JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

September igen. Höst igen. Efter en sommar som gjort mig till trädgårdsmästare….nästan.

Sommaren var het redan 1976. Vi MÅSTE köpa hus! Sa jag svettig och desperat till den unga dam som var min sambo då. Vi, som boende i ett hyreshus på Oxhagsvägen. Jag, som ständigt övande på klarinetten i lägenheten. Inte precis på folkligt omtyckta melodier. Nej, tonbildningsövningar, etyder, skalor, höjdspel och annat som måste till. ( Gav det resultat? Nja. Lite hoppas jag) Detta fick grannarna att klaga. (Kan förstå dem) Gjorde att vi MÅSTE köpa ett övningsrum långt ifrån grannars och allas öron. Ett hus. Och så blev det och är det. Men trädgården asfalterar vi…väl… ?… Föreslog jag. Trädgårdsskötsel har jag inte tid med….måste ju öva.

Sommaren var som jag sagt het redan då …..Gräset var dött, gult och brunt i månaden augusti då vi flyttade in. Min svärfar upptäckte en sällan använd vattenslang i ett dunklet hörn i garaget. Tyckte tydligen synd om gräset och började att vattna.

Det var nog då det hände. Ett frö såddes. Något inom mig jag inte visste fanns fick näring. Det bruna fick liv. Började visa tecken på att skifta färg. Visa tecken på att allt levande behöver omtanke. Vill få finnas till. Jag började inse att en trädgård kan skänka njutning. Och så började år efter år ständiga turer till plantskolan Annehill som drevs av en medmusikant i Stadsmusikkåren. Hemcykling med träd och buskar på styret så att sikten var minimal. Planteringsfester och livsglädje.

Våren och sommaren 2020. Den märkliga.

Resor inställda. Konserter och repetitioner nerlagda. Vad göra ? Jo ! Förbättra trädgården och trädgårdskunskaperna. Sökte på You Tube. På nätet. I Skrifter. Insåg hur lite jag kunde. Sara Bäckmo, och många andra lärde mig att göda, att gräva, att vattna , att plantera, att…att. ..att………Köpte jordar för första gången. Ägnade alla inställda klarinett-timmar åt trädgården ……och så här blev det. Är det nu………

Sara. En inspiratör.

Välkomna att beskåda.

Ni hittar oss i stadsdelen Kulltorp på Lokförarevägen i Kristianstad . Om ni på uppfarten i norrläge höjer blicken mot husets gavel ser ni en övervakningskamera !!!! Den sitter inte där för er. Inte för vänner. Inte för någon besökare. Inte ens för eventuella individer som förespråkar egendomsförflyttning . Den sitter där av en mycket tråkig och otrolig anledning. Helt obegripligt för de flesta att förstå…..men….

Beundra istället hortensiorna som jag trodde skulle lämna mig innan jordförbättringar gav dem ytterligare några år i sin jord. Julrosor och städsegrönt är deras sällskap.

Gå sen till vänster om huset. Plommonträdet av sorten Victoria har med åren blivit ett moget träd. Dock detta år med endast två plommon som nu väntar på sin mognad . Varför denna uteblivna skörd? Vänd er om och beskåda . I ett undanskymt, sällan besökt hörn, står nu säckar. Säckar med plantjord, täckbark, rhododendronjord, torvmull , bärgödsel. Väntar bara på rosjord också…….

Följ husets östsida. Vintergröna växter sköter sig själv med lite hjälp av sekatören. Spireahäcken intill goda grannen bättre än på länge. Rensade ut mycket torra grenar i våras. Potatisen var riklig i år, nu är till att handla igen. Rödbetorna väntar på att skördas från det land som står intill grann-häcken.

Så når ni fram till mitt hjärteområde. Bär-landet. En nysatt krusbärsbuske ville inte vara hos mig. En ny skall sättas inom kort. Men två nya blåbärsplantor visar på hopp om liv och skörd när sommaren besöker oss igen. Två svarta vinbärsbuskar är unga och blyga ännu. Till skillnad från en av de få växter som finns kvar efter de tidigare ägarna. En röd vinbärsbuske som svämmade över i rött efter alla dessa år. Smultronen sådär. De ständigt ompysslade jordgubbarna en besvikelse. Ogräs..ogräs …stora plantor men mager skörd. Nu har jag gräs-gödslat.. så nästa år…… Hallonen visade mig större kärlek. Sätter nya skott vilka jag begränsar. Men gläds åt. Sparrisen, lite av en missräkning. Trots att jag cyklat till Råbelövssjön och hämtat sand. Nu har jag fått tång att göda med från goda grannen i öster. Och den som misslyckas med rabarber finns väl inte ? Från det landet kan vi föda hela området.

