JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


Lämna en kommentar

Yrken (Två förnedrande. Tror jag. I alla fall om det var jag som varit ”tvungen”)

HEJ ! Jag söker Carin”! Hör jag en glad röst när jag satt telefonluren till mitt hörande öra. Och jag vet. Denne känner inte Carin. Har aldrig ens träffat henne. Och vill sälja. Vill befria henne från sitt pengaöverflöd som en svensk pensionär lider av. Vill få hennes liv att bli meningsfullare med en produkt ingen kan undvara. Och allt för Bara en löjligt låg kostnad med förmånliga villkor, och returrätt om hon mot all förmodan, tvärtemot alla andra, inte skulle vara nöjd.

Jag pratar som alla förstår med en Telefonförsäljare. Ibland svarar jag artigt, nej tack. Med tusen argument mot mitt nej inlärda av den hoppfulla, ringande, i mitt hörande öra , som jag då önskar inte vara fullt lika hörande. Ibland kan jag inte låta bli att svara. Nej Carin är inte hemma hon är som alltid på isbjörnsjakt i Nordpolen och väntas komma hem om några år, när den sista vita björnen är nerlagd. Hon avskyr isbjörnar . Då blir det en paus i samtalet. Något sådant har den uppringande aldrig hört. Och vi skiljs åt under tystnad.

Men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om de som under en tid i livet valt, eller tvingats, välja denna verksamhet. Ta sats. Slå ett nummer. Verka glad med en personlig samtalston. Och veta att chansen till napp är liten……På det igen……Nytt samtal..Svära en stund över bemötande ..vara glad……igen och igen. Kanske med tryck från någon chef om att lyckas….annars……….Och varför vet jag de inte känner Carin. Jo hon heter Carin Ulla Christina och alla som vet så är tilltalsnamnet Christina. 


Spela något av Lasse Stefanz….Spela ABBA…….Spela det…det …det……Men inte det vad är de för j-la skit du spelar. Kan du inte sjunga? Men den här låten kan du väl?

Där sitter dom spelande för döva öron. För sorlande. För berusade. Fått groggar över tangenterna. För förståsigpåare. För bråkstakar. För de som hyssjar….För alla utom för dem de skulle vilja spela för. Bar och Restaurangpianisterna.

Jag har hört många. Oftast i de finare salongerna . Eller krogar som vill vara det. Den ensamme pianisten har ersatt den klassiska krogtrion. Blir billigare så. Har lyssnat till många som varit tekniskt briljanta. Som kunnat bjuda på nästan allt av vad som önskats. (Av de som ändå sen inte lyssnar) Varit goda gehörsspelare. Men som sällan fått den uppskattning de förtjänar. Hur de försökt få ögonkontakt med någon som verkar lyssna. Och visst. Krogen är ingen konsertlokal. På krogen fungerar musiken som en ljudtapet, i högtalare eller från en flygel. Ofta störande för många. Har visat mig artig. Applåderat , för det mesta ärligt menat, och fått en tacksam bugning tillbaka. 

Tror mig veta att många sitter där med sina oinfriade drömmar. Att vara solist i de stora konserthusen. Få spela de klassiska mästerverken inför en koncentrations- lyssnande publik . Ta emot applåder intill ovationsstyrka. Inropningar. Berömmelse. Få belöning för alla dessa ensamma övningstimmar. Skalor. Etyder. …..skalor….etyder…skalor..Alla dessa lektioner som skulle leda till …… Nu sitter jag här för jag måste. Måste ha mat, kläder och bostad. Men i köket väntar tröstgroggen när kvällen blir natt. Sen går jag hem. Sluter ögonen och lyssnar på Barenboim eller Lang Lang……..och blir för en stund någon av dem…..tills  kvällen.

 

 


2 kommentarer

Yrken del 18. (Politiker)

Vi tittar på det. Vi skall tillsätta en utredning. Jag kan inte kommentera det enskilda fallet. Den gamla regeringen ställde till det….men nu har vi börjat rätta till det……Tills den nygamla regeringen upprepar……Den gamla regeringen.. som ett perpetuum mobile  Aldrig , aldrig är det vårt misstag….Aldrig , aldrig erkännes fel. Vi har tillfört xxx miljoner, men ni gav bara xx miljoner. (och de vet att ingen ”vanlig” väljare har en chans, eller orkar att kontrollera den sanningshalten) Jobben….Jobben….Jobben..Skolan..Vården…Vi….Vi….Men.. Ni….Ni. Därtill en allmän retorik riktat till de redan ”skolade” De som accepterar spelreglerna i debatterna och de offentliga talen. Sällan för den allmänhet som vill bilda sig en uppfattning.Köpt-politiker

Alla som läser detta vet vilken yrkeskategori det är som arbetar. Våra folkvalda. De som har vårt öde i sina händer. Som har det kanske viktigaste uppdraget i landet. Allt från kommuner till hela riket.

