JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


Lämna en kommentar

Dagboken. 22/4 23/ 4. (Två dagar med olika nöjen)

Emil Jonason en klarinettist av världsklass. Denna lördagskväll gästade han tillsammans med Musica Vitae Kristianstad och stadens nu så publikvänliga kulturhus.   

Orkesterchef och solist bjöd först ett litet antal anlända på information och intervju. Därefter ett digert intressant program.

Musik av George Gershwin, Astor Piazolla, C M von Weber, Osvaldo Golijov, samtliga med Jonasson som solist, vilken också med gester, klarinett och kroppsspråk ledde stråkorkestern. I Emmy Lindströms ” Nu faller snö” fick Emil vila läpparna och dirigera orkestern i ett verk skrivit av hans hustru ( Bilden) för att celebrera deras sons födelse.

Carl-Maria von Webers första klarinettkonsert i F-moll  hör till standardrepertoaren i klarinettvärlden. Weber (klarinettkompositören framför andra) tillägnade musiken Heinrich Baerman. (Bilden)

Jonason valde friska tempi i yttersatserna. Ljuvligt stillastående i den andra satsen. Hade arrangerat musiken som står honom så nära från originalets symfoniorkester till enbart stråkar. Allt klingade fint, men visst saknades framförallt valthornen som är så ”Weberska”. I en cadenza bjöd Jonason publiken på en ”chock”. Aldrig någonsin tidigare. Knappast har någon annan solist exponerat ett glissando i denna senromantiska komposition. Jag tyckte det var kul. Vad anser de renläriga akademikerna ? Vad skulle Weber sagt?

Om Webers klarinettmusik är väl känd så bjöd kvällens sista stycke på en angenäm överraskning.

The Dreams and Prayers of Isaac the Blind. ( Osvaldo Gojilov)

Brookline, MA.
Composer Osvaldo Golijov was awarded an MacArthur
Foundation Genius Grant 10/5/03. Golijov composes music drawing on the melodies and rhythms of his Jewish and Latin heritage. Golijov was photographed is his Brookline, MA studio.
©2003 Rick Friedman/Corbis

Den klezmerinspirerade musiken var som en berättelse. Ett musikaliskt äventyr. Som en teaterpjäs i toner. Åhörarna satt i spänning. Vad skall hända nu? Basklarinetten imponerade med höjdspel som för tankarna till virtuosen på instrumentet, Harry Sparney. Stråkarna i quasi niente- insatser till den mustigaste judiska fest. Jonasson som den trollbindande mästaren/rabbinen. Detta var musik jag måste höra flera gånger. Emils muntliga introduktion var också den mycket målande.

 

Jonasson spelade efter applådåskor ett eget komponerat stycke för soloklarinett. Ett sådant vilket får mungiporna upp till öronen och andningsorganen att kippa efter luft. Cirkelandning som ett perpetuum mobile.

Att bedöma Emil Jonason som klarinettist/musiker är enkelt. Ordet är fulländning i samtliga av spelets komponenter.

Musica Vitae är en vital kammarorkester stationerad i Växjö. Tillhör Musik i Syd. Det är en tanke som slår mig som gammal militärmusiker att: Musica Vitae är en förlängning av Kungl. Kronoberg regementes Musikkår. Kristianstadsbaserade Mare Balticum, är en förlängning av Kungl. Norra Skånska regementets Musikkår.

Den 23 april . Söndag.

Dagen börjar med sol och vindstilla. Fortsätter med besök på Solhaga. Än en vår är här. Än en gång skall nya växter i jorden.

Denna gången planterade i hagel, kyla och friska vindar.

Rosor. Jordgubbar. Smultron. Med hopp om att få se dem blomma. Att få avnjuta smakerna.

Det sägs att höjden av optimism är att plantera ett äppelträd vid fyllda 90. Så varför inte plantera rosor vid fyllda 77 ?

I skrivande stund når mig toner från Candide. Så då gör jag väl det även detta år. Lyder Voltaire och Går ut och odlar min trädgård.


Lämna en kommentar

Vår-sommar-Trädgård.

