JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


2 kommentarer

Dagboken den 24/12

Det var den där magiska natten. Den, då tomtar sticker upp ur vrårna. Mor smyger hemlighetsfullt omkring och tassar lätt på tårna. Lägenhetens golv i Malmö är doftande nyfernissat. Granen klädd. Julklapparna ouppackade. I smyg skakade och luktade på. Natten är mörk, men ändå omöjlig att sova under. Ja, för många år sedan i barndomen.  untitled

Natten den 24/12 år 2014 sov jag alldeles förträffligt. Vaknade klockan 08.15. Drog upp persiennerna och såg: Stora snöflingor dalade sakta ner mot marken som redan lyste vit av nyfallen snö. Några domherrar och talgoxar satt redan vid fågelbordet för att inta en tidig frukost. Termometern visade något under nollan. I öster skymtades ett rött nymornat klot. Åter väntade en solig vinterdag i Skåne.imagesZDDW3EW3untitled

Nja. Detta var inte riktigt sant. Möjligen hade jag drömt. Jag försöker igen.

Vaknade alldeles sanningsenligt klockan 08.15. Drog upp persiennerna och såg; Regnet öste ner från en hotfullt grå himmel. Träden böjde sig för vinden. Flera plusgrader. Gräset grönt som efter en regnig sommarperiod. Vattenpölar i trädgårdslandet påminde om  en risodling.untitled

Satt vid frukosten och undrade om dagens konsert med Åhus Blåsorkester/ Kristianstads Stadsmusikkår skulle bli av. Den, som sen länge varit helgens traditionella inblåsning av högtiden.

Men ! I god tid innan klockan 12.00, samlades ett gäng tappra musikanter iförda tomteluvor i staden Kristianstads Stora Torg. Och precis som vanligt denna höst/vinter: Regnet öste ned. Skall vi ställa in? (vilket aldrig har hänt) Skall vi förflytta oss till Gallerian? Diskuterade vi. Då, på andra sidan torget, syntes en räddning. Restaurang Bånkens uteservering med skyddande tak.

En förvånansvärt stor publik har trotsat vädret för att höra välkända julmelodier och exakt klockan 12.00 slår dirigenten Connie Roslund in orkestern och ut i Kong Christians stad ljuder ”Tomtarnas Vaktparad”. 10429225_862516217144684_131177267103882260_n

Konserten genomför jag med stelfrusna fingrar som med växlande framgång klarar av alla sextondelslöpningar som borde vara förbjudna att interpreteras under kalla utomhuskonserter.

Uppe i en lägenhet, med betagande utsikt, återfås värme genom glögg och ett vörtbröd godare än något annat jag smakat. Där residerar svägerskan Cecilia. Hon som skall köra mig och hustrun ut på den skånska landsbygden för att fira helgens höjdpunkt.

Vi färdas i gråhet. Regnet smattrar mot vindrutan. Framme i Åraslöv hälsar oss katterna Mimmi och Diesel välkomna. Vi skall fira aftonen hos det unga värdparet Johanna och Måns, ( Bilden) vilka nyligen blivit Åraslövsbor.1380219_676661292343870_484483012_n

Måns, som är Cecilias son, tänder en eld utanför huset som sprider ljus i mörkret. Inomhus är det dukat och mysigt pyntat. Granen hämtad från egna skogen.10456142_905578029452194_2992908300961178243_n En lantlig stilla frid infinner sig. På Tv:n,  klockan  15.00, är det precis som överallt annars i landet, Kalle Anka med vänner. Från köket sprider sig välbekanta dofter av traditionell mat som serveras detta datum.

”På boret står där en spettekaga, så stor så borabenen börjar knaga”. (heter det i en skånsk visa). Inte heller det var riktigt sant. Men ! I Johannas och Måns kök börjar borabenen nästan att knaga av alla framdukade delikatesser. Mat, som sköljs ner av julsnaps och Klackabacken-öl. untitled

Så äntligen dags. Paketer i massor. Själv får jag bland annat två intressanta böckeruntitled. (Bilderna nederst)untitled

 

Sällskapsspel avslutar aftonen.  Där skall man kunna svara på frågor från olika decennier från femtiotalet till nutid. Försöker hela tiden att hamna på de rutorna där mitt femtiotal ställer frågorna. Kvällens bästa replik fälls av personen som köpt spelet. ” Så trevligt det här är om vi bara kunnat reglerna” Men vad spelar regler för roll när sällskapet är det rätta?

Så tar även denna dag i livet slut. Sitter och tänker tillbaks på så många andra av de nu 76 jag upplevt. Jag har firat dagen i små lägenheter i staden Malmö. På Svea Livgarde. I Skanör. Allra flest i mitt eget hem ofta folkligt, festligt och fullsatt som det heter. Men kommer fram till att denna, år 2014, var en av de mest minnesvärda. Här hos Måns och Johanna i Åraslöv.imagesF5SBMMG4

Glömde visst att tala om att dagen var JULAFTON. Men det nog läsaren listat ut.

God Fortsättning önskar jag er alla.

 

 

 

 

 


9 kommentarer

Dagboken 3 december 2014.

”Jag gratulerar . Jag gratulerar”.

Det är endast en gång om året som jag väcks av sång. I morse inte som vanligt i klingande A-dur, utan en stor ters neråt. Allt av den anledning att interpreten drabbats av förkylning.

Det är också endast en gång om året som min vilobädd överöses med paketer. ( bland flera som drycken på bilden) Men aldrig har det hänt förut att en stol burits in i sängkammaren.untitled

En rullstol, untitledvar min första dramatiska tanke. Så dålig är jag väl ändå inte? Men mina farhågor var som tur var obefogade. Det visade sig vara den stol jag sitter på i detta ögonblick. En ny stol på den plats jag tillbringar alltför lång tid: framför datorn.

På frukostbordet stod en stor bukett röda rosor. Till lunchen bjöds skaldjur och champagne. Detta var inte en vardag i mitt liv.untitled

I brevlådan telegram från Malmö FF och MFF:s Ordenssällskap, FV. Kort från släkt och vänner, ”Flottans och Gardesmusikkårernas Kamratförening” och ”Sveriges fotbollshistoriker”. Telefonsamtal med gratulationer och sång.

10734054_747659568621999_5348891930940326618_n

Klockan 16.00

Följer den historiska händelsen på TV gällande det märkliga politiska läget.

Det ringer på dörren.

Fler presenter från släkten avlämnade av en söt kvinna.

En såg. Nu skall äppelträden tuktas. Notställsbelysning. Nu kan jag inte skylla felspelningar på dåligt ljus längre. Tack Cecilia, Marie, Janne, Måns och Johanna.

Kl. 17.15

Extra val konstaterat.

