JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


5 kommentarer

Dagboken 28/11 . Vaccinering. Bestulen ?

De trängdes i lokalen. Gråa hår. Helt befriade från hårprydnad (Högst upp i alla fall). Käppar. Rullatorer. Ansikten med patina och livserfarenhet. Kroppar som förlorat vighet och styrka. Lågavlönade. Skamligt  lågavlönade. Högbeskattade. Fredliga. Mina generationskamrater. Det var åter dags för alla pensionärer boende i Kristianstad att utan avgift bli vaccinerade mot influensa. 

Vi var många detta år. Fick nummerlapp 14 som i praktiken var 114. Stod där och försökte känna igen. Så mycket kan de väl inte ha förändrats? Är det inte han där som alltid önskade ” Splanky” när vi spelade på Sommarlust? Eller hon, snäckan, som skamlöst flirtade med musikerna bakom ryggen på sin danspartner, allt medan jag försökte koncentrera mig på solot i ” Moonlight serenade”? Och visst tittar hon konstigt och forskande på mig den nu något voluminösa damen som råkade tillbringa en natt i min ungkarlslägenhet på Näsbychaussén? Skall jag nicka lite försynt? Nja…Hon var visst inte nöjd…då..……I huvudet dök min så ofta medföljande undran upp. Vet någon här vem Ille Gustafsson var? (Bilden) En helt knasig tanke…….som så många andra i mitt huvud. 

Så anlände ändå någon jag kände igen. Ja, som jag känner väl. Mina närmsta grannar. Då var vi framme vid könummer 86……..Tiden för stickning närmade sig. Den trettonde i ordningen sen jag blev ”gratissticknings-värdig”.

Det gick bra den här gången också. jag skrek inte. Behövde inte sövas eller få annan bedövning. Men hade tur om jag ser det egoistiskt. Hade jag kommit kvarten senare hade vaccinet varit slut. Och inget mer finns att få. Vem bär ansvaret för det? 

Tur hade jag inte när ytterjackan skulle tas på för att skydda min magra lekamen mot den skånska vintern. Den var borta. Stulen? Förväxlad? Det återstår att se.

Cykelfärden hem gick fort. Obehandskade fingrar frös till helnots-kapacitets-läge i adagiotempo. Det kvarvarande håret saknade sin luva. Kände mig nästan som en fånig CSKA-supporter som skall visa sin manlighet genom att ta av sig på överkroppen sista kvarten i matchen oavsett väder.

I afton blir jag åter symfoniker. Skall vikariera för en före detta elev i andra klarinettstämman i Christianstad Symfoniker. Det ser jag fram emot. Liksom nästa års vaccinering. Och då skall jag vara ute i god tid samt inte lämna jackan obevakad.

 

 

 


Lämna en kommentar

Den 10/11 2018. MFF:s Ordenssällskap FV firar 85-årsjubileum.

Han fick många idéer , Eric Persson. Visionären. En av dessa var att bilda ett ordenssällskap där de mest genuina MFF-vännerna kunde träffas och trivas i den gemenskap som kärleken till en fotbollsklubb kan innebära. Året var 1933. Bildandet skedde den 11 dagen i månaden november. Eric var en ung man på 35 år. (Bilden Ordensmästaren vid Stormästarens grav.)

85 år senare träffas cirka 160 personer. Medlemmar i Ordenssällskapet med sina respektive. Platsen är den svenska fotbollens hjärta. Malmö FF: s stadion. Ute är det grått, vått och blåsigt. Det är november.

I värmen på Restaurang 1910 ( Döpt efter årtalet då MFF bildades) råder hjärtligheten. Ja även skönheten är mera uppenbar än under ett vanligt möte i Sällskapet. Brödernas medföljande damer är som förväntat av de kvinnor som lever sitt lyckliga liv med MFF:are. Alltså utstrålande skönhet, intelligens och harmoni. Mingel och vad som sig till mingel tillhör i glasen. Festförväntan……MFF-gemenskap….Bröderna iklädda regalier. Långt ifrån vilken lördagsafton som helst.

Den formella delen leds med auktoritet av Ordensmästaren Jan – Anders Hybelius. Utmärkelser till förtjänta Bröder. Tal och överlämnande av present från MFF av ordföranden Håkan Jeppsson. Dikter och sånger till klubbens ära. Och så klart, det vitala FV-levet. 

Middagen. En  meny som tilltalar en gourmet med rådjursfilén som huvudrätt. Gästerna placerade vid mindre bord som bär namn efter klubbens tränare genom åren. Själv hamnar jag vid bord Franz Thijssen. Vilket jag gärna gör eftersom jag nog är en av de få som uppskattade hans sätt att få laget att spela.