Jag har aldrig uppskattat den sortens trädgårdar där prydligheten och ordningen vittnar mer om pedanteri än om livsnjutning. Mer som ett skyltfönster för beundran från likasinnade. Där blommor står med avstånd och rättning som paraderande trupper på Röda Torget i Moskva. Där inte något får störa intrycket av tuktad växtlighet. Allt i en noga utvald färgsättning. Där gräsmattan borde förses med skylten får ej beträdas. Där ett enda vissnat blad skapar sömnlösa nätter för ägaren. Tänk om någon förbipasserande sett förfallet. Hur tror dom då det ser ut inomhus?  (Skrivet med all respekt för dem som vill ha det så)

 

Min trädgård skall vara ett stycke lagom kontrollerad natur. Där växter söker sig till den plats där de vill leva sitt liv sin stund i jorden. Där bären och frukterna mognar. Där man vill sätta sig på marken och krama träden när knopparna öppnar sig till blyga nyfikna löv. Där fåglar, fjärilar och humlor trivs. Där dofter från blommor och kryddland skapar välbefinnande. Där det nyklippta gräset får bli gödning i rabatter. Där äventyret lurar bakom buskarna och lockar fram tioåringen igen.

Och framförallt ! Där det finns naturliga sittplatser allt efter behov och väderlek. Dessa finns hos mig Välkomna in.

Stigs hörna.

Ja vi kallade den så. Stig, min svärfar, älskade att sitta där med en kall öl i ett hörn nära gatan. Nu står där en bänk som sett bättre dagar. Dock skänkande vila åt trötta ben. Som står där och saknar Stig.

Vattenhålet.

Där kan man sitta och se ut över kanalen. Som på savannens vattenhål se djuren. Nåja, i mitt fall änder och någon gång svanar. Här är en insynsskyddad oas mellan idegranar, syrener, havtorn och pioner.

Syrénbersån.

Klart att en svensk trädgård skall skänka skugga varma sommardagar i en doftande syrenberså. En sådan som minner om sill, nypotatis, kall pilsner och snaps. Kaffe, sockerkaka och punsch.

Altanen.

Platsen för hammocken och utemöbler. Markis som skydd mot olika sorters väder som vår herre hittar på. Den plats som under den varma årstiden blir ett vardagsrum där livet känns lite lättare än under mörka kalla dagar.

Några bilder från min trädgård nutid och dåtid.

Bild 4. Mina svärföräldrar i syrenbersån

 

 

 

 


2 kommentarer

Trädgårdens kulinariska fröjder sommaren 2016.

Att skörda från egna trädgården är livskvalitet. Nyplockat. Obesprutat. Resultat av den egna omsorgen. Följ med på skördefest. (Ja, mycket står på tillväxt ännu. Sommaren är ung) Välkommen till Lokförarevägen 35 i Kristianstad. Vi går till vänster om huset.

Det första ätbara är ett plommonträd, Victoriauntitled. Ser ut att bli rekordskörd. Någon meter längre fram finns potatislandet med fyra olika sorter. Redan är några stånd uppgrävda. I krukor odlas  dill och persilja. På friland börjar rödbetorna visa sig. Framme vid bärlandet trängs röda och svarta vinbär med krusbär, rabarber, smultron, jordgubbar, hallon och ett litet sparrisland, vilket nu får ligga orört tills våren kommer till oss igen. Några blåbärsbuskar för tyvärr en tynande tillvaro , men vägrar att helt avsluta jordelivet.

Intill husväggen växer tre tomatplantor i syd och västläge. Det japanska körsbärsträdet ger små men söta saftiga bär. En krusbärsbuske och vinbärsbuske har självsått sig på vallen mot kanalen. Frodiga och välmående utan odlarhjälp. De har själv visat var de vill leva sitt liv. Fyra havtornsplantor börjar bilda skog. Förökar sig ständigt.  Äppelträdet av sorten Kim breder ut sig nu med fullt synbarkart. untitled

På altanen ovanför kryddgården står tre krukor med tomatplantor, omkramade av blommor. I häcken intill grannen finns fåglarnas favoritbär. Amerikansk häggmispel. Den underbara äppelsorten Aroma blir det sista ätbara ni ser innan utträdet från det kulinariska paradiset.