I rabatten längs husets sydsida växer rosor. Praktfulla mot väster. Ledsna mot öster.

På gräsmattans mitt tronar Rhododendron. Mitt sommarskötebarn. Länge har den satt knoppar som torkat in. Endast några få blommor har skänkt glädje. Men nu. Har lagt på torvmull ,rhododendronjord, gödning. Plockat kottar och pinnar och matat med. Vattnat med kanalvatten. Knopparna är rikliga och klibbiga, men lika många gula blad som tidigare år på sensommaren….vilket stör mig. Ser dock med spänning fram emot nästa försommar…..Då skall min omvårdnad belönas.

Perennrabatten i väster befolkas av tomater som nu ger frukt. Höstblommor tätare än någonsin. Men stockrosor vill inte i min jord. Två sagolika hibiskusar som nu står i sin fulla prakt pryder rabattens båda hörn.

I söder mot kanalen inramar en purpurapel, som snart vill gå i pension, samt ett japanskt körsbärsträd ett antal buskrosor som nog lever för mycket i skuggan. Bakom dessa en syrénberså som döljer en hemlig oas omfamnad av havtorn och idegran. Därifrån hörs änderna plaska i vattnet, fåglarna sjunga, och fjärilarna ses leka. Ett äppelträd av sorten Kim, vilket jag förärats av Blåsarkvintett 65, efter min avgång för snart 40 år sedan, har nyligen beskurits. Det skänker eftermiddags-svalka och skugga heta sommardagar.

Altanen i västerläge bjuder på blomning . En ros som heter Polstjärnan måste ständigt tuktas för att inte tränga ut oss totalt från vårt sommarrum. En tät altan-omslutande ligusterhäck tillåter oanständig klädsel och vågat uppförande om så önskas. En av de verkliga trotjänarna. Den blommande vårens budbärare. En forsythia hjälper till att skydda altanen från insyn.

I häcken intill huset i väster har självsådda smultronplantor valt att leva. Frodiga och ständigt under utbredning. Ett Aroma-träds frukter hör till de kulinariska favoriterna . Två äkta kaprifoler doft-favoriterna. Sen är ni framme på nordsidan. Några julrosor. Något jag inte vet namnet på. En tät idegranshäck . Uppfarten igen. Tack för besöket. Allt har ni inte sett. Men kom gärna igen.

Höstplaner.

Skall plantera sex buskrosor. Groparna grävda med muskelkraft och spade. Fortsätta att skapa en kompost värd namnet. Kratta löv så där lite lagom. Beskära och en sista ogräsrensning. Sen…väntar vintern….och förhoppningsvis klarinetten….Men. ?

Biverkningar efter sommaren. Ja, har kommit på mig själv att är jag ser filmer så tittar jag mer på växter och jord än de agerande skådespelarna.. men det går väl över ?

Carlo Nilsson. Leg. Trädgårdsmästare emeritus. Ja kanske mest emeritus.

Några bilder från tidigare år i trädgården. (Har inte förmågan och utrustningen för att ta nytt) .Men så här såg det ut och jag. Nu har allt gått framåt.

Kim-trädet
Aroma-trädet
Uppfarten i flydda dagar. I bakgrunden kollegan och vännen Stigs Gustafssons och hustrun Gunillas hus


Lämna en kommentar

”Paradiset Iris” Kerstin Palm och vinbär.

Det händer någon gång att mina ögon uppsöker en kommersiell TV-kanal utanför fotbollens värld. På förslag av en svägerska skedde detta för någon månad sen. Och tack. Jag blev insläppt i ett paradis .

Ett paradis beläget med höghus som kulisser intill Lillsjön i stadsdelen Bromma. Här råder friden likt en oas i en stenöken. Här stängs den urbana ljudföroreningen ute. Här erbjuder naturen den bästa nerv-medicin, utan biverkningar, som går att få. Bin däremot surrar och pollinerar.

I tider som dessa (Corona) söker människan tröst. Söker något som får oss att må bra. Söker bilder som visas i TV-programmet Paradiset Iris. I kanal 5.