Vi  är en nonett som sitter runt det vackert dukade bordet. Vid min vänstra sida befinner sig en FV-legendar med sin hustru. (Bilden) Börje Persson, en av de riktigt stora eldsjälarna i Sällskapet. Nu varande altmeister fortfarande i sin fulla kraft i sin brinnande kärlek till FV. Och visst känns det tryggt att Skattmästaren Sven Olsson finns vid bordet om notan blir lite för dyr. 

” Tuffa killar dansar inte” Är en gammal klyscha. Men jag ser dem nog. Såväl Puskas som Krister Kristensson är flitiga dansörer, så den gamla devisen skrotas härmed. ( Men jag satt orörlig….så….?) 

Jodå, jag vet såväl vad det innebär att vara spel/sångsugen. Och det vet också Anders ”Puskas” Ljungberg. Vilken som alltid vid dessa högtidligheter greppar mikrofonen och med stor inlevelse gläder med sin sång. Kompad av Lasse Bergrensson och en före detta MFF-spelare Sten Stjernqvist.

Gläder gör också kvällens artister Anna-Lena Bergelin och Jan Sigurd. Humor och musikalitet av bästa klass parat med underbar självironi. 

Så gick kvällen. Kunde Eric Persson i sin fantasi tänka sig att det åttiofem år efter bildandet skulle festas i Ordenssällskapet ? Att hans namn skulle nämnas ? Nej, jag tror inte på sådant att han sitter i en annan värld och ler. Men hoppas……får man väl,….? …Och oavsett vilket. Ordenssällskapet FV är ytterligare en skapelse som lämnat avtryck från – jag vågar säga ett ord som få förtjänar- den GENIALE Eric Persson. 

Nu vandrar vi vidare mot de nittio. Tack alla som såg till att det blev en mycket minnesvärd afton. 

Bilder från festen tagna av FV -Bröder.

 

 


Lämna en kommentar

Personer ( Fredrik Nordström. Möte med en ”ovanlig” man en vanlig förmiddag i min vanliga affär.

Det var vid frysdisken där det växer fisk som det hände. Hade precis fiskat upp ett paket innehållande fyra laxfiléer när jag kände en hand på min axel. Där stod han iklädd cykelhjälm. Ja, och lite mer vilket anständigheten kräver även en varm sommardag. Hade sett honom någon gång tidigare i affären som heter COOP och lever sitt liv intill Sommarlust i Kristianstad.

” Japaner äter fisk två gånger om dagen, röker 50 cigaretter och mår hur bra som helst”. Var den allra första mening jag hörde honom säga. Det blev fler….många fler…och ännu fler. ” Kinesmaten som serveras i Sverige är inte alls i klass med den som bjuds i Kina. Jag vet, har bott många år i Shanghai och är gift med en kvinna därifrån. Fiskpaketet började att kyla mina känsliga händer. ” Min dotter är halvkines och kan därför laga god kinamat”. Fortsatte han uppmuntrad av att jag tydligen lyssnade. Och vad hade jag för val då han lagt sina händer på min kundvagn stående tätt intill mig. Jag var fast.

Nu började en konversation, eller rättare sagt en föreläsning. Fick veta att Rembrandt van Rijn fick 20 gulden för att måla beställningsverket ”Nattvakten”. Pengar som han köpte färg för. Att Beethoven inte fick den lägenhet han önskade en gång i tiden, trots att han var den störste sen Bach.  Att Bruckners musik var obegriplig vilket även kompositören själv tyckte. Ämnen skiftade oftare än en opportunist byter åsikt. Men jag började bli intresserad. Vem är han? Lade tillbaks laxen där den kom ifrån av rädsla för upptining. Där stod vi två skånska gubbar förmiddagen den 17 augusti år 2018 och pratade, intensivt.

Då måste jag fråga. Vad heter du? Fredrik Nordström var namnet. Hann berätta mitt namn. Då ! Visste han. Hade hört mig spela många gånger. Var rädd för kritik, men den uteblev. Fick veta att han tagit pianolektioner av en kollega till mig men varit för lat för att lära sig läsa musik. Men fått högsta betyg av musikläraren Inge Frennesen efter att ha skrivit en uppsats om Richard Wagner. Att värmen denna sommar fått honom att vilja sova i mejeriavdelningen. Att Jazzklubben i Shanghai bjöd på utsökta konserter. Inte Glenn Miller och sådant skräp, som han menade………Med nytt, icke upptinat laxpaket, fortsatte jag vidare…..tills vi möttes igen framme vid kassorna.

” Vet du viket vapen snapphanarna hade? Vet du hur drycken ” Kapten-löjnant” uppkom? Vet du att du liknar en person avbildad på en tavla som hänger på Nationalmuseum bara du hade odlat mustasch ? ( Blev lite smickrad över att finnas på Nationalmuseum och tillhöra konsthistorien och funderar på att anlägga mustasch.) Hur han fått biljett till Staatsoper in Wien till en balettföreställning till en kostnad av 2000 kronor, men sålde biljetten för 1500 och gick på krogen istället. För balett gillade han inte, även om Tjajkovskijs musik var till belåtenhet. 

