JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Sköna maj….Nja…Men har upplevt en än värre majdag av olika anledningar ..MAIF-MFF år 2010.

Sitter inomhus väl täckt av tjocka kläder. Det är den tolfte dagen i den månad då solen skall le. Då näktergalen skall sjunga. Då bina skall surra. Fjärilarna ystert flyga. Tulpaner nästan skamlöst öppna sig. Häggar skall dofta…skomakare hålla stängt mellan hägg och syren…..men..nejdå..Då minns jag plötsligt en majdag som var än värre.

Litet utdrag från min text i boken ” Och vi var med”.

Oh hur härligt majsol ler” Sjöng jag när jag vaknade denna morgon. Steg upp glad såsom fågeln i morgonstunden med raska kliv. Drog upp persiennen. Tittade ut och undrade om gåsen var upptinad till kvällens Mårtensmiddag. Visst måste jag ha legat i coma, visst måste sommaren flytt utan min vetskap. Regnet öste ned, termometern vägrade visa tvåsiffrigt. Långt ifrån. De flesta skomakare gör klokt i att hålla öppet lite till i väntan på häggens dofter.

HÄLLEVIK

Framme i Hällevik har regnet upphört. Hennings rökeri lockar med sill, potatismos och lingon serverat al fresco. Promenad från Hennings till Strandvallen är som en färd i paradisets väntrum. Eller kunde varit. Regnet har återvänt. Blåsten pånyttfödd likt vårvindar friska, men kallare. Villorna, som annars så inbjudande generöst vänder öppna dörrar och fönster mot havet, hukar huttrande med tillbommade fasader.

STRANDVALLEN

En dryg timme innan avspark är vi på plats. Ståplatser utan tak erbjuds artigt till bortasektionen. Vinden rakt emot oss från Östersjön, som vore den ditkommenderad av Mjällby.

MATCHEN

Oss kan ingen jävel slå för vi är di himmelsblå” .

Låter det från klackledaren. Övriga svarar lydigt, upprepande på uppmaningen. Den manliga körklangen är uppenbar dock men inslag av ljuva sopraner.

” Varje gång vi tar poäng . R-nkar vi till fotbollskväll”.

Nu försvinner sopranerna i kören. Inte ens den tidigare så vitalt hojtande , något förfriskade damen nedanför mig, tycks vara villig att i jämlikhetens namn, vilja deltaga i denna kollektiva , segerglada, så naturligt självklara gemenskap.

En bit från den utvalda klackdirigenten försöker en ung förmåga att överta huvudrollen. En tronpretendent? En revoltör? Eller kanske en lärling till demagogen? Hans klädsel i kylan är minimal, liksom en signal till samtliga att han är okänslig för allt obehagligt och därmed att räkna med i stridens hetta. Hans fritid tillbringas sällan i löparspår eller motionshallar , om synintrycket står för sanningen. Men avsaknaden av karisma och anständig nykterhet är sällan fruktbart då det gäller att elda folkmassor.

Första halvlek.

Framåt Malmö. Heja di blåe. Kämpa på himmelsblå”

Ramsor utan verkan. MAIF tar paus med en 3-0-ledning. Men hoppet om en vändning kvarstår. Större under har skett.

Andra halvlek.

Vid ställningen 3-2 är jag säker. MFF vänder det här. Men tiden går och går och går……Dimman tilltar. Novemberkänslan tilltar. Regnet tilltar. Vinden tilltar. Kylan tilltar. Groparna i planen tilltar. Svårmodet tilltar. Hopplösheten tilltar. Och tilltar…Långt borta i diset vid andra målet sträcks gula ärmar i luften. Hopplösheten är definitiv. ”Nu går vi till bilen” säger min vän Christer. Och aldrig har jag längtat så efter få lämna en fotbollsarena där MFF spelat.

Detta var en majdag jag inte glömmer. Den fick mig då att lova att aldrig mer gnälla över kyla, regn och blåst i den så romantiskt omsjungna månaden maj. För det kommer en dag då frusna själar skall tinas upp. Skall försöka att hålla det löftet nu…..men det är svårt. Jag fryser. Men snart så…….


2 kommentarer

Händelser jag minns ( Utländska fotbollslag mot MFF på Malmö Ip mellan 1947-54

1947 till och med 1954 var min tid. Min tid som stamgäst på Malmö Idrottsplats. Sen blev jag endast en tillfällig besökare. En invandrare. Sen byggdes Malmö Stadion. Sen blev livet mindre fördolt.