Kolonisterna lever i harmoni med floran och med varandra. (Ja , jag vet att idyllen kanske blir lite naggad när kameran stängts av? Men varför inte få bortse från det högst eventuella ?) De odlar med kärlek och kunskap. Varenda liten plätt behandlas lika ömt som vore den det egna barnet. De utbyter tjänster allt efter sin förmåga. Likt ett utopi-samhälle som är verkligt. Omgivna av doftande rosor lever ett vad vi kallar för ”Killpar”. Nåja, ett moget sådant vilka har modet att inför kameran bjuda på sin kärlek och på sina retsamma, fyndiga små pikar till varandra, sagda med ömhet och glimt i blicken. Här finns också hon som ” kan ta i ” med maskiner och verktyg. Han som kan blommor. Med flera intressanta personer.

Pågarna i sitt rosenparadis.
Kerstin Palm.

Så plötsligt, i ett avsnitt, blev jag förflyttad till tider för längesen. Det var något bekant med hennes utseende . Därtill namnet, Kerstin Palm. Visst är det väl? Hon som deltog i sju olympiska spel som fäktare? Och javisst. Nu har Kerstin, som är tandläkare till yrket, den största lotten i området. Gör ett jordnära intryck där hon ständigt förbättrar den mark hon fått köpa efter lång väntetid. Fäktas med framgång gör hon än i veteran-tävlingar.

Kerstin Palm som olympier.

Det som utmärker samtliga presterade i programmet är hur nöjda de är med sitt liv där. Samt vad de utför. Nästan lika nöjda som kockar alltid är efter ”mmmm-smackande” provsmakning av sina skapelser.

Nu har Iris stängt ner för oss TV-tittare. Programmet är inspelat sommaren 2019. Stugorna blev tillbommade. Ingen mer fest i gatuhörnen. Kändes vemodigt. Nästan som vore man en av de boende . De som redan vid de första fallande höstlöven längtade till en ny vår. Till att åter få träffas. Till sitt paradis. IRIS. Efter ännu en lång mörk, kall vinter i Norden.

Så gav mig även Iris inspiration. Till att skörda vinbär från den buske som stått i min trädgård innan jag flyttade till huset 1976. Men som likt en aldrig svikande trotjänare vill visa sin samhörighet med ägaren och i år, på sin ålders höst, dignar av bär. (En av de få växter som ännu finns kvar efter inflyttandet i augusti 1976.)

Där satt jag i dag och plockade klase efter klase. Kände mig nästan som när jag för 70 år sedan hjälpte mormor i Skanör med att skörda hennes bär som skulle bli till saft.

Så hoppas jag innerligt att jag någon gång för besöka Paradiset Iris. Genom TV-rutan nästa år? Kanske på riktigt ? Då går jag hem till Kerstin Palm och hjälper henne med det jag är bäst på i min trädgård. Att rensa ogräs.


Lämna en kommentar

Dagboken. 22/4 23/ 4. (Två dagar med olika nöjen)

Emil Jonason en klarinettist av världsklass. Denna lördagskväll gästade han tillsammans med Musica Vitae Kristianstad och stadens nu så publikvänliga kulturhus.   

Orkesterchef och solist bjöd först ett litet antal anlända på information och intervju. Därefter ett digert intressant program.

Musik av George Gershwin, Astor Piazolla, C M von Weber, Osvaldo Golijov, samtliga med Jonasson som solist, vilken också med gester, klarinett och kroppsspråk ledde stråkorkestern. I Emmy Lindströms ” Nu faller snö” fick Emil vila läpparna och dirigera orkestern i ett verk skrivit av hans hustru ( Bilden) för att celebrera deras sons födelse.

Carl-Maria von Webers första klarinettkonsert i F-moll  hör till standardrepertoaren i klarinettvärlden. Weber (klarinettkompositören framför andra) tillägnade musiken Heinrich Baerman. (Bilden)

Jonason valde friska tempi i yttersatserna. Ljuvligt stillastående i den andra satsen. Hade arrangerat musiken som står honom så nära från originalets symfoniorkester till enbart stråkar. Allt klingade fint, men visst saknades framförallt valthornen som är så ”Weberska”. I en cadenza bjöd Jonason publiken på en ”chock”. Aldrig någonsin tidigare. Knappast har någon annan solist exponerat ett glissando i denna senromantiska komposition. Jag tyckte det var kul. Vad anser de renläriga akademikerna ? Vad skulle Weber sagt?

Om Webers klarinettmusik är väl känd så bjöd kvällens sista stycke på en angenäm överraskning.