Visst skulle det vara välgörande om inte partipiskan var det oftast rådande ”vapnet”. Om toppstyrningen kunde vara något mera demokratisk. Om någon gång en politisk motståndare kunde utbrista: Ja! Det var ett bra förslag. Att jag/vi inte tänkt på det.

På gräsrotsnivå är jag övertygad om att idealismen råder. Men när köttgrytorna dukar upp sitt generösa bord till de styrande är det lätt att frestelsen blir stor. Att klamra sig fast vid delikatesserna till varje pris. Att svika sina eventuella ideal. Vi ser detta i dagens läge oblygare än någonsin. (”Här dansar Fridolin”. Tillsammans med många villiga partners )

Total enighet tycks endast råda när det gäller att värna om förmånerna. Frikostigt vederlag. Pensionsfördelar som vi undersåtar bara kan fantisera om. Fallskärmar. Mer eller mindre dolda förmåner av olika slag. Ibland kan något litet parti för syns skull invända. Det är lugnt. De vet att det blir nerröstat. imagesXVJJ40SG

Politiker, eller rättare sagt ledare, i de flesta nationer utanför den demokratiska västvärlden består alltid av despoter, krigshetsare, girigbukar, maktgalningar. Aldrig av humanister och intellektuella. På hemmaplan råder mera sofistikerad verklighet. Det förekommer inte slagsmål i vårt parlament. Oegentligheterna, som förekommer i samtliga partier, jämt fördelade, döljs med större skicklighet. När något avslöjas förnekas det eller görs avbön. Och sen…….som vanligt igen.despoten-umzuege-farbepix

Det fanns en tid, i mina mycket yngre år, då jag beundrade våra ledande politiker. Hur kunde dom veta så mycket? Höll med föregående talare i allt. Deras retoriska förmåga var av Cicero-klass, tyckte jag då. Nu har åren lärt mig att avslöja vad som sägs. Vad som är läpparnas ord framför den ärliga tankens ambition. Inre alltid. I musiken avslöjas de falska tonerna, men i politiken……

Under partiledardebatterna  efterlyser jag: En fråga till motdebbatören. Ett svar. Allt för att undvika det inlärda undvikandet att svara på ställda frågor. Och! Sluta upp med det nya påfundet att applådera. Applåder som känns påtvingade. Som utdelas oavsett var de applåderandes partiledare säger.

Närvaron av de folkvalda på sin arbetsplats är av allt för många av sådant slag att vem som helst, i vilket annat arbete som helst, hade fått sparken om hon/han misskötte sig så.

Jag har full förståelse för att politikerarbetet är mycket utmanande. Ja, ytterst intrikat. Men har ingen förståelse för att inte ärlighet skall vara den komponent i arbetet som skall vara den viktigaste. Det är väljarförakt att medvetet missleda. Att tro att vi inget begriper. Att dölja verkligheten. Lova aldrig mer än att möjligheten och viljan att genomföra det är stor.Var ärlig gentemot era arbetsgivare. Svenska folket. (Ärlig. Ett snart utdött verba.)

Jag vill också tro att många är undantagna mina kanske cyniska värderingar. För visst är det väl ambitionen att göra landet så bra som möjligt för de flesta som är en större ledstjärna än att: nu är jag här. Nu har jag har mitt på det torra. Ah nej. Så är det väl inte? Jag vill hellre vara naiv än cynisk. Vill inte ställa in mig i ledet av den ständigt utökade skaran som bekänner sig till politikerförakt……….Men ibland.

 

En personlig vädjan. Nej, ett krav. Straffa inte pensionärer med högre skatteprocent. Det är skamligt. Det är långt ifrån ”Den humantiära stormakten”. strukturer


Lämna en kommentar

Yrken del 17 (Affärsbiträden-idkare/Försäljare)

” Han talar med bönder på böndernas sätt, men med lärde män på latin.”

(E A Karlfeldt.)

Och det bör väl ett duktigt affärsbiträde kunna. Ha fingerstpitzengefühl för just DEN kunden. Veta vem som behöver råd. Märka vem som tror sig själv veta bäst. Vem som verkligen är kunnig på området. Vem det skall bugas för. Vara ”kompis” med. Kunna tala för sin vara utan att vara påträngande pockande. Enkelt uttryckt. Se en nöjd kund lämna affären med varor och med löfte om återkomst.salesmanshipaffisch_av_sandra_boynton_poster-r83d278fa41394a35944d06bf507f8038_z2k_8byvr_324

Vi har alla mött affärsbiträden. Säkert den yrkeskategori vi mest kommer i kontakt med. Vi har mött de som arbetar i specialaffärer. De som finns i vår dagligvaruhandel. Vi har mött den som ser ut att helst vara på någon annan plats. Kom inte och stör mig. Den som knappast kan något om det som han/hon säljer. Vi har mött den som skulle kunna sälja sand i Sahara, som det heter. Försäljare som vill ha utmaningar. Affärsbiträden som vill vara i fred. Hästhandlaren. ”Bilskojaren”.untitledimages7I6FF405Frsljare-150x150

Några från verkliga livet som gjort intryck på mig.