Leverans av blommor från släktingar långt uppe i norr.

Tack kära Emma och Oscar.

Nu vandrar jag med stavar till kvarterskrogen. Ledsagad av två systrar.

Kl. 18.00

Sitter på Sommarlustkrogen. God mat och dryck som synes på nedersta bilden.

20.00

Hemma igen.

Läsning på Facebook. Över 160 gratulationer.

Släkt. Nära vänner. Någon gång träffade vänner. Vänner jag fått tack vare FB. Musiker. Kollegor. MFF-are. Fotbollsvänner. F.d Elever. Bilder. Musik-filmer, allt från olika storheter, som Max Rabe till Ivo Papasov. Roliga hyllningar. Fyndiga hyllningar. Vänner jag inte hört av på mycket länge.

Omöjligt att besvara alla personligt. Men ett stort TACK till er alla. Jag gläder mig mycket.

 

En Grön Chatreuse får avsluta dagen. Värdigt stilla lugnt.untitled

Jag har blivit hela 75 år

Några likheter med 25-årsdagen har jag svårt att hitta.

Kan inte förstå varför.

 

Coda. Och så fick Arsenal in den till slut som en sen present.

 

 

 

 

 

 

 

 

10846220_676099165822782_7306359265935180268_n

 

 


2 kommentarer

Dagboken 29/10-12/11 Operation-Rehab.

Steg ur bilen utanför Hässleholms lasarett i en tilltagande gryning. Mötte på parkeringsplatsen en reslig man som sa: ” Då ses vi snart”. ”Skall vi byta roller idag”? Svarade jag. Klockan var 07.15. Dagen den tjugonionde i oktober. Den välväxte mannen var ortopedkirurgen Marcus Waldén. Det var dagen då min andra höft skulle bytas ut för att ge mig ett bättre, vitalare liv.

Bland andra i ”snickeriverkstadens” väntrum fanns en finsk dam sen länge boende i Mölle. untitled(En gång i tiden syndens näste)Hon hette ”Pippi”, men påstod märkligt nog att hon varit befriad från lustigheter gällande sitt namn.untitled

Klockan 14.00 hörde jag i en dimma. Vakna! Operationen är över”! Tyckte jag befann mig i en dröm där jag kommunicerade på Facebook, men utan att kunna svara. Slog upp ögonen, såg en sjuksköterska,images (drömde jag fortfarande?) och förstod så småningom att; Nu är det första timmen i mitt nya liv.

En dag. En afton. En natt på sjuksalen. Prover, kontroller och antibiotika. Gångträning i gåstol. Med kryckor. En förmiddag dagen efter med motsvarande rutiner. I sängen bredvid låg Hans. Han var uppväxt nästan granne med Bosse Larsson i Malmö. ( på bilden med priser)Samtalsämnet var givet. Nu bor Hans i Höör.untitled

Klockan 14,30 kom två söta damer och hämtade hem mig till Kristianstad.

Fredagen den första i månaden september bevisade att jag inte är, som jag trodde, Stålmannen, utan snarare en idiot. Trodde mig kunna gå en kort sträcka utan kryckor. Ramlade på ett hårt klinkergolv. Slog upp ett rejält blåmärke på den opererade sidan.imagesR6GQ5ZY9 Men vad värre var, en oro för att något hänt med min nya höft.

Rehabliteringen har sen gått lite upp och ner. Berg och dalar. Vin och vatten Den fysiska delen med gymnastik och gång har fungerat strålande. Men att sitta har varit en tortyr för min vänstra välformade, kurviga skinka. Nätterna har bjudit på smärtupplevelser som hållit sömnen på avstånd i perioder. När jag fick den första höften sågad minns jag inte att problemen var i den storleksordingen. Korsord, böcker, musiklyssning och TV-zappande har varit mina följeslagare. Vänner har hört av sig. Klarinetten ligger i musikrummet, samlar damm och är ledsen. Vi längtar efter varandra.images9LDN1WQ4

 I morse den 12 november hände det. Ett stort steg framåt. Därför kan jag sitta här nu och skriva och bara känna tillstymmelse till ömhet i min vänstra bakdel. Dagens gångpass genomfördes i ett tempo jag inte presterat på långa tider.

Den sista morfintabletten är konsumerad. Tre veckors avhållsamhet från alkohol är snart ett historiskt minne blott. Inte ens en folköl har passerat mina läppar under lång tid innan operationen och veckorna efteråt. Vattentornet i Kristianstad sinar efter min konsumtion av denna dryck. I morgon väntar belöningen. Ölen med angenäm styrka och smak befinner sig på kylning.untitled

Och visst var det tur att mästerkirurgen Marcus Waldén inte ville byta roller med mig. Och visst är han en person som spelat en betydande roll i mitt liv.

 


4 kommentarer

Dagboken. 22 0ch 29 oktober. Andra operationen av höftled.

untitledNär detta skrives är det onsdagen den 22 oktober. När detta skrives har jag fortfarande en höftled nästan helt utan brosk och ständigt värkande. När nästa onsdag inträffar skall detta åtgärdas. Mina tankar, denna dag, finns hos kommande onsdag. Lite med oro, men betydligt mer med förhoppning. Så här kommer mitt schema att se ut den 29 0ktober. Med erfarenhet från första operationen. Mycket preliminärt.

KL. 5.00.

Uppstigning. Dusch med impregnerade svampar. Markering med penna av vilken höft som skall opereras. Ett glas vatten till frukost.untitled

KL 6.30

Färd till ”Sågverkstaden” i Hässleholm med suverän chaufför, min hustrus syster Cecilia. I bilen kryckor och andra föreskrivna hjälpmedel.untitled

KL. 7.30

Inskrivning. Blir i ett litet väntrum erbjuden kaffe eller te. Tror nog jag väljer te.

KL. 8.00

Kommer in till en sjuksköterska (bilden, nåja) för samtal .images66RUZHP4

Kl. 8.30

Får byta om till sjukhusets kläder.

KL. 8.45

Angör ett större väntrum. Där finns TV. Pratar med ”olycksbröder och olyckssystrar”. (nu finns ordet ”hen”. Varför finns inte ett  gemensam- ord för bröder och systrar? Till exempel. Bröystrar)

Får önska från en matsedel vad jag skall äta till middag.  Blir tveksam inför valet mellan Pekinganka eller hummer. Väljer därför Korv Stroganoff. Väntar….  Väntar…….Väntar.

KL 9.30

Två operationsklädda sjuksköterskor för in mig i ett förberedelsrum. Blodtryck, med mera kollas. Anestesiläkaren kommer in och bedövar mig från midjan och neråt. Nu är jag hjälplös.

Kl. 9.45.