The Dreams and Prayers of Isaac the Blind. ( Osvaldo Gojilov)

Brookline, MA.
Composer Osvaldo Golijov was awarded an MacArthur
Foundation Genius Grant 10/5/03. Golijov composes music drawing on the melodies and rhythms of his Jewish and Latin heritage. Golijov was photographed is his Brookline, MA studio.
©2003 Rick Friedman/Corbis

Den klezmerinspirerade musiken var som en berättelse. Ett musikaliskt äventyr. Som en teaterpjäs i toner. Åhörarna satt i spänning. Vad skall hända nu? Basklarinetten imponerade med höjdspel som för tankarna till virtuosen på instrumentet, Harry Sparney. Stråkarna i quasi niente- insatser till den mustigaste judiska fest. Jonasson som den trollbindande mästaren/rabbinen. Detta var musik jag måste höra flera gånger. Emils muntliga introduktion var också den mycket målande.

 

Jonasson spelade efter applådåskor ett eget komponerat stycke för soloklarinett. Ett sådant vilket får mungiporna upp till öronen och andningsorganen att kippa efter luft. Cirkelandning som ett perpetuum mobile.

Att bedöma Emil Jonason som klarinettist/musiker är enkelt. Ordet är fulländning i samtliga av spelets komponenter.

Musica Vitae är en vital kammarorkester stationerad i Växjö. Tillhör Musik i Syd. Det är en tanke som slår mig som gammal militärmusiker att: Musica Vitae är en förlängning av Kungl. Kronoberg regementes Musikkår. Kristianstadsbaserade Mare Balticum, är en förlängning av Kungl. Norra Skånska regementets Musikkår.

Den 23 april . Söndag.

Dagen börjar med sol och vindstilla. Fortsätter med besök på Solhaga. Än en vår är här. Än en gång skall nya växter i jorden.

Denna gången planterade i hagel, kyla och friska vindar.

Rosor. Jordgubbar. Smultron. Med hopp om att få se dem blomma. Att få avnjuta smakerna.

Det sägs att höjden av optimism är att plantera ett äppelträd vid fyllda 90. Så varför inte plantera rosor vid fyllda 77 ?

I skrivande stund når mig toner från Candide. Så då gör jag väl det även detta år. Lyder Voltaire och Går ut och odlar min trädgård.


Lämna en kommentar

Vår-sommar-Trädgård.

Jag har aldrig uppskattat den sortens trädgårdar där prydligheten och ordningen vittnar mer om pedanteri än om livsnjutning. Mer som ett skyltfönster för beundran från likasinnade. Där blommor står med avstånd och rättning som paraderande trupper på Röda Torget i Moskva. Där inte något får störa intrycket av tuktad växtlighet. Allt i en noga utvald färgsättning. Där gräsmattan borde förses med skylten får ej beträdas. Där ett enda vissnat blad skapar sömnlösa nätter för ägaren. Tänk om någon förbipasserande sett förfallet. Hur tror dom då det ser ut inomhus?  (Skrivet med all respekt för dem som vill ha det så)

 

Min trädgård skall vara ett stycke lagom kontrollerad natur. Där växter söker sig till den plats där de vill leva sitt liv sin stund i jorden. Där bären och frukterna mognar. Där man vill sätta sig på marken och krama träden när knopparna öppnar sig till blyga nyfikna löv. Där fåglar, fjärilar och humlor trivs. Där dofter från blommor och kryddland skapar välbefinnande. Där det nyklippta gräset får bli gödning i rabatter. Där äventyret lurar bakom buskarna och lockar fram tioåringen igen.

Och framförallt ! Där det finns naturliga sittplatser allt efter behov och väderlek. Dessa finns hos mig Välkomna in.

Stigs hörna.

Ja vi kallade den så. Stig, min svärfar, älskade att sitta där med en kall öl i ett hörn nära gatan. Nu står där en bänk som sett bättre dagar. Dock skänkande vila åt trötta ben. Som står där och saknar Stig.

Vattenhålet.

Där kan man sitta och se ut över kanalen. Som på savannens vattenhål se djuren. Nåja, i mitt fall änder och någon gång svanar. Här är en insynsskyddad oas mellan idegranar, syrener, havtorn och pioner.

Syrénbersån.

Klart att en svensk trädgård skall skänka skugga varma sommardagar i en doftande syrenberså. En sådan som minner om sill, nypotatis, kall pilsner och snaps. Kaffe, sockerkaka och punsch.