Det fanns i Stockholm en specialaffär för grammofonskivor. Sterlinguntitled var namnet. I denna synnerligen välsorterade butik fanns en expert. Disken med klassisk musik var omfattande. Den med populärmusik, något som var ett måste, och inklämd i ett undanskymt hörn. Namnet på personen som levde och härskade där tror jag var Lagerman. Dock kunde han vara  smått sarkastisk. Kom någon om detta aningslös kund in och frågade efter senaste schlagern blev svaret. Det blir på jönsavdelningen där borta. Pekande mot hörnet han försökte skydda sina ögon mot. Minns denne Lagerman då jag vid ett tillfälle skulle köpa en inspelning av Brahms violinkonsert med förutbestämd utgåva. Efter några timmars föreläsning och jämförande med oboesolon i andra satsen var mitt val ett annat. Allt beroende på denne Lagerman. Ett superproffs.

En helt annan typ av försäljare, är den som vi säkert också träffat på i viss typ av affär. I vissa stadsdelar. Den som bedömer kunden efter vad han/hon tror är rikedom hos spekulanten. Den som Karl Gerhard nämner som ”en doft ifrån den fina världen”.

Emma Zorn gjorde kanske inget visuellt ingtryck av att vara den rika kvinna hon var. Kom in i en kvalitetsaffär på Östermalm och visade intresse för en mycket kostsam urna. ” Den har ni ändå inte råd med” Sa en aningslös försäljare. Varvid fru Zorn lyfte upp föremålet och kastade det i marken. Och, ja, räkningen kunde betalas.250px-Anders_Zorn_-_Emma_Zorn_läsande

Gör vi vår entré i affärer där vi är hemmahörande ställs krav på stort yrkeskunnande hos den vi möter. För oss blåsare finns denna oas i Stockholm. Den gömmer sig i en oansenlig källare på Wallingatan. Nästan omöjlig att hitta för den som inte vet. Och så vill dom ha det. Endast kunder med kunskap är önskvärda. Gå inte dit och inhandla ett klarinettrör.untitled

 

Den ointresserade i yrket är jag tacksam för att jag mötte för längesen. Gick länge i en affär där det såldes badrumsartiklar. Intresset för en jacuzzi var stort. Ett manligt biträde uppmärksammade inte alls detta. Och det är jag glad för än i denna dag. Då hade den stått där oanvänd, dyr och svårskött.untitled

Finns då den i alla avseenden perfekta försäljaren. Jo, i alla fall i TV-seriernas värld. Minns ett avsnitt av en engelsk sådan.

En mycket ilsken man i sjuttioårsåldern kommer till en affär i vilken han köpt en spade avsedd för hans pyttelilla radhustäppa. Hans ansikte är förvridet av vrede. Högrött. Hans klagomål gäller en liten repa på bladet. Då ingriper superförsäljaren. Ut från affären kommer en  man med ett brett leende. Fullastad med trädgårdsartiklar. Vänder sig om och hör försäljarens avskedsreplik som lyder. images92TNSXJUuntitled

OCH TRAKTORN KOMMER PÅ FREDAG!imagesJNWX1TI3

 

 

 


3 kommentarer

Yrken Del 16. (Taxichaufförer)

Taxi var god dröj. En mening som nog är obegriplig för en yngre generation. Finns ingen bil inne just nu. Försök igen senare. Ja, så lät det för inte så längesen. images

När lyckan infann sig i form av en stor svart bil framförd av en uniformsklädd man (nästan alltid en man) som såg ut som om han var sänd från himlen, kände man sig utvald. Som någon priviligierad. Det rådde en nästan sakral stämning under färden som var kostsam, men alltid identiskt prismässig, och aldrig någon tveksamhet om närmsta färdväg. När tåget inkom efter en resa till stationen i Kristianstad började kapplöpningen till närmsta telefonkiosk för att ringa efter taxi. Aldrig har jag haft så stor nytta av min löparkarriär. Men visst kunde det dåliga samvetet komma på besök, då egoismen visade sitt fula tryne, när jag enkelt med lätt bagage, sprang ifrån den äldre damen med sin tunga resväska.untitled

Det kändes därför lite lyxigt att komma till städer som London med sitt överflöd av droskor.untitled Eller till USA. I Chicago trodde jag min sista stund var kommen. Satt vid sidan om chauffören, en stor svart man , då en bil framförd av en vit förare, hela tiden försökte preja vår bil av vägen. Vid ett rödljus stannade de båda. Vevade ner sidorutorna och grep efter vapen. Grönt ljus. Invektiv mellan de båda. Rivstart iväg. Men livet fortsatte. Förstod då oviljan från chaufförerna i USA att låta någon sitta i framsätet. Även en fredlig person som jag i sällskap med två nästan lika fredliga unga damer. Året var då 1975.untitled