OK. Vill ni plocka fläderblommor och göra saft på finns den möjligheten också. De buskarna är påträngande och gäller att hålla efter.untitled

Idag bestod efterrätten av smultron, jordgubbar och hallon. I rågade tallrikar.images


4 kommentarer

Trädgården slutet av januari 2015.

Årets första månad är inne på upploppet. På söndag blir den mörka, hotfulla januari förvandlad till den månad då ljuset så sakteliga börjar att återvända. Högre luft, dagsmeja, en kort månad döpt till februari.

Januari har varit mer lik november än en frostig vintermånad. Ett tunt snötäcke i min trädgård håller i skrivande stund på att regna bort. Regn, regn ,regnuntitled. Endast mördarsniglar och rhododendron trivs. Himlen grå. Gräset grönt. Ogräset alltför synligt. Försiktigt blommande snödroppar och vintergäck försöker lysa upp och skänka tröst.untitled

Kim-äppelträdet beskuret. Aromat väntar på sin tur. En ny såg och ”nya” ben gör arbetet så mycket lättare än på länge.

Runt fågelmatbordet samlas olika fågelarter. Även de längtande till solen och värmen.

Tog på den svarta vinbärsbuskens grenar och kände doften av mormors saft. Doften av sommar i barndomens Skanör.imagesQPW4NZHF


Lämna en kommentar

Trädgården när november blir december. År 2014.

Vad finns att säga om en skånsk trädgård så här när sista höstmånaden blir första vintermånaden?images

Den skall ligga där stelfrusen, steril, ogästvänlig, och vilande inför vårens uppvaknande. Alltså finns ingenting att säga.

Men! Höstens mildhet och frikostiga regnande har skapat en annan verklighet. Gräset växer. Ogräset växer. Där jag i slutet av september så fint förberedde för ett nytt jordgubbs och smultronland växer gräs och annat oidentifierat grönt. untitled

Har ändå bäddat in några rabatter med de höstlöv som behagat att lämna sina grenar för detta året. Men Aroma-trädet vägrar att inse årstidens krav.images

Snödropparna i altanrabatten visar snart färg.untitled Och rhododendron ser friskare ut än någonsin där den står och älskar alla regnväder. Den där gula blomman, som jag aldrig lär mig namnet på, och som skall blomma i mars. Ja, den lyser praktfullt med riklig blomning. Pelargonerna på husväggen är röda som vore det sommar.

 

Längtar ändå nu till att ett snötäcke skall dölja det jag inte vill se.

Planerar också för vårens nyplantering. Ett hörn där buskrosor trivs skall få förökning. Två trötta rabattrosor skall ersättas. Flera nya jordgubbs och smultronplantor skall planteras. Försöker förgäves också hitta ett ställe där jag kan sätta doftande kaprifol.

En trädgård bli aldrig färdig.

Men sov gott nu, gräsklippare, sekatörer, spadar, och växter några månader innan………………vi ses igen.images8AP5KBVQ

 


Lämna en kommentar

Trädgården i högsommartid 2014

Dags att bjuda in er igen till en rundvandring i trädgården. Det var nästan en månad sen senast. En månad då försommarens blonda späda svalhet har förvandlats till den mogna sommarens varma mörkt grönare natur.

Nu blommar hortensiorna vid entrén.images Och som dom blommar. Mina tankar går till resor i södra Italien för att hitta jämförelser. ( Skryta och överdriva en aning får man väl? )Plommonträdet visar en sån där, skall jag säga, lagomskörd. Slipper att gallra dem för att få den rätta storleken och smaken. Jordgubbarna och smultronen har skördats ganska lång tid nu. Fortfarande syns många bär uppmärksamhetspockande förföriskt aptitliga fresta den förbigående vandraren. Potatislandets fördolda läckerheter grävs upp nästan varje dag. Inte så mycket under blasten i år, men mängden plantor borgar för njutningar långt fram mot augusti-mörkrets ankomst.

