit ”Bandets Bosse Larsson”? (om liknelsen är förstådd).