Det var någon gång på tidigt nittiotal då jag upptäckte det. Tog som så ofta taxi från Malmö Central till Malmö Stadion. Var beredd att betala det pris jag alltid betalt, då chauffören begär det tre eller fyrdubbla. Argumentationen mynnar ut i att han menar att vi aldrig åkt i en så fin bil! Bolaget hette ”Arzu-Taxi”. Att han senare blev avstängd är ändå en tröst. Men nu hade även en naiv dagdrömmare som jag upptäckt att: Svensk taxirörelse gått igenom ett paradigmskifte. Blivit avreglerad. Nu fanns alltid tillgång till bilar. Men! Nu måste jag förhandla om priset innan färden. Ingenting i livet är svart eller vitt.

Jag är beroende av taxibilar. Eftersom jag inte har bil blev jag en van taxiresenär. Särskilt i två  städer.

Malmö.untitled

Har på senare år aldrig åkte med en chaufför som sett ut att heta Andersson,  Nilsson,  Svensson eller ens, Svärdenbratt, Lejonsvans, Örnnäsa eller Hårdenstjärna.  Anlitar alltid bolag 979797. imagesBPA2NGV2Pålitliga med sin ankomst. Pratsamma förare. Många utbildade i yrken som inte öppnats för dem i Sverige. På min obligatoriska fråga om vilket fotbollslag de håller på blir svaret aldrig Malmö FF. Alltid Barcelona eller Real Madrid. På något vis har livet lärt dem att identifiera sig med den stora framgången. Sina drömmar om det goda livet.

Kristianstad.untitled

Taxi Allians 246246. Då jag själv får bestämma. På stationen i Kristianstad finns numera många väntande bilar. Ingen behöver längre vara medeldistanslöpare för att få sin bil. Här är fördelningen mellan in och utrikesfödda chaufförer jämnt till antalet. Det händer att jag får visa vägen då någon ännu inte så Kristianstads-van person sitter vid ratten. Det händer också att jag visar fel. Har bara bott i stan sen 1961 och i mitt hus sen 1976. Så då är det förståeligt. Väl?

Är också personligt bekant med några chaufförer. Som den utmärkte cellisten Robert Wiklander.TrioSalong (Bilden) (vilken drabbades av Musik i Syds musikerindragningar) Och min klarinettelev, kallad för Bexi. En man med en bukett av goda egenskaper. Har hört om baksidorna i deras arbete. Som störiga, vomerande, fulla, ja, till och med betalningssmitande personer. Ställs säkert krav både på diplomati och pondus för att klara ut vissa situationer.

Nu är det bekant att det förekommer många oegentligheter inom taxiverksamheten. Men, skulle aldrig vilja ha tillbaks den tiden då det lät. ”Taxi var god dröj”. Dessutom. Hade varit chanslös i löparjakten på den enda bilen. Och visst är det en jobbmöjlighet för alla de invandrade i väntan på kanske något annat. Ni behövs.

 

 


3 kommentarer

Yrken. Del 15 (Regissör. Dirigent. Fotbollstränare.)

En regissör som sätter upp Hamlet för vilken gång i historien?imagesGTJ3POV2 En dirigent som framför en Beethoven-symfoni för vilken gång historien.untitled En fotbollstränare som tar över ännu en spelartrupp i Manchester Uniteds imagesLXD3L5D6långa historia. Kan dessa ha något gemensamt? Ja, det anser i alla fall jag.

Samtliga är ansvariga för att publiken får det de önskar eller till och med kräver. Samtliga har att göra med artister med starka personliga egon. Vågar även anföra att hela trojkan är kulturarbetare.

Visst finns skillnaderna också. När en regissör sätter sig för att se ridån gå upp eller filmen ha premiär, är det gjort. Han/hon kan inget mer göra. Så här blev det. Nu får jag lita på mina skådespelare. En fotbollstränare som under månader lärt spelarna taktik, lämplig fysisk träning och teknikövningar, kan under matchens gång göra byten som förändrar matchbilden, samt små justeringar av taktiken. Gestikulerandet från bänken tror jag inte har så stor effekt. Är nog mest för galleriet. En dirigent däremot, är i högsta grad medverkande under konserttillfället. Ett ”felslag” i komplicerad musik som ”Våroffer” och annat, kan välta en hel hundramanna-orkester. Hon/han kan även inspirera med kroppsspråk och minspel. Måste kunna ge tydliga insatser till solistiska partier.

Vilka kan då göra störst förändringar, sätta mest personlig prägel på det som skall presenteras för publiken?