Det första svarta och röda vinbären, samt krusbären och blåbären, väntar på att glädja sin odlare. Det lyser rött och svart från det land där prästkragarna inramat bärbuskarna, men nu blommat färdigt för den här sommaren. Hallonen! Hallonen! Hallonen! Aldrig har de varit fler. Aldrig har de varit större. Aldrig har de varit så befriade från hallonmask. De ger mig endast ett problem. Det finns inte en chans att äta upp dem. Hustrun skall göra sylt, säger hon. Den doften från köket ser jag fram emot.images69YKIRLN

Men titta bort nu. Eller,titta noga. Väldigt noga. Kan ni se antydan till dill? Går det att upptäcka något rödaktigt som skall föreställa rödbetor. Mördarsniglarna kunde.

Flammentanzen som inramar söderväggen är i samma elitklass som  hallonen. Men lavendeln värkar ha tagit kommandot över rabattrosorna och gör allt för att dominera över mina Queen Elizabeth-rosor.untitled Får nog förnya beståndet till nästa år. I ett hörn mellan en trött purpurapel och ett förvildat japanskt körsbärsträd, blommar nysatta buskrosor med en underbar färgprakt. De samsas med vildängsblommor och några björnbärsliknande bär.

En favoritplats i haven har vi döpt till ”Vattenhålet” Där sitter vi dolda för insyn av havtorn, med  utsikt över kanalen där änderna simmar snattrande, presenterande  små nyfödda ungar.imagesSEZZPI0P

Snart blommar också mina två frilandshibiskusar. Den ena av dem så magnifik att till och med Kimmo blev imponerad (!!!)untitled

Äppelträden växer och växer. Grönskar och frodas. Döljer framgångsrikt frukten. Nu skall de snart beskäras. Nya forskningar har visat att det är juli och augusti som är de bästa månaderna för äppelträdsbeskärning. Fram med sekatören igen.

Den amerikanska häggmispelhäcken är närområdets stora favorit. Kanske inte för människor, men väl för fåglarna som djuriskt anfaller de söta blå bären.

Gräset är frodigt, nyklippt och grönt. Nu sätter jag mig på altanen. Njuter av blomningen. Öppnar en kall öl. Men först skall jag vattna de fem tomatplantorna. Även växter blir törstiga i högsommarvärmen.imagesYRW2OPBG

DET ÄT VARMT denna sjunde dag i månaden juli år 2014.

 


Lämna en kommentar

Trädgården i mitten av juni.

 

Vi har hunnit fram till mitten av den ljusaste av årets månader. Sommaren har egentligen bara börjat även om dagen snart kallar sig för midsommarafton. Våren har varit god mot växter, men även för de där sniglarna som invandrat från det fjärran Spanien (tror jag)

Allt frodas mer än någonsin. Ett för växtligheten fruktbart ménage a trois images3RIIJ36Jmellan sol, värme och regn, har nästan skapat en tropisk regnskog i trädgården. Endast ett flitigt användande av sekatör, häcksax och gräsklippare skiljer till utseendet min lilla plätt på Kulltorp i Kristianstad från en djungel i Amazonas.

Vid entrén möter er hortensior. Stora, som kommit rätt i tillvaron, med knoppande löfte om rik blomning. Kunde de nu bli blå också bara. Om ni vänder blicken till höger ser ni längs nordsidan nysatta julrosor och klematis. Oansenliga ännu, men med gott hopp om god tillväxt i sommar. Vi fortsätter framåt i den smala gräsgången som omges av vintergröna buskar intill huset (Någon i huset boende vill ta bort några. Jag……får väl ge mig……eller ?) och till vänster ett plommonträd nu med fullt synliga bärämnen. En vildäng där prästkragarna (den skånska landskapsblomman)imagesTSLY1TV5 dominerar. Jordgubbar och smultron i fredlig symbios. Har redan smakat första smultronet och snart skall jordgubbarna nättäckas. Vissa flygande animaler gillar också de söta läckerheterna. Det får räcka att jag matar dem på vintern. Längre sträcker sig inte mitt filantropiska sinnelag. Jag är ingen djurrättsaktivist.