Rullas in i operationssalen Läser texten: ”Ni som här inträden låten hoppet fara”. (Nej, det var inte sant.)

Blir vänd på sidan. Hör en sköterska säga; Nu sticker jag dig sen somnar du snart. ” Det gör jag inte alls. Jag är hur pigg som helst”! Svarar jag. Sen…………….

Kl. 11.00

Vaknar med ett ryck. Ser läkaren/kirurgen Marcus WaldénimagesRSL6AHZG. (bilden). Tackar honom, inte med det så moderna, evinnerliga,  ”High- five”, utan med en gammeldags handtryckning. Rullas in på ”Uppvakningen”.

Kl. 11.15

Ligger under kontroll på uppvakningen och väntar på att bedövningen skall släppa. När det hänt. Gående i gåstol med stöd av personal. Får smörgåsar. Skinka och ost.

KL. 12.00

Rullas in på salen.

Eftermiddagen.

Gående med sjukgymnast. Koll av urineringsförmåga. Vill inte få kateter som förra gången.imagesKUOMNPB9 Har haft betydligt angenämare upplevelser från den kroppsdelen. Jag tänker stråla. Prover igen och röntgen. Hoppas på att undersköterskan Marina blir min omhändertagare, som hon var förra gången. Hon spelar klarinett. Då känner man sig trygg.  Värktabletter. Värktabletter….Sen………..är det bara att invänta natten och sömnen.

Därefter börjar läkningen. Mitt nya liv. Väljer mellan en karriär som trestegshoppare, stavhoppare eller backhoppare. untitledMera seriöst. Fler resor till Malmö för att se MFF. Fler konsertbesök. Längre promenader. Resor. Trädgårdsarbete utan smärta.  Ta på strumpor och skor utan att stöna. Kunna böja sig ner efter tappade föremål. Stiga på cykeln utan att det tar en minut. Inte behöva tänka på vartenda steg.  Slippa att halta. Och göra…….allt jag försakat under alltför lång tid.

 

Men idag den 22 0kt0ber väntar något annat spännande. Club Atlético de Madrid-Malmö FF. Det kan jag också känna oro inför. Men än mer förväntan.images2CEFG9HP

 


2 kommentarer

Dagboken 14 oktober. Fest på Sommarlustkrogen

1069821_439128309519870_302210285_nKlockan närmade sig 17.00 när det samlades några veteraner utanför min geografiskt sett närmsta krog i tillvaron; Sommarlustkrogen. Vi hade setts förr. Vi kände varandra mycket väl. Allt från konserter, resor, och åtskilliga fester genom åren som gått. Nu var vi bjudna på middag av nestorn i det gamla gänget: Karl-Axel Björkqvist, som uppnått den aktningsvärda åldern av 92 levnadsår. Inne på varma sköna krogen var det dukat till fest. Värdparet, med rötter från Turkiet, hälsade oss varmt välkomna. Vi som tog plats för att än gång i livet träffas, berätta gamla minnen, och trivas tillsammans, var elva personer:1619532_652046531561379_1449437838738365940_n

Värden: Karl-Axel Björkqvist.

Före detta frisörmästare och inspicient i Regionmusiken. Tubaist och ordförande under många år i Kristianstads Stadsmusikkår. Lite kuriosa: Hade i unga år den legendariske Ille Gustavsson som tubalärare och som ledare för gossorkestern i Kristianstad. Därom kan han berätta mycket. Och! Still going strong.

Karl-Erik Joansson.

Välkänd Kristianstadsprofil med åtskilliga kompetenser. Inte minst strålande reseledare när Stadsmusikkåren var på turné.

Gert-Åke Walldén.

Nu pratar vi ”Kristianstadskändis” i nästan ”Åke Moberg-klass”. Storbandsledare med såväl eget kapellmästare-namn som grundare och ledare för Kristianstads Storband. Skapare av Kristianstads Ungdomsmusikkår. Kommunal musikledare. Ordförande i Svenska Musikerförbundet. Trombonist och militärmusiker.

Stig Gustavsson.

Lysande flöjtist. Mångårig ledare för Kristianstads Stadsmusikkår. Min vän sen ungdomsåren på femtiotalet då han studerade flöjt i solistklassen på Musikhögskolan. Nu har vi bott grannar i många år. Och många till skall det bli hoppas jag.

Kennert Andersson.

Kom hela långa vägen från Åhus till festen. Broder till Stigs hustru Gunilla.

Men vad är god mat och dryck? Ett vackert dukat bord om inte gästerna lever upp till bordets skönhet? Och allt hade varit så mycket vardagligare, så mycket gråare om inte: våra kära fruar med såväl mogen skönhet som verbal elegans hade förgyllt Karl-Axels generösa bjudning.

Så tack för sällskapet Ulla, (En dam som skulle kunna få en öken att blomma) Ingalill, Gunilla och Birgitta.

Och tack Karl-Axel och Sommarlustkrogen för denna minnesvärda sena eftermiddag som under samvaron förvandlades till afton.

Säger jag (Carlo Nilsson) med hustrun Christina.10562546_652028294896536_4607568521564728383_o

 

 


Lämna en kommentar

Dagboken 26-27/9 Grömitz

Väckarklockan ringer klockan 03.45. imagesQ5DQ4QFEDet är mörkt. Det är natt den tjugosjätte september.  De ljusa sommarnätterna är ett minne blott. Den ilsket omusikaliska signalen tvingar upp mig från sängens värme. Från drömmarnas rike, just när jag var på väg att vinna OS-guld på 1500 meter, än en gång. Varför? Är jag bagare? Nej. Tidningsbud? Nej. Är jag självplågare? Nej. Skall jag göra något trevligt? Ja. Jag och hustrun skall resa till Tyskland. Till Grömitz.  Till den lilla stad jag inte visste att den fanns innan en annons med resor dit lockade oss.data=U4aSnIyhBFNIJ3A8fCzUmaVIwyWq6RtIfB4QKiGq_w,-hoUSu_QVVBvYHi-2TwUAJSfQuK2U_-dX0EByvavVFimg_yog5nY9CdrBTQNrocLy8YHFJARRIqdyHnZBQcrJpEP7OpFQvQ5TLLqe5

Klockan är o4.55. Står utanför nöjestemplet Sommarlust tillsammans med några medresenärer och väntar på ”Bromölla buss”. En man på cykel, iförd cykelhjälm, kommer fram till oss i denna tidiga timme. Han skall inte med på resan, men har ett märkligt behov av att undervisa den morgontrötta församlingen i svensk historia. Efter den oförskämda frågan om vi skall  till Ullared eller Tyskland får vi höra om Gustav III. Om Karl XII. Om slagen där och där. Samtliga meningar inleder han med ”Vet ni”? ”Klassen” är måttligt intresserad, vilket inte hindrar magistern att fortsätta lektionen. Då kommer, som en befrielse, en buss med ljus som lyser upp tillvaron. En känsla motsvarande som när det ringde ut i skolan. Klockan är 5.10. Nu lämnar vi Kristianstad. Sitter på bussen och tänker: Ser jag ut som någon som skall till Ullared ?untitleduntitled

Folk ansluter efter vägen. Mörkret ger långsamt vika. I Staffanstorp kommer de sista på. De som haft sovmorgon och är avundsvärda. Bron tar oss över till Danmark. Morgonsolen försöker väcka oss. I Karlslunde blir det som alltid rast. Hur många svenskar som tillfredställt det akuta behovet på denna danska rastplats toalett måste vara otaligt.