En fotbollstränare kan vara ett taktiskt snille. (ingen annan än Bob Houghton hade kunna ta MFF till en EC-final) Blir dock ”avslöjad” med tiden. Måste trots all ”listighet” hålla sig till sportens regelverk.

En dirigent för en symfoniorkester har snäva ramar. Kan inte göra för mycket ”våld” på tonsättaren. Får inte sätta sig över kompositören. De föreskrivna tonerna i partituret måste spelas. Kan sätta sin prägel med tempoval, fraseringsförslag, artikuleringar, justera intonation och klangbalans, samt nyanseringar. Den klassiska musiken är konservativ.

En regissör däremot, kan helt förändra ett drama som spelats i oändliga tider. Ja, skapa något som knappt går att hänföra till originalet. Här finns ibland liten respekt författaren. Här krävs fingerspitzgefühl om det skall anses antingen som ett genidrag, eller en våldtäkt.

Presenterar en av mina favoriter inom de tre gebiterna.

Regissör. Bernardo Bertolucciuntitled

Dirigent. Leonard Bernstein.untitled

Tränare. Pep Guardiola. (förlåt Zlatan)imagesUTEO6GS5

De mest kända svenskarna.

Regissör. Ingmar Bergman.untitled

Dirigent. Sixten Ehrling.imagesI5LOR09D

Tränare . Sven Göran ”Svennis” Ericsson.imagesDQOQH5GM

Och i den trion är det endast Sixten Ehrling som inte är känd av den stora allmänheten.

 

Blev det lite gubbigt?

Försäkrar att det finns otaliga kvinnor i den världen som jag också beundrar.

 

 


2 kommentarer

Yrken Del 14. (Skådespelare)

Precis alla har sina favoriter. 68Precis alla har synpunkter. Precis alla samtalar ofta om dessa yrkesutövare. Flera inom gebitet blir oerhört förmögna. Medan andra, lika framstående, får leva under knappa ekonomiska villkor. Anledningen till varför någon gillar eller ogillar dem kan vara väldigt divergerande. Många faller för ett utseende, en utstrålning. En del för den typ av roller som oftast tilldelats dem. De flesta för den beundran vi känner för deras skicklighet. De som ”äger scenen/filmduken”.  Att nämna samtliga som gjort och gör stort intryck på mig skulle bli alldeles för utrymmeskrävande. Så Meryl Streep får ensam leda in den långa raden av skådespelare som får mottaga mina varma applåder.untitled

För en klar majoritet är det skådespelare från filmen som vi kommit i kontakt med. Filmen, den yngsta av alla konstformer. Som utvecklats snabbt från otaliga pekoraler för inte så länge sedan, till verk som kommer att överleva tidens tand utan att förlora sitt konstnärliga värde. Som kommer till oss ständigt i våra hem, tack vare televisionen. En del blir också så intimt förknippade med sina roller att jag svårligen kan tänka mig någon annan göra dem. Ett exempel. Vill inte se någon annan än Sif Ruud och Allan Edvall i huvudrollerna i Hemsöborna. Den definitiva tolkningen är gjord. Väl ?imagesANZ3ZAGE

Teatern, som har en betydligt längre historia, är i jämförelse med filmen en fåtalskommunikation. Men, vad vet jag, kanske ställer större eller annorlunda krav på aktörerna? Jämför ofta med förutsättningarna då en musiker gör en skiva med möjlighet för otaliga omtagningar och tillrättaläggande, mot att spela en konsert där inga ”nödutgångar” finns för att rätta till misstag. Där ingen, likt en höjdhoppare, har tre försök. Så föreställer jag mig också att teaterscenens artisters verklighet är.

Även om jag gråtit, skrattat, blivit rädd, erotiskt påverkad, arg, ledsen, fått uppleva olika miljöer och tidsperioder, beundrat fotografering, njutit av väl vald musik. Ja, allt som filmen kan erbjuda, är det ändå några stunder i teaterns värld som gjort de mest bestående avtrycken hos mig.

Att uppleva en publik så engagerad av suverän skådespelarkonst, att flera i salongen närvarande åskådare, fysiskt försöker fånga den flyende Wackford Squeers i Dickens mästerverk ”Nicholas Nickleby”.untitled Att, utan att förstå ett ord i en pjäs av Shakespeare, spelad på gammal-engelska på Barbican i London, sitta koncentrerat fascinerad i timmar. Att få vara med på scenen, spelande klarinett, i ”Historien om en soldat”untitled24 med utmärkta skådespelare från DDR gestaltande handlingen. Dessa och andra är minnen för livet tack vare den mångsidiga yrkesgrupp som heter skådespelare. Lägg till detta närvarokänslan, och i många fall teatrar som andas kultur i sin exteriör och interiör.untitled

Avarterna är alla dessa nivellerade, själlösa TV- produktioner, företrädesvis från USA, där endast ett standardvackert utseende är det som skall framhållas i den begåvningsbefriade intrigen. Där, de som kallar sig för skådespelare, egentligen bara spelar sig själva. Möjligen kan jag också tycka att någon (inte de flesta) skådespelare kan vara lite väl preciös när hon/han framträder intervjuad i media.