Framme vid min  troget väntande cykel väntade även han. Fick veta att han ”bara” var 72 år mot mina 78. Det gjorde mig lite nerstämd. Tyckte nog att han framstod som en något äldre ”broder”. Sådan självbild har man ibland.

Det var vid avskedets stund det hände. Avslöjandet som får alla kristianstadsbor i mogen ålder att veta: Han är son till en legendar. Kalle Nordström alias ” Polyfoto”. Den volym-generösaste person jag och många andra någonsin sett. 

Nu hoppas jag att få träffa Fredrik fler gånger. Han är onekligen en färgstark profil, och kunnig person. Hoppet är gott, han bor i ”Kinesiska muren”, (bilden) så passande eftersom hans älskade är kinesiska.

Ps. Detta var bara ett LITET utdrag av ett LÅNGT möte en spännande dag i vardagen. Cyklade hem och konstaterade att: den som tror att endast damer kan prata intensivt har aldrig mött Fredrik Nordström.


2 kommentarer

Midsommarafton. ( Kommer Zlatan att vara lika anonym om cirka 40 år?)

Stod där med varuvagnen full inne på COOP vid Sommarlust i Kristianstad. Var på väg ut då HAN gjorde sin entré. Han, som jag lärt känna lite sen några år tillbaka. Han, som jag alltid pratar fotboll med. Han, som i hård konkurrens varit landets mest bolltekniska fotbollsspelare. Han, som spelat i landslaget och klubbar som Juventus och Olympiqué Marseille. Blivit fransk mästare. Förtjust en hel fotbollsvärld.

Nu möttes vi på förmiddagen den där dagen då hela nationens befolkning är sill, snaps, jordgubbs och väder- fundamentalister. Dock inte vi två. Vi pratade fotboll. Var helt överens om att VM-fotbollen startat tråkigt. Målsnålt och gnälligt.  ”Bussparkeringar” som varit effektiva. Stoppat kreativa spelare. Som ”Svor i kyrkan” då vi hoppades att fotboll som spelas som Island gör inte skall premieras. Kunde inte fatta att en spelare, som är en av världens bästa alla tider, inte fick understöd av sina lagkamrater. Leo Messi heter han. Roger menade också att det var bra för MFF med den tyske tränaren. Det lät trösterikt. Så där stod vi ganska länge.

Det kom och gick folk intill oss hela tiden. Att ingen observerade mig förstår jag. Men att absolut ingen såg eller brydde sig om vem min samtalspartner var…….det fick mig att undra. Hade vi stått i Italien eller i   ”De ökända kvarteren det ruskiga Marseille”, som det heter i visan, tror jag att folk hade applåderat, velat ha autografen, ..skaka hand…  ta selfies …men i Sverige…

” Han går förbi dig men din blick är slö” (Hjalmar Gullberg)

Till rubriken. Kommer Zlatan att vara lika anonym i Sverige en gång i den tid då jag inte kan få svaret? Vad tror ni?

Sen åkte jag till Åhus. Åt gott och hade trevligt trots att jag endast hade sällskap av en enda man blad alla söta damer. Valter heter han och är bulldogg. Vi två som gröper ut smöret från paketet. Medan damerna drar fram det. ( Varför har inte Gudrun offentligt uppmärksammat detta patriarkala beteende?) Fick också information om damers kisställningar på offentliga toaletter. Sådant kan man lära sig trots uppnådd mogen ålder. En midsommarafton år 2018 i Åhus.


Lämna en kommentar

Dagboken ( Två besök i kulturens tecken. 22/4 samt 6/5.)

Det händer att jag tar mig till Kristianstads nu så fina Kulturhus. Nu, med faciliteter långt ifrån gamla tiders stående i en trång spartansk foajé innan evenemangens början. Nu, i en civiliserad värld med möjlighet till såväl mat som drycker innehållande procent i den ljusa trevliga cafeterian.

En värdig söndagseftermiddag den tjugoandra dagen i april gästade den lysande författaren Elizabeth Åsbrink Kristianstad.

Vältalig. Sympatisk i sin framtoning. Dagens tema var hennes senaste bok 1947. Ett dramatiskt år. Indien blir självständigt. Palestina delas. I Sverige instiftas barnbidraget ( Folkhemmet börjar byggas) TV gör sin första provsändning. Harry Truman utlovar stöd till länder som hotas av kommunismen……….med mera.

