JanCarlo

… förmågan att ändra åsikt skiljer oss visa från de envisa …


Lämna en kommentar

Härligt, härligt men farligt, farligt

Härligt, härligt eftersom vi vinner, vinner, 
men farligt, farligt eftersom vi aldrig dödar matcher ...

MFF:s första 35-40 minuter mot Elfsborg var lysande. Jag stod och njöt uppe i Roys hörna. Tyckte och tänkte att det är ta mig f-n skandal om inte pågarna vinner allsvenskan. Det finns inget annat lag i Sverige som kan tokdominera en match mot en allsvensk toppkonkurrent och så spela ut motståndet som Malmö kan. Inget annat lag. Inte Elfsborg, inte HIF och definitivt inte Göteborg eller AIK.
Jag tänkte och tyckte också att det är imponerande att två spelare som inte fått mycket speltid hörde till de bättre på plan: Dardan och Forsberg.

Men i dagens MFF-värld kan man tyvärr aldrig vara helt lugn och definitivt inte vid bara 1-0-ledning.

Och, det finns ju inga 35- eller 40-minuters matcher. Orken och geisten försvann och i halvlek, ja vad hände i halvlek? Anders Svensson entré borde inte kunna skapa sådan skrämselhicka. Nu var det tamt, geistlöst, rent ut sagt bedrövligt. Hönsgård är en bra beskrivning på de första fem i andra halvlek.

Och sen kom bytena. Min första tanke när jag såg vilka som fick lämna var: ”Vad fan gör karl’n?” Men vid närmare eftertanke var det ju logiskt. De enda två på bänken som kunde göra någon skillnad var Magnus och Petar, dvs Dardans och Emils positioner. Och det hjälpte.

Men de finns mycket att fundera över. Varför spelar MFF så här bra fotboll nästan bara mot toppkonkurrenter och varför är det så rasande stor skillnad i kvalité och (verkar det som) inställning från match till match och ibland från halvlek till halvlek?

Nu var det inte meningen att gnälla. Matchen var fantastisk, andra halvlek var bra (bortsett från första fem), första var strålande och resultatet det vi ville ha.

Albornoz var landslagsmässig, Pontus roll i baklängesmålet har jag svårt att avgöra från min position men var i övrigt felfri. Halsti, som enligt många förhandsförståsigpåare inte kunde spela tillsammans med Pontus, skötte sig utmärkt och Ricardinho var bortsett från en grov markeringsmiss vid Banguras nickmöjlighet i slutet av andra halvlek också han nästan landslagsmässig. Ja, det svenska landslaget alltså.

Hamad var som den Hamad vi vant oss vid. Mycket bra. Men, för mig är Jille en innermittfältare. Hela hans spelsätt med vändningar, vridningar, instickspassningar är innermittfältarens. Och, han är en bra  fantastisk bollåtervinnare. Dessutom en bra skytt.
Thern är också innermittfältare. Också bra igår, men orsakade också ett par spelvändningar som kunde gått åt h-vete. Friberg, tycker nästan synd om honom ibland. Så mycket skit ibland på vissa fora, men så nyttig och nödvändig. Och så bra. Petar var också bra, men inte bättre än Forsberg. Spännande konkurrenssituation på gång.

Tiki var inte bäst i MFF trots priset han fick. Men han var bra och han är ovärderlig. Målet igår var imponerande, men visar också på hur snabbhet bäst kan utnyttjas. Skall återkomma senare om detta.
Magnus Eriksson är inte min typ av fotbollsspelare. Det säjs att den typen måste finnas i ett lag. Kanske är det så. Ibland. Och kanske var det därför vi vann. Men jag tyckte Dardan var bättre och jag hoppas han får många fler chanser från start.

Som exilare är det ett stort nöje varje gång man får se MFF live. Så igår var fantastiskt. Och på torsdag är det dags igen. Live!
Forza!


3 kommentarer

Astrid Lindgren-varning på Robin Simovic

Robin_SimovicFelbeslut tar vi alla då och då. I min bransch – bokförläggarens – finns en del klassiska: Jonas Jonasssons Hundraåringen refuserades av fyra förlag, Stehpen King nobbades ca 30 gånger innan debutromanen Carrie gavs ut men det kanske allra mest kända exemplet – åtminstone i Sverige – är Astrid Lindgrens Pippi Långstrump som nobbades av Bonniers.

Nu är frågan: har MFF gjort samma blunder när det gäller Robin Simovic?
Robin spelade i MFF från det han var tio till nitton år och öste in massor av mål. Trots det blev det inget fortsatt kontrakt och han gick i stället till Klagshamn, fortsatte till Ängelholm och efter sjutton mål i Superettan förra året gör han nu succé i Helsingborg. Kul för honom och HIF, men surt för oss.