Altanen.

Platsen för hammocken och utemöbler. Markis som skydd mot olika sorters väder som vår herre hittar på. Den plats som under den varma årstiden blir ett vardagsrum där livet känns lite lättare än under mörka kalla dagar.

Några bilder från min trädgård nutid och dåtid.

Bild 4. Mina svärföräldrar i syrenbersån

 

 

 

 


2 kommentarer

Trädgårdens kulinariska fröjder sommaren 2016.

Att skörda från egna trädgården är livskvalitet. Nyplockat. Obesprutat. Resultat av den egna omsorgen. Följ med på skördefest. (Ja, mycket står på tillväxt ännu. Sommaren är ung) Välkommen till Lokförarevägen 35 i Kristianstad. Vi går till vänster om huset.

Det första ätbara är ett plommonträd, Victoriauntitled. Ser ut att bli rekordskörd. Någon meter längre fram finns potatislandet med fyra olika sorter. Redan är några stånd uppgrävda. I krukor odlas  dill och persilja. På friland börjar rödbetorna visa sig. Framme vid bärlandet trängs röda och svarta vinbär med krusbär, rabarber, smultron, jordgubbar, hallon och ett litet sparrisland, vilket nu får ligga orört tills våren kommer till oss igen. Några blåbärsbuskar för tyvärr en tynande tillvaro , men vägrar att helt avsluta jordelivet.

Intill husväggen växer tre tomatplantor i syd och västläge. Det japanska körsbärsträdet ger små men söta saftiga bär. En krusbärsbuske och vinbärsbuske har självsått sig på vallen mot kanalen. Frodiga och välmående utan odlarhjälp. De har själv visat var de vill leva sitt liv. Fyra havtornsplantor börjar bilda skog. Förökar sig ständigt.  Äppelträdet av sorten Kim breder ut sig nu med fullt synbarkart. untitled

På altanen ovanför kryddgården står tre krukor med tomatplantor, omkramade av blommor. I häcken intill grannen finns fåglarnas favoritbär. Amerikansk häggmispel. Den underbara äppelsorten Aroma blir det sista ätbara ni ser innan utträdet från det kulinariska paradiset.

OK. Vill ni plocka fläderblommor och göra saft på finns den möjligheten också. De buskarna är påträngande och gäller att hålla efter.untitled

Idag bestod efterrätten av smultron, jordgubbar och hallon. I rågade tallrikar.images


4 kommentarer

Trädgården slutet av januari 2015.

Årets första månad är inne på upploppet. På söndag blir den mörka, hotfulla januari förvandlad till den månad då ljuset så sakteliga börjar att återvända. Högre luft, dagsmeja, en kort månad döpt till februari.

Januari har varit mer lik november än en frostig vintermånad. Ett tunt snötäcke i min trädgård håller i skrivande stund på att regna bort. Regn, regn ,regnuntitled. Endast mördarsniglar och rhododendron trivs. Himlen grå. Gräset grönt. Ogräset alltför synligt. Försiktigt blommande snödroppar och vintergäck försöker lysa upp och skänka tröst.untitled

Kim-äppelträdet beskuret. Aromat väntar på sin tur. En ny såg och ”nya” ben gör arbetet så mycket lättare än på länge.

Runt fågelmatbordet samlas olika fågelarter. Även de längtande till solen och värmen.

Tog på den svarta vinbärsbuskens grenar och kände doften av mormors saft. Doften av sommar i barndomens Skanör.imagesQPW4NZHF


Lämna en kommentar

Trädgården när november blir december. År 2014.

Vad finns att säga om en skånsk trädgård så här när sista höstmånaden blir första vintermånaden?images

Den skall ligga där stelfrusen, steril, ogästvänlig, och vilande inför vårens uppvaknande. Alltså finns ingenting att säga.

Men! Höstens mildhet och frikostiga regnande har skapat en annan verklighet. Gräset växer. Ogräset växer. Där jag i slutet av september så fint förberedde för ett nytt jordgubbs och smultronland växer gräs och annat oidentifierat grönt. untitled

Har ändå bäddat in några rabatter med de höstlöv som behagat att lämna sina grenar för detta året. Men Aroma-trädet vägrar att inse årstidens krav.images

Snödropparna i altanrabatten visar snart färg.untitled Och rhododendron ser friskare ut än någonsin där den står och älskar alla regnväder. Den där gula blomman, som jag aldrig lär mig namnet på, och som skall blomma i mars. Ja, den lyser praktfullt med riklig blomning. Pelargonerna på husväggen är röda som vore det sommar.