Ett huvudtema är hennes möte med Ingvar Kamprad och dennes fascination för ledaren för Nysvenska rörelsen, den bildade och karismatiska Per Engdahl. (vilken jag träffat på femtiotalet) Lite okänt ”kändisskvaller”, om den passionerade kärleken mellan Simone de Beavoir och svensken Nelson Ahlgren, hinns också med.

Starkast berör ändå hennes berättelse om sin judiska familjs öde under de bruna åren i Europa. Tystnaden i lokalen går att ta på innan vi tar oss ut till den svenska våren långt ifrån den värld som Elizabeths förfäder föddes till.

En lika värdig söndagseftermiddag inträffade den sjätte maj. En representant för svensk musikhistoria, medförande trumpet och välljud var på besök, Jan Allan.

Thubanon Band. Var hans medmusikanter. En orkester med sin bas i Växjö . Vilka spelade med precision, balans och god intonation . Som solist i bandet utmärkte sig pianisten. Maestron Allan själv deltog ibland i ensemblespelet och bjöd flitigt på solon så typiska för hans välkända spelstil. 83 år gammal märks/hörs inga ”ålderskrämpor”.

Konserten var till stor del en hommage till Lars Gullin. Militärmusikern från Gotland som blev en världsstjärna.

Besöken på Konserthuset innebär ofta att stöta på vänner från tider som varit. Den här gången återsåg jag en kollega från militärmusiken och Gert-Åke Walldéns storband. Stellan Gerling . En annan gemensam vän (Kjell-Åke ”Kula” Persson på bilden spelande jägarhorn)  fick presentera oss för varandra. Så hade tiden gått…….men efter noggrannare inspektion och med facit i hand framträdde ungdomens ”Stellan-drag” allt mer uppenbart för mig….för honom också ? ….hoppas jag.

En nära vän till Jan Allan var också på plats. Den fina sångerskan Lena Marie Walldén. Frågade henne om tillståndet för sin far. Fick ett glatt besked om att det går framåt. Nu vet jag sen någon timme att så är det inte……känns sorgligt.

Sen kan jag inte låta bli att undra. Är det bara äldre människor som uppsöker kultur? Och var är stadens alla musiker ? Hemma och övar?   Nja…..

 

 


Lämna en kommentar

Den 6 mars. (Var kom den här dagen ifrån?)

Vinden från nordost har varit isande, kraftig, ja nästan evig. Den har letat sig in under tjocka jackor, luvor, tröjor, byxor och allt det som finns under i hemlighet för främmande betraktare. De kala träden har hukat skakande. Vintergäck och snödroppar, som förhoppningsfullt blommat under tidiga vintern, har krupit ihop, försökt att återgå till där de kom ifrån. Ner i jorden igen. Endast den hårda tjälen har hindrat dem. Väderrapporterna har inte givit tröst. Allt liv utanför stugvärmen har varit något som måste göras. Ett tilltagande ljus har dock skänkt hopp om att åter få uppleva en vår.

Så kom en liten försmak idag. Lite frost på morgonen, men en sol som redan värmde i tidiga timmen. En vind som verkade trött av alla den kraft den hade förbrukat. Som gett upp. Hämtat andan för en stund. 

Kände för att göra mig vårfin. Att låta den långa kalla vinterns huvudvärmande ovårdade hår träffa min stylist, Paolo.

Cyklade i vårsolens glans till hans salong. Ackompanjerad av den sortens fågelsång som går i dur. Som låter livsbejakande. 

I en stol hos Paolo satt en man som fick sitt hår målat. Svart, glänsande. Såg ut som tjära. Funderade på om det kunde vara något även för mig. Att byta färg? Identitet? Ålder? Men. Avstod. Nöjde mig med den avkortning som nu är ett synbart faktum. Paolo visade mig, efter försköningen, lite av sin hustrus fina konstverk som skall ställas ut för allmänhetens åsyn i påskhelgen. Ett av dessa ser ni här.

Under eftermiddagen fortsatte dagen med klippning som tema. Nu ett äppelträd. Solen värmde. Den så ofta mattiggande rödhaken som åskådare på behörigt avstånd. Vintergäckens blommor öppnade sig nästan obscent inbjudande. Kaffe på altanen. 

Snart reser jag i skrivande stund  till Paris. Ja med hjälp av min TV. Drömmatch mellan två huvudkandidater till CL-titeln. PSG-Real Madrid. Tror PSG har en chans att vända trots att Neymar är skadad. Om några timmar vet jag. Vet också att i morgon är det som vanligt igen. Så lätt ger sig inte vintern detta år. Snö är utlovat….eller ”uthotat”………..Dagen var blott ett förspel. Till låns en stund.  Var kom den ifrån? Vem sände den till mig/oss? 

(Bild av trädet som beskars och som blivit beskuret många gånger sen den sommaren kortet togs.)