Rödby- Puttgarden. Korv, bier och trängsel. untitled

Tyskland.

Första gången jag besökte Tyskland var 1958. Krigsdrabbat, mörkt och fattigt. Nu ett under av välstånd. Välorganiserat, men ändå med en känsla av en frihet, tillåtenhet för medborgarna, som inte alltid bjuds på i vårt land. Jag har alltid trivts Tyskland. Maten. Det vänliga bemötandet. Höra det vackra språket. Försöka tala det själv. Undviker i det längsta att övergå till engelska när jag kommunicerar med tyska personer. Anglosaxiskt beundrande trendnissar i Mälardalen har länge förlöjligat allt tyskt. Kanske de borde visa lite större respekt för detta betydande kulturland.

Vårt hotellrum är rymligt. Från fönstret ser vi Östersjön på cirka hundra meters avstånd. Efter lite siesta lockar den långa strandpromenaden och en sen lunch. Ingen musik tränger ut från de tätt liggande krogarna. Folket vandrar långsamt och njutningsfullt. Det råder en fridfullhet befriad från storstadsstress. Känns nästan otidsenligt, som en scen ur en svartvit film.untitled

Ett äldre par vid ett grannbord inleder en konversation. På min ständiga fråga till personer i främmande länder får jag veta att hon håller på Borussia Dortmund och han på Schalke 04. Båda är överens om att Bayern München är ett ”sheisse-mannschaft”, och känner väl till Malmö FF. Mycket trevliga och bildade personer som ni förstår.

Aftonen inleds med vinprovning.imagesHE605CGZ Tre stora generöst fyllda glas möter sällskapet. En blond valkyria  född i Ost-Berlin blir vår ciceron. Hon är kunnig, instruktiv och innehar en pondus som skulle vara välgörande i ett svensk klassrum. De flesta vinprovarna lämnar mycket kvar i glasen efter att sessionen är avlutad. Det gör inte jag. Har alltid förespråkat en gedigen utbildning. Men det skall erkännas: Jag glömde att snurra på glaset då jag tömde de sista dropparna.

Den långa dagen avslutas på en italiensk krog. Servitören håller på Inter. Det låtsas jag också göra, konflikthämmad som jag är.

En gin och tonic får bli nattsömnsmedicinen.

27 september.

Havet glittrar i solljuset. Gårdagens tunga höstförebådande duggregnsmoln har förbytts till en vänligt värmande sensommarsol. Efter frukost, Kurpromenade Grömitz igen. Flensburger pilz med utsikt över drakflygare och segelbåtar.  Warsteiner, Jägermeister och Bratwurst på en kneipuntitled.  Avfärd mot resans huvudsyfte; Shopping i Heiligenhafen.

Färd mot Puttgarden med en betydligt tyngre lastad buss. Famous Grouseuntitled och Jelzin tillhör svenskarnas favoriter. Bag in box, hade vi fått lära oss, håller samma kvalitet som flaskviner. Det märktes på kundvagnarna att vi var synnerligen läraktiga. En syn som nog fått svenska nykterhetsivrare att begå harakiri.

Resan från Rödby, mot det för trötta människor efterlängtade hemmet, brukar vara ett mentalt maratonlopp. Så icke denna gång, för i bussen finns två Pantertanter från den skånska metropolen Hörby. Särskilt den ena av dessa glädjespridare håller igång. De närmast sittande tjuter av skratt. För dom som förstår vad jag menar, så hade jag här träffat på damernas svar på den roligaste person jag träffat i livet: Gunnar Bergqvist.

Efter Hörby infinner sig sömnen. Magmusklerna behöver vila efter allt skratt.

Hemma klockan 22.45.

Och kära vänner. Jag har köpt ut som det heter i Sverige. Så välkomna.untitled

 


Lämna en kommentar

Dagboken den 9 september (Valstugorna i Kristianstad.)

Klockan är 10. 00 när jag sätter mig på min damcykel för att ta mig från Kulltorp till Stora Torg i Kristianstad, dit där kommunen har placerat valstugorna. Det faller ett höstregn. I rännstenarna ligger redan gula löv. En motvind på Kanalgatan, påminnande om den som en del partier upplever, ställer krav på benmuskler och kondition. Men än klarar jag den utmaningen. Jag är på väg för att prata politik med de olika partierna. Politik är något som intresserar mig allt mer med stigande ålder.

Framme vid torget ser jag att valstugorna är placerade mittemot klassiska Frimurare-hotellet. (Bilden) Trafiken utanför är tät. Endast två partier har, i denna tydligen för dem tidiga timme, öppnat för besök. Det är Moderaterna och Socialdemokraterna. Klockan är 10.20.untitled

Socialdemokraterna. untitled

Inleder med en av mina hjärtefrågor. En hjärtefråga för många pensionärer. Skatten på pension. Hinner med många andra ämnen som är viktiga för mig, och tycker mig känna igen representanten för partiet vilken jag samtalar med. Det visar sig så småningom att han vet vem min fru är. Det avslöjas också att han är född i Malmö 1941, och då självklart har legat bakom ”Gripens” mål. Jag lär honom också att hans nu bortgångne partikamrat, den store ledaren för MFF, Eric Persson, fick en dansk orden för sin insats att hjälpa judar fly från det ockuperade grannlandet. Min jacka med MFF-symboler avslöjar också vilket fotbollslag som S-valarbetarna har i sitt hjärta. Samtalet skiftar mellan politik och fotboll.  Dock blir svaren tveksamma på min fråga vilket som är viktigast för dem: Att S vinner valet eller att MFF vinner CL. Här går det inte (tack och lov) att ta till tramset att visa gröna eller röda skyltar. (När jag kommer hem och avslöjar för hustrun vem jag pratat med säger hon: ”Men minns du inte, vi träffade honom och hans tvillingbror på en ”inköpsresa” till Tyskland”? Javisst, så var det. Därav det vaga igenkännandet. Och även vid det tillfället fick jag undervisa honom lite om MFF.)