Några dilletantiska tankar om yrket.

Går det att frigöra sig privat från rollen som kanske spelas i åratal? Blir aktörerna lite som den de tolkar även när sminket är borta och den grå verklikgheten väntar utanför? Då, vill jag (skämtsamt) inte möta en del av dem. Kan det upplevas fysiskt frånstötande att spela intima scener med någon? Eller, kan det ”tända till” på riktigt?  Är det också möjligt att kväll efter kväll vara så engagerad, oavsett vilka bekymmer hon/han bär på, att yrkesskickligheten inte låter publiken ana. Få den att tro att just nu gör jag mitt livs bästa tolkning, och låta den känna. Tänk att JAG fick uppleva det tillfället. Om, i så fall, lyfter jag på hatten. (Hoppas någon insatt kan bringa klarhet. Jag känner någon)

Nu låter jag ridån falla med en liten lustighet från filmen ”Bröderna Mozart”.

Den film som Suzanne Ostenuntitled måste gjort en grundlig research om livet på en operateater. I filmen uppmanas musikerna att i en uppsättning agera även på scenen, vilket föranlåter följande replik.

Musiker till operasångare. ” Ni är ju utbildade till att fjanta er ”!

Och tack och lov för den utbildningen. Så mycket fina upplevelser vi hade gått miste om annars.

 

Måste innan ridån faller lägga till några absoluta favoriter och låta mungiporna följa med ridåns uppgång eftersom applåderna aldrig tystnar.untitled

The End.

 

 

Ps. Teaterhögskolan är tillsammans med musikerlinjen på Musikhögskolan de svåraste att vinna inträde i.


2 kommentarer

Yrken del 13 ( Kirurger (läkare)

imagesEPK78EUY” Goddag doktorn. Tack snälla doktorn. Förlåt att jag besvärar doktorn”.

Så lät det i gamla tider, åtföljt av en nigning eller nästintill en hovbugning, även om patienten var en dam över de åttio, och läkaren en nyutexaminerad yngling ännu inte fyllda trettio.

Riktigt så underdånigt är det inte i vårt tid, men respekten för läkaren och dennes kunskaper ifrågasätts sällan, det gäller vår hälsa, ja, kanske vårt liv. Få vågar argumentera emot en läkares diagnos och ordinering. Även den som söker för huvudvärk godtar att hon egentligen lider av tånageltrång om doktorn säger det.(Ja, med en väl tilltagen överdrift).

Själv tror jag mig äga så pass gott förstånd att jag i unga år kunde klarat en läkarexamen. Bli någon sorts allmän eller specialistläkare.images Men denna specialistkunskap för min del gäller inte för den läkargren som heter KIRURGI. Där de medicinska kunskaperna kombineras med den mest avancerade ”hantverksskicklighet”.

Kanske är det den yrkeskategori jag beundrar mest av samtliga arbeten. Skickligheten. I många fall för mig intill obegriplighet. Ansvaret.

Varför var/är jag då helt diskvalificerad för att ens kommit på tanken att utbilda mig till detta yrke jag beundrar så mycket? Till kirurg? Jo, bara åsynen av en skalpell hade fått mig att ligga på golvet i operationssalen, som hade jag gått en match mot Mike Tyson.untitled Att sen tänka på att använda densamma………………..se blodet………inälvorna…………..Känner mig yr nu bara jag skriver om det.

Min föresats i livet var att gå oskuren ur det om jag så blev mycket över de hundra. En föresats som misslyckades. Två ögonlinser utbytta och två höftleder. Utförda av specialist-ögonläkaren Katriina Svensjö,untitled samt ortopedkirurgen Marcus Waldén.untitled

Jag har sett dem komma där i sina ”rymddräkter”. Lämnat ut min försvarlösa kropp till deras lust att skära i mig. Men! Jag har rest mig därifrån med livet i behåll, med klara ögon och befriad från smärta. Som en ny människa tack vare KIRURGER. Jag har en till mig närstående person, där en hjärtkirurg på frågan från henne, hur hon orkade med sin högkoncentrerade arbetsinsats, fick svaret: ” Ja men det är ju så roligt”!

Så jag avlutar som jag började.

Tack snälla doktorn !

Och lägger gärna till en ”gammeldags” djup bugning för förmågan hos Kirurger.images64L0PD9A

Ps. Jag har haft några klarinettelever under åren som hade för avsikt att bli just kirurger. Aldrig var jag så snäll som under deras lektioner. Tanken på uppleva någon av dem ”beväpnade” för att ta hämnd på en sövd ”etyd, skalor och långa toner-plågoande”, var inte angenäm.