Visst var det en fest. Visst var det spännande att se svenska lag så långt bortifrån som Småland, Värmland och Stockholm. I barnaögon vore de som från en annan värld. Spelare som inte pratade skånska. Som ville, men sällan kunde, slå Malmö FF. Som tålde att skrattas åt. Men än märkligare var det när fotbollslag från utlandet kom till mig. Till mitt andra hem. Till Malmö Idrottsplats.

Det låter musealt för den yngre läsaren, men. Detta hände i en tid då ingen T V fanns. Då, när den svenska pressen styvmoderligt beskrev utländskt fotboll, undantaget söndagens tabell från den engelska första divisionen. Allt var upp till fantasin. Hur bra är de? Inte så bra som MFF….väl?…så klart. Hur ser de ut? De som spelar i Italien, Portugal, Spanien, Österrike…… och…och….Att då någon kilometer från egna hemmet uppbenbaras detta var stort, konstigt, fascinerande, minnesetsande. Som en färd i universum. 

Blackpool FC blev min premiär. Klubben från den engelska nöjesmetropolen. Laget som sett spelare som Stanley Matthews. Året var 1947. Resultatet blev 1-1. Minns inget av matchen mer än att jag fått veta att jag var där. I sällskap med han som berättat det för mig. Min far. 

Sen blev jag självständig. Stor påg. Gick med kompisar på match. Fick se lag från fjärran länder. Engelsmän med knälånga shorts. Mörkhyade teknikfenomen från Sydeuropa och Brasilien. Ögonen var stora. Minns hur vi buade åt ett lag som efter förlust inte ställde upp och hurrade som den svenska tradition var då. Hur de fick återvända från omklädningsrummet  och åstadkomma något som lät som ett hurra. Då var vi nöjda. Där fick dom lära sig !! ”Den svenska modellen”. Några klubbar blev också lite favoriter vars öde jag följer än i dag. Wacker Wien blev ett. Nu lierade med Admira och heter Admira/Wacker. Partizan Belgrad. Ett annat lag, som jag okänsligt nog nämnde varande en jugoslavisk favorit, till en vän från Kosovo. Men vem tänker på politik när barndomens favoriter lever kvar från den tid som satte avtryck.

Några matcher har speciellt förföljt mig genom åren som…..

1949.

MFF-AC Milan 4-1. 

Under MFF:s mest glänsande dagar kom Milan på besök. ” I dag skall vi ta dom” sa Gunnar Nordahl. ” Ska ni autografen ungar så ta den och stick sen”. Sa en vaktmästare på idrottsplatsen. Jag, och min kusin Gert, var som alltid tidigt på plats och fick tjuvlyssnande tätt intill dessa båda höra samtalet. Upp kom autografblocket. Gunnar Nordahl blev därför min första autograf, skriven med blyerts. Och tog dom/MFF, gjorde inte Milan.

1950.

MFF-Glasgow Rangers 0-1.

Rangers kom med ryktet om att vara internationellt obesegrade i långa tider. Inte ens MFF kunde ändra på det. På vägen från Ip och hemmet öppnade vi ungar några dörrar till en annan då fördold värld. Till tre klassiska ölhallar (En av dessa är nu Skolgatans ölcafé. Ett MFF-fäste) som låg på vår färd mot vårt kvarter, Blosset. 1-0 till skottarna”! Skrek vi gällt innan vi fnittrande skyndade ut igen. Hur kan jag minnas detta ? Ja….

MFF-AC Milan 1-4

Så fick Milan och Nordahl sin revansch. Nu med hela Gre-No-Li. Regnet öste ned. Händelsen med Gren och Hjertsson är så omskriven att den hoppar jag.

1951.

MFF-Flamengo 0-2

Ögonen större än någonsin. Svarta spelare! Ett lag från Brasilien här i Malmö. Matchen refererades till Rio de Janeiro där gatorna var fyllda av människor som i högtalare följde sitt lags äventyr i en fjärran värld. Brassarna sprang offside 23 gånger! (Bob Houghton hade varit nöjd med MFF) Men kunde ändå tack vare överlägsen teknik vinna med 2-0.

1954. 

MFF-Honved Budapest 1-2.