Sverigedemokraterna.untitled

Klockan är 10.40. Nu har SD också vaknat. Två resliga unga män skymmer nästan ingången En med klara rötter från den skånska myllan sen generationer. Den andre med en brytning som avslöjar att vi måste över Atlanten för att hitta födelselandet. Båda tror på mycket höga siffror i kommunvalet, och över 10 % procent i riksdagsvalet. Skolelever kommer för att intervjua dem och jag vandrar vidare och hamnar hos:

Centerpartiet. untitled

Blir nästan påtvingad att ta emot ett äpple. Obesprutat hoppas jag. Försöker vara rolig och säger: ”Är de från ett ”avlööfat träd”? Svaret blir fyndigt. ”Men ”Lööf”  kommer alltid igen”. Vilket hon tycks ha gjort nu så här på upploppet innan målsnöret på söndag.

Kristianstadsbyggdens Framtid.imagesTXIMRQ8V

Här finns en för  mig väl känd person företrädande ett parti som endast tar upp lokala frågor. Utanför valstugorna är trafiken tät och irriterande för samtal, vilket mycket riktigt Ulf (som han heter) påpekar. Vi är överens om att det borde finnas lämpligare platser för politiska samtal.

Miljöpartiet.untitled

Tittar in i stugan men möts av ointresserade blickar. Av ögon som säger: Han är ingen potentiell väljare, Varför lägga energi på honom. Hon ser väl att jag är både man, vit och köttätare, dock inte utsläppande av avgaser. Men kan kanske känna mig stolt över att göra ett medelålders intryck. Nja, så illa ställt är det nog inte med hennes syn.  Jag haltar vidare.

Moderaterna.untitled

En stor affisch utanför stugan  pryds av ett foto av en söt flicka. En ung dam som nu är stark kandidat till riksdagen, och som jag haft som elev på saxofon. Det visar sig att hon är på plats. Och visst blir jag glad när hon efter alla dessa år känner igen mig. Lika glad blir jag när en lite mognare, men även hon en stilig dam, känner igen mig. Hon är mor till en av mina många klarinettelever genom åren. Vi är under samtalet överens om att debatten mellan statsministern och oppositionsledaren i söndags präglades av seriositet och ömsesidig respekt. Fri från onödiga invektiv och ytlig pajkastning. Att många i media bedömt debatten som tam och tråkig, får mig att undra vad som bör vara en seriös debatt värdig någon som skall leda vårt land. På frågan om jag bestämt mig för vem som skall få min röst blir svaret…………………………………………….

Vänsterpartiet. Folkpartiet. Kristdemokraterna.

Ingen av den treklövern har ännu vaknat. Klockan är 11.05. Jag kan inte vänta. Måste till en affär som också erbjuder valalternativ; Systembolaget.

Cyklar hemåt med inköpta varor nöjd med samtalen. Samtliga jag pratat med har varit vänliga och i mitt tycke kunniga. Ingen har smutskastat någon motståndare. Det finns hopp för en civiliserad demokrati. Regnet har upphört. Klockan är 11.45.

Under hemfärden på Kanalgatan springer med snabba steg en ekorre över vägen. Den springer framför mig från höger till vänster. Lite längre fram, borta vid Sommarlust, korsar en anka gatan. Långsamt vaggande från vänster till höger till synes obekymrad om faror på fyra hjul. (framfarten påminner om min egen gångstatus) Trafikljusen vid korsningen till Snapphanevägen skiftar snabbt och ofta mellan grönt och rött med en kort glimt av gult. Får stanna för ett utryckningsfordon på väg till Näsby med blåljusen på. Ser jag allt som politik idag?

Nu går vi in i valspurten. Partisympatimätningarna är lika tillförlitliga som väderrapporterna. Hoppas nu bara att den stora avgörande debatten på fredag präglas mer av ideologi än en massa siffror ingen lekman kan ta till sig.sifo

Spännande blir det. En önskan har jag. Låt inte journalisterna avgöra ert/mitt val. Lämna det till politikerna, deras partprogram, och vårt eget omdöme.

Klockan är när detta kastas ut i cyberrymden 14. 40, den nionde dagen i september 2014. Om drygt fem dagar vet vi.


8 kommentarer

Dagboken den 30/8. (Kamratföreningsmöte)

”Förfäras ej du lilla hop”

Nej, året är inte 1632 och inte var Gustav II Adolf inbjuden.

Klockan 14.30 den näst sista dagen i den sista sommarmånaden med namnet augusti ,så stannade en bil i det som heter Täppet, och är beläget i Åhus. Med hjälp av GPS hade chauffören, Stig Gustavsson, säkert hittat hela vägen från Lokförarevägen på Kulltorp, in i skogen till det fina huset beläget mitt i idyllen. Vädret förebådade höst. Det var åter dags för en tradition som funnits sen år 1931. Årsmöte och fest för Kungliga  Norra Skånska Regementets Musikkårs Kamratföreningen.untitleduntitled

Under kamratföreningens glansdagar var medlemsantalet uppe mellan 70 och 80 före detta och verksamma musiker. Nu är antalet medlemmar, i likhet med en annan sammanslutning, 18 tappra överlevare. Kanske kan vi nu också kalla oss ”De aderton”? För snille och smak fattas inte i föreningen.imagesUCLVKNKQ

Denna eftermiddag hade sju av de arton samlats. Några av dem hade jag inte sett under året som försvunnit sen den förra träffen. Vi som tog plats med stärkande entredrink i glasen för årsmöte var:

Karl-Axel Björkqvist, 92. ( I grunden frisörmästare. Senare inspicient i regionmusiken.)

Anders Nilsson, 84 (Militärmusiker I 6/P6. Regionmusiker. Regementstrumslagare. Ensembleledare. Oboe. Kornett)

Ingmar Nordström, 82 ( Militärmusiker I 6 och I 11. Välkänd kapellmästare och solist. Saxofon. Klarinett.)untitled

Rolf Svantesson, 77 (Militärmusiker. Regionmusiker. Karlskronaflottan. I6/P6. Saxofon. Klarinett.)

Stig Gustavsson, 77 (Militärmusiker. Regionmusiker. I6/P6. Orkesterledare. Flöjt.)

Carlo Nilsson, 74 (Militärmusiker. Regionmusiker. Musikskolelärare. I6/P6. Klarinett.  Saxofon.)

Ungtuppen i den annars så mogna erfarna församlingen var.

Jan-Åke Ericsson, 67. (Militärmusiker. Regionmusiker. Ensembleledare. I6/P6. Trumpet.)

Med oss fanns dessutom modern till lillpojken; Valborg Ericsson. Damers ålder nämner man icke. Endast berömmet för hur dessa ljuvligheter bär sina år.