 

Längtar ändå nu till att ett snötäcke skall dölja det jag inte vill se.

Planerar också för vårens nyplantering. Ett hörn där buskrosor trivs skall få förökning. Två trötta rabattrosor skall ersättas. Flera nya jordgubbs och smultronplantor skall planteras. Försöker förgäves också hitta ett ställe där jag kan sätta doftande kaprifol.

En trädgård bli aldrig färdig.

Men sov gott nu, gräsklippare, sekatörer, spadar, och växter några månader innan………………vi ses igen.images8AP5KBVQ

 


Lämna en kommentar

Trädgården i högsommartid 2014

Dags att bjuda in er igen till en rundvandring i trädgården. Det var nästan en månad sen senast. En månad då försommarens blonda späda svalhet har förvandlats till den mogna sommarens varma mörkt grönare natur.

Nu blommar hortensiorna vid entrén.images Och som dom blommar. Mina tankar går till resor i södra Italien för att hitta jämförelser. ( Skryta och överdriva en aning får man väl? )Plommonträdet visar en sån där, skall jag säga, lagomskörd. Slipper att gallra dem för att få den rätta storleken och smaken. Jordgubbarna och smultronen har skördats ganska lång tid nu. Fortfarande syns många bär uppmärksamhetspockande förföriskt aptitliga fresta den förbigående vandraren. Potatislandets fördolda läckerheter grävs upp nästan varje dag. Inte så mycket under blasten i år, men mängden plantor borgar för njutningar långt fram mot augusti-mörkrets ankomst.

Det första svarta och röda vinbären, samt krusbären och blåbären, väntar på att glädja sin odlare. Det lyser rött och svart från det land där prästkragarna inramat bärbuskarna, men nu blommat färdigt för den här sommaren. Hallonen! Hallonen! Hallonen! Aldrig har de varit fler. Aldrig har de varit större. Aldrig har de varit så befriade från hallonmask. De ger mig endast ett problem. Det finns inte en chans att äta upp dem. Hustrun skall göra sylt, säger hon. Den doften från köket ser jag fram emot.images69YKIRLN

Men titta bort nu. Eller,titta noga. Väldigt noga. Kan ni se antydan till dill? Går det att upptäcka något rödaktigt som skall föreställa rödbetor. Mördarsniglarna kunde.

Flammentanzen som inramar söderväggen är i samma elitklass som  hallonen. Men lavendeln värkar ha tagit kommandot över rabattrosorna och gör allt för att dominera över mina Queen Elizabeth-rosor.untitled Får nog förnya beståndet till nästa år. I ett hörn mellan en trött purpurapel och ett förvildat japanskt körsbärsträd, blommar nysatta buskrosor med en underbar färgprakt. De samsas med vildängsblommor och några björnbärsliknande bär.

En favoritplats i haven har vi döpt till ”Vattenhålet” Där sitter vi dolda för insyn av havtorn, med  utsikt över kanalen där änderna simmar snattrande, presenterande  små nyfödda ungar.imagesSEZZPI0P

Snart blommar också mina två frilandshibiskusar. Den ena av dem så magnifik att till och med Kimmo blev imponerad (!!!)untitled

Äppelträden växer och växer. Grönskar och frodas. Döljer framgångsrikt frukten. Nu skall de snart beskäras. Nya forskningar har visat att det är juli och augusti som är de bästa månaderna för äppelträdsbeskärning. Fram med sekatören igen.

Den amerikanska häggmispelhäcken är närområdets stora favorit. Kanske inte för människor, men väl för fåglarna som djuriskt anfaller de söta blå bären.

Gräset är frodigt, nyklippt och grönt. Nu sätter jag mig på altanen. Njuter av blomningen. Öppnar en kall öl. Men först skall jag vattna de fem tomatplantorna. Även växter blir törstiga i högsommarvärmen.imagesYRW2OPBG

DET ÄT VARMT denna sjunde dag i månaden juli år 2014.

 


Lämna en kommentar

Trädgården i mitten av juni.