 

 

 

 


6 kommentarer

Bloggubbens funderingar. Yrken (Förstelärare)

Snart är det val och skolan tillhör det mest debatterade av samtliga valfrågor. En tänkt lösning på problemen i skolan är tillsättningen av det som kallas för ”Förstelärare”.imagesNS6E03JDuntitled

Visst finns det många arbetsplatser där titlar påvisar vem som är överordnad eller tjänar mest. Det yrke jag känner bäst till är musikerns. Här finns första stämmor, andra stämmor och ibland tredje stämmor. En musiker spelande en första stämma är bättre avlönad än kollegorna. Behöver inte nödvändigtvis därför vara en bättre musiker, men har en mera utsatt arbetsuppgift.imagesRW110K3W Inom sjukvården finns överläkare med  huvudansvar. Det finns gradbeteckningar inom försvaret o.s.v.

Men ! Vad jag tror mig veta är att samtliga av dessa nämnda har något olika uppgifter som därför premieras efter vad kompetensen fodrar.

Kommer då en ”Förstelärare” att ha andra uppgifter än en ”Andrelärare” eller vad de icke förtjänta skall kallas? En förstelärare skall vara den bäste läraren, säger politikerna. Vad är då den bäste läraren? Hur bedöms en lärares kompetens?

Är det hon/han med störst ämneskunskap? Som kan förmedla sin kunskap bäst, och vända sig till alla i klassen. Kunna stimulera de studiebegåvade och få de svagaste och skoltröttaste att känna sig sedda och få den kunskap som behövs för ett vuxenliv ? Som har pondusen att hålla ordning i en stökig klassuntitled. Kanske till och med vara ”rolig” och ha karisma. Ja, nästan se ut som en filmstjärna därtill?untitled Ha nerver av stål, och aldrig visa en sekunds trötthet inför kritiska elevers ögon. Ja, det är kanske den perfekte ”Förste läraren”? Finns det en sådan person som innehar samtliga dessa egenskaper? Och vem skall bedöma det? (känner en duktig klasslärare som menar att de som fått förste- lärartjänsten i Kristianstad är de som prata mest för sig. Skulle också misstänka att denne ”övermänniska” avstår från lönen som erbjuds i skolan och istället väljer ett betydligt bättre arvoderat yrke, kanske blir minister?

Skulle också kunna befara en något tryckt  stämning  i personalrummen mellan de utvalda och de som anses vara sämre lärare (Allt förutsatt att deras arbetsuppgifter är identiska. Väl att märka)Är de inte samtliga klasslärareuntitled med olika förmågor vilka passar någon elev bättre och någon annan sämre? Inga andra yrkesgrupper är så beroende av sitt arbetsmaterial ( i deras fall eleverna) som läraren för att göra ett bra arbete.

Och vilken förälder kommer inte att skylla sitt barns svaga betyg på: Ja men han fick inte gå för en Förstelärare.untitled

 


Lämna en kommentar

Yrken (Del 11) Brandmän.

 1959 blev jag utsatt för ett värvningsförsök. Nej, det var inte Eric Persson som upptäckt en dold fotbollstalang i mig och ville att jag skulle klä mig i himmelsblått. Jag var militärmusiker i Stockholm. På Svea Livgarde, med klarinett som huvudinstrument. Jag var född i Malmö. Var medeldistanslöpare i Turebergs IFuntitled. Detta hade kommit till kännedom för någon ansvarig för Malmö Brandkårs Musikkår som sökte klarinettister. Jag var det perfekta valet. Idrottsman. Bra fysik. Ung. Från Malmö. Och framförallt, klarinettist. Jag lovades betydligt högre lön än den som musikkorpral. Få halvtidsjobba som musiker, och den andra halvan av tjänsten att arbeta som brandman. Endast en ”liten” detalj hade de inte tänkt på. Jag skulle aldrig klara att vistas i trånga utrymmer eller klättra på höga stegar. Tror inte ens att jag kunnat lära mig att komma snabbt i utryckningskläderna.untitled

För det måste väl en brandman kunna? Och med denna fråga så förstår den begåvade läsaren att jag vet väldigt lite om det yrke jag försöker beskriva.images

Yrket har fått mycket uppmärksamhet i dessa dagar då den förödande skogsbranden härjar i Västmanland. Vi har läst om hur brandpersonalen sliter dag och natt. Vi beundrar dem med all rätt. Kanske stör sig någonuntitled på att den absoluta majoriteten är vita, medelålders män. Kanske till och med heterosexuella köttätare som kör bil privat. Men mångfalt fler är tacksamma för att de finns, oavsett kön, hudfärg och sexuell läggning, och uppskattar det arbete de klarar att utföra.untitled

För mig och förhoppningsvis alla anständiga  människor, är det minst sagt obegripligt att de under sin yrkesutövning kan bli utsatta för stenkastning i vissa områden i våra större städer. När de med fara för sin egen säkerhet försöker rädda andras liv och egendom. Min enda kommentar till detta är; FY-F-N!