Några av våra GroupiesimagesZOVW6Q2Y ( Inte hon på bilden) förgyllde också årsmötet. De som kanske hellre skall benämnas våra kära livskamrater.

Årsmötet klarades av snabbt. Ekonomin var god. Ordförandeklubban svingades med ackuratess av den för dagen vikarierande ordföranden; värden och föreningens viceordförande: Jan-Åke Ericsson. Klubban i Jan-Åkes hand förtjänar att presenteras. Den är prydd med regementets emblem, och dess skaft har hållits av föreningens  grundare; Ille Gustavsson.untitled (på bilden nygift) Senare av Sven Knutsson. Helle Rosén, Birger Ericsson och några för tillfället glömda. En ordförandeklubba med tradition.

Därefter började det som skulle kunna pågå in till vi inte mer har förmågan att meddela oss med omvärlden. Anekdoterna: Några nya. Några lite bortglömda. Några kända. De flesta väl kända, men tål att repriseras med både flera repristecken, dal segno och coda. Huvudrollsinnehavare i historierna som alltid Hasse Marin, Hugo Svensson och cheferna med Ille Gustavsson som den mest ihågkomna.

En av dessa otaliga berättelser om militärmusikerlivet för längesen utnämner jag till min favorit.

Året var tidigt femtiotal. Musikkåren, med musikdirektör Sven Knutsson som dirigent, spelade en konsert utomhus inför massor av honoratiores. Yngste musikeleven (med på årsmötet) skulle efter spelningens slut köra fram den med häst förspända kärran (ja, så längesen är det) för att packa ner och frakta tillbaka notställ och annat till kasernen. Eleven väntade en bit från konsertplatsen på sitt uppdrag. Dock hände detta att hästen var ivrig att visa upp sig i sin praktfullhet för publiken och började sin framfart under det att sista stycket framfördes. Detta utan möjlighet för den inte så vane kusken att förhindra skritten dit där ljuva toner framfördes. När musikdirektören vände sig om för att tacka för applåderna, möttes hans blick inte applåderande potentater, utan en musikelev stående på en hästkärra ,med darrande hand och bultande hjärta, göra stram honnör.

Hungriga efter skratt och minnen satte vi oss till bords. Tubaisten och brassläraren Åsa Klinthage 10473179_828718007146842_6017957098820338798_n10569074_10152326150511795_4273599203159033230_noch Jan -Åke Ericsson hade dukat till fest. Lax från trakten med tillbehör smakade utmärkt. Liksom tårta och utvalda drycker vilka musiker nyttjar då och då.

Stämningen var god. Ja, nästan vitalt ungdomlig. Det till och med bestämdes inför nästa årsmöte,  som skall hållas i Ingmar Nordströms sommarhus, att vi skall ta med instrument! och spela för våra livskamrater.

Min förhoppning är att det blir och av och att vår publik inte är för kritisk. Inte jämför med gångna tider, utan tycker om oss ändå, trots eventuella feltoner och inte fullt så snabba fingrar (på instrumentet väl att märka)

Men min största förhoppning är.

Att Kamratföreningen fortfarande innehåller arton medlemmar när året blir 2015.

Ps. Några av bilderna föreställer en del kamratföreningsmedlemmar vid olika tillfällen i olika sammanhang.10561679_936042766412757_2354436355171854860_n1533949_10202800516442490_1042211651_nsecuredownload2KI91JYUsecuredownloadT2P1Y5R4

 


4 kommentarer

Dagboken den 23/8 ( MFF-IFK Norrköping och Skånetrafikens terror.)

Det var längesen nu jag var och såg Malmö FF. Ett helt år. Orsaken är smärtor i höften (som snart skall opereras) vilket gör resor till något som inte enbart är angenämt. Men den 23 augusti hände det igen. Orsaken var att Malmö Museum legat på mig en tid att få göra en intervju på temat ”Den tolfte spelaren”. Intervjun skulle genomföras under resan till en untitledhemmamatch. Detta frestande anbud fick mig att öppna diklofenakburken mer generöst än vanligt. Köpa biljetter till matchen mot gamla huvudkonkurrenten och resa till den  svenska fotbollens huvudstad. Dock hände det att intervjuaren fått förhinder, så det samtalet kommer istället att ske snarast i mitt hem.

23 augusti

Klockan 13.24 sätter sig hustrun och jag på ett Öresundståguntitled med destination vår födelsestad. Oron finns. Vi har läst och hört ordet SIGNALFEL så gott som dagligen i media. Tåget tar sig fram på den skånska slätten, tyst, mjukt och utan oroväckande inbromsningar. Vädret  skiftar från regnbyar till strålande sol. Den frodiga sensommargrönskan påminner oss om att snart gulnar löven, faller av, och ger plats för ny vår-knoppning. Så är livets gång.

Med en rymdrakets tidsprecision anländer ett glest befolkat tåg till Malmö Central. Vi kan inte fatta allt prat om SIGNALFEL

Ringlinjens gröna buss tar oss genom Malmö. Ett Malmö som är långt från det där vi växte upp. Våra föräldrar skull vid en återuppståndelse inte veta i vilken stad de befann sig. Några blåklädda stiger på under resans gång. Det vittnar om att snart är vi där igen.untitled

Så! Framför våra ögon. Det vackraste i världen man kan se. Malmö FF:s hemmaarena. Runt helgedomen en bukett av blåklädda. Veteraner som sett såväl ”Gripen”, ”Todde” och Kjell Rosén spela. Till barn i vilka jag känner igen mig själv för många år sen. I vilka jag vet att ingen kan få en lyckligare fotbollsbarndom än den som är deras.images0M5CWS50

Matchen.

Norrköping i orange tröja och svarta byxor. Det är väl Norrköping? Kan en som inte vet undra. Varför denna onödiga fäbless för att uppträda i så kallade bortadräkter? Det gick utmärkt förr att representera sin klubbs färger förr när de båda klassikerna möttes. Och det hade gått lika bra nu. Klubbens färger är dess identitet. Sitter också som en gammal nostalgisk surgubbe och ifrågasätter att någon spelare i ”Peking” vet att Gunnar Nordahl spelat i deras IFK. Eller att Norrköping gjorde en historisk turné till England 1946. Och vad spelar det för roll? Förutom för en ”Det var bättre förr- gubbe” som jag? På bortasektionen syns cirka 50 Pekingsupportar. De kan väl ändå sin klubbs stolta historia?untitled

Första halvleken recenseras bäst av en sådan som sett allt. Som aldrig låter sig imponeras. Som på bred malmöitiska, med stark röst, till sin omgivning meddelar: ”Vicket jävla sömnpiller”! En sådan där typisk Malmö-kommentar som jag är uppväxt med i betongens gråhet på läktarna på Malmö Stadion.