 

Vi har hunnit fram till mitten av den ljusaste av årets månader. Sommaren har egentligen bara börjat även om dagen snart kallar sig för midsommarafton. Våren har varit god mot växter, men även för de där sniglarna som invandrat från det fjärran Spanien (tror jag)

Allt frodas mer än någonsin. Ett för växtligheten fruktbart ménage a trois images3RIIJ36Jmellan sol, värme och regn, har nästan skapat en tropisk regnskog i trädgården. Endast ett flitigt användande av sekatör, häcksax och gräsklippare skiljer till utseendet min lilla plätt på Kulltorp i Kristianstad från en djungel i Amazonas.

Vid entrén möter er hortensior. Stora, som kommit rätt i tillvaron, med knoppande löfte om rik blomning. Kunde de nu bli blå också bara. Om ni vänder blicken till höger ser ni längs nordsidan nysatta julrosor och klematis. Oansenliga ännu, men med gott hopp om god tillväxt i sommar. Vi fortsätter framåt i den smala gräsgången som omges av vintergröna buskar intill huset (Någon i huset boende vill ta bort några. Jag……får väl ge mig……eller ?) och till vänster ett plommonträd nu med fullt synliga bärämnen. En vildäng där prästkragarna (den skånska landskapsblomman)imagesTSLY1TV5 dominerar. Jordgubbar och smultron i fredlig symbios. Har redan smakat första smultronet och snart skall jordgubbarna nättäckas. Vissa flygande animaler gillar också de söta läckerheterna. Det får räcka att jag matar dem på vintern. Längre sträcker sig inte mitt filantropiska sinnelag. Jag är ingen djurrättsaktivist.

Efter att passerat ännu en liten vildäng, med blomster som jag inte har en aning om namnen på, kommer vi fram till trädgårdens  hjärta: PotatislandetimagesUR2SYAJR. Några plantor står snart i blom. Midsommarpotatisen är garanterade. I ett litet hörn finns rabarberna med stjälkar som trädstammar. En svart och en röd vinbärsbuske tillhör trädgårdens pålitliga trotjänare, liksom den omsorgsfullt beskurna och gödslade krusbärsbusken, vilken ändå är klenväxande och inte särskilt fertil. Jämfört med en artfrände som självsått sig på vallen mot kanalen. En buske vilken jag aldrig har ägnat den minsta omtanke. Nu står den där, stor, tät och bärämnen nästan som druvklasar. Vilken trädgårdexpert kan förklara sådant? Kimmo? Hallonen är en fröjd att skåda detta år. Får ständig gallra bland dem så att sparrislandet inte skall förvandlas till ett hallonsnår. Och vilken skörd de lovar. Men titta bort nu en stund. Ok då. Något litet tappert rödbets och dillämne går kanske att upptäcka bland allt som inte skall växa i grönsakslandet, om den som söker har goda ögon, och vet vad hon skall leta efter.

I rabatten mot husets södervägg står rosor. Rabattrosorna som slåss mot lavendeln om utrymmet, börjar att bli till åren märker jag. Dessa flankeras av röda kraftigt växande klängrosor som gör skäl för sitt namn:  Flammentanz.  Även fem krukor med tomater solar sig i söderrabatten.

I trädgårdens tredje vildäng har flera buskrosor fått sitt hem. De inramas av ett japanskt körsbärsträd och så årets sorgebarn: En purpurapel som ser ledsen och lövfällande ut. Går den att rädda? Kimmo?

Syrenerna har blommat färdigt men bersån som de bildar väntar på att skänka oss skugga heta julidagar. Väntar på att de rätta dryckerna skall intas där. En svensk trädgård utan en syrenberså är ingen svensk trädgård. Liksom att en forsythia med sin tidiga vårblommning måste finnas. Forsythian är den enda växt som funnit i vår trädgård sen den dagen vi flyttade in för över 30 år sedan. Ja, om jag inte räknar grannarnas stora häckar. Jag menar, de stora häckarna intill grannarna.untitled

Rhododendron blommar. Röda och lila. De vita har sagt adjö. Överallt, i alla skrymslen och vrår, hittar ni nyutslagna doftpionerimages93CQ2DA3 i olika färgnyanser. Äppelträden visar kart och för mycket solskymmande löv. Måste nog beskäras senare i sommar. Och när går det att se om havtornen ger bär? Kimmo?

Sitt ner på den av en ligusterhäck totalt insynsskyddade altanen en liten stund. Vilstolar eller hammocken. Varsågod och välj efter behag. Beundra alla blommor i krukor och amplar, samt den där rosen som heter polstjärnan. Den skulle kunna sprida sig över hela stadsdelen om inte människan ville något annat. Nu börjar den blomma. Små vita blyga blommor som på något sätt divergerar med växtkraften i busken.imagesM080P2OV

Längs husväggarna i väster och söder hänger av tradition pelargoner.