Efter att passerat ännu en liten vildäng, med blomster som jag inte har en aning om namnen på, kommer vi fram till trädgårdens  hjärta: PotatislandetimagesUR2SYAJR. Några plantor står snart i blom. Midsommarpotatisen är garanterade. I ett litet hörn finns rabarberna med stjälkar som trädstammar. En svart och en röd vinbärsbuske tillhör trädgårdens pålitliga trotjänare, liksom den omsorgsfullt beskurna och gödslade krusbärsbusken, vilken ändå är klenväxande och inte särskilt fertil. Jämfört med en artfrände som självsått sig på vallen mot kanalen. En buske vilken jag aldrig har ägnat den minsta omtanke. Nu står den där, stor, tät och bärämnen nästan som druvklasar. Vilken trädgårdexpert kan förklara sådant? Kimmo? Hallonen är en fröjd att skåda detta år. Får ständig gallra bland dem så att sparrislandet inte skall förvandlas till ett hallonsnår. Och vilken skörd de lovar. Men titta bort nu en stund. Ok då. Något litet tappert rödbets och dillämne går kanske att upptäcka bland allt som inte skall växa i grönsakslandet, om den som söker har goda ögon, och vet vad hon skall leta efter.

I rabatten mot husets södervägg står rosor. Rabattrosorna som slåss mot lavendeln om utrymmet, börjar att bli till åren märker jag. Dessa flankeras av röda kraftigt växande klängrosor som gör skäl för sitt namn:  Flammentanz.  Även fem krukor med tomater solar sig i söderrabatten.

I trädgårdens tredje vildäng har flera buskrosor fått sitt hem. De inramas av ett japanskt körsbärsträd och så årets sorgebarn: En purpurapel som ser ledsen och lövfällande ut. Går den att rädda? Kimmo?

Syrenerna har blommat färdigt men bersån som de bildar väntar på att skänka oss skugga heta julidagar. Väntar på att de rätta dryckerna skall intas där. En svensk trädgård utan en syrenberså är ingen svensk trädgård. Liksom att en forsythia med sin tidiga vårblommning måste finnas. Forsythian är den enda växt som funnit i vår trädgård sen den dagen vi flyttade in för över 30 år sedan. Ja, om jag inte räknar grannarnas stora häckar. Jag menar, de stora häckarna intill grannarna.untitled

Rhododendron blommar. Röda och lila. De vita har sagt adjö. Överallt, i alla skrymslen och vrår, hittar ni nyutslagna doftpionerimages93CQ2DA3 i olika färgnyanser. Äppelträden visar kart och för mycket solskymmande löv. Måste nog beskäras senare i sommar. Och när går det att se om havtornen ger bär? Kimmo?

Sitt ner på den av en ligusterhäck totalt insynsskyddade altanen en liten stund. Vilstolar eller hammocken. Varsågod och välj efter behag. Beundra alla blommor i krukor och amplar, samt den där rosen som heter polstjärnan. Den skulle kunna sprida sig över hela stadsdelen om inte människan ville något annat. Nu börjar den blomma. Små vita blyga blommor som på något sätt divergerar med växtkraften i busken.imagesM080P2OV

Längs husväggarna i väster och söder hänger av tradition pelargoner.

På vägen ut passerar vi kryddorna. Dofter och fjärilar. Men fråga mig inte vilka kryddor som växer där: Kimmo? Någon heter dragon det tror jag mig veta. Fransk eller rysk kan göra detsamma.

untitledEn idegranshäck bildar gräns mot gatan. Efter att den öppnat sig för er så tackar jag för besöket och hälsar er välkomna tillbaka. För nu måste jag ut och rensa ogräs.

Ps. För den oinvigde: Kimmo är klarinettist och Trädgårdexpert.

 


2 kommentarer

Trädgården i slutet av april år 2014.

  Hade jag inte vetat att det är april. Hade jag legat i koma och vaknat upp i hemmet på Lokförarevägen i Kristianstad och vandrat ut i min trädgård: Ja, då hade jag varit säker på att sköna maj hade hunnit någon vecka in i den  vackraste av månader.

Aldrig, vad jag kan minnas, har våren varit så nära försommar så här tidigt på året.