Varför vi valde att inte ge Robin nytt kontrakt vet jag inte, så jag har inte en tanke på att kritisera MFF:s ledning. Robin själv har visserligen varit kritisk och menar att kommunikationen var dålig eller rent av obefintlig mellan honom och klubben, men det är så klart inte hela sanningen. Det var kanske så enkelt som att MFF tyckte att andra alternativ – Alex och Dardan – var bättre.

Men lite surt är det!


Lämna en kommentar

Goda grannar

flaggkrigJag har i ett tidigare inlägg berättat om en granne som är trevlig och ja, som grannar skall vara: hjälpsam och trevlig att tjata lite med. Dessutom en mycket trevlig golfpartner. Men så är det  ju det här med hans dyrkan av IFK Göteborg. Senaste veckan har han tjatat om Sven Wollter och dennes inlägg om Gud och änglarna.

Men lite respekt ska han ha, grannen. Han var givetvis på IFK-MFF-matchen i veckan och han sms:ade redan i halvlek: Det är för dj-t, men ni leder rättvist! På väg hem efter matchen tog han sig dessutom tid att ringa och erkänna: Ni var bäst!
Det är väl därför jag gillar honom. Vete fasiken om jag gjort likaledes om MFF legat under. Å andra sidan är det ju aldrig rättvist när MFF förlorar …

MFF-flaggaMen det finns fler grannar. På andra sidan har jag en HIF-fanatiker. Flaggstången hans pryds (nåja!) året runt, dag och natt av en stor HIF-fana. Efter HIFs 5-1 igår lär han väl skina som en sol idag.

På gatan där jag bor flaggas det ofta och mycket. IFK och HIF som sagt, men det finns mer. Närheten till Borås gör såklart att det finns ett antal Elfsborgsupportrar, men de ligger av någon anledning lågt med flaggandet. Däremot vajar det en massa hockeflaggor: HV71, Frölunda, Brynäs, men sånt tönteri är det ju lätt att är det ju lätt att ha överseende med.

Och så klart: stoltast och vackrast är flaggan på vårt hus.


1 kommentar

En riktig trutatäppare!

Min närmaste granne är en på det stora hela mycket trevlig person, en tjatig f-n, men vänlig och hjälpsam. Men han håller på IFK Göteborg och han tjatar om det mest hela tiden. Dessutom flaggor och vimplar både fram och bak på huset.

Jag har ju såklart ihärdigt försökt förklara sakernas tillstånd för honom, försökt få honom att förstå att hans lag inte är bäst, att det finns ett vida bättre lag i södra Sverige. Men inget biter. Han tuggar på som en programmerad robot och mest om allt tjatar han om de där UEFA-cupvinsterna. Jag har ju påtalat att de inte innebar annat än att hans lag vid de här två tillfällena var 65:a i Europa eftersom de 64 bästa lagen var upptagna av spel i Mästarcupen resp Cupvinnarcupen.

Idag fick jag bra hjälp. KvP:s Mattias Larsson har en insiktsfull krönika i dagens tidning där han uttömmande ”tells it like it is”:
”En annan parameter som Änglarnas fans är fiberoptik-kvicka att slänga in i debatten är att medan Malmö FF nådde Europacupfinal och förlorade mot Nottingham med 0-1 så har IFK Göteborg vunnit Uefacupen. Två gånger till och med.

Argumentet IFK:arna då kommer släpande med är att det alltid är större att vinna något än att förlora något, men det påståendet kraschlandar och slås i en miljon spillror när man tar ett steg tillbaka och undersöker varför IFK Göteborg överhuvudtaget spelade i Uefacupen.

Och det gjorde man för att man i n t e vann allsvenskan och i n t e blev svenska mästare.

Medan Europacupen – i dag Champions League – avgörs för mästarlag, var Uefacupen när IFK Göteborg vann den en turnering för förlorarlag.

Lag som inte vunnit någonting i sitt hemland och fram till 1999 fanns inte ens de nationella cupvinnarna med i Uefacupen (som 2009 gjordes om till Europa League) vilket gjorde turneringen hermetiskt fri från segrare.

Och att vinna cupen för förlorare, tröstturneringen, går inte att mäta med att nå final i Mästarcupen och vara tvåa i Europa.”

Kan det sägas bättre?
Kommer min granne att förstå? Nej, såklart inte. I hans värld finns bara ett lag.

Liksom i min!