På vägen ut passerar vi kryddorna. Dofter och fjärilar. Men fråga mig inte vilka kryddor som växer där: Kimmo? Någon heter dragon det tror jag mig veta. Fransk eller rysk kan göra detsamma.

untitledEn idegranshäck bildar gräns mot gatan. Efter att den öppnat sig för er så tackar jag för besöket och hälsar er välkomna tillbaka. För nu måste jag ut och rensa ogräs.

Ps. För den oinvigde: Kimmo är klarinettist och Trädgårdexpert.

 


2 kommentarer

Trädgården i slutet av april år 2014.

  Hade jag inte vetat att det är april. Hade jag legat i koma och vaknat upp i hemmet på Lokförarevägen i Kristianstad och vandrat ut i min trädgård: Ja, då hade jag varit säker på att sköna maj hade hunnit någon vecka in i den  vackraste av månader.

Aldrig, vad jag kan minnas, har våren varit så nära försommar så här tidigt på året.

Kära läsare: Välkommen in på trädgårdsinspektion. Jag ber er vänligen att inte observera maskrosor och ogräs.images

Vid entrén börjar de ljuva julrosorna snart att såga farväl med sin blomning. Julrosor som efter nyplantering nu är uppe i ett stort antal. untitledNågra få liljekonvaljer börjar pocka på uppmärksamhet. De var många för några år sedan men nu……..Vad har hänt? Vi passerar plommonträdet av sorten med samman namn som landets charmiga kronprinsessa. Blomningen är, som vore trädet täckt av nyfallen snö. untitled Jordgubbs och smultronlandets plantor lovar kulinariska upplevelser när året närmar sig midsommar. Rabarbern är snart mogen för skörd. Vinbärsbuskar, krusbärsbuskar och hallonplantor har satt bärämne. Fyra sorters potatis har varit jorden i över två veckor, och en ensam sparris vill upp och få sol och vårluft. Än ligger grönsakslandet i träda i sin väntan på att ge oss rödbetor och ljuvlig doftande dill till nypotatis och sensommarens kräftkalas.

Prydnadsträd och fruktträd grönskar. Syrenbersån knoppas. Snart skall den omsluta mig när jag sitter där tillsammans med lämpliga drycker. Stjärnmagnolierna är som en symfoni avsedd för ögon.untitled  Rosorna och lavendeln är beskurna där de lever tillsammans i fredlig samexistens i rabatten i söderläge. I samma rabatt skall de snart få sällskap av fem tomatplantor. Havtornsskogen förökar sig, täcker snart de intill-växande  buskrosorna på sluttningen ner mot kanalen. Perenner och kryddor är nerklippta. Gräslöken står i ivrig väntan på att få dela tallrik med matjessillen till Valborg. I de små ”vildängarna” trängs tulpaner med påsk och pingstliljor, samt massor av alium-lökar och scillor. Färgprakten är näst intill tropisk.

Spireahäcken intill grannen i öst (där mannen håller på IFK Norrköping, så har jag det) hindrar snart insyn. Den amerikanska häggmispeln imagesKF12K521intill grannen i väst (där mannen också håller på IFK Norrköping, så har jag det) är på tillväxt efter beskärning, men blommar cirka tre veckor för tidigt. Gräset är gödslat och redan klippt tre gånger denna vår, och grönare än någon tidigare aprildag under mitt över trettioåriga liv med denna trädgård.

Vädret har varit perfekt för växtlighet. Värme, sol och regn.

Nu vill jag inte bli pessimistisk likt Strindberg och säga ”Snart kommer sommaren som en kort förberedelse för hösten.”, utan se fram emot den underbara tid som egentligen bara har blivit insläppt lite för tidigt, men som säkert stannar lika länge som oftast. Gärna längre än oftast. Trädgårdsmöblerna är avtäckta. Altanen är beredd att fyllas med dofter från grillkväller i sommarvärme.

Men varför sitter jag här och skriver med smuts under naglarna? Jo, ogräset gör allt för att förstöra vårt/mitt paradis. Men kommer aldrig att lyckas. Då har jag hellre lite skitiga fingrar, och lite ömma muskler och leder.

Trevlig trädgårdsommar önskar jag er alla som är lyckliga nog att ha en egen täppa. Stor eller liten.