När småpågar under min barndom fick frågan: ” Vad vill du bli när du blir stor”? Blev svaret ofta. ”Lokförare eller Brandman. (Brandsoldat, kunde det även heta då). Ingen av dessa framtidsutsikter lockade mig inte ens i denna unga ålder. Men visst tillhörde jag dem som sprang efter brandbilarna, när de med tjutande sirener, ilsket rödfärgade, drog fram på Nobelvägen.

Väldigt många idrottsmän var brandmän, innan idrott blev en profession. En förmån var att de kunde idka fysisk träning på tjänstetid. I Malmö FF fanns en stor spelare i min barndom. Han var ett fysiskt praktexemplar vilket han utnyttjade på planen. Han skällde på domare och motståndare. Vi var nästan lite rädda för honom. Då hände det en gång att vi skulle ha brandövning på skolan. Ut från brandbilen kom han som var så ”ilsken” på planen, men som visade sig vara den snällaste människa jag hade mött. Sven Hjertsson,untitled en av många stora idrottsmän som var det jag inte kunde och ville bli: BRANDMAN

 

Ps. Malmö Brandkårs Musikkår tillhör numera landets ledande blåsorkestrar. Men så värst många brandmän i kåren tror jag inte att det är.untitled


Lämna en kommentar

Yrken (Del 10) Musik-klasslärare.

Så är jag framme vid min tionde fördomsfulla presentation av olika yrken. Inget av de hittills presenterade hade jag haft så stora förutsättningar att kunna klara av, möjligen då med undantag av systembolagspersonal. Nu skriver jag om det yrke som jag minst av allt skulle stå ut med, och ha förutsättningar för. Detta trots att jag sen femton års ålder varit både yrkesmusiker och instrumentallärare på musikskolan. Ett yrke som jag dessutom vet väldigt lite om trots släktskapet med mina tidigare professioner. Ett yrke som jag har misstankar om hur det är, men innehåller fullt av frågetecken.

Klasslärare i musik.untitled

Det finns väl inget skolämne som är mer förknippat med ungdomskulturen än just musik. Kanske det enda där eleven menar sig ha större, och framförallt modernare kunskaper, än läraren. Oavsett hur många akademiska år i ämnet denne har. Musiksmaken sätter en identitet på den unge människan. Syns på vissa i klädsel och andra attribut. Här kan ingen, hur välutbildad auktoritet som helst, komma med någon förändring och öppna fler dörrar till den musikaliska världen. Klampa inte in på deras revir. Det finns ingen ungdomskultur i matematik eller i andra ämnen. Detta måste en klasslärare i musik hantera på ett sätt som tillför musikalisk bildning, utan att våldföra sig på elevernas identitet. Mission impossible?

Mina undringar är då: Får-vill-kan en G G -utbildad musiklärare presentera musik, teoretiskt och ljudande av de klassiska mästarna? De stora jazzmusikerna? Folkmusik? Eller är det endast den rådande populärmusiken som ljuder i klassrummen? Minsta motståndets lag? Jag antar och hoppas att en lektion i svenska innehåller läsning av de främsta författarna oavsett ålder på dessa. Att inte senaste numret av Veckorevyn eller något liknande är den litteratur som delges ungdomarna.

Är huvudsyftet med klassmusikundervisning att endast roa? Lära barnen några ackord på stränginstrument. Spela på trummor utan adekvat slagverksteknikutbildning? Sjunga något i tiden? En lektion som inte är så viktig ? Nu kan vi slappa.images6S0EW02K

Är den perfekte musikläraren någon med den ”rätta” framtoningen i den ”rätta” åldern som håller sig uppdaterad med det senaste inom rock och popmusiken. Rappar närvarolistan (om sådan finns idag). Kan spela gitarr eller klaviaturinstrument någotsånär? Inte någon mossig som snackar om Beethoven och Miles Davies.untitled

Undervisas det om akustiska orkesterinstrument ? Spelas musik där framstående solister inom olika genrer får en chans att vidga ungdomarnas musikintresse?

Ja, som ni märker är ? hur många som helst. (Säger som Oscar Wilde. Jag är inte tillräckligt ung för att veta allt) Men jag har en förhoppning om att musikämnet måste tas seriöst. Ungdomarnas lyssning på sin ”egen” musik sköter de bäst själva. Den skall ingen ta ifrån dem. Den behöver ingen vuxenpedagogik. Men skolan måste också ha kraften att kunna och våga  presentera den musik som är vårt västerländska kulturarv.

Den kraften och förmågan har jag aldrig haft. Hoppas att det finns de som har den. Estetiska ämnen är viktiga inte minst i vår tid där ytligheten breder ut sig skamlöst, medan bildningen trängs undan till skamvrån.