Under den ungerska fotbollens mest virtuosa dagar kom det ledande laget till Malmö, med Puskas i spetsen för de andra storstjärnorna. Majoren uppträdde inte som en officer och gentleman. Skällde på allt. Spottade Åke Hansson i ansiktet. Men visst märkte man vilken världsartisk han var. Henry Thillberg, inspirerad av motståndet, överglänste alla de ungerska världsspelarna. Honved var med alla säkerhet då världens bästa fotbollslag. Något Europamästerskap hade inte börjat. Och snart blev året 1956. Så detta kunde aldrig bevisas.

Andra storlag jag fick se under denna tid var. Sporting Club de Portugal. Liverpool FC. Atletico de Madrid. Inter Milano. Spartak Moskva. För att nämna några.

Ofta när jag tänker tillbaka på den tiden minns jag lite fel. Har för mig att MFF vann alla matcher. Men så här ser den lite gråare statistiken ut för matcher mellan Malmö FF och utländska lag i Malmö åren 1947-1954.

Spelade 25. Vunna 11. Oavgjorda 4. Förlorade 10. Målskillnad. 44-43. Trots allt plus.

Det är fakta. Men jag föredrar att minnas Elva matcher……….ja ja , de andra också. Tack Malmö FF. Ingen kunde fått en lyckligare fotbollsbarndom än den som blev min.

 

 

 


2 kommentarer

Ballymena United FC. ( Ännu ett lag att skriva in i MFF-historien)

Det har blivit många lag nu som stått på fiendeplanhalvan sen den där dagen då premiären ägde rum. Då det nybildade MFF en dag i maj 1910 reste till Hässleholm för att i en jungfrumatch möta stadens IFK. MFF var klädda i de blåvitrandiga tröjor som bars under tiden då klubben hette BK Idrott. Matchen förlorades med 1-2. Snart därefter byttes till rödvitrandiga tröjor…..för att senare fulländas till himmelsblått.

Därefter har många lag varit motståndare. Svenska lag och klubblag från alla kontinenter. Seriespel och cupspel. Vänskapsmatcher och turnéer. Titlar har vunnits. Avtryck har satts i en hel fotbollsvärld. Flest gånger har AIK varit värdar och på besök i Malmö. Har jag läst vill jag minnas. Hur många MFF mött under alla dessa år vet jag inte. Kanske kan några MFF-orakel och FV-Bröder hjälpa till med den uppgiften? Bollen spelas här till Mikael Karlsson, (Bilden) Peter Lind samt Larsson Anders. Eller någon annan med himmelsblått hjärta och kunskap.

Men aldrig har Malmö FF möt Ballymena United FC. Vilka nu kommer till Malmö torsdagen den 11/7 för möte i kval till Europa League.

Ballymena U FC . Är från Nordirland Leder i detta nu landets högsta liga (som innehåller 12 lag) efter 0 spelade matcher på bästa bokstav. Klubben bildades (Här har jag hittat två divergerande uppgifter. På Wikipedia 1926. På hemsidan den 7/41928 vilket jag finner mest trovärdigt.) Initiativtagarna var fyra affärsmän, Albert Mclelland, DB Elliot, John Gordon samt James Mcilhagga. (Ingen av dessa kommer till Malmö på torsdag) väl?

Det är alltid spännande med nytt motstånd. Det är alltid härligt när kvalspelet till Europa inleds. Det är oftast då jag kommer i kontakt med klubbar som annars inte är så medialt i fokus.

Ett nytt Europakval väntar för vårt MFF. Lycka till!

 

 

 


2 kommentarer

Händelser jag minns (MFF-orkestern)

Det var en gång. Eller. Det hände sig på den tiden. Då när Allsvenskan i fotboll innehöll 12 lag. 12 skulle det vara. Det var en naturlag. Varför? Det vet jag inte. Tre av dessa ständiga deltagare i rikets högsta fotbollsserie höll sig med en alldeles egen musikkår, AIK, IF Elfsborg och Malmö FF.

Detta var också under den tid flertalet förmatcher spelades på samma plan som den allsvenska drabbningen skulle ske (hur höll gräset för det?) Efter fotbollsförätten serverades underhållning i form av musik. Blåsmusik. Mest marscher men även arrangemang av tidens örhängen. Där marscherade de. I ljusblå uniformer med vita revärer på byxorna. Tamburmajoren. (Och i civila sammanhang heter det tamburmajor) ståtade med ett gehäng där namnet på världens vackraste fotbollslag kunde läsas.