Kära läsare: Välkommen in på trädgårdsinspektion. Jag ber er vänligen att inte observera maskrosor och ogräs.images

Vid entrén börjar de ljuva julrosorna snart att såga farväl med sin blomning. Julrosor som efter nyplantering nu är uppe i ett stort antal. untitledNågra få liljekonvaljer börjar pocka på uppmärksamhet. De var många för några år sedan men nu……..Vad har hänt? Vi passerar plommonträdet av sorten med samman namn som landets charmiga kronprinsessa. Blomningen är, som vore trädet täckt av nyfallen snö. untitled Jordgubbs och smultronlandets plantor lovar kulinariska upplevelser när året närmar sig midsommar. Rabarbern är snart mogen för skörd. Vinbärsbuskar, krusbärsbuskar och hallonplantor har satt bärämne. Fyra sorters potatis har varit jorden i över två veckor, och en ensam sparris vill upp och få sol och vårluft. Än ligger grönsakslandet i träda i sin väntan på att ge oss rödbetor och ljuvlig doftande dill till nypotatis och sensommarens kräftkalas.

Prydnadsträd och fruktträd grönskar. Syrenbersån knoppas. Snart skall den omsluta mig när jag sitter där tillsammans med lämpliga drycker. Stjärnmagnolierna är som en symfoni avsedd för ögon.untitled  Rosorna och lavendeln är beskurna där de lever tillsammans i fredlig samexistens i rabatten i söderläge. I samma rabatt skall de snart få sällskap av fem tomatplantor. Havtornsskogen förökar sig, täcker snart de intill-växande  buskrosorna på sluttningen ner mot kanalen. Perenner och kryddor är nerklippta. Gräslöken står i ivrig väntan på att få dela tallrik med matjessillen till Valborg. I de små ”vildängarna” trängs tulpaner med påsk och pingstliljor, samt massor av alium-lökar och scillor. Färgprakten är näst intill tropisk.

Spireahäcken intill grannen i öst (där mannen håller på IFK Norrköping, så har jag det) hindrar snart insyn. Den amerikanska häggmispeln imagesKF12K521intill grannen i väst (där mannen också håller på IFK Norrköping, så har jag det) är på tillväxt efter beskärning, men blommar cirka tre veckor för tidigt. Gräset är gödslat och redan klippt tre gånger denna vår, och grönare än någon tidigare aprildag under mitt över trettioåriga liv med denna trädgård.

Vädret har varit perfekt för växtlighet. Värme, sol och regn.

Nu vill jag inte bli pessimistisk likt Strindberg och säga ”Snart kommer sommaren som en kort förberedelse för hösten.”, utan se fram emot den underbara tid som egentligen bara har blivit insläppt lite för tidigt, men som säkert stannar lika länge som oftast. Gärna längre än oftast. Trädgårdsmöblerna är avtäckta. Altanen är beredd att fyllas med dofter från grillkväller i sommarvärme.

Men varför sitter jag här och skriver med smuts under naglarna? Jo, ogräset gör allt för att förstöra vårt/mitt paradis. Men kommer aldrig att lyckas. Då har jag hellre lite skitiga fingrar, och lite ömma muskler och leder.

Trevlig trädgårdsommar önskar jag er alla som är lyckliga nog att ha en egen täppa. Stor eller liten.

 


Lämna en kommentar

Trädgården i januari. 2014.

”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma”. (Viktor Rydberg)

Nu ligger trädgården där och vilar. Stelfrusen och karg. Hämtande nya krafter till vårens pånyttfödelse. Rhododendronbladen hänger ledset till synes livlösa. Jorden är täckt av rimfrost som delvis döljer den sterila gråheten. En påpälsad vandring på gräset, för att fylla på mat till fåglarna, känns som att gå på något hårdare än asfalt. Inte ens ogräset vågar sticka upp och retfullt påminna om sin odödlighet. Vi är i mitten av den kalla nordiska vintern.

”Sov du lilla videung, än så är det vinter”. (Zaharias Topelius)

Vinter? Har så svårt i denna tidiga januaridag att bestämma mig för om det är sen höst eller tidig vår. Gräset är saftigt grönt. Den där gulblommande växten, som endast experter vet vad den heter, och skall enligt dessa blomma när den tidiga våren gör sin efterlängtade entré, har blommat sen slutet av november. Har kunnat namnet på den, men den får fortsätta att av mig kallas för ”Kirsebergaren”, eftersom den är uppgrävd från en trädgård i den stadsdelen i staden Malmö.