I den andra halvleken börjar effekten av att spela i numerärt överläge ta ut sin rätt. Några sekvenser av det vi vill se på onsdag får målen att komma, och mungiporna att dras upp. En seger med 3-0 speglar den här matchen som får betyget ”En dag på jobbet. En trött eftermiddag”. Och visst har jag sett många mycket bättre matcher mellan de båda.

För nu väntas snart det som är samtalsämnet med alla de MFF-vänner jag träffar på. FV-Bröder och andra ”MFF-kändisar”. En person vars morfar var MFF:s första landslagsspelare. (John Torstensson, på bilden har han med ålderns rätt bytt ut fotbollen mot bowlingklotet)untitled Alla pratar vi Salzburg. Ja, inte den största från staden (Mozart), men väl deras fotbollslag.

Plötsligt står han intill mig! Han som är den meste MFF:aren genom tiderna. Även han är orolig inför onsdagen. Lägger med förvåning märke till unga supportrar som passerar oss. Ultras, Supras Rex Scanianer, eller vad de heter. Ingen tycks se och uppmärksamma vem jag pratar med! Ingen tycks känna igen honom! En av de största legendarerna: Krister Kristensson. Är de historielösa? Ointresserade? As time goes by.untitled

Sätter oss i en taxi med siffrorna 979797 på taket. En chaufför från ett land långt från Sverige vet inte vad ”Bullen” är eller ligger. Ganska förståeligt. Men att inte ha hört talas om Södra Förstadsgatan, kan tyckas märkligt om en person kör taxi. Fram till favoritkrogen kom vi även denna dag. Där var det som alltid: gott, varmt och välkomnande. Här fruktade vi inga SIGNALFEL.untitled

Dagen har varit angenäm. Smärtorna diklofenakkontrollerade. Seger för MFF. Möte med vänner. Nu skall bara tåget ta oss hem till Kristianstad igen. Hem till huset för en stunds avkoppling i favoritfåtöljen, summerande dagen.

Har siktat in oss på ett Öresundståg med avgång 20.24. Tittar upp mot displayen och läser. ”SIGNALFEL. Preliminär avgångstid 20. 34. Ser att ett Pågatåg skall gå kl. 20.32. Kanske säkrast att ta ardennerhästen istället för fullblodet? Gör så. Skumpar fram i skymningen. Långsamt men säkert. Väl?

Några minuter innan vi skall ankomma Göinge-huvudstaden Hässleholm kommer tågvärdinnans dåliga nyhet: ” Tåget kör inte vidare från Hässleholm. Ersättningsbussar väntar”. På frågan varför, blir svaret: Gissa: SIGNALFEL.

Ingen information om varifrån dessa bussar skall gå. Följer efter de som tycks vara vana ersättningsbussresenärer.  De vet. Vägen är lång. Hade varit omöjlig för någon som bara är något mer handikappad än jag. Hittar fram till en dold hållplats med skylten ”Ersättningsbussar”. Nu är det bara att vänta på detta säkra trafikmedel som aldrig kan drabbas av SIGNALFEL Det SKALL gå att ta sig från Malmö till Kristianstad år 2014. Inte till fots. Inte med häst och vagn, utan med Skånetrafiken. Tittar bort mot tågvärdinnan som anlänt. Ser att hon pratar i telefon med en bekymrad min. Kommer fram till trötta resenärer och förbluffar oss med repliken. ”Det går inte att få fram ersättningsbussar, det är lördagskväll”!  Ni får ta ett Öresundståg som avgår 22.22″.untitled

Tillbaka på Hässleholm station. Tittar som alltid förhoppningsfullt, men med bävan, upp mot displayen och läser att : Öresundståg med avgångstid 22.22. SIGNALFEL. Preliminär avgångstid 22.37. Som sen flyttas fram ytterligare, och ytterligare……och….. På stationen har personalen gått hem för längesen. Vad gör vi? Taxi till Kristianstad? 1000 Pensionärsbeskattade  kronor borta med vinden. Då syns ett sista hopp: Ett Pågatåg skall avgå 22.32. Vi undrar, med rätta, hur det kan gå när inte det vi åkte med gick? Är det sant? Kommer det ett livs fungerande gående tåg och frälser den törstande, irriterade och förbannade resenären?

Så i sommarnatten syns det lyktor (!!!) De kommer från söder och sitter på ett tåg. Vill sjunga som i ”Internationalen” ”Från mörker stiga vi mot ljuset”.  Jag gör vågen. Stiger på och hoppas att åtminstone komma till Vinslöv, eller kanske till  och med så långt som till Önnestad . Meter för meter närmar vi oss Kristianstad.

Kristianstad, ler en skylt mot mig. Den sitter placerad på stationsbyggnaden i just Kristianstad. Kysser likt påven marken jag trampar på. Ett äventyr med Skånetrafiken är över. En nervpåfrestning värre än den som väntar MFF-vänner på onsdag.

Funderar i sena aftonen på vilka ord som är mest medialt presenterade i vår tid och landar på: Växthuseffekten. Terrorism. Rasism. Främlingsfientlighet. Feminism. Strukturellt.  Klimatförändringen. Och så det där. SIGNALFEL.untitled

I sängen funderar jag på om jag i framtiden vågar åka tåg i landet Sverige. Och är säker på att jag kommer att drömma om SIGNALFEL.

 

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Dagboken den 18/7 (En helt vanlig förmiddag i Kristianstad.)

” Musik, tonkonst är den sköna konst som avser att i toner giva uttryck åt, samt uppväcka föreställningar känslor och stämningar”.

Dessa rader  inleder Bergensons musiklärobok. Och jag lovar att samtliga militärmusiker, i mogen ålder, kan dem. Om det så är det sista vi minns i livet så är det denna text. Borde kanske stå på våra gravstenar?untitled

I dag på morgonen fick jag en bra start där mungiporna åkte upp i det trötta ansiktet. På Facebook, i en tråd, hade jag (skämtsamt) till en kollega ifrågasatt att modellflygning är en sport. Detta föranledde denna fyndiga travestering av salig Bergensons text.

”Modellflyg, denna sköna hobby, som avser att i manövrar giva uttryck åt och upptäcka hisnande passioner och förströelser”. untitled

Författare : Jerry Dahlskog. (Trombonist. Violinist.  Militärmusiker. Dirigent. Arrangör. Pensionär  Modellflygare.)270235_223247034373580_6943392_n

Hann lite hastigt ögna Kristianstadsbladet. Där, på självaste kultursidan, kunde jag läsa om kulturevenemang som rekommenderas. Såg (här skall det vara, SÅG)  att skribenten SETT någon konsert och vill att vi SER den artisten. (Hoppas  för den potentielle konsertbesökarens skull att han/hon ser bra ut) Stod inget om något vernissage som borde LYSSNAS på.