Klockan började närma sig det klockslag på söndagen som längtats efter i veckor, dagar, timmar. Klassisk avsparkstid.13.30. Musikkåren tog ut riktningen mot den grönmålade huvudläktaren. Vi kunde ana spelarnas ivriga väntan på entré. Så klingade marschen ” Colonel Bogey” ut. NU! Var det dags…………för det som jag ständigt bär med mig i hjärta och hjärna. Åter en MFF-match.

Senare i livet, då jag blev en stammis på Råsunda och musikörat skolats, upptäckte jag att AIK-orkestern var både större och bättre. Men så bestod de också till hälften av Svea Gardes-musiker. Dock, som alla vet. Storleken har ringa betydelse. Och kärleken söker inte det perfekta.

MFF-orkestern kunde även höras utanför idrottsplatsen. Som på Första Maj. ( Bild ”Hövdingen” i demonstrationståget med sin orkester) Stod ofta med fadern på Bergsgatan och såg alla blåsorkestrar i vårsolens glans vandra sin väg mot Folkets Park. Frågade den allvetande/allhörande. ” Vilken orkester är bäst”? Och han skulle aldrig vågat komma på tanken att svara något annat än MFF-orkestern. Inte ens om Republikanska Gardets musikkår från Paris behagat närvara i svenskt första maj-firande. Vilket jag nog får betrakta som utopiskt.

Jag förstod nog ganska tidigt i livet att jag aldrig skulle platsa i något MFF-lag. ”Träben” blir sällan elitspelare i fotboll. Men tankar fanns redan i unga år på att vinna en plats i en annan MFF-tillhörighet. Den i ljusblå uniform . Så blev det inte . Nu är orkestern sen länge blott ett kärt minne. Och även om någon gammal nostalgiker som jag skulle önska ett Fågel Fenix scenario så inser jag att det hade varit omöjligt i dagens läktakultur. Ledaren för  Arméns Musikkår erbjöd arrangörerna för landskamper att spela innan matcher. Svaret blev. Nej tack vi är moderna !!!!. 

Men nu vet jag. Jag hade i vuxen ålder platsat i MFF-Orkestern. Ja, kanske till och med blivit ”Bandets Bosse Larsson”? (om liknelsen är förstådd).

 

 

 

 


2 kommentarer

Bloggubbens funderingar ( Hur långt hade Malmö FF kommit om Champions League fanns 1949?

Långt . Mycket långt, är min övertygelse. Och jag vet. Europa var fortfarande i spillror och inte var det fotboll som prioriterades i krigsdrabbade länder. Med detta tagit i hänsyn kan jag ändå inte låt bli att fundera över. Hade det stått en CL-buckla i MFF:s prisskåp, då när chansen varit större än den någonsin kommer att bli?

I gränslandet mellan fyrtio och femtiotal var Malmö FF totalt överlägsna nationellt. Inget lag har varit, eller kommer att vara, så dominerande i vår inhemska fotboll. Lägg till detta att spelarflykten till proffsländer inte tagit fart. Lägg ytterligare till att de flesta av många utländska klubbar som besökte Malmö Ip fick stryk av MFF……så …Hur långt hade MFF kommit om CL fanns då? Vilka kunde konkurrera?

Tyskland låg i ruiner. Den franska klubbfotbollen var medioker. I Spanien hade ännu inte giganterna fått riktig fart, snart skulle det komma andra tider. Den ungerska virtuosfotbollen låg också i startgroparna , men än väntande blomningen. Vilka hade då varit MFF:s huvudkonkurrenter?

I den moderna fotbollens moderland England var Portsmouth FC ledande dessa år. Men lag från Ö-riket med motsvarande slagkraft fick se sig besegrade då de mötte MFF i Malmö. IFK Norrköping visade också svensk fotbolls styrkebesked under sin turné  i England några år tidigare.

Italien, däremot hade återhämtat sig fotbollsmässigt efter ”IL Duces” fall. En trio som AC Milan, Inter och Juventus hade varit svåra, kanske övermäktiga konkurrenter om pokalen. Dock tror jag att det största hindret låg österut. I Sovjetunionen. 

Den kommunistiska staten hade insett vilken propaganda starka fotbollslag var. Hade dessutom förstått att fotbollsspelare tränade lite jämfört med många idrottsutövare i individuella sporter. Nu sattes de sovjetiska elitspelarna i hårdträning och blev fysiskt överlägsna konkurrenter i den ”dekadenta” västvärlden. KGB-laget Dynamo Moskva skickades ut att missionera. Chockade en hel fotbollsvärld och även mig. Därför tror jag att en CL-final år 1949 kunde sett ut så här.

Malmö FF-Dynamo Moskva……….resultat….???

Ja, det får vi aldrig veta. Och inte heller om MFF hade gått  långt. Långt däremot är jag säker på. Och fantisera och drömma är tillåtet om man som jag haft lyckan att växa upp i Malmö under den underbara tiden då Malmö FF var bäst i Europa…..kanske….men nästan…..är jag säker på.

 

 

 

 


2 kommentarer

Di blåe mot Di gule. Från 4-6 1911 till 2-2 2019.

Första gången de båda lagen möttes. De som representerar elitfotbollen i Malmö, och som är stadens fotbollsfärger, var 1911. Detta hände i en match i en tävling som kallades för ”Malmö-serien”. Det nästan nyfödda MFF förlorade mot klubben de utträtt ur med 4-6. Nu inleddes en lång rad matcher. Nu föddes animositeten mellan de båda. Vilken nådde sin kulmen då MFF degraderades . Orsaken vet vi alla. 

Många matcher senare inträffade den jag minns mest mellan de båda. Hade levt i MFF-utanförskap med abstinenssymptom i tre år efter min flytt från Malmö. I staden hade år 1958 invigts en fin stadion med anledning av VM. Min nyfikenhet var stor den dag jag gjorde min första entré i den moderna skapelsen, den åttonde augusti detta år. Och vilken Stadion-premiär jag fick uppleva. Ett äkta Malmö-derby. Och det i Allsvenskan. 

Vi var på väg till match, precis som så många gånger i barndomen, min gårdskompis Lasse och jag. Nu fick vi i den nya betongvärlden inte längre ligga bakom målet. Men hade väl heller ingen önskan om detta stora tonåringar som vi blivit. Tog plats på norra långsidans ståplatsläktare. Förväntansfulla. Äntligen var jag hos Malmö FF igen. Närvarande var 16733 personer alla lika derbylängtande. Vilka var i majoritet? Blåa eller gula? Det skulle visa sig.

Det var under den matchen något hände som jag minns så väl även i dag så många år senare. MFF gjorde mål. Vi jublade Lasse och jag. Vi två så genuint blåa. Men så hörde jag en applåd vid min sida ! Ja, till och med en liten antydan till ljudsympati när IFK gjorde mål !! Tittade åt sidan. Det var väl inte…..?  Nej knappast….? Eller…? Det var då han sa orden jag aldrig glömmer.  ” Di gule är också bra” !!!

Den välspelade matchen slutade 4-4 . Vi sprang inte längre till hemmet som alla gånger från idrottsplatsen. Det var nu under vår vuxna värdighet. Men mina omtumlande tankar genom Pildammsparken var undrande. Varför ? Vad hade hänt med min så gode vän under de år jag varit borta? Kände nästan dåligt samvete för min flykt från barndomsstaden. Kände ett ansvar för hans vidare fotbollsuppfostran.  Men förresten och ändå. Klart starkaste ovationerna utlöstes av målen från MFF…..så där var det ordning i fotbollsstaden.

Så möttes de igen.

En kall midvinter- kväll i januari på en plan där de båda klubbarna hör hemma.  Nu årets första träningsmatch. Ett av lagen förbereder sig för att möta Chelsea FC i Europa-League samt mot ett svenskt mästerskap. Ett av lagen för sin säsong i division 2. (Läs div.4) Så har de bådas vägar skilts åt. En match som väl bara kan sluta med himmelsblå storseger?

5 blå mål mot 1 gult var mitt tips men…..2-2 står för alltid i historieböckerna.  Underskattning? Överträning?  Kallt? Mörkt? Dålig plan? Och snart väntar Chelsea med Eden Hazard. 

Och som en tröstnapp. 1911 förlorade MFF. Nu blev det ändå oavgjort.  Och som en förhoppningsnapp. Fler derbyn i riktiga tävlingssammanhang…..någon gång…..kanske…..?

Bilder från dagens match från Sydsvenskan. Visst är det Malmöitisk fotbollshistoria. Visst är det vackert.


4 kommentarer

Tack för i år (2018) Malmö FF.

Ett år som startade ovanligt för MFF. Alltså inte ideliga segrar i Allsvenskan. Rykten om disharmoni i laget trängdes med mediokert spel och oönskade resultat. Som så ofta i fotbollsvärlden är medicinen. ” Byt tränare”. Och…..

Efter VM-uppehållet kom en man som heter Uwe. En teuton. En från ett stort fotbollsland. En tränare som har goda chanser att bli en MFF-tränar-legendar likt namn som. Kalman Konrad, Antonio Duran, Bob Hougthon, Roy Hodgson, …………

Jakten på den allsvenska täten inleddes. Men avståndet till flyende AIK samt IFK Norrköping var för stort. En så viktig tredjeplats uppnåddes. Den som garanterar spel i Europa. För en  gångs skull var vi bortskämda MFF-supportrar nöjda med lilla silver.

Kvalet till CL är just ett ”kval”. Oftast ett omöjligt hinder för nordiska lag. Så också i år för MFF. Men en plats i Europa-League var ändå trösterikt.

MFF: s motståndare där  blev. Genk, Besiktas samt Sarpsborg.  Allas profetior, inklusive min, var att Besiktas vinner överlägset och Sarpsborg blir sist. MFF:s chans var 6 poäng mot laget med de långa inkasten och låga tempot. Och så då kanske, kanske spela jämt med belgarna.

Nu vet vi. Mot spelförstörande norrmän blev det endast 2 poäng vilket var orsaken till att det inte blir något avancemang menade de flesta innan slutmatchen. Ja, för i sista matchen mot det turkiska storlaget i lejonets kula fodras det vinst. Och det är väl inte realistiskt ??

Det blev en fest i Istanbul. En sån där match som läggs till de historiska i klubben. På luciadagen 2018 skedde undret. Spreds ljuset i decembermörkret. Vinst med 1-0 och ett ”spel” som inte stod efter Besiktas.

Så har då MFF överlevt den första gallringen och skall spela vidare i Europa League. Motståndare som jag bedömer som möjligast att slå är : 1. Dinamo Zagreb. 2. Dynamo Kiev 3. Zenit St Petersburg. 4. Red Bull Salzburg. Skulle alternativet på måndag kl. 13.00 i Nyon bli en gigant. Så ge oss Arsenal eller Chelsea. Vilka fotbolls-högtidsstunder.

Fotbollsåret för MFF innehöll också tråkigheter svåra att ta till sig. Två betydande MFF:are lämnade livet mycket för tidigt. Labinot Harbuzi och ordföranden Håkan Jepsson. Men finns alltid kvar i alla himmelsblås hjärtan och minnen.

Ett riktigt Gott Nytt MFF-år önskar vi oss. Den fjortonde februari…….då……!!!

 

 


Lämna en kommentar

Läget i Malmöfotbollen. November 2018.

Ja, precis som vanligt. Som förstaplatsen kommer att vara intill tidens ände.

1. Malmö FF. Trea i Allsvenskan. Kvar i Svenska Cupen. Men framförallt. Enda svenska lag i Europa !  Två matcher återstår i EL. Blir det ett liv i Europa även efter jul? Skulle vara så roligt.

Så blickar den fotbollsintresserade malmöiten neråt. Ser Superettan….Inget Malmölag där…..Ser Division 1. Även på den låga nivån hittas ingen klubb från landets tredje stad………..Uselt är mitt betyg.  Men i det som så vackert kallas för Division 2 trängs lagen med ambitioner på ett liv högre upp i fotbollshierarkin.

2. IFK Malmö. Det var nära att ” Di Gule” fick kvala uppåt. Lite oflyt på slutet. Men hade knappast klarat ett kval vilket bevisas av hur chanslösa IS Halmia var. IFK är ändå stadens naturliga tvåa. Åtminstone för en generation som min. Frågan är nu. Var det knäckande att missa avancemang? Eller har klubben fått vittring och laddar om?

3 FC Rosengård. Trodde nog att FC R skulle vara något bättre. Klubben som har rötter från gamla fina MBI, samt har en klar stadsdelsidentitet, bör ligga lite högre upp i seriesystemet.

4. BK Olympic. Räknas till de klassiska småklubbarna från staden Malmö.

5 KSF Prespa Birlik. Måste vara en stor besvikelse för sina fans. Några riktigt stora nederlag kan visa prov på dålig lagmoral. 

Division 3. Här är det tätt. Hela sex klubbar kommer att bjuda på åtskilliga derbyn. Kvarnby. LB 07. Malmö City. Kulladals FF. Balkan. BK Flagg. Det gamla och det nya Malmö syns här. Vilken av dessa tar steget upp? Och när får staden Malmö någon mer klubb i elitfotbollen? 


2 kommentarer

MFF:s chans till en tredjeplats i Allsvenskan 2018.

Två omgångar återstår innan ridån och mörkret faller . Att AIK vinner är ingen  vild gissning……men…En annan klassiker, IFK Norrköping har ändå ett litet hopp. Nu är det den sista platsen som leder till Europa som tre klubbar vill besätta. Hammarby IF, BK Häcken samt Malmö FF. Ett trekejsarslag.

Som varande bortskämd himmelsblå är det svårt att tänka sig ett kommande år utan spel i Europa. Så därför sitter jag nu med detta hopp.

Återstående omgångar. 

Hammarby IF-BK Häcken. Visst är ett kryss ett mycket troligt resultat.

BK Häcken-IFK Norrköping. Kan vara så att guldet fortfarande är möjligt att uppnå för ”Peking”. Alternativt att andra platsen är hotad. Så bortavinst här.

Östersunds FF- Hammarby IF. Mycket svår match för ” Bajen”. ÖFF har en spelpotential som blommar ut, innan snön lägger sig i drivor i staden, och vinner mot nerviga bohemer .

Alltså . En poäng var till Hammarby och Häcken.

Malmö FF har kvar att möta seriens två fiaskolag. IFK Göteborg borta hade normalt sett väckt oro….men nu seger. IF Elfsborg hemma är en säker etta. Så blir det ändå ett liv i Europa år 2019.   Väl ? 

 


2 kommentarer

Läget i Allsvenskan 2018 efter 24 omgångar när månaden oktober infunnit sig.

Sex omgångar kvar. Arton poäng att erövra. Inget är alltså helt avgjort än. Men så här är läget.

1. AIK                                                                                       57 p

————————————————————————————

2. IFK Norrköping                                                                   49 p

3. Hammarby IF                                                                      47 p


4. Malmö FF                                                                            44 p

5 BK Häcken                                                                             43 p

6. Östersunds FK                                                                       42 p

7. GIF Sundsvall                                                                         37 p

8. Djurgårdens IF                                                                       36 p

9. Örebro SK                                                                              33 p

10. Kalmar FF                                                                             29 p

11. IF Elfsborg                                                                            25 p

12. IFK Göteborg                                                                       24 p

13 IK Sirius                                                                                20 p


14. Brommapojkarnas IF                                                           20 p


15. Dalkurd FF                                                                            17 p

16. Trelleborgs FF                                                                       13 p

Analys och så här går det…….nog…..kanske….

Inte kan väl Allmänna Idrottsklubben missa guldet? Men de har kvar ett derby mot DIF. Att möta ett sårat rovdjur som MFF, samt ett oberäkneligt ÖFK….så…nja.

I kampen om de två viktiga platserna två och tre bör Norrköping bli tvåa Och MFF trea. Tror inte att Hammarby står distansen ut. MFF:s hinder är spel i Europa League. Men ett angenämt hinder.

I hotande läge, sett med topplagens ögon, finns två lag som i sina bästa stunder kan vinna mot vem som helst i Allsvenskan. Och kan nå topp tre. BK Häcken och Östersunds FK.

Där lämnar vi toppstriden och betraktar lugnets regioner. En region som går från Sundsvall till Kalmar.

Att vi så här långt fram på säsongen skulle hitta Elfsborg och det stora fiaskot IFK Göteborg hotande nära kvalstrecket är ofattbart. Tror ändå att den pärsen som heter kval får ges till Sirius eller BP.

Ut åker Dalkurd, vilka jag trodde skulle vara bättre, och TFF. Och ersätts till våren av HIF samt Falkenbergs FF. Vilket kommer att höja publiksnittet avsevärt.

Och ger plats det enda riktigt stora skånska mötet ” Scania Classico” Malmö FF-Helsingborgs IF.