I grönsakslanden dominerar som sig bör den gröna färgen. Men inte som sommarens  grönsaker, utan väl som det oövervinnerliga ogräset. Snödropparnas stjälkar har varit ovan jord länge och börjar nu visa blomfärg, liksom vintergäcken.imagesDM9CEGL8

Någon fågelmat har jag ännu inte satt ut. De förser sig istället med oskördade kvarlämnade äpplen från mina två äppelträd. Och tittar jag närsynt noga så synes syrenerna knoppas.

Själv har jag delade känslor för denna extrema årstidsförvirring. Vilket troligtvis växterna också har. Vad händer om/när kylan kommer? Ja, det får de som vet svara på.

Men idag började jag vårarbetet som innebär beskärning av äppelträd.untitled

Och från fönstret ser jag, just i detta skrivande nu, grannkatten Lisa skutta som vore hon på väg till ett avtalat möte med den utvalde friaren en solig dag i månaden mars.


Lämna en kommentar

Trädgård. November.

”Minns i november den ljuva september”.untitled

Och det kanske vi gärna gör, vi här upp i den mörka kalla Norden.

November. Vem älskar november? Så många sånger det  finns som skildrar det ljuva sorglösa livet i månaderna maj, juni, juli och augusti? Vem besjunger månaden november?  Vem skriver poesi om den gråaste av alla de tolv månaderna som ett år bjuder på?

Min trädgård har inte dragit på sig nattdräkten riktigt ännu. Men jag har börjat att bädda in den för den långa vintersömnen. För att skydda växter mot köldens kalla dödande attacker.

Har höstgrävt i matlanden. Lagt ut kompost. Beskurit plommonträdet och det japanska körsbärsträdet. Rensat i jordgubbs och smultronlandet. Rensat bort hallonplantor som gjort sitt.  Planterat syrénskott. Tagit in och täckt över utemöblerna. Till och med, och med största tvekan, den stol på vilken en grannkatt vid namn  Lisa brukar ligga och med  stoiskt lugn betrakta ankorna i kanalen, inte utan en viss sugenhet i blicken. Jag har burit in  vattenpumpen  i garaget och tackat den för sommarens livgivande bevattning under de torraste soligaste dagarna. Skördat äpplen. Gjort sista gräsklippningen för året. Med möda, och allt mer avtagande muskelkraft, klippt idegranshäcken ut mot min gata där jag nu bott i över 30 år, Lokförarevägen i Kristianstad.images

Och krattat löv. Och krattat löv. Och  krattat löv……..Och….. krattat…..Kommer att kratta löv. Lagt löven i rabatter, runt rhododenron och över blåbären. Känt doften av förmultnande.

Än ser jag på min vandring runt ägorna några blekt blommande rosor, och knoppar som inte hinner att slå ut. Knoppar som har blivit lurade på sitt fulla liv. Några sent blommande höst- perenner vittnar också om den tid som gått, liksom fyra stycken små orangea bär som lyser i havtornsskogen. På den röda vinbärsbusken, vill några skrumpna bär protestera mot att det blivit ratade. Att inte varit nog frestande för att förtäras, och vägrar därför att lämna sina grenar.

Och än är ligusterhäcken runt altanen i sin djupaste grönska och täthet. Tvekar att visa tecken på vintervila.    Utan att bry sig om att den inte skall blomma i november, utan först i månaden mars, är den växt vi kallar för ”Kirsebergaren”. Namnet har den fått för att den är uppgrävd en tidig vårdag i den berömda stadsdelen i Malmö, och för att vi inte vet dess rätta namn.

Jag tittar ut och ser : Träden blir allt naknare. Löven faller. Löven faller. Faller som tårar över att nu är sommaren förbi. Ligger i drivor, gula och guldglänsande som de medaljer vilka nyligen delades ut i staden Malmö.imagesCATF2GV3

Nu kan jag och trädgården möta vintern. Vi är beredda. Vi skall klara det ännu en gång.

Men snart går jag där och tittar efter uppstickande snödroppar.untitled