Satte mig på cykeln när klockan blivit 10.00. Lite smärtsamt, mödosamt uppstigande på damcykeln. Det är jag van vid nu. Så skall det vara. Har blivit ett normaltillstånd. Åtminstone tills efter nästa höftoperation.  ”Min” gata, Lokförarevägen, öppnade sig villigt för solens strålar. Passerade i maklig fart trädgårdar Såg med välbehag lummiga, blommande gröna och välskötta täppor. Siv, trots mogen ålder smidig som en tonåring, var ute i tidiga förmiddagen och skötte om sina blommor. En trädgård med en blomning som kunde stå som omslagsbild i samtliga trädgårdstidningar. Hennes katt Lisa, låg på en bänk, till synes ovillig att hjälpa sin matte, och måttligt intresserad  av den omgivande skönheten. Längre fram på gatan syntes Sven Malm på promenad med hunden Kajsa. Deras mål var svalkan i Björket. Mitt mål var ett helt annat.

Kanalgatan;untitled Kristianstads paradgata; Där har jag marscherat otaliga gånger, med såväl Militärmusikkåren som Stadsmusikkåren. Har svårt att tänka mig i den rollen nu, varken med klarinett eller trumma. Cyklade in i sydlig riktning. Mitt mål var inte som Taubes, Santa Cruz, men väl stadens nya Galleria. Fick som alltid kryssa mig fram mellan fotgängare som gick på cykelbanan och cyklister som for fram på gångbanan. Kan inte förstå att någon inte vet om han/hon cyklar eller går.

På bänkarna utanför gallerian satt ledighetskommittén och delade fredligt på dryckerna. Någon på bänken stämde av en obegriplig anledning upp en sång. Den interpreterades med stark röst, men med en intonation som varken Sigfrid Nauman eller Sergio Cellibidache untitledhade varit helt nöjd med. Och löd: ” Deutschland , Deutschland über alles”. Varför? Firade han fortfarande VM-guldet? Drömde han än i vår tid om det stortyska riket. Eller, var han en beundrare av Joseph Haydns musik?

Gick vidare i ”rask” takt. Passerade en medmänniska. Det är inte ofta jag går förbi någon icke stillastående nuförtiden. Den passerade såg ut att vara 90 plus och gick med rollator. Men ändå. Jag var snabbare.

På en sträcka av cirka 100 meter satt tre tiggande personer, hopsjunkna med utsträckta händer och vädjande ögon.

Kristianstads kommun har cieka 80000 invånare.

De flesta känner jag naturligtvis inte igen. Några tycker jag mig sett då och då. Några hälsar jag med en liten nick på. (som idag på kulturpersonen Sune Friström) Ett litet antal känner jag väl och vill gärna träffa. Av dessa 80000 är det särskilt en jag försöker att undvika.

Men idag såg jag honom. På behörigt avstånd gott sei dank. Smet diskret bakom ryggen in i COOP-affären. Pustade ut. Han såg mig inte. Ett besök i gallerians COOP-affär är nästan som en färd i Östermalmshallen i huvudstaden. Den så kallade ”matgatan”untitled frestar med läckerheter omöjliga att motstå.untitled Köpte två feta rödspättor. Nöjd med detta  gick jag mot kassan. (inte den med scanning) Då såg jag den jag inte ville se igen. Även nu lyckades jag med nedböjt huvud klara mig från upptäckt.

Lämnade in tipset. På matchen  Kalmar FF-Malmö FF hade jag tippat  en säker etta. Det har aldrig förut hänt att jag tippat mot MFF. Men så besviken och förbaskad var jag över lagets insats mot Ventspils så jag kände behov av att straffa dem. Dock har hustrun  ett kryss och en tvåa på matchen, så någon i familjen får rätt. Och visst hoppas jag det blir hon.

Bolaget: Här i stadens nya systembolag har jag börjat att hitta bra nu. Till och med vara igenkänd av den vänligt säljmotiverade personalen. Letade efter en dryck jag sällan sökt. Den fanns på nedersta hyllan . Böjde mig med smärtan som följeslagare efter densamma. Lyckades fånga en flaska madeira.imagesK3HQ8CB3 Reste på den stela kroppen och fick se!! Den oönskade synen igen. Nu var jag fast. Log ett falskt leende och sa glatt överraskad, Hej XXXXXX. Det var längesen. (lade tyst till ett tack o lov i mitt inre) Så trevligt att träffas.

 

Befriad, efter en befriande kort konversation mötte jag betydligt trevligare bekantskaper. En fader till en av mina första klarinettelever. Han heter Bo. Samt en verklig Kristianstad-legendar; Kalle Bill.

På hemvägen såg jag att den där skylten fanns kvar. På vilken det går att läsa: ”Gubbståndet”. Undrade åter vad den gör reklam för. Jordgubbar? Eller …..?

Väl hemma visade jag stolt upp flaskan jag fått i uppgift att inhandla. ”Har du köpt Madeira. Jag sa ju Apricot Brandy”. Hördes en välbekant röst.

Klockan 12.00

Lottning till Champions League”. Infantino, han som jag tyckte var snäll som gav MFF Ventspils. Nu har jag omvärderat honom.

Sparta Praha blir MFF:s nästa motståndare.untitled Ja, om laget skärper sig i returen i Lettland.

Lottningen fick mig att minnas ett besök jag gjort i Spartas souvenir-shop. Där, bakom disken, satt en snygg dam. Hon arbetade flitigt med sina naglar  under hela tiden jag vistades i affären. Bevärdigade mig inte med en blick. Nu skall hon få igen.  Kanske…..Förhoppningsvis……I bästa fall…men jag tror det egentligen inte……fast ändå……

Klockan är nu 14.30. Det är mycket varmt Jag längtar ut till trädgårdens skuggigaste oas.  Tänker inte sitta inne i det här lilla kvalmiga rummet och skriva mer om den dramatiska dagen den 18 juli 2014. Hoppas att eftermiddagen och den ljumma sommarkvällen blir angenäm med stekt spätta, nyuppgrävda potatis från egna landet (garanterat obesprutade), och Nya Zeeländskt vitt vin. Trevlig fortsatt sommar önskar jag också till er alla. Ja, utom han  jag mötte i staden idag.

Så kom det precis ett ösregn. Nu när jag skulle gå ut. Är det någon jag baktalat som vill mig illa? Förlåt mig då xxx jag överdrev lite. Nog. Tycker jag. Så farlig är du